Hälsa och samhälle
BEMÖTANDE AV
PSYKISKT
FUNKTIONSHINDRADE
C-UPPSATS
ANNELIE JÖNSSON
Examinator: Peter Gregersen
C-uppsats i socialt arbete
15 hp, 7 terminen
Socionomprogrammet
Maj 2009
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
THE TREATMENT OF
PEOPLE WITH PSYCHIC
FUNCTIONAL DISORDER
ANNELIE JÖNSSON
Jönsson, A. The treatment of people with psychic functional disorder. C-uppsats i
Socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2008.
My study is about the treatment of people that has psychic functional disorder.
The aim of my study is to describe and shed a light on how people with psychic
functional disorder are treated. The goal with this paper is to increase the
understanding towards persons that have psychic functional disorder. In my study
I used qualitative method beacuse I considered that it was the best method for my
study. I interviewed three persons, two persons that worked at a place where
pepole whit psychic functional disorder live. The other one was a relative to a
person with schizophrenia. When a person has had a psychic disease or psychic
disturbance it could lead to psychic functional disorder. Persons that have psychic
functional disorder have trouble with every day life. They need help with cooking
and other things. There are people who have predjudices against persons that have
psychic funtional disorder beacuse they don´t have the knowledge about pepole
with psychic funtional disorder. Those persons that have predjudices have often
received this for exsample through the media. The purpose with this study is to
look into how people with psychic functional disorder are treated both in society
and in medcial service. It is important that people can feel compassion for other
human beings.
Keywords: Psykiskt funktionshinder, bemötande, förståelse, personal och
anhöriga.
2
FÖRORD
Jag vill passa på att tacka de personer som jag har intervjuat, personal från ett
gruppboende för psykiska funktionshinder och anhörig, för utan er hade inte min
C-uppsats existerat. Jag vill även tacka min handledare Monica Larsson för all
hjälp och feedback jag har fått utav dig, för det har hjälpt mig otroligt mycket. Jag
vill också utnyttja tillfället att tacka min familj och vänner för att ni har funnits
där och stöttat mig under uppsatsens gång.
Hörby 2009-06-09
Annelie Jönsson
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
1.1 Problemformulering
1.2 Syfte
1.3 Frågeställningar
2. BEGREPP
2.1 Psykisk sjukdom
2.2 Psykisk störning
2.3 Psykiskt funktionshinder
3. BAKGRUND
4. TIDIGARE FORSKNING
4.1 Psykiska funktionshinder
4.1.1 Vad kan leda till psykiska funktionshinder
4.1.2 Vad kan personer med psykiska funktionshinder få för
hjälp och stöd
4.1.3 Anhöriga till personer med psykiska funktionshinder
4.2 Bemötande
4.3 Teorier
4.3.1 Stämplingsteorin och stigmatisering
4.3.2 Symbolisk interaktionism
4.3.3 Rollteori
5. METOD
5.1 Val av metod
5.2 Tillvägagångssätt
5.3 För- och nackdelar med den valda metoden
5.4 Urval
5.5 Bearbetning av materialet
5.6 Validitet
5.7 Etiska övervägande
6. RESULTAT
6.1 Beskrivning av boende och hur vardagen ser ut
6.2 Bemötande
6.3 Om bemötandet inte fungerar och ökad förståelse
7. ANALYS
8. SLUTDISKUSSION OCH SAMMANFATTNING
9. LITTERATURLISTA
10. BILAGOR
4
5
5
6
6
6
6
6
6
7
8
8
9
10
10
10
12
12
13
13
14
14
15
16
16
17
17
17
18
18
19
23
24
29
33
35
1. INLEDNING
Jag valde att skriva om personer med psykiskt funktionshinder för det finns inte
särskilt mycket skrivit om bemötande av psyksikt funktionshinder. Därför ville
jag skriva om detta för jag tycker det är ett mycket intressant ämne att belysa.
Bemötandet av psyksikt funktionshindrade idag är bättre än vad det var förr.
Under historiens gång har personer med psykiska funktionshinder fått stå ut med
mycket. På medeltiden trodde människor att de psykiska symtom var i grunden
onda andar som hade tagit över den enskildes kropp. Senare i historien flyttades
de psykiska funktionshindrade in på mentalsjukhus som längre fram lades ner.
Idag bor många av de psykiska funktionshindrade, om de inte bor kvar hemma, på
boende som är till för just psykiskt funktionshindrade.
Psykiskt funktionshindrade personer ses ofta som något annorlunda ute i
samhället eftersom de avviker från den givna normen. Därför bildar en hel del
människor sin uppfattning gentemot psykiskt funktionshindrade genom vad de har
hört eller läst via tidningar och media. I och med detta stigmatiseras de psykiskt
funktionshindrade eftersom allmänheten oftast får se en negativ syn av psykiskt
funktionshindrade i media.
I vår socionomutbildning med inriktning Social omsorg har vi diskuterat mycket
kring funktionshinder speciellt fysiska men vi har inte pratat lika mycket om
psykiska funktionshinder, därför valde jag att skriva om detta ämne för att jag
tycker det är intressant och jag ville undersöka hur bemötandet är gentemot
psykiska funktionshindrade ute i samhället men också inom sjukvården. Jag vill
även genom min uppsats försöka öka förståelsen om de psykiska
funktionshindrade eftersom det inte alltid verkar finnas stor kunskap om denna
grupp.
1.1 Problemformulering
Det som är fokus i min uppsats är hur bemötandet gentemot personer som har
psykiska funktionshinder är från samhället och i sjukvården samt hur anhöriga
uppfattar att deras närstående blir bemötta. Jag anser att detta är ett mycket
intressant område att belysa eftersom en del individer förknippar psykiskt
funktionshindrade som något annorlunda. Vissa människor känner en rädsla i
förhållande till sådant som är annorlunda och som går emot samhällets givna
norm. För det mesta handlar det om att människor har fördomar och en negativ
attityd gentemot psykiska funktionshindrade. Kunskapen och förståelsen kring
personer med psykiska funktionshinder verkar inte vara särskilt hög, vilket gör att
jag anser att kompetensen kring psykiska funktionshindrade borde öka. Eftersom
personer som har psykiska funktionshinder har lika stora rättigheter att vara
delaktiga i samhället och få sin röst hörd samt att vara med att förändra och
bestämma i sin tillvaro. Därför tycker jag att det är väldigt intressant och lärorikt
att genomföra denna studie för att ta reda på hur de psykiska funktionshindrade
blir bemötta och hur förståelsen kring dessa människor ska bli bättre. Får
omgivningen en större förståelse för psykiska funktionshindrade då kommer
bemötandet för personer med psykiska funktionshinder att bli bättre ifrån
samhället och dess medborgare. Då kommer även de psykiskt funktionshindrade
kunna känna att de är delaktiga i samhället precis som de övriga invånarna i
Sverige.
5
1.2 Syfte
Det som är syftet med min uppsats är att beskriva och belysa hur bemötandet av
människor med psykiska funktionshinder/funktionsnedsättningar kan gestalta sig.
Genom min undersökning hoppas jag kunna bidra med kunskap om situationen
för människor med psykiska funktionshinder i syfte att öka förståelsen i
bemötandet av personer med psykiska funktionshinder.
1.3 Frågeställningar
Hur resonerar vårdpersonal kring bemötande av människor med psykiska
funktionshinder?
Vad anser vårdpersonal är ett bra bemötande av individer som har någon form
av psykiskt funktionshinder?
Hur uppfattar anhöriga till personer med psykiska funktionshinder att deras
närstående blir bemötta av (i) samhället och av personal inom (t.ex.)
sjukvården?
2. BEGREPP
I detta avsnitt kommer jag att beskriva tre begrepp som jag använder mig mycket
av i mitt arbete; psykisk sjukdom, psykisk störning och psykiska funktionshinder.
2.1 Psykisk sjukdom
Enligt Eriksson (2004) går det inte i samma omfattning att definiera en psykisk
sjukdom som det går med en kroppslig sjukdom. De psykiska sjukdomarna
rangordnas i ett system som heter DSM-IV och det står för Diagnostic and
Statistical Manual of Mental Disorders. De vanligaste diagnoserna som beskrivs i
denna manual är bland annat psykossjukdomar, ångestsyndrom och
beroendesjukdomar. Vidare nämner Winkler (2008) att söker inte den enskilde
hjälpen för dessa sjukdomar förvärras dem. Deras livskvalitet blir sämre och
speciellt för de personer som har problem med ångest då de även börjar undvika
sådant som framkallar deras ångest.
2.2 Psykisk störning
Enligt Nationalencyklopedin (2009) har det börjat pratas allt mer om psykisk
störning än psykisk sjukdom på grund av att ordet ”störning” ger en mer vidare
benämning än vad ordet ”sjukdom” gör. Vilket gör att de båda begreppen har
ungefär samma innebörd. En vanlig diagnos inom psykisk störning är bland annat
psykoser.
2.3 Psykiskt funktionshinder
När någon drabbas av en psykisk sjukdom eller psykisk störning kan detta leda till
enligt Axelsson (2008) att den enskilde får någon form av psykiska
funktionshinder, vilket är ganska vanligt att det gör. När detta drabbar individen
får hon/han besvärligt att klara av den vardagliga livsföringen. De personer som
har personlighetsstörningar, schizofreni etcetera kan få psykiska funktionshinder
eftersom de då inte klarar av sin vardag. Däremot betyder det inte att alla som
drabbas av någon form av psykisk sjukdom eller psykisk störning får
funktionshinder.
6
3. BAKGRUND
Under det här kapitlet kommer jag att beskriva lite hur det historiskt sett har varit
för personer med psykiska funktionshinder och hur bemötandet har sett ut genom
historiens gång.
Nyström (2003) beskriver att bemötandet gentemot personer med psykiskt
funktionshinder har under historien sett olika ut. Tidigare i historien närmare
bestämt på medeltiden trodde folk att de psykiska symtomen som angrep vissa
individer hade sin grund i att det var onda andar som orsakat det eller att de
drabbade hade blivit besatta av djävulen, vilket ledde till att en del präster ägnade
sig åt att driva bort de onda andarna. Detta blev dock oacceptabelt på 1700-talet
och prästerna fick inte längre ägna sig åt att driva ut de onda andarna skriver.
Till början av 1800-talet var det familjens ansvar att ta hand om någon av deras
anhöriga fick någon form av psykisk sjukdom skriver Brunt & Hansson (2005).
Vidare skriver Brunt & Hansson (2005) att det ansågs vara av stor vikt att det
hölls en social kontroll över personen som var psykisk sjuk. Misslyckades
familjen med att både ha uppsikt över och ge skydd åt sin anhörig då fick
samhället gå in och placera den sjuka familjemedlemmen på fattighus, i
familjehem eller i fängelse.
Det är inte förrän de senast århundraden som de psykiskt funktionshindrade enligt
Nyström (2003) att dem schasades bort eller hölls undangömda för att de inte
skulle synas och vara delaktiga i samhället. Det byggdes upp centralhospital där
folk som ansågs vara sinnessjuka och som inte gick att bota fick bo. Efter en tid
började intresset väckas hos några få läkare att använda sig av de nya
behandlingsmetoderna som kom på mitten av 1800-talet, som exempel
vattenbegjutning, kräkmedel, åderlåtning med mera. Läkareyrket fick bättre status
under denna tid och följden av detta blev att de medicinska förklaringarna
accepterades vilket bidrog till att människor inte i lika stor utsträckning som
tidigare vände sig till religiösa förklaringar utan nöjde sig med de medicinska.
Nyström (2003) skriver att från slutet av 1800-talet och in på 1900-talet byggdes
det en del mentalsjukhus. Flertalet av dem som har psykiska funktionshinder idag
har vid något tillfälle bott på sjukhem eller mentalsjukhus eftersom de har
exempelvis haft en psykos.
I boken Att leva med psykiska funktionshinder skriver Brunt & Hansson (2005) att
det ansågs att man skonade de psykiskt sjuka vårdtagarna från samhällets tryck
genom att placera dem lång ifrån samhället men man ville också skilja brukaren
ifrån dennes familj. Orsaken till detta var att man ville att den sjuke skulle bli
skild ifrån känslomässiga händelser som menades vara störande för vårdtagaren
samt anledningen till att de ville separera på familjen och brukaren var för att det
ansågs att familjen inte kunde försvara den enskilde ifrån de belastningarna som
kunde drabba individen om hon/han levde ute i samhället.
