Unika barn med unika öron

advertisement
Örebro universitet
Hälsoakademin
Examensarbete i Hörselvetenskap
Vt 2008
Unika barn med unika öron
En litteraturstudie om hörselmätningar och förebyggande hörselvård för
barn med Down syndrom
Författare: Catarina Näsström
Fia Wilhelmsson
Handledare: Peter Czigler
Örebro universitet
Hälsoakademin
Audionomprogrammet
Arbetets art:
Svensk titel:
Engelsk titel:
Författare:
Handledare:
Datum:
Antal sidor:
Sökord:
Examensarbete omfattande 15 högskolepoäng, C-nivå, inom
ramen för Audionomprogrammet, 180 högskolepoäng
Unika barn med unika öron - en litteraturstudie om
hörselmätningar och förebyggande hörselvård av barn med
Down syndrom
Unique children with unique ears – a literature study of
hearing tests and preventive aural health care
Catarina Näsström och Fia Wilhelmsson
Peter Czigler
2008-05-14
26
Down syndrom, barn, BRA, OAE, tympanometri,
hörselhabilitering
Sammanfattning
Barn med Down syndrom har ofta återkommande hörselproblem som exempelvis
vaxpropp och sekretorisk mediaotit. Vanligt förekommande hörselnedsättning bland
dessa barn är en fluktuerande konduktiv hörselnedsättning. Den utvecklingsstörning som
syndromet orsakar kan leda till att barnen ej kan medverka aktivt vid konventionella
hörselmätningar. Metoder för hörselutredning av små barn och barn som ej kan
medverka adekvat är BRA, OAE och tympanometri. Syftet med arbetet är att belysa
resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med DS. Vidare syftar studien till
att belysa tänkbara habiliterande insatser för att bibehålla eller förbättra hörseln hos barn
med Down syndrom. Som metod används systematisk litteraturstudie. Resultatet från
föreliggande studie visar att mätresultat skiljer sig mellan barn med Down syndrom och
barn utan Down syndrom. Strukturella avvikelser i hörselsystemet hos barn med Down
syndrom påverkar resultaten från dessa mätningar. Det är därför av vikt att resultaten
tolkas utifrån kunskaper om hur olika faktorer i hörselsystemet orsakade av syndromet
kan påverka resultaten. Barn med DS behöver regelbundna och återkommande
hörselhabiliterande insatser för att förebygga konduktiva hörselnedsättningar.
Tack
Ett stort tack till vår handledare Peter Czigler som coachat oss genom detta arbete med
kloka synpunkter och uppmuntran. Tack även till leg. Audionom Anna Lena Olsson som
hjälp oss med korrekturläsning och synpunkter.
Arbetsfördelning
Arbetet med studien har fördelats lika mellan författarna.
Innehållsförteckning
BAKGRUND...................................................................................................................................1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING .......................................................................................................4
METOD...........................................................................................................................................4
DATAINSAMLING ...........................................................................................................................4
URVALSPROCESS ...........................................................................................................................5
BEARBETNING/ANALYS AV DATA .................................................................................................6
ETIK ..............................................................................................................................................6
RESULTAT ....................................................................................................................................6
ARTIKELPRESENTATION ................................................................................................................6
MÄTMETODER VID HÖRSELUTREDNING AV BARN MED DS ..........................................................13
HÖRSELHABILITERING AV BARN MED DS ....................................................................................14
DISKUSSION ...............................................................................................................................16
RESULTATDISKUSSION ................................................................................................................16
METODDISKUSSION .....................................................................................................................19
SLUTSATSER..............................................................................................................................20
REFERENSER .............................................................................................................................21
BILAGA 1 .....................................................................................................................................23
Bakgrund
Som audionom i klinisk verksamhet möter man många olika patientgrupper som alla har
olika
behov av hörselrehabilitering. Det som står i fokus för audionomen i möte med patienter
är att minska de negativa konsekvenserna som en hörselnedsättning medför. Målet är att
höja livskvaliteten för den enskilde individen. En patientgrupp som audionomer med
stor sannolikhet kommer att möta är personer som har flera funktionsnedsättningar. Ett
syndrom kan resultera till olika funktionsnedsättningar där hörselnedsättning kan vara en
av flera andra nedsättningar hos individen. Ett syndrom definieras, exempelvis av
Gelfand (2001) som flera avvikelser och/eller symtom som kommer från samma orsak.
Down syndrom är det vanligaste bland medfödda syndrom (Annerén, Johansson,
Kristiansson & Lööw, 1996). Cirka ett barn av 700 föds med Downs syndrom
(Selikowitz, 1997).
Fortsättningsvis i detta avsnitt ges kortfattad fakta kring Down syndrom samt vilka missbildningar som specifikt påverkar örat. Därefter tas svårigheter upp kring förmågan hos
barn med utvecklingsstörning att medverka vid hörselmätningar. Ett förtydligande kring
termerna habilitering och rehabilitering görs. Vikten av tidig diagnostisering och
habilitering tas upp och därefter presenteras studiens motiv och frågeställningar.
Down syndrom benämns även som trisomi 21. Syndromet orsakas av en
kromosomrubbning som innebär att en person har 47 kromosomer mot normalt 46. Vid
Down syndrom kan olika typer av kromosomavvikelser förekomma men den allra
vanligaste formen är fullständig trisomi 21 som återfinns hos över 90 % av dem som har
Down syndrom. I dessa fall finns en extra lös kromosom 21 i kroppens celler. En extra
kromosom innebär att en överdos av arvsanlag finns i cellerna och denna obalans leder
till avvikelser i form av olika funktionsnedsättningar. Gemensamt för i princip alla
individer med Down syndrom är att de är drabbade av utvecklingsstörning i olika grad.
Funktionsnedsättningar som kan ses i samband med syndromet är exempelvis hjärtfel,
mag-tarmmissbildningar, ögonproblem, led och muskelslapphet, autoimmunitet,
infektionskänslighet, barnleukemi, glutenintolerans, tillväxtförsening och hörselproblem
(Annerén et al., 1996).
Vidare i föreliggande arbete benämns Down syndrom med DS.
De missbildningar som kan uppstå till en följd av DS kan påverka alla delar av
hörselsystemet, från ytteröra till hörselcentrum. Nedsatt hörsel kan förekomma i upp till
70-80 % hos barn med DS och beror till största delen på konduktiv hörselnedsättning
(Annerén et al., 1996; Roizen, Wolters, Nicol & Blondis 1993). Den konduktiva
hörselnedsättningen kan orsakas av trånga hörselgångar som lätt blir igentäppta av vax
och hudflagor. Trumhinnan kan vara stel och mindre rörlig. Hörselbenskedjan kan vara
fixerad och det kan förekomma rester av mesenkym som orsakar en konduktiv
hörselnedsättning (Bilgin, Kasemsuwan, Schachern & Paparella, 1996). Mesenkym är en
primitiv outvecklad vävnad som normalt bara finns under fostertiden (NE, 2008).
1
Barn med DS har ett sämre immunförsvar och de drabbas lättare av övre
luftvägsinfektioner (Marder & Dennis, 2001). De löper även större risk att drabbas av
sekretorisk mediaotit (Stach, 1998). Man har funnit att örontrumpeten kan ha nedsatt
funktion hos dessa barn. Nedsatt funktion i örontrumpeten gör att den kan falla ihop och
hindra luftflödet till mellanörat (Roizen, 1996). Även koklean kan vara missbildad, den
kan vara mindre och förträngningar kan förekomma i hålrummet för hörselnerven
(Bilgin, et al. 1996). Konduktiva, sensorieneurala och mixade hörselnedsättningar
förekommer men de konduktiva är de vanligast förekommande bland personer med DS.
I vuxen ålder kan personer med DS drabbas av sensorineural hörselnedsättning i form av
presbyacusis tidigare än personer utan DS (Roeser, Valente & Hosford-Dunn, 2000). I
en studie av Maroudias, Economides, Christodoulou, Helidonis (1993) visade att
prevalensen av sensorineural hörselnedsättning bland barn med DS är 4 – 8 %.
Konventionella mätmetoder bygger på barnets förmåga att medverka adekvat.
Resultaten av dessa mätmetoder kan påverkas av den emotionella, psykiska, fysiska och
motoriska utvecklingen hos barnet (SAME, 2004).
Flera studier visar på problemet att barn med DS inte klarar av att medverka adekvat vid
konventionella hörselmätningar (Maroudias, et al. 1993; Roizen, 1996). I Maroudias et
al. (1993) studie deltog 120 barn med DS i åldern 7-18 år. Av dessa var det 29 barn som
inte klarade av att medverka vid subjektiva hörselmätningar.
Roizen, Walters, Nicol och Blondis (1993) förespråkar att utföra hjärnstamsaudiometri
(BRA) som mätmetod på spädbarn och barn som inte vill eller kan medverka i en
konventionell hörselmätning. När BRA utförs är det viktigt att patienten är lugn och
avslappnad (SAME, 2004). Mätningen kan med fördel utföras på ett litet barn då de
sover.
Ett barn med hörselnedsättning behöver på olika sätt hjälp att uppnå så goda
förutsättningar som möjligt till förbättrad hörsel. Individen behöver rehabilitering eller
habilitering. Enligt socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:9) om användning av
begrepp och termer så beskrivs rehabilitering som insatser som ska bidra till att en
person med förvärvad funktionsnedsättning återvinner eller bibehåller bästa möjliga
funktionsförmåga. Habilitering beskrivs som insatser som ska bidra till att en person
med medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, utvecklar och bibehåller bästa
möjliga funktionsförmåga. Fortsättningsvis i denna studie benämns alla åtgärder för att
förbättra individens hörsel med termen habilitering. I den benämningen avses att även
inkludera sådana åtgärder som återvinner en funktion.
