En del av diabetessjuksköterskorna menar att de har

Institutionen för hälsovetenskap
”Dom gör inte alltid som man säger”
-compliance eller empowerment
- diabetessjuksköterskans roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till
typ 2-diabetiker
Amelie Arvidsson och Heléne Hallgren
Examensarbete (Omvårdnad, AV nivå) 15 p
November 2010
Sundsvall
ABSTRAKT
Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett stort hälsoproblem över världen och den sjukdom som
just nu ökar kraftigast. Fysisk aktivitet är viktig för det allmänna välbefinnandet samt i
behandlingen av och för att förhindra uppkomsten av typ 2-diabetes med god
motivation och kunskap och stöd finns det få hinder för att utöva fysisk aktivitet på rätt
personlig nivå. Diabetessjuksköterskan har en viktig roll i diabetesvården för patienten.
Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur diabetessjuksköterskan inom
primärvården ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker.
Metod: En kvalitativ studie genomfördes med intervjuer av nio diabetessjuksköterskor
i mellersta Sverige. Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier och åtta
subkategorier.
Resultat: Diabetessjuksköterskan såg på sin roll som uppskattad och betydelsefull när
det gäller rådgivningen av fysisk aktivitet till patienter med typ 2-diabetes. Det
framkom att diabetessköterskorna kände sig delaktiga och att de identifierade
individens behov av fysik aktivitet även om råden inte alltid följdes av patienten.
Ett fåtal av diabetessjuksköterskorna ansåg att patienten hade det största ansvaret för
sin sjukdom och egenvård. Slutsats: Den här studien stärker tidigare studier att
diabetessjuksköterskan behövs i information och rådgivning av fysisk aktivitet till typ
2-diabetiker då detta har god effekt på patientens välbefinnande.
Diabetessjuksköterskan kände sig uppskattad och betydelsefull men tog på sig ett stort
ansvar för patienternas egenvård genom att använda ett compliance perspektiv istället
för att använda empowerment perspektiv.
Nyckelord: Betydelsefull, diabetes, diabetessjuksköterska, fysisk aktivitet,
innehållsanalys, intervju, rådgivning,
ABSTRACT
Background: Type 2 diabetes is a major health problem worldwide and is the disease
that is increasing the most. Physical activity is important for overall well being and in
consideration of and for the prevention of type 2 diabetes with proper motivation and
knowledge and support, there are few barriers to physical activity in the right personal
level. Diabetes nurse has an important role in diabetes care for the patient. Aim: The
purpose of this study was to examine how diabetes nurse in primary health care looks at
their role in advising of physical activity in type 2 diabetics. Method: A qualitative
study was conducted with interviews of nine diabetes nurses in the middle of Sweden.
Content analysis resulted in three categories and eight subcategories.
Results: Diabetes nurses saw their role as a valued and important in terms of physical
activity advice to patients with type 2 diabetes. It was found that diabetes nurses felt
involved and that they identified individual's need for physical activity even if the
advice is not always followed by the patient. A few of the diabetes nurses felt that the
patient had the greatest responsibility for their illness and self-care. Conclusion: This
study reinforces previous studies that diabetes nurse is required in the information and
advice on physical activity in type 2 diabetic patients when physical activity has a
beneficial effect on patient comfort. Diabetes nurse felt appreciated and important, but
would assume a major responsibility for patient self-care by using a compliance
approach instead of using the empowerment approach.
Keywords: Content analysis, counseling, diabetes, diabetes nurse, interview,
meaningful, physical activity
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
BAKGRUND
SYFTE
METOD
Design
Urval
Tillvägagångssätt
Datainsamling
Dataanalys
Kvalitet och trovärdighet
Etiska överväganden
RESULTAT
Rådgivnings och informations faktorer
Identifiera behov
Delaktighet
Följsamhet
Synen på ansvarsrollen
Gemensamt ansvar
Diabetessjuksköterskans ansvar
Patientansvar
Faktorer som påverkar till arbetstillfredsställelse
Betydelsefaktorer
Upplevelsefaktorer
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Rådgivnings och informations faktorer
Synen på ansvarsrollen
Faktorer som påverkar till arbetstillfredsställelse
SLUTSATSER
REFERENSLISTA
BILAGOR
Bilaga 1. Brev till verksamhetschef
Bilaga 2. Brev till diabetessjuksköterskan
Bilaga 3. Frågeformulär
1
1
5
5
5
6
6
6
7
8
9
9
9
9
10
11
12
12
13
13
14
14
14
15
15
16
16
18
20
21
22
Inledning
Typ 2-diabetes är ett stort hälsoproblem över världen och den sjukdomen som just nu
ökar kraftigast. Trots det är inte diabetes någon ny sjukdom utan har följt
människosläktet genom tiderna. Det första kända fallet beskrevs redan av egypterna 1522
före kristus. Med dagens beräkningar befarar man en femtioprocentig ökning av antalet
personer med diabetes från 170 miljoner till 360 miljoner fram till år 2030 i världen
(Mulder, 2009, s 10; Östenson, 2010, s 97).
Idag beräknas cirka 300 000 svenskar eller tre-fyra procent av befolkningen ha en
diagnostiserad typ 2-diabetes, mörkertalet är stort och många upptäcks av en slump. En
missuppfattning är att diabetes, framföra allt typ 2, är en vällevnadssjukdom när det
egentligen beror på vår moderna livsstil och är en livsstilssjukdom. Oroväckande är att
den kryper allt längre ner i åldrarna på grund av övervikt och inaktivitet (Groop,
Lyssenko & Renström, 2010, s 102; Mulder, 2009, s 9, 12, 85).
Fysisk aktivitet är viktig för den normala kontrollen av ämnesomsättningen och det
allmänna välbefinnandet samt i behandlingen av och för att förhindra uppkomsten av typ
2-diabetes eftersom den har effekt på skelettmuskelns insulinkänslighet och möjliggör en
god glukoskontroll i blodet. Med god motivation, kunskap och stöd finns det få hinder
för att utöva fysisk aktivitet på rätt personlig nivå. Man kan säga att alla kan välja någon
form av motion som passar dem och genomföra den regelbundet flera gånger i veckan.
Vid typ 2-diabetes är lågintensitetsträning bra eftersom den motionsformen har visat sig
ha effekt om man vill uppnå samtidig viktnedgång. Vid utarbetande av träningsprogram
måste man ta hänsyn till förekomst av andra sjukdomar, diabeteskomplikationer och
ålder. Lågintensitetsträning i form av promenader passar ofta äldre typ 2-diabetiker bra
eftersom de flesta kan klara av en kortare promenad (Fritz & Krook, 2010, s 149, 157161).
Bakgrund
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2010) finns rekommendationer att ge råd och stöd
till patienter om ökad fysisk aktivitet, vilket leder till att diabetesvården bör avsätta
resurser. Det kan vara tid för rådgivning vid besök hos läkare och diabetessjuksköterska
samt uppföljning av rådgivningen där råd om fysisk aktivitet ska ingå.
1
Hur rådgivningen ser ut idag beror på den nuvarande praxis som råder på den enskilda
vårdcentralen. För att rådgivningen ska bli effektiv och kostnadseffektiv samt ha positiva
effekter på hälsa och livskvalitet behöver personer med diabetes avsätta och eventuellt
fördela om sin tid till förmån för fysisk aktivitet. Resultatet är beroende av dels
sjukvårdens förmåga att påvisa faktorer och insatser för att öka den fysiska aktiviteten
och individens eget beslutsfattande.
