1 Inledning - student . vxu . se

1 Inledning
Idén till denna uppsats föddes när SVT visade en dokumentär om kårhusockupationen
vid Stockholms universitet 1968, då delar av den radikaliserade studentvänstern
ockuperade studentkårens lokaler i protest mot bl.a. statens försök att styra
högskolorna. De studenter som intervjuades i dokumentären nämnde vid en rad olika
tillfällen att Mao Zedong, Folkrepubliken Kinas dåvarande ledare och tillika
chefsideolog, som en stor inspiration och förebild till deras tänkande och handlande.
Samtidigt som SVT visade dokumentären rasade debatten i Sverige 2004-05 om
huruvida det var rimligt att ledaren för dagens Vänsterparti Lars Ohly kallade sig själv
för ”kommunist”? Ohlys kritiker menade att det var lika motbjudande som att kalla
sig för ”nazist” eller ”fascist” efter alla de vidrigheter som begåtts i kommunismens
namn av ledare som exempelvis Mao.
Den person som varit en klar förebild för den politiska vänstern i slutet av 60- och
början av 70-talet, var alltså densamme som var anledningen till att 2000-talets
vänsterledare inte längre kunde kalla sig för ”kommunist” utan att en proteststorm
väcktes. Jag blev intresserad att undersöka hur det går till när sådan totalomvärdering
äger rum. Därför ägnas denna studie åt att försöka förklara hur
omvärderingsprocessen i just fallet Mao gått till. För att illustrera denna förändring
kommer jag att undersöka hur Mao blivit skildrad i tre biografier som skrivits under
perioden 1937-2006 och sedan undersöka om författarens skildring av Mao stämmer
överens med hur den allmänna kinasynen har sett ut i västvärlden vid tiden för
biografiernas publicering.
1.1 Disposition
Uppsatsen inleds med en redovisning av studiens syfte och frågeställningar och
avgränsningar, vilket följs av en presentation av källorna samt definitioner som kan
vara av intresse inför läsningen av studien. Därefter presenteras bakgrunden till
studiens undersökningsperiod och det redovisas tidigare forskning. Sedan följer
studiens teori och metod. När det är gjort tar resultat och analysdelen vid, där
biografiernas framställning redovisas och analyseras. Sedan drar jag mina slutsatser.
Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion och en sammanfattning.
1
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att via en biografistudie åskådliggöra hur tre författare har
valt att skildra Mao och undersöka vilken bild man har haft i västvärlden av Kina de
senaste sjuttio åren.
Av syftet följer att den övergripande frågeställningen är:

Hur framställs Mao i biografier som publicerats 1937, 1972 och 2005 och till
vilken grad överrensstämmer skildringarna med kinasynen i västvärlden?
För att besvara den övergripande frågeställningen har jag formulerat följande
delfrågor:

Hur skildras Maos barndom, ungdom och hans politiska karriär?

Vilken bild ges av Maos karaktär?

Hur framställs inbördeskriget mellan nationalistpartiet och kommunistpartiet
1927-1937?
1.3. Avgränsningar
Studiens avsikt är inte att jämföra biografierna med varandra, eller att undersöka
vilken som håller sig närmast ”sanningen”. Intentionen är heller inte att göra en
fullständig historisk skildring av Kinas historia, enbart att presentera en så pass
omfattande översikt av den som är tillräcklig för att läsaren skall förstå teorierna och
undersökningens bakgrund. Studiens föresats är att ge en av många möjliga
förklaringar till varför västvärldens bild av Kina har förändrats.
1.4 Källor
Den främsta anledningen till att jag har valt ut de här tre källorna är att det är frågan
om sakprosa som är skrivna utav tre stycken mycket namnkunniga
kulturpersonligheter med en personlig relation till Kina och vars böcker fått en stor
uppmärksamhet. Genom att välja den här typen av litteratur så anser jag att det finns
en större möjlighet att skönja västerländska intellektuella trender i kinasynen. Vilket
kan svårt göra om man studerar akademiska eller inomvetenskapliga texter eftersom
dessa normalt ger sken av att hålla en akademiskt nykter ton utan några uttalat
2
värdeladdade omdömen. Den andra anledningen till att valet föll på just de här tre
biografierna är för att de täcker in hela min undersökningsperiod då de publicerats
med cirka 30 års mellanrum.
Här nedan följer en kortare presentation av mitt källmaterial och dess upphovsmän,
notera dock att en utförligare presentation av dem finns i resultat och analyskapitlet.
1.4.1 Röd Stjärna över Kina, av Edward Snow
Originalets titel är Red Star Over China och publicerades första gången 1937. Den
första svenska utgåvan kom 1971. Snow är en amerikansk journalist som under en
längre period levde och arbetade i Kina med att rapportera hem till USA om den
kinesiska utvecklingen i flertal större amerikanska tidningar med ett stort inflytande.1
Det exemplar som jag använder mig utav är översatt från engelska till svenska och är
tryckt 1972 och består av 582 sidor.
