Drepanocladus sendtneri
Kalkkrokmossa
NE
NA
LC
DD
Mossor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Hypnales, Familj: Amblystegiaceae, Släkte: Drepanocladus
(krokmossor), Art: Drepanocladus sendtneri - kalkkrokmossa (Schimp. ex H.Müll.) Warnst. Synonymer: Hypnum
sendtneri Schimp. ex H.Müll., Drepanocladus sendtneri (H.Müll.) Warnst.
Kännetecken
Växer i gröna till gulbruna bestånd. Skotten är normalt mellan 5 och 10 cm, men kan bli mer än 20 cm. De är
fjädergrenade eller oregelbundet förgrenade. Stambladen är äggrunda eller triangulärt äggrunda och smalnar gradvis
och långt av mot en smal spets. De är krökta eller kraftigt krökta, kupade eller svagt kupade och den övre bladdelen
är något rännformig. Bladnerven är enkel och slutar 65-90 % upp bladet. Bladkanten är otandad eller sällan med
några få, fina tänder. Kvoten mellan längden hos bladskivans celler (i µm) och bladlängden (i mm) är mellan 17,9 och
24,4. Stambladens bashörnsgrupper är tydliga, kvadratiska eller triangulära och slutar långt från bladnerven.
Bashörnscellerna är tydligt utvidgade och tunnväggiga till mycket tjockväggiga.
Kalkkrokmossa och fiskekrokmossa Drepanocladus sordidus skiljer sig från övriga krokmossor Drepanocladus genom
att bashörnsgrupperna är kvadratiska eller kort triangulära och slutar långt från bladnerven. Kalkkrokmossa växer i
kalkrika miljöer som ofta torkar ut periodvis, medan fiskekrokmossa växer i mesotrofa miljöer, framförallt nedsänkt i
sjöar.
För att säkert skilja mellan kalkkrokmossa och fiskekrokmossa med morfologiska karaktärer mäter man längden på
bladskivans celler i relation till hela bladets längd. Detta är nödvändigt då bladens längd, och därmed cellernas längd,
varierar kraftigt hos dessa arter. Plocka 8-10 stamblad från ett skott. Mät bladens längd i mm och notera värdet mitt
emellan det kortaste och längsta. Leta sedan rätt på den kortaste och längsta bladcellen i bladskivans centrala delar
(titta i alla bladen), mät dessa i µm och notera värdet mitt emellan dessa. Undvik bladcellerna närmast bladbasen,
närmast bladkanten och i bladets övre delar. Slutligen delar man värdet för bladcellerna (i µm) med värdet för
bladlängden (i mm). Kvoten för kalkkrokmossa ligger på 17,9-24,4, för fiskekrokmossa på 23,3-36,5.
Grov gulmossa Drepanocladus lycopodioides kan ibland påminna om kalkkrokmossa, men har förutom annorlunda
bashörnsgrupper betydligt bredare blad i förhållande till nervbredden vilket gör att nerven ser mycket smalare ut.
Det senare är dock en synvilla, eftersom bladnerverna i absoluta mått är ungefär lika breda hos båda arterna.
Utbredning och status
Arten finns framförallt i södra Sveriges kalkområden. Rapporterade fynd från Norrland är tveksamma. Arten finns i
Danmark, Norge och Finland. I övrigt är den känd från Europa, Asien och södra Afrika.
Ekologi
Kalkkrokmossa växer i mycket kalkrika miljöer, där den hittas i kalkkärr eller i vätar som ofta torkar ut under långa
perioder sommartid.
Litteratur
Hedenäs, L. 2014. Drepanocladus sendtneri kalkkrokmossa s. 105-106. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och
fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Lars Hedenäs 2014
ArtDatabanken - artfaktablad
1