För bara ett par årtionden sedan berättar Hydén (2005) att det var vanligt att när
en människa blev psykiskt sjuk hamnade hon/han på ett mentalsjukhus. Blev inte
individen frisk fick hon/han stanna kvar på själva sjukhuset eller så fick personen
flytta till ett vårdhem som var något mindre. Däremot skulle en person bli
7
psykiskt sjuk idag kan den enskilde få bo kvar i sitt eget hem och få den hjälpen
som hon/han behöver utav bland annat socialtjänsten om hon/han inte vill bo på
något boende för personer som är psykiskt sjuka.
Nyström (2003) skriver vidare att tänkandet kring mentalsjukhusen förändrades
på mitten av 1900-talet vilket ledde till att mentalsjukhusen stegvis lades ner.
Psykiatrin började ta sig an de personer som kom in akut för psykiatrisk vård.
Inom psykiatrin började kuratorer, sjukgymnaster, psykologer och
arbetsterapeuter att arbeta. Runt 1960-talet började det diskuteras häftigt angående
att det kunde vara skadligt för individer att vistas på institutioner. RSMH, som
betyder Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, som grundades slutet av
1960-talet ansåg exempelvis att inom den psykiatriska vården inte förekom
tillräckligt med brukarinflytande. Förbundet var speciellt emot mentalsjukhusen
och ville att dessa skulle läggas ner.
Brunt & Hansson (2005) nämner att på 1950- och 1960-talet presenterades
familjeterapin som kom att användas för att se vad det var som pågick i familjen
som bidragit till att den enskilde hade blivit psykisk sjuk. Vilket gjorde att det än
en gång kom till ytan att familjen och den psykisk sjuka borde avskiljas ifrån
varandra. När institutionerna började läggas ner började även familjens roll att
ändras. Innan ansågs familjen vara orsaken till att en familjemedlem blivit sjuk
medan nu fick familjen axla rollen som vårdgivare. På grund av denna förändring
kom det att bli en del förvirring mellan den professionella vården och familjen.
Följden av detta blev att familjer har fått tvinga fram nya samverksformer med
den psykiatriska verksamheten och detta har också lett till att anhöriga gått
samman och startat föreningar där anhöriga tillsammans har drivet fram olika
ändringar inom psykiatrivården.
4. TIDIGARE FORSKNING
I det här kapitlet kommer jag att ge en bild av vad bemötande är och förklara vad
psykiska funktionshinder är samt ge en bild av hur det är att vara anhörig till en
individ som har psykiska funktionshinder. Det finns inte mycket forskning kring
bemötande av psykiska funktionshindrade vilket gör att det finns en lucka inom
detta område. Därför har jag använt mig av relevanta SOU-rapporter eftersom de
har med mitt arbete att göra och tar upp bemötande av funktionshinder och
psykiska funktionshinder.
4.1 Psykiska funktionshinder
Människor med psykiska funktionshinder ingår i Lag (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade, som förkortas LSS och tillhör personkretsen 3
enligt Clevnert (2007). Denna lag är en rättighetslag vilket menas att de individer
som har funktionshinder som är omfattade och bestående har rätt till goda
levnadsvillkor. Med det menas enligt Clevnert (2007) att de har rätt att få den
hjälp och stöd som de är i behov av i sin dagliga livsföring. Personerna som ingår
i LSS har även rätt att utöva inflytande på den hjälp och stöd som de får och syftet
är att de ska få leva som alla andra människor. De individer som ingår i LSS lagen
är personer som har autism eller autismliknande tillstånd och utvecklingstörning.
Dessa personer ingår i något som kallas för personkrets 1. I personkrets 2 ingår
individer som har begåvningsmässigt funktionshinder som är framstående och
varaktigt efter att de i vuxen ålder har haft en hjärnskada som orsakats av sjukdom
eller genom yttre våld. De personer som ingår i personkrets 3 är de individer som
8
har, utan att det har med normalt åldrande att göra, psykiska eller fysiska
funktionshinder som är bestående och funktionshindren är omfattade samt
resulterar i att personen har det mycket svårt med sitt dagliga liv, de har rätt till att
få service eller stöd.
Enligt Rapport 2006:5 från Nationell psykiatrisamordning som heter Vad är
psykiskt funktionshinder? beskrivs det att när en person har ett psykiskt
funktionshinder är det en följd av att den enskilde har haft någon form av psykisk
sjukdom eller enligt Höglund & Ahlström (2004) är det en följd av att den
enskilde har fått någon form av skada i hjärnans struktur som är varaktig. Läker
den psykiska sjukdomen ut på egen hand eller att individen kommer i kontakt med
rätt hjälp leder inte sjukdomen till några psykiska funktionshinder och det blir inte
heller några följdsymtomer.
4.1.1 Vad kan leda till psykiska funktionshinder
Grunewald (2000) nämner att det som gör att en person med psyksikt
funktionshinder blir handikappad i sin vardag beror på att hon/han inte blir
delaktig i den omgivning som denne vistas i och med människor som hon/han
kommer i kontakt med som antigen hon/han känner eller stöter på. Hur mycket
den enskilde blir handikappad i sin omgivning beror mycket på hur de blir
bemötta. Tyvärr får oftast begreppet psykiskt funktionshinder stora rubriker i
media när någonting fruktansvärt har inträffat. Det existerar en rad fördomar
angående psykiska funktionshinder menar Grunewald (2000) och detta resulterar i
att det blir ett stort hinder för individen som har psykiska funktionshinder att bli
delaktig i samhället fullt ut.
Grunewald (2000) berättar att det händer att den enskilde som har någon form av
psykiska funktionshinder rör sig på ett speciellt sätt som skiljer sig ifrån hur andra
människor rör sig. Resultatet av detta kan bli att folk stirrar på personen eftersom
de inte alltid har någon förståelse varför individen beter sig på detta sätt. Varför
en del psykiska funktionshindrade ibland rör sig på ett annorlunda sätt kan ha sin
grund i att det är biverkningar av mediciner eller att det är en följd av den
psykiska sjukdomen som de har fått.
Samhället har blivit mycket bättre på att förbereda sig på att ta emot individer som
har psykiska funktionshinder nämner Grunewald (2000) och detta leder till att
delaktigheten blir större för personer med psykiska funktionshinder. Fler och fler
inser att det är lönsamt att ge den enskilde det personliga stöd som hon/han är i
behov av och vill ha, både ur ett ekonomiskt- och humanistisk perspektiv. Vidare
nämner Grunewald (2000) att det händer att en person som har blivit frisk från sitt
psykiska funktionshinder återinsjuknar en eller flera gånger. Detta kan medverka
till att miljön och personerna kring den enskilde inte får så positiva förhoppningar
samt kan leda till att individen förlorar bostad med mera. Därför är det viktigt att
ge information om att det kan förekomma att den enskilde återinsjuknar men att
det inte innebär att hon/han aldrig någonsin skulle bli frisk. Det är då viktigt att
psykiatrin och socialtjänsten försöker klara upp vad som kunde ha gjorts för att
förhindra individens återfall. Många av de personer som har blivit friska från sina
psykiska funktionshinder är väldigt rädda för att få återfall och det är deras största
skräck. Grunewald (2000) berättar att det är vanligt att de individer som har fått
någon form av psykiatrisk diagnos går bort mycket tidigare än andra människor på
grund av att de råkar mer utför fysiska sjukdomar. Risken för självmord är ganska
9
stor inom gruppen psykiskt funktionshindrade. Därför är det viktigt att de får den
hjälpen de har behov av.
4.1.2 Vad kan personer med psykiska funktionshinder få för hjälp och
stöd?
Höglund & Ahlström (2002) redogör att den hjälp och stöd som den psykiskt
funktionshindrade kan få är bland annat att de kan få personligt ombud, eftersom
det kan vara svårt för den psykiskt funktionshindrade personen att själv veta vad
hon/han har för rättigheter i samhället. Vilket då gör att det är bra för denne
individ att ha ett personligt ombud som hjälper till att bevaka den enskildes
rättigheter. Det personliga ombudet ska även hjälpa till vid kontakter med
myndigheter sker och ombudet ska gå efter vad brukaren själv har för behov och
önskemål. Skulle inte vårdtagaren som har mycket svåra psykiska funktionshinder
klara av att bo hemma kan de få komma till gruppboende eller serviceboende
berättar Höglund & Ahlström (2002). Då har de tillgång till personal dygnet runt.
Vidare nämner Höglund & Ahlström (2002) att personer med psykiska
funktionshinder kan få tillgång till rehabilitering och meningen med
rehabiliteringen är att individen ska få en tillvaro samt ett liv som är innehållsrikt.
Det är för att försöka hindra att sjukdomen och ohälsan blir ett problem för den
enskilde och hennes/hans liv. Något som är bra att träna för den psykiskt
funktionshindrade individen är den sociala förmågan enligt Höglund & Ahlström
(2002).
4.1.3 Anhöriga till personer med psykiska funktionshinder
I Brunt & Hansson (2005) står det att när en individ får en psykisk sjukdom
drabbar inte detta bara den enskilde utan även hela dennes familj. Relationerna
mellan den sjuke och familjen blir påverkade men även familjens relation till
samhället blir berörd. När någon blir psykiskt sjuk påverkar det familjens liv inom
alla aspekter. Det kan vara mycket påfrestande och stressande att bo tillsammans
med någon som har psykiska funktionshinder vilket vidare kan leda till att de
anhörigas egen hälsa blir försämrad. De anhöriga som bor ihop med den psykiskt
funktionshindrade individen har oftast inte särkilt stor umgängeskrets eftersom
mycket av deras tid går åt att vårda deras närstående.
Vidare skriver Brunt & Hansson (2005) att en del anhöriga är angelägna om att
deras närstående som har psykiska funktionshinder får bra vård. Däremot behöver
ofta anhöriga själva också hjälp och stöd samt vill eventuellt prata med personalen
som arbetar hos den enskilde om deras situation. Det händer att anhöriga inte får
någon tillräcklig information om brukarens sjukdom vilket gör att anhöriga själv
får ta reda på mer om sjukdomen medan andra får bra information av läkare och
så vidare.
4.2 Bemötande
Grunewald (2000) beskriver att ett bemötande sker när det uppkommer ett sampel
individer emellan. Vidare nämns det att när två personer möts förekommer inte
bara ett möte utan det ställs även en del förväntningar som båda har på varandra.
Hur mötet går grundar sig mycket på hur interaktionen blir mellan dem. Det kan
bli en aning invecklat när individer som inte vet vem den andre är ska samspela
tillsammans, speciellt när den ena har rollen att stödja och hjälpa den andre
personen som har någon form av psykisktfunktionshinder. När människor möts
har var och en olika roller samt att vi inte beter oss likadant. Orsaken till det är att
10
det hänger på vilka roller som individerna har i den givna situationen.
Betänkandet SOU (1998:16) handlar om bemötandet gentemot personer som har
funktionshinder av något slag. Ett bemötande kan ske på olika sätt bland annat
genom en gemensam relation som är ömsesidig eller genom hur lagar och
förordningar preciserar begreppet bemötande ute i vårt samhälle. Andra sorters
bemötande är bemötandet mellan vårdtagare och dennes personal. Oftast har
undersökningar och studier om bemötande handlat om hur bland annat personal
ser på individer med funktionshinder. Det finns inte särskilt mycket studier och
undersökningar gällande hur individer med funktionshinder upplever sin situation.
Däremot har det gjorts några forskningar gällande hur de sociala faktorerna
inverkar på den enskildes och dennes anhörigas livssituation. Det har visats sig
enligt SOU (1998:16) att personer som är synskadade ofta får sympatier från
andra människor samtidigt som individer som har psykiska funktionshinder eller
är utvecklingsstörda träffar på negativt bemötande i form av att personer har
fördomar gentemot dessa grupper.
