Mänskliga rättigheter i
Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporterna om öarna i Oceanien kan
bara ge en översiktlig bild av läget
för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också
från andra källor.
Mikronesien 2013
ALLMÄNT
Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Mikronesiens konstitution skyddar mot diskriminering baserad på kön, ras,
nationalitet, språk och social status, men detta skydd upprätthålls inte alltid.
Respekten för personlig frihet iakttas generellt och landet bedöms ha god
yttrandefrihet.
Rättsväsendet kan inte alltid garantera en effektiv och rättsäker rättegång, ofta
på grund av resursbrist. Korruption är ett problem inom flera viktiga
samhällsfunktioner, bland annat inom polisväsendet.
Vad gäller kvinnors rättigheter förekommer problem, bland annat förekommer
våld och det saknas lagstiftning som förbjuder våldtäkt och misshandel inom
äktenskapet. Kvinnor tvingas att gifta sig mot sin vilja och ett system för
hemgift används. Kvinnors politiska representation är mycket låg.
Skyddet för barns rättigheter behöver enligt FN förbättras eftersom det inte
finns en lägsta straffbarhetsålder för barn och eftersom barnarbete inte är
förbjudet.
Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Av de centrala internationella konventionerna på området mänskliga rättigheter
har Mikronesien ratificerat:
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 2004.
2
-
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the
Child, CRC, 1993, och dess tilläggsprotokoll om handel med barn och
barnpornografi år 2012. Tilläggsprotokollet till CRC om barn i väpnade
konflikter undertecknades, 2002, men har inte ratificerats.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD undertecknades år 2011,
men har inte ratificerats.
Mikronesien har lämnat en rapport till konventionskommittén för barnets
rättigheter, 1996, men har i övrigt inte fullföljt sin rapporteringsskyldighet.
Mikronesien genomgick 2010 FN:s universella granskningsmekanism, Universal
Periodic Review, UPR.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Federationen Mikronesien är en parlamentarisk demokrati. Landet har starka
band till USA som förvaltade området från 1947 till 1986.
Mikronesisk lag förbjuder tortyr och det finns inga kända rapporter som tyder
på att tortyr förekommer. Det finns dock uppgifter om enskilda fall där poliser
använt övervåld mot individer.
Det förekommer inga rapporter om av statsmakten sanktionerade politiska
mord eller påtvingade försvinnanden. Lagen förbjuder godtyckliga
frihetsberövanden. Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden eller
tvångsarbete är kända.
Häkten och fängelser uppfyller i stort internationellt godtagbar standard.
Dödsstraffet avskaffades enligt Amnesty International år 1986 och inga
avrättningar har skett sedan dess.
Lagen föreskriver ett oberoende rättsystem och detta respekteras generellt av
myndigheterna. Resurs- och personalbrist leder dock till ineffektivitet inom
rättsväsendet och problem med utdragna rättsprocesser har rapporterats.
Med undantag för ungdomsbrott är rättegångar offentliga. Spridda uppgifter
om nepotism och politisering inom poliskåren förekommer. Korruption
uppges vara ett problem inom flera viktiga samhällsfunktioner. Det saknas
lagstiftning som fastställer medborgares rätt att ta del av offentlig information.
Det förekommer inga kända rapporter om frihetsberövande på politiska
grunder.
3
Det är inte ovanligt att man använder sig av traditionella mekanismer för
tvistelösning i stället för en västerländsk rättsprocess. Ett motstånd mot
rättsprocesser och frihetsberövande som metoder för upprätthållande av lag
och ordning sägs medföra att vissa individer har kunnat agera med straffrihet.
Misstänkta personer försätts inte sällan på fri fot mot en låg borgenssumma.
Yttrandefriheten garanteras i konstitutionen men press- och informationsfrihet
omnämns inte specifikt. Dessa friheter respekteras dock generellt i praktiken.
Medborgare uppges kunna kritisera regeringen utan repressalier och det
förekommer inga kända rapporter om inskränkningar i tillgång till internet.
Tillgången på oberoende medier är dock begränsad.
År 2013 rankades pressfriheten till 21 på Freedom House Index för pressfrihet.
Mötes- och föreningsfriheten är lagstadgad och respekteras generellt.
Fackföreningsverksamhet är tillåten men fackföreningar saknas enligt rapport
från Freedom House år 2013.
Religionsfriheten är lagstadgad och den uppges respekteras.
Mikronesiens konstitution är uppbyggd efter amerikansk förebild.
Kongressvalet 2011 betraktades i sin helhet som fritt och rättvist.
Samhället karaktäriseras av hierarkiska system, och personer av högre rang
inom detta system är överrepresenterade i landets politiska ledning. Kvinnor är
underrepresenterade på politisk nivå och det finns inga kvinnliga ledamöter i
kongressen.
