1 27 juni 2012 A2012/1917/DISK Sveriges nittonde, tjugonde och

27 juni 2012
A2012/1917/DIS
K
Sveriges nittonde, tjugonde och tjugoförsta rapport
till FN:s Kommitté för avskaffande av rasdiskriminering
INLEDNING
1. Sverige överlämnar härmed i ett och samma dokument sin nittonde,
tjugonde och tjugoförsta rapport om vilka åtgärder som har vidtagits i
enlighet med den internationella konventionen om avskaffande av alla
former av rasdiskriminering. På rekommendation av kommittén för
avskaffande av rasdiskriminering utgör denna rapport en uppdatering
av Sveriges tidigare rapporter. Punkterna i kommitténs avslutande
kommentarer till Sveriges sjuttonde och artonde rapport berörs
särskilt utförligt.
Befolkningsstatistik samt undersökningar om diskriminering
och främlingsfientlighet, särskilt vad gäller punkten 10 i
kommitténs rekommendationer
Befolkningsstatistik
2. Statistik om Sveriges befolkning redovisas bl.a. av Statistiska
centralbyrån (SCB). Befolkningsstatistiken redovisas vad gäller
folkmängd efter bl.a. kön, medborgarskap och födelseland. Se
nedanstående tabeller med statistik.
3.
Folkmängd efter bakgrund. 2011-12-31
Total
Utrikes födda
Inrikes födda
därav inrikes födda med två utrikes födda föräldrar
därav inrikes födda med en inrikes och en utrikes
Antal
9 482 855
1 427 296
8 055 559
Andel
100
15,1
84,9
430 253
666 723
4,5
7,0
2
född förälder
därav inrikes födda med två inrikes födda föräldrar
6 958 583
73,4
Antal
123 291
430 284
277 806
227 145
32 284
259 743
4 716
894
6 119
65 014
1 427 296
Andel
8,6
30,1
19,5
15,9
2,3
18,2
0,3
0,1
0,4
4,6
100,0
Källa: Statistiska centralbyrån
4.
Utrikes född folkmängd efter födelsevärldsdel.
2011-12-31
Afrika
Asien
EU27 utom Norden
Europa utom EU27 och Norden
Nordamerika
Norden utom Sverige
Oceanien
Okänt
Sovjetunionen
Sydamerika
Total utrikes född folkmängd
Källa:Statistiska centralbyrån
5.
De största grupperna av utlandsfödda personer år 2011-12-31 var från
följande länder:
Födelseland
Finland
Irak
Polen
Jugoslavien
Iran
Bosnien och Hercegovina
Tyskland
Danmark
Turkiet
Norge
Somalia
Thailand
Chile
Kina
Libanon
Syrien
Storbritannien och Nordirland
Rumänien
Indien
USA
Källa: Statistiska centralbyrån
Kvinnor
99 539
57 648
41 416
34 616
30 264
28 539
25 720
20 944
19 727
24 154
19 900
26 261
14 076
15 502
10 851
10 850
7 391
10 912
9 146
8 415
Män
67 184
67 851
31 449
35 434
33 564
27 751
22 722
24 007
24 182
18 904
20 265
7 352
14 309
10 155
13 543
11 507
14 492
10 104
9 476
9 340
Totalt
166 723
125 499
72 865
70 050
63 828
56 290
48 442
44 951
43 909
43 058
40 165
33 613
28 385
25 657
24 394
22 357
21 883
21 016
18 622
17 755
3
6. Sverige för ingen officiell statistik över människors etniska
tillhörighet. Enligt personuppgiftslagen (1998:204) är det som
huvudregel förbjudet att behandla personuppgifter som avslöjar ras,
etniskt ursprung eller religiös övertygelse. Det är således inte möjligt
för Sverige att i nuläget lämna fullständig statistisk information om
t.ex. de nationella minoriteterna. Det är endast statistik över
medborgarskap och födelseland som finns tillgänglig.
7. Regeringen har givit Diskrimineringsombudsmannen (DO) i
uppdrag att genomföra en förstudie om metoder för undersökningar
om befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden. DO ska, i
samråd med Statistiska centralbyrån, Statens folkhälsoinstitut och
Datainspektionen, genomföra en förstudie om metoder som skulle
kunna användas för att samla in uppgifter om levnadsförhållanden
bland befolkningen, dels med avseende på det ungefärliga antal
personer som identifierar sig som tillhörande Sveriges nationella
minoriteter, dels som möjliggör en särredovisning med avseende på de
diskrimineringsgrunder i diskrimineringslagen (2008:567) som i dag
inte redovisas i den officiella statistiken. Uppdraget innebär att DO ska
kartlägga vilka uppgifter om befolkningens sammansättning och
levnadsförhållanden i de ovan nämnda avseendena som finns
tillgängliga i dag, inventera vilka metoder som kan vara möjliga att
använda för att samla in uppgifter av detta slag och som samtidigt kan
garantera deltagarnas anonymitet och integritet,
klargöra de rättsliga förutsättningarna för användning av sådana
metoder samt, utifrån en jämförelse mellan metoderna,
rekommendera den eller de metoder som kan anses mest lämpliga att
använda för en eventuell större studie om befolkningens
sammansättning och levnadsförhållanden i de nämnda avseendena.
8. Sverige för statistik över vilka elever som är berättigade till
modersmålsundervisning. Läsåret 2011/12 var sammanlagt 183 676
elever i grundskolan (20,7 procent av alla elever) berättigade till
modersmålsundervisning. Av dessa elever deltog 100 419 elever i
modersmålsundervisning (54,7 procent av alla berättigade elever).
Anledningen till att elever inte deltar är antingen att kommunen inte
behöver anordna modersmålsundervisning om mindre än fem elever
önskar sådan undervisning (gäller ej de nationella minoritetsspråken)
eller det inte finns någon lämplig lärare, eller att eleven själv inte
önskar delta.
9. Statistik över modersmålsundervisning i grundskolan läsåret 2011/12
redovisas i nedanstående tabell.
Arabiska
Somaliska
Bosniska/Kroatiska/Serbiska
Antal elever
berättigande till
modersmålsundervisning
33 037
10 206
13 759
Antal
deltagande
elever
22 390
7 521
6 691
4
Spanska
Engelska
Albanska
Persiska
Finska
Turkiska
Polska
Övriga språk (135 st.)
Källa: Statens skolverk
10 911
11 276
7 138
6 648
8 372
6 102
6 164
68 026
5 753
5 453
4 450
3 911
3 838
3 574
3 520
33 130
10. I den officiella kriminalstatistiken finns ingen statistik över
fängelse- populationens etniska sammansättning. Inte heller
Kriminalvården registrerar sådana uppgifter. Av den officiella
kriminalstatistiken från de senaste fem åren framgår att mellan 26 och
29 procent av dem som tas in i fängelse varje år är utländska
medborgare.
Exempel på undersökningar om diskriminering och
främlingsfientlighet
11. DO redovisade ett uppdrag från regeringen år 2010 i rapporten
Upplevelser av diskriminering – en sammanfattande rapport samt
analys baserat på en kvalitativ undersökning om upplevd
diskriminering. Rapporten visade på erfarenheter av diskriminering
inom det flesta samhällsområden, inklusive områden och situationer
som i dag inte omfattas av lagstiftningen. Den visade även på en
osäkerhet om vad diskrimineringslagen innebär, vart man kan vända
sig om man upplever sig ha blivit diskriminerad och konsekvenser för
den enskilde vid en anmälan.
12. År 2010 redovisade DO även ett uppdrag från regeringen att
kartlägga förekomst och omfattning av diskriminering på
bostadsmarknaden. Undersökningen genomfördes med så kallad
praktikprövning. Den delades in i en uthyrningsstudie och en
mäklarstudie. Resultatet visade att diskriminering förekommer i större
utsträckning på hyresmarknaden än på bostadsrättsmarknaden och att
etnisk tillhörighet har större betydelse än andra
diskrimineringsgrunder. Diskriminering var mest påtaglig gentemot
personer med utländsk bakgrund i uthyrningsstudien och mot finska
romer och muslimer i mäklarstudien.
13. I rapporten Romers rättigheter – Diskriminering, vägar till
upprättelse och hur juridiken kan bidra till en förändring av romers
livsvillkor från år 2011 redovisade DO myndighetens erfarenheter och
tillgänglig kunskap om romers tillgång till rättigheter på lika villkor.
Av rapporten framgår att majoriteten av anmälningarna görs av
5
romska kvinnor som uppger att de blivit diskriminerade och
trakasserade i affärer. Av de cirka 230 anmälningar som kommit in till
tidigare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och nuvarande
DO åren 2004–2010, har diskriminering förekommit i ett trettiotal
ärenden, enligt rapporten.
14. I rapporten Rätten till sjukvård på lika villkor från år 2012
konstaterar DO att svensk sjukvård generellt håller en hög kvalitet,
men att den inte är jämlik och att det finns problem med
diskriminering. Det finns grupper av patienter som upplever att de får
ett sämre bemötande än andra patienter. Det gäller t.ex. personer med
annat modersmål än svenska. Det finns också grupper som faktiskt har
sämre möjligheter än andra att få tillgång till adekvat vård, enligt
rapporten. Dödstalen i behandlingsbara sjukdomar är betydligt högre
hos utlandsfödda och lågutbildade män jämfört med svenskfödda och
högutbildade män.
15. Forum för levande historia har undersökt gymnasieungdomars
attityder till utsatta grupper som romer, muslimer, judar,
utomeuropeiska flyktingar och homosexuella. Resultatet av
undersökningen presenterades 2010 i rapporten Den mångtydiga
intoleransen. Enligt rapporten har ca 20 procent av landets
skolungdomar intoleranta attityder gentemot utsatta grupper, medan
omkring hälften av eleverna i undersökningen uttryckte en ambivalent
inställning. Forum för levande historia lyfter fram att eleverna med
ambivalent inställning är av särskilt intresse eftersom de kan förmodas
vara mer öppna för påverkan, kunskaper och argument.
16. På uppdrag av regeringen har Forum för levande historia även
genomfört en kartläggning av antisemitism och islamofobi, vilken
redovisades 2011. Av rapporten framgår bl.a. att internet och sociala
medier är de stora källorna till spridning av antisemitism och
islamofobi. Därtill sprids mycket hat via kommentarfält i olika medier.
UPPGIFTER I SAMBAND MED ARTIKLARNA 2 TILL 7
Artikel 2.1
Grundlagar
17. Som framhållits i tidigare rapporter från Sverige till kommittén,
finns ett grundläggande rättsligt skydd mot etnisk diskriminering i
svensk grundlag. För information om relevant lagstiftning hänvisas
kommittén till punkterna 19–30 i den tolfte rapporten.
6
18. Genom ändringar i regeringsformen, som trädde i kraft den 1
januari 2011, framgår numera tydligare att utgångspunkten för fri- och
rättighetsskyddet i grundlag gäller för var och en, dvs. både svenska
medborgare och andra här i riket. Samtidigt ändrades också
regeringsformens s.k. målsättningsstadgande, dvs. den bestämmelse
som anger grundläggande mål för samhällsverksamheten. En av
ändringarna innebär att det numera framhålls som en obligatorisk
målsättning att etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjligheter att erhålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv
ska främjas. Tidigare var denna bestämmelse vagare utformad och
angav att minoriteternas möjligheter bör främjas. Vidare ändrades
målsättningsstadgandet så att det numera framgår att det samiska
folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv ska främjas. Det samiska folket har, som landets enda
urfolk, därmed fått ett särskilt omnämnande i grundlag.
19. Den 1 januari 2011 utmönstrades vidare begreppet ras ur regeringsformen. Begreppet har i regeringsformen nu ersatts av uttrycket
”etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”. Med
detta avses bl.a. sådana föreställningar om ras som tidigare ansetts
omfattas av begreppet ras. Begreppet förekommer dock fortfarande i
viss utsträckning i vanlig lag. När det gäller diskrimineringsförbudet i
regeringsformen har någon ändring i sak inte skett. Det har heller inte
gjorts någon ändring som påverkar möjligheterna att i lag inskränka
föreningsfriheten för sammanslutningar vilkas verksamhet innebär
förföljelse av grupper av människor, t.ex. på grund av föreställningar
om ras.
Straffrättslig lagstiftning
20. Brottsbalken innehåller två bestämmelser med direkt anknytning
till missaktning eller diskriminering på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning,
nämligen hets mot folkgrupp (16 kap. 8 §) och olaga diskriminering (16
kap. 9 §). Även lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska
anslagstavlor motverkar hets mot folkgrupp. En redovisning av dessa
och andra relevanta straffbestämmelser finns i punkterna 31–34 i den
tolfte rapporten samt punkterna 61–67 i den femtonde och sextonde
rapporten.
