Utskrift från www.narrator.se
http://www.narrator.se/narratorse/boken/adwise/70108 dhea_hjartdod.htm
Hjärtinfarkt
Hjärtinfarkt definieras som vävnadsdöd i ett avgränsat område av hjärtmuskulaturen till följd av
otillräcklig syretillförsel. Oftast är orsaken tilltäppning av något av hjärtats kranskärl.
Hjärtmuskeln försörjer sig själv med blod från stora kroppspulsådern. Detta förs dit via vänster och
höger koronarartär som genom sina förgreningar försörjer var sitt område av hjärtmuskulaturen. En
tilltäppning av en artär eller en artärgren medför att blodförsörjningen av ett större eller mindre område
blir helt eller nästan helt upphävd. Detta resulterar i att muskelcellerna i området dör av syrebrist inom
loppet av några minuter.
En sådan tilltäppning kallas koronarocklusion (av latinets occludere: stänga till) eller hjärtattack och
det är egentligen det förstörda vävnadspartiet som kallas hjärtinfarkt (infarkt= vävnadsdöd på grund av
syrebrist). I dagligt tal säger man dock hjärtinfarkt när man menar koronarocklusion.
Hjärtinfarkt beror nästan alltid på förkalkning av koronarartärerna vilken i många fall börjar i unga år för
att så småningom leda till att kärlväggarna blir så stela och förtjockade så att blodströmmen hämmas.
Vanligtvis inträffar också bristningar i det förkalkade partiet som gör att innerytan blir ojämn, vilket ökar
risken för att blodet skall koagulera på kärlväggen. Genom sådana avlagringar skapas underlag för en
blodpropp, en tromb, som kan växa tills den blockerar kärlet.
Tromber är den vanligaste direkta orsaken till hjärtinfarkt. Andra vanliga orsaker är bristningar i
kärlväggen så att förkalkad vävnad kommer ut i blodbanan och sätter sig fast i kärlväggen så att
denna svullnar upp och kärlet täpps till. Denna typ av lossnade blodproppar som bildats på annat håll i
kroppen når dock sällan fram till hjärtat.
Vanligtvis bildas tromber i de första 3-5 centimetrarna av en koronarartär. En propp i dessa lägen kan
drabba ett mycket stort område av hjärtmuskulaturen om det inte finns förbindelsekärl som till viss del
kan ersätta den tilltäppta artären. Sådana kärl kan ha bildats om blodströmmen genom artären har
varit hämmad en längre tid.
Regelbunden motion tycks också kunna gynna uppkomsten av förbindelsekärl, vilket skulle kunna
vara orsaken till att dödligheten vid akut hjärtinfarkt är mindre hos människor med fysiskt arbete än
hos personer med stillasittande arbete. Det finns naturligtvis också andra faktorer som påverkar
utgången t.ex. rökvanor, alkoholkonsumtion, stressfaktorer m.m.
En stor infarkt kan omfatta hela hjärtväggen, medan infarkter som beror på tilltäppning av mindre
grenar ofta bara berör den innersta delen av hjärtväggen. Vänster hjärtkammare, vars syrebehov är
större, drabbas oftare än höger hjärtkammare och förmaken. Beroende på vilken gren av den vänstra
koronarartären som täpps till, bildas infarkten i kammarens framvägg (framväggsinfarkt), bakvägg
(bakväggsinfarkt) eller i muskelplattan mellan hjärtkamrarna (septal infarkt).
Sjukdomsförloppet beror på infarktens storlek och läge och av hjärtats tillstånd i övrigt. Vid stora
infarkter dör många drabbade ögonblickligen eller inom några minuter. Specialutrustade ambulanser
med väl utbildad och erfaren personal som kan ha direkt kontakt med sjukhusens akutläkare har
inneburit att många patienter som tidigare skulle ha dött på vägen till sjukhuset kunnat räddas
Hjärtats sammandragningar styrs av elektriska impulser, som utgår från ett centrum i högra förmaket
och utbreder sig över förmaken för att därifrån passera genom en smal muskelbunt till kamrarna. Om
en infarkt träffar impulscentrum i förmaket eller förbindelsen till kamrarna uteblir impulserna till
1
Utskrift från www.narrator.se
http://www.narrator.se/narratorse/boken/adwise/70108 dhea_hjartdod.htm
kamrarnas sammandragning och hjärtstillestånd inträder. Ibland kan det också hända att hjärtmuskelceller som skadats av syrebrist börjar skicka ut sina egna impulser i mycket snabb takt (upp till
600 per minut). De övertar då rollen som hjärtats impulsbildare, och ett tillstånd som kallas kammarflimmer uppstår. Hjärtat, som inte kan arbeta effektivt i detta höga tempo, försätts i ett darrande och
helt ineffektivt tillstånd som om det inte kan hävas leder till döden.