Diabetesvården på varje vårdcentral/primärvårdsmottagning bör bedrivas som ett
samarbete mellan diabetessjuksköterskan och läkaren. Det är av stor vikt att utbilda,
stötta och motivera personer med diabetes i deras egen hantering av sjukdomen. Med
diabetessjuksköterska avses legitimerad sjuksköterska som genomgått speciell utbildning
i diabetesvård vid högskola eller motsvarande. Diabetessjuksköterskan bör ha en del av
sin arbetstid avsatt för att enbart hantera personer med diabetes (Nilsson & Larsson,
2010, s 471).
Rådgivningens mål med egenvårdsrekommendationer är att patienten ska må bra trots sin
sjukdom och förhindra komplikationer av sjukdomen som kommer senare i livet.
Egenvård är aktiviteter som patienten måste utföra varje dag för att kunna kontrollera sin
diabetes i olika livssituationer. Ett villkor för ett lyckat resultat är att patienten har god
kunskap om diabetes och egenvård och fått bästa möjliga patientutbildning för att kunna
fatta beslut i det dagliga livet (Statens beredning för medicinsk utvärdering, [SBU],
2010).
I en studie av Meulepas et al. (2008) har patient- orienterade interventioner visat en
positiv effekt på diabetikerpatienternas resultat. Deltagarna i interventionsgruppen
började motionera mera jämfört med kontrollgruppen och denna typ av uppföljning
spelar en viktig roll i behandling av diabetesvården och att sjuksköterskan har en stor
nyckelroll. Detta samband kan även ses i en studie av Taylor, Oberle, Cruther & Norton
(2005) där en sjuksköterska och läkare ingick i ett samarbete med att kombinera
standardvård. Detta tillsammans med hembesök av en sjuksköterska gav patienterna en
känsla av möjliggörande och en förbättring av fysisk förmåga.
Flera studier har påvisat att patienter har begränsad kunskap och insikt om sitt beteende
och att de saknar motivation till att förändra sin livsstil. De engagerar sig inte i
regelbunden fysisk aktivitet och detta har inte förändrats under senaste decenniet och
detta är oroväckande eftersom det finns evidens baserad kunskap att hälsofördelarna med
2
fysisk aktivitet är stora (Jansink, Braspenning, Weijden, Elwyn & Grol, 2010; Morrato,
Hill, Wyatt, Ghushshyan & Sullivan, 2007).
I en svensk studie av Fritz, Wändell, Åberg, & Engfeldt (2005) påvisar att en ökning av
regelbunden fysik aktivitet i form av promenader motsvarande 45 minuter tre dagar i
veckan förbättrar blodtycket, blodfetter och BMI hos patienter med typ 2-diabetes. Fritz
& Rosenqvist (2001) har i en tidigare studie kommit fram till att den normaliserade
blodsockernivån man uppnår vid 30 minuters promenader kan användas som
motiverande information till diabetespatienter som inte alls varit fysik aktiva tidigare.
Det är viktigt att förse patienten med sådan information så att hon eller han själv kan
sätta upp realistiska mål för regelbunden träning.
En viktig del med behandlingen av sjukdomen är att starkt betona vikten av motion, samt
att uppföljning av motionsråden kan vara av stor betydelse för att fler personer
långsiktigt ska förbättra sin fysiska aktivitet. Detta har en klar positiv effekt när det gäller
förbättrad glukostolerans och att förhindra en utveckling av typ 2-diabetes. Där är det av
vikt att sjukvården i större utsträckning än hittills utnyttjar den mycket kraftfulla och
effektiva behandlingsform som ökad fysisk aktivitet utgör (Fritz & Krook, 2010, s. 160161).
Donehue, Mielenz, Sloane, Callahan & Devellis (2006) visade att patienter med typ 2diabetes som prioriterar fysisk aktivitet, planerar sin tid och inte oroar sig för skador är
mera aktiv. Den visar också att patienter med låg utbildning är mindre aktiva än patienter
med hög utbildning. Låg utbildningsnivå kan minska förståelsen för vikten av fysisk
aktivitet.
Enligt Poskiparta, Kasila & Kiuru (2006) framkom att läkare och sjuksköterskor
använder mindre tid till råd om fysisk aktivitet. Rådgivningsbesöken innehöll korta
frågor med minimal återkoppling mellan rådgivare och patient och samtalet
koncentrerade sig till kolesterol nivåer och omfattningen av fysisk aktivitet. De betonade
inte heller vikten av fysisk aktivitet och att den inte ersätter utan kompletterar rådande
diabetesvård samt att fysik aktivitet inte efterstävades allmänt av läkare och
sjuksköterskor. Slutsatsen är att det finns ett behov av metoder för att underlätta
beteendeförändringar och utveckla kommunikativa processer.
3
I en studie av Woodcock & Kinmonth (2000) jämförde man bland annat sjuksköterskors
och patienters uppfattning om vikten av fysisk aktivitet. Via en enkät fick patienter och
sjuksköterskor besvara frågan om fysisk aktivitet kunde vara ett bekymmer för patienter
med typ 2-diabetes. Resultatet visade att sjuksköterskor och patienter hade olika åsikter
om att det kunde vara ett bekymmer. De patienter som sjuksköterskan antog hade ett
problem med fysisk aktivitet var enbart dem med högt BMI, men de flesta av dessa
patienter upplevde inte den fysiska aktiviteten som ett problem i vardagen utan att kosten
var bekymret.
Under 1990-talet förbättrades diabetesvården inom primärvården.
Diabetessjuksköterskor vidareutbildade sig inom diabetes och speciella mottagningar
upprättades. Idag råder en konsensus om att satsningen varit lyckad (Nilsson & Larsson,
2010, s. 471). Diabetessjuksköterskans roll i diabetesteamet är mångfacetterad och
innebär i största möjliga utsträckning att handleda och stödja personer som har diabetes
till att klara egenvården på bästa sätt i vardagen. Diabetessjuksköterskan bör finnas till
hands och ge råd och trygghet när problemen uppkommer (Sörman, 2006, s. 41).
Enligt Peplaus omvårdnadsteori så beskrivs patienten som en individ med upplevda
behov och omvårdnaden som en interpersonell och terapeutisk process. Målet är att
utveckla och stödja personlig utveckling genom att etablera en personlig relation till
individen. Relationen utgår från patientens behov av hjälp och uppträder under olika
faser där sjuksköterskan fungerar som en resurs. Målet är att få patienten fri och
oberoende av andra. Sjuksköterskan har flera olika roller till exempel lärare,
resursperson, och ledare beroende på patientproblem och professionella förväntningar.
Det övergripande målet är att möjliggöra personlig utveckling genom att hjälpa individen
att utnyttja sina resurser och erfarenheter (Bentling, 1995, s. 111). Peplau har olika faser i
sin teori som är anpassning, bearbetning och avslutning. Sjuksköterskan och patienten
identifierar problemet och sätter tillsammans upp mål och förväntningar för att sedan
hitta en passande plan för att förbättra patientens hälsa. När detta mål är nått så har både
patienten och sjuksköterskan kommit fram till en avslutning med sin relation.