Det läggs stor vikt på empati i ett möte med någon annan människa. Detta är för
att kunna förstå och sätta sig in den andres situation. Höglund & Ahlström (2004)
beskriver att när en person som har ett psykiskt funktionshinder blir bemött på ett
dåligt sätt beror det oftast på att andra människor inte har någon förståelse för hur
den enskilde beter sig och har svårt med att sätta sig in i den psykiskt
funktionshindrades sits. Vidare beskriver Höglund & Ahlström (2002) att när en
person möter en individ som har psykiska funktionshinder, då möter hon/han en
person som kan både vara ömtålig och sårbar. Vad den enskildes psykiska
funktionshinder innebär är betydelsefullt att vara insatt i. Liksom alla andra
personer i världen har den enskilde med psykiska funktionshinder också känslor
och behov. En del personer med psykiska funktionshinder använder sig ofta av
olika försvarsmekanismer för att försvara sig emot sådant som de inte orkar med
precis som en del av oss andra individer också ibland gör, vilket leder till att det är
angeläget att ha en insikt i vad de olika försvarsmekanismerna innebär som den
enskilde har. Att dessa försvarsmekanismer uppkommer beror ofta på att personen
inte har tagit sig igenom och bearbetat sina emotioner. Ibland kan
försvarsmekanismerna även komma fram utan att individen ens lägger märke till
det beskriver Höglund & Ahlström 2002. Ett exempel på en försvarsmekanism är
bortträngning och med det innebär att den enskilde driver bort de känslor som
känns otrevliga ur sitt medvetna.
Enligt Socialstyrelsens rapport (1997:17) är ett bra bemötande gentemot brukaren
från personalens håll att visa respekt och vara behjälplig med att göra vardagen så
meningsfull som möjligt för brukaren samt att personalen hjälper individen med
att bibehålla sin självständighet och med att den enskilde själv får bestämma över
vad som hon/han vill göra med sitt liv.
När exempelvis personal bemöter en vårdtagare som har någon form av psykiska
funktionshinder är det viktigt att personalen inte har för många förutfattade
meningar och istället låter den information som personalen har blivit tilldelad
läggas till sidan vilket gör att den inte kommer i vägen när personalen möter den
enskilde skriver Grunewald (2000). Vidare upplyser Grunewald (2000) att när
brukaren möter den nya personalen har hon/han flera förhoppningar på dem och
då är det viktigt att personalen samtalar och uppför sig på ett neutralt och
vardagligt sätt. Det är betydelsefullt att lyssna och försöka förstå vilket sinneslag
brukaren befinner sig i. Enligt SOU (1999:21) bemöts individer oftast efter vad
11
samhället har för syn och förväntningar. Andra faktorer som är av stor vikt vid
bemötande är vad en människa har för egna åsikter och värderingar.
Enligt SOU (1998:16) är det svårt att veta vad som ligger bakom den ofta negativa
synen på människor som har någon form av funktionshinder. Det kan bero på att
lagar och paragrafer inte är tillräckligt tydliga. Exempelvis personal och
myndigheters bemötande och synsätt rättar sig mycket efter dessa regelverk.
Sedan kan det vara individers fruktan för det som är annorlunda som orsakar dem
negativa synsätten och ofta beror detta på att de inte har någon kunskap om det
som är annorlunda. Andra exempel som kan bidra till att människor har en annan
attityd gentemot funktionshindrade är att språket är av stor vikt. Till följd av att
genom att människor använder ordet ”handikappad” när de pratar om en person
som är funktionshindrad har den enskilde blivit stämplad och därför beter sig
omgivningen efter en viss norm när de är i närheten av en funktionshindrad
individ, eftersom detta är vad som förväntas av omgivningen.
4.3 Teorier
I detta avsnitt kommer jag att beskriva de teorier som jag anser passar in på min
undersökning om bemötande av psykisk funktionshindrade. De teorier som jag
har valt till min studie är stämplingsteorin, stigmatisering, symbolisk
interaktionism samt rollteori. Skälet till att jag valde dessa teorier är för att när en
individ beter sig annorlunda än andra människor avviker de från normen och blir
stämplade. När den enskilde går ifrån att vara frisk till att vara sjuk ändrar
hon/han sina roller. Den nya rollen blir ”sjuk”. Det är det som sker när en frisk
individ får en psykisk sjukdom som senare eventuellt leder till funktionshinder.
En människas syn på en person med psykiska funktionshinder beror oftast på
samspelat med andra människor, det vill säga att värderingar och åsikter kring
psykiskt funktionshindrade har uppkommit genom interaktion med andra
människor.
4.3.1 Stämplingsteorin och stigmatisering
Ursprungligen kommer ordet stigma från det grekiska språket enligt Brunt &
Hansson (2005) och har blivit översatt till märke eller stick. I antikens Grekland
brukades stigma för att märka en annan person för att visa att denne individ var
annorlunda eller för att förolämpa individen för dennes etiska status.
När det talas om avvikande beteende brukar stämplingsteorin komma upp
eftersom det är en teori inom sociologin som just handlar om avvikande beteende.
En person blir avvikande enligt Giddens (2003) när hon/han möter någon som inte
avviker från samhällets norm, som exempelvis att en individ med psykiska
funktionshinder träffar på en person som inte har några psykiska funktionshinder.
Hon/han får en stämpel eftersom hon/han är annorlunda. Av den orsaken att en
individ blir stämpeln av sin omgivning och samhället då är det lätt för denna
person att ta sig till stämplingen som hon/han får eftersom det är hur människor
ser på den enskilde. Det avvikande beteendet är inte någon egenskap som finns
hos en grupp människor eller hos enskilda personer enligt Gatu (2006) utan det
uppstår i sampel med andra. Det är samhället som bestämmer vad som är
avvikande eller inte.
Vidare skriver Giddens (2003) att när en människa blir sjuk får denne sympatier
från de individer som är friska vilket gör att den som är sjuk får vissa förmåner.
12
Skulle sjukdomen däremot vara smittosam eller göra att de som är friska känner
en viss skam då brukar de som är friska ta avstånd från den sjuke. Då blir den
sjuke stigmatiserad det vill säga att hon/han som är sjuk på grund av något
smittosamt får en stämpel att det är hälsofarligt att vara närheten av henne/honom.
Det blir ”vi mot dem” enligt, närmare bestämt att alla som avviker från den givna
normen i samhället är avvikare. De som avviker från de normer som samhället har
satt upp enligt Grünbaum (2005) är bland annat psykiska funktionshindrade,
missbrukare, bidragstagare med flera. På grund av stigmatiseringen eller
stämplingen enligt som en person kan få på grund av att de avviker kan detta leda
till enligt Socialpsykiatriskt Forum att individen inte vågar söka vård för sin
sjukdom eller missbruk på grund av att dem har dåligt självförtroende eller/samt
känner en skam inom sig.
4.3.2 Symbolisk interaktionism
Symbolisk interaktionism handlar om mening och språk enligt Giddens (2003).
För att vi ska bli medvetna människor behöver vi språket och det var Mead som
myntade det. Detta är för att göra oss medvetna om oss själva och kunna se oss
själva med hjälp av andras ögon. Det förs en ständig interaktion mellan människor
och detta resulterar i att vår vardag blir påverkad av detta. Vi människor blir
konstant påverkade av varandra. Något som är utmärkande för denna utveckling
är symbol. Symbol är det som vi återger när vi pratar om exempelvis ett föremål
eller ett objekt enligt Giddens (2003). En symbol kan även vara när en person
hälsar på en annan individ genom att använda handen. Detta kallas för icke-verbal
kommunikation skriver Giddens (2003). Vidare nämner Giddens (2003) att Mead
ansåg att personer som samspelar med varandra använder sig av tolkningar och
symboler när de träffas. Det förekommer symboler av olika slag i all samspel
mellan individer och ett exempel på symboler kan vara vad vi har på oss för
kläder. Dessa symboler är relevanta när vi kommunicerar och samspelar med
andra människor. Det är genom våra symboler som vi visar vad vi gör och oftast
vad vi menar samt symbolerna visar vanligtvis även vår sociala status är och var
vi befinner oss i vår karriär.
4.3.3 Rollteori
I Tornstams (2005) bok Åldrandets socialpsykologi nämner han att varje individ
har många olika roller och vilken roll som kommer fram beror på vem personen
möter vid det tillfälle. En del av de roller som en människa har, har dem blivit
födda med medan de roller vi får efter vår födelse kommer till oss genom
interaktioner med andra individer under livets gång. Människan agerar efter de
roller som hon/han har och förväntas av henne/honom. Vilken roll det är beror
mycket på vilken situation som den enskilde är i och vilka förväntningar samhället
samt omgivningen har på personens roll. Även den enskilde själv har
förväntningar på sin egen roll. Förväntningarna som samhället och ens omgivning
kan ha beror väldigt mycket på om personen är tjej eller kille, om hon/han bor
ensam eller lever ihop med någon, om individen är arbetslös eller har arbete och
så vidare. Oftast har en person flera roller samtidigt och med det menas att den
enskilde kan både vara far och morfar samt ha psykiska funktionshinder enligt
Tornstam (2005).
Tornstam (2005) talar om att det kan bli ombytta roller i exempelvis en familj, där
helt plötsligt barnet måste ta hand om sin psykiskt sjuka mamma eftersom denne
inte kan sköta sig själv. Då blir barnet den som tar hand om sin sjuka mamma och
mamma intar rollen som sjuk.
13
Jag valde dessa teorier eftersom jag anser att de passar bra ihop med att beskriva
psykiska funktionshinder då personer som får psykiska funktionshinder intar en
ny roll från att varit frisk till att bli funktionshindrad. Rollen för personen blir ny.
I och med att personen intar en ny roll som inte heller stämmer överens med
samhällets normer vilket i sin tur leder till att den enskilde även avviker från den
givna normen. Därmed blir den enskilde stämplad och stigmatiserad för att
hon/han är annorlunda än vad samhällets norm är. Personen ses inte som en frisk
individ utan blir sedd som en psykiskt funktionshindrad individ, därmed är
hon/han stämplad. Hur vissa människor anser om olika ting kommer ifrån
samspelet med andra individer. Det är genom interaktion med andra personer som
resulterar att vi skapar värderingar och åsikter om olika saker exempelvis vad vi
har för syn på psykiskt funktionshindrade.
5. METOD
I den här delen av mitt arbete kommer jag att förklara övergripande hur jag har
gått tillväga med min studie. Jag kommer även att klargöra vilken metod som jag
har använt mig av och hur jag har gått tillväga med intervjuerna samt vad jag gjort
för urval. Jag kommer även att redogöra för hur jag har samlat in min data och hur
jag har analyserat mitt material. I detta avsnitt tar jag även in både positiva och
negativa aspekter kring valet av min metod samt vad jag har stött på för
motgångar med metoden jag har valt. Jag nämner även de etiska aspekterna jag
har träffat på under min undersökning.
5.1 Val av metod
Jag valde att använda mig av kvalitativ forskningsmetod till min C-uppsats för att
jag vill få en helhetsbild av hur personer med psykiska funktionshinder blir
bemötta av bland annat boendepersonal, i sjukvården och av samhället. Skälet till
att jag valde kvalitativ forskningsmetod var för att jag ville få en djupare insikt om
ämnet jag har valt att undersöka. Rosengren & Arvidsson (2002) bok Sociologisk
metodik beskriver tre olika forskningsintressena. De tre forskningsintressena är
”det förklarande forskningsintresset, det beskrivande forskningsintresse och det
utforskande forskningsintresset”. Det förklarande forskningsintresset innebär att
forskaren ägnar sig åt experiment för att ta reda på hur ett fenomen som undersöks
reagerar när det läggs till ytterligare ett moment. Med det beskrivande
forskningsintresset använder sig forskaren av surveyundersökning, det vill säga att
personen som undersöker söker efter svar på ett par särskilda frågor som har valts
ut av forskaren. I det utforskande forskningsintresset samlar individen som
undersöker in data via en naturlig miljö och genomför en fältstudie. När en
forskare använder sig av denna typ av forskningsintresse har hon/han ett öppet
sinne när hon/han letar reda på sitt fenomen. Eftersom jag vill undersöka ett
fenomen som jag vill få bättre kännedom om, passar det utforskande
forskningsintresset min studie bäst in. Av den orsaken att jag kommer att använda
mig av intervjuer när jag ska ta reda på vad vårdpersonal har för syn angående
bemötande av personer med psykiska funktionshinder, men även en anhörig ser på
bemötandet.
Anledningen till jag inte valde kvantitativ metod var för att jag inte skulle
intervjua ett stort antal personer, utan bara tre informanter för att få svar på mina
frågor. Jag skulle inte använda mig av förutbestämda svarsalternativ eftersom jag
ville ge utrymme för mina informanter att svara mer fritt på frågorna som jag
14
ställde. Jag skulle inte heller använda mig av enkäter för att få reda på svaren till
mina frågeställningar (Rosengren & Arvidsson 2002).