21. Enligt den s.k. straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken,
ska det vid bedömning av straffvärdet anses som en försvårande
omständighet om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell
7
läggning eller annan liknande omständighet. Bestämmelsen är
tillämplig på alla slags brott.
Tillämpning av den straffrättsliga lagstiftningen mot hatbrott,
särskilt om punkten 15 i kommitténs rekommendationer
Rättsväsendets arbete mot hatbrott
Polisen
22. Polismyndigheterna vidtar särskilda åtgärder för att motverka
hatbrott. Det är viktigt att tidigt identifiera hatmotiv bakom ett brott,
bl.a. för att kunna bemöta brottsoffer. Polisen gör därför rutinmässigt
en undersökning av anmälda brott för att klarlägga eventuella
hatmotiv.
Flera
lokala
polismyndigheter
har
särskilda
hatbrottsutredare och regionala myndigheter utbildar kontinuerligt
sin personal i frågor om hatbrott.
23. Vid Polismyndigheten i Stockholms län samordnas arbetet mot
hatbrott av en hatbrottsjour. Hatbrottsjouren utbildar personal i
bemötande av brottsoffer och utgör stöd vid utredningar av
hatbrottsanmälningar i syfte att öka antalet åtal för brott med
hatbrottsmotiv. Hatbrottsjouren samverkar även med olika
organisationer, intresseföreningar, forskare och myndigheter.
24. Polismyndigheterna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län
har inrättat särskilda s.k. dialogpoliser som en länk mellan
polisledningen och dem som arrangerar olika opinionsyttringar, främst
demonstrationer. Syftet med dialogpoliser är att undvika missförstånd
vid opinionsyttringar.
Åklagarmyndigheten och Justitiekanslern
25. Åklagarmyndigheten har fortsatt prioriterat bekämpningen av
hatbrott. Grundutbildningen för åklagare, vilken är obligatorisk för
alla nya åklagare, innehåller ett avsnitt om tolv lektioner om
mänskliga rättigheter i vilket hatbrott tas upp.
26. Hos Åklagarmyndighetens särskilda utvecklingscentrum med
ansvar för bl.a. hatbrott och frågor om mänskliga rättigheter med
anknytning till straffrätten, pågår ett projekt som syftar till att skapa
verktyg för att kunna identifiera hatbrottsärenden i myndighetens
system på ett bättre sätt. Avsikten är därefter att använda verktyget för
att kunna granska hanteringen samt identifiera bristerna och var i
rättskedjan de uppstår. Åklagarmyndigheten önskar bland annat
kunna svara på frågor som exempelvis vad som händer med ett
hatbrottsärende senare i rättskedjan och i vilken utsträckning
straffskärpningsgrunden tillämpas. Härigenom kan bättre
8
förutsättningar och underlag skapas för vidare uppföljning och
granskning av polis och åklagares hantering av hatbrotten.
27. Under 2011 deltog Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i ett
projekt inom OSCE (ODIHR) med målsättning att utforma nya
riktlinjer för åklagaren avseende hatbrott. Riktlinjerna har ännu inte
publicerats.
28. Justitiekanslern, som är ensam åklagare när det gäller tryck- och
yttrandefrihetsbrott, inledde under 2011 förundersökningar angående
ifrågasatt hets mot folkgrupp i tre ärenden. Förundersökning pågår
och åtal har väckts i ett fall. Antalet inledda förundersökningar
avseende hets mot folkgrupp har under de senaste åren minskat.
Statistiken över hatbrott m.m.
29. År 2006 tog Brottsförebyggande rådet (Brå) över ansvaret för
hatbrottsstatistiken från Säkerhetspolisen. Statistiken består i
huvudsak av polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och
publiceras årligen i en rapport. Under 2008 genomförde Brå en
definitionsförändring av vad som är ett hatbrott i hatbrottsstatistiken.
Utöver främlingsfientliga eller rasistiska hatbrott mot minoriteter,
islamofobiska hatbrott, antisemitiska hatbrott och homofobiska
hatbrott förändrades definitionen till att även omfatta
främlingsfientliga hatbrott mellan minoriteter och mot majoriteten,
övriga antireligiösa hatbrott, bifobiska hatbrott, heterofobiska hatbrott
och transfobiska hatbrott.
Sedan 2008 särredovisas dessutom afrofobiska och antiromska
hatbrott.
30. Vid sidan om tidigare använda urvals- och sökprinciper i
produktionen av hatbrottsstatistiken används sedan 2008 en
hatbrottsmarkering som polisen då införde i sitt datoriserade system
för att hantera anmälningar. Detta tillägg har bidragit med ett
marginellt tillskott av identifierade hatbrottsanmälningar i statistiken.
Från och med år 2007 ingår även självrapporterad utsatthet för
främlingsfientliga och homofobiska hatbrott utifrån Nationella
Trygghetsundersökningen i hatbrottsstatistiken.
31. Det finns för närvarande inga möjligheter att följa de anmälda
hatbrotten genom hela rättskedjan. Sedan en tid pågår dock ett
omfattande utvecklingsarbete av rättsväsendets
informationsförsörjning inklusive kriminalstatistiken som bland annat
syftar till att ärenden ska kunna följas genom rättskedjan.
32. Åren 2004–2007 var antalet polisanmälningar med identifierade
hatbrottsmotiv mellan 3 000–3500 per år. Definitionsändringen inför
2008 års statistikproduktion medförde att fler grupper av människor
inkluderades i Brå:s hatbrottsdefinition. Till följd av detta ökade
9
antalet anmälningar med identifierade hatbrottsmotiv till 5 895 år
2008. Sedan dess har nivån minskat något. År 2010 var antalet
polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv 5 139, varav 40
procent utgjordes av olaga hot och ofredande, och 10 respektive 3
procent utgjordes av hets mot folkgrupp och olaga diskriminering.
33. Utvecklingen är liknande för polisanmälningar med identifierade
främlingsfientliga/rasistiska motiv. Åren 2004–2007 låg antalet
anmälningar mellan 2200–2500. År 2008 var antalet anmälningar
4 224, för att år 2010 vara 3786. Även för polisanmälningar med
främlingsfientliga eller rasistiska motiv utgjordes 40 procent av olaga
hot och ofredande, medan 10 respektive 4 procent utgjordes av hets
mot folkgrupp och olaga diskriminering.
34.
Antal anmälda och uppklarade brott avseende hets mot folkgrupp och olaga
diskriminering under åren 2006-2011:
Hets mot folkgrupp
Anmälda brott
Uppklarade brott
Andel anmälda brott
som lett till åtal,
åtalsunderlåtelse el
strafföreläggande
(personuppklaring)
Olaga
diskriminering
2006
754
381
5%
(41)
2007
718
374
8% (56)
2008
780
412
9% (70)
2009
762
407
8% (63)
2010
723
366
9% (66)
2011
731
306
7% (54)
2006
2007
2008
2009
2010
2011
Anmälda brott
394
314
308
254
229
245
Uppklarade brott
378
295
266
203
202
188
3%(12)
0% (1)
1% (2)
0% (1)
0% (1)
0% (1)
Andel anmälda
brott som lett till
åtal,
åtalsunderlåtelse
eller
strafföreläggande
(personuppklaring)
Källa: Brå
35. Vid de ärendegranskningar som har gjorts av Brå har det
framkommit några möjliga orsaker till att det är så få fall av olaga
diskriminering som lagförs. En möjlig orsak är att anmälarnas syn på
vad som kan utgöra olaga diskriminering i många fall är vag. Detta
bidrar till att det är relativt vanligt att sådana anmälningar från strikt
juridisk utgångspunkt är obefogade och således inte möjliga att driva
till lagföring. En annan möjlig orsak är att det kan vara svårt att leda i
bevis att motivet till gärningen i fråga har varit att diskriminera någon.
10
Slutligen kan det noteras att det förekommer att parterna i
diskrimineringsärenden kommer överens om ekonomisk
kompensation efter det att polisanmälan har gjorts. I vissa sådana
situationer kan det förekomma att målsäganden inte längre är
intresserad av att aktivt medverka i brottsutredningen.
36. Även när det gäller hets mot folkgrupp är antalet
personuppklaringar litet i förhållande till antalet anmälningar. Det kan
konstateras att många av dessa brott avser klotter, meddelanden och
olika typer av kränkande förfaranden som sällan kan knytas till en
individ eller en grupp individer. Det saknas ofta reella möjligheter att
utreda dessa brott varför de ofta klaras upp på teknisk väg i stället för
att personuppklaras.
37. I maj 2011 redovisade Brå ett regeringsuppdrag med en uppföljning
av rättsväsendets arbete med hatbrott åren 2003–2010. Bland annat
konstaterades att hatbrottsutbildningen som en del av
grundutbildningen för poliser har utvecklats på ett positivt sätt och att
vissa polismyndigheter gjort förhållandevis ambitiösa
utbildningsinsatser. I utbildningen för fiskaler och nyutnämnda
domare har det tillkommit några inslag om hatbrott. För
utbildningsinsatserna för åklagarna se punkten 25 i denna rapport.
Civilrättslig lagstiftning
Diskrimineringslagen
38. Den 1 januari 2009 trädde en ny lag, diskrimineringslagen
(2008:567), i kraft. Den nya lagen ersatte de tidigare lagarna mot
diskriminering. Lagen förbjuder diskriminering som har samband med
bl.a. etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Med
etnisk tillhörighet avses i lagen ”nationellt eller etniskt ursprung,
hudfärg eller annat liknande förhållande”.
39. Begreppet ras som tidigare ingått i definitionen av
diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet togs bort i den nya
diskrimineringslagen. Ordet ras används inte i lagen eftersom lagen
utgår från att alla tillhör en och samma ras; människorasen.
Förändringen innebär dock inte att skyddet mot diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet försämras. I stället upptar definitionen
orden hudfärg ”och annat liknande förhållande”. Däri innefattas t.ex.
föreställningar om att det skulle gå att indela människor i raser.
40. Diskrimineringslagen innehåller förbud mot diskriminering som
gäller i princip inom alla samhällsområden. Förbudet gäller inom
områdena arbetslivet, utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk
11
verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller
bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet, medlemskap i
vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän
sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen,
studiestöd, värnplikt och civilplikt och offentlig anställning.
41. En ny påföljd, diskrimineringsersättning, infördes vid överträdelser
av diskrimineringslagen. Syftet är att ge bättre förutsättningar för
högre ersättningsnivåer till dem som diskrimineras.
Diskrimineringsersättningen ska både vara en ersättning för den
kränkning som överträdelsen innebär och verka avskräckande mot
diskriminering.
42. I diskrimineringslagen infördes även en rätt för ideella föreningar
att föra talan för den enskilde på motsvarande sätt som gäller sedan
tidigare för arbetstagarorganisationer.
Diskrimineringsombudsmannen
43. DO har tillsyn över att diskrimineringslagen följs. I samband med
att ombudsmannen inrättades den 1 januari 2009 avvecklades de
tidigare fyra ombudsmännen mot diskriminering;
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning.
44. DO har fått bättre verktyg än de tidigare ombudsmännen mot
diskriminering för att hantera aktörer som inte fullgör sina
skyldigheter enligt diskrimineringslagen. Ombudsmannen kan t.ex.
själv vitesförelägga arbetsgivare, utbildningsanordnare och
näringsidkare som vägrar lämna de uppgifter om förhållandena i
verksamheten som kan ha betydelse för ombudsmannens tillsyn,
lämna uppgifter till ombudsmannen om vilka meriter den eller de har
som tagits ut till anställningsintervjun, fått anställningen eller antagits
till utbildning. Detsamma gäller de som vägrar ge ombudsmannen
tillträde till arbetsplatsen eller andra lokaler där verksamheten bedrivs
eller komma till överläggningar med ombudsmannen.
Tillämpning av den civilrättsliga lagstiftningen
45. Som framgår ovan i punkterna 43 och 44 i denna rapport är det DO:s
uppgift att övervaka att diskrimineringslagen följs och att bekämpa
diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett
bl.a. etnisk tillhörighet. DO har inom ramen för sitt uppdrag möjlighet
12
att utreda klagomål om diskriminering i strid med diskrimineringslagens
bestämmelser, och att därvid företräda den som utsatts för
diskriminering vid förlikningar eller, i sista hand, i domstol.
46. Bland de anmälningar om diskriminering som DO mottar är etnisk
tillhörighet den generellt sett vanligaste diskrimineringsgrunden inom
alla samhällsområden. Under perioden 2009–2011 mottog DO totalt 7960
anmälningar. Av dessa gällde sammanlagt 2282 (omkring 29 procent av
det totala antalet anmälningar) diskrimineringsgrunden etnisk
tillhörighet.
47. Fördelningen av anmälningar till DO på olika samhällsområden
redovisas i nedanstående tabell.