Avslutningen kan innebära att patienten inte ser sjuksköterskan längre som den hjälpande
resursen utan patienten har blivit självständig och kan sätta upp nya mål. Detta kan bara
ske om de tidigare faserna anpassning och bearbetning har varit lyckosamma (jmf
George, 2010, s. 67-71).
4
Sjukvården har under lång tid präglats av ett compliance perspektiv då personalen talar
om för patienten vad den ska göra och patienten förväntas att göra som de säger. Enligt
Wikblad så har tidigare studier visat att 40-50 procent av patienterna följer de råd som
vårdpersonalen gett dem, men i 50-60 procent av fallen fungerar det inte vilket innebär
att man måste tänka på ett annat förhållningssätt i mötet med dessa patienter. Ett
alternativt förhållningssätt kallas empowerment eller patientcentrerad vård. Vid
compliance perspektiv ser man vårdpersonal som de aktiva och patienten som den
passiva mottagaren. Med empowerment ser man det motsatta förhållandet då patienten är
den aktiva och att vårdpersonal finns där som stöd till patienten (Wikblad, 2006, s 180).
Under praktiktiden i distriktssköterskeutbildningen uppmärksammades att patienterna
inte alltid följde diabetessjuksköterskans råd angående fysisk aktivitet. Vi vill ta reda på
hur diabetessjuksköterskan ser på sin funktion.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka hur Diabetessjuksköterskan inom primärvården ser
på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker.
Metod
Design
Den kvalitativa forskningsintervjun försöker förstå världen ur undersökningspersonernas
synvinkel, tittar på perspektiv inifrån, från subjektets upplevda ståndpunkt (Kvale &
Brinkmann, 2009, s. 17). Författarna valde att göra enskilda intervjuer för att få fram
erfarenheter i ämnet som ska studeras. Semistrukturerade intervjuer försöker förstå
teman i den levda världen, alla undersökningspersoner får samma frågor och har
möjlighet att öppet berätta med sina egna ord och så detaljerat som de själva önskar
vilket ger deltagaren möjlighet att säga sin åsikt. Intervjuarens roll är att uppmuntra
deltagaren att prata öppet om sina upplevelser (Polit & Beck, 2004, s. 341-342). Den
kvalitativa intervjun är helhetsorienterad och målinriktad samtidigt som den är flexibel
och ledig och kräver en välgenomförd planering av temat som berörs (Repstad, 2007, s.
87).
5
Urval
Elva vårdcentraler valdes ut i mellan Sverige. Tre vårdcentraler valde att tacka nej på
grund av tidsbrist. Bland de kvarvarande åtta vårdcentralerna tillfrågades
distriktssjuksköterskor verksamma med egen diabetesmottagning om intresse att delta i
studien. Nio diabetessjuksköterskor tackade ja till studien. På en större vårdcentral
gjordes intervjuer med två diabetessjuksköterskor med egen diabetesmottagning.
Diabetessjuksköterskornas medelålder var 53 år och deras samlade yrkeserfarenhet som
sjuksköterska sträckte sig mellan sex till 41 år och i genomsnitt har de arbetat som
diabetessjuksköterska i åtta och ett halvt år.
Tillvägagångssätt
Verksamhetschefer på elva vårdcentraler kontaktades via brev för att få kännedom om
studien samt att författarna begärde tillstånd att genomföra studien på vårdcentralen.
Verksamhetschefen skulle få möjlighet att i förhand informera sina
diabetessjuksköterskor om de frivilligt ville delta i den kommande studien, bilaga 1.
Efter att verksamhetschefen godkänt studien samt gett sitt tillstånd på sin vårdcentral
kontaktades de diabetessjuksköterskor som godkänt sin medverkan via brev om studiens
syfte och en förfrågan om att delta i studien, bilaga 2. I brevet informerades om syftet
och information om att medverkan var frivillig och kunde avbrytas när som helst under
intervjun. Slutligen kontaktades de diabetessjuksköterskor som ville delta i studien via
telefon för att komma överens om en passande intervjutid. Intervjuerna genomfördes på
diabetessjuksköterskornas vårdcentral. De fick själva välja lokal och alla valde sitt
arbetsrum.
Datainsamling
Data insamlades genom interjuver och den kvalitativa forskningsintervjun produceras
tillsammans i ett samspel mellan intervjuaren och respondenten. Författarna
införskaffade kunskap för att kunna ställa frågor och följdfrågor om ämnet (jmf. Kvale &
Brinkmann, 2009, s. 98, 118).
Intervjuerna genomfördes under hösten 2010. Författarna genomförde intervjuerna var
för sig och fördelades på följande sätt att författare AA gjorde fyra intervjuer och
författare HH gjorde fem intervjuer. Varje intervju varade mellan 30-45 minuter och
6
genomfördes med hjälp av förutbestämda frågor samlade i ett frågeformulär, bilaga 3.
Författarna använde var sin minibandspelare som inspelningskällor och ljudfilerna
transkriberades i ett worddokument. Transkription innebär att texten skrivs ner ordagrant
därefter sker en selektion och bearbetning av informationsmaterialet som sedan leder till
en meningskoncentrering (jmf. Olsson & Sörensen, 2007, s 80).
Dataanalys
Fokus vid kvalitativ innehållsanalys är att beskriva variationer genom att identifiera
likheter och skillnader i textinnehåll. Likheter och skillnader uttrycks i teman och
kategorier på olika nivåer. Analysen inleddes med att författarna transkriberade sina egna
intervjuer för att sedan läsa hela texten upprepade gånger tillsammans för att få en
förståelse för helheten. Författarna reflekterade sedan tillsammans över textens innehåll.
Ur texten plockades relevanta meningar för frågeställningarna ut för att bygga
meningsbärande enheter som sedan kondenserades i syfte att korta ner texten men ända
behålla innehållet, kärnan i texten. De identifierade meningarna kondenserades och
delades in i subkategorier och kategorier, tabell 1 (Lundman & Graneheim, 2008, s. 162167).
7
Tabell 1. Exempel på analysprocessen
Meningsenhet
Kondensering
Subkategorier
kategori
jag ställer ju frågan till
framförallt till dom ny
upptäckta hur ser ditt liv ut
motionerar du
En direkt fråga ställs
till framförallt
nyupptäckta om deras
motions vanor
Identifiera behov
Rådgivning och
information
Jag tycker att vi har ett lika stort
ansvar alla tre, jag doktorn och
sjukgymnasten… här är det i
stort om kost och motion när
dom är hos mig… och men det
är ändå lika mycket doktorns
ansvar till att trycka på… och
har vi våra sjukgymnaster
inblandad
Ett lika stort ansvar
finns hos
diabetessjuksköterskan,
doktorn och
sjukgymnasten
Gemensamt ansvar
Synen på
ansvarsrollen
dom känner att det är någon
som ser dom eller märker att
dom gör det här och jag brukar
säga att det är inte för min skull
du ska göra det och det förstår
dom ju men då är det just det
här då för dom den här
bekräftelsen… Den största
betydelsen kan jag känna det är
att jag följer upp det att det
liksom blir något av det
förhoppningsvis
Genom att se patienten
så bekräftas deras
behov och att
diabetessjuksköterskan
känner att återkoppling
har en stor betydelse
Upplevelsefaktorer
Faktorer som
påverkar till
arbetstillfredsställelse
Kvalitet och trovärdighet
För att bedöma trovärdighet vid kvalitativa studier används ofta ett konsensus förfarande
och vid vår analys satt författarna tillsammans och analyserade texterna. Vid analysen
sker en reflektion och diskussion mellan författarna i syfte att uppnå samstämmighet vid
tolkning av texter (jmf. Lundman & Graneheim, 2008, s. 161). Väl genomförd intervju
ska möjliggöra resultat som är tillräckligt gilltiga och tillförlitliga för att vara nyttiga och
användbara för andra att ta del av (Lantz, 2007, s. 10). För att öka giltigheten
intervjuades enbart distriktssköterskor med vidareutbildning i diabetes.