1.4.2 Morgonens Flod. Mao Tse-tung och den kinesiska revolutionen
1893-1953, av Han Suyin
Originalets titel är The Morning Deluge. Mao Tsetung and the Chinese revolution
1893-1953 och publicerades första gången 1972, den första svenska utgåvan kom
1974. Suyin är en halvkinesisk författare som levt både i Kina och i västvärlden och
som har skrivit ett flertal romaner, biografier och historiska skildringar.2 Det exemplar
som jag använder mig utav är översatt från engelska till svenska och är tryckt 1974
och består av 495 sidor.
1.4.3 Mao, den sanna historien, av Jung Chang och Jon Halliday
Originalets titel är Mao, the Unknown Story och publicerades första gången 2005, den
första svenska utgåvan kom 2006
Chang är huvudförfattaren till boken och föddes i Kina och har ett förflutet som
”rödgardist” innan hon lämnade Kina till förmån för västvärlden där hon försörjde sig
1
2
Mackerras 1989 s 78.
Mackerras 1999 s 108.
3
som forskare och författare.3 Halliday som har hjälpt till med boken är gift med
Chang och har tidigare skrivit böcker i en rad andra ämnen.4
Det exemplar som jag använder mig utav är översatt från engelska till svenska och
är tryckt 2006 och består av 882 sidor.
1.5 Definitioner
För att undvika eventuella oklarheter vill jag förtydliga hur jag definierar vissa
begrepp som denna studie bygger på.
1.5.1 Kinasynen
Kinasyn står för den bild eller uppfattning någon har av Kina. När jag säger att den
västerländska ”kinasynen” har förändrats under 1900-talet så definierar jag
”kinasynen” som ”synen” på ett objekt, i detta fall Kina, som den rådande
”uppfattningen/föreställningen” som innehas utav ett subjekt, i detta fall västvärlden.
”Kinasynen” har en så pass hög grad av prioritet att det större antalet människor delar
denna uppfattning framför andra konkurrerande synsätt.5 ”Kinasyn” är i den här
studien liktydigt med ”bilden av Kina”
1.5.3 Västvärlden
När jag påstår att ”västvärldens” kinasyn har förändrats avser jag västvärlden i den
allra bredaste av definitioner. Nämligen en vid generalisering bestående av de
industrialiserade länderna i Västeuropa, Nordamerika och Australien som kan anses
ha en gemensam grundläggande syn på politik, ekonomi och kultur.6
4.1.3 Kina
Eftersom Kina som vi känner det idag heter Folkrepubliken Kina, som utropades
1949 och den här studien behandlar en period som sträcker sig innan detta år så avser
3
Mackerras 1999 s 110-111.
Chang 2006 Ej sidoangiven ”författarpresentation”.
5
Mackerras 1989 s 1.
6
Man skulle kunna ägna en bok att definiera vad ”Väst” är för något, och vad detta begrepp innebär,
det är dock inte den här studiens avsikt. Mackerras 1989 s 6.
4
4
jag med Kina, även det traditionella Kina, d.v.s. kejsardömet Kina som utgörs av en
geografisk enhet med ett folk som delar en gemensam historia.7
2 Historisk bakgrund
Det som idag heter Folkrepubliken Kina genomgick under förra seklet dramatiska
förändringar. I början av 1900-talet föll det uråldriga kejsardömet samman och en
lång och blodig maktkamp tog vid. Slutligen växte en ny kommunistisk stat fram ur
spillrorna i världens folkrikaste nation. Varpå en helt ny era tog vid som skulle
komma att påverka hela världen. Det var givetvis en oerhört komplex process som
förtjänar ett mycket större utrymme än vad som är möjligt att ge i en studie av den här
omfattningen. Men det är ändå min förhoppning att den skildring av den kinesiska
1900-talshistorien som presenteras här skall vara tillräcklig för att läsaren skall kunna
sätta sig in i bakgrunden till det händelseförlopp som gett upphov till både de
teoretiska utgångspunkter8 som den här studien bygger på såväl som de biografier
som analyseras.9
För att göra bakgrunden så enkel som möjligt att ta till sig har jag delat in kapitlet i
ett par mindre perioder. Dessa är i sin tur uppdelade i en del som föregås av rubriken
”kontext” där läsaren får en kort överblick av de bakomliggande orsakerna till de mer
direkta händelser som presenteras i den avslutande delen som föregås av rubriken
”historia”.
2.1 1800-1911. Det traditionella Kina försvagas och
kejsardömets slutgiltiga fall
Kontext: Under hela artonhundratalet utsattes stora delar av världen, däribland Asien
för enorma påfrestningar tillföljd av den aggressiva västerländska imperialismen. De
västerländska makterna tilltvingade sig med hjälp av sin militära överlägsenhet
affärsfördelar gentemot sina nya ”handelspartners” i de fall de inte blev regelrätta
7
Mackerras 1989 s 4.
Mina teoretiska utgångspunkter bygger på att västerlandets bild av Kina har varit beroende av hur
väst har bedömt att Kinas inrikessituation har sett ut.