Jag kände till fenomenet psykiska funktionshinder sedan tidigare men jag hade
inte fått mycket kunskap kring detta ämne i skolan mer än få föreläsningar. Detta
resulterade i att jag fick läsa en hel del om psykiska funktionshindrade och jag
fick också vara öppen till vad mina informanter berättade. Enligt Rosengren &
Arvidsson (2002) är det av stor vikt att forskaren, som eventuellt inte har någon
direkt kunskap om själva ämnet som hon/han undersöker, är öppen för allt som
berättas och för alla intryck som forskaren får. Det är av stor vikt att forskaren inte
har några förutfattade meningar innan hon/han ska intervjua respondenten. Vidare
nämner Rosengren & Arvidsson (2002) att det är informanterna som har svar på
de frågor som forskaren vill undersöka. Informanterna är de som har kunskapen
som forskaren vill komma åt.
Jag genomförde tre intervjuer varav två var med personal på ett gruppboende för
psykiska funktionshinder och den tredje var med en anhörig vars dotter har fått
diagnosen schizofreni. Grunden till att jag inte valde att intervjua personer med
psykiska funktionshinder var för att det kan vara svårt att intervjua dem.
Konsekvensen av en intervju enligt Rosengren & Arvidsson (2002) kan bli bland
annat att det kan förekomma att den enskilde inte kan skilja på verkligheten och
den verklighet som enbart existerar i dennes tankar, som i sin tur kan försvåra en
intervju. Det beror på vad personen har för psykisk störning och pysiska
funktionshinder. Svaren som den enskilde hade givit kanske inte hade stämt
överens med dem frågor som jag hade ställt. En annan anledning till att jag inte
valde att intervjua en person med psykiska funktionshinder är att den enskilde
kanske hade känt sig otrygg i situationen att bli intervjuad eftersom de kanske
hade känt sig utsatta, men även kanske trott att forskaren är någon annan än vem
hon/han utger sig för att vara. För det förekommer att psykiska funktionshindrade
känner misstänksamhet gentemot sin omgivning och litar inte på någon
utomstående. Det tar lång tid att bygga upp en relation till någon som har psykiska
funktionshinder eftersom de oftast är reserverade och släpper inte in vem som
helst in på livet, vilket försvårar en intervju. Enligt Höglund & Ahlström (2002) är
en person med psykiska funktionshinder oftast en sårbar och känslig person. Den
enskilde kan känna att deras integritet blir kränkt genom att de deltar i en intervju
för då känner de att de måste öppna sig för en fullt främmande människa och det
kan uppfattas som läskigt. Då lämnar dem ut en del av sig själv vilket kan leda till
att personen tror att omgivningen kommer att veta vem det är som har berättat om
vissa ting. Då kan detta i sin tur leda till att den enskilde känner en stress och blir
orolig men kan även bli paranoid över att de är rädd att sin omgivning ska få reda
på om det de har berättat om i intervjun, speciellt om det är något känsligt. Jag
som forskar vill inte utsätta den enskilde med psykiska funktionshinder för detta.
Jag vill att de jag intervjuar ska känna sig lugna och någorlunda bekväma när jag
intervjuar dem, i alla fall så lång det går.
5.2 Tillvägagångssätt
När jag utförde mina intervjuer använde jag mig av semistruktuerade intervjuer
och jag använde mig av öppna frågor, det vill säga som nämns i Rosengren &
Arvidsson (2002) att informanten får svara på frågan med sina egna ord utan att
där finns några svarsalternativ. Jag inriktade mig på enskilda intervjuer vilket gav
mig potentialen att jämföra de olika intervjuerna med varandra. Genom att jag
använde mig av semistrukturerade intervjuer erbjöd det mina informanter
15
möjligheten att själva kunna berätta och utveckla sina egna svar utan att de
behövde känna sig styrda utav mina frågor, vilket var det jag ville frambringa med
mina intervjuer (Denscombe 2000). Att använda mig av kvalitativa intervjuer gör
att jag som forskare inte alltid vet vilka av mina frågor som i slutändan kommer
att vara av stor vikt och väsentliga, för det beror helt och hållet på hur informanten
svarar på de frågor som ställs (Svensson och Starrin 1996). Att använda mig av
kvalitativ metod gav mig chansen till att få en djupare uppfattning om mitt valda
ämne (Denscombe 2000).
Innan intervjuerna gjordes skrev jag en intervjuguide och jag använde mig av
semistrukturerade frågor, eftersom jag ville att mina frågeställningar skulle
besvaras så långt som möjligt. Däremot, som jag nämnt här ovan, ansåg jag att det
var viktigt att informanterna fick utrymme att själva utveckla sina svar utifrån de
frågor jag ställde samt på dem följdfrågor som kom upp under intervjuns gång.
5.3 För- och nackdelar med den valda metoden
Det som är positivt med att använda sig av kvalitativa metoder är att som forskare
få en djupare kunskap om det ämne som hon/han undersöker. Genom användandet
av denna metod gör att det blir en mångsidig bild av fenomenet som forskaren
undersöker. Nackdelen med denna metod är att forskaren inte ser hur
informanterna egentligen är eftersom de kan börja bete sig som de tror att
forskaren vill att de ska uppföra sig. Även mängden data som undersökaren får
kan både vara positiv men även negativ, för om det att görs många intervjuer ska
de transkriberas och skrivas ner vilket är väldigt tidskrävande och mödosamt.
Däremot är det positivt att som forskare har fått in en mängd data som kan vara
bra för själva undersökningen (Rosengren & Arvidsson 2002).
5.4 Urval
Jag valde att begränsa mig till ett gruppboende för personer med psykiska
funktionshinder här i Skåne på grund geografiska aspekter. Jag kom i kontakt med
detta boende när jag letade efter gruppboende för psykiska funktionshinder på
Internet, genom att söka på ord som boende för psykiska funktionshindrade och
gruppboende för personer med psykiska funktionshinder. När jag hade gått
igenom några av de sökalternativen som hade kommit upp på datorskärmen,
hittade jag en sida där det fanns en lång lista på olika gruppboende för psykiska
funktionshindrade i Skåne och ett av dem var det gruppboendet som jag till slut
valde att undersöka. Efter att ha läst lite om boendet på deras hemsida kontaktade
jag verksamhetschefen för gruppboendet och berättade om min studie muntligt.
Efter att verksamhetschefen hade hört vad jag skulle göra för undersökning
godkände hon muntligt att jag skulle få intervjua två ur personalen.
Verksamhetschefen skulle återkomma senare efter det att hon hade pratat med
personalen och frågat dem om vilka som ville ställa upp på min intervju.
Verksamhetschefen ringde tillbaka någon vecka senare och meddelade att två ur
personalen ställde upp på intervju och vi bestämde datum samt tid.
De två första intervjuerna skedde på gruppboendet i personalens paus rum och jag
valde att intervjua de två ur personalen en och en eftersom jag ville se hur de båda
svarade på mina frågor och hur de utvecklade svaren utan att påverka varandra.
Innan varje intervju fick dem ett informationsblad då de kunde läsa vad mitt syfte
med studien var och att jag eventuellt skulle spela in intervjuerna om
informanterna gav sitt samtycke. Innan jag började intervjua fick de även skriva
16
på ett samtycke där det stod att de gav sitt medgivande till att delta i min studie.
Jag spelade in de båda intervjuerna med personalen efter att jag hade fått
klartecken från informanterna att det gick bra. Därefter intervjuade jag en anhörig
som jag hade kommit i kontakt med hjälp av min handledare av min C-uppsats.
Anledningen till att jag valde att intervjua en anhörig var för att få en inblick i hur
det är att vara anhörig till en person som har psykiska funktionshinder samt att få
en uppfattning om hur den enskilde blir bemött av sin omgivning och av personal
på ett boende. Denna intervju skedde på Malmö Högskola Hälsa och Samhälle
efter att informanten själv hade kommit med förslaget. Jag fick samtycke till att
spela in även den här intervjun, men tyvärr hade min diktafon inte fungerat under
intervjutillfället så intervjun blev inte inspelad, vilket gjorde att jag direkt efter
intervjun fick sätta mig ner och anteckna vad som hade sagts under
intervjutillfället. Varje intervju tog mellan 30 minuter och upp till en timme.
5.5 Bearbeting av materialet
Efter intervjuerna transkriberade jag de båda intervjuerna som jag hade fått
inspelat på band och jag skrev ner intervjuerna ordagrant vilket tog mycket lång
tid och jag fick en hel del material av de båda intervjuerna. Orsaken till att jag
skrev ner det ordagrant var för jag inte ville riskera att missa någon viktig
information. Av den intervju som jag inte hade fått inspelad hade jag efter
intervjutillfället skrivit ner allt jag hade kommit ihåg ifrån intervjun. Jag hanterade
utskrifterna med varsamhet så de inte skulle hamna i fel händer. Utskrifterna låg i
en mapp och efter att jag var färdig med banden där intervjuerna var inspelade på
raderade jag innehållet. I resultatredovisningen har jag skrivit ner det från
intervjuerna som var relevant för min undersökning samt att jag också har använt
mig av citat ifrån informanterna. I min analysdel har jag sedan tolkat det material
som jag fick fram i resultatredovisningen och applicerat det på de teorier som jag
har valt att använda mig av. Jag har därefter i min diskussionsdel diskuterat bland
annat vad jag ha kommit fram till med min undersökning och om jag fick svar på
mina frågeställningar.
5.6 Validitet
Validitet handlar om giltighet vilket betyder att validitet mäter det den ska mäta
enligt Rosengren & Arvidson (2002). Validitetsbedömningar har en central roll
inom forskningen. Enligt Svensson & Starrin (1996) används validitet för att ha
uppsikt över att man som forskare verkligen undersöker det fenomen som man är
avsedd att göra. Jag har under skrivandet av min uppsats haft en kritisk syn på det
jag har skrivit och utfört. Jag har gått igenom både mina intervjuer och min
uppsats många gånger för att uppnå så bra validitet som möjligt.
För att trovärdigheten ska bli hög i min studie enligt Rosengren & Arvidson
(2002) jämför jag mina intervjuer med varandra och sedan analyserar jag det jag
har fått fram. Genom det här sättet kan jag se hur trovärdig min studie är. Jag
kommer även att jämföra mina intervjuer med den litteratur som jag har för få en
uppfattning om mitt syfte och frågeställningar hör ihop med det resultat som jag
fått fram i min studie och gör dem det blir min studie trovärdig.
5.7 Etiska övervägande
Innan jag utförde mina intervjuer med personalen på ett gruppboende för personer
med psykiska funktionshinder hade jag haft kontakt med deras verksamhetschef.
Jag hade berättat för henne om min studie och att jag tänkte intervjua två personer
från personal på boendet. Verksamhetschefen diskuterade detta med sin personal
17
och återkom till mig sedan för att berätta om att jag kunde intervjua två ur
personalen samt att verksamhetschefen godkände att jag fick komma till boendet
och utföra mina intervjuer. Enligt forskningsetiska rådet (1999) ska det delas ut
information till informanterna om den studien som forskaren gör samt informera
om att informanten kan när som helst avsluta intervjun om hon/han känner för det.
Därför delade jag ut informationsblad innan varje intervju där det stod om min
studie samt att jag även gav muntlig information.
Vidare står det i
forskningsetiska rådet (1999) att samtycke ska skrivas under av varje informant
och förutom informationsbladet delade jag även ut ett samtycke som informanten
fick skriva under. För att förhindra att forskningsetiska problem skulle uppstå
inriktade jag mig på att enbart intervjua personal på ett gruppboende och en
anhörig som inte är förknippad med det gruppboendet. Jag valde bort att intervjua
personer som har psykiska funktionshinder för att det är etiskt känsligt och det
kan även vara väldigt stressigt för dem att bli utsatt för att bli intervjuade eftersom
de kan kännas otryggt för dem. Exempel på varför den enskilde som har psykiskt
funktionshinder inte känner sig trygg i en intervjusituation kan bero på att hon/han
inte litar på forskaren. Därför blir dem tillbakadragna för att skydda sig själva för
den omgivningen som inte känns bekant för dem. Det är också vanligt att personer
med psykiska funktionshinder känner misstänksamhet gentemot personer dem inte
känner och dem vet ju inte vem forskaren är vilket gör att de inte öppnar sig för
henne/honom. Eftersom de inte litar på den som sitter framför dem. Jag kommer
enligt forskningsetiska rådet (1999) inte heller att använda informanternas riktiga
namn i min studie utan kommer att använda mig av följande benämningar:
Informant 1, Informant 2 och Informant 3. Jag vet att jag inte fullt ut kan skydda
informanternas integritet men jag kommer att göra mitt yttersta.