8
Etiska överväganden
Då studien inte riktar sig till patienter utan till diabetessjuksköterskor inom sin profession
bedömde författarna att ingen ansökan om etiskt tillstånd behövdes. I brevet som
deltagarna fick garanterades att deras medverkan var konfidentiellt samt att de upplystes
om att intervjumaterialet endast var tillgängligt för författarna och handledare.
Informerat samtycke betyder att man informerar undersökningspersonerna om syftet med
undersökningen. Samtycket innebär också att undersöknings personerna deltar frivilligt i
studien och har rätt att dra sig ur när som helst (Kvale & Brinkmann, 2009, s 87-89).
Resultat
Analysarbetet resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier, tabell 2. Kategorier och
subkategorier redovisas i löpande text och illustreras med citat från intervjuerna.
Tabell 2. Översikt över innehållsanalysen
Kategori
Subkategori
Rådgivning och informations faktorer
Identifiera behov
Delaktighet
Följsamhet
Synen på ansvarsrollen
Gemensamt ansvar
Diabetessjuksköterskans ansvar
Patientansvar
Faktorer som påverkar till
arbetstillfredsställelse
Betydelsefaktorer
Upplevelsefaktorer
Rådgivning och informations faktorer
Identifiera behov
Många av diabetessjuksköterskorna ställer en direkt fråga till patienten om deras
motionsvanor och det kommer som en naturlig del i informationen till patienten om typ
2-diabetes. För att rådgivningen ska bli så effektiv som möjligt används en mall där man
försöker få en uppfattning om patientens fysiska aktivitet.
9
”Jag frågar dom rakt ut jag… vad dom har för vanor o röra på sig
helt enkelt, motionera”
”Det har jag alltid gjort, det faller sig helt naturligt, …när man är mån
om sina patienter man följer ett visst schema… har alltid ingått att man
frågar hur mycket dom rör sig”
Viktiga faktorer i diabetesvården är vilka förutsättningar och behov som patienten har.
Det är individuellt utifrån patienten om de önskar råd om fysisk aktivitet men en del av
diabetessjuksköterskorna ger råd vare sig patienten vill eller inte.
”vi pratar om vad som ger mest utbyte när det gäller råden”
”väldigt individuellt vad jag har för patient… utifrån vad dom har för
förutsättningar”
”Både och, alla vill inte det men jag tar alltid upp det ändå och ger råd”
”Väldigt olika, samma där gammal människa inte så intresserad kanske, inte
säkert att det så intressant hos en yngre människa heller, men dom får det i alla
fall”
Delaktighet
Flera av diabetessjuksköterskorna försöker att motivera patienterna att själva komma
fram till vilken motionsform som passar bäst genom eget beslut och att känna sig
delaktiga i råden som ges när det gäller fysisk aktivitet.
”det är ju så här att jag försöker ju göra att dom kommer fram till eget beslut vad
dom ska göra utifrån det vi har pratat om… alla fall mitt mål att försöka göra nåt
som dom själv har kommit fram till”
”Jag upplever att dom vill få råd om fysisk aktivitet däremot är det bara
patienten själv som kan hitta en grej som passar dom”
10
”jag kom ganska snart underfund med, man kan ge råd men man ska
försöka att få med den man träffar att känna sig delaktig”
Vidare menar flertalet av diabetessjuksköterskorna att alla vill ha en bra rådgivning från
början men en livsstilsförändring kan vara svår och det beror på hur deras livssituation
ser ut och hur uppväxten sett ut.
”alla vill ju ha bra råd från början när man får sin sjukdom… är man ju väldigt
aktiv och på och så här på en gång… men sen är det lätt faller man ofta tillbaka
till det gamla”
”lite hur deras uppväxt sett ut, vad dom har med sig i ryggsäcken”
”att göra en livsstils förändring med allt det innebär att få in motion som man
inte har gjort tidigare det är inte gjort över en natt”
Då diabetessjuksköterskorna i högsta grad är delaktiga i rådgivningen försöker de
framhålla vikten och betydelsen av fysisk aktivitet för patientens välbefinnande.
” Ja det är viktigt för blodsockrets del det är ju den högsta punkten på
skalan sen kommer kosten”
”Absolut, absolut det har stor betydelse jag försöker poängtera att hur mycket
dom rör sig viktigare än vad dom äter om dom äter något så när vettigt det
viktigaste för att sockret ska ligga bra det är att dom rör sig”
Följsamhet
Upplevelsen från flertalet av diabetessjuksköterskorna är att många upplever att
patienterna lyssnar men att de sedan inte tar till sig råden.
”Det flest bryr sig inte dom tar emot det jag säger sen tror jag inte att dom bryr
sig att göra som jag säger”
”finns allt från skala ett till tio vissa tar verkligen till sig… och göra
precis som jag sagt och andra säger att nu ska jag bättra mig men sen blir det
ingenting”
11
Ju mer ansvar patienten tar för sin sjukdom desto bättre följsamhet blir det på
diabetessjuksköterskans råd om fysisk aktivitet. Flertalet påpekar att det är patientens
sjukdom och inte någon annans.
”det är ju deras sjukdom det är inte min sjukdom eller samhällets sjukdom eller
någon annans sjukdom utan jag kan ge råd och tips”
”jag ska försöka få patienten att förstå, du måste det här för din egen skull för
sjukdomens skull för din framtid och för att slippa komplikationer… därifrån till
att patienten tar det till sig det är skitsvårt”
”jag brukar kunna säga att jag kan varken sluta äta och jag kan inte ut och gå
dina promenader …det gäller att hitta det där kornen som kan få dom att förstå,
och förklara på ett vettigt sätt”
Synen på ansvarsrollen
Gemensamt ansvar
De flesta tycker att de yrkeskategorier som kommer i kontakt med patienten har lika stort
ansvar det vill säga diabetessjuksköterskor, doktorer och sjukgymnaster. Genom att
kontinuerligt ta upp råd om fysisk aktivitet och att det kommer från olika yrkeskategorier
gör det lättare för patienten att ta till sig informationen.
”Jag tycker inte man kan rangorda vilken som har det största ansvaret utan
tycker att det är lika vikigt att det kommer i omgångar… Man måste hela tiden
komma med råden om och om igen så att det får sjunka in. Det är viktigt att det
kommer från olika personal kategorier”
”Jag tycker att vi har ett lika stort ansvar alla tre, jag doktorn och
sjukgymnasten”
12
Men en diabetessjuksköterska uttryckte att så fungerar det inte riktigt i verkligheten.
”ska det funka så ska det ju så ska väl alla egentligen ha lika mycket
ansvar om att ta upp det men så är det inte riktigt i verkligheten”
Diabetessjuksköterskans ansvar
En del av diabetessjuksköterskorna menar att de har det största och viktigaste ansvaret
för patientens rådgivning av fysisk aktivitet.
