jämställdhet

#jämställdhet
Temarapport om kvinnor
och män i kollektivtrafiken
#jämställdhet – temarapport om kvinnor och män i kollektivtrafiken
Trafikförvaltningen, Stockholms läns landsting
Strategisk utveckling, Analys
Karolina Pamp-Sandgren och Johanna Pettersson
Oktober 2013
Förord
”
Kvinnor förlorare när pendeln är sen”. Den rubriken gick nyligen att läsa i media och syftade till
de ökade förseningar som drabbat kollektivtrafiken. Enligt Länsstyrelsen, som gjort
undersökningen, är förseningarna en jämställdhetsfråga då kvinnor reser mer kollektivt än män.
Under hösten 2012 genomförde Trivector Traffic på uppdrag av SL en inventering av aktuellt
kunskapsläge om jämställdhet i kollektivtrafiken och i hela transportsystemet, samt tog fram
rekommendationer för hur planeringen av kollektivtrafiken i Stockholms län kan bidra till ökad
jämställdhet.
Denna temarapport grundar sig på ovan nämnda arbete och vi har här valt att belysa några av de
aspekter som rör jämställdhet och de skillnader som finns i mäns och kvinnors resmönster. Vår
förhoppning med denna rapport är att synliggöra de samband som finns mellan kollektivtrafik och
jämställdhet i dagens samhälle.
Innehåll
Jämställdhet i Sverige
3
Lika för alla
3
Vad handlar det här med genus egentligen om?
3
Hur ser det ut idag?
3
Resmönster
4
Större region=större klyftor?
4
Vem är det som bestämmer?
5
Tyck till!
5
Jämställdhet i kollektivtrafiken
6
Jämställdhet i Stockholm
6
Genusskillnader i SL-trafiken
6
Trygghet
6
Fler kvinnliga busschaufförer i Skåne
7
Malmö stads projekt ”Hållbar jämställd i kollektivtrafiken”
7
Göteborgsregionen
7
Konsekvensanalys
8
Genusbegreppet innebär att kvinnor och mäns
möjligheter och beteenden inte beror på biologi.
De formas istället utifrån samhällets förväntningar
om vad män och kvinnor är, kulturella och sociala
villkor och förutsättningar. Genom att använda
begreppen kön och genus görs en skillnad på vad
som är kopplat till biologiska skillnader och vad
som baseras på föreställningar om manligt och
kvinnligt. Kön står för det som har med vår biologi
att göra, medan begreppet genus används för att
förtydliga att vad som anses vara ”manligt” eller
”kvinnligt” ofta är skapat av samhället vi lever i.
Jämställdhet i
Sverige
Hur ser det ut idag?
Idag utbildar sig kvinnor i högre grad än män, men
har i genomsnitt lägre lön. Oavsett ålder tjänar
män mer än kvinnor.
Lika för alla
Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att
alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma
samhället och sina egna liv. Till det övergripande
jämställdhetsmålet har fyra mer konkretiserade
delmål kopplats. Dessa är:
Kvinnor arbetar mer deltid och tar även ut mer av
föräldraledigheten. Endast var tionde arbetande
man arbetar deltid medan motsvarande andel
bland kvinnor är en tredjedel.
När det gäller könsfördelning i styrelser har män
oftare rösträtt medan kvinnor i högre utsträckning
är suppleanter.
I grund och botten tar kvinnor sammantaget mer
ansvar för hemarbetet och familj. Ju fler barn, ju
mindre betald arbetstid för kvinnor. Över tid går
det att se att män tar mer ansvar i hemmet, men
utjämningen går långsamt. På 20 år har kvinnor
minskat hemarbetet med drygt en timme medan
männen ökat motsvarande arbete med 8 minuter.
Transportpolitikens övergripande mål är att
säkerställa ”en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt
hållbar
transportförsörjning
för
medborgarna och näringslivet i hela landet”.
Förutom det övergripande målet finns funktionsoch hänsynsmål med ett antal prioriterade
områden där jämställdhet ingår.
Vad handlar det här med genus
egentligen om?
Jämställdhet och genus handlar om fördelningen
av makt och resurser. Jämställdhet utgår från alla
människors lika värde och begreppet omfattar
förhållanden mellan kvinnor och män.
Bildkälla bild: Gunnar Lundmark/Scanpix
3
Enligt EqualClimate som är en nordisk kunskapsoch idéportal, finns följande skillnader mellan
kvinnor och män när det gäller resor:
Det finns en skillnad i attityder till
miljö och bilanvändning. För kvinnor är
det viktigare med funktionalitet och
miljövänliga transportmedel. För män
är det viktigare med prestanda och
motorkapacitet och de har högre
potential för ett ökat bilanvändande.