Barn med DS har en struktur i orala kaviteten med bland annat olikheter i talröret som
påverkar röstkvaliteten. Detta tillsammans med bland annat tungans storlek och svaga
ansiktsmuskler begränsar deras förmåga att producera talljud (Stoel-Gammon, 1997). En
hörselnedsättning kan bidra till att en redan påverkad språkutveckling hämmas än mer
hos dessa barn. Det är därför av vikt att hörselproblem upptäcks tidigt så habiliterande
åtgärder kan sättas in. Det är viktigt att barn med utvecklingsförsening hänvisas till
specialister för hörselutredning. Alla landsting i Sverige erbjuder hörselscreening av
nyfödda barn. Det medför att barn med nedsatt hörsel tidigt blir upptäckta och åtgärder
kan sättas in (Socialstyrelsen, 1991). Barn med DS löper större risk att drabbas av
2
hörselnedsättning än andra barn (Roizen et al., 1993), de tillhör således en riskgrupp och
deras hörselproblematik bör följas upp.
Göran Annerén (1985), överläkare och professor i pediatrisk genetik, har tagit fram ett
medicinskt vårdprogram för Svenska Downföreningens räkning. Vårdprogrammet
uppdaterades 2005. Målet med detta vårdprogram är att man tidigt ska upptäcka
hälsoproblem. Om hörseln står följande rekommendationer:
” Hörselnedsättning kan vara ett problem. Det är vanligt
med vätska bakom trumhinnorna och att hörselgången blir
fylld av vax. Detta är viktigt att undvika och därför
rekommenderas öronundersökningar cirka en gång i
halvåret under de första levnadsåren och därefter en gång
om året.”
Det finns således vårdprogram för hörsel och öronvård av barn med DS. Däremot anger
inte vårdprogrammen vilka mätmetoder som bör användas (personlig kontakt Göran
Annerén, 2008-04-11). Enligt Audiolog Carina Frykholm på Öronklinken vid Uppsala
Akademiska Sjukhus, (personlig kontakt 2008-04-11) kan diagnostiken variera mycket i
olika delar av landet. Hon anser att vårdprogrammen behöver uppdateras med nya
mätmetoder som till exempel Otoakustiska emissioner (OAE).
Barn med DS är en relativt liten patientgrupp men denna grupp ställer stora krav på
audionomens kunskaper. Det är av vikt att audionomen kan välja lämpliga mätmetoder
och har kunskap om hur resultat skall tolkas för att tidigt kunna diagnostisera en
eventuell hörselnedsättning. Vare sig barnet med DS har en hörselnedsättning eller ej så
tillhör de en riskgrupp och skall därför följas upp. Då krävs att audionomen har kunskap
om vad som bör ingå i den fortsatta habiliteringen. Tidig diagnostisering och habilitering
är viktig eftersom de tidiga barnaåren är de viktigaste i barnens språkutveckling. De
mätmetoder som är aktuella för små barn och barn som ej kan medverka adekvat är BRA
och OAE. Tympanometri är en lämplig mätmetod för denna patientgrupp där missbildningar i hörselsystemet förekommer samt den benägenhet de har att drabbas av
sekretorisk mediaotit. Mot bakgrund av de missbildningar och strukturella avvikelserna
som förekommer i hörselsystemet hos barn med DS inställer sig frågan hur
mätresultaten från dessa standardundersökningar (BRA, OAE och tympanometri)
utfaller och hur de skall tolkas.
Habilitering för denna patientgrupp innebär inte alltid att i första hand anpassa
hörapparat eftersom nedsättningarna oftast är av fluktuerande art. Däremot är det
uppenbart av stor vikt med habiliterande insatser för att bibehålla eller förbättra hörseln
hos dessa barn. Frågan inställer sig hur sådana insatser sker på optimalt sätt.
3
Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att belysa resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos
barn med DS. Vidare syftar studien till att belysa tänkbara habiliterande insatser för att
bibehålla eller förbättra hörseln hos barn med DS. Med barn i föreliggande studie avses
individer mellan 0 – 18 år.
De frågor som detta arbete avser att besvara är således:
• Hur ter sig resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med DS?
• Vilka habiliterande insatser föreslås för att bibehålla eller förbättra hörseln hos
barn med DS?
Metod
I föreliggande arbete genomfördes en systematisk litteraturstudie för att söka svaren på
de ställda frågorna. En kompletterande manuell sökning gjordes utifrån artiklars
referenslistor.
Datainsamling
Litteratursökningen genomfördes vid Örebro universitets databaser; [email protected]Örebro och
Medline PubMed. Litteratursökningen har genomförts med hjälp av sökord som tagits
fram för att täcka studiens syfte och frågeställning. De sökord som användes var; aid*,
audiol*, brainstem response audiometry, conductive, Down syndrome, disord*, ear,
hearing, hearing impairment, hearing rehabilitation, otoacustic emission, sensorineural
och tympanometry. Dessa användes i olika kombinationer som framgår av tabell 1.
Vissa sökord trunkerades för att olika former av ordet skulle inkluderas; aid* - aid, aids,
audiol* - audiology, audiologist, disord* - disorder, disorders. Den systematiska
datainsamlingen gav 140 träffar. Dessa presenteras i tabell 1.
4
Tabell 1 Resultat av sökning i databaser
Sökord
Medline PubMed
[email protected]Örebro
Limits
Träffar
Limits
Träffar
Down syndrome AND audiol*
1998-2008, fulltext
3
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
5
Down syndrome AND
brainstem response audiometry
1998-2008, fulltext
0
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
5
Down syndrome AND
conductive
1998-2008, fulltext
1
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
6
Down syndrome AND ear
1998-2008, fulltext
16
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
39
Down syndrome AND ear
AND disord*
1998-2008, fulltext
4
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
13
Down syndrome AND hearing
AND aid*
1998-2008, fulltext
3
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
2
Down syndrome AND hearing
impairment
1998-2008, fulltext
6
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
15
Down syndrome AND hearing
rehabilitation
1998-2008, fulltext
0
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
6
Down syndrome AND
otoacustic emission
1998-2008, fulltext
1
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
1
Down syndrome AND
sensorineural
1998-2008, fulltext
3
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
6
Down syndrome AND
tympanometry
1998-2008, fulltext
3
abstract, 1998-2008, english,
humans, all infants, all child
2
Summa
40
100
En manuell sökning gjordes utifrån artiklarnas referenslistor. Den manuella sökningen
gav 2 relevanta artiklar. De var: Kanamori. G., Witter, M., Brown, J. & WilliamsSmith, L., 2000 och Venail, F., Quentin., G. & Mondain., M., 2004. Vid
litteratursökningen begränsades urvalet till engelskspråkiga artiklar utgivna 1998-2008.
Urvalsprocess
Urvalsprocessen började med att alla titlar lästes. I tveksamma fall lästes även abstrakten
översiktligt. De titlar som ansågs vara relevanta utifrån studiens syfte valdes ut. Totalt
fanns det då 72 artiklar för vidare granskning. Dubbletter sorterades ut och kvarvarande
artiklars abstrakt granskades. Abstrakten bedömdes utifrån studiens frågeställning. För
en mer ingående bedömning valdes 12 artiklar.
5
Bearbetning/Analys av data
De 12 artiklarna lästes i sin helhet och en systematisk värdering gjordes av dessa utifrån
de checklistor som utarbetats av Forsberg & Wengström (2003). En tregradig skala
användes för att värdera artiklarnas kvalitet, hög kvalitet = 1, medel kvalitet = 2 och låg
kvalitet = 3. De 9 artiklar med hög och medelhög kvalitet inkluderades till studien. I
begreppet kvalitet avses hur väl syftet är beskrivet, frågeställningarna skulle vara ställda
så att de gick att besvara. Bedömningen avsågs artiklarnas redovisning av urval och
bortfall samt mätinstrument och analys. Artiklarnas validitet och reliabilitet granskades.
Utifrån dessa uppställda kvalitetsbegrepp och föreliggande arbetes syfte och
frågeställning gjordes en helhetsbedömning av artikelarnas kvalitet. Artikelmatris
presenteras i bilaga 1.
Etik
De etiska aspekterna i denna studie beträffande urval och presentation bygger på de
etiska överväganden som finns beskrivet i Forsberg och Wengström (2003). De påtalar
bland annat vikten av att välja studier som har fått tillstånd från etisk kommitté eller har
en etisk diskussion. Ambitionen var att endast inkludera artiklar med en tydlig etisk
diskussion. Endast ett fåtal av artiklarna redovisade en etisk prövning eller hade en etisk
diskussion. Vissa vetenskapliga tidskrifter kräver ett godkännande från etisk kommitté
men föreliggande studies omfattning gav inte utrymme att vidare granska detta. Beslut
togs att inkludera artiklar utan redovisad prövning eller tydlig etisk diskussion. Om rådet
av Forsberg et al. (2003) följts skulle allt för få artiklar vara möjliga att inkludera.
Resultat
Resultatet i denna litteraturstudie bygger på artiklar som bedömdes ha hög och
medelhög kvalitet. Artiklarnas helhet är sammanfattad nedan. Sist i resultatdelen
presenteras en resultatsammanfattning utifrån föreliggande litteraturstudies
frågställningar.
Artikelpresentation
Chen, Y. J. & Fang, P. C. 2005
Sensory evoked potentials in infants with Down syndrome
Syftet med studien är att undersöka den sensoriska funktionen av perifera och centrala
nervbanor hos spädbarn med DS med hjälp av elektrofysiologiska tester. Man
undersökte hur sensoriska nervsystemet (hörsel-, syn- och perceptionssystemet) var
6
påverkat hos barn med DS under deras första levnadsår. Studien genomfördes på 30
spädbarn (6-18 månader) och en kontrollgrupp på 25 spädbarn (7-16 månader).