”Ja det är ju vi diabetessjuksköterskor i första hand som har största ansvaret
och den viktigaste rollen”
”tycker jag är diabetessköterskan för att läkaren har inte riktigt den tiden…
patienter går till doktorn där går man igenom provsvar och eventuella
biverkningar utav sjukdomen”
Patientansvar
Endast ett par av diabetessjuksköterskorna menar att det är patienterna själva som har
största ansvaret för sin fysiska aktivitet och sin sjukdom genom egenvård.
Diabetessjuksköterskans uppgift är att ge lämpliga råd och att hjälpa patienten att komma
igång.
” största ansvaret har patienten själva naturligtvis eftersom jag inte
kan promenera åt dom … mycket upp till en själv och mycket egenvård…
många lyssnar men bryr sig inte om råden”
”diabetespatienterna i första hand men sedan brukar jag fråga om dom vill ha
det på mer recept lite hjälp på traven”
13
Faktorer som påverkar till arbetstillfredsställelse
Betydelsefaktorer
Många av diabetessjuksköterskorna upplever att de är betydelsefulla för sina patienter.
Genom att följa upp, återkoppla och se den enskilde individens behov, så ser man ett
resultat på välbefinnandet hos patienten. Patienterna väntar på att bli kallade och det
finns en omtanke från diabetessjuksköterskorna att skona patienten från komplikationer
genom att ge råd om fysisk aktivitet.
” jag tycker att jag har en stor betydelse och de väntar på att man
ska kalla på dom … omtanke från oss det är för att vi ska skona
att komplikationer ska till stöta det är ingenting man bara säger för
sägandets skull det är ju något man verkligen menar”
”man ser resultat på det allmänna välbefinnandet hos patienter …
så absolut att det är betydelse fullt att ge råd”
Upplevelsefaktorer
Diabetessjuksjuksköterskorna upplever att ge råd om fysisk aktivitet är en av de mer
intressanta uppgifterna i diabetesvården. Upplevelsen av att känna in patientens
inställning vid rådgivningen om fysisk aktivitet gör det lättare att få förståelse för råden.
”upplever det mer och mer kanske när man tänker på dom år
som man har jobbat”
”det känns jätteroligt det är väl en av dom roliga grejorna i diabetesarbetet…
att försöka förmedla vad dom kan göra själv och försöka hitta och det i
patientens vardag”
Några av diabetessjuksjuksköterskorna tycker att det är tillfredställande att patienterna
vill ha information men upplever att det är svårt att informera så att patienterna förstår.
”jag upplever att dom gärna vill ha information om det,
tycker att det är roligt att höra”
14
”Det är en jättetuff uppgift tycker jag, för att få patienten att förstå”
Att ge råd om fysisk aktivitet upplevs större idag än tidigare för motion finns i det
dagliga livet hos oss alla, och upplevelsen hos diabetessjuksköterskorna är att man
känner sig betydelsefull när det gäller att motivera.
”Ja ja det ja tycker väl man är betydelsefull det är viktigt.
Min upplevelse är att det är jätteviktig att motivera till
fysisk aktivitet och motion”
Diskussion
Metoddiskussion
Studien genomfördes som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Samman
lagt har nio intervjuer genomförts där alla intervjuer är inkluderade i studien. Elva
vårdcentraler tillfrågades varav åtta deltog i studien. På en större vårdcentral
genomfördes två intervjuer med olika diabetessjuksköterskor. Författarna använde sig av
ett frågeformulär som inte visades för diabetessjuksköterskan för att inte ta bort fokus
från den aktuella frågan som ställdes. Alla diabetessjuksköterskor fick själv välja var
intervjun skulle genomföras och de valde att bli intervjuade på sitt arbetsrum vilket kan
betyda att de kände sig trygg och bekväm i situationen där. En styrka i studien var att alla
nio intervjuer genomfördes utan störningar så som telefonsamtal eller besök av kollegor.
Författarna valde att genomföra studien med enskilda intervjuer för att få fram den
enskilda individens upplevelse av sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet, och att
respondenten fritt skulle få berätta med sina egna ord om sin upplevelse. Författarna
upplevde att trovärdigheten i studien blev större då respondenterna hade lång erfarenhet
som sjuksköterska och diabetessjuksköterska. Intervjuerna genomförde författarna var
för sig då det tydligt framkom att respondenterna upplevde en tidbrist i att flera personer
skulle komma och ställa frågor som kunde inverka på deras tidsschema. Styrkan i att
vara en intervjuare är att respondenten inte kommer i underläge i intervjusituationen
(jmf. Trost, 2010, s.67). En svaghet kan vara att intervjuaren inte hinner skriva ner
stödanteckningar eftersom koncentrationen ligger på den muntliga intervjun.
15
Då båda författarna är sjuksköterskor med mångårig erfarenhet inom sluten vården kan
förförståelse i ämnet påverka frågeställningarna och tolkningen av texterna (jmf.
Graneheim & Lundman, 2003). Då intervju genomfördes kollega till kollega finns en risk
att svaret från diabetessjuksköterskan kan påverkas då hon kan anta att författarna har en
förförståelse i ämnet och inte utvecklar sitt svar fullständigt. Förförståelsen kan även
tolkas som en styrka då förståelse för ämnet kan underlätta samspelet mellan intervjuaren
och respondenten.
I denna genomförda studie analyserades all text tillsammans vilket kan minska risken för
feltolkningar och att författarna även kom fram till ett konsensus förfarande när gällde att
få fram meningsenheter, kondensering, subkategorier och slutligen kategori. En svaghet i
detta förfarande kan vara att författarna påverkar varandra. Då finns det en risk att
olikheter i åsikter inte kommer fram på samma sätt som om författarna analyserat
texterna var och en för sig för att sedan jämföra resultatet. För att stärka studiens
trovärdighet har författarna använt sig av flera citat i resultatet.
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur diabetessjuksköterskan inom primärvården
ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker. Resultatet mynnade
ut i tre kategorier och åtta subkategorier, tabell 2. I resultatet framkommer att
diabetessjuksköterskan tycker att hon har en viktig roll vid rådgivningen till patienter
med typ 2-diabetes och att stödja patienten till livsstils förändringar ligger rätt i tiden.
Det har också visat att Landstingens satsning på att ha distriktssjuksköterskor med
vidareutbildning i diabetesvård har en funktion i att stötta patienterna eftersom
diabetessjuksköterskorna känner sig uppskattade i sitt arbete av patienterna.
Rådgivning och informations faktorer
Viktiga faktorer i diabetesvården är vilka förutsättningar och behov som patienten har.
Diabetessjuksköterskorna ställer en direkt fråga till patienten om deras motionsvanor.
Utifrån svaret anpassas informationen och rådgivningen individuellt efter patientens
förkunskaper och livssituation (jmf. Wikblad 2006, s 181). Att känna in patienten på
deras nivå anses som viktig och att lägga råden på rätt nivå vilket ger en möjlighet att
motivera patienter som tidigare inte varit fysiskt aktiva. Diabetessjuksköterskorna
16
upplever att patienterna lyssnar och att följsamheten är som störst i början av sjukdomen
men för att sedan avta och många faller tillbaka till gamla vanor. Det finns många
ursäkter till varför inte patienten har lyckats att håll fast vid ett motionsprogram. Detta
kan vara att man har fått en skada, upplevd tidsbrist eller att motionsformen blev för
tråkig och patienten kan då ge upp med att göra nya försök till att bli fysiskt aktiv (jmf.