9
Det är p.g.a. den sistnämnda anledningen som jag vill poängtera att inbördeskriget mellan
Nationalistpartiet och Kommunistpartiet 1927-1937 i den här skildringen får ett större utrymme än vad
som kan anses brukligt för en regelrätt översikt av den kinesiska historien. Förklaringen till detta har
med min andra frågeställning att göra, som syftar till att analysera Maos delaktighet i de händelser som
ägde rum under denna period.
8
5
kolonier. Tätt efter köpmännen kom missionärer, lärare, författare etc. vilka kom att
prägla både västvärldens syn på Asien såväl som tvärtom. För många av de asiatiska
länderna och i högsta grad Kina kom den europeiska militära och industriella
överlägsenheten som en sådan chock att de försatte länderna i desperation. Endast
genom en totalomvärdering av sina centrala politiska, religiösa och kulturella
grundsatser kunde man någonsin komma ifatt väst.10
Historia: Under 1800 talet plågades Kinas centralmakt av både yttre och inre
faktorer. Från utlandet tvingade flera europeiska stater under ledning av
Storbritannien till sig tillgångar av den kinesiska marknaden. Det militärt underlägsna
Kina hade inte mycket att sätta emot och snart fungerade vissa delar av landet närmast
som europeiska kolonier. Vilket gjorde att auktoriteten för kejsarmakten föll i samma
takt som ekonomin rasade. Eftersom befolkningen redan var stor att matbristen
började bli påtaglig började den sociala hierarki som är utmärkande för kinesisk kultur
att knaka i fogarna och en upprorisk stämning spred sig i landet.11
Som ofta under inhemsk misär i kombination med utländskt förtryck blossade
nationalismen snabbt upp. En antiimperialistisk grupp reste sig år 1900 mot de
utländska posteringarna, i det s.k. ”boxarupproret”. Vilket mejades ner av de
utländska trupperna som i samma slag banade vägen för kejsardömets slutgiltiga fall.
Kejsaren hade givit upproret sitt fulla stöd och efter misslyckandet stod det nu klart
hur efterblivit Kina verkligen var. Huset Qing förlorade makten 1911 och hade då
styrt Kina sedan 1681 och blev därmed den sista länken i kejsardömet Kinas vars
historia sträcker sig långt tillbaks som år 1500 f.kr.12
2.2 1911-1936. Striden om makten
Kontext: Nationalismen som blossat upp i början av 1900-talet fick i både öst och
väst sitt första fäste bland intellektuella som tyckte sig se en möjlighet till frihet och
självbestämmande. Efter första världskriget blev nationalismen istället främst en
ideologi som förankrades i de breda lagren och som olika politiska ledare använde för
att få stöd för sina idéer. Nationalismen blev en massrörelse med en otrolig potential.
Det finns tre anledningar till att nationalismen växte sig stark i Asien som den gjorde.
10
McKay 2004 s 861
McKay 2004 s 870-872.
12
McKay 2004 s 873-874. Hsü 2000 s 412-415
11
6
För det första var nationalismen i sig det effektivaste medlet för att samla och
organisera befolkningen mot både direkt och indirekt utländsk styrning av landet. För
det andra berodde det på att nationalismen manade på till fundamentala förändringar
av de gamla politiska och kulturella föreställningar. För det tredje gav nationalismen
både ledare och följeslagare en vision om att en storslagen framtid väntade dem och
att denna vision kunde överskugga de uppoffringar man var tvungen att göra för att nå
dit.13
Men det var inte bara nationalismen som växte sig stark i världen, en av
konsekvenserna av det första världskriget i Europa var att en ny radikal politisk
ideologi, kommunismen blev en kraft att räkna med efter den ryska revolutionen.
Kommunismen kom att påverka ett stort antal länder över hela världen där det fanns
grupper som ansåg att det fanns möjlighet till en radikal förändring av sina egna
länder med hjälp av den nya ideologin. Centralregeringen i Moskva hjälpte i många
fall dessa grupper i sina strävanden efter makten.14
Historia: Det maktvakuum som uppstod efter kejsardömets fall styckades snabbt upp
av ett antal krigsherrar som tärde ytterligare på landet med krig och skatter för egen
vinning. Samtidigt som Japan passade på att ta kontrollen över provinserna Shandong
och Manchuriet.15
I södra Kina bildade Sun nationalistpartiet16 som byggde på de tre principerna
nationalism, demokrati och folkförsörjning. Sun ville bygga ett nytt Kina som varken
var traditionellt marxistiskt eller västerländskt demokratiskt. Planen var att ta ifrån
krigsherrarna makten samt driva ut japanerna ifrån kinesisk mark, därefter skulle ett
nytt enat Kina återupprättas under en stark centralregering. För att öka sina chanser att
lyckas med planen bildades en enhetspakt med det kommunistparti som hade bildats i
början av tjugotalet.17 Sun dog två år senare och Chiang tog över ledningen i partiet.
När Chiang runt 1926 hade lyckats besegra ett flertal krigsherrar samtidigt som antalet
medlemmar till nationalistpartiet hela tiden strömmade till bestämde sig Chiang för att
rensa ut alla kommunister ifrån partiet och bilda egen regering i Nanking. Regeringen
blev erkänd av omvärlden och hade stora delar av befolkningens stöd. Det enda hotet
13
McKay 2004 s 967.
