Prästen har fått i uppdrag av församlingen, att tjäna dem i vissa funktioner, t ex att predika,
döpa och leda firandet av nattvarden. Prästens kläder ska påminna om Jesus och visa att
prästen är där i kraft av sitt ämbete, sitt uppdrag, inte i kraft av sin egen person.
Kyrkvärdarna representerar och företräder församlingen och har olika ansvarsuppgifter.
Många sätt att göra ”rätt”
Vad som nedan presenteras är ett försök att återge hur man traditionellt tänkt kring olika
moment i gudstjänsten. Det innebär inte att man automatiskt gör fel om man gör
annorlunda. Liturgin är ett språk. Poängen med ett språk är kommunikation. Det viktigaste
behöver inte vara att följa former om de inte betyder något, då kan det vara bättre att göra
annorlunda för att uttrycka sig. Man kan göra ”rätt” på olika sätt.
Kortfattad bakgrund och förklaring av högmässans ordning
I Inledning Pålysningar, information.
Klockringning, för att kalla till gudstjänst och möte med Gud.
Psalm
Beredelsen syftar till gudstjänstfirarnas förberedelse på att möta Gud i
gudstjänsten. Vanligen sker detta genom beredelseordet, en kortfattad
hänvisning till en situation i Bibeln.
Beredelsemomentet kulminerar i syndabekännelsen med bön till Gud om
förlåtelse. På uppdrag av Jesus Kristus tillsägs församlingen Guds löften
och förlåtelseord. Vi får byta med Jesus. Han tar vår skuld och vi får den
befrielse, kärlek och upprättelse som bara han kan ge.
Tackbönen ger plats åt församlingens behov att uttrycka sitt aktiva ”tack”
för att Jesus tog på sig vårt straff för synden.
Introitus betyder ingång eller inträdande och var ursprungligen
inledningspsalmen i högmässan. Före 1811 gick man till enskild bikt
innan man gick till nattvard. Som en variant av bikten finns beredelsen
sedan dess, som en sorts gruppbikt, inlagd som ett moment i högmässan.
Mellan 300 och 600 e Kr sjöngs Herre, förbarma dig (Kyrie=Herre) som
församlingens bönerop på en längre sjungen bön. Böneropet kan tänkas
uttrycka en önskan om att Gud ska gripa in i världen. På 600-talet
försvann dock själva bönepartierna men böneropet lever kvar.
Lovsången (Gloria=Ära och Laudamus=Låt oss lovprisa) Församlingen
ärar och tackar Gud med sång och markerar det ytterligare genom att stå
upp.
Varför gör vi som vi gör?
En kort beskrivning av högmässan
Vad är en högmässa?
Svenska kyrkan har fastställt ett antal typer av gudstjänster, som utgör stommen i
församlingarnas gudstjänstfirande. En viktig skillnad mellan dessa ligger i om det är en
gudstjänst med eller utan nattvard. Firas nattvard kallas gudstjänsten för mässa. Av alla
Svenska kyrkans gudstjänster är högmässan den mest omfattande och firas i huvuddragen
likadant i stora delar av den världsvida kyrkan. En högmässa har fyra delar (inledning,
Ordet, måltiden och avslutning) varav två är huvuddelar. Den s k Ordets gudstjänst är en
kombination av bibelläsning och förklaring (predikan). Den andra huvuddelen: måltiden,
den s k nattvarden är instiftad av Jesus så att de som tar emot brödet och vinet samtidigt tar
emot Gud, Kristi kropp och blod. Detta är att ta del i Guds verk: både hans verk för oss
och i oss och genom oss.
Högmässan har sina rötter mer än två tusen år tillbaka i den bibliska i historien och har
sedan dess formats i samklang med det gudstjänstfirande folket. Den har därigenom fått ett
rikt ”symbolspråk”. Syftet med detta blad är att ge en kort bakgrund till det språket, den
s k liturgin.
Församlingens gudstjänst
Relation med Gud, t ex gudstjänstfirande, är kärnan både i enskilt kristet liv och i
den världsvida kyrkans liv.
Att fira gudstjänst hör till församlingens väsen. Gudstjänsten är en gåva till hela
församlingen från Gud och en uppgift, att i egenskap av Guds folk samlas till möte med
honom. Gudstjänsten är alltså hela församlingens möte med Gud, det är inte prästen som
firar gudstjänst åt församlingen.
II Ordet
Dagens bön härstammar från 400-talet och var då inledningsbön, som
samlade ihop söndagens tema, eftersom gudstjänsten började med
introitus.
Textläsningar
Läsning av gammaltestamentlig text.
Läsning av episteltext (från något av nya testamentets brev=epistel,
apostlagärningarna eller uppenbarelseboken).
Gradualpsalmens historia går mer än 1500 år tillbaka i tiden och har sitt
namn från det latinska ordet för trappa ”gradus” och syftar på en trappa i
kyrkans främre del där den musikansvarige steg upp och sjöng. Denna
psalm har tidigare haft karaktär av gudstjänstens huvudpsalm och ofta
anknutit till evangelietexten.