Polonsky, 2002, s 125).
Diabetessjuksköterskornas förhållningsätt gentemot patienterna är att de själva ska
komma fram till ett eget beslut, gällande dels vilken motionsform som passar dem bäst
och på vilket sätt den fysiska aktiviteten kan anpassas till deras vardagssituation.
Från diabetessjuksköterskornas sida är det viktigt att följa upp råden som getts för att
visa att man lägger stor vikt vid fysik aktivitet som behandlingsform och att den är lika
viktig som att förändra kosten. Diabetessjuksköterskan är väl medveten om vikten av
fysisk aktivitet på blodsockernivån och försöker därför få patienten delaktig i beslutet om
att förändra sin livssituation. Genom lågintensiv träning så ökar chansen att patienterna
orkar fortsätta med sin aktivitet då många projekt gällande högintensiv träning inte
fungerar för typ 2-diabetiker. Många patienter är äldre som drabbats av
följdkomplikationer och då kan promenader vara det bästa alternativet (jmf. Fritz &
Rosenqvist, 2001; Fritz & Krook, 2010, s. 161). Medvetenheten om det komplexa
sambandet mellan psykiska och fysiska aspekterna av sjukdomen är en viktig del i
diabetessjuksköterskans förståelse av den enskilda individens vardag med diabetes. För
att bli delaktig i denna vardag är det viktigt att diabetessjuksköterskan ställer frågor och
lyssnar intresserat till patientens berättelse (Johansson & Leksell, 2010, s 450). Men
enligt Poskiparta, Kasila & Kiuru (2006) framkom det i deras studie att vårdpersonal
använde liten tid till rådgivning och de prioriterade inte vikten av fysisk aktivitet och att
patienten behöver mer information om konsekvenserna av inaktivitet. Vidare tar de upp
att vårdpersonalen behöver bedöma patientens kunskap om sin sjukdom för att deras
hälsotillstånd kan förändras och då måste patienten vara informerad för att själv kunna
förändra sin egenvård.
Genom att patienten ska ta mer ansvar för sin sjukdom är det också betydelsefullt att
patienterna lyssnar aktivt på diabetessjuksköterskans råd. De lyssnar men sedan är
följsamheten dålig på de råd som ges. Enligt Holmström och Rosenqvists (2005) studie
så framkom det att missförstånd fanns mellan vårdpersonal och patienter när det gäller
17
diabetesvården bland annat visste patienterna att fysisk aktivitet är bra för deras sjukdom
men svaret på frågan, varför fysisk aktivitet är viktigt var väldigt oklart för patienterna.
Patienterna uppfattande inte sin diabetes som riktig diabetes eftersom de inte kände av
några symtom och antog att endast typ 1-diabetes var en sjukdom. Denna uppfattning hos
patienterna kan bidra till att diabetessjuksköterskorna upplever att följsamheten inte är så
god som den skulle kunna vara.
Synen på ansvarsrollen
I resultatet framkom att många diabetessjuksköterskor tyckte att det bästa för patienterna
var att den information och de råd som kommer från olika yrkeskategorier är likvärdiga,
och att alla yrkeskategorier samarbetar något som Taylor, Oberle, Cruther & Norton
(2005) också kom fram till att ett samarbete mellan läkare och sjuksköterska i
primärvården får positiva effekter på patienter med typ 2-diabetes. Det är inte alltid så
det fungerar i verkligheten eftersom diabetessjuksköterskorna upplever ett stort ansvar
för information och rådgivning om fysisk aktivitet till patienter med typ 2-diabetes.
Upplevelsen är att läkaren tar upp andra parametrar som till exempel läkemedel,
provsvar och biverkningar, då räcker inte tiden till att gå genom vikten av fysisk aktivitet
mer ingående.
Ett fåtal av diabetessjuksköterskorna nämnde att det är patientens sjukdom och att det är
patienternas ansvar att utveckla sin egenvård. Trots att man idag pratar om egenvård och
delaktighet har en del diabetessjuksköterskor inte patienten som ansvarig över sin egen
sjukdom utan lägger ansvaret på sig själv eller på vårdteamet inom primärvården. Enligt
SOSFS 2009:6 kap 1 § 2 ska diabetessjuksköterskorna göra en bedömning tillsammans
med patienten om åtgärder som kan utföras som egenvård samt följa upp och ompröva
bedömningen. Jansink, Braspenning, Weijden, Elwyn & Grol (2010) menar att
diabetessjuksköterskorna ofta är benägna att ta över ansvaret från patienten för snabbt
genom att ligga steget före patienten i motivationssamtalen. En reflektion kan vara att
diabetessjuksköterskan ser att patienten tar ett stort ansvar och vill avlasta patienten i
ansvarstagandet. Patienten utsätter sig hela tiden för en inre förhandling med sig själv om
sitt beteende och nyttan med egenvård för hälsan både medicinskt och socialt. Denna inre
förhandling kan vara konfliktfylld men förändras över tid då patienten får nya influenser
18
och kunskap som hon eller han sedan omvärderar till eget beslut och beteende (Jmf.
Aululv, Norberg, Asplund, & Hörnsten, 2009).
Patienten har också stort ansvar för sin sjukdom genom att ta del av informationen, följa
råden och genom att patienterna förstår rådgivningen kan de ta ett större ansvar för sin
egenvård av fysisk aktivitet. Men ett hinder för patienten kan vara att dagligen ta ett
ansvar för sin egenvård, detta kan begränsa upplevelsen av frihet och möjligheten att
själv kunna planera och styra sin tid. Många tycker det är jobbigt att aldrig kunna koppla
bort sin sjukdom (Johansson & Leksell, 2010, s 450). Audulv, Asplund & Norbergh
(2010) menar i sin studie att deltagarna tyckte att det kändes tungsamt att alltid behöva
vara i kontroll och om deras beteende går emot gällande rådgivning kan det få allvarliga
konsekvenser för deras välbefinnande. Deltagarna tyckte att det var mödosamt att
konstant ta hänsyn till sin sjukdom.
Resultatet visade att endast några av diabetessjuksköterskorna ansåg att patienterna hade
det största ansvaret för sin sjukdom, vilket leder till en eftertanke om
diabetessjuksköterskan utgår från ett compliance eller empowerment perspektiv vid
rådgivning och information om egenvård till typ 2-diabetikerna. Utgår man från ett
compliance perspektiv förväntar sig vårdaren att patienten gör som hon säger men vid ett
empowerment perspektiv så baseras till exempel samtalet på patientens egen förmåga att
medverka i beslut om sin behandling. Vår uppfattning är att diabetessjuksköterskan har
ett compliance perspektiv då flertalet av diabetessjuksköterskorna har sig själva eller
vårdteamet som ansvariga i första hand. Thorne & Paterson (2001) såg i sin studie att
patienterna upplevde att compliance var ett onaturligt tillvägagångssätt att stödja
egenvård i förlängningen och då egenvården runt om i världen är baserad på ett
compliance tänkande så är det i motsats vad patienterna själva tyckte i denna studie.