McKay 2004 s 950-956.
15
McKay 2004 s 984. Fairbank 2002 s 82-85.
16
Även kallad för Goumindang och Kuomintang, jag kommer dock att referera till partiet som
”nationalistpartiet”. Fairbank 2005 s 219.
17
McKay 2004 s 987. Fairbank 2005 s 217-225.
14
7
mot makten utgjordes utav kommunistpartiet och för att förhindra möjligheten till ett
kommunistiskt maktövertagande inledde Chiang den rad av ”elimineringskampanjer”
som kom att utgöra inbördeskriget mellan nationalistpartiet och kommunistpartiet
1927-1937.18 Under detta inbördeskrig splittrades kommunistpartiet upp i två stycken
delar, partiets centrala ledning gömde sig i Shanghai där de ledde strejker, sabotage
och mindre uppror. Medan Mao ledde en egen kommunistisk styrka till de avlägsna
provinserna Hunan och Kiangsi, där han upprättade små kommunistiska baser. Detta
handlande gjorde att Mao inte bara hade nationalistpartiet mot sig, utan blev fördömd
av både ledningen i Shanghai och i Moskva. Mao ledde bland annat
”Höstskördeupproret” på sensommaren 1927. Upproret som bestod av sabotage av
järnvägsnätet och massåtal mot ”klassfiender” blev dock ett misslyckande.
Regeringsstyrkor gav rebellerna hårt motstånd och tvingade dem på flykt och Mao
blev utslängd ur partiet för detta misslyckande.19
De följande åren följde ett liknande mönster, inom den centrala ledningen för
kommunistpartiet bråkade man om makten, misslyckades med sina aktioner och var
beroende av ekonomiskt stöd ifrån Sovjetunionen. Mao å andra sidan som med sin
gerillakrigsföring genomförde landrevolutioner utökade sin maktbas och var både
framgångsrik och självständig. Vilket gjorde att både Shanghai och Moskva inte
kunde göra annat än att låta honom fortsätta med sin kamp. Men om Moskva
”tolererade” Mao, var ledningen i det egna partiet mer kritiskt till honom och ansåg
att Mao var en ”opportunist”.20 Resultatet blev att Mao var utestängd ifrån den
absoluta makten som låg i den centrala ledningen och i princip hade han runt 1930 två
fiender, det egna partiet och nationalistpartiet.21
Mellan 1930-34 riktade Chiang fem stycken ”elimineringskampanjer” mot
kommunistpartiet, de första fyra misslyckades totalt. Inför den femte som började
1934 blev Mao utmanövrerad ifrån sitt eget parti och placerad i husarrest i tre
månader. Chiang hade samlat sina trupper och byggt upp en välutrustad armé med
700 000 soldater, strategin var att sakta men säkert ringa in de kommunistiska
trupperna d.v.s. den ”röda armén” och antingen eliminera dem genom strid eller
utsvältning. Den röda armén bestående av ca 100 000 soldater var placerade i södra
Kina och för att undgå Chiangs trupper gav man sig iväg på ”Den långa marschen”,
18
McKay 2004 s 984-985.
Hsü 2000 s 552-553.
20
Hsü 2000 s 556.
21
Hsü 2000 s 554-557.
19
8
en gigantisk truppförflyttning från södra till norra Kina. Marschen inleddes i oktober
1934 och leddes av Li Te. Det massiva trycket ifrån nationalistpartiet satte en hård
press på både befälhavare och soldaterna och mycket av kritiken riktades mot Li Tes
ledarskap. Under ett möte mellan befälhavarna tog Mao över ledarskapet och tog
därmed det första steget mot makten22. I oktober 1935 var Mao tillsammans med
återstoden av sina trupper cirka 8000 soldater framme i norra Kina där det fanns ett
kommunistiskt basläger. Andra divisioner anlände och Röda armén var cirka 30 000
man stark. I december 1936 flyttade man partihögkvarteret till Yenan, där Mao i
egenskap av ledare gjorde en omstrukturering av både armén och partiet, samtidigt
som han formulerade den kinesiska varianten av marxism, ”maoismen”.23
2.3 1937-1949. Tillfällig enhetsfront och nytt inbördeskrig
Kontext: Utanför Kina började det dra ihop sig mot ett nytt världskrig och under
tiden som England och Frankrike försökte medla med Hitler stiftade densamme ett
aggressivt ”axelmaktsförbund” med Italien och Japan. Som ett led i deras
styrkedemonstrationer attackerade Italien snart Etiopien och stöttade fascisterna i
Spanien. Tyskland invaderade Österrike och ställde krav på Rhenlandet. Japan i sin
tur invaderade Kina.24
Andra världskriget slutade som bekant till ”axelmakternas” nackdel och de
tvingades till en total kapitulation, i Japans fall skedde detta genom de ökända
atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti, 1945.25
Historia: När Japan invaderade Kina 1937 förvandlades den inhemska situationen
och för att avvärja det yttre hotet ingick nationalistpartiet och kommunistpartiet en
skakig ”enhetsfront”. Nationalistpartiet stod för de flesta striderna mot Japan, medan
kommunistpartiet undvek direkta konfrontationer och ägnades sig åt att sprida
kommunistisk propaganda för att utöka sitt folkliga stöd.26 Konflikten mellan ”Kina”
och Japan upphörde inte förens Japan kapitulerat tillföljd av Förenta Staternas
22
I Liping, den 18 december 1934. Hsü s 560.