Hörselbanorna undersöktes med BRA. Gränsen för hörselnedsättning sattes när våg V
inte kunde identifieras. Testtonen var som maximalt 80 dB. De resultat som granskades
var absoluta latenstider för våg I, våg III och våg V samt interpeaklatenstider för våg IIII, III-V och I-V. Liknande nervaktivitet mättes även inom syn och perception.
Synnerven undersöktes med Visual evoked potential (VEP). Perceptionsförmågan
mättes med Short-latency somatosenory evoked potentials (SSEP).
Resultatet av BRA visade att hos 6 av barnen med DS kunde man inte identifiera någon
våg V. Hos 3 av barnen med DS fann man att våg I var förlängd. Det fanns inga
signifikanta skillnader mellan vågornas latenstider mellan barnen i gruppen med DS utan
hörselnedsättning och kontrollgruppen. Däremot fann man signifikanta skillnader i
resultaten från VEP och SSEP. Synskärpa och kontrastkänslighet var lägre hos barn med
DS. Den taktila känsligheten i händerna hos barn med DS kan vara försämrad.
Enligt artikelförfattarna visar studien att gruppen barn med DS har färre sensoriska
neuron än kontrollgruppen. Dessutom kan antal neuron inom gruppen barn med DS
variera. Generellt förbättras hörtrösklarna hos spädbarn med DS med åldern. Detta antas
av artikelförfattarna bero på en mognad av det perifera hörselsystemet.
Krecicki, T., Zalesska-Krecicka, M., Kubiak, K. & Gawron, W. 2005
Brain auditory evoked potentials in children with Down syndrome
Artikelförfattarnas syfte med studien är att göra en objektiv utredning av hörselförmåga
hos barn med DS. Artikelförfattarna vill även göra en funktionell utredning av
hörselsystemet hos de barn med DS som ej uppvisar mellanöreproblem.
Artikelförfattarna påpekar att tidigare forskning visat att nedsatt respons i BAEP (BAEP
har samma betydelse som ABR, används av artikelförfattarna både som metod och svar)
förekommit hos grupper med utvecklingsstörning. En del tidigare resultat har varit
oklara och även motsägelsefulla.
I denna icke experimentella studie utförd i Polen ingick 70 barn med DS (27 flickor och
43 pojkar). Åldern varierade från 2 mån till 17 år (medelålder 3,42 år). En detaljerad
medicinsk anamnes upptogs från varje deltagare.
ÖNH-undersökning gjordes som bestod av otoskopi och tympanometri för att fastställa
om någon form av konduktiv komponent kunde vara orsak till eventuell
hörselnedsättning Deltagarna genomgick en BAEP screening där svaren filtrerades
mellan 100-2000 Hz med stimuli på 70 dB. Testet gjordes när barnen sov, vissa barn
fick lugnande medicin för att slappna av. När BAEP-svar erhållits sänktes klickljudet
med 10 dB-intervaller för att fastställa hörtrösklar. Om man ej erhöll svar vid 70 dB
höjdes intervallerna med 10 dB upp till 105 dB. Lägsta hörtröskel erhölls vid
stimuliintensitet där våg V kunde identifieras. Testet gjordes på bägge öron på samtliga
deltagare. Av alla öron som testades hos barn med DS var hörtrösklarna normala i 43
7
öron. I 42 öron var hörtrösklarna mellan 30-80 dB nHL och i 55 öron var hörtrösklarna
sämre än 80 dB sHL.
BAEP från de deltagare som uppvisade en normal tympanometrikurva, hade normal
öronstatus samt identifierbar våg I, III och V vid 70 dB sHL kom att jämföras i en
statistisk analysmetod. Dessa deltagare bestod av 13 barn med DS yngre än 1 år och 15
barn med DS äldre än 1 år. En kontrollgrupp bestod av 30 deltagare som var yngre än 1
år och en kontrollgrupp bestod av 30 deltagare äldre än 1 år. Jämförelser visade att peak
I och III var signifikant kortare hos barn med DS yngre än 1 år jämfört med äldre barn
med DS och kontrollgruppen. Peak III och interpeaklatenserna I-III var signifikant
längre hos barn med DS som var äldre än 1 år jämfört med kontrollgruppen.
Artikelförfattarnas slutsatser är att det är mer vanligt med hörselnedsättningar hos barn
med DS än bland normalutvecklade barn utan DS. Ett normalmaterial fastställt utifrån
genomsnittliga värden från normalutvecklade barn används som referens vid tolkning av
BAEP. Detta normalmaterial är enligt artikelförfattarna inte helt adekvat att använda sig
av vid tolkning av BAEP från barn med DS. BRA är en bra metod för att objektivt
undersöka hörtrösklar samt undersöka hörselsystemets tillstånd. Metoden är enligt
artikelförfattarna bra att använda på individer som kan ha svårigheter att medverka
aktivt vid hörseltester.
Hassmann, E., Skotnicka, B., Midro, A. T. & Musiatowicz, M. 1998
Distortion products otoacoustic emissions in diagnosis of hearing loss in Down
syndrome
Syftet med studien är att klargöra hur effektiv Distortionsprodukter OAE (DPOAE)
tillsammans med tympanometri är som mätmetod på individer med DS. Studien omfattar
61 deltagare där 14 vuxna och 47 barn ingår. Barn och vuxna har studerats var för sig.
Resultaten har jämförts med en matchande kontrollgrupp. Nedan presenteras resultatet
från barngruppen.
Studien omfattade barn med DS i åldern 5 månader-16 år. Resultaten från DPOAE
jämfördes med en grupp barn (20 öron) utan öronproblem i åldern 3,4 -10 år. Samtliga
barn genomgick hörselutredning med otoskopering och hörselmätningar. De
hörselmätningar som utfördes i studien var lekaudiometri, tympanometri,
stapediusreflexmätning, BRA och DPOAE.
Otoskoperingen visade att samtliga barn med DS hade trånga hörselgångar med vax i
olika mycket grad. Indragen eller förtjockad trumhinna fanns hos 38 barn, 1 barn hade
cholesteatom unilateralt och 3 barn hade indikation på behov av att operera bort
polyperna. Normal trumhinna fanns hos 8 av barnen. Tympanometri genomfördes på
samtliga barn som deltog i studien. Normalt resultat återfanns hos 10 öron. De barn (7
stycken) som man misstänkte ha en hörselnedsättning utreddes vidare. Dessa barn
genomgick BRA under narkos och resultat visade att 1 barn hade en sensorineural
hörselnedsättning. DPOAE genomfördes på 80 öron. De öron som uppvisade normalt
resultat vid tympanometri erhöll även normalt DPOAE svar. Resultatet av DPOAE
visade att barn med tympanometri kurva A och As hade i stort sett liknande amplitud
8
som kontrollgruppen. Övriga patologiska kurvor från barn med DS visade en lägre
amplitud vid 1500, 2000, och 3000 Hz jämfört med kontrollgruppen. Barn med DS
uppvisar generellt lägre amplituder vid DPOAE. Samband finns enligt artikelförfattarna
mellan patologiska tympanometriresultat och låga amplituder i DPOAE.
Driscoll, C., Kei, J., Bates, D. & McPherson, B. 2003
Tympanometry and TEOAE Testing of Children with Down Syndrome in Special Schools
Denna studies syfte är att utröna om tympanometri och Transienta OAE (TEOAE) är en
effektiv kombination vid hörselutredning av barn med DS. Artikelförfattarna anser att
konventionella mätmetoder som till exempel ton- och lekaudiometri inte är tillförlitliga
på denna patientgrupp.
Denna retrospektiva studie ingår som en del i en större studie som genomfördes 2002 i
Brisbane. I den större studien valdes 15 statliga specialskolor och habiliteringsenheter
för funktionshindrade barn ut slumpmässigt. Resultatet avser de barn med DS som
deltog i studien från 2002. Gruppen barn med DS bestod av 27 barn i åldern 5 månader –
10 år, 20 pojkar och 7 flickor.
I studien sammanställdes resultatet från frågeformulär, TEOAE och tympanometri. Av
frågeformuläret framgick att 23 av barnen med DS hade genomgått hörselprov tidigare.
Dessa hörselprov kunde ej fastställa att något av barnen hade en hörselnedsättning.
TEOAE genomfördes på samtliga 27 barn med DS, totalt var det 54 öron. Resultatet av
TEOAE visade att 41 av de undersökta öronen hörde sämre än 30 dB HL. Färre barn
med DS deltog i tympanometri mätningen, den genomfördes på 48 av totalt 54 öron.
Orsaken var att några barn ej var villiga att delta. Av de öron som deltog i studien hade
25 normala trumhinnor och mellanöron.
Artikelförfattarnas slutsats är att mätningar med tympanometri och TEOAE i
kombination visar att 85,2 % av barnen med DS har en misstänkt hörselnedsättning.
Därför anser artikelförfattarna att det är viktigt att planera för och genomföra ett allmänt
screeningprogram för barn med DS.
Iino, Y., Imamura, Y., Harigai, S. & Tanaka, Y. 1999
Efficacy of tympanostomy tube insertion for otitis media with effusion in children with
Down syndrome
Syftet med studien är att avgöra hur effektivt det är att operera in ventilationsrör i örat på
barn med DS som har sekretorisk mediaotit. Studien omfattade 28 barn med DS (18
pojkar och 10 flickor) i åldern 2-13 år. Kontrollgruppen omfattade 28 barn (2-7 år).
Samtliga barn, både de med DS och de i kontrollgruppen, hade behandlats för
sekretorisk mediaotit i tre månader innan operationen. Behandling och operationen
skedde på Teikyo University Hospital.