Anmälningar diskrimineringsgrunden etnisk
2009
2010
2011 Totalt
tillhörighet fördelade på samhällsområde
Arbetsförmedling m.m.
19
9
23
58
Arbetslivet
292
286
265
883
Bostad
49
42
34
134
Ej lagskyddade områden*
80
59
50
228
Hälso och sjukvård
38
25
38
109
Medlemskap i arbetstagar- och
5
7
12
25
arbetsgivarorganisation m.m.
Näringsverksamhet samt yrkesbehörighet
3
3
2
9
Offentlig anställning
23
40
42
116
Socialförsäkring m.m.
24
27
12
65
Socialtjänst
54
54
41
161
Utbildning
72
96
65
255
Varor och tjänster
132
145
114
414
Totalt
791
793
698
2282
Källa: DO
*Med ej lagskyddade områden avses anmälningar som inte omfattas av
diskrimineringslagens diskrimineringsskydd
48. Som framgår av tabellen handlar de vanligaste anmälningarna om
diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet om
diskriminering i arbetslivet (totalt 883 anmälningar), vid
tillhandahållandet av varor och tjänster (totalt 414 anmälningar) och
utbildning (totalt 255 anmälningar).
49. Liksom för anmälningar beträffande övriga diskrimineringsgrunder
var under perioden den vanligaste avslutsgrunden för anmälningar
rörande etnisk tillhörighet ej diskriminering. Skälet för att ett ärende
avslutas på denna grund kan t.ex. vara bevissvårigheter eller för svag
koppling till angiven diskrimineringsgrund. Avslutsgrunden omfattar
även utbildningsärenden där DO bedömer att huvudmannen har
uppfyllt de krav på utredning och skäliga åtgärder som lagen ställer vid
diskriminering.
13
50. Som framgår av nedanstående tabell har DO under perioden 2009–
2011 i 32 fall som gällde diskriminering, avslutat ärenden med
hänvisning till att en lagakraftvunnen dom förelegat. I 51 fall har
ärenden avslutats sedan en förlikning ingåtts i ärendet.
Avslutade ärenden diskrimineringsgrunden etnisk tillhörighet
Avslutsgrund
2009
Dom*
6
Förlikning*
36
Ej diskriminering
440
Ej lagskydd
85
Ej missgynnad enligt föräldraledighetslagen
0
Facket företräder/Överlämnat till facket
53
Preskriberat
46
Återkallat
59
Annan orsak
88
Ärenden överförda från de gamla ombudsmännen*
233
Totalt
1046
Källa: DO
2010
10
13
501
88
3
55
38
38
62
101
909
2011
16
2
420
65
1
65
34
22
66
6
697
*I statistiken för dom och förlikning ingår anmälningsärenden
överförda från DO från de gamla ombudsmännen. Övriga avslutade
ärenden överförda från de gamla ombudsmännen specificeras inte i
tabellen, då begränsningar i systemet ej möjliggör en detaljerad
ärendeindelning.
Andra generella åtgärder för att motverka etnisk diskriminering
samt främlingsfientlighet och liknande former av intolerans,
Strategier mot diskriminering och insamling av statistik, särskilt
om punkten 11 i kommitténs rekommendationer
Diskrimineringsombudsmannens arbete
51. Som har redovisats i punkterna 43 och 44 i denna rapport,
inrättades DO 2009 genom att de fyra tidigare ombudsmännen mot
diskriminering slogs ihop till en myndighet. Som även har redovisats i
punkterna 11–14 i denna rapport, genomför DO undersökningar om
diskriminering vilka ligger till grund för strategier mot diskriminering.
Exempel på hur DO arbetar med särskilda projekt, fokusområden och
samverkansformer ges i punkterna 56,57, 92, 151, 152, 169 och 178–181 i
denna rapport.
En integrationspolitisk strategi
14
52. Integrationspolitikens genomförande förutsätter insatser inom
många politikområden och av ett stort antal aktörer både nationellt,
regionalt och lokalt. Det ställer höga krav på samsyn och samverkan
mellan berörda myndigheter. Dessa behov tillgodoses bäst inom
ramen för en samlad strategi som anger en övergripande och långsiktig
inriktning för politiken, men som också avgränsar den i realistiska och
uppföljningsbara mål och prioriteringar för verksamheten. En ny
integrationspolitisk strategi håller därför på att tas fram. Områden
som är särskilt viktiga att belysa är hur arbetskraftsdeltagandet bland
utrikes födda kan öka, hur efterfrågan på arbetskraft kan stimuleras
och vilka insatser i övrigt som är relevanta för att påskynda
arbetsmarknadsetableringen.
Insamling av statistik
53. När Integrationsverket lades ner kom den statistiska verksamheten
att flyttas till Statistiska centralbyrån (SCB). Databasen, STATIV, som
Integrationsverket tillhandahöll ligger numera under SCB:s ansvar.
STATIV är en longitudinell individdatabas och avser samtliga
folkbokförda personer per den 31 december 1997–2007.
Arbetsmarknadsdepartementet har sammanställt publikationen,
Fickfakta 2010, där tabeller och diagram är uppdelade efter utrikes och
inrikes födda eller efter födelseregion samt svensk och utländsk
bakgrund. De är även könsuppdelade där det har varit möjligt.
Statistiken i boken har samlats in från flera håll. SCB är en av de mest
frekventa uppgiftslämnarna, men det finns statistik även från
Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens Skolverk, Migrationsverket
m.fl.. Publikationen har tidigare getts ut av Integrationsverket.
Tillståndet och utvecklingen på integrationsområdet följs i huvudsak
upp av respektive myndighet. Därutöver har SCB ett uppdrag att
regelbundet redovisa integrationsstatistik på lokal-, regional- och
riksnivå samt en årlig integrationsrapport.
Statligt stöd till organisationer, särskilt om punkten 12 i
kommitténs rekommendationer
Stöd till lokal och regional antidiskrimineringsverksamhet.
54. Ungdomsstyrelsen fördelar medel till lokal och regional
antidiskrimineringsverksamhet i enlighet med förordning (2002:89)
om statligt stöd för verksamhet som förebygger och motverkar
diskriminering. Stödet ges till organisationer och stiftelser för
verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering inom alla
diskrimineringsgrunder som lagstiftningen och regeringen föreskriver.
15
Syftet med stödet är att förebygga och motverka diskriminering genom
avgiftsfri rådgivning och information till enskilda och genom
opinionsbildning, kurs- och seminarieverksamhet eller allmän
information och rådgivning. Under 2012 har 10 miljoner kronor
fördelats för detta syfte.
55. Lokala antidiskrimineringsbyråer får stöd i enlighet med
ovanstående förordning är s.k.. Verksamheterna bygger på lokal
förankring med ett engagemang från frivilliga och ideellt arbetande
personer. Talerätten för enskilda organisationer som infördes genom
diskrimineringslagen har t.ex. använts av antidiskrimineringsbyråer.
56. DO har under perioden 2009–2011 upprätthållit en kontinuerlig
kontakt med de lokala antidiskrimineringsbyråerna. En nationell
referensgrupp med representanter från byråerna har initierats för att
verka för en kontinuerlig dialog. Denna samrådsgrupp synkroniserades
med byråernas nationella kommitté. Utbytet har bestått i att planera
gemensamma träffar där byråernas representanter också får träffa
DO:s anställda.
57. En väsentlig del av DO:s arbete mot diskriminering och för lika
rättigheter och möjligheter utgörs av olika former av samverkan med
företrädare för det civila samhället. Denna samverkan ger bl.a. tillgång
till kunskaper och erfarenheter kring frågor inom dess
verksamhetsområde och ökar därigenom DO:s möjlighet att mer
effektivt genomföra sitt uppdrag. Avsikten är även att DO ska kunna
fungera som en kunskapskälla och stödja företrädare för det civila
samhället i deras arbete för att tillvarata målgruppernas rättigheter
och att individers kunskap om diskrimineringsskyddet ska öka.
Stöd till verksamhet mot rasism och liknande former av intolerans
58. Ungdomsstyrelsen fördelar också statsbidrag till
frivilligorganisationer eller stiftelser i enlighet med förordning
(2008:62) om statsbidrag till verksamhet mot rasism och liknande
former av intolerans. Syftet med bidraget är att stödja verksamheter
som förebygger och motverkar rasism och liknande former av
intolerans, som bl.a.: islamofobi, afrofobi, antisemitism, antiziganism
och homofobi. Under 2012 fördelas drygt 8 miljoner kronor i
projektbidrag till verksamheter mot rasism och intolerans.
Stöd till verksamhet mot våldsbejakande extremism och stöd till
avhopparverksamhet
59. Ungdomsstyrelsen fördelar även bidrag till verksamheter som
förebygger att individer ansluter sig till våldsbejakande
extremistmiljöer, eller stödjer individer som avser att lämna sådana
miljöer i enlighet med förordning (2011:1508) om statsbidrag för
16
verksamhet mot våldsbejakande extremism. Bidrag för detta ändamål
får lämnas till ideella föreningar och stiftelser som inte är statliga eller
kommunala. Under 2012 fördelas 2,7 miljoner kronor till verksamhet
mot våldsbejakande extremism och stöd till avhopparverksamhet.
Regeringen ger även under 2012 ett särskilt stöd på 1,8 miljoner kronor
till organisationen Exit som arbetar med avhopparverksamhet .
Stöd till organisationer bildade på etnisk grund
60. Ungdomsstyrelsen fördelar även stöd till organisationer i enlighet
med förordning (2008:63) om statsbidrag till organisationer bildade på
etnisk grund. Syftet med stödet är att stärka organisationernas egna
initiativ och verksamheter kring kultur, språk och identitet samt
delaktighet i samhället. För 2012 finns 19 miljoner kronor att fördela.
Som framgår av punkten 72 i denna rapport fördelas även statsbidrag
till de nationella minoriteternas organisationer.
En utredning om ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet
och liknande former av intolerans
61. Regeringen utsåg i maj 2011 en särskild utredare med uppdrag att
föreslå hur arbetet mot främlingsfientlighet och liknande former av
intolerans kan effektiviseras. Utredaren ska bl.a. sammanställa den
kunskap som finns om främlingsfientliga och intoleranta attityder i
samhället samt förslå vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att
motverka främlingsfientlighet och liknande intolerans. Utredaren ska
redovisa sitt uppdrag senast den 26 oktober 2012.
En nationell handlingsplan för att värna demokratin mot
våldsbejakande extremism
62. Med utgångspunkt i bl.a rapporter från Säkerhetspolisen och
Brottsförebyggande rådet om våldsbejakande politisk och islamistisk
extremism i Sverige har regeringen antagit en handlingsplan för att
värna demokratin mot våldsbejakande extremism (skr. 2011/12:44).
Handlingsplanen utgår från demokratipolitiken och betonar det
förebyggande arbetet mot extremism. Med våldsbejakande extremism
menas i detta sammanhang såväl grupper och individer i
vitmaktmiljön som i den autonoma miljön samt våldsbejakande
islamism.
63. Handlingsplanen innehåller bl.a. åtgärder för att öka kunskapen
om våldsbejakande extremism, förebygga att individer ansluter sig till
våldsbejakande extremistgrupper och underlätta avhopp för dem som
redan anslutit sig till sådana grupper. Vidare innehåller
handlingsplanen åtgärder för att stärka strukturer för samverkan och
17
åtgärder för att motverka grogrunden för det ideologiskt motiverande
våldet. Den gäller för åren 2012–2014.
Artikel 2.2.
Positiv särbehandling, särskilt vad gäller punkten 13 i
kommitténs rekommendationer
64. Positiv särbehandling är ett omstritt begrepp och inte definierat i
svensk lagstiftning. I internationella dokument finns heller inte någon
given enhetlig definition av begreppet positiv särbehandling. Det är
tydligt att avsaknaden av en klar definition av positiv särbehandling
ofta leder till missförstånd.
65. När det gäller den form av positiv särbehandling som består i mer
ingripande åtgärder och är ett avsteg från likabehandlingsprincipen
finns, ur ett strikt juridiskt perspektiv, undantag från
diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagen(regler om sådan
positiv särbehandling) för etnisk tillhörighet inom
arbetsmarknadspolitiken, vid start eller bedrivande av
näringsverksamhet och inom vissa delar av utbildningsväsendet
(åtgärder inom en folkhögskola eller studieförbund). Det
diskrimineringsförbud som finns för dessa områden innebär inget
hinder mot tillämpning av bestämmelser eller åtgärder som är ett led i
strävanden att främja lika möjligheter oavsett etnisk tillhörighet.