Jag skickade även in en etiskprövning till Etikprövningsnämnden vid Malmö
Högskola och uppsatsen kommer också att offentliggöras på Malmö Högskolans
MUEP som ligger på Internet.
6. REDOVISNING AV RESULTATET
I den här delen av arbetet kommer jag att presentera det material som jag har fått
fram genom mina intervjuer. Jag har intervjuat tre personer varav två är personal
som arbetar på ett gruppboende för psykiska funktionshindrade och jag kommer
att kalla dem för Informant 1 respektive Informant 2. Den tredje intervjupersonen
är en anhörig vars dotter drabbats av schizofreni och kommer att kallas för
Informant 3.
6.1 Beskrivning av boende och hur vardagen ser ut
Det gruppboende som jag valde att göra min studie på startades upp 1997 och har
sex stycken platser där de psykiska funktionshindrade bor i radhuslägenheter.
Gruppboendet är till för personer som är psykiskt långtidssjuka. Informant 1
beskriver att boendet är speciellt eftersom de boende har egna hem. Personalen
kommer in till dem för att hjälpa till med alla sysslor så som städning, personlig
hygien, matlagning med mera.
De personer som bor på boendet har bland annat schizofreni och Down`s
syndrom. Dagen på boendet börjar med att personalen börjar klockan sju på
morgonen och tillsammans med nattpersonalen går de igenom hur natten har varit.
Denna rapportering sker på en annan avdelning. Efter det går personalen upp till
deras pausrum och larmar bland annat av boendet. Därefter går personalen in till
18
var och en av de boende för att hjälpa dem med bland annat dusch och toalett.
Efter dusch och morgonhygien blir det frukost och de boende får sin medicin.
Sedan går dagen efter de boendes individuella scheman.
”Vi är boendestöd åt dem som bor här. Hjälper dem med allt vad dem
behöver hjälp med, helt individuellt, berättar Informant 2.
Vidare berättar Informant 2 om att personalen fokuserar på individen och vad den
enskilde har för hjälpbehov. De behov som den enskilde behöver hjälp med det är
där personalen ska gå in och hjälper till att fylla i luckan. Ett exempel på det är om
den enskilde behöver hjälp med dusch, då går personalen in och hjälper den
enskilde med duschningen. Personerna som bor på boendet får mycket hjälp med
ADL träning som sker i den enskildes hem. Informant 1 beskriver att det tar flera
år för de personer som bor på boendet att få förtroende för personalen och för att
kunna känna att de är trygga.
” Det är inte alltid det fungerar och då får man backa undan lite och gå
ut eller ta en paus. Man tar det väldigt försiktigt. Sen kan man trycka
på när man känner man klarar det, när den boende klarar det” berättar
Informant 1.
När det kommer till aktiviteter på boendet nämner Informant 1 att:
”Som det är nu, erbjuder vi promenader och aktiviteter i hemmet, vad
dem vill göra. Men, vi kommer senare att bli utbyggnad här, då
kommer vi få ett gemensamhetsutrymme. Då kommer det att bli
annorlunda, se annorlunda ut för alla här för då har vi helt plötsligt ett
ställe där vi kan träffas allihop och kan laga mat tillsammans och spela
spel och se på film och allt. Det en helt ny värld här. Det har vi inte
haft innan”.
Vidare berättar informant 2 att:
”De får önska vad de vill göra. Loppisar är väldigt populärt. Annars
har vi gymnastiksal, vi har bio, det är mycket i hemmet, vi spelar spel
och tittar på tv. Grillar ofta om somrarna. Som sagt de får önska”.
På det boende som Informant 3s dotter bor på bor nio personer. Hans dotter har
diagnosen schizofreni. Dottern har det bra på boendet men hon anser att de andra
personerna som bor där är mycket sjukare än vad hon själv är.
6.2 Bemötande
Det som är det viktigaste att tänka på enligt personalen när någon bemöter en
person med psykiska funktionshinder är att vara lyhörd, se dem som individer och
vara försiktig.
”Försiktighet /…/ ja det är framförallt det som är viktigt, tycker jag.
Vara försiktig och lyssna. Känna av. Lite svårt att förklara, det är inte
alla som klarar av att jobba inom psyk. Det är bara så”, berättar
Informanten 1.
19
Informant 2 beskriver att det som är viktigt med bemötande med personer med
psykiska funktionshinder är:
”Att man bemöter dem på ett sätt som den enskilde förstår /.../ ser
individen. Man ska bemöta dem var dem står, där de är i nuläget”.
På boendet där Informant 3s dotter bor bemöter personalen henne på ett trevligt
sätt och dem har en bra kontakt med varandra berättar Informant 3. Det har dock
skett någon incident då personal inte har hjälpt henne direkt, utan att hon har fått
vänta. Vilket då har lett till att hon gått bakom personalen tills de har hjälpt henne.
Hon önskar att personalen skulle kunna hjälpa henne med hennes läxläsning. Det
finns inte så stora möjligheter för personalen att sätta sig ner och hjälpa henne
med läxorna. Å andra sidan får hon hjälp med matlagning, tvätt och städning när
det finns behov. Hon får mer hjälp och stöd än vad resten av dem som bor där får.
Informant 3 har kontakter inom INM (Integrerad Närsjukvård Malmö) och genom
de kontakter och den strategi som de använder sig av har det givit resultat så att
Informant 3s dotter får den hjälp som hon önskar och hjälpen är avvägd efter
hennes funktionshinder. Informant 3 får lite dåligt samvete över att hans dotter får
mer hjälp och stöd än dem andre som bor på samma boende eftersom han vet att
hon får hjälp på bekostnad av de övriga som bor där.
Personalen tycker att det är roligt och intressant att lyssna på vad de anhöriga har
att berätta om hur den enskilde hade det innan dem kom till boendet. Informant 2
nämner att de har något som heter levnadsbeskrivningar, där anhöriga fyller i
historian kring den enskilde, vad hon/han tycker om, har för intresse och så
vidare. Detta kan hjälpa personalen om inte den boende själv kan berätta om hur
de vill ha det eller önskar någon särskild aktivitet. Det är klar nytta för personalen
att anhöriga kommer och hälsar på deras närstående.
Vidare tycker Informant 1 att det hade varit en tillgång att anhöriga hade varit och
hälsat på mer hos de boende. För då hade personalen fått lära sig mer om de
boende och då hade de inte enbart haft den version hur dem är och beter sig på
boendet. Det hade varit intressant, enligt Informant 1, att veta hur bakgrunden ser
ut för brukarna som bor på boendet. Informant 2 tycker att det hade varit bättre
om anhöriga hade engagerat sig mer i brukarnas liv.
Informant 3 och hans sambo kan inte vara med och bestämma över deras dotters
vård eftersom hon är 19 år och myndig. Däremot är de med på vårdmöten som
hålls och berättar då vad de tycker på deras dotters begäran. Eftersom hon bor på
ett LSS-boende (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) är det inte
vård hon får där utan det är en boendeform. Det är INM som har hand om hennes
vård och hennes anhöriga är mycket nöjda över den vård hon får utav dem.
Integrerad Närsjukvård Malmö står på deras dotters sida och de har varit med och
sökt samt drivit igenom den hjälp som hon får på det boende hon bor på idag.
Personalen reagerade inte positivt på detta i början och hänvisade till sekretessen
samt gav förklaringen att hon nu var myndig och det var bara hon som kan få den
hjälp hon önskar, vilket hon själv då måste uttrycka. Då gick hennes anhöriga till
INM och de hjälpte familjen samt dottern att driva igenom deras önskemål. Idag
bemöter personalen dottern och familjen på ett mycket bra sätt. Vidare nämner
även Informant 3 att det är bara är deras dotter som får besök av anhöriga.
20
Vidare nämner Informant 3 att vara anhörig till en person med psykiska
funktionshinder är oftast en ständig kamp mot myndigheter och sjukvården.
Informant 3 berättar vidare att idag måste anhöriga vara kunniga och starka för att
få rätt mot myndigheter och få den hjälp som deras närstående har rätt till. De som
tar sig igenom detta och har kraft, är de som får hjälp medan de som är svaga som
inte orkar kämpa är oftast dem som behöver hjälpen mest beskriver Informant 3.
Det kan vara svårt att arbeta med psykiska funktionshindrade personer berättar
Informant 2:
”Det kan vara på många olika plan, det kan vara svårt att veta när man
kränker dem eller inte. Det olika för varje individ.”
Informant 2 återberättade om en situation där Informanten 2 och den boende satt
och samtalade med en psykiatriker. Då hände det att den boende berättade vissa
saker om sig själv som inte var sanna eller sa fel och då var det svårt för
Informant 2 att veta hur denne skulle agera. Skulle Informant 2 lägga sig i eller
inte? Vad är viktigt för psykiatern/läkaren? Informant 2 ville inte prata i munnen
på den boende eftersom då är risken stor att Informant 2 kanske kränker den
boende och förstör ett förtroende. Informant 2 löste situationen genom att han
försökte fylla i allt eftersom. Han kände den boende väl och vet hur den boende
är. För den enskildes bästa och för att psykiatern skulle få en klar bild som möjligt
gick Informant 2 in och berättade det som inte den enskilde berättade eller sa fel.
Informant 3 anser att psykiskt funktionshindrade blir bemötta på samma sätt som
friska människor och Informanten har inte noterat någon skillnad. Problemet,
enligt Informant 3 ligger i att de psykiskt funktionshindrade blir bemötta på
samma sätt som den övriga befolkningen men har inte samma resurser eller
förmågor som den övriga befolkningen har. Det finns inget som visar att de har
något funktionshinder som exempel symboler som berättar om deras
funktionshinder vilket gör att de blir bemötta på samma sätt som friska
människor, vilket i sin tur kan leda till katastrof i vissa situationer.
Ett exempel som Informant 3 nämnde var när hans dotter hade blivit skjutsad till
ett apotek för att hon själv skulle hämta ut sin medicin som ett led i vården. Det
var av stor vikt att hon själv hämtade sin medicin i processen för att hon skulle få
sjukdomsinsikt. Vid tillfället hade hon pengar i sin plånbok och även instruktioner
hur hon skulle gå tillväga på apoteket. Det var Informant 3 själv som hade kört
henne till apoteket, där hon för första gången skulle hämta sin medicin. Informant
3 blev mycket förvånad när hon kom ut och berättade att hon inte hade behövt
betala för sin medicin utan att hon hade fått det på kredit. Efter ett längre samtal
fick Informanten klart för sig vad det var som hade skett. Det som hade hänt var
att hon hade fått sin medicin och gått till kassan. Kassapersonalen hade då frågat
henne om hon ville ha det på kredit och de hade sedan förklarat att då ”behövde
hon inte betala nu”. Kassapersonalen berättade detta för henne utan att veta om att
hon hade ett funktionshinder och att hon inte har förmågan att skilja på ”nu
behöver du inte betala” och ”du behöver inte betala nu”. Hennes anhöriga fick
sitta flera timmar i telefonkö och skickades runt till olika personer inom apoteket
för att i slutändan ändra så att hon aldrig skulle kunna handla på kredit igen på
apoteket.
21
Informant 2 anser att det har blivit mycket bättre nu gällande bemötandet av
psykiska funktionshindrade både i samhället och inom sjukvården. Förr var läkare
väldigt nonchalant och människor i allmänhet var rädda för personer med
psykiska funktionshinder. Däremot idag anser Informant 2 att:
”Ja, men nu, det har blivit mycket bättre faktiskt, det funkar mycket
bättre i både affärer och hos läkare. Bättre nu.” berättar Informant 2.
Informant 1 anser att det är en väldigt bra köping som boendet ligger i för här
finns många andra boende och gruppboende. Människor stirrar ofta när
personalen är ute i affärer och handlar med den boende. När något är annorlunda
tittar människor på det berättar Informant 1.