Mikronesiens BNP utgörs till stor del av utländskt bistånd. En stor del av detta
är bistånd från USA enligt det fördrag, The Compact of Free Association, som
ingicks då landet blev självständigt 1986 och som upphör 2023. Avtalet ger
USA bestämmanderätt över och ansvar för Mikronesiens försvar. Nationell
polis under civil styrning ansvarar för den interna säkerheten.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Arbetslösheten i Mikronesien uppskattas omfatta drygt 20 procent av
befolkningen och utgör ett ekonomiskt och socialt problem. Minimilönerna för
offentliganställda uppgår till mellan 1,25 och 2,65 USD per timme och lagen
föreskriver lika lön för lika arbete.
Det fanns enligt Freedom House 2013 ingen lagstiftning som reglerar arbetstid
eller arbetssäkerhet i Mikronesien. Det finns enligt samma organisation inte
heller någon laglig rätt för medborgare att strejka eller att ingå kollektivavtal.
4
Det förekommer rapporter om brister i arbetsförhållanden på utländska fartyg
som fiskar i Mikronesiskt vatten.
Mikronesien har inte anslutit sig till ILO.
Mikronesien har en förhållandevis god hälsovård.
Skollagen föreskriver obligatorisk och avgiftsfri grundskoleutbildning för barn
mellan 6 och 14 års ålder. Även offentliga gymnasieskolor är avgiftsfria, men
eleverna bekostar själva läroböcker och skolkläder. Över 90 procent av barnen
går i skolan och andelen läskunniga är över 90 procent. Många barn fullföljer
inte skolgången.
Många öbor lever utan rinnande vatten och elektricitet. Inkomstskillnaderna är
relativt stora. De minimilöner för statligt och privat anställda som fastställts av
de fyra delstaterna uppges vara tillräckliga för att garantera en anständig
levnadsstandard. Det finns inget socialförsäkringssystem.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
Konstitutionen skyddar mot diskriminering baserad på kön, men omfattande
diskriminering mot kvinnor förekommer trots detta. Organisationer som
arbetar för mänskliga rättigheter uppger att kvinnor har sämre tillgång till
hälsovård, utbildning och arbete. Kvinnor är underrepresenterade på högre
nivå i samhället, inklusive i beslutsfattande församlingar.
Regeringen har skapat en arbetsgrupp med kvinnliga offentliganställda som ska
fungera som rådgivare till regeringen i frågor om diskriminering på
arbetsplatsen.
Misshandel och sexuellt ofredande av kvinnor uppges vara vanligt
förekommande, såväl inom familjen som utanför. Tvångsgifte och hemgift
förekommer fortfarande. Specifika lagar mot misshandel och mot våldtäkt
inom äktenskapet saknas. Staten erbjuder inte skyddade boenden för kvinnor
som blivit utsatta för våld. Vissa program för att bekämpa förekomsten av våld
i hemmet finansieras med biståndsmedel.
Människohandel uppges vara ett omfattande problem i landet. År 2012 antog
Mikronesien en lag, the Human Trafficking Act, som gjorde det möjligt att åtala
personer som gjort sig skyldiga till människohandel.
Det förekommer rapporter om barnmisshandel, utnyttjande och försummande
av barns rättigheter. Barnmisshandel är förbjuden enligt lag, men denna
5
lagstiftning står i konflikt med en lag om föräldrars rätt att disciplinera sina
barn.
Det finns inte några formella hinder för flickor att gå i skola, men det uppges
att flickor av olika anledningar ändå inte har möjlighet att gå till skolan.
FN:s universella granskningsmekanism uppmanade 2010 Mikronesien att
införa en lägsta straffbarhetsålder samt att förstärka förbudet mot barnarbete.
I en av de fyra delstaterna, Yap, har ett hierarkiskt socialt system tillämpats, där
personer med låg samhällelig status tenderar att bli diskriminerade. Detta
system uppges dock vara på väg att försvinna.
Viss diskriminering av utländska medborgare förekommer, främst i form av
hinder för att driva affärsverksamhet. Konstitutionen begränsar utländskt
ägande av mark.
Det finns inga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet. Det är dock ovanligt att homosexuella är öppna med sin
läggning.
Enligt lag får flyktingar som riskerar att utsättas för tortyr eller andra övergrepp
i hemlandet inte sändas tillbaka till ursprungslandet. Mikronesien samarbetar
med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, och humanitära organisationer för
att bistå flyktingar och asylsökande.
Lagen förbjuder diskriminering av offentliganställda med funktionsnedsättning,
men det finns inget motsvarande skydd för privatanställda.
Lagar och byggnormer som syftar till att underlätta tillträdet för
funktionshindrade saknas. I brist på vårdplatser förekommer det att personer
med psykiska funktionshinder placeras i fängelseanläggningar. Kongressen
antog 2011 en strategi för att skydda funktionshindrades rättigheter.