Studien inleddes med att samtliga barn från båda grupperna genomgick en ÖNH-undersökning. Barnen följdes upp en gång i månaden de första 6 månaderna efter
operationen. Därefter gjordes uppföljningen varannan månad. Sista besöket gjordes då
9
barnen var 7 år eller äldre. I gruppen barn med DS fick samtliga 28 barn rör inopererat
bilat (56 öron). Av kontrollgruppens 28 barn opererades 50 öron, 6 öron var ej i behov
av ventilationsrör. Samtliga barn vars öron blivit opererade följdes upp i studien. Om ett
ventilationsrör spontant pressats ut ersattes detta med ett nytt om behov kvarstod. Vid
sista besöket var endast 12 öron i gruppen barn med DS botade från sekretorisk
mediaotit. Ett barn hade lätt indragen trumhinna. Hos 28 öron fanns det fortfarande
vätska bakom trumhinnan och ventilationsröret satt kvar hos en del av dem.
Följdsjukdomar av ventilationsröret återfanns i 15 öron, 4 barn fick unilateralt
cholesteatom i mellanörat och 9 hade permanent trumhinneperformation.
Följdsjukdomarna förekom i signifikant högre grad hos barnen med DS jämfört med
kontrollguppen. Vid sista kontrollen hade hörseln blivit obetydligt förbättrad i gruppen
barn med DS. I kontrollgruppen hade alla utom 3 barn god hörsel. Vid sista besöket togs
ventilationsrören bort på 37 öron i gruppen barn med DS. I kontrollgruppen var den
siffran 45. I genomsnitt hade barnen med DS sina ventilationsrör i 22,9 månader medan
kontrollgruppen hade dem i 27,5 månader.
Artikelförfattarnas slutsats av studien är att barn med DS inte får samma positiva effekt
av ventilationsrör som andra patientgrupper. Artikelförfattarna presenterar olika teorier
som kan förklara den bakomliggande orsaken till det sämre resultatet hos barn med DS.
En teori är att barn med DS är benägna att få upprepade infektioner i de övre
luftvägarna. Infektioner i andningsvägarna kan orsaka inflammatoriska förändringar i
nässvalgrummet. Det kan leda till en försämrad mukociliär transport, vilket är en
mekanism som renar luftvägarna från bakterier. Detta tillstånd tros hindra upplösningen
av vätskan i mellanörat och försvåra behandling. En annan teori är att örontrumpeten har
en dålig ventilerande funktion på grund av att brosket som omger tensor muskeln inte är
styv nog. Ett tredje alternativ som presenteras i studien är att den generellt låga
muskelspänningen som barn med DS har även påverkar örontrumpeten.
Price, D. L., Orvidas, L. J., Weaver, A. L. & Farmer, SA. 2004
Efficacy of adenoidectomy in the treatment of nasal and middle ear symptoms in
children with Down syndrome
Studien syftar till att avgöra effekten av att operera bort polyper på barn med DS jämfört
med barn utan DS som behandling för nasala och mellanöresymtom. Artikelförfattarna
menar att nyttan med att operera bort polyperna som en del av behandlingen av ÖNHsymtom hos barn med DS inte är tillräckligt utredd.
Studien är gjord i USA och är en icke experimentell retrospektiv studie. Via ett
operationsregister identifierades alla patienter yngre än 16 år som blivit opererad för
polyper mellan januari 1978 och september 1997. I studien ingick 27 barn med DS som
jämfördes med en kontrollgrupp som bestod av 53 barn utan DS. För varje deltagare
med DS valdes två deltagare till en kontrollgrupp.
Varje deltagares föräldrar kontaktades för en bedömning av deltagarens symtom före
och efter operation. Bedömningen byggde på om förbättringar av symtom hade uppnåtts
efter operationen. De symtom som bedömdes var nasal obstruktion, rinit, snarkning,
10
apnéer, orolig sömn, nästäppa, munandning, akut eller kronisk otit, konduktiv eller
kombinerad hörselnedsättning och behov av att få ventilationsrör inopererade.
Orolig sömn var det symtom som visade på störst förbättring efter operation bland
deltagarna med DS. Där visades förbättring hos 24 av deltagarna, övriga symtom visade
förbättring hos mindre än hälften hos deltagarna. Över hälften av deltagarna i
kontrollgruppen visade förbättringar inom alla symtom förutom nästäppa. Gruppen barn
med DS uppvisade fler komplikationer i samband med operationen än kontrollgruppen.
De hade även fler följdsjukdomar samt var i större utsträckning i behov av ytterligare
öronoperationer. Artikelförfattarnas slutsats är att de positiva effekterna av att operera
bort polyper som behandling för nasala och mellanöreproblem är signifikant mindre hos
barn med DS än hos barn utan DS.
Shott, S. R., Joseph, A. & Heithaus, D. 2001
Hearing loss in children with Down syndrome
Studien är gjord i USA och är en del av en 5 år lång studie som startade 1999. Syftet är
att utreda vilka medicinska och kirurgiska åtgärder som rekommenderas kring ÖNHproblem hos barn med DS. Artikelförfattarna vill forma mer exakta normer kring vilka
åtgärder och vilken behandling som kan bidra till förbättrad hörsel hos barn med DS. I
denna del av studien presenteras deltagarnas hörselnivå efter att ha medverkat i studien
under ett år.
Designen är en icke experimentell prospektiv studie där deltagarna följs över tid och
jämförelser av funktionsförmåga görs före och efter behandling. Inklusionskriterierna
var att barnen skulle vara 2 år eller yngre. Det skulle gå att göra minst två tillförlitliga
hörselbedömningar innan behandling påbörjades. Totalt 48 barn med DS inkluderades i
studien, 27 pojkar och 21 flickor. Åldern på deltagarna varierade mellan 11 månader och
3 år, det vill säga några deltagare över 2 år inkluderades i studien.
Alla barn i studien undersöktes minst var 6: e månad. Vid dessa kontroller undersöktes
öronstatus och vax togs bort. De deltagare som hade trånga hörselgångar (19 stycken)
kontrollerades var 3: e månad. Om deltagarna behandlades eller behövde behandling för
sekretorisk mediaotit fick de återkomma för uppföljning med mikroskopisk
undersökning av öronstatus senare. Majoriteten av deltagarna var i behov av att operera
in ventilationsrör som behandling för kronisk otit. Alla deltagare genomgick BRA före
studien. Vid varje kontroll gjordes tonaudiometri av typ observations-, tittlåde- eller
lekaudiometri beroende på barnens utveckling och förmåga att medverka.
Resultaten visar att 39 av deltagarna hade hörselnedsättning före behandling. Efter att ha
medverkat i studien under ett år hade endast 1 av deltagarna kvarvarande
hörselnedsättning. Fyra deltagare uppnådde bästa möjliga hörtrösklar utan någon
medicinsk eller kirurgisk åtgärd. Fyra deltagare behövde behandling med antibiotika för
att uppnå bästa hörtrösklar. Av deltagarna var 40 stycken i behov av behandling med
ventilationsrör varav tre av dessa behövde operera in ventilationsrör en andra gång för
att uppnå bästa hörtrösklar. Artikelförfattarnas slutsats är att hörselproblem hos barn
11
med DS kan minskas. Barn med DS behöver tidigt och kontinuerligt bli undersökta och
vid behov erhålla medicinska och operativa åtgärder.
Shott S, R. 2006
Down syndrome: common otolaryngologic manifestations
Syftet med denna studie är att uppdatera information och rekommendationer kring
behandling av symtom kring ÖNH hos barn med DS. Studien är en översiktsstudie,
gjord i USA. De beskrivningar av symtom och de rekommendationer kring utredning
och behandling som presenteras i studien bygger på evidensbaserade studier som
behandlar ÖNH- problem.
En presentation och diskussion förs kring otologiska problem, övre luftvägsproblem och
påverkande faktorer i samband med anestesi hos dessa individer. Den del som behandlar
otologiska symtom och rekommendationerna kring åtgärder och behandling av dessa
presenteras nedan.
•
•
•
•
•
•
•
•
BRA eller OAE vid födseln.
Anpassad barnaudiometri (observation, tittlåda eller lek) var 6: e månad till
barnet klarar av att medverka vid tonaudiometri.
Årliga hörseltest om hörseln är normal.
Mer frekventa hörseltest vid hörselnedsättning.
Remiss till ÖNH-specialist för mikroskopisk undersökning om det är problem att
bedöma. trumhinnans status på grund av vax eller trånga hörselgångar.
Återbesök hos ÖNH-specialist var 3.e månad i fall med trånga hörselgångar.
Operera in ventilationsrör om individen haft 3-5 öroninflammationer under ett år
eller haft vätska i mellanöra i 2-3 månader.
Återinsätta ventilationsrör vid återkommande infektioner eller kroniskt vätska i
mellanöra.
Författaren menar att det är viktigt att personal i den kliniska verksamheten är medveten
om vanligt förekommande ÖNH-problem bland barn med DS. ÖNH-specialister har en
viktig roll i det medicinska och kirurgiska omhändertagandet av dessa barn.
Hörselproblem har ett nära samband med barnens fysiska och emotionella utveckling
samt deras möjlighet till inlärning.
Venail, F., Quentin., G. & Mondain., M. 2004
ENT and Speech Disorders in Children with Down’s Syndrome: an Overview of
Pathophysiology, Clinical Features, Treatments, and Current Management
Artikeln är en översiktsartikel som beskriver patologi, diagnostik, behandling och
allmänna råd rörande ÖNH- och språkstörningar hos barn med DS. Artikelförfattarnas
förhoppning är att artikeln ska vara till hjälp för klinisk verksam personal i deras arbete
med denna patientgrupp. Översiktsartikeln innehåller rekommendationer för
behandlingsplan för ÖNH problem. Nedan följer artikelns allmänna råd rörande
öronproblem.
12
För att öka upptäckten av hörselnedsättningar och förbättra förutsättningarna för
utvecklingen föreslås att alla barn så tidigt som möjligt screenas. BRA anses av
artikelförfattarna som den bästa metoden för screening. Hörselnedsättning och dövhet
kan för dessa individer komma senare i livet och det är därför vikigt att barnen följs upp.