Informant 1 anser att bemötandet i sjukvården inte är särskilt bra.
”Det är väl inte så himla bra, de verkar ha lite okunskap”, meddelar
Informant 1.
Vidare berättar Informant 1:
”Ja, det är inte alla, men ibland kan man tycka dem är lite
omyndighetsförklarade.”
Informant 1 förklarar att dem inom sjukvården ibland pratar till den enskilde som
om hon/han vore ett litet barn.
”De pratar med dem som de vore hur dumma i skallen som helst, men
det handlar om att de inte vet. De tar inte reda på bakgrunden /…/ hur
dem mår och så /…/ det är lite nonchalans.”
Informant 1 berättar vidare att det har funnits läkare som har sagt att de är rädda
för patienten och Informanten anser att detta inte är ett professionellt beteende av
dem.
Informant 3s dotter fick gå igenom många olika processer innan hon fick sin
diagnos och hamnade på det boende som hon bor på idag. Det bemötande som
dottern och familjen har stött på har både varit negativt och positivt.
Informant 3s dotter blev sjuk när hon var tolv år. Familjen märkte att något inte
stämde med deras dotter. Hon betedde sig annorlunda och ville inte gå till skolan.
Kuratorn som hon och familjen träffade sa åt henne att hon fick förstå att hon inte
kunde hålla på som hon gjorde bara för att slippa skolan. Kuratorn hjälpte inte
familjen eller dottern att få en klarhet angående att det var något som inte stämde
med henne. Hennes beteende blev värre. Hon trodde att folk spionerade på henne
och hon började anklaga sin pappa (Informanten) för att sälja knark via Internet.
Hon hotade med att ringa polisen och Informanten sa till henne att hon kunde
ringa till polisen, vilket hon gjorde. Informanten satt bredvid henne när hon ringde
polisen och han hörde allt som hon hade berättade. Polisen frågade henne om det
fanns någon vuxen som de kunde prata med och hon gav luren till Informanten.
Det var polisen som tipsade om att de skulle åka in med henne till BUP (Barnoch ungdomspsykiatrin).
22
När de kom dit fick dottern förklara allt för läkaren och läkaren lyssnade på
henne. När de väl kom in till BUP hade dottern inte sovit på två dygn och hon fick
något som fick henne att somna. Hon tillbringade de två första åren på BUP från
och till. Det kunde vara i några dagar upp till flera månader i streck. Efter det
kallade BUP in expert hjälp av en läkare och denne undersökte Informant 3s
dotter. Läkaren kom till slut fram till att hon hade paranoid schizofreni. När
Informant 3s dotter var medicinskt färdigbehandlad då gick ansvaret över till
kommunen. Det tog lång tid innan kommunen hittade ett LSS-boende åt
Informant 3s dotter men när kommunen väl hittade ett boende var det ett bra LSSboende.
6.3 Om bemötandet inte fungerar och ökad förståelse
Om ett bemötande med en person som ha psykiska funktionshinder inte fungerar
då kan det hända i vissa fall att den enskilde blir verbal och aggressiv. Informant 1
berättar:
”Det handlar om att förstå. /…/ Det tar många år att komma nära och
veta allt om personen. Det största problemet är att man inte förstår.
Hur ska man göra det? Då får man ju ta reda på det.”
Informant 2 nämner att personer med psykiska funktionshinder kan få alla möjliga
känslor när bemötandet inte fungerar. Den enskilde kan bli arg, ledsen med mera.
”Det är viktigt att hitta rätt läge och rätt nivå.”
Det handlar om att ha förståelse gentemot den psykiskt funktionshindrade.
Vad som ska göras för att öka förståelsen kring personer med psykiska
funktionshinder ansåg Informant 3 vara svårt att svara på. Informant 3 ställde
frågan, vad ska göras för att vända en negativ bild av psykiska funktionshindrade
till en positiv? Informant 3 hade inget svar på den frågan, utan beskrev vidare att
när det skrivs något om psykiskt funktionshindrade är det oftast en negativ
vinkling, exempelvis när en person med psykiskt funktionshinder har varit
inblandat i något kriminellt. Då betonar tidningar att det var en individ med
psykiska funktionshinder som utförde dådet.
”Tidningar har svårt att sälja en positiv nyhet”, nämner Informant 3.
Detta nämner även Informant 1 att det diskuteras en del om psykiska
funktionshindrade i media när något hemskt har inträffat, men inte annars.
Informant 2 tyckte även att frågan om vad som kan göras för att öka förståelsen
om psykiska funktionshindrade var knepig att svara på. Däremot ansåg Informant
2 att det är bra att de stora vårdhemmen har tagits bort och blivit mindre enheter
ute i samhället.
”Det tycker jag är en bra lösning på det. Att de tillhör samhället på ett
helt annat vis än innan, då man låste in dem i stora enheter”, nämnde
Informant 2.
23
För att öka förståelsen menade Informant 1 att personer med psykiska
funktionshinder skulle lyftas fram mer i media och genom det få den stora
debatten upp till ytan. Däremot uttryckte Informant 1 att:
”Det är inte alla som vill förstå det heller.”
Däremot något som Informant 3 nämnde var att man borde försöka få psykiska
funktionshindrade mer delaktiga i samhället. Informant 3 berättade om att olika
företag har fått upp ögonen för personer som har Aspergers, för att de har
möjligheten att se hur strukturer ser ut och dylikt. Därför har deras förutsättningar
i samhället blivit mycket bättre. Informant 3 menade att om samhället hade kunnat
få upp ögonen för psykiska funktionshindrade och se deras kapacitet att göra nytta
för samhället, då hade deras situation blivit mycket bättre.
7. Analys
I min analys kommer jag att analysera det material som jag fick fram i min
resultatredovisning och applicera det på de teorier som jag valt, stämplingsteorin
och stigmatisering samt rollteorin. Jag kommer även att använda mig av tidigare
forskning när jag analyserar det jag har fått fram i mitt resultat.
När en människa är avviker från den givna norm som samhället har satt upp då
blir den enskilde stämplad som annorlunda och då börjar omgivningen bete sig på
ett visst sätt när de är i närheten av personen som avviker enligt Giddens (2003).
Vidare nämner Giddens (2003) att när det förekommer interaktion mellan
människor sker då påverkas vi av varandra och med det berörs vi även av
varandras åsikter samt värderingar.
Informant 1 nämnde i resultat delen att när de är ute och handlar med sina boende
tittar människor på dem. Individer lägger märke till sådant som är annorlunda och
det gör att många tittar på det fenomenet som avviker från normen för de inte är
vana vid att stöta på någon som exempelvis är psykiskt funktionshindrad. Det
syns inte alltid på en person att hon/han har något psykiskt funktionshinder.
Därför kan folk i omgivningen titta lite skeptiskt på en individ som kanske inte
klär sig som de övriga personerna i samhället gör eller beter sig annorlunda
genom att eventuellt prata med sig själv (Giddens, 2003). Vidare handlar detta om
brist på kunskap från omgivningen och det beror oftast på att de inte är vana att
träffa personer som har psykiska funktionshinder som Informant 1 berättar om i
resultat delen. Enligt Grunewald (2000) tittar en del människor på det som är
annorlunda och som de inte är vana med att se. Om personen med psykiska
funktionshinder klär sig på ett annat sätt som eller rör sig på ett annorlunda sätt då
reagerar omgivningen för det mesta eftersom de inte har någon erfarenhet av det
sedan tidigare. Giddens (2003) diskuterar om symbolisk interaktionism och om
den enskildes udda kläder och rörelser blir symboler som nämnts i mitt
teoriavsnitt. Vidare berättar Giddens (2003) att det som en del människor inte har
någon kunskap om eller förståelse för, stigmatiserar dem. Det vill säga att dem
har fördomar om det de inte förstår, vilket leder oftast till förutfattade meningar.
Eftersom de psyksikt funktionshindrade får en stämpel för att vara annorlunda då
intar de en ny roll, med det menas att de får enligt Tornstam (2005) rollen att de är
annorlunda. Däremot nämner Informant 3 att han inte uppfattat att personer med
psykiska funktionshinder blir bemötta annorlunda utan att de har bemötts precis
som den övriga friska befolkningen blir. Detta för att det inte syns på dem att de
har något psykiskt funktionshinder, som i en del fall kan leda till katastrof.
24
Informant 3 menar att om inte omgivningen vet att den personen som står framför
dem har psykiskt funktionshinder kan bemötandet bli dåligt eftersom att individen
inte har någon förståelse över varför hon/han beter sig på ett visst sätt eller som
Informant 3s exempel att dottern trodde att hon inte behövde betala när hon
hämtade ut sin medicin men att det sedan visade sig att hon hade betalat på kredit.
Detta kan leda till att den enskilde får skulder och kravbrev efter sig som i sin tur
kan leda till att de blir vräkta ifrån sina hem för att de inte kan eller har betalt sina
räkningar. Enligt Giddens (2003) kan det bli väldigt fel i en del situationer för att
det inte finns någon förståelse för att vissa personer beter sig annorlunda. Då
avviker den enskilde från normen som gäller för i just den situationen där
samhället har satt upp vissa regler för hur man ska agera. I vissa fall syns det inte
på en person att hon/han har psykiska funktionshinder och visar då inga symboler,
som nämnts i teoriavsnittet, på att hon/han har ett psykiskt funktionshinder medan
i andra situationer kan det vara mer påtagligt att en person har psykiska
funktionshinder vilket resulterar att individen visar olika symboler att hon/han är
annorlunda och har psykiska funktionshinder.
Även inom sjukvården och bland myndigheter som exempelvis kommuner kan
det förekomma okunskap och dåligt bemötande. Det finns läkare inom sjukvården
som känner rädsla gentemot personer som har psykiska funktionshinder berättar
Informant 1 om i resultatavsnittet. Då stigmatiserar de läkare som är rädda för de
patienter som har psykiska funktionshinder och stämplar dem som något farligt
(Giddens, 2003). Då tilldelar dem de enskilda som har psykiska funktionshinder
rollen som farliga (Tornstam, 2005). Höglund & Ahlström (2004) nämner i
avsnittet med tidigare forsning att det är viktigt med empati när man möter någon
som har psykiska funktionshinder. Det är av stor vikt att kunna känna empati för
att kunna förstå men även sätta sig in i den enskildes situation. Det är viktigt att
vara insatt i den enskildes psykiska funktionshinder när man arbetar med personer
som har psykiska funktionshinder. Däremot har kunskapen om psykiskt
funktionshindrade och bemötandet blivit bättre genom åren berättar Informant 2
om i resultatavsnittet. Emellertid fick Informant 3 erfara dåligt bemötande både
från kommunen och kuratorn som de hade. Kuratorn hjälpte inte familjen med att
ta reda på vad det som inte stod rätt till med dottern berättade Informant 3 utan
kuratorn tog för givet att flickan betedde sig konstig på grund av att hon ville
slippa skolan. Då stämplade kuratorn flickan att hon var någon som ville slippa
skolan. Enligt Giddens (2003) stämplar man sådant som inte ingår i normen.
Enligt Tornstam (2005) tilldelar vi personer olika roller och i detta fallet fick
flickan rollen som skolkare av sin kurator. Familjen fick hjälp från polisen att
komma i kontakt med BUP som nämnts i resultatavsnittet (Informant 3).
Bemötandet som polisen gav var bättre än det som kuratorn gav. När en person
inte mår bra får den individen sympatier ifrån andra och då får den enskilde även
en del förmåner skriver Giddens (2003). Flickan har gått från rollen att vara frisk
till att få rollen som sjuk och hon fick också rollen som psykiskt funktionshindrad
när hon fick sin diagnos (Tornstam 2005). Vår interaktion med andra människor
spelar stor roll för bland annat vår vardag nämner Giddens (2003) i teori delen
och det samspel som familjen gick igenom med olika människor och
verksamheter gjorde att dem till slut fick den hjälp som de behövde.
Bemötandet från kommunen i förhållande till familjen och flickan var inte heller
särkilt bra. De kunde i början bara erbjuda några timmars avlastning i hemmet
berättar Informant 3 om i resultat delen och fick hjälp av BUP att söka LSSboende men kommunen gav avslag. Kommunen och handläggaren får rollen som
25
beslutfattare eftersom det är de som undersöker och utreder om den enskilde har
ett behov av det sökta biståndet (Tornstam 2005).