Bildkälla: dn.se
Männens resor är längre, vilket delvis
kan förklaras av att de i högre
utsträckning har tillgång till bil. Det kan
också förklaras med att de har högre
position på arbetsmarknaden och
därmed reser längre. Kvinnorna gör
fler resor i närområdet.
Resmönster
Det är viktigt att poängtera att skillnader i
resmönster inom könen är stora och skiljer mycket
beroende på ålder, inkomst, utbildning etcetera
och dessa skillnader är ofta större än de mellan
könen. Men för kvinnor och män som grupp kan
det konstateras att det finns genomgående
skillnader. Män reser exempelvis längre och mer
med bil än vad kvinnor gör.
De vanligaste resorna för män är till
och från arbetet medan kvinnor oftare
gör kedjeresor med flera på varandra
följande mål. Männen reser oftare i
rusningstid än kvinnorna.
Om kvinnor och män arbetar heltid gör de lika
många arbetsresor, men eftersom en större andel
kvinnor arbetar deltid gör de totalt sett färre
arbetsresor.
Utöver skillnader i resmönster finns också
skillnader mellan män och kvinnor när det gäller
ägande av fordon. Männen äger fler bilar än
kvinnorna och detta förändras i mycket långsam
takt. År 2000 ägde kvinnor 33,1 procent av de
privatägda bilarna i trafik; motsvarande siffra år
2010 var 34,6 procent.
Kvinnor har körkort och tillgång till bil i mindre
utsträckning än män och kvinnor reser mer med
kollektivtrafiken.
Större region = större klyftor?
Regionförstoring är ett geografiskt begrepp som
betyder att arbetsmarknadsregioner växer
samman.
Högutbildade är mer benägna att pendla långt. Det
beror bland annat på att de ger bättre ekonomisk
utdelning. Detta gäller dock främst för män medan
kvinnor i hög grad befinner sig på andra
arbetsmarknader. Kvinnor jobbar ofta inom
traditionellt kvinnliga områden som vård och
omsorg, där sannolikheten är rätt liten att de
genom att pendla långa sträckor skulle få tillgång
till motsvarande jobb med väsentligt högre lön.
Regionförstoring är inte lika positivt för kvinnor
som för män då par verkar anpassa sig mer till
männens karriärmöjligheter än till kvinnornas.
Forskning visar att den ökande arbetspendlingen
4
Tyck till!
kan motverka jämställdhet, eftersom männen i
regel pendlar mer och längre sträckor än kvinnor.
Kvinnor söker oftare arbete i närhet av hemmet
om mannen i samma familj arbetspendlar till en
annan kommun. Pendlingen är tidskrävande vilket
kan medföra ökad stress och för barnfamiljers del
att mannen tar ett minskat ansvar för barnen.
Långa resor och arbetsdagar innebär ett begränsat
socialt liv, även för den som inte har familj. För
barnfamiljer blir det ännu svårare att få ihop
vardagen, och ansvaret för hemarbetet förskjuts
till den förälder som arbetar närmare hemmet – i
regel kvinnan.
Samråd är ett sätt att genom medborgarnas
deltagande
få
fram
fler
alternativ
i
samhällsplaneringen, där medborgarna får komma
till tals. Idag är kvinnor, liksom ungdomar och
nysvenskar, underrepresenterade vid samråd i
trafikplanering. Ett annat sätt att se på detta är att
infödda svenska män med hög medelålder idag är
överrepresenterade i samråd. Detta medför
uppenbara risker för att samhällsplaneringen
baseras på en för snäv bild och erfarenhetsvärld,
och att den även fortsatt kommer att baseras på
en norm som utgår ifrån den traditionella
kärnfamiljebilden. Det vill säga med mannen
främst som ”familjeförsörjare” och den mest aktive
i arbetslivet, och med kvinnan som ”bärare” av
familjelivet och det obetalda hemarbetet, på
bekostnad av det ”produktiva” arbete som
traditionellt värderas samhällsekonomiskt.
Enligt
rapporten
Regionförstoring
och
regionminskning?
Individers
räckhåll
platsbundenhet, rörlighet och kön skriven av Heldt
Cassel, Håkansson och Isacsson är en konsekvens
att män och kvinnor har olika stor tillgång på
arbeten då kvinnor är mindre benägna att pendla
än män. Detta leder till ojämn fördelning av manlig
respektive kvinnlig arbetskraft i Sverige och skapar
sämre
förutsättningar
för
kvinnor
på
arbetsmarknaden.
Vem är det som bestämmer?
För att kunna uppnå ett mer jämställt samhälle
måste
både
kvinnor
och
män
finnas
representerade i branschens olika delar inom
transportpolitiken. Jämställd representation (och i
ett vidare perspektiv, att alla grupper i samhället är
representerade) är en av flera viktiga
förutsättningar för ökad jämställdhet.