66. Ett sådant undantag från diskrimineringsförbudet finns inte inom
arbetslivet och för andra samhällsområden. Några av skälen till att
positiv särbehandling avseende etnisk tillhörighet inte är tillåten för
arbetsgivare och inom övriga samhällsområden, uppges vara att
särbehandling strider mot principen om likabehandling, svårighet att
avgränsa målgrupper, vilka kriterier som skall ligga till grund för en
arbetsgivares bedömning, etnisk registrering (integritetsproblem),
vilka etniska grupper som bör omfattas av en positiv särbehandling,
risk för konflikt mellan individ och grupp samt rättsosäkert och
oförutsägbart. Det kan även antas att positiv särbehandling på etnisk
grund kommer att tillämpas i liten utsträckning.
67. Det pågår dock en mängd insatser i Sverige som kan beskrivas som
uppsökande, uppmuntrande, allmänt främjande och förstärkande
åtgärder i syfte att påskynda utvecklingen i riktning mot lika
rättigheter och lika möjligheter för alla oavsett etnisk tillhörighet. Det
gäller dels generella insatser som riktar sig till hela befolkningen men
som kommer många personer tillhörande underrepresenterade
18
grupper till godo, dels riktade insatser som baseras på särskilda
individuella behov eller förutsättningar samt säråtgärder som riktas till
nyanlända invandrare eller nationella minoriteter som grupp. Dessa
åtgärder brukar i Sverige hållas isär från det strikt juridiska begreppet
positiv särbehandling men som i många internationella sammanhang
skulle kunna anses vara former sådan särbehandling.
68. Som exempel på åtgärder av främjande karaktär kan följande
nämnas.
Det finns bestämmelser om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen
inom arbetslivet och utbildningsområdet för bl.a.
diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning. Bestämmelserna om aktiva åtgärder innebär att
arbetsgivaren, i samverkan med arbetstagare, ska främja lika
rättigheter och möjligheter i arbetslivet genom att genomföra sådana
åtgärder som kan krävas för att arbetsförhållandena ska lämpa sig för
alla arbetstagare oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning. De ska även förebygga och förhindra att någon
arbetstagare utsätts för trakasserier eller repressalier som har samband
med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, och
verka för att personer oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning ges möjlighet att söka lediga anställningar. Aktiva
åtgärder är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade
ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om
aktiva åtgärder är inte i första hand avsedda att tillämpas i enskilda
fall. De är i stället framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur.
69. För att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden särskilt för
nyanlända finns det även ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som är av främjande karaktär. Dessa åtgärder redovisas i punkterna 152
– 156 i denna rapport. Bland andra främjande insatser som regeringen
initierat finns åtgärder för de nationella minoriteterna. Dessa åtgärder
redovisas i punkterna 70–113 i denna rapport.
Nationella minoriteter
Minoritetspolitiken
70. Som framgår av punkterna 42–44 i den femtonde och sextonde
rapporten från Sverige, inrättades en särskild minoritetspolitik år
2000. Ett flertal statliga åtgärder har vidtagits, bl.a. mot
diskriminering, för att skydda de nationella minoriteterna och
minoritetsspråken. En reform av det minoritetspolitiska området har
därefter skett med början 2009, vilket förstärkt de nationella
minoriteternas rättigheter på en rad olika områden. En närmare
beskrivning av reformen görs under punkterna 73–78 i denna rapport.
19
71. Som framgår av punkten 65 i den sjuttonde och artonde rapporten
har regeringens samrådsförfarande med de nationella minoriteternas
organisationer förstärkts genom att den årliga gemensamma
överläggningen har kompletterats med enskilda möten med respektive
minoritetsgrupp.
72. Det finns även ett statsbidrag till organisationer som företräder
andra nationella minoriteter än samer. Länsstyrelsen i Stockholm län
administrerar detta bidrag. Myndigheten har tagit fram
verkställighetsföreskrifter, vilka trädde i kraft den 1 juni 2011.Elva
organisationer ansökte om bidrag 2011 Samtliga elva organisationer
beviljades medel om totalt 4,6 miljoner kronor. Sametinget fördelar
bidrag till samiska organisationer och ger partistöd till partier i Sametinget.
En strategi för de nationella minoriteterna
73. I juni 2009 antog Sveriges riksdag propositionen Från erkännande
till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna
(prop. 2008/09:158, bet. 2008/09:KU23, rskr. 2008/09:272). Den nya
strategin genomförs från och med januari 2010. Syftet med strategin är
bl.a. att ta ett samlat grepp om minoritetsfrågorna genom att
förtydliga de minoritetspolitiska målen, tydliggöra statliga och
kommunala myndigheters ansvar samt införa ett system för
uppföljning. Strategin innehåller åtgärder för att säkerställa en bättre
efterlevnad av Europarådets minoritetskonventioner, bättre följa upp
genomförandet av minoritetspolitiken, motverka diskriminering av,
och utsatthet för, de nationella minoriteterna, stärka de nationella
minoriteternas egenmakt och inflytande, samt främja bevarandet av de
nationella minoritetsspråken.
74. Den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas
rättigheter har förtydligats genom lagen (2009:724) om nationella
minoriteter och minoritetsspråk. Lagen trädde i kraft den 1 januari
2010 och gäller i hela landet. Länsstyrelsen i Stockholms län och
Sametinget har i uppdrag att följa upp efterlevnaden av lagen.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget lämna årligen en
rapport till regeringen om kommuners, landstings och statliga
myndigheters tillämpning av lagen.
75. Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har, inom ramen för
sina uppföljningsuppdrag, genomfört samrådsmöten med företrädare
för de nationella minoriteternas organisationer. Under 2011 har
Länsstyrelsen och Sametinget påbörjat ett arbete för att utveckla
formerna för samråd så att dessa ska kunna bli en mer jämbördig
process mellan myndigheter och minoriteter.
20
76. För att öka kunskapen om de nationella minoriteterna och
minoritetsrättigheterna driver Sametinget webbsidan minoritet.se.
Webbsidan utgör ett viktigt stöd i arbetet med nationella minoritetsfrågor. Webbsidan minoritet.se hade under 2011 närmare 3000 besök i
genomsnitt per månad. Vidare har ett särskilt intranät initierats på
minoritet.se under 2011 som ska fungera som ett forum för de
tjänstemän som arbetar med minoritetsfrågor.
77. Minoritetsreformen har inneburit att de nationella minoriteterna,
däribland urfolket samerna, har fått förbättrade möjligheter till
inflytande. Det är av avgörande betydelse för att synliggöra gruppernas
behov i samhället. Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella
minoriteterna inflytande i frågor som berör dem och så långt det är
möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor
(5 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk).
Samrådsskyldigheten i lagen har medfört en mobilisering inom de
samiska, och övriga nationella minoriteternas, organisationer. Under
de senaste åren har förvaltningsområdena utvidgats med fler
kommuner och landsting. Under 2011 tillkom fem kommuner och ett
landsting och 2012 har ytterligare nio kommuner och två landsting
anslutits frivilligt till ett förvaltningsområde efter ansökan hos
regeringen. Regeringens reform innebär därmed en utvidgning av det
förstärkta minoritetsskyddet för minoritetsspråken från sju kommuner
och ett landsting 2009 till 56 kommuner och 12 landsting 2012. De
kommuner och landsting som ingår i ett förvaltningsområde uppbär
riktade statsbidrag för merkostnader som föranleds av det förstärkta
skyddet för minoritetsspråken och för andra insatser som syftar till att
främja bevarandet av dessa minoritetsspråk. Från och med 2012 uppgår
statsbidraget till drygt 62 miljoner kronor. Från dessa finns särskilda
medel avsatta för att stärka samernas, tornedalingars och
sverigefinnars samråd inom förvaltningsområdet.
78. Ambitionen i den svenska minoritetspolitiken har i och med
reformen höjts avsevärt. Det handlar bl.a. om att en struktur som får
minoritetspolitiken att förverkligas på ett bättre sätt har skapats och
nu implementeras. En viktig utgångspunkt för reformarbetet är att
stärka urfolket samernas och de övriga nationella minoriteternas
egenmakt och förutsättningar att bevara och revitalisera språk och
kultur.
Romer, särskilt om punkten 18 i kommitténs rekommendationer
Delegationen för romska frågor
79. Regeringen tillsatte 2006 en statlig utredning, Delegationen för
romska frågor. Den hade bl.a. i uppgift att inhämta, sammanställa,
analysera och redovisa erfarenheter och kunskap om romers situation.
Inom ramen för uppdraget genomförde Delegationen studier om
romers situation i Sverige inom bl.a. romska barns utbildning, om
21
romska ungdomars situation och om attityder och kunskap om romer.
Delegationen redovisade sitt uppdrag i juli 2010 genom betänkandet
Romers rätt–en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55). Betänkandet
har legat till grund för en ny tjugoårig strategi för romsk inkludering,
vilken beskrivs i punkterna 80–83 nedan.
En strategi för romsk inkludering
80. Regeringen beslutade i februari 2012 skrivelsen En samordnad och
långsiktig strategi för romsk inkludering 2012–2032 (skr 2011/12:56). Det
övergripande målet för den tjugoåriga strategin är att den rom som
fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är
icke-rom. De då tjugoåriga romernas rättigheter bör tas till vara inom
ordinarie strukturer och verksamhetsområden i lika hög grad som
rättigheterna för tjugoåringarna i den övriga befolkningen.
81. Målgruppen för strategin är framför allt de romer som befinner sig i
ett socialt och ekonomiskt utanförskap och är utsatta för
diskriminering. Kvinnor och barn är särskilt prioriterade. Strategin
utgår från de mänskliga rättigheterna med särskild betoning på
principen om icke-diskriminering. Regeringen har avsatt särskilda
medel, 46 miljoner, kronor under 2012–2015 inom ramen för strategin.
82. Strategin innehåller mål och åtgärder inom sex
verksamhetsområden:
utbildning, arbete, bostad, hälsa och social omsorg och trygghet,
kultur och språk samt civilsamhällets organisering. Återkommande
uppföljning kommer att ske i förhållande till de sex målen för de olika
verksamhetsområdena.
83. Genomförandet av strategin bör präglas av romsk delaktighet och
romskt inflytande. För att påskynda utvecklingen gör regeringen en
särskild satsning i ett antal kommuner, en så kallad pilotverksamhet, i
vilken också landsting kommer att involveras. Bland de statliga
åtgärderna i pilotverksamheten ingår utbildning av brobyggare, att
pröva användningen av hälsokommunikatörer och ökad kunskap om
stöd till romska barn i skolan.
Utbildning för romer
84. I och med den nya skollagen flyttades bestämmelserna om
modersmålsundervisning i grundskolan och gymnasieskolan från
förordning till lag. Romani chib är ett nationellt minoritetsspråk och
elever med grundläggande kunskaper i ett nationellt minoritetsspråk
har utökade rättigheter till modersmålsundervisning. Det innebär t.ex.
att romani chib inte behöver vara det dagliga umgängesspråket i
hemmet eller att det måste finnas minst fem elever som önskar läsa
språket för att elevens rätt till modersmålsundervisning ska kunna tas i
anspråk.
22
85. Vissa nationella satsningar planeras också såsom utveckling och
produktion av böcker och andra lärverktyg på samtliga varieteter av
romani chib för barn, unga och vuxna, telefonrådgivning till romska
flickor och kvinnor i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa liksom
ökad kunskap om jämställdhet.
86. Statens skolverk har i april 2012 fått i uppdrag att delta i
pilotverksamheten för romsk inkludering 2012–2015; att bättre beskriva
romska barns och elevers situation i förskola, förskoleklass, grundskola
och gymnasieskola i de kommuner som ingår i pilotverksamheten; att
tillse att lämplig utbildning görs tillgänglig för att utbilda totalt ca 20
brobyggare 2012–2015 inom förskola, förskoleklass och grundskola i de
kommuner som ingår i pilotverksamheten i syfte att förbättra den
romska minoritetens utbildningssituation; att främja utveckling och
produktion av böcker och andra lärverktyg på samtliga varieteter av
romani chib för barn, unga och vuxna och att informera alla
skolhuvudmän och rektorer om nationella minoriteter och deras
rättigheter.
87. Därutöver har regeringen angett att Skolinspektionen bör få i
uppdrag att granska hur skolorna i pilotkommunerna för romska
elever uppfyller skollagens krav när det gäller skolplikt, undervisning
och rätten till särskilt stöd för den elev som är i behov av det; att ett
utbildningsmaterial för grundskolenivå om de nationella
minoriteterna bör utarbetas och att regeringen avser att återkomma i
frågan om åtgärder för hur Sverige bättre kan uppfylla åtagandena i
Europarådets minoritetskonventioner när det gäller tillgång på lärare
som kan undervisa i och på de nationella minoritetsspråken
88. I regleringsbrevet för 2011 fick Skolinspektionen också i uppdrag att
granska hur huvudmännen informerar om rätten till och fullgör sina
skyldigheter att erbjuda modersmålsundervisning i minoritetsspråken
enligt skollagen (2010:800), skolförordningen (2011:185),
gymnasieförordningen (2010:2039), den europeiska stadgan om
landsdels- eller minoritetsspråk och Europarådets ramkonvention om
skydd för nationella minoriteter. Rapporten bereds för närvarande
inom Utbildningsdepartementet.