Serrano-Gil & jacob (2010) säger i sin studie att empowerment perspektivet kräver att
vårdpersonal måste agera som rådgivare och samarbetspartners och inte som domare och
pådrivare. I stället för att införa beteendemässiga förändringar bör vårdpersonalen
tillhandhålla kompetens för att hjälpa och utveckla egenvården hos patienten.
19
Faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse
Diabetessjuksköterskorna upplever sig mer och mer betydelsefulla ju längre tid de har
arbetat med diabetesvård. En av de mer uppskattade arbetsuppgifterna är egen
mottagning med typ 2-diabetiker eftersom patienterna väntar på att få bli kallade och att
få träffa sin diabetessjuksköterska som man har haft kontakt med en längre tid. Detta gör
att diabetessjuksköterska upplever sig uppskattad och betydelsefull. Genom att se den
enskilde individens behov samt att få återkoppla till tidigare patientbesök så får
diabetessjuksköterskan möjlighet att utföra sitt arbete med omtanke av patienterna och
deras välbefinnande. Edvall, Danielsson och Öhrn (2010) visar i sin studie att det är
betydelsefullt för patienten att ha möjlighet till samråd med diabetessjuksköterskan då
sjukdomen framskrider och det kan leda till komplikationer. Då vill patienten få hjälp
och stöd från diabetessjuksköterskan att göra förändringar så att patienten kan fortsätta
självständigt med sin egenvård.
I studien av Oftedahl, Karlsen & Brun (2010) fann man i resultatet att några av
deltagarna definierade samarbetet genom att kompetensen hos vårdpersonalen och deras
egen kunskap kompletterade varandra. Vårdpersonalen har kunskap och expertis om
diabetes och dess behandling medan deltagarna var experter på att leva med sin diabetes.
Detta kan gå i enlighet med Peplaus omvårdnadsteori där hon sätter det interpersonella
perspektivet mellan patient och vårdgivare i fokus och där hon menar att en god relation
mellan patient och vårdgivare gör att båda parter kan ta del av varandras erfarenhet,
därmed växer patienten med sin sjukdom och vårdpersonalen i sin profession (jmf
George, 2010, s. 67-71).
Utgår diabetessjuksköterskan från Peplaus teori kan känslan av betydelsefullhet i
profession utvecklas. Sjuksköterskor har ansvar för sin egen professionella utveckling
och för interaktionen med patienterna. Genom att ta sig tid med att utvärdera sin roll i
mötet med patienterna så underlättar det sjuksköterskans utveckling och hjälper dem att
tillgodose patienternas behov på ett bättre sätt. En förbättrad rådgivning leder inte bara
till att patienterna får bättre liv, utan bekräftar även diabetessjuksköterskans betydelse.
Empowermentbaserad omvårdnad kan därför spela en avgörande roll när det gäller att
hjälpa patienten till en bättre diabetesvård och därmed en högre upplevd livskvalitet
(Jmf. Funnell, 2006, s 57-58).
20
Slutsats
Studien stärker tidigare forskning att diabetessjuksköterskan behövs i information och
rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2-diabetiker då fysisk aktivitet har god effekt på
patientens välbefinnande. Diabetessjuksköterskorna upplevde att de är uppskattade och
har en stor betydelse för sina patienter genom att de bygger upp en mångårig relation till
patienten. Idag finns också vetskapen om nyttan av fysisk aktivitet hos oss alla och det
bidrar till att diabetessköterskan upplever sin roll som mer betydelsefull idag än tidigare.
I studien framkom också att diabetessjuksköterskan inte nämnde att patienten var ytterst
ansvarig för sin egenvård gällande fysisk aktivitet i större omfattning än vad som
framkom i resultatet. Diabetessköterskan tar ett stort ansvar för patientens egenvård
enligt vår mening genom att använda ett compliance perspektiv istället för att använda
empowerment perspektiv. Framtida forskning kan då läggas på att studera hur samtalet
mellan diabetessjuksköterskan och patienten utvecklar sig och se om förhållningssättet
blir ett compliance eller empowerment perspektiv. Detta kan förslagsvis studeras i
observationsstudier.
21
Referenslista
Audulv, Å., Asplund, K., & Norbergh, K.-G. (2010). Who's in charge? The role of
responsibility attribution in self-management among people with chronic illness. Patient
Education and Counseling, 81, 94–100.
Aululv, Å., Norberg, K.-G., Asplund, K., & Hörnsten, A. (2009). An ongoing process of
inner negotiation – a Grounded Theory study of self-management among people living
with chronic illness. Journal of Nursing and Healthcare of Chronic Illness, 1, 283–293.
Bentling, S.(1995). Sjuksköterskeprofessionen. Vetenskapliga idéer och
kunskapsutveckling. Falköping: Liber.
Donahue, K. E., Mielenz, T. J., Sloane, P. D., Callahan, L. F., & Devellis, R. F. (2006).
Identifying supports and barriers to physical activity in patients at risk for diabetes.
Preventing chronic disease public health research, practice, and policy, 3(4), 1-12.
Edvall, L.-L., Daniellson, E., & Öhrn, I. (2008). The meaning of a consultation with the
diabetes nurse specialist. Scand J Caring Sci, 24, 341–348.
Fritz, T., & Krook, A. (2010). Motion. Agard C.-D., & Berne, C. (Red.). Diabetes.
Stockholm: Liber.
Fritz, T., & Rosenqvist, U. (2001). Walking for exercise – immediate effect on blood
glucose levels in type 2 diabetes. Scand J Prim Health Care, 1, 31–33.
Fritz, T., Wändell, P., Åberg, H., & Engfeldt, P. (2005). Walking for exercise-does three
times per weeka influence risk factors in type 2 diabetes? Diabetes Research and
Clinical Practice, 71, 21-27.
Funnell, M. (2006). Professions- respektive patientcentrerade modeller. Wikblad, K.
(Red.). Omvårdnad vid diabetes. Lund: Studentlitteratur.
George, J.-B. (2010). Nursing Theories. The base for professional nursing practice. New
jersey: Pearson Eduacation.
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing
research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse
Education Tobay, 24, 105-112.
Groop, L., Lyssenko, V., & Renström, E. (2010). Orsaker till typ 2-diabetes. Agard C.-D.
& Berne, C. (Red.). Diabetes. Stockolm: Liber.
Holmström, I.-M., & Rosenqvist, U. (2005). Misunderstandings about illness and
treatment among patients with type 2 diabetes. Journal of Advanced Nursing, 49(2),
146–154.
Jansink, R., Braspenning, J., Van der Weijden, T., Elwyn, G., & Grol. R. (2010). Primary
care nurses struggle with lifestyle counseling in diabetes care: a qualitative analysis.
BMC Family Practice, 11(41).
22
Johansson, U.-B., & Leksell, J. (2010). Psykosociala aspekter. Agard C.-D., & Berne, C.
(Red.). Diabetes. Stockholm: Liber.
Krook, A. (2010). Insulineffekter. Agard C.-D. & Berne, C. (Red.). Diabetes. Stockholm:
Liber.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Lundman, B., & Granheilm, U. H. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. Granskär, M., &
Höglund-Nielsen, B. (Red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.
Lund: Studentlitteratur.
Meulepas, M. A., Braspenning, J. C. C., de Grauw, W. J., Lucas, A. E. M., Wijkel, D., &
Grol, R. P. T. M. (2008). Patient-oriented intervention in addition to centrally organised
checkups improves diabetic patient outcome in primary care. Quality and Safety in
Health Care, 17, 324-328.