Artikelförfattarna föreslår att hörselstatus undersöks en gång i halvåret från 3 månaders
ålder till att de blir 5 år. Därefter kan undersökningen ske en gång om året.
Artikelförfattarnas rekommendationer för ÖNH-screening av barn med DS:
• BRA vid födseln
• Var 6: e månad rekommenderas otoskopering, tympanometri, anpassad
barnaudiometri och besök hos logoped för barn mellan 3 månader och 5 år.
• En gång om året bör barn från 5 år och vuxna genomgå otoskopering,
tympanometri,
tonaudiometri och besök hos logoped.
Mätmetoder vid hörselutredning av barn med DS
De mätmetoder som redovisas i artiklarna som ingår i föreliggande arbete presenteras i
tabell 2. Totalt var det fyra artiklar som redovisade ett resultat från audiologiska
mätmetoder. Därefter sammanfattas resultatet av redovisade mätmetoder.
Tabell 2 Sammanställning av redovisade mätmetoder
Författare, År
Redovisad mätmetod
Chen, Y. J. & Fang, PC. 2005
Krecicki, T., Zalesska-Krecicka, M., Kubiak, K. & Gawron, W. 2005
BRA
Driscoll, C., Kei, J., Bates, D. & McPherson, B. 2003
Hassmann, E., Skotnicka, B., Midro, AT. & Musiatowicz, M. 1998
OAE
Driscoll, C., Kei, J., Bates, D. & McPherson, B. 2003
Hassmann, E., Skotnicka, B., Midro, AT., & Musiatowicz, M. 1998
Tympanometri
Driscoll, C., Kei, J., Bates, D. & McPherson, B. 2003
Hassmann, E., Skotnicka, B., Midro, AT., & Musiatowicz, M. 1998
OAE tillsammans med
tympanometri
13
BRA
Krecicki et al. (2005) genomförde en studie på barn utan kända hörselnedsättningar. Den
visade att det fanns signifikanta skillnader i absoluta latenser och interpeaklatenser
mellan barn med DS och barn utan DS. Chen et al. (2005) gjorde en studie på spädbarn
med ett resultat som visar att inga signifikanta skillnader fanns mellan vågornas
latenstider mellan barn med DS och barn utan DS.
OAE
I Driscoll et al. (2003) studie erhölls inga normala TEOAE svar från 41 av 54
undersökta öron. Studien av Hassmann et al. (1998) visar att amplituderna vid DPOAE
generellt är lägre hos barn med DS än hos barn utan DS.
Tympanometri
Resultaten skiljer sig åt i de två studierna som studerar tympanometri. Driscoll et al.
(2003) visar att 25 av 48 öron hade normal trumhinna och mellanöra. I studien av
Hassmann et al. (1998) var resultat för samma mätning att 10 av 47 öron tillhörande
barn med DS hade en normal trumhinna och mellanöra.
Tympanometri och OAE
Driscoll et al. (2003) fann att 85,2 % av svaren från tympanometri i kombination med
TEOAE var patologiska. I Hassmann et al. (1998) resultat hade de öron som uppvisat A
och As kurva samma eller nästa samma amplitud som kontrollgruppen. Övriga
patologiska kurvor gav lägre amplituder än kontrollgruppen. Generellt hade barnen med
DS lägre amplituder än kontrollgruppen.
Hörselhabilitering av barn med DS
I tabell 3 presenteras de habiliterande/förebyggande insatser som diskuteras av
artikelförfattarna samt vilka resultat eller rekommendationer de har kommit fram till.
Därefter ges en kort sammanfattning av habiliterande/förebyggande åtgärder
14
Tabell 3 Rekommenderade hörselhabiliterande insatser
Artikelförfattare
Indikation
Diskuterad
habiliterande/förebyggande insats
Resultat/rekommendation
Iino et al. (1999)
Behandlad för media otit under 3
månader
Operera in ventilationsrör
Obetydlig förbättring av
hörtrösklarna
Price et al.. (2004)
Allmänna ÖNH-problem
Operera bort polyperna
< 50 % förbättring
Shott et al. (2001)
Allmänna ÖNH-problem
Kronisk otit
Öronmikroskop
Operera in ventilationsrör
Remiss till ÖNH-specialist
98 % bättre hörtrösklar
Shott, (2006)
Spädbarn
Behandlad för media otit under 2 - 3
månader
Trång hörselgång
3-5 öroninflammationer under 1 år
Kan ej medverka vid
tonaudiometri
Hörselscreening
Operera in ventilationsrör
BRA eller OAE
Rekommendation
Öronmikroskop
Operera in ventilationsrör
Anpassad barnaudiometri (observation,
tittlåda, lekaudiometri)
Remiss till ÖNH-specialist
Rekommendation
Kontroll var 6: e månad
Hörselscreening
Anpassad barnaudiometri (observation,
tittlåda, lekaudiometri)
BRA
Kontroll var 6: e månad
Venail et al. (2004)
Vid födsel – 3 månader
3 månader – 5 år
Hörselmätningar
Shott (2006) rekommenderar att BRA eller OAE görs vid födseln, därefter anpassad
barnaudiometri var 6: e månad tills barnet kan medverka vid tonaudiometri Venail et al.
(2004) rekommenderar BRA vid födseln, tympanometri samt anpassad tonaudiometri
var 6: e månad från 3 månaders ålder till 5 års ålder. Därefter fortsättningsvis utföra
tympanometri samt tonaudiometri årligen från 5 års ålder till vuxen ålder
Öronstatus
Shott et al. (2001) visar att en stor del av de hörselnedsättningar som förekommer hos
barn med DS är möjliga att habilitera om barnens öronstatus kontinuerligt kontrolleras.
Ventilationsrör
I studien av Iino et al. (1999) framgår att barn med DS inte uppnår samma positiva
effekter av att operera in ventilationsrör som barn utan DS uppnår. Shott et al. (2001)
rekommenderar att operera in ventilationsrör vid behov. Den studien visar vidare att 98
% av barnen med DS fick förbättrade hörtrösklar när ventilationsrör ingick som en del
av flera habiliterande åtgärder.
Polyper
Enligt Price et al. (2004) är nyttan att operera bort polyper som behandlig för nasala och
mellanöresymtom hos barn med DS mindre än hos barn utan DS. Dessutom uppvisar
barnen med DS fler komplikationer i samband med operationen än kontrollgruppen.
15
Diskussion
I diskussionsavsnittet presenteras en resultatdiskussion som därefter följs av en
metoddiskussion. Resultatdiskussionen är uppdelad, först förs en diskussion kring
mätmetoder och därefter förs en diskussion kring hörselhabiliterande åtgärder.
Resultatdiskussion
I samtliga studier utom översiktsartiklarna har sådana mätmetoder används där
deltagarna ej behövt delta aktivt. Översiktsartiklarna kan tolkas som att sådana
mätningar bör genomföras fram till att barnet är moget för anpassad barnaudiometri. Det
verkar rimligt med tanke på att barn med DS har olika grad av utvecklingsförsening och
i varierande omfattning andra funktionsnedsättningar (Marder & Dennis, 2001), som kan
påverka deras möjligheter att medverka aktivt vid hörselmätningar.
Resultaten från de två studierna där BRA utfördes visade på skilda resultat vad gällde
vågornas struktur i jämförelse med barn utan DS. Jämförelser gjordes för att se om
skillnader fanns i vågornas absoluta latenser och interpeaklatenser mellan barn med DS
och barn utan DS. Studien av Krecicki et al. (2005) visade på signifikanta skillnader
både i gruppen spädbarn och i gruppen barn äldre än 1 år när jämförelser gjordes med
barn utan DS som var i samma åldersgrupp. Studien av Chen et al. (2005) som bestod av
spädbarn med DS visade inte några signifikanta skillnader i vågornas struktur i
jämförelse med spädbarnbarn utan DS. Oklarheter i resultat och även motsägelsefulla
resultat har funnits i tidigare studier där BRA utförts på individer med
utvecklingsstörning och sådana studier påtalas av Krecicki et al. (2005).
En förklaring till att inga skillnader fanns i vågornas latenser hos spädbarn i studien av
Chen et al. (2005) skulle kunna vara neurologiska avvikelser hos barn med DS. Annerèn
et al (1996) beskriver att det sannolikt finns normalt antal neuron i hjärnan hos det
nyfödda barnet med DS. Men menar att redan vid 3 års ålder kan vissa delar av hjärnan
ha upp till 40 % färre neuron än vid födseln. Det skulle i så fall kunna innebära att
spädbarn med DS erhåller liknande ABR som spädbarn utan DS. I studien av Chen et al.
(2005) gjordes även mätningar av nervaktiviteten inom syn och taktil känsel. Dessa
visade till skillnad från BRA på sämre nervaktivitet jämfört med barn utan DS. Dessa
resultat skulle då kunna tyda på att det är troligt att nervaktivitet hos barn med DS skiljer
sig från den hos barn utan DS och det skulle kunna förklara vissa andra studiers
avvikande ABR.
BRA verkar vara en användbar metod att bedöma hörtrösklar och att undersöka
hörselsystemets funktion på barn med DS. Det finns en del oklarheter kring hur
resultaten skall tolkas i förhållande till det normalmaterial som används som referens.
Dessa oklarheter återstår så länge ett normalmaterial gjort utifrån barn med DS utan
hörselproblem inte finns att tillgå. Här finns behov av ytterligare forskning för att bringa
klarhet i hur resultat ska tolkas.
16
Vid OAE behöver inte barnet aktivt medverka. Men däremot måste barnet acceptera att
en prob förs in i örat och barnet bör kunna vara stilla och tyst i några minuter. Driscoll et
al. (2003) använde TEOAE tillsammans med tympanometri vid hörselutredning av barn.
