Cynodontium suecicum
Nordisk klipptuss
NE
NA
LC
DD
Mossor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Dicranales, Familj: Rhabdoweisiaceae, Släkte: Cynodontium
(klipptussar), Art: Cynodontium suecicum - nordisk klipptuss (Arnell & C.E.O.Jenssen) I.Hagen Synonymer:
Kännetecken
Arten växer i luckra, mörkgröna tuvor som blir upp till 6 cm höga. Bladen är smalt triangulära, jämnt avsmalnande till
en lång, smal spets med en tydlig, utlöpande nerv. De övre bladcellerna är kvadratiska, 10-11 µm breda, och nästan
helt släta. Bladskivan är ett cellager tjock, och bladkanten är plan i hela bladet. Kapseln är upprätt (ibland svagt böjd)
och som torr fårad. Peristomtänderna är välutvecklade och kluvna nästan till basen. Annulus består av stora, lätt
avfallande celler.
Nordisk klipptuss är redan i fält möjlig att skilja från andra storvuxna arter med upprätta kapslar i släktet, tack vare
de långspetsade bladen med utlöpande nerv och den mörkgröna färgen. Krusborstmossa Kiaeria blyttii har också
mycket långspetsade blad med utlöpande nerv men är ofta mindre och kapseln är ofta krökt, relativt slät och har
struma. Hittar man ett hanorganen så omges det av flera hanblad.
Utbredning och status
Arten är mindre allmän i nordligaste Svealand och södra Norrland, och den förekommer även sällsynt upp tilll norra
Norrland och även i fjällnära skog. Den är mindre allmän i det inre av Norge och sällsynt i Finland. Utanför Norden är
den endast funnen på ett fåtal platser i angränsande delar av Ryssland.
Ekologi
Nordisk klipptuss växer på periodvis fuktiga klippor i skuggiga till halvexponerade lägen på lokaler med förhållandevis
hög luftfuktighet - ofta i bergstrakter. Substratet är ibland sura bergarter som granit och gnejs, men påfallande ofta
växer den på något mer basiska bergarter, som t.ex. diabas, eller på klippor med något rikare sippervatten. På
gynnsamma lokaler - t.ex. på klippor med sippervatten - kan den bli mycket riklig och täcka flera kvadratmeter. Den
växer tillsammans med relativt vanliga arter som bergklipptuss C. polycarpon, kloskimmermossa Isopterygiopsis
pulchella, mörk flikmossa Lophozia sudetica och klipprostmossa Marsupella emarginata.
Hot
Nordisk klipptuss kan hotas av ökad exponering, t.ex. genom att träd framför bergbranterna avverkas.
Åtgärder
Bergbranter med rapporterade fynd uppmärksammas och hänsyn tas vid eventuell avverkning alternativt ges ett
ändamålsenligt skydd.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Utländska namn - NO: Storskortemose, FI: Isotorasammal.
Etymologi: suecicus = svensk; Suecia (lat.) = Sverige; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Synodóntium svésikum]
key facts A relatively large species forming lax, up to 6 cm high, dark green tufts. Leaves narrowly triangular,
gradually tapering to a long, thin apex. Nerve distinctly excurrent. Upper laminal cells quadrate, c. 10-11 µm, almost
completely smooth. Capsule stout, erect, striate when dry. Peristome teeth well developed, split almost down to the
base. Annulus consisting of large, fugacious cells. - Grows in cracks and crevices of moist cliffs in shady to half-exposed
situations. Sometimes found on acidic rock (granite or gneiss), but markedly often on somewhat richer rock (e.g.
diabase), predominately in places with relatively humid air, frequently in montane areas.
Naturvård
Konventioner: Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga I, Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning: Nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) är fridlyst enligt 8 § i hela landet. Undantag (13 §): Trots
förbuden i 6, 8 och 9 §§ får enstaka exemplar av djurarterna bred gulbrämad dykare, bred kärrtrollslända, bred
paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärrtrollslända, grön mosaiktrollslända och pudrad kärrtrollslända samt
enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa,
långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss och pyramidmossa samlas in, om 1. det har betydelse för dokumentering av
arten, 2. det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte
påverkas negativt, 3. den som är ansvarig för insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen
redovisar till länsstyrelsen a) vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen, b) antalet insamlade exemplar av
varje art, c) var exemplaren har tagits, och d) syftet med insamlingen, 4. den som är ansvarig för insamlingen anmäler
till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet a) fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten,
och b) var de insamlade exemplaren förvaras, och 5. det insamlade materialet hålls tillgängligt för forskning.
Litteratur
Arnell, H.W. & Jensen, C. 1895. Oncophorus suecicus n. sp. Rev. Bryol. 22: 75-76.
Brotherus V.F. 1923. Die Labmoose Fennoskandias. Flora Fennica 1. Helsingfors.
ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes,
Trondheim.
Hagen, I. 1908-29. Forarbeider til en norsk løvmosflora. Kongel. Norske Vidensk. Selsk. Skr. (Trondheim).
Hylander, K. & Lönnell, N. 1997. Nordisk klipptuss (Cynodontium suecicum) funnen för första gången i Uppland
Myrinia 7: 54-55.
Ingelög, T., Thor, G. & Gustafsson, L. 1987. Floravård i skogsbruket. Del 2. Artdel. 2:a upplagan. Skogsstyrelsen,
Jönköping.
Jensen, C. 1939. Skandinaviens bladmossflora. Köpenhamn.
Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area, northern Swedish Lappland 2. Musci. KVA Avhandl. i
Naturskyddsärende 14.
Mönkemeyer, W. 1927. Die Laubmoose Europas. I L. Rabenhorsts Kryptogamen-Flora von Deutschland, Österreich
und der Schweiz 1 (4), Ergänzungsband. Leipzig.
Weibull, H. 2004. Mossor. - I: Bratt, L. (red.), Fulufjällets vegetation och flora, sid. 41-52 & 92-134.
Naturvårdsverket, Stockholm.
Weibull, H. 2006. Cynodontium suecicum nordisk klipptuss s. 282. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ
6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Erik Sjögren 1984. Rev. Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Henrik Weibull 2006. Rev. Niklas Lönnell & Henrik Weibull
2015, 2016
ArtDatabanken - artfaktablad
2