Maos fullkomliga maktövertagande kom dock i själva verket först 1945, då han vid den sjunde
partikongressen blev vald till ordförande av Kommunistpartiets centrala kommitté, Politibyrån,
Sekretariatet, och Militärkommissionen, (Hsü 2000 s 563). Hela det sista stycket: Hsü 2000 s 557-563.
24
McKay 2004 s 1043.
25
McKay 2004 s 1053.
26
Fairbank 2002 s 613-615.
23
9
atombombningar 1945. Men när resten av världen tog itu med att bygga upp sina
sargade länder bröt ett nytt inbördeskrig i Kina ut mellan nationalistpartiet och
kommunistpartiet. Först verkade det som om nationalistpartiet hade övertaget, men
krigslyckan vände och kommunisterna segrade 1949. Nationalisterna gick då i
landsflykt till Taiwan samtidigt som Mao utropade Folkrepubliken Kina i oktober
samma år.27
2.4 1949-1976. En ny era
Kontext: Efter andra världskriget frågade sig hela världen hur man bäst skulle
återhämta sig. De stora segrarna USA och Sovjetunionen erbjöd två möjliga vägar,
den kapitalistiska eller den kommunistiska och de båda arbetade hårt för att vinna
över så många länder som möjligt till sin sida. Den kampen kom att slita itu världen i
det ”kalla kriget”. En möjlig förklaring till förståelsen av det kalla krigets uppkomst
kan vara att Sovjetunionen som hade de tyska anfallen i färskt minne inte var beredda
att riskera möjligheten för några framtida anfall. När USA efter krigets slut krävde att
nationerna i Östeuropa som gränsade till Sovjet skulle få hålla fria val och välja sin
egen framtid. Vägrade Sovjets dåvarande ledare Stalin tvärt, med motiveringen att
Sovjet under alla omständigheter skulle omges av ”vänligt inställda” stater det vill
säga kommunistiska lydstater. Snart var världen uppdelade i två läger, det
kapitalistiska Väst ställdes mot det kommunistiska Öst. USA och Sovjetunionen
undvek direkta konfrontationer, därav namnet det ”kalla kriget” och istället
utkämpades striderna mellan de båda supermakterna på andra platser, ofta via
”allierade”. Koreakriget och Vietnamkriget är exempel på två sådana ”indirekta
konfrontationer”. Framförallt präglades denna tid av en nästintill paranoid
misstänksamhet mot varandra, vilket kom att mynna ut i en psykologisk krigsföring
och minsta tecken på att en stat hade en ”vänlig” eller ”ovänlig” inställning till USA
eller Sovjet möttes av kraftfulla reaktioner ifrån de båda parterna.28
Historia: Efter att kommunisterna tagit över makten i Kina gällde det att visa både
omvärlden och den inhemska befolkningen att Kina var en kraft att räkna med.
Genom att delta i Koreakriget slog man två flugor i en smäll, eftersom man markerade
27
28
McKay 2004 s 1102.
McKay 2004 s 1060-1063.
10
mot omvärlden att Kina var beredd på att bekämpa den ”amerikanska imperialismen”.
Men kriget hjälpte även till att samla det kinesiska folket mot ett yttre hot. 29 Det var
även under denna tid som Tibet invaderades och delar av den tibetanska regeringen
med Dalai Lama i spetsen tvingades till landsflykt i Indien. Men det var framförallt på
inrikesfronten som det verkligt omfattande arbetet inleddes för att kunna bygga upp
en ny kommunistisk stat. Under ledning av Mao dödades över 800 00030
oppositionella. För att bygga upp landet och bli en stabil industrialiserad stat, drev
man igenom det ”stora språnget” där industrialiseringen skulle förverkligas ute på
landsbygden med primitiva redskap och där befolkningen skulle leva i
självförsörjande kommuner. Det stora språnget inleddes 1958 och blev ett enormt
fiasko. Dels resulterade det i ett ofantligt lidande för folket, men innebar även en svår
splittring mellan Kina och Sovjetunionen. Därefter började Kina inleda försiktiga
kontakter med USA, vilket slet den kommunistiska världen itu. Efter detta stora
misslyckande tappade Mao kontrollen över partiet.31 Mao gjorde dock en ”comeback”
1966 med ”kulturrevolutionen” som var ett försök att rena befolkningen ifrån alla
borgerliga och icke-revolutionära drag. Vilket skulle hålla den revolutionära gnistan
levande. Maos personkult växte sig starkare än någonsin och spred sig även
utomlands, speciellt bland radikala studenter. I hela Kina bildade arbetare, studenter
och vanliga ungdomar så kallade ”röda garden”. Rödgardisterna beväpnade sig med
”Maos lilla röda”, en samling Maocitat och tvingade ut intelligentian på landsbygden
där de skulle ”renas” med hjälp av hårt arbete. Under kulturrevolutionen dödades
cirka två miljoner människor och efteråt befann sig landet i ett läge av socialt kaos.