89. När det gäller rekrytering av lärare har regeringen sedan 2007
genomfört flera satsningar på utbyggnad av utbildning i nationella
minoritetsspråk. För att ytterligare stärka arbetet fick Högskoleverket
2010 ett uppdrag att föreslå åtgärder för hur tillgången på lärare som
kan undervisa i och på nationella minoritetsspråk kan ökas samt, om
det bedöms lämpligt, föreslå förändringar i nuvarande
ansvarsfördelning.
90. Regeringen har även tillsatt utredningen Översyn av den
kommunala vuxenutbildningen på grundläggande nivå som bl.a. med
23
utgångspunkt i Romers rätt (SOU 2010:55), särskilt ska bedöma
anpassningen av den kommunala vuxenutbildningen på
grundläggande nivå efter romers behov och förutsättningar.
Utredningen ska slutredovisas i april 2013.
En vitbok
91. Ett arbete har påbörjats inom Regeringskansliet för att utarbeta en
vitbok om övergrepp, kränkningar och andra särbehandlande åtgärder
mot romer under 1900-talet. Syftet är att ge ett erkännande åt offren
och deras anhöriga och skapa förståelse för den romska minoritetens
situation i dag genom att beskriva övergreppen, belysa det historiska
sammanhanget, hur stereotyper och fördomar om romer vuxit fram
och levt vidare från generation till generation samt hur dessa legat till
grund för den statliga politiken.
Diskrimineringsombudsmannens arbete för romer
92. DO och den tidigare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
har sedan 2002 bedrivit ett systematiskt arbete för romers rättigheter.
Det har syftat till ökad kunskap om skydd mot diskriminering hos
romer och ökad kunskap om diskriminering av romer hos
myndigheten och samhället i stort. Arbetet har bestått av
utbildningsinsatser i syfte att öka romers kunskap om
diskrimineringsskyddet och därigenom stärka romers möjligheter att
hävda sina rättigheter.
93. DO har även genom inhämtning av kunskap om romers
erfarenheter av diskriminering ökat myndighetens förutsättningar att
rikta relevanta utbildningsinsatser till romer och att utreda
anmälningar och driva strategiskt viktiga rättsprocesser. Centralt för
arbetet har varit att pröva diskrimineringslagens förutsättningar att ge
enskilda personer upprättelse och att sedan använda rättspraxis för en
samhällelig kunskapsutveckling kring romers situation och för att
synliggöra antiziganism. Som framgår i punkten 13 i denna rapport har
DO även publicerat rapporten Romers rättigheter.
Samer, särskilt om punkterna 19, 20, 21 och 22 i kommitténs
rekommendationer
Åtgärder för samer som urfolk och nationell minoritet i Sverige
94. Eftersom samerna är erkända som Sveriges enda urfolk, men också
som en av Sveriges fem nationella minoriteter, vidtar regeringen
åtgärder som riktar sig till samerna i båda dessa avseenden.
Åtgärderna syftar huvudsakligen till att verka för en levande samisk
kultur, inklusive det samiska språket, byggd på en ekologisk hållbar
24
rennäring och andra samiska näringar samt att stärka deras
möjligheter till inflytande.
95. Sedan DO:s rapport Diskriminering av samer–samers rättigheter ur
ett diskrimineringsperspektiv publicerades år 2008 har
minoritetspolitiken förstärkts på en rad olika områden, se bl.a.
punkterna 70–78 i denna rapport. Det innebär att rättigheterna för
samerna som en av de nationella minoriteterna stärkts i flera
avseenden.
96. Som framgår av punkten 18 i denna rapport slås det numera även
fast i regeringsformen att samiska folkets och etniska, språkliga och
religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget
kultur- och samfundsliv ska främjas.
97. Som framgår av punkten 50 i den femtonde och sextonde
rapporten, inleddes en informationssatsning om samer år 2001. I
Sveriges sjuttonde och artonde rapport, punkten 72, informerade
Sverige om att denna satsning överförts till Sametinget som inrättat ett
informationscentrum för vilket myndigheten också fick
resursförstärkning. Informationscentret (www.samer.se), som vänder
sig till myndigheter, frivilligorganisationer, media och allmänheten,
fortsätter sitt arbete.
Samråd med samer och inflytande för samer, särskilt om punkten 19 i
kommitténs rekommendationer
98. Olika former av konsultation, i Sverige vanligen kallade samråd,
har en djup tradition och utgör ett grundelement i svensk demokrati.
Samråd sker därför kontinuerligt och på olika sätt.
99. En viktig del i svensk lagstiftningsprocess är remissbehandling av
bl.a. statliga utredningar. Myndigheter, exempelvis Sametinget, som
får ärenden på remiss har en skyldighet att avge yttrande. De
utredningar som rör samers rättigheter, bl.a. de som omnämns i
punkterna 73 och 74 i Sveriges kombinerade sjuttonde och artonde
rapport, har därför självfallet remitterats till berörda, inklusive
Sametinget.
100. Utöver nu nämnda konsultationsförfarande under
lagstiftningsprocessen, har Sametinget och regeringen regelbundna
kontakter för att diskutera aktuella frågor. Det sker dels genom
löpande kontakter med Regeringskansliet, dels genom en årlig
myndighetsdialog där frågor som rör ekonomi, personal, organisation
och arbetsuppgifter diskuteras. Därutöver har sameministern och
representanter för sametingspartierna fortfarande årligen
överläggningar om aktuella frågeställningar. Detta gäller även i
25
förhållande till det statsråd som ansvarar för frågor som rör Sveriges
nationella minoriteter, av vilka samerna utgör en grupp.
101. Som framgår av punkten 70 Sveriges sjuttonde och artonde
rapport hade regeringen lämnat förslag som skulle öka det samiska
inflytandet. Dessa har genomförts och befästs genom olika
lagändringar. Som exempel kan nämnas att sedan den 1 januari 2007
har uppgifter som främst rör rennäringen och som tidigare låg på
länsstyrelserna och Jordbruksverket överförts till Sametinget.
Härutöver har Sametinget också bl.a. givits ansvaret att fastställa mål
och leda det samiska språkarbetet. Riksdag och regering kan formulera
övergripande mål för den nationella språkpolitiken, men när det
handlar om att uttrycka målsättningar för det interna samiska
språkarbetet bör ansvaret, enligt regeringen, ligga på Sametinget i
rollen som folkvalt organ.
102. Mål för att främja, vårda och utveckla det samiska språket fordrar
en demokratisk förankring i den egna gruppen som ett folkvalt organ
kan ge. Som en följd härav har Sametinget etablerat två samiska
språkcenter som aktivt ska främja och stimulera ökad användning av
samiska i samhället, bistå med sakkunskap, utveckla metoder för att
stärka enskildas förutsättningar att använda och återta det samiska
språket och sprida kunskap om revitalisering. För att kunna hantera de
nya uppgifterna har Sametinget tillförts nya medel.
103. Enligt den lagstiftning som finns i dag, t.ex. rennäringslagen, planoch byggnadslagen (PBL) och miljöbalken ska berörd sameby i
egenskap av sakägare höras innan beslut fattas. På regional nivå finns
rennäringsdelegationer där frågor om markupplåtelser och andra
principiella avgöranden som rör samiskt nyttjande av mark tas upp. I
dessa finns samiska representanter.
104. Som framgår av Sveriges svar av den 27 juni 2008, på fråga femton
i List of Issues, hade en departementspromemoria (Ds 2009:40) om
vissa samepolitiska frågor tagits fram i syfte att bl.a. stärka samiskt
inflytande. En proposition var planerad att överlämnas till riksdagen
under våren 2010, men efter att bl.a. Sametinget meddelade att man
hade synpunkter på innehållet har regeringen valt att först invänta
dessa. Beredningstiden har således dragit ut på tiden
Rättsskydd för samer och mål i domstol, särskilt om punkten 20 i
kommitténs rekommendationer
105. Samer har, som enskilda individer, samma rätt till rättsskydd som
andra svenska medborgare. Enligt svensk lag – rättshjälpslagen – kan
rättshjälp inte ges till en juridisk person. Detta gäller även
samebyarna, som är juridiska personer. Samebyarna är därför likt
andra juridiska personer hänvisade till att teckna privaträttsliga
26
försäkringar som omfattar rättshjälp för juridiska personer.
Samebyarna har numera tecknat försäkringsavtal som ger dem
rättshjälp. Vad gäller frågan om rättegångskostnader, är det en princip
i det svenska rättssystemet att den part som inte kunnat styrka sin
talan ska ersätta den part vars talan domstolen fastställer eller bifaller.
106. I Sveriges sjuttonde och artonde rapport, punkten 76, nämns att
samebyar vunnit framgång i ett stort mål i tingsrätten. Detta mål
överklagades till såväl hovrätt som högsta domstol. Den 27 april 2011
meddelade Högsta domstolen dom i detta mål. Liksom tingsrätten och
hovrätten tidigare gjort, kom Högsta domstolen fram till att
samebyarna har rätt till vinterbete med sina renar på de fastigheter
som var aktuella i målet. Fastighetsägarnas talan lämnades därför utan
bifall. Som nämnts tidigare, bl.a. i Sveriges svar på fråga 14 i List of
Issues samt Sveriges uppföljnings information av den 20 juli 2009, har
Sverige på olika sätt försökt verka för olika alternativa
tvistelösningsmetoder, så som tillsättande av medlare.
Nordisk Samekonvention och ILO Konvention nr. 169 , särskilt om punkten 21
i kommitténs rekommendationer
107. Som framgår av punkten 71 i den sjuttonde och artonde rapporten
samt av Sveriges svar på CERD:s list of issues (fråga tjugoett, punkten
99) pågår ett arbete med att tillskapa en regional urfolkskonvention
(Nordisk Samekonvention). Den expertgrupp som utarbetat ett utkast
till en Nordisk Samekonvention överlämnade den 26 oktober 2005 sitt
förslag till ministrarna ansvariga för samiska frågor, och
sametingspresidenterna i Sverige, Norge och Finland. Utkastet har
varit föremål för remissbehandling och konsekvensanalys i respektive
land.
108. Arbetet med Nordisk Samekonvention är en prioriterad fråga för
Sverige. Ministrarna ansvariga för samiska frågor och
sametingspresidenterna beslutade den 22 november 2010 att utse
nationella förhandlingsdelegationer och därefter inleda förhandlingar
med utkastet till Nordisk Samekonvention som ram. I enlighet med
detta utsågs nationella förhandlingsdelegationer och ledamöter
förordnades i mars 2011. Förhandlingsdelegationen leds av en
representant från Regeringskansliet och därutöver ingår två samiska
representanter, utsedda av Sametinget, jämte två representanter från
Regeringskansliet i delegationen. Delegationens utgifter bekostas av
Regeringskansliet.
109. En första genomläsning av artiklarna, med angivande av
delegationernas huvudsakliga inställning, har genomförts. De reella
förhandlingarna avser att påbörjas till hösten och är beräknade att
pågå i maximalt fem år.
27
110. Regeringskansliet fortsätter arbetet med frågan om en ratificering
av ILO konvention no169. En ratificering av konventionen bedöms
som komplicerad p.g.a. artikel 14 om landrättigheter.
111. Sedan 1995 är både äganderätten och rätten att bedriva rennäring
skyddade i grundlagen. Förhållandet mellan dessa två
grundlagsskyddade rättigheter är inte helt okomplicerat, eftersom
marken i norra Sverige, inom renskötselområdet, används i olika
syften och innehavaren av nu nämnda rättigheter inte alltid är samma
subjekt. Sverige är därför angeläget om att behålla balansen mellan
eventuella konkurrerande intressen och att den enes rätt inte går
utöver den andres. Ytterst är det en fråga om allas likhet inför lagen
och rätten till likabehandling. Grundlagsskyddet ger därför vid handen
att rennäringsrätten inte får inkräkta på markägarens rätt att nyttja sin
äganderätt samtidigt som markägaren vid utövandet av sin rätt inte får
inkräkta på utövandet av rennäringsrätten.
Utbildning för samer, särskilt om punkten 22 i kommitténs
rekommendationer
112. I Sverige är staten genom Sameskolstyrelsen huvudman för
sameskolan inklusive förskoleklass och fritidshem. Genom avtal med
kommunerna har alla sameskolor även förskolor. Sameskolstyrelsen
har till uppgift att informera om integrerad samisk undervisning.
Sameskolstyrelsens anslag för integrerad samisk undervisning höjdes
med 1 miljon kronor från och med 2010 för att förbättra samiska barns
möjligheter att tillägna sig språket.
113. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att utreda om
distansundervisning i vissa fall bör vara ett alternativ till reguljär
undervisning för elever i de obligatoriska skolformerna samt
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan (dir. 2011:85).
Distansundervisning som alternativ till reguljär undervisning kan vara
ett sätt att möta behovet av behöriga lärare inom minoritetsspråken.
Uppdraget ska redovisas senaste den 15 november 2012.
Artikel 3
Urbant utvecklingsarbete
114. Sveriges urbana utvecklingsarbete inriktas från 2012 på
utvärdering, kunskapsinhämtning, kunskapsutbyte och
kunskapsspridning. De nio kommuner som erhåller detta
kunskapsstöd har stadsdelar som präglas av låg förvärvsfrekvens, högt
uttag av försörjningsstöd och låg behörighet till gymnasieskolan.
28
115. Boverket och vissa länsstyrelser har i sina regleringsbrev för 2012
fått i uppdrag att medverka till kunskapsstöd och kunskaps- och
erfarenhetsutbyte för kommunerna. Vidare fortsätter Statistiska
Centralbyrån sitt arbete med att ta fram registerdata om integration på
stadsdelsnivå. Samtidigt har Brottsförebyggande rådet i sitt
regleringsbrev för 2012 fått i uppdrag att ta fram statistik på
stadsdelsnivå för de stadsdelar som särskilt berörs av det urbana
utvecklingsarbetet. Därutöver ska Statens skolverk stödja ett urval av
skolorna i kommunerna.
116. Boverkets uppdrag innebär att verket ska bygga upp och sprida
kunskap som kan bidra till en positiv utveckling i stadsdelar med
utbrett utanförskap genom att knyta forskning närmare de kommuner
som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet; medverka till att
relevant kunskapsutbyte mellan kommuner och andra relevanta
aktörer kommer till stånd; samordna sig med andra myndigheter som
har uppdrag inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet samt
sammanställa och analysera den kunskap som inhämtats och redovisa
slutsatser av det arbete som utförts i en kunskapsöversikt. Uppdraget
ska redovisas i februari 2013.
117. En rapport om asylsökandes boende överlämnades till regeringen i
december 2008 av Boverket. Personer som har sökt asyl i Sverige och
väntar på beslut får välja om de vill bo hos släkt och vänner (eget
boende) eller i någon av Migrationsverkets hyrda lägenheter. De flesta
asylsökande väljer eget boende. Rättigheten att välja ett eget boende
har utretts ett antal gånger. Boverkets rapport bekräftar de effekter av
eget boende som framkommit i tidigare utredningar. De problem som
uppmärksammas är trångboddhet och osäkra boendeförhållanden.
Enligt studien drabbas barnen till asylsökande värst. Men studien visar
också att de som har valt ett eget boende har en bättre integration,
större chans till ett eget hem och till ett arbete jämfört med dem som
har bott i anläggningsboende under asyltiden. Även i
anläggningsboende är trångboddhet ett problem. Utöver
trångboddhet har isolering lyfts fram som ett problemområde.
Artikel 4
Artikel 4 (a)
118. För information om brottet hets mot folkgrupp hänvisas
kommittén till punkten 80 i den sjuttonde och artonde rapporten från
Sverige.
Artikel 4 (b), särskilt om punkten 14 i kommitténs
rekommendationer
29
119. Sverige vill på nytt (jfr punkterna 81–89 i sjuttonde och artonde
rapporten och punkterna 66–74 i femtonde och sextonde rapporten)
framhålla att spridande i tal eller skrift av meddelanden som innefattar
hot eller uttryck av missaktning för en folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, utgör en
brottslig gärning – hets mot folkgrupp – som kan bestraffas med
fängelse upp till två år eller, om brottet är ringa, med böter. För brott
som är att bedöma som grova är straffet fängelse mellan sex månader
och fyra år. Hets mot folkgrupp är förbjudet även när det sker i tryckta
skrifter eller radio och TV m.m.
120. Delaktighet i organiserad brottslig verksamhet kan bestraffas som
stämpling, förberedelse, försök eller medverkan (anstiftan eller
medhjälp) till brott. Medverkansansvar är enligt 23 kap. 4 §
brottsbalken föreskrivet i förhållande till samtliga brott i brottsbalken
och i övrigt till alla brott med fängelse i straffskalan. Ansvar för
stämpling, förberedelse eller försök till ett brott förutsätter att detta är
föreskrivet för brottet i fråga.
121. Medverkan regleras i 23 kap. 4 § brottsbalken. Enligt denna
bestämmelse kan inte bara den som har utfört själva gärningen dömas
till ansvar, utan även andra som med råd eller dåd har främjat
gärningen. Den som har förmått annan att utföra gärningen kan
dömas för anstiftan av brottet. Annars döms för medhjälp till brottet.
Den som har påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit
till fullbordan, kan enligt 23 kap. 1 § brottsbalken dömas för försök till
brottet, om det har funnits fara för brottets fullbordan eller sådan fara
varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Enligt 23
kap. 2 § brottsbalken kan en person dömas för förberedelse till brott
om han eller hon, med uppsåt att utföra eller främja brottet, tar emot
eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att
täcka kostnader för ett brott eller skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot,
förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande
befattning med något som är särskilt ägnat att användas som
hjälpmedel vid brott, om personen inte har gjort sig skyldig till
fullbordat brott eller försök till brott. Enligt samma paragraf kan
vidare den som i samråd med annan beslutar en gärning eller söker
anstifta annan eller åtar eller erbjuder sig att utföra gärningen, dömas
för stämpling till brott. Sverige utvidgade 2011 förberedelse- och
försökskriminaliseringen till att avse ytterligare brott.
Nykriminaliseringen syftade till att genomföra EU:s rambeslut om
kampen mot organiserad brottslighet (2008/841/RIF), som bl.a.
30
innehåller åtaganden om kriminalisering och bestämmelser om påföljd
för brott begångna inom ramen för en kriminell organisation.
122. Regeringen och riksdagen har vid flera tillfällen uttryckt
uppfattningen att svensk lagstiftning på ett effektivt sätt förbjuder
varje form av uttryck för rasism och att lagstiftningen därför i
praktiken omöjliggör för sammanslutningar som främjar
rasdiskriminering att arbeta och för medlemmar i sådana
sammanslutningar att ta del i spridningen av rasistisk propaganda.
Artikel 4 (c)
123. Som framhållits i sjuttonde och artonde rapporten, ska domstolar
samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
och iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen gäller även för
enskilda fysiska eller juridiska personer när dessa fullgör offentliga förvaltningsuppgifter som överlåtits på dem. Stöd för eller främjande av
etnisk diskriminering omfattas dessutom av de straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser som nämns under artikel 2. Diskrimineringsförbuden gäller även offentliga tjänstemän.
Artikel 5
Artikel 5 (a)
124. För information om relevant lagstiftning hänvisas till punkterna
86 och 87 i den tolfte rapporten från Sverige.
Arbete för likabehandling och mångfald samt tillhandahållande
av tolkar inom rättsväsendet, särskilt om punkten 16 i
kommitténs rekommendationer
Arbete för likabehandling och mångfald inom rättsväsendet
Polisen
125. En viktig utgångspunkt är Polisens nationella värdegrund som
innehåller ledorden engagerade, effektiva och tillgängliga.
Värdegrunden tydliggör vad Polisen står för och används för att
utveckla Polisens verksamhet. Målet är att värdegrunden ska
genomsyra hela Polisens verksamhet och på sikt märkas i vardagen för
medborgarna.
126. Poliser utbildas i frågor som rör tolerans och kulturell mångfald i
den
grundläggande
polisutbildningen.
Inom
ramen
för
31
vidareutbildningarna inom polisen, i de delar som tillhandahålls av
Polishögskolan, ingår utbildning kring grundläggande rättigheter,
mänskliga rättigheter och kulturell medvetenhet. Polismyndigheterna
har därutöver ett ansvar för sin egen interna kompetensutveckling. Ett
flertal polismyndigheter, däribland Stockholm, har genomfört
satsningar på att öka kunskapen och kompetensen kring kulturell
mångfald och tolerans.
Åklagarmyndigheten
127. Inom Åklagarmyndigheten bedrivs ett aktivt arbete kring
likabehandlingsfrågor. Årligen genomförs aktiviteter kring
likabehandling, t.ex. diskussioner om HBT-frågor, religion,
funktionsnedsättning, diskriminering och tolerant bemötande. Sedan
2010 finns ett inspirationsnätverk inom myndigheten som är till för att
underlätta utbytet av idéer och erfarenheter, samt öka kunskapen
avseende likabehandlingsfrågor på arbetsplatsen.
128. Av Åklagarmyndighetens samtliga anställda var, vid utgången av
2011, 8 procent födda utomlands eller hade föräldrar som båda var
utrikes födda. Detta är en ökning jämfört med 2009.
Domstolarna
129. Domstolsverket arbetar kontinuerligt för att säkerställa att
principen om allas likhet inför lagen får fullt genomslag i
verksamheten. Arbetet består till stor del i att se över tolkningen och
bemötandet i domstolarna samt i att på andra sätt förebygga och
förhindra diskriminering i verksamheten. Det består också i att öka
mångfalden i domstolarna. Nedan följer exempel på åtgärder som har
vidtagits eller som för närvarande vidtas.
130. Regeringen gav 2008 Domstolsverket i uppdrag att redovisa bl.a.
vilka åtgärder som vidtagits för att förebygga och motverka
diskriminering i verksamheten. Domstolsverket redovisade uppdraget
i årsredovisningen för 2009. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
Domstolsverket har under 2009 arbetat med utveckling och
förbättringar av det stödmaterial som tagits fram för att underlätta för
domstolarna att arbeta med mångfald och närliggande frågor.
Stödmaterialet utgår från diskrimineringslagstiftningen och
Arbetsgivarverkets strategi för mångfald i staten och innehåller
information om hur ett strukturerat mångfaldsarbete kan bedrivas.
Det innehåller också mallar för att ta fram mångfaldspolicy och
mångfaldsplan utifrån vad som framkommit i analyser av mångfald
och jämställdhet vid respektive domstol.
131. Domstolsverket har fortsatt sitt arbete med att informera om ovan
nämnt stödmaterial. Verkets arbete har medfört att många domstolar
tagit fram en mångfaldspolicy och en mångfaldsplan samt till att
32
många domstolar i annonser om lediga anställningar uttryckligen
efterfrågar sökande med t.ex. utländsk bakgrund. Arbetet har också
medfört att en del domstolar ökat satsningarna på regionala eller
lokala utbildningar inom aktuella områden. Som exempel på sådana
satsningar kan nämnas föreläsningar, seminarier och temadagar om
mångfald, diskriminering, fördomar, islamisk rätt och bemötande av
personer från olika kulturer.
132. Domstolsverket har även fortsatt satsningarna på centralt
anordnad utbildning inom aktuella områden. Inslag av mångfald och
diskriminering finns nu i alla grundutbildningar för anställda.
Mångfaldsperspektivet finns också med i olika utbildningar för
nyutnämnda ordinarie domare samt i andra regionala och lokala
utbildningar för anställda inom Sveriges Domstolar.
Kriminalvården
133. Frågor om etik och människosyn är viktiga inslag i
Kriminalvårdens interna utbildningar. I såväl den grundläggande
kriminalvårdsutbildningen, som i fortbildningen ingår kunskap om
gällande lagstiftning och Sveriges internationella åtaganden om de
mänskliga rättigheterna som en naturlig del. Även frågor som rör
hedersvåld och hatbrott ingår i kriminalvårdsutbildningen.
134. Regeringen har också vid återkommande tillfällen under den
senaste femårsperioden uppdragit åt Kriminalvården att redovisa på
vilket sätt för verksamheten relevanta frågor om de intagnas mänskliga
rättigheter tydliggörs i Kriminalvårdens personalutbildning samt hur
stor andel av personalen som genomgått utbildning i diskrimineringsoch mångfaldsfrågor.
135. Kriminalvården bedriver sedan ett antal år ett arbete för att öka
andelen anställda med utländsk bakgrund. 2011 var andelen anställda
med utländsk bakgrund drygt 15 procent.
Rätten till tolk m.m. inom rättsväsendet
136. Allmän information om rätten till tolk och översättning har
behandlats i promemorian från Sverige till kommittén i juli 2009
(CERD followup info 2009) och utelämnas därför i denna rapport.
137. Inom polisens och åklagarnas verksamhet anlitas tolk när
myndigheterna har att göra med någon som inte behärskar svenska
eller är allvarligt hörsel- eller talskadad. Myndigheterna använder för
ändamålet centralt framtagna förteckningar över tolkförmedlingar och
auktoriserade tolkar.