Läsningen av evangelietexten kan sägas vara höjdpunkten i ordets del av
högmässan. När texten läses står församlingen upp. Detta är ett uttryck för
att möta och hälsa Jesus Kristus när Han kommer till sin församling i
texten.
Predikan har sitt ursprung i den judiska synagoggudstjänsten från ca år
500 f Kr och innebär någon form av förklaring av de lästa texterna.
Trosbekännelsen (Credo=jag tror) är församlingens svar på bibeltexterna
som lästs och förklarats. Som kyrkogemenskap bekänner vi vad som är
kyrkans lära, inte främst vår personliga tro.
Ur ett historiskt perspektiv var gudstjänsterna viktiga sammankomster för
att sprida nyheter och information om vad som hände i bygden.
Meddelanden om döpta, vigda och tacksägelse för avlidna kan lämnas.
Psalm efter predikan
I kyrkans förbön ber församlingen för egna och allmänna behov.
III Måltiden Tillredelsen (Offertorium=frambärande) och måltiden, nattvarden, utgör
högmässans absoluta centrum. Offertorium har med offer att göra: Jesu
(Guds) offer och församlingens offer. Gåvorna: bröd, vin och ev.
kollekten kan frambäras av församlingen (kyrkvärdar) till altaret. En
djupare innebörd i detta är att det inte bara är materiella resurser Gud givit
oss som vi bär tillbaka till honom, utan vi bär också fram oss själva och
våra liv. Detta kan vi göra som en manifestation och ett svar på Guds offer
för mänskligheten, i Jesus Kristus. Hela detta offer sker till Guds ära och i
lydnad mot honom.
Offertoriepsalmen karaktäriseras ofta av en inbjudan till församlingen att
överlåta sig, bära fram sig själv och sitt liv till Kristus.
Lovsägelsen (Sursum corda=upplyft era hjärtan) är en sjungen dialog
mellan präst och församling som inleder nattvardsbönen.
Lovsägelsens fortsättning (prefation=förord) är en sjungen bön som
uttrycker hela nattvardsmomentets anda, nämligen tacksägelse, att tacka
och ära Gud för den han är, vad han gjort för oss genom Jesus Kristus och
vad han gjort/gör i nattvarden.
I lovsången, helig (=Santcus), visas vördnad för Gud som är fullkomlig
och ren. Dessa egenskaper, som gör honom annorlunda gentemot
människan, utesluter dock inte Guds kärlek. Guds gränslösa kärlek till
människan är en del av Hans fullkomlighet.
I nattvardsbönen åberopar prästen de löften Jesus gav sina lärjungar, då
Han instiftade nattvarden, att Gud ska låta det bröd och vin församlingen
burit fram bli Kristi kropp och blod. I brödet och vinet får vi ta emot
Herren Jesus Kristus.
Herrens bön (Fader vår) är en bön som Jesus lärde sina lärjungar att be.
När vi ber så går vi in i en bönetradition, med den världsvida kyrkan och
Jesus själv som medbedjare.
Ett syfte med brödsbrytelsen är att förtydliga kopplingen till hur Jesu
Kristi kropp bröts ned på korset. Brödsbrytelsen söker också åskådliggöra
enheten, eller gemenskapen, mellan de kristna – kyrkan. Gemenskapens
kärna är Gud, de som tar emot Kristi kropp i sina egna kroppar är förenade
både med varandra och Gud och utgör därigenom delar i en större kropp –
kyrkan.
Herrens frid (Pax=frid/fred), är en s k fridshälsning för att uttrycka
villighet att leva i gemenskap och försoning med varandra och med Gud.
(Gudstjänstdeltagarna kan hälsa på varandra.)
O Guds Lamm (=Agnus Dei) sjungs till Jesus för att Han en gång dog
som ett offerlamm för människornas synd, och för att, Gud som står
utanför tiden, varje gång nattvarden firas låter oss ta del i detta.
I kommunionen (=gemenskap), nattvarden, får den som vill ta emot
Kristus genom bröd och vin. I detta ligger en påminnelse om Jesu närvaro
i vår direkta situation, om att Jesus tog på sig vår synd så att vi inte längre
behöver leva avskilda från Gud. När vi tar emot Jesus är detta också ett
konkret tecken på att vi inte vill ha med ondskan och djävulen att göra. Vi
påminner alltså den onde om hans nederlag. Det finns tre viktiga
gemenskapsaspekter: gemenskap med Gud, med varandra och den
himmelska världen.
Tackbön
IV Avslutning Lovprisningen (Benedicamus=låt oss lova) är hela skapelsens lovsång till
Gud, ett tack för Hans godhet, kärlek och välgärningar mot oss.
Lovpsalmen är en psalm som, precis som lovprisningen ovan, ärar Gud
för den Han är och det Han gör.
Välsignelsen innebär att gudstjänstfirarna får ta emot Guds omsorg, Hans
förlåtelse och därigenom Guds frid, d.v.s. att det ömsesidiga förhållandet
mellan Gud och människor är rätt och gott.
Slutpsalm
Postludium, avslutningsmusik.
Gudstjänsten avslutas med ett sändningsord och innebär att även om vår
gemensamma gudstjänst i kyrkan nu är slut så fortsätter den i våra liv.
Gud är med oss hela tiden.