Den informationen spred sig dock inte utomlands med samma hastighet som
Maokulten gjorde.32
2.5 1976 - nutid. Maktskifte
Kontext: Under denna tidsperiod spred sig en svår ekonomisk kris i västvärlden
tillföljd av oljekrisen, något man i väst inte kom tillrätta med förens på 1990-talet. På
andra sidan ”järnridån” började Sovjetunionen knaka i fogarna och i ett sista försök
29
McKay 2004 s 1102. Hsü 2000 s 662.
Observera att detta bara en uppskattning, vilket i princip gäller all ”statistik” från Kina rörande denna
tid eftersom det inte finns några helt säkra källor.
31
Fairbank 1995 s 359
32
McKay 2004 s 1104. Hsü 2000 s 702-703.
30
11
att hålla ihop det egna landet släppte Sovjet 1989 greppet om sina ”lydstater”. I de
östeuropeiska länderna längtade man efter sin frihet och i dem spred sig snabbt en
fredlig men revolutionär stämning. Snart var de kommunistiska regimerna ersatta med
nya regeringar vars ledord var ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”. Det kalla
kriget hade nått sitt slut. När Sovjetunionen upphörde att existera 1991 och
förvandlades till Ryssland så försvann kommunismen ifrån Europa. Tiden efter 1990talet har framförallt präglats av en globalisering av ekonomisk och politisk
liberalisering. Vilken väldigt generellt sagt strävar till att förbättra den allmänna
levnadsstandarden genom en ökad handel på den fria marknaden.33
Historia: När Mao dog 1976 tog Deng över makten. Dengs tanke var att vitalisera
Kina efter Maos misslyckande genom att driva igenom vad han kallade för ”de fyra
moderniseringarna” inom industri, teknologi, försvar och vetenskap. Kina öppnades
upp för utländska kontakter och man arbetade hårt för att förbättrade sina
diplomatiska förbindelser med USA.34 Till en viss del öppnade man så småningom
upp landet för den fria marknaden och när de utländska investerarna strömmade till
växte sig ekonomin stark på kort tid.35 Storindustrin och den politiska makten hade
dock staten fortfarande monopol på. För den kinesiska regeringen var inte beredd på
hur stora förändringar som helst, vilket både Kina och omvärlden blev varse i slutet
på 1980-talet. Då hade nämligen de demokratiska vindar som svepte över världen
sedan Sovjetunionen släppt på sitt grepp om Östeuropa fått fäste även i Kina. En
studentdemonstration för demokrati slogs brutalt ner den 4 juni 1989 och över 700
studenter dödades på Himmelska fridens torg.36
Deng och hans efterträdare Jiang Zemin lättade dock på det statliga trycket under
90-talet. Man uppmuntrade sina medborgare till ökad konsumtion, samtidigt som man
gjorde klart för befolkningen att man inte såg med blida ögon på kritik riktad mot
statens ledning. När Kina blev medlem i WTO (World Trade Organization) följde
även kraven på de mänskliga rättigheterna med.37 men när
människorättsorganisationer som Amnesty international riktar sin årliga kritik mot
Kina för dess förbrytelser mot de mänskliga fri- och rättigheterna, blir svaret att
33
McKay 2004 s 1059.
Fairbank 1991 s 402-404.
35
Hsü 2000 s 786.
36
McKay 2004 s 1105.
37
McKay 2004 s 1105-1106.
34
12
utlandet inte har med de inre förhållandena i Kina att göra. Kinas viktiga roll som
både nuvarande och säkert även framtida roll som lukrativ handelspartner bidrar till
att de västerländska protesterna inte blir speciellt högljudda.38
3 Tidigare forskning
Eftersom denna uppsats syftar till att visa hur västvärldens kinasyn har förändrats
under det senaste århundradet och hur detta speglas i tre stycken biografier om Mao
som publicerats under samma tidsperiod. Så har jag valt att inrikta mig på forskning
som behandlar västvärldens kinasyn. Eftersom den teoretiska utgångspunkt som jag
använder mig av39 bygger på att USA har varit både den huvudsakliga
bildformuleraren och det land som varit den som huvudsakligen präglat den
dominerande kinasynen för stora delar av västvärlden under perioden från tidigt 1900tal fram till och med idag.40 Därför har jag med mitt val av forskning försökt att både
erbjuda läsaren en överblick av vad som finns skrivet i ämnet sedan tidigare. Men jag
har även försökt att verifiera teorins validitet genom att ta med en genomgång av vad
som finns skrivet om hur Sveriges kinasyn har sett ut under motsvarande period och
på sätt se om det finns en giltighet i att USA har varit den dominerande
bildformuleraren.
Kapitlet har tre underavdelningar och avslutas med en kort sammanfattning.