När bemötandet inte fungerar gentemot personer med psykiska funktionshinder
blir de som alla andra människor ledsna, aggressiva men de kan också bli verbala
(Informant 1). Däremot ses det som något annorlunda när en individ med psykiskt
funktionshinder uttrycker dessa typer av känslor eftersom en del människor
uppfattar detta som något hotfullt. Enligt Giddens (2003) stigmatiseras den
psykiskt funktionshindrade som något farligt och någon man bör akta sig för.
Rollen för den enskilde blir farlig som nämnts tidigare i analysen (Tornstam,
2005). Därför är det viktigt med förståelse, enligt Informant 1. Vidare nämner
Informant 2 att det gäller att hitta rätt nivå när man bemöter en psykiskt
funktionshindrad individ, vilket gör att bemötandet går smidigare. Det är viktigt
att personal som arbetar med personer med psykiskt funktionshinder möter den
enskilde med respekt och hjälper till med det som den psyksikt funktionshindrade
behöver hjälp med enligt Socialstyrelsens rapport (1997:17). Det är viktigt att
personalen hjälper till med att den enskilde får bevara sin självständighet. I
tidigare forskningsavsnittet skriver Grunewald (2000) att när personal ska träffa
vårdtagaren för första gången är det av stor vikt att inte ha några förutfattade
meningar utan lägga den information de har fått åt sidan för att det inte ska hindra
mötet med den enskilde. Enligt Informant 1 är det viktigt att vara lyhörd och vara
försiktig i sitt bemötande gentemot personer med psykiskt funktionshinder.
Vidare beskriver Informant 2 att det är av stor vikt att man ser den enskilde som
har psykiskt funktionshinder som en individ och ser förbi funktionshindret.
Informant 3 nämner att hans dotter blir bra bemött på det LSS-boende som hon
bor på och att personalen hjälper henne med det hon är i behov av. Grunewald
(2000) nämner att hur mötet blir emellan människor bottnar i hur samspelet blir
mellan dem. Ett möte mellan människor kan bli komplicerat då man inte vet vem
den andre är och speciellt om den ena personen har rollen som personal och ska
hjälpa samt stödja den enskilde som har rollen som individen med psykiskt
funktionshinder. I teoriavsnittet nämner Tornstam (2005) att människor har olika
roller och dessa roller spelar stor roll i våra möten med andra människor. Enligt
symbolisk interaktionism som Giddens (2003) berättar om i avsnittet teori
påverkas vi människor av interaktionen mellan varandra. Eftersom vi blir
påverkade av varandra blir våra åsikter och värderingar också påverkade av de
personer vi träffas. Genom vår interaktion med andra individer lär vi oss hur vi
ska bemöta andra människor.
Det kan vara påfrestande för anhöriga att någon i deras familj har ett psyksikt
funktionshinder. För deras familjemedlem har gått från att vara en fullt frisk
person till att ha blivit sjuk och funktionshindrad. Individen har enligt Tornstam
(2005) bytt roll från att vara frisk till att bli sjuk. Brunt & Hansson (2005)
beskriver i avsnittet tidigare forskning att när en person i ens familj insjuknar och
får ett psykiskt funktionshinder då är det inte enbart den sjuke som drabbas utan
även dennes familj. En del anhöriga väljer att ta avstånd ifrån sin familjemedlem
eller släkting som är funktionshindrad för de kan känna att det är mödosamt.
Informant 3 nämner att det oftast är en ständig kamp mot myndigheter för att få in
sin närstående på ett boende eller få den hjälp som den enskilde har rätt till att de
till sist tappar orken. Som det nämns i tidigare forskningsavsnittet att en del
anhöriga enligt Brunt & Hansson (2005) är angelägna att ens anhörig får den hjälp
och stöd som hon/han har rätt till. Ett annat exempel på att anhöriga tar avstånd
från den psykiskt funktionshindrade enligt Giddens (2003) är för att deras
26
närstående är avvikande. Det vill säga att den enskilde avviker från samhällets
norm. Informant 1 och 2 nämner i resultat delen att det inte är många anhöriga
som kommer och hälsar på de boende. Enligt Informant 2 är det inte så många av
de boendes anhöriga som bryr sig. Även Informant 3 berättar att på det
gruppboende som hans dotter bor på är det bara dem som hälsar på. I
resultatavsnittet nämner även Informant 3 att hans dotter känner sig mycket
friskare än vad de andra på boendet är. Då tilldelar dottern dem boende rollen som
sjukare än vad hon själv anser sig vara (Tornstam, 2005). Enligt Informant 2 är de
anhöriga som bryr sig en klar tillgång för personalen, eftersom då får personalen
lära känna de boende lite mer på djupet hur det var innan de kom dit. Om
samspelet mellan anhöriga och de personer med psyksikt funktionshinder varit
bättre då hade det varit en fördel för den psyksikt funktionshindrade. Personalen
hade lärt sig mer om de som bor på boendet och hade kunnat hjälpa de boende på
ett bättre sätt. Eftersom anhöriga inte hälsar på blir en symbol att dem inte bryr sig
eller orkar hälsa på sin anhörig (Giddens, 2003). Rollen som psykiskt
funktionshindrad enligt Tornstam (2005) kan vara ett hinder för att anhöriga
kommer och hälsar på samt bryr sig. Fast den enskilde har även fler roller än bara
rollen som psykiskt funktionshindrad, hon/han kan även vara en dotter, en pappa
eller en vän.
Som Informant 1 och 2 nämner i resultat delen får de personer som bor på
gruppboendet hjälp med det som boende behöver hjälp med. Då blir rollen som
funktionshindrad mer påtaglig eftersom då agerar individen efter vad som
förväntas efter henne/honom (Tornstam, 2005). Däremot genom att få hjälp med
det som den boende är i behov av kan den funktionshindrade få ett mer
självständigt liv. Personalen på boendet fokuserar på själva individen. Vidare
berättar Informant 1 i resultatavsnittet att det kan ta många år att lära känna den
enskilde som har psyksikt funktionshinder och man får ta det försiktigt när man
hjälper de boende. Skulle inte boende vara nöjd av den hjälpen hon/han får i den
givna situationen får personalen backa och göra ett nytt försök till att hjälpa när
situationen har lugnat ner sig. Det handlar om samspelet mellan människor enligt
Giddens (2003) att när den enskilde indikerar att hon/han blir frustrerad över att
den hjälpen hon/han inte får är bra då visar den enskilde det antigen genom verbal
kommunikation det vill säga att hon/han säger ifrån eller via icke-verbal
kommunikation då hon/han kanske genom att visa med armarna. Då visar den
enskilde en symbol att hon/han just nu inte vill ha hjälpen.
Enligt Grunewald (2000) blir en person med psyksikt funktionshinder
handikappad i sin vardag då hon/han inte blir delaktig i samhället. Hur mycket
individen bli handikappad i samhället beror på hur de blir bemötta i sin
omgivning. Vidare noterar Grunewald (2000) i tidigare forsknings delen att när
det nämns något om psyksikt funktionshindrade är det oftast av negativ klang, det
vill säga att när något hemskt har inträffat. Om en person har begått ett brott och
även är psykiskt funktionshindrad brukar detta nämnas i media, vilket gör enligt
Giddens (2003) att de stigmatiserar personer med psykiskt funktionshinder. Då
blir den enskilde med psyksikt funktionshinder avvikande och i sin tur blir
hon/han stämplad eftersom de avviker från den givna normen som finns i
samhället. De psykiskt funktionshindrade får rollen som brottslingar enligt
Tornstam (2005) eftersom det skrivs i tidningen att någon som var psykiskt
funktionshindrad gjorde ett fruktansvärt brott. Den enskilde får dubbla roller,
psykiskt funktionshindrad och brottsling. Informant 3 nämner i resultat delen att
det är svårt för en tidning att skriva om nyheter som är positiva för att en positiv
27
nyhet säljer inte lika många tidningar som en negativ nyhet. Vidare nämner
Grunewald (2000) i tidigare forsknings delen att det förekommer en rad fördomar
gentemot personer som har psyksikt funktionshinder och detta resulterar i att det
gör det svårare för den enskilde som har psykiskt funktionshinder att bli delaktiga
i samhället och sin omgivning fullt ut. Dessa fördomar uppkommer enligt
Giddens (2003) genom samspel med människor. Genom att när vi träffar andra
personer utbyter vi värderingar och åsikter som ibland kan leda till att man får
fördomar om något eftersom man inte har någon direkt kunskap om ämnet. Då
förlitar sig individen på vad den andre personen säger istället för att själva leta
fakta om själva ämnet.
För att öka förståelsen för psykiskt funktionshindrade som Informant 1 nämner i
resultatavsnittet är att få upp debatten om psykiskt funktionshindrade till ytan.
Informant 3 nämner att kanske företag borde få upp ögonen för psykiska
funktionshindrade för att då hade deras situation blivit bättre, som det har blivit
för många som har Aspergers syndrom. Grunewald (2003) nämner i tidigare
forskningsavsnittet att samhället har blivit bättre på att ta emot människor som har
psykiskt funktionshinder och detta i sin tur lett till att delaktigheten för personer
med psykiskt funktionshinder har blivit bättre. Det är fler i samhället som börjat
inse att det är lönande att personer med psykiskt funktionshinder får det stödet
och hjälpen som hon/han är i behov av. Informant 3 menar att om situationen för
personer med Aspergers har blivit bättre genom att samhället har fått upp ögonen
för dem. Om samhället även hade fått upp ögonen för personer med psykiskt
funktionshinder att de har något att bidra samhället då hade enligt Informant 3
situationen för psykiskt funktionshindrade också blivit bättre.
28
8. SLUTDISKUSSION OCH
SAMMANFATTNING
Jag kommer att i detta avsnitt att både diskutera och sammanfatta vad jag har
kommit fram till med mitt arbete, resultat och i min analys.
När jag inledde min uppsatsskrivande hade jag inte mycket förkunskaper kring
mitt valda ämne psykiska funktionshinder. Ju längre jag arbetade med min uppsats
ju mer klarna det för mig vad psykiska funktionshinder är och ju mer intressantare
var ämnet.
Jag använde mig av kvalitativ forskningsmetod för att få en helhetsbild av vad
psykiska funktionshinder är. Mitt syfte med själva uppsatsen var att jag ville
skildra och belysa hur bemötandet av personer med psykiska funktionshinder kan
utforma sig. Jag ville även med min uppsats försöka öka förståelsen för individer
som har någon form av psykiska funktionshinder.
Mina frågeställningar för den här uppsatsen var följande:
Hur resonerar vårdpersonal kring bemötande av människor med psykiska
funktionshinder?
Vad anser vårdpersonal är ett bra bemötande av individer som har någon form
av psykiskt funktionshinder?
Hur uppfattar anhöriga till personer med psykiska funktionshinder att deras
närstående blir bemötta av (i) samhället och av personal inom (t.ex.)
sjukvården?
En del människor är rädda för det som är annorlunda och avviker ifrån den givna
normen i samhället. Oftast får vi våra värderingar och åsikter genom att vi
samspelar med andra människor. Vår interaktion med andra påverkar vår vardag.
När personer som har psykiskt funktionshinder vistas ut och eventuellt beter sig
på ett visst sätt då tittar människor på det eftersom det är något annorlunda och
dem är inte vana vid det. Det handlar för mesta del om att vissa personer inte har
någon kunskap om varför den enskilde beter sig på ett visst sätt och oftast syns
det inte på individen att hon/han har något psykiskt funktionshinder. Då är det lätt
för dem som inte har någon förståelse för den enskildes beteende att stämpla
henne/honom bara för att de är avvikande och inte beter sig efter den norm som
finns i samhället.
Bemötande är en central roll i vårt möte med andra människor. För de personer
som arbetar med individer som har psykiska funktionshinder gäller det att dem
har kunskap om den enskildes psykiska funktionshinder för att kunna bemöta
individen på ett bra sätt. Det är viktigt att vara lyhörd och försiktig när man
arbetar med personer som har psyksikt funktionshinder och det är även av stor
vikt att man respekterar den enskilde. Personalen ska vara behjälplig i det som
den enskilde behöver hjälp med men också hjälpa till med att bevara individens
självbestämmande över sitt liv och att de själv kan bestämma över vad hon/han
vill göra med sitt liv.