Morrato, E. H., Hill, J. O., Wyatt, H. R., Ghushchyan, V., & Sullivan, P. W. (2007).
Physical Activity in U.S. Adults With Diabetes and At Risk for Developing Diabetes,
2003. Diabetes Care, 30(2), 203-20
Mulder, H. (2009). Diabetes mellitus- ett metabolt perspektiv på en folksjukdom. Lund:
Studentlitteratur.
Nilsson, A., & Larsson, D. (2010). Diabetes i primärvården. Agard C.-D. & Berne, C.
(Red.). Diabetes. Stockholm: Liber.
Oftedahl, B., Karlsen, B., & Bru, E. (2010). Perceved support from healtcare
practitioners among adult with type 2 diabetes. Journal of advanced nursing, 66(7),
1500-1509.
Olsson, H., & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen. Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2004). Nursing research. Principles and methods.
Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Polonsky, W. (2002). Diabetes hela livet. Lund: Studentlitteratur.
Poskiparta, M., Kasila, K., & Kiuru, P. (2006). Dietary and physical activity counselling
on type 2 diabetes and impaired glucose tolerance by physicians and nurses in primary
healthcare in Finland. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 24, 206-210.
Repstad, P. (2007). Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur.
SBU. (2010). Patientutbildning vid diabetes. [www.dokument] 100908
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Patientutbildning-vid-diabetes/
23
Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för diabetesvården 2010 – stöd för styrning
och ledning. [www.dokument] 100907.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-2-2/Sidor/default.aspx
Serrano-Gil, M., & Jacobs, S. (2010). Engaging and Empowering Patients to Manage
Their Type 2 Diabetes, Part I: a Knowledge, Attitude, and Practice Gap? Springer
Healthcare, 27(6), 321-333.
SOSFS 2009:6. Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och
sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Stockholm: Socialstyrelsen.
[www.dokument] 101011
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2009-6/Sidor/2009-6grundforeskrift.aspx#anchor_0
Sörman, E. (2006). Diabetessjuksköterskans roll i teamet. Wikblad, K. (Red.).
Omvårdnad vid diabetes. Lund: Studentlitteratur.
Taylor, K. I., Oberle, K. M., Crutcher, R. A., & Norton, P. G. (2005). Promoting health
in type 2 diabetes: Nurse-physician collaboration in primary care. Biological research for
nursing, 6(3), 207-215
Thorne, S. E., & Paterson, B. L. (2001). Health care professional support for self-care
management in chronic illness: insights from diabetes research Patient Education and
Counseling, 42, 81-90.
Trost, J.(2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Wikblad, K. (2006). Egenvårds utbildning för personer med diabetes. Wikblad, K.
(Red.). Omvårdnad vid diabetes. Lund: Studentlitteratur.
Woodcock, A., & Kinmonth, A. L. (2000). Patient concerns in their first year with type 2
diabetes: Patient and practice nurse views. Patient education and counselling, 42, 257270.
Östenson, C,-G. (2010). Epidemiologi vid typ 2-diabetes och metabola syndromet.
Agard, C.-D. & Berne, C. (Red.). Diabetes. Stockholm: Liber.
24
Bilaga 1
2010-09-03
Till dig som verksamhetschef på……… vårdcentral
Graden av fysisk aktivitet minskar dramatiskt i vårt moderna samhälle. Detta tillsammans
med övervikt, vilket naturligtvis också är en konsekvens av inaktivitet, har stor betydelse för
utvecklingen och behandling av typ 2 diabetes.
Vi är två studerande på Mittuniversitetet i Sundsvall som läser distriktssköterskeutbildning,
omvårdnad D. I utbildningen ingår att skriva en uppsats och i vår uppsats vill vi undersöka
hur diabetessjuksköterskan ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2diabetiker.
Vårt arbete med studien innebär en intervju med diabetessjuksköterskan på din vårdcentral.
Intervjun beräknas att ta ca 45-60 minuter. Deltagandet är frivilligt och all information
kommer att behandlas konfidentiellt. Det kommer inte att framgå av vår uppsats från vilken
vårdcentral resultatet kommer. Vi vill med detta brev informera Dig om vår planerade studie
och samtidigt efterhöra om Du ger Ditt tillstånd till att vi intervjuar diabetessjuksköterskan.
Vi skulle vilja att du frågar och framför denna information till diabetessjuksköterskan på din
vårdcentral som förhoppningsvis kan medverka i denna studie.
Vi kommer att per telefon återkomma till dig inom några dagar för respons.
Med vänlig hälsning
Amelie Arvidsson och Helene Hallgren
Amelie Arvidsson
Helene Hallgren
K-G Norberg
Leg. Sjuksköterska
Leg. Sjuksköterska
Handledare/ Lektor
[email protected]
[email protected]
[email protected]
070/1704505
070/2053031
060/148572
Bilaga 2
10-09-10
Till dig som arbetar som diabetessjuksköterska på …… vårdcentral
Graden av fysisk aktivitet minskar dramatiskt i vårt moderna samhälle. Detta tillsammans
med övervikt, vilket naturligtvis också är en konsekvens av inaktivitet, har stor betydelse för
utvecklingen och behandling av typ 2 diabetes.
Vi är två studerande på Mittuniversitetet i Sundsvall som läser distriktssköterskeutbildning,
omvårdnad D. I utbildningen ingår att skriva en uppsats och i vår uppsats vill vi undersöka
hur diabetessjuksköterskan ser på sin roll vid rådgivning av fysisk aktivitet till typ 2diabetiker.
Vår avsikt är att göra en studie där vi gärna vill intervjua dig som diabetessjuksköterska på
din vårdcentral. Intervjun beräknas ta 45-60 minuter och kommer att ske på din arbetsplats.
Deltagandet är frivilligt och all information kommer att behandlas konfidentiellt. Du kan när
som helst avbryta intervjun utan någon förklaring. Det kommer inte att framgå av vår studie
från vilken vårdcentral resultatet kommer. Uppsatsen kommer att publiceras i Mittuniversitets
databas när den är examinerad
Ett introduktionsbrev har även skickats till din enhetschef för att förankra din eventuella
medverkan i denna studie.
Vi kommer att kontakta dig via telefon så att vi kan boka en tid för intervju när det passar dig
inom en snar framtid.
Med vänlig hälsning
Amelie Arvidsson och Helene Hallgren
Amelie Arvidsson
Helene Hallgren
K-G Norberg
Leg. Sjuksköterska
Leg. Sjuksköterska
Handledare/ Lektor
[email protected]
[email protected]
[email protected]
070/1704505
070/2053031
060/148572
Bilaga 3
Inledning
Ålder/kön
Antal år inom yrket
Diabetessjuksköterskeutbildning
Antal år som diabetessjuksköterska
Intervjufrågor
1. Kan du berätta hur du försöker ta upp frågan om fysisk aktivitet med dina patienter?
2. Upplever du att patienten vill få råd om fysisk aktivitet?
3. Upplever du att du har en uppgift i att informera om fysisk aktivitet?
4. Hur upplever du att patienterna tar till sig råd om fysisk aktivitet?
5. Upplever du att patienten följer dina råd?
6. Vilken är din upplevelse om vem som har största ansvaret för rådgivning om fysisk
aktivitet?
7. Upplever du att du har en betydelse när det gäller råd om fysisk aktivitet till typ 2
diabetiker?