Förenta Staternas relation till Kina har som sagt haft en stor betydelse för
bildformulerandet för hela västvärlden och därför har jag valt att göra en genomgång
av både den officiella relationen/synen på Kina såväl som forskning kring den mer
generella amerikanska synen på Kina.
De första tre böckerna riktar in sig på hur den officiella kinasynen har sett ut, medan
den sista undersöker en mer ”allmän” kinasyn.
3.1 Förenta Staternas kinasyn
I The United States and China av John King Fairbank går författaren igen de
amerikansk-kinesiska relationerna ifrån början av 1900-talet fram tills 1958.
38
Almgren 2002 s 479.
Se kapitel 4.
40
Mackerras 1989 s 265.
39
13
Fairbank menar att man i början av 1900-talet i sin syn på Kina fokuserade på det
som var annorlunda, det ”exotiska”. Kinasynen förändrades dock under de följande
decennierna fram till och med tiden strax efter andra världskriget och blev då både
mer idealiserande och positiv. Fairbank menar att detta i stort sett berodde på att man
etablerade egna kontakter med Kina under denna tid och framförallt för att man
delade en fientlig inställning mot Japan.41
Därefter svänger pendeln om till en negativ syn när kommunisterna tar makten och
Folkrepubliken Kina ropats ut 1949. Enligt Fairbank blev USA tagen på sängen av
denna utveckling och att detta ”svek” satte djupa spår.42 På bokens sista rader
sammanfattar Fairbank den vidare utvecklingen ungefär så här: I den första utgåvan
av denna bok 1948 konkluderades att det finns två supermakter som strider om
världsherravälde, USA och Sovjet. För de båda är det viktigt såväl militärt, socialt och
ideologiskt att övertyga Kina om att deras ideologi är den främsta. Denna
”övertygning” kan ses om en tävling mellan USA och Sovjet. Nu 1958 står det klart
att Sovjet vann den tävlingen och USA får för tillfället nöja sig med en samexistens.43
The Cambridge history of American foreign relations Volume IV med undertiteln
”America in the Age of Soviet Power, 1945-1991” av Warren I Cohen. Beskriver den
amerikanska relationen med sin omvärld under tidsperioden 1945-1991 och
överlappar därmed Fairbanks bok. Boken innehåller en omfattande genomgång av den
amerikanska inställningen gentemot Kina, som för enkelhetens skull är uppdelad efter
de olika presidentperioderna som anses ha varit extra viktiga för relationen med Kina.
Om vi tar vid där Fairbank överlämnade stafettpinnen, har vi först Eisenhowers tid
som president, 1953-61. Perioden präglades av misstänksamhet mot Kina på grund av
dess kommunistiska inriktning och dess inblandning i Koreakriget. Man var ytterst
försiktig i sina kontakter med både regeringen i Kina och med nationalisterna i
Taiwan. USA blev medveten om att Kina inte var en regelrätt sattelitstat till Sovjet
och hade därför som sitt långsiktiga mål att fördjupa sprickan mellan Sovjet och Kina,
även om man till största delen förhöll sig passiv.44
Nästa period är Nixons tid som president, 1969-1974. Det var under denna period
som sprickan mellan Sovjet och Kina förvärrades och Kina inledde då de försiktiga
kontakterna med USA som småningom resulterade i att Nixon besökte landet 1972
41
Fairbank 1958 s. 247ff.
Fairbank 1958 s 246-248.
43
Fairbank 1958 s 320.
44
Cohen 1993 s 92-94.
42
14
och som förvandlade Kina från ”fiende” till ”vän”. Därmed var en ny era av
amerikansk-kinesiska relationer ett faktum och västvärldens kinasyn blev i allmänhet
mer positiv.45
Perioden 1974-77 var Fords tid som president, men eftersom Ford hämtade sitt stöd
från den absoluta högern i USA gjordes inte mycket för att fördjupa kontakterna med
Kina.46
Därefter tog Carter över presidentskapet under perioden 1977-81 och nu arbetade
man för att förbättra sin relation Kina. Vilket i och för sig komplicerades av att man
befanns sig i ett extremt känsligt läge i sina viktigare kontakter med Sovjet, som inte
var speciellt entusiastiska över den amerikansk-kinesiska vänskapen.47
Under Reagans tid som president, 1981-1989 blev relationerna med Kina
inledningsvis en aning ansträngda eftersom även Reagan hämtade sitt stöd ifrån den
yttersta högern. När Reagan till och med talade om att ge sitt stöd till de landsflyktiga
nationalisterna i Taiwan riskerades allt som byggts upp under de senaste åren att
raseras. Relationen blev dock bättre när den amerikanske regeringens bestämt att Kina
kunde utnyttjas för att samla information om Sovjets förehavanden. Denna nya
inställning cementerades med Reagans besök i Kina 1984. Kontakterna var
återupprättade, om än inte lika starka som i slutet av 70-talet. Reagans tid som
president avslutades emellertid med massakern på himmelska fridens torg, varefter
USA blev ytterst försiktiga i sina kontakter med Kina.48
I boken After the Cold War, av Arthur I Cyr beskrivs hur den fortsatta kontakten
mellan USA och Kina såg ut under resten av 90-talet.