29
Hur förståelsen för psykiskt funktionshindrade ska öka kan bland annat göras med
att använda sig av media för att lyfta upp de psykiskt funktionshindrades situation
i en debatt, för att det ska komma upp till ytan. Ett annat exempel är om att
företag och samhället får upp ögonen för personer med psykiskt funktionshinders
kapacitet att göra nytta inom både företag och samhället då hade deras situation
antagligen blivit bättre precis som det har blivit för personer som har Aspergers.
Det är viktigt att se individen och inte dennes psyksikt funktionshinder.
Psykiska sjukdomar och psykiska störningar kan inte lika enkelt preciseras som
vanliga kroppssjukdomar. När någon är psykisk sjuk då har den enskilde drabbas
exempelvis av psykossjukdom och söker de inte hjälp kan deras livssituation
sämre. Vidare kan en psyksikt sjukdom och psykiskt störning leda till att den
enskilde får psykiska funktionshinder. När en person har psykiska funktionshinder
har de svårt att klara sin dagliga livsföring och vad de behöver hjälp med beror på
vad det har för slags funktionshinder. En del behöver adl-träning, hjälp med att
laga mat, med att öva upp sin sociala förmåga och etcetera.
De funktionshindren som den enskilde kan få är att de har svårt med att ta kontakt
med andra människor, har dåligt självförtroende, är misstänksamma, ha
koncentrationssvårigheter med mera. Att de personer med psykiska
funktionshinder blir handikappade i deras vardag beror på att de inte är delaktiga i
samhället och i hur stor omfattning som den enskilde är delaktig i sin omgivning
beror på hur hon/han blir bemött. Bemötande är viktigt anser jag. Hur vi bemöter
en annan person beskriver en del om hur vi är som människor. I vårt bemötande
gentemot en annan person visar om vi har någon förståelse för henne/honom. Är
vårt bemötande bra då visar det att vi kan känna empati och sätta oss i den andres
situation men är inte bemötandet bra visar det att vi inte kan se förbi våra
fördomar och eventuellt har stor okunskap om den vi bemöter, exempelvis en
psykiskt funktionshindrad. När bemötandet inte fungerar gentemot någon som har
psykiskt funktionshinder beror det mycket på att personen som bemöter den
enskilde inte har någon kunskap om den enskildes funktionshinder utan
förknippar det med något dåligt eller att vissa personer anser att personer med
psyksikt funktionshinder är till och med farliga. I medier betonas det om det är en
individ som utförde brottet samt om den enskilde har psykiskt funktionshinder,
vilket jag kan anser är fel. Detta i sin tur leder till att många får för sig att bara för
att en person med psykiska funktionshinder har gjort något brottsligt betyder det
att ”alla” psykiskt funktionshindrade är kriminella och farliga. Då stigmatiseras
personer med psyksikt funktionshindrade det vill säga att de blir stämplade. Bara
för en har utfört något brottsligt samt tillråga på allt har ett psyksikt
funktionshinder betyder inte det att alla som har psykiska funktionshinder är
kriminella och farliga. Jag tycker inte att tidningar behöver betona det psykiska
funktionshindret bara för att hon/han som begått et brott har det. Gäller även om
personen som har gjort något kriminellt skulle vara invandrare eller missbrukare,
för det har inte något med själva brottet att göra. Mycket av okunskapen kommer
ifrån att en del människor inte har någon aning om vad psykiska funktionshinder
är för något utan istället bygger sitt vetande kring vad de har läst i tidningar eller
hör av någon annan person, inte att själv tagit reda på vad egentligen psykiska
funktionshinder är för något. Det händer ofta att de inte ses som individer utan
efter deras psykiska funktionshinder.
Mina informanter berättade om att bemötandet av psykiska funktionshinder är
bättre idag än vad det har varit innan. Innan kunde människor vara mer rädda för
dem men nu bemöts de på ett helt annat sätt och är de på ett helt annat sätt mer
30
delaktiga i samhället än vad de var förr. Det verkar vara större kunskap gällande
psykiska funktionshinder i sjukvården idag, läkare verkar inte lika rädda för sina
patienter som de kunde visa tendens till innan. Visst förekommer det att
bemötandet inte alltid fungerar inom sjukvården och på boende. Det gäller för
personalen att vara lyhörd och försiktig när de bemöter en person med psykiska
funktionshinder. Se individen och inte dennes funktionshinder, det är väldigt
viktigt, tycker jag. I den kommun som en av mina Informanter berättade om
kunde bemötandet och kunskapen ha varit högre gällande psyksikt
funktionshindrade, vilket det inte var när Informanten fick kämpa länge för att
hans dotter skulle få rätt till det boende och vården som hon hade behov av.
Däremot har ju kommunen genom denna process blivit bättre inom detta område.
Jag anser att det var bra att kommunen gick igenom detta förlopp för att i
slutändan lära sig något av det. För går en kommun igenom detta växer
kommunens kunskap om det och det resulterar att bemötandet blir bättre.
Däremot är det synd att det inte är fler anhöriga engagerar sig mer i sin närstående
som har psykiska funktionshinder. Jag har full förståelse att det kan vara mycket
påfrestande för den anhöriga att ha någon i ens familj har psykiska
funktionshinder men det är ändå ens familj. Fast samtidigt tar det mycket energi
från den anhöriga som eventuellt har kämpat många år mot myndigheter för att
ens närstående ska få den hjälp och stöd som hon/han har rätt till. Jag beundrar de
anhöriga som orkar kämpa emot de myndigheter som sätter sig emot vad anhöriga
har ansökt om för bistånd. Det tar mycket kraft och energi från den anhöriga att gå
igenom dessa processer för att göra det så bra som möjligt för ens närstående och
vad denne har rätt till. Sedan tycker jag att det är sorligt när en del anhöriga inte
engagerar sig i den enskildes liv eller eventuellt hälsar på när det är någon högtid
eller liknande. För det kan kännas tryggt för den enskilde som har psykiska
funktionshinder att ha någon nära som de känner väl, en anhörig eller vän. Då blir
deras vardag mycket mer betydelsefull och de behöver inte vara ensamma. Jag
tycker att det är av stor vikt att personer med psykiska funktionshinder har en
innehållsrik vardag med aktiviteter av olika slag, men givetvis efter vad den
enskilde själv vill. För har personen saker och göra eller träffar människor,
anhöriga och vänner blir dem inte lika isolerade vilket gör att de kommer ut och
kan vara mer delaktiga i samhället.
Jag anser att jag har fått svar på mina frågeställningar och att jag har gått efter mitt
syfte med uppsatsen. Hoppas genom denna studie kunna hjälpa till att sprida lite
större förståelse för personer med psykiska funktionshinder. Vi blivande
socionomer kommer att för eller senare att stöta på någon som har någon form av
psykiska funktionshinder och då är det bra att ha denna kunskap i grunden för att
kunna ge den enskilde ett bra bemötande samt att samverkan med den enskilde
kommer att bli bättre. Jag kommer att ha bra kunskaper inom detta område sedan
när jag väl kommer ut och arbetar som socionom.
Jag hoppas genom denna uppsats att samhället får upp ögonen för psykiskt
funktionshindrade och inser att de kan vara en tillgång för vårt samhälle. För gör
samhället det kommer det att bli bättre för de enskilda med psyksikt
funktionshinder genom att bemötandet gentemot dem blir bättre och den negativa
synen avtar samt att de psykiska funktionshindrade blir mer delaktiga i samhället.
31
Det är viktigt att se bortom den enskildes psykiska funktionshinder och se
individen, för dem känner också samma känslor och tankar som vi andra
människor gör.
32
9. LITTERATURLISTA
Andersson Höglund, I, Hedman Ahlström, B, (2002) Socialpsykiatri Stockholm:
Bonnier
Andersson Höglund, I, Hedman Ahlström, B, (2004) Psykiatri Stockholm:
Bonnier
Brunt, B, Hansson, L, (2005) Att leva med psykiska funktionshinder Lund:
Studentlitteratur
Denscombe, M (2000) Forskningshandboken Lund: Studentlitteratur
Giddens, A (2003) Sociologi Lund: Studentlitteratur
Grunewald, K (2000) Psykiska handikapp – mögligheter och rättigheter
Stockholm: Liber AB
Hydén, L-C (2005) Från psykiskt sjuk till psykiskt funktionshindrade Lund:
Studentlitteratur
Nyström, M, (2003) Ett liv på egna vilkor Stockholm: Natur och Kultur
Rosengren E-K, Arvidsson, P (2002) Sociologisk metodik Malmö: Liber AB
Socialstyrelsen (1997:17) Värdigt bemötande – går det att lära? Stockholm:
PressArt
SOU (1998:16) Bemötande av funktionshinder Socialdepartementet
Svensson, P-G, Starrin, B (1996) Kvalitativa studier i teori och praktik Lund:
Studentlitteratur
Tornstam, L (2005) Åldrandets socialpsykologi Finland: Norstedts Akademiska
Förlag
Internet
Vad är psykiskt funktionshinder?
Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psyksikt
funktionshinder
Rapport 2006:5 från Nationell psykiatrisamordning
http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/08/42/22/a8cea8b9.pdf
2009-03-19
Socionomer.se
Gatu , S (2006)
http://www.socionomer.se/?p=artiklar&s=read:39
2009-04-17
33
Dagens Nyheter på Internet
Grünbaum, C (2005)
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/stigmatisering-ett-gammalt-ord-i-tiden1.418422
2009-04-17
Socialpsykiatriskt Forum
http://www.socialpsykiatrisktforum.nu/stigmatisering.html
2009-04-17
Socialstyrelsen, Clevnert, U (2007)
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htm
2009-05-18
Eriksson, R (2004)
http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=987
2009-05-18
Winkler, M (2008)
http://web4health.info/sv/answers/psy-no-treatment.htm
2009-05-18
Nationalencyklopedin (2009)
http://www.ne.se/psykisk-st%C3%B6rning
2009-05-18
Axelsson, K (2008)
http://www.kuling.nu/Ompsykisk-sjukdom/Psykiska-funktionshinder/
2009-05-18
Forskningsetiska rådet (1999)
Vetenskapsrådet
http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf
Intervjuer
Personal på gruppboende Informant 1 och Informant 2
2009-04-24
Anhörig Informant 3
2009-05-04
10. BILAGOR
34
Intervjufrågor till anhörig
Skulle du vilja berätta lite om dig själv?
Skulle du vilja berätta lite om din dotter som har schizofreni?
Bor hon i egen lägenhet eller på boende?
När fick hon diagnosen?
Hur reagerade din dotter? Hur reagerade du?
När upptäckte du att det var något som inte stämde med din dotter? Vad hade
hon för symtomer?
Hur gick du tillväga för att hon skulle få hjälp och behandling?
Vad visste du om schizofreni innan din dotter fick diagnosen?
Hur är det att vara anhörig till en person som har schizofreni?
Hur mår din dotter det idag?
Vad anser du är det viktigaste att tänka på när man bemöter en person med
psykiskt funktionshinder?
Hur tycker du att din dotter har blivit bemöt ibland annat i sjukvården och i
samhället?
Hur tycker du man ska göra för att öka förståelsen för psyksikt
funktionshindrade och schizofreni?
Intervjufrågor till personalen på gruppboendet
35
Skulle du vilja berätta lite om gruppboendet/verksamheten?
Skulle du vilja berätta lite om hur en helt vanlig dag på boendet ser ut?
Vad är det för slags psykiskt funktionshinder som de som bor här har?
Har du någon speciell utbildning?
Vad förslags aktiviteter erbjuds för brukarna som bor här?
Vad för hjälp erbjuds till de personer som har psykiskt funktionshinder?
Vad anser du är det viktigaste att tänka på när man bemöter en person med
psykiskt funktionshinder?
I vilken situation kan det vara svårt att arbeta med personer med psykiskt
funktionshinder?
Hur anser du att psyksikt funktionshindrade blir bemötta av bland annat i
samhället och i sjukvården?
Vad kan hända om man bemöter en person med psykiskt funktionshinder på
fel sätt?
Anser du att brukarnas anhöriga är en tillgång i personalens arbete på
boendet? I så fall på vilket sätt? Skulle du vilja ge ett exempel?
Hur tycker du man ska göra för att öka förståelsen för psyksikt
funktionshindrade?
36