Patienter som överlever det akuta anfallet kan drabbas av allmän hjärtsvikt med lungödem och chock
under loppet av det första dygnet. Denna s.k. hjärtinsufficiens är en av de viktigaste orsakerna till de
många dödsfallen under den första veckan efter infarkten. Andra tidiga komplikationer kan vara blodpropp i lungan, bristning av en papillärmuskel, eller hjärtruptur då den skadade hjärtväggen ger efter
för blodets tryck så att hjärtsäcken fylls med blod som hindrar hjärtats pumprörelser. En sådan
hjärtruptur som inträffar i anslutning till det akuta anfallet, medför döden inom några minuter.
Hjärtinsufficiens är också den vanligaste orsaken till de sena dödsfallen veckor eller månader efter
anfallet. Är det fråga om en större infarkt, eller om hjärtat är försvagat av tidigare infarkter eller av
långvarig otillräcklig blodförsörjning, kan detta resultera i en gradvis funktionsförsämring av hjärtmuskulaturen vilket kan leda till döden efter kortare eller längre tid.
Infarkten läker oftast inom relativt kort tid, men då de döda muskelcellerna ersatts av fibrös bindväv
som saknar muskelvävnadens elasticitet och förmåga att sammandra sig, medför en infarkt alltid en
försvagning av hjärtat. Rör det sig bara om en mindre infarkt och hjärtat för övrigt är oskadat behöver
inte få några symtom.
Den akuta hjärtinfarkten kan uppstå i samband med en större kroppsansträngning eller en psykisk
anspänning, men oftare infinner sig anfallet under vila eller sömn. Omkring hälften av patienterna
har i förväg märkt vissa symtom på nedsatt blodförsörjning till hjärtmuskeln, t.ex. angina
pectoris eller andfåddhet vid ansträngning, eventuellt tätare eller långvarigare angina-pectoris-anfall
än vanligt. Hos den andra stora gruppen, patienter utan tidigare symtom på förkalkning av
koronarartärerna, kommer symtomen plötsligt. Dock har ett mindre antal patienter några timmar
eller dagar tidigare märkt vaga förelöparsymtom i form av en smula tryck i bröstet,
hjärtklappning, yrsel, trötthet eller allmän olust. De vanligaste symtomen vid akut hjärtinfarkt
är smärtor i bröstet, andnöd och uttalad trötthetskänsla, men sjukdomsbilden kan variera
mycket.
Det typiska anfallet börjar med plötsligt insättande, starka smärtor bakom bröstbenet. Smärtorna beror
på syrebrist i den del av hjärtmuskeln som har berövats sin blodförsörjning och beskrivs oftast som
borrande, pressande och hopsnörande. Ofta strålar smärtorna också ut i vänster arm och hand samt
till hals och underkäke, mera sällan till båda armarna, ryggen och mellangärdet. Liknande smärtor kan
uppträda vid angina pectoris, men i motsats till anginapectorissmärtorna kan smärtorna vid hjärtinfarkt
inte påverkas av nitritpreparat, och de kan pågå i timmar eller dagar. Huden är ofta blek, fuktig och
svettig och pulsen är snabb och svag. Patienterna känner sig mycket trötta. De får ofta ett övergående
illamående med kräkningar. Många klagar över ångest och andnöd. En del av dem får
hjärtinsufficiens. Det dominerande symtomet blir då andnöd på grund av ökad blodfyllnad i lungorna.
Källa: Bra Böckers Läkarlexikon från 1981; Textens fet- och kursivmarkeringar är gjorda av mig.
Katrineholm den 11 januari 2007
Torsten Schönfeldt
2
Utskrift från www.narrator.se
http://www.narrator.se/narratorse/boken/adwise/70108 dhea_hjartdod.htm
3