De flesta transportmyndigheter arbetar aktivt med
jämställdhetsfrågor och med att uppnå en jämn
könsfördelning. De senaste åren har andelen
kvinnor och män i transportmyndigheternas
styrelser och ledningsgrupper ytterligare närmat
sig en jämn fördelning. När det gäller
transportsektorn klarar i princip alla myndigheter
målet om minst 40 procent kvinnor i
ledningsgrupper och styrelse. Undantaget var
Sjöfartsverkets styrelse där endast drygt en
tredjedel av ledamöterna var kvinnor.
I ett jämställt samhälle bör transportbranschens
mansdominans minska. I de tio största
busstrafikbolagen är andelen anställda som är
kvinnor i genomsnitt tolv procent. I fyra bolag
saknades helt kvinnlig representation i styrelserna
och i de övriga bolagen var den kvinnliga
representationen mer än 20 procent.
5
Kvinnor uppskattar konsten i tunnelbanan i
högre grad.
Majoriteten av både män och kvinnor
anser att det är lagom mycket reklam i SLtrafiken. En större andel av männen anser
dock att reklamen kan utökas.
Män ser allvarligare på biljettfusk.
Män har inte behov av tryckta tidtabeller i
samma utsträckning som kvinnor. Tas de
tryckta tidtabellerna bort är det fler
kvinnor än män som kommer att sakna
dem.
Jämställdhet i
kollektivtrafiken
Jämställdhet i Stockholm
JämKom var ett omfattande samarbetsprojekt som
genomfördes 2007 mellan Länsstyrelsen i
Stockholms
län,
SL,
Regionplaneoch
trafikkontoret, Vägverket region Stockholm och
Banverket. Projektets syfte var att ta fram en
strategi för ett jämställt transportssystem i
Stockholmregionen. Där underströks att de flesta
resor i Stockholm skedde med bil. Enligt JämKom
är bil det vanligaste färdmedlet för både kvinnor
och män i Stockholms län. Fler män har körkort och
tillgång till bil och fler kvinnor nyttjar
kollektivtrafiken. I JämKom dras slutsatsen att
skilda resmönster bland annat kan förklaras av
samhällskulturen och traditionella könsroller.
Trygghet
Av kvinnor i åldern 16-24 år är det 29 procent som
ofta eller ganska ofta tar en annan väg eller
färdsätt därför att de är oroliga för att utsättas för
våld. I åldern 25-44 år är det 22 procent av
kvinnorna som gör på detta sätt. För män i samma
åldrar är motsvarande andel bara 5 procent.
När det gäller trygghet i kollektivtrafiken visar SL:s
marknadsanalyser att kvinnor känner sig mer
otrygga när de reser utan sällskap i
kollektivtrafiken på kvällar och nätter; endast 58
procent av kvinnorna känner sig trygga då jämfört
med 73 procent av männen. Kvinnor känner sig
också mer otrygga när de går till respektive från sin
hållplats på kvällar och nätter, än vad män gör.
Genusskillnader i SL-trafiken
SL har sammanställt marknadsanalyser av
kollektivtrafik ur genusperspektiv. Syftet har varit
att se om det finns skillnader mellan kvinnor och
män och i så fall vilka skillnaderna är när det gäller
olika aspekter av kollektivtrafik och SL. Uppmätta
skillnader mellan män och kvinnor är att:
Kvinnor reser mer med SL än män och har
därmed
högre
kunskap
om
kollektivtrafiken. 55 procent av kvinnorna
i Stockholms län reser minst två gånger
per vecka jämfört med 45 procent av
männen.
6
Fler kvinnliga busschaufförer i
Skåne
kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter att forma samhället och sina egna liv.
År 2007 genomförde Skånetrafiken en kampanj
tillsammans med trafikentreprenörerna med syfte
att rekrytera fler kvinnliga bussförare. Kampanjen
blev framgångsrik och utgjorde en del i
Skånetrafikens arbete att locka fler kvinnor till
verksamheten. Bland annat bjöds kvinnor in till en
så kallad ”Buss-tjej-kväll”. Där fick de träffa
kvinnliga busschaufförer och provköra en buss.
"Många tror nog att man måste vara stor och stark
för att köra en buss, men det är gamla förutfattade
meningar - dagens bussar är mycket
lättmanövrerade", säger Sven Tufvesson vid
Skånetrafiken.
Malmö stad har i anknytning till detta arbete låtit
utreda vilka konsekvenser mäns och kvinnors
resmönster har för miljö, krav på ytbehov samt
inverkan på samhällsekonomi. I utredningen ingick
beräkningar av vad effekten skulle bli om män
hade samma resmönster som kvinnor, och vice
versa.