33
138. Regeringen gav under slutet av 2009 Domstolsverket i uppdrag att
inhämta uppgifter om i vilken utsträckning rättstolkar och
auktoriserade tolkar används vid tolkning i domstolarna samt i vilken
utsträckning tolkarna upplevs som kvalificerade för uppdraget.
Domstolsverket skulle också, om behov fanns, lämna förslag till
åtgärder för att förbättra kvaliteten på tolkning i domstol.
Domstolsverkets arbete finns redovisat i rapporten Kvaliteten på
tolkning i domstolar, m.m. I rapporten konstateras bl.a. följande.
Rättstolkar och andra auktoriserade tolkar håller en hög kvalitet.
Detsamma gäller för auktoriserade översättare. En hel del domstolar
har dock problem att anlita rättstolkar och andra auktoriserade tolkar.
Problemet har till stor del sin förklaring i avsaknaden av tillräckligt
många sådana tolkar.
139. Regeringen gav i december 2010 Kammarkollegiet i uppdrag att
ansvara för upprättandet av ett register över kontakttolkar som med
godkänt resultat genomgått grundutbildning för tolkar. Registret togs i
bruk 2011. Regeringen gav vid samma tidpunkt Statskontoret i uppdrag
att bl.a. analysera hur man kan öka utbudet av auktoriserade tolkar
och sådana tolkar som med godkänt resultat genomgått
sammanhållen grundutbildning av tolkar. I rapporten, som
överlämnades i januari 2012, föreslås bl.a. flera auktorisationstillfällen i
de största tolkningsspråken och större möjligheter till validering av
kunskaper som motsvarar sammanhållen grundutbildning.
140. Domstolsverket har efter publiceringen av rapporten Kvaliteten på
tolkning i domstolar, m.m., se punkten 138 i denna rapport, arbetat
aktivt för att förbättra kvaliteten på tolkning i domstol. Arbetet har
bestått i att till domstolarna förmedla information om rättstolkar och
andra auktoriserade tolkar samt deras respektive kvalifikationer.
Domstolsverket arbetar nu för att ytterligare förbättra tolkningen i
domstol.
141. Sverige deltar dessutom aktivt i det arbete som bedrivs inom EU.
Regeringen har i december 2011 gett en utredare i uppdrag att ta
ställning till hur EU-direktivet om tolkning och översättning vid
straffrättsliga förfaranden ska genomföras i svensk rätt. Uppdraget ska
redovisas senast den 31 juli 2012.
142. Svensk rätt innehåller också en möjlighet för nationella
minoriteter att använda minoritetsspråk i domstol. Bestämmelser om
detta finns i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och
minoritetsspråk samt i förordningen (2009:1299) om nationella
minoriteter och minoritetsspråk. I 13–16 §§ lagen om nationella
minoriteter och minoritetsspråk anges att en part eller en
ställföreträdare för part har rätt att använda finska, meänkieli eller
samiska under målets eller ärendets handläggning i vissa domstolar.
Rätten att använda minoritetsspråk innefattar bl.a. en rätt att ge in
handlingar och skriftlig bevisning på minoritetsspråket, en rätt att få
34
relevanta handlingar muntligen översatta till detta språk samt en rätt
att vid muntlig förhandling i domstol tala detta språk.
143. Författningarna om nationella minoriteter och minoritetsspråk
har översatts till respektive minoritetsspråk. Översättningarna finns
tillgängliga på regeringens hemsida på internet. Hemsidan innehåller
också information om bl.a. rätten att använda minoritetsspråk i
domstol. Även Sveriges Domstolars hemsida på internet innehåller
sådan information. Det bör tilläggas att informationen finns tillgänglig
på såväl svenska som respektive minoritetsspråk.
Artikel 5 (b)
144. För information om relevant lagstiftning hänvisas kommittén till
punkterna 88 och 89 i den tolfte rapporten.
Artikel 5 (c)
145. För information om relevant lagstiftning hänvisas kommittén till
punkten 78 i den tolfte återkommande rapporten.
146. En förutsättning för att medborgare oavsett etnisk bakgrund ska
kunna delta i den politiska processen och rösta är att denne förstår hur
det svenska valsystemet fungerar. Inför det allmänna valet 2010 togs en
film om valet fram på arabiska, engelska, farsi och turkiska. Vidare
togs ett faktablad fram på 25 språk. När det gäller själva utfallet av
röstningen är det svårare att få detaljerad statistik eftersom Sverige,
som framgår av punkten 6 i denna rapport inte för någon officiell
statistik över människors etniska tillhörighet. Det är endast statistik
över medborgarskap och födelseland som finns tillgänglig. Enligt
Statistiska centralbyrån (SCB) visade valet 2010 att valdeltagandet är
förhållandevis lågt bland utrikes födda. Svenska medborgare som är
födda utanför Sverige röstar i betydligt lägre grad än inrikes födda.
Skillnaden har dock minskat. I 2010 års riksdagsval steg valdeltagandet
bland utrikes födda svenska medborgare med nästan 7 procentenheter
till 73 procent. Bland inrikes födda steg andelen röstande med knappt
3 procentenheter till 87 procent. Men även om skillnaden i
valdeltagande mellan utrikes och inrikes födda har minskat kvarstår en
skillnad om 14 procentenheter.
147. Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska utreda vissa
medborgarskapsfrågor. Utredaren ska bl.a. lämna förslag till en
definition av det svenska medborgarskapets betydelse och undersöka
om medborgarskapet i större utsträckning kan användas som ett
35
incitament för att främja integrationen Utredaren ska redovisa
uppdraget senast den 1 april 2013.
Artikel 5 (d)
148. De grundläggande fri- och rättigheterna gäller, med några få
undantag, lika för alla personer i Sverige. Genom ändringar i
regeringsformen, som trädde i kraft den 1 januari 2011, kommer detta
numera till tydligare uttryck i grundlag, se närmare punkten 18 i denna
rapport. De rättigheter som enbart gäller svenska medborgare
omfattar endast skyddet mot åsiktsregistrering, skyddet mot
landsförvisning eller annat hinder för att resa in i landet samt skyddet
för medborgarskap och friheten att förflytta sig inom riket eller lämna
det. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får lag eller föreskrift dock inte
innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en
minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat
liknande förhållande, eller med hänsyn till sexuell läggning.
149. Som framgår i punkten 19 i denna rapport har begreppet ”ras”
utmönstrats ur regeringsformen. Det innebär dock inte någon ändring
i sak; diskriminering på grund av föreställningar om ras är alltjämt
otillåten enligt grundlag. Genom lagändring den 1 januari 2011 har
diskrimineringsskyddet i regeringsformen utvidgats till att omfatta
diskriminering på grund av sexuell läggning.
150. När det gäller rätten till nationalitet har – i konsekvens med de
ändringar som skett i medborgarskapslagstiftningen, som inneburit att
dubbelt medborgarskap numera accepteras fullt ut – regeringsformen
ändrats den 1 januari 2011 så att de möjligheter som tidigare funnits att
beröva en svensk medborgare sitt medborgarskap, om denne
samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän
tjänst, blir medborgare i annan stat, tagits bort.
Artikel 5 (e), särskilt om punkten 17 i kommitténs
rekommendationer
Åtgärder på arbetsmarknaden
151. DO genomförde under 2009 det s.k. Växthusprojektet. Syftet med
projektet var i första hand att utveckla och sprida en metod för att
bistå arbetsgivare och fackliga organisationer som vill arbeta för en
öppen och inkluderande arbetsplats fri från diskriminering. Metoden
är tänkt att vara ett stöd för arbetsmarknadens parter i deras
förebyggande arbete på arbetsplatsen.
36
152. Under 2010–2011 genomförde DO ett riktat arbete för att förmå
arbetsmarknadens parter att aktivt motverka och förebygga
diskriminering. Arbetsgivare får inte diskriminera och är skyldiga att i
samverkan med representanter för arbetstagarna bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja lika rättigheter och möjligheter
i arbetslivet. Det övergripande målet med fokusområdet har varit att
på olika sätt mobilisera arbetsmarknadens parter att förebygga och
motverka diskriminering, bl.a. genom att initiera lokalt partsarbete
som leder till avtal om aktiva åtgärder.
153. Den 1 december 2010 infördes etableringsreformen för att
påskynda nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet.
Det är den största förändringen av integrationspolitiken på flera
decennier. Varje nyanländ ska utifrån sina egna förutsättningar få
professionellt stöd för att så snabbt som möjligt lära sig svenska,
komma i arbete och klara sin egen försörjning samt få kännedom om
de rättigheter och skyldigheter som gäller i Sverige. En snabbare
etablering ska åstadkommas genom förstärkta incitament för att aktivt
delta i arbetsförberedande insatser och att börja arbeta. Individuella
etableringsplaner ska upprättas för att bättre ta tillvara den
nyanländes kompetens.
154. Reformen innebär bl.a. att Arbetsförmedlingen har ett
samordnande ansvar för etableringsinsatserna. Arbetsförmedlingen
upprättar en etableringsplan tillsammans med den nyanlände med
insatser för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i
arbets- och samhällslivet. En ny form av ersättning, som är lika för alla
nyanlända oberoende av var i landet man bor , har tillskapats och
utgår vid aktivt deltagande i etableringsinsatser. En ny aktör –
etableringslots – stödjer den nyanlände under etableringsperioden.
Nyanlända som har en etableringsplan deltar också i
samhällsorientering.
155. Regeringen införde nystartsjobb 1 januari 2007. Syftet med
nystartsjobb är att få fler i arbete genom att stimulera arbetsgivare att
anställa en person som stått utanför arbetsmarknaden en längre tid.
Nystartsjobben omfatta bl.a. asylsökande som beviljats
uppehållstillstånd, kvotflyktingar och dessa gruppers anhöriga under
de tre första åren efter att uppehållstillstånd har beviljats. En
arbetsgivare som anställer en person med ett nystartsjobb betalar
ingen arbetsgivaravgift och får därtill ett ekonomiskt stöd
motsvarande arbetsgivaravgiften. Det innebär att lönekostnaden för
ett nystartsjobb praktiskt taget halveras.
156. Instegsjobb infördes 1 juli 2007 och är ett särskilt anställningsstöd
som ska underlätta för nyanlända invandrare att snabbare komma in
37
på arbetsmarknaden. Anvisning till instegsjobb får göras om personen
studerar svenska samtidigt som anställningen pågår. Målgruppen är
personer som inom de senaste 36 månaderna beviljats
uppehållstillstånd. Från samma datum får instegsjobb beviljas i högst
24 månader. Anställningsstödet lämnas i form av 80 procent av
lönekostnaden, dock högst om 800 kronor per dag.
157. År 2006 gavs sju statliga myndigheter i uppdrag att pröva
anonyma ansökningshandlingar vid sina rekryteringar. Uppdraget var
en följd av den utredning som regeringen beslutade tillkalla den 12 maj
2005 med uppdrag att analysera förutsättningarna för att använda en
metod med avidentifierade ansökningshandlingar vid rekrytering i
offentlig sektor. Utredningen rapporterade sitt uppdrag i december
2005. Parallellt med att respektive myndighet fick i uppdrag att arbeta
med detta verktyg fick Statskontoret i uppdrag att utvärdera försöket.
Statskontorets slutsatser var följande: myndigheterna såg inte att
användandet av anonyma ansökningshandlingar hade någon påverkan
på vilka som valdes till intervju, de sökande trodde dock på större
chanser och likartade förutsättningar, mångfaldsstudien gav
mångfaldsfrågorna ökad uppmärksamhet, likvärdiga möjligheter
oberoende av kön och etnicitet, fortsatt utvecklingsarbete och
utvärdering behövs.
158. Regeringen redovisade, mot bakgrund av Statskontorets rapport, i
budgetpropositionen för 2010 följande slutsats: ”Ett resultat av de
genomförda mångfaldsprojekten är en förbättrad kvalitet i
rekryteringsprocessen. Regeringen anser att det är angeläget att
myndigheterna fortsätter att arbeta för att utveckla rättssäkra och
effektiva rekryteringsprocesser”. Att rekryteringsprocesser ska vara
rättssäkra följer av regeringsformens bestämmelse 12 kap. 5 § andra
stycket som lyder ” Vid beslut om statliga anställningar ska avseende
fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.”