Under den första hälften av 90-talet var kontakterna fortsatt relativt nedtonade vilket
berodde på att man i USA var osäker på Kinas framtida utveckling, med händelserna
på himmelska fridens torg i färskt minne. Men trots den politiska osäkerheten ökade
handeln mellan de båda länderna kraftigt under 90-talet.49 Denna klara uppdelning i
minimala politiska kontakter och massiva ekonomiska kontakter har kommit att
dominera den ”amerikanska taktiken”. Cyr menar att det inte finns något som tyder på
att den inställningen kommer att förändras under den närmsta framtiden.50
45
Cohen 1993 s 187-189.
Cohen 1993 s 197-198.
47
Cohen 1993 s 211-212.
48
Cohen 1993 s 229-230.
49
Cyr 2000 s 83-84.
50
Cyr 2000 s 110-111.
46
15
Om man växlar till hur den mer ”allmänt” amerikanska kinasynen har sett ut finns
Harold R. Isaacs bok Scratches on our Minds, med undertiteln: American Views of
China and India som publicerades första gången 1958 och som sedan återutgivits ett
par gånger, med samma innehåll men med nya förord till utgåvorna 1972 och 1980.
Studien bygger 181 djupintervjuer som Isaacs har gjort med olika amerikaner som alla
haft anknytning till Asien via sitt yrkesliv som akademiker, journalister, politiker,
affärsmän, lärare eller som missionärer.51 Boken syftar till att undersöka vad
intervjupersonerna har för syn på Kina och Indien och varifrån dessa bilder kommer
ifrån. Isaacs menar att man i Förenta Staterna genomgående har varit djupt
motsägelsefull i sin syn på den genomsnittliga ”kinesen” som fått utstå att bli antingen
”glorifierad” eller ”demoniserad”. Isaacs gör i boken en översikt av hur den
dominerande uppfattningen av Kina har sett ut under 1900-talet:

1840-1905; Så var den präglad av ”föraktfullhet”.

1905-1937; Så var den präglad av ”välvillighet”.

1937-1944; Så var den präglad av ”beundran”.

1944-1949; Så var den präglad av ”desillusion”.

1949 och framåt; Så var den präglad av ”fientlighet”.
Isaacs intervjuer leder honom till slutsatsen att det råder delade meningar om
”kinasynen” och att det förmodligen under alla tider har funnits motstridiga
uppfattningar. Samt att de konkurrerande synsätten fortfarande samexisterar i hög
grad. Men att de olika bilderna under vissa perioder som beroende av en rad olika
omständigheter når en så pass hög grad av prioritet att de kan anses som dominerande
för just den perioden.52
3.2 Västvärldens kinasyn
I Hans Hägerdals avhandling Väst om Öst, med undertiteln ”kinaforskning och
kinasyn under 1800- och 1900-talen”. Så görs precis som titeln antyder en
genomgång av sinologins53 utveckling under 1800 och 1900 talen. Hägerdal gör en
genomgång av både kinaforskning och kinasyn. För denna studie är Hägerdals
slutsatser gällande kinasynen av störst intresse.
51
Isaacs 1980 s 14.
Isaacs 1980 s 70-71.
53
Sinologi betyder Kinaforskare Av ”sinae”, ett antikt namn för det kinesiska folket, och ”logos”,
kunskap. Hägerdal 1996 s 2.
52
16
Hägerdal studerar hur historiografin utvecklats under tre olika tidsperioder genom
att analysera en rad texter hämtade ifrån de ledande vetenskapliga tidskrifterna under
1900-talet, på engelska, tyska och franska. Resultatet vad det gäller västvärldens
kinasyn är:
Under tidsperiod 1: 1900-1910 var västvärldens syn ganska ambivalent, alltså både
positiv och negativ, men till den övervägande delen var den negativ.
Under period 2: 1935-1954 var bilden mycket mer positiv och sympatiskt inställd
än vad den varit tidigare.
Under period 3: 1970-1980 var bilden återigen mer ambivalent, även om man nu i
en större utsträckning var mer nyfiken på och fascinerad av landet.54 Hägerdal har i en
e-postväxling med mig påpekat att det under denna period inte bara var USA som var
den huvudsakliga bildformuleraren. Speciellt inflytelserika var franska intellektuella
som exempelvis Julia Kristeva och Claudie Broyelle som i maoismen såg en radikal
ideologi som kunde förändra världen. Från dessa och många andra spred sig en positiv
bild av Kina och maoismen i delar av västvärlden.55
3.3 Sveriges kinasyn
Om man vill undersöka hur den svenska samtidsbilden av Kina har sett ut så finns
Åke Holmbergs Vägen bortom Västerlandet som består av två stycken gedigna
volymer som tillsammans tar upp den svenska synen på sin omvärld ifrån 1700-talet
fram till och med tiden mellan första och andra världskriget. Boken har ett par kapitel
som behandlar den svenska synen på Kina där Holmberg går igenom olika texter
såsom läroböcker, romaner, reseskildringar och artiklar. Holmberg