I studien kom de fram till att TEOAE är en snabb och effektiv mätmetod av hörseln på
barn med DS. Genom att kombinera TEOAE med tympanometri har artikelförfattarna
fått fram en screeningsmetod för att upptäcka hörselnedsättningar hos barn med DS.
Neonatalscreening är en bra metod att tidigt upptäcka hörselproblem hos barn med DS.
En sådan screening säger inget om hörselproblem som kan uppstå i framtiden. Man kan
ej nöja sig med ett sådant resultat när det gäller barn med DS utan fortsatt uppföljning är
nödvändig.
I studien av Hassman et al. (1998) beskrivs DPOAE som mätmetod i kombination med
tympanometri. Normalt ligger amplituderna vid 20 dB HL hos barn vid DPOAE.
Hassman et al. (1998) fann att amplituderna var generellt lägre hos barn med DS.
Artikelförfattarnas förklaring till detta är att barn med DS i större grad har en konduktiv
påverkan än vad barn utan DS har.
DPOAE används inte lika ofta kliniskt som TEOAE. Vanligast är att man använder sig
av DPOAE när man vill kontrollera ototoxiska medels påverkan på koklean (Stach,
1998). Det verkar som att TEOAE är en mätmetod att föredra till barn med DS. Den ger
mer värdefull information än DPOAE eftersom den visar om hörtrösklarna är bättre eller
sämre än 30 dB HL. Ett godkänt svar från DPOAE visar att hörtrösklarna är bättre än
50-60 dB HL.
Vid tympanometri ställs liknande krav på barnet som vid OAE. Det vill säga barnet
måste acceptera att en prob förs in i örat och under mätningen vara stilla och tysta en
stund. Det verkar som de flesta barn med DS klarar av det. I Driscoll et al. studie från
2003 var det endast 4 barn av 27 som inte kunde eller ville medverka. Medan Hassmann
et al. (1998) genomförde tympanometri på samtliga 47 barn med DS som ingick i
studien.
Anmärkningsvärt med studierna av Driscoll et al. (2003) och Hassmann et al. (1998) var
att resultaten från tympanometri skilde sig åt markant. I studien av Driscoll et al. (2003)
hade 52 % av barnen med DS normalt fungerande trumhinna och mellanöra. Däremot i
studien av Hassmann et al. (1998) var den siffran 10,7 %. Driscoll et al. (2003)
förklaring var att det fanns en skillnad på 4,8 år i medelåldern jämfört med studien av
Hassmann et al. (1998). Fler tänkbara skillnader uppgavs även kunna bero på att
studierna utfördes i olika världsdelar och under olika årstider. En orsak som inte Driscoll
et al. (2003) tar upp men som kan vara en orsak till skillnaderna är att forskarna kan ha
tolkat och redovisat kurvorna olika. Ser man på andelen B och C kurvor är dessa
sammantaget ungefär lika stora i båda studierna. Den stora skillnaden fanns i resultatet
17
av A kurvorna. Driscoll et al (2003) redovisar inga As kurvor medan Hassmann et al.
(1998) redovisade 30 % As kurvor.
När barnen blivit diagnostiserade så krävs habiliteringsinsatser som är väl anpassade
efter deras speciella behov vad gäller hörselproblematik. Även om ingen
hörselnedsättning upptäcks så behöver barn med DS mer frekvent uppföljning och
kontroll för att förebygga hörselproblem. De habiliterande åtgärder som diskuteras
nedan är vikten av kontinuerlig uppföljning, vissa operativa ingrepp samt de
rekommendationer kring hörselvård som presenteras i två översiktsartiklar.
Hörselhabilitering av barn med DS bör enligt Shott et al. (2001), Shott (2006) och
Venail et al. (2004) ske så tidigt som möjligt. Detta för att barnet ska få goda
förutsättningar för språkutveckling. Det är allmän känt att barn med DS har en
fluktuerande hörselnedsättning. Vanligast är konduktiv hörselnedsättning som till
exempel orsakas av vaxpropp och sekretorisk mediaotit. Dessa återkommer mer frekvent
hos barn med DS än hos barn utan DS. Vaxpropp och sekretorisk mediaotit är exempel
på konduktiva hörselnedsättningarna som är behandlingsbara. För att kunna upptäcka
sådana nedsättningar, behandla dem och följa hörselutvecklingen är kontinuerlig
uppföljning avgörande. Viss habilitering kan vara av operativ art och resultaten av dessa
behandlingar kan skilja sig mellan barn med DS och barn utan DS.
En studie av Shott et al. (2001) pekar på positiva effekter av att operera in
ventilationsrör som behandling för kronisk otit på barn med DS. En annan studie av Iino
et al. (1999) pekar på mindre positiva effekter och att barn med DS inte uppnår samma
positiva resultat av operation som barn utan DS. Studierna skiljer sig åt så till vida att i
den studie som visar negativt resultat görs jämförelser mellan barn med DS och barn
utan DS. I den andra jämförs barn med DS före och efter behandling och i denna är det
en kombination av åtgärder där inopererade ventilationsrör är en av dessa. Det är nog
rimligt att anta de positiva effekterna blir mindre för barn med DS, de har fler övriga
funktionsnedsättningar som kan påverka resultatet. Ett liknande resultat kan man se i
studien av Price et al. (2004). Den visar att effekten av att operera bort polyper hos barn
med DS som behandling för nasala och mellanöreproblem inte ger samma positiva
effekter som vid operation av barn utan DS. Detta borde påverka beslutet om operation
skall ske särskilt med tanke på barnets övriga hälsotillstånd
I de habiliterande åtgärderna är regelbundet besök hos audionom och ÖNH- specialist
viktigt. Ofta har barn med DS smala och trånga hörselgångar som gör att det är svårt att
se trumhinnan med ett vanligt otoskop. Därför kan de behöva undersökas med
öronmikroskop för att kontrollera öronstatus. Barn med DS drabbas oftare av
vaxproppar än barn utan DS. Shott (2006) och Venail et al. (2004) rekommenderar
besök hos ÖNH en gång i halvåret för barn mellan 3 månader och 5 år.
18
I tabell 4 presenterar författarna av föreliggande studie riktlinjer för hur habiliterande
insatser för barn med DS skulle kunna utformas.
Tabell 4 Habiliterande insatser för barn med DS
Förebyggande hörselvård av barn med Down Syndrom
Nyfödd
Hörselscreening med OAE och/eller BRA
3 månader – 5 år
Kontroll av öronstatus hos ÖNH-specialist
Hörselmätningar hos audionom, BRA, och/eller OAE, tympanometri och
anpassad barnaudiometri
En gång i halvåret
5 år – vuxen
Kontroll av öronstatus hos ÖNH-specialist
Hörselmätning hos audionom, BRA och/eller OAE, tympanometri och
anpassad barnaudiometri
En gång om året
0 – vuxen
Vid långvarig sekretorisk mediaotit som ger en hörselnedsättning bör en ÖNHspecialist överväga att operera in ventilationsrör.
Vid behov
I förslaget av förebyggande hörselvård av barn med DS ingår rekommenderade
mätmetoder. De vårdprogram som är framtaget av Svenska Downföreningen saknar
dessa.
Metoddiskussion
Som metod till föreliggande arbete valdes systematisk litteraturstudie. Denna metod
valdes utifrån arbetets syfte och frågeställning och ansågs av författarna av detta arbete
passa bäst.
Att sammanställa redan publicerad forskning ansågs vara hanterbart inom den givna
tidsramen.
De databaser där litteratursökning utfördes fanns tillgängliga vid Örebro universitets
bibliotek. Databaserna valdes ut för att täcka det aktuella ämnesområdet.
Litteratursökningen genomfördes i [email protected]Örebro och Medline PubMed. En viss risk
finns att relevanta artiklar som är tillgängliga i andra databaser har missats. Med tanke
på tidsplanen och omfattningen av föreliggande arbete anses val av databaser täcka in
ämnesområdet.
Urvalsprocessens började med att artiklarnas titlar lästes. I en del tveksamma fall lästes
även abstrakten översiktligt. Med detta förfarande finns det en risk att relevanta artiklar
exkluderades från studien. Artiklar som inte hade abstrakt tillgängliga exkluderades.
Även det kan ha orsakat att relevanta artiklar inte kom med.
19
Enligt Forsberg och Wengström (2003) har översiktsartiklar lågt bevisvärde. I
föreliggande arbete har författarna ändå valt att inkludera två sådana artiklar. De belyser
vikten av hörselhabilitering av barn med DS och ansågs därmed vara värdefulla.
Inklusionskriteriet för artiklarna var att fokus skulle vara på hörselproblem hos barn med
DS. I en av artiklarna ingick både barn och vuxna. Artiklarna ansågs intressanta och de
delar som handlade om hörselproblem hos barn med DS lyftes ur.
Slutsatser
Föreliggande litteraturstudie är begränsad då resultatet bygger på ett fåtal studier.
Hur ter sig resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med
DS?
ABR från barn med DS kan skilja sig från resultat från barn utan DS. Det råder
oklarheter i de skillnader som förekommer.
Resultat från OAE kan påverkas av mellanörats struktur, dessa kan visa falskt hög andel
av kokleär hörselnedsättning hos barn med DS.
Tympanometri i kombination med OAE kan ge en viktig fingervisning om mellanörats
status vid diagnostisering av hörselnedsättningar hos barn med DS.
Resultaten från hörselmätningar bör tolkas utifrån kunskaper om hur olika faktorer i
hörselsystemet orsakade av syndromet kan påverka mätresultaten.
Vilka habiliterande insatser föreslås för att bibehålla eller förbättra
hörseln hos barn med DS?