Studien visar att männens resmönster i genomsnitt
ger betydligt större miljöeffekter än kvinnors resor
eftersom kvinnor oftare väljer kollektivtrafik än
männen. Om kvinnorna i Malmö skulle börja resa
som männen så skulle nästan hälften av alla resor i
Malmö ske med bil. Om kvinnorna i Malmö skulle
resa som männen så skulle:
Utsläppen av koldioxid öka med 31 procent
Utsläpp av luftföroreningar från trafiken
öka med 20-35 procent
Andelen bilresor öka med 17 procent
Ytanspråken för transporter och för
bilparkering skulle öka med 12 respektive
14 procent. Det motsvarar en yta av cirka
200 Möllevångstorg.
Göteborgsregionen
Västtrafiks resandestatistik visar att 57 procent
kvinnor och 43 procent män står för det totala
resandet med kollektivtrafiken. Det skiljer även vid
vilken tidpunkt män och kvinnor reser. Kvinnor
reser mer under helgerna och på vardagarna sker
resorna i ett större tidsintervall jämfört med
männens resor. Det är även konstaterat att kvinnor
i större utsträckning än män undviker att resa med
kollektivtrafiken under kvällstid på grund av
otrygghet. Mot denna bakgrund har Västtrafik
arbetat med frågor kring säkerhet och trygghet för
att öka antalet resor som sker på kvälls- och
nattetid.
Bildkälla: svd.se
Malmö Stads projekt ”Hållbar
jämställdhet i kollektivtrafiken”
Gatukontoret i Malmö Stad har 2009-2010 bedrivit
projektet ”Hållbar jämställdhet i kollektivtrafiken”.
I detta projekt har fokus legat på vad ett ”jämställt
transportsystem” innebär och också vad
jämställdhet kan innebära i form av effekter för
miljön. Det övergripande målet var att män och
7
Konsekvensanalys
Även om skillnaderna inom könen är stora, så finns det skillnader mellan män och kvinnor som grupp när det
gäller hur man reser. Dessa skillnader beror inte enbart på socioekonomiska faktorer utan även skillnader i
värderingar.
De faktiska värderingsskillnader som finns mellan män och kvinnor när det gäller resmönster har betydelse för
mäns och kvinnors efterfrågan och val i transportsystemet. För att fånga in sådana skillnader så är ett jämställt
deltagande i beslutsfattande och planering av central betydelse.
I transportsammanhang refereras ofta till begreppet ”transportbehov”. Detta är problematiskt eftersom
begreppet ”behov” leder tankarna till något förutbestämt och slutgiltigt. I själva verket handlar det om en
transportefterfrågan, eller ibland snarare önskemål om transporter. Dessa styrs av demografiska och
socioekonomiska faktorer liksom det transportutbud som erbjuds.
Män och kvinnor har olika
erfarenhetsvärldar och förutsättningar, baserade på förväntningar och normer i samhället, snarare än olika
”behov”. Det centrala för att uppnå jämställdhet är att inte utgå från att män och kvinnor har olika ”behov”,
utan att män och kvinnor ska ha samma makt. En person med möjlighet att utbilda sig och försörja sig har
lättare att komma till tals och få inflytande på samhällets olika arenor och bättre möjligheter att påverka sin
egen situation. Ekonomisk jämställdhet är därmed en nyckel till att nå de övriga jämställdhetsmålen.
Traditionellt har samhällsplaneringen baserats på bilden av en kärnfamilj, där mannen har rollen som
familjeförsörjare medan kvinnan tar det större ansvaret för familj och hemarbete. Samhället förändras och
utvecklas och dess invånare har olika efterfrågan avseende transportsystemet. Det är viktigt att
samhällsplaneringen inte slentrianmässigt förhåller sig till den invanda stereotypen och normen av
kärnfamiljen. Genusperspektivet, det vill säga vad som baseras på föreställningar om vad som är ”manligt” och
”kvinnligt”, behöver medvetandegöras och finnas med i planeringsprocessen.
Både män och kvinnor bör uppmuntras att göra kortare resor, cykla mer och gå oftare samt använda
kollektivtrafiken vid fler resor. För att möjliggöra detta måste städer och transporter planeras med avseende på
detta och integreringen mellan arbetsplatser och bostadsområden bli bättre. Det är av central betydelse att
minimera restidskvoten mellan kollektiv- och biltrafik och att skapa smidiga, trygga och attraktiva bytespunkter
som möjliggör snabba byten och minimerade väntetider.
Samhällsplaneringen ska vara till för alla medborgare. Att utforma transportsystemet så att det är användbart
för alla, oavsett om det rör sig om könstillhörighet eller funktionsförmåga, innebär i slutändan ett bättre
system för alla.
8