159. Statistik om sysselsättning redovisas i denna tabell
Sysselsättning 15 – 74 år
År
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
Inrikes födda Utrikes födda Inrikes födda Utrikes födda
män
män
kvinnor
kvinnor
69,2
59,5
64,4
52,6
69,9
60,6
65,0
52,3
70,8
61,8
65,9
53,3
70,7
63,6
66,0
53,2
68,3
60,3
64,3
52,5
69
60,3
64,2
50,5
69,6
61,6
65,5
51,3
160. Statistik om arbetslöshet redovisas i denna tabell
38
Arbetslösa 15-74 år
Inrikes födda Utrikes födda Inrikes födda Utrikes födda
År
män
män
kvinnor
kvinnor
2005
6,8
14,8
6,8
13,5
2006
5,9
13,2
6,3
13,0
2007
5,0
11,4
5,4
12,4
2008
5,0
11,3
5,5
12,8
2009
7,3
15,9
6,8
14,3
2010
7,2
15,6
6,7
16,5
2011
6,0
15,9
5,9
15,8
Åtgärder inom utbildningsområdet
161. DO har utvecklat ett webbverktyg där rektorer och personal i
förskolor och skolor får råd och stöd för att planera det målinriktade
arbetet och upprätta likabehandlingsplaner. I verktyget behandlas var
och en av diskrimineringsgrunderna. Det ges också möjlighet att
inkludera skolornas allmänna insatser mot kränkande behandling i
planarbetet. Verktyget har tagits fram i samarbete med de svenska
skolmyndigheterna, dvs. Skolinspektionen och Statens skolverk
(Skolverket). Webbverktyget togs väl emot på landets förskolor och
skolor. Efter ett år hade 5 000 skolor och förskolor registrerats som
användare. DO kommer under 2012 att utvärdera webbverktyget och
vilka effekter det haft på skolornas likabehandlingsarbete.
161. Den 1 april 2006 inrättades ett Barn- och elevombud. Ombudet är
sedan oktober 2008 en del av Statens skolinspektion, men har
samtidigt ett självständigt uppdrag. Ombudet har bl.a. till uppgift att,
tillsammans med DO, arbeta för att motverka kränkningar,
diskriminering och trakasserier av barn och elever.
162. I april 2009 gav regeringen Skolverket i uppdrag att genomföra
insatser som främjar, stärker och sprider kunskap om skolans
värdegrund. Uppdraget innebar bland annat att myndigheten skulle
göra en uppföljande studie av skolornas värdegrundsarbete och utifrån
denna och andra studier ta fram stödmaterial till lärare och
skolhuvudmän. I maj 2011 gav regeringen ett förnyat uppdrag till
Skolverket att stärka skolans värdegrund och arbete mot
diskriminering och kränkande behandling, såsom mobbning i skolan,
förskolan och fritidshemmet Inom ramen för uppdraget ska Skolverket
erbjuda personal vid förskolan, grund- och gymnasieskolan och
fritidshemmet och skolledare fortbildning för att stärka skolans
värdegrund och i arbetet mot diskriminering och kränkande
behandling. Bland annat har en högskolekurs – Värdegrund och
likabehandling i teori och praktik- tagits fram i samarbete med ett antal
universitet och högskolor. Vidare ska Skolverket inom ramen för
39
uppdraget sammanställa och sprida goda exempel kring det
förebyggande arbetet samt arbetet med rutiner för rapportering och
uppföljning av ärenden om diskriminering och annan kränkande
behandling.
163. En ny skollag (2010:800) började tillämpas den 1 juli 2011 och
innebär en skärpning av anmälningsskyldigheten för lärare och annan
personal i förskola och skola som upptäcker diskriminering eller
kränkningar. En anmälan ska göras till rektor eller förskolechef, som i
sin tur ska anmäla till huvudmannen för verksamheten.
164. Skolverket utarbetar allmänna råd inom olika områden vilka
fungerar som rekommendationer till stöd för hur skolans författningar
(lagar, förordningar och föreskrifter) kan tillämpas. Under 2012 har
Skolverket uppdaterat råden i Allmänna råd för arbetet mot
diskriminering och kränkande behandling. Råden syftar till att stödja
och synliggöra verksamheternas arbete med att främja barns och
elevers lika rättigheter och möjligheter samt för att förstärka
verksamheternas arbete mot diskriminering, trakasserier och
kränkande behandling.
Åtgärder på bostadsmarknaden
165. Ett exempel på DO:s arbete inom detta område är att
ombudsmannen, på uppdrag av regeringen, har genomfört en
kartläggning av förekomst och omfattning av diskriminering på
bostadsmarknaden. Se information om kartläggningen i punkten 12 i
denna rapport.
166. Boverkets rapport Hur fördelar fastighetsägare lägenheter
redovisades i januari 2009. Resultaten av undersökningen visar att
bostadsföretagen själva avgör vilka krav och villkor de ställer på
blivande hyresgäster. Bostadsföretagen får förmedla en ledig lägenhet
till vem de vill, så länge de inte bryter mot
diskrimineringslagstiftningen. Resultaten tyder inte på någon skillnad
i kraven på de blivande hyresgästerna mellan kommunala och privata
bostadsbolag. Undersökningen visar vidare att diskriminering högst
sannolikt förekommer på bostadsmarknaden, men att forskningen på
området är bristfällig och bör kompletteras.
167. Den 1 januari 2011 trädde den nya lagen (2010:879) om
allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag i kraft. Enligt lagen ska
ett allmännyttigt kommunalt bostadsaktiebolag bedriva verksamhet
enligt affärsmässiga principer. I lagen anges begränsningar för de
kommunala bostadsaktiebolagens värdeöverföringar av överskott.
Begränsningen av värdeöverföringar gäller dock inte om överskottet
t.ex. används för åtgärder som främjar integration och social
40
sammanhållning inom ramen för kommunens
bostadsförsörjningsansvar.
168. I punkterna 114–117 i denna rapport redogörs även för det urbana
utvecklingsarbetet.
Åtgärder inom sjukvårdsområdet
169. Under perioden 2010–2011 har DO bedrivit ett särskilt arbete med
fokus på rätten till sjukvård på lika villkor. Som en del av arbetet har
myndigheten bl.a. fört en dialog med företrädare för det civila
samhället i syfte att ta del av deras erfarenheter och synpunkter kring
de uttryck som diskriminering kan ta sig inom sjukvården. Företrädare
för berörda grupper har därefter medverkat i erfarenhetsutbyten med
olika nyckelaktörer inom sjukvården. DO har även genomfört en
översikt av forskningsrapporter och utredningar med koppling till
sjukvårdsområdet. Resultatet av arbetet har redovisat i rapporten
Rätten till sjukvård på lika villkor, vilken redovisas i punkten 14 i denna
rapport.
Artikel 5 (f)
170. Här hänvisas till punkten 32 i den tolfte rapporten för information
om straffbestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap. 9 §
brottsbalken.
Artikel 6
171. För information om relevant lagstiftning hänvisas kommittén till
punkterna 133 och 134 i Sveriges tolfte rapport.
172. I punkterna och 22–37 och 45–50 i denna rapport redovisas
tillämpningen av lagstiftningen mot diskriminering och
främlingsfientlighet m.m.
173. I punkterna 125–134 i denna rapport redovisas arbete med
likabehandling och mångfald m.am. inom rättsväsende.
Artikel 7
Samråd med enskilda organisationer, särskilt om punkten 26 i
kommitténs rekommendationer
174. Enskilda organisationer som är verksamma inom de områden som
konventionen omfattar inbjöds till ett samråd i maj 2012. Vid samrådet
informerades om rapporteringsprocessen och om det planerade
innehållet i denna rapport. De enskilda organisationerna fick även
41
möjlighet att ställa frågor till de ansvariga tjänstemännen samt
framföra synpunkter.
Nationellt samråd om främlingsfientlighet
175. Regeringen inbjöd till ett nationellt samråd om
främlingsfientlighet och liknande former av intolerans i mars 2012. Vid
samrådet deltog omkring 175 personer från bl. a. organisationer,
kommuner och statliga myndigheter. Synpunkterna från samrådet
kommer att utgöra underlag för den pågående statliga utredningen om
ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande former av
intolerans samt för regeringens fortsatta insatser inom området.
Regeringskansliets webbplatstser
176. På webbplatsen www.manskligarattigheter.se finns utförlig
information om de mänskliga rättigheterna. På webbplatsen finns de
centrala konventionerna om mänskliga rättigheter och information
om individuella klagomålsförfaranden. Vidare finns andra viktiga
dokument på området, såsom Sveriges rapporter till t.ex. FN:s
övervakningskommittéer liksom kommittéernas slutsatser och
rekommendationer. Viktigare dokument finns översatta till svenska.
177. En ny hemsida på regeringen.se har lanserats på vilken några av de
vanligaste nätmyterna om invandrare och minoriteter bemöts med
fakta.
Diskrimineringsombudsmannen
178. Som redovisats i punkterna 56, 57, 151, 152, 161 och 169 i denna
rapport samverkar DO i hög utsträckning såväl med företrädare för det
civila samhället som med andra nyckelaktörer inom DO:s
verksamhetsområde.
179. På DO:s webbplats finns särskild information till dem som har
utsatts för eller riskerar att utsättas för diskriminering. Informationen
finns översatt till 27 språk, däribland de nationella minoritetsspråken
och varieteter av dessa. Där finns också information som är riktad till
arbetsgivare, arbetstagarorganisationer, utbildningsanordnare,
myndigheter och andra nyckelaktörer som vill arbeta mot
diskriminering och för mänskliga rättigheter. Även denna information
finns översatt till 27 språk. DO:s publikationer består av basbroschyrer,
handledningar, metodstöd och rapporter. DO har i detta avseende
prioriterat utbildningsväsendet och arbetslivet, särskilt vad gäller olika
former av metodstöd till lärare och annan personal.
42
180. Inom ramen för sin rådgivning besvarar DO samtal och skriftliga
frågor från enskilda som vill veta vad skyddet mot diskriminering
innebär och hur diskriminering kan förebyggas. DO ger råd till
allmänheten via telefon, brev eller e-post. I sin utbildningsverksamhet
fokuserar DO på att hitta andra aktörer att samarbeta med för att de i
sin tur ska kunna sprida kunskap och utbilda inom området. DO
prioriterar medverkan som bidrar till myndighetens
kunskapsutveckling, som når många och som når viktiga aktörer för
myndighetens prioriteringar.
181. Under 2011 genomförde DO projektet Vägar till rättigheter.
Projektet syftade till att underlätta för individer som upplever att de
utsätts för diskriminering att få råd och vid behov stöd att göra en
anmälan. Den främsta målgruppen var den lokala nivån i det civila
samhället, som behöver stärkas i sin förmåga att bedriva ett lokalt
antidiskrimineringsarbete. En annan viktig målgrupp var kommunala
och regionala tjänstemän och politiker som ansvarar för offentlig
service inom vuxenutbildning, arbetsmarknadsprogram, bostäder,
sjukvård mm. Boken Vägar till rättigheter – inspirationsbok för lokalt
antidiskrimineringsarbete togs fram inom projektet.
Forum för levande historia
182. Forum för levande historia är en myndighet som arbetar utåtriktat
med kunskaps- och kulturverksamhet. Myndighetens grundläggande
uppgift är att vara ett nationellt forum som ska främja arbete med
demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i
Förintelsen. Myndighetens främsta målgrupp är elever och lärare i
grundskolans årskurs 9 och gymnasiet. Genom utställningar,
workshops, lärarfortbildningar och olika former av pedagogiskt
material förmedlar myndigheten kunskap och skapar dialog med
målet att motverka olika former av intolerans som t.ex. antisemitism,
islamofobi och antiziganism.
183. Myndigheten har på uppdrag av regeringen under 2011 t.ex.
utvecklat Uppdrag: Demokrati, ett omfattande webbaserat metodpaket
om demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter som
problematiseras utifrån historiska händelser och levnadsöden.
Materialet utgår från skolans styrdokument och kan användas av
lärare i skolans demokratiundervisning. Under 2012 sprider Forum för
levande historia materialet via lärarfortbildningar och konferenser för
politiker, skolledare med flera i hela landet.
Övriga rekommendationer från kommittén
Konventionen om migrerande arbetare, särskilt om punkten 23 i
kommitténs rekommendationer
43
184. Sverige avser inte i nuläget att ratificera FN:s konvention om
skydd för rättigheter för migrerande arbetare och deras familjer. Det
skydd som stadgas i konventionen följer i huvudsak redan av de andra
centrala FN konventionerna om mänskliga rättigheter och av ILO
konventionerna. Sverige fortsätter att arbeta för att garantera de
mänskliga rättigheterna och för att implementera de centrala
konventionerna om mänskliga rättigheter som Sverige har ratificerat.
Durban deklarationen, särskilt om punkten 24 i kommitténs
rekommendationer
185. Sverige har antagit flera nationella handlingsplaner för mänskliga
rättigheter och mot diskriminering och främlingsfientlighet. År 2001
antogs en nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering. År 2002 antogs den första nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna och 2006 den andra
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna, i vilken frågor om
diskriminering och främlingsfientlighet utgjorde en central del. För
närvarande pågår ett arbete med framtagandet av den tredje nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna. Sverige deltog även
aktivt inför och under uppföljningskonferensen av Durban år 2009.