Det är ett känt faktum att en stor andel barn med DS har hörselproblem och att tidig
diagnostisering är av vikt. Därför bör det nyfödda barnet hörselscreenas. När barnet är 3
månader till 5 år rekommenderas att regelbundna besök hos audionom och ÖNHspecialist görs en gång i halvåret. Vid dessa besök kontrolleras öronstatus samt utförs
hörselmätningar med BRA, och/eller OAE i kombination med tympanometri. Anpassad
barnaudiometri utförs när barnet är moget att medverka vid sådan hörselmätning. Från 5
års ålder till vuxen ålder bör dessa besök ske en gång per år. Vid långvarig sekretorisk
mediaotit som ger en hörselnedsättning bör en ÖNH-specialist överväga att operera in
ventilationsrör.
20
Referenser
Annerén, G. (1985). Medicinskt vårdprogram. [www-dokument]. Tillgänglig: Svenska
Down
föreningens
webbsida:
http://www.svenskadownforeningen.se
/kunskapsbanken/medicin och hälsa/Medicinska Vårdprogrammet - Downs syndrom.
(Senast uppdaterad: 2006-04-18). [Hämtad: 2008-03-22].
Annerén, G., Johansson, I., Kristiansson, I., & Lööw, L. (1996). Down syndrom En bok
för föräldrar och personal. Stockholm: Liber AB.
Bilgin, H., Kasemuwan, L., Schachern, P. A., & Paparella, M. M. (1996). Temporal
Bone Study of Down’s syndrome. Arch Otolaryngology Head Neck Surgery, 122,
271-275.
Chen, Y. J., & Fang, P. C. (2005). Sensory evoked potentials in infants with Down
syndrome. [Elektronisk].
Acta Paediatrica, 94, 1615-1618. Tillgänglig:
[email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-14].
Driscoll, C., Kei, J., Bates, D., & McPherson, B. (2003). Tympanometri and TEOAE
Testing of Children with Down Syndrome in Special Schools. [Elektronisk]. The
Australian and New Zealand Journal of Audiology, 25, (2), 85-93.Tillgänglig:
Medline Pub Med. [Hämtad: 2008-03-14].
Forsberg, C., & Wennström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier.
Värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och
kultur.
Forskning som involverar människor. [www-dokument]. Vetenskapsrådet.
(Publiceringsdatum ej angivet). Tillgänglig: Vetenskapsrådets webbsida,
<http://www.codex.uu.se>/Forskning
som
involverar
människor/Informerat
samtycke. (Senast uppdaterad: 2007-11-27). [Hämtad: 2008-03-16].
Gelfand, S. A. (2001). Essentials of audiology (2th ed.). New York: Thime.
Hassmann, E., Skotnicka, B., Midro, A. T., & Musiatowicz, M. (1998). Distortion
products otoacoustic emissions in diagnosis of hearing loss in Down syndrome.
[Elektronisk]. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 45, 199-206.
Tillgänglig: [email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-16].
Hälsoundersökningar inom barnhälsovården. [Elektronisk]. Socialstyrelsen, Allmänna
råd (1991). Tillgänglig: Socialstyrelsens webbsida, http://www.socialstyrelsen.se
/Publicerat/Hälsoundersökningar inom barnhälsovården. [Hämtad: 2008-03-20].
Iino, Y., Imamura,Y., Harigai, S., & Tanaka, Y. (1999). Efficacy of tympanostomy tube
insertion for otitis media whit effusion in children with Down syndrome.
[Elektronisk]. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 49, 143-149.
Tillgänglig: [email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-16].
Krecicki, T., Zalesska-Krecicka, M., Kubiak, K., & Gawron, W. (2005). Brain auditory
evoked potentials in children with Down syndrome. [Elektronisk]. International
Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 69, 615-620. Tillgänglig: [email protected]Örebro.
[Hämtad: 2008-03-16].
21
Marder, E., & Dennis, J. (2001). Medical management of children with Down’s
syndrome. [Elektronisk]. Current Paediatrics, 11, 57-63. Tillgänglig: [email protected]Örebro.
[Hämtad: 2008-03-20].
Maroudias, N., Economides, J., Christodoulou, P. & Helidonis, E. (1993). A stydy on
the otoscopical and audiological findings in patients with Down´s syndrome in
Greece. International journal of pediatric otorhinolaryngology, 29, 1, 43-49.
Nationalencyklopedin 2008. [Elektronisk]. Nationalencyklopedins internettjänst. (2008).
Tillgänglig: Nationalencyklopedins webbsida, < http://www.ne.se.>/mesenkym.
[Hämtad: 2008-04-01]
Price, D. L., Orvidas, L. J., Weaver, A. L., & Farmer, S. A. (2004). Efficacy of
adenoidectomy in the treatment of nasal and middle ear symptoms in children with
Down syndrome. [Elektronisk].
International Journal of Pediatric
Otorhinolaryngology, 48, 7-13. Tillgänglig: [email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-14].
Roeser, R. J., Valente, M., & Hosford-Dunn, H. (2000). Audiology diagnosis. New
York: Thieme.
Roizen, N. J., Wolters, C., Nico, T., & Blondis, T. A. (1993). Hearing loss in children
with Down syndome. [Elektronisk]. Journal Pediatric, 123 (1993), 9-12. Tillgänglig:
[email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-22].
SAME. (2004). Handbok i hörselmätning. Bromma: C A Tegnér AB.
Selikowitz, M. (1997). Down syndrome: the facts (2th ed.). Oxford: Oxford University
Press.
Shott, S. R., Joseph, A., & Heithaus, D. (2001). Hearing loss in children with Down
syndrome. [Elektronisk]. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 61,
199-205. Tillgänglig: [email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-10].
Shott, S. R. (2006). Down syndrome: Common otolaryngologic manifestations.
[Elektronisk]. American Journal of Medical Genetics. 142C, 131-140. Tillgänglig:
[email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-03-10].
Stach, B. A. (1998). Clinical Audiology. New York: Thomson.
Stoel-Gammon, C. (1997). Phonological development in Down syndrome. [Elektronisk].
Mental retardation and developmental disabilities research reviews. 3, 300-306.
Tillgänglig: [email protected]Örebro. [Hämtad: 2008-04-01].
Venail, F., Quentin, G., & Mondain, M. (2004). ENT and Speech Disorders in Children
with Down´s Syndrome: an OIverview of Pathophysiology, Clinical Features,
Treatments, and Current Management. Clinical Pediatrics, 43 (9), 783-91.
22
Bilaga 1
Författare,
år
Syfte
Blaser, S.,
Propst, E. J.,
Martin, D,
Feigenbaum,
A, James, A.
L., Shannon,
P. & Papsin
B. C.
2006.
Studien syfte är att
belysa vilka
missbildningar som
kan förekomma i
innerörat hos barn med
DS.
Driscoll, C.,
Kei, J.,
Bates, D. &
McPherson,
B.
2003.
Metod
- Typ av studie
- Inklusionskriterier
- Population
Resultat
Kvalitet
- Kvantitativ, icke experimentell,
retrospektiv studie.
- Barn med DS som har
hörselnedsättning.
- 59 barn med DS 0,01-17,73 år och
en kontrollgrupp med 32 normalt
hörande barn 0,98-16,74 år.
Generellt har barn med DS mindre koklea än
normalhörande barn. Speciellt vanligt är det
med missbildningar i vestibularis. Ofta
förekommer det små förbenade öar i de laterala
båggångarna. Hålrummet för hörselnerven kan
vara mindre än normalt. Det förekommer även
förbeningar av hammaren. Även saccus
enolyfaticus kan vara missbildat.
Artikelförfattarnas slutsats är att
missbildningar i innerörat är mycket mer
vanligt hos barn med DS än vad som tidigare
har rapporterats.
3
Undersöka
effektiviteten av
Tympanometri och
TEOAE som
undersökningsmetod
på barn med DS.
- Kvantitativ, icke experimentell,
retrospektiv studie
- Barn med DS som går på
specialskola
- 15 specialskolor i Brisbane,
Queensland och omgivande städer är
randomiserat utvalda.. 27 barn deltar
frivilligt, 20 pojkar och 7 flickor, 5
mån-10 år.
Tympanometri testet visar att 52 % av de
undersökta öronen tillhörande barn med DS
hade normal trumhinna och mellanöra. Vid
TEOAE erhölls inga normala svar från 75,9 %.
Sammantaget uppvisar mätningarna från
tympanometri och TEOAE att 81,5 % av
resultaten ej var normala. Artikelförfattarnas
slutsats är att det är viktigt att ett verktyg tas
fram för att planera och genomföra ett allmänt
screeningsprogram för barn med DS.
1
Chen, Y. J. &
Fang, P. C.
2005.
Att undersöka den
sensoriska funktionen
av perifer och centrala
nervbanor hos
spädbarn med DS med
hjälp av
elektrofysiologiska
tester.
- Kvantitativ, icke experimentell
- Spädbarn med DS
- 30 spädbarn med DS (6-18 mån) och
en kontrollgrupp på 25 individer (7-16
mån).
Forskarna fann inga signifikanta skillnader
mellan vågornas latenstider när jämförelser
gjordes mellan ABR-resultat från spädbarn
med DS och en kontrollgrupp med spädbarn
utan DS. Däremot gjordes liknande tester inom
syn och perception, där resultaten visade på
signifikanta skillnader mellan spädbarn med
DS och kontrollgruppen. Forskarnas slutsats är
att barn med DS i varierande grad har färre
sensoriska neuron.
2
Hassmann,
E.,
Skotnicka,
B., Midro, A.
T. &
Musiatowicz,
M.
1998.
Syftet med studien är
att utröna
effektiviteten av
distorsionsprodukter
Otoakustiska
emissioner (DPOAE)
tillsammans med
Tympanometri som
audiologisk
diagnostiserings
metod.
- Kvantitiv icke experimentell
- Barn med diagnostiserad DS
- 47 barn med DS, 5 mån-16 år.
Kontrollgrupp med 20 öron i åldern
3,5- 10 år.
Tympanometri genomfördes på samtliga barn i
studien. Av dessa hade 10,7 % av barnen med
DS hade en normal trumhinna och mellanöra.
Resultatet av DPOAE visar att generellt alla
DPOAE amplituder i dB SPL var lägre hos
barn med DS. Signifikanta skillnader fanns vid
1500, 2000 och 3000 Hz när jämförelser
gjordes mellan barn med DS och
kontrollgruppen. Artikelförfattarnas slutsats
är att det finns ett samband mellan uteblivna
tympanometri resultat och låga amplituder i
DPOAE. Barn med DS har generellt lägre
DPOAE amplituder.
2
Iino, Y.,
Imamura, Y.,
Harigai, S. &
Tanaka, Y.
1999.
Syftet med studien är
att avgöra hur effektivt
det är att operera in
ventilationsrör i örat
på barn med DS.
- Kvantitativ icke experimentell
prospektiv studie
- Barn med DS som behandlats för
sekretorisk mediaotit i 3 månader och
som är aktuella för att få
ventilationsrör inopererade.
- 28 barn med DS i åldern 2-13 år
Barnen följdes under 2 år eller mer.
Samtliga barn, både de med DS och de i
kontrollgruppen, hade behandlats för
sekretorisk mediaotit i tre månader innan
operationen. Barnen följdes upp en gång i
månaden de första 6 månaderna efter
operationen. Därefter var uppföljningen
varannan månad. Sista besöket gjordes då
barnen var 7 år eller äldre. Artikelförfattarnas
slutsats är att barn med DS inte uppnår samma
positiva effekt av att operera in ventilationsrör
som behandling för sekretorisk mediaotit som
för normalutvecklade barn.
1
23
Författare,
år
Syfte
Kanamori.
G., Witter,
M., Brown, J.
& WilliamsSmith, L.
2000.
Det är en
översiktsartikel som
beskriver forskningen
som presenteras i
litteraturen inom
ÖNH.
-översiktsartikel.
Alla barn med DS bör hörselscreenas som
spädbarn. Detta bör även följas upp senare i
livet. Tidiga insatser bör sättas in mot
behandlingsbara konduktiva
hörselnedsättningar för att ge barnen med DS
förutsättningar för god tal- och
språkutveckling.
3
Krecicki, T.,
ZalesskaKrecicka, M.,
Kubiak, K. &
Gawron, W.
2004.
Syftet med studien var
att göra en objektiv
utredning av
hörtrösklar samt göra
en funktionell
utredning av
hörselsystemet med
BAEP hos barn med
DS.
- Kvantitativ icke experimentell studie
- 70 barn med DS i åldern 2 mån-17 år
(medelålder 3,4 år).
- De deltagare där man kunde
identifiera våg I, III och vid 70 dB
sHL jämfördes med kontrollgrupper
som bestod av normalutvecklade barn
utan DS.
Hörtrösklarna var normala i 43 öron, i 42 öron
var de mellan 30-80 dB nHL och i 55 öron var
hörtrösklarna sämre än 80 dB sHL.
Analyserade normala BAEP-resultat vid 70 dB
sHL visade att peak I och III var signifikant
kortare hos barn med DS yngre än ett år
jämfört med äldre barn med DS och
kontrollgruppen. Peak III och
interpeaklatenserna I-III var signifikant längre
hos äldre barn med DS än hos kontrollgruppen.
1
McPherson,
B., Pui-Shan
Lai, S.,
Kwong-Ki
Leung, K. &
Hoi-Yee Ng,
I.
2007.
Syftet med studien var
att med
hörselscreening
undersöka i hur stor
utsträckning
hörselnedsättning
förekommer bland
barn med DS. Samt
avgöra om ljudmiljön i
ett typiskt kinesiskt
klassrum är adekvat
för effektiv inlärning
för barn med DS.
- Kvantitativ, icke experimentell
- Skolbarn med DS i Hong Kong
området
- 92 barn i åldern 6,4-20,3 år från 13
olika skolor deltog frivilligt.
92 barn med DS hörselscreenades på skolorna.
Tympanometri genomfördes på 157 öron och
man fick inget resultat hos 42,7 % av öronen.
TEOAE genomfördes på 160 öron hos 78,1 %
av dem fick man inget svar.
Tanken var att de barn som upptäcktes ha en
hörselnedsättning skulle utredas och
diagnostiseras. Endast 13 % av de 92 barnen
blev utredda och diagnostiserade. Detta
berodde på enligt artikelförfattarna att
föräldrarna inte ville eller kunde låta barnen
fortsätta att delta i studien. Vid
diagnostiseringen genomförde man
tonaudiometri som visade att 68,2 % av barnen
hade en hörselnedsättning. Artikelförfattarna
medger att resultatet från studien inte är
representativ för en population
3
Price, D., L.,
Orvidas, L.,
J., Weaver,
A., L. &
Farmer, S.,
A.
2003.
Studiens syfte var att
undersöka effekten av
att operera bort
polyper som
behandling för nasala
och mellanöresymtom
hos barn med DS.
- Kvantitativ icke experimentell
retrospektiv studie.
- Barn med DS yngre än 16 år som
opererat polyper mellan år 1978-1997
identifierades via ett
operationsregister.
- För varje barn med DS matchades 2
barn utan DS som gjort liknande
operation.
- 27 barn med DS jämfördes med 53
barn utan DS som ingick i en
kontrollgrupp. Information hämtades
ur deltagarnas sjukjournaler och
föräldrarna intervjuades för
bedömning av deltagarnas symptom
före oh efter operation.
De symtom som bedömdes var nasal
obstruktion, rinit, snarkning, apnéer, orolig
sömn, nästäppa, munandning, akur eller
kronisk otit, konduktiv eller mixad
hörselnedsättning och behov av inopererade
ventilationsrör. Det var fler i kontrollgruppen
som upplevde förbättringar i dessa symtom än i
gruppen barn med DS. Det var vanligare med
komplikationer i samband med operationen hos
de barn som hade DS.
1
24
Metod
- Typ av studie
- Inklusionskriterier
- Population
Resultat
Kvalitet
Författare,
år
Syfte
Shott, S. R.,
Joseph, A. &
Heithaus, D.
2001.
Syftet med studien var
att resultaten skulle
bidra till mer exakta
normer kring åtgärder
och behandling för att
förbättra hörseln hos
barn med DS.
Artikelförfattarnas
hypotes var att
tillgänglig fakta är
inaktuell. Målet var att
uppnå så bra
hörtrösklar som
möjligt hos deltagarna
i studien.
Shott, S. R.
2006.
Venail, F.,
Quentin., G.
& Mondain.,
M. 2004.
Metod
- Typ av studie
- Inklusionskriterier
- Population
Resultat
Kvalitet
- Kvantitativ icke experimentell
prospektiv studie, jämförelser görs på
deltagarna före och efter behandling.
- Barn med DS yngre än 2 år, där man
kunde göra minst två tillförlitliga
hörselmätningar innan behandling.
- 48 barn med DS, 56 % pojkar och 44
% flickor.
- Deltagarna undersöktes var 3.e till
var 6.e mån, vaxborttagning och
behandling för otit vid behov. ABR
gjordes före studien och
tonaudiometri vid 6 mån eller äldre.
Resultaten visar att före behandling hade 81 %
av deltagarna hörselnedsättning och efter att ha
medverkat i studien under ett år hade endast 2
% av deltagarna kvarvarande
hörselnedsättning.
Fyra deltagare uppnådde bästa möjliga
hörtrösklar utan någon speciell medicinsk eller
kirurgisk åtgärd. Fyra deltagare behövde
behandling med antibiotika för att uppnå bästa
hörtrösklar och 40 deltagare krävde behandling
med inopererade ventilationsrör för att uppnå
bästa hörtrösklar. Artikelförfattarna drar
slutsatsen att hörselproblem hos barn med DS
kan förbättras om barnen tidigt och
kontinuerligt blir undersökt och vid behov
erhåller medicinska och kirurgiska åtgärder.
1
Syftet med studien var
att uppdatera
information och
rekommendationer
kring behandling av
öron, näsa och
halssymtom hos barn
med DS.
En översiktsstudie. De beskrivningar
av symtom och rekommendationer
kring utredning och behandling som
presenteras bygger på bevisbaserade
studier som behandlar ÖNH- problem.
- ABR eller OAE vid födseln
- Anpassad audiometri (observation, tittlåda
eller lek) var 6.e månad till barnet klarar av att
medverka vid tonaudiometri
- Årliga hörseltest om hörseln är normal
- Mer frekventa hörseltest vid
hörselnedsättning
- Remiss till ÖNH-specialist för mikroskopisk
undersökning om det är problem att bedöma
trumhinnans status på grund av vax eller trånga
hörselgångar
- Återbesök hos ÖNH-specialist var 3.e månad
i fall med trånga hörselgångar
- Operera in ventilationsrör om individen haft
3-5 öroninflammationer under ett år eller haft
vätska i mellanöra i 2-3 månader
- Återinsätta ventilationsrör vid återkommande
infektioner eller kroniskt vätska i mellanöra.
2
Artikelförfattarnas
förhoppning är att
artikeln ska hjälpa
hälsovårdspersonal i
deras dagliga arbete
med ÖNH- och
språkstörningar hos
ban med DS.
Artikeln är en översiktsartikel om som
beskriver patologi, diagnostik,
behandling och allmänna råd rörande
ÖNH- och språkstörningar hos barn
med DS.
Översiktsartikeln har rekommendationer för en
behandlingsplan för ÖNH-problem.
- Nyfödd-1 månad screenas med BRA
- 3 månader 5 år bör var 6 månad genomgå
otoskopering, tympanometri, anpassad
barnaudiometri, och besök hos logoped
- 5år till vuxen bör varje år genomgå
otoskopering, Tympanometri, tonaudiometri
och besök hos logoped
2
25
Download
Random flashcards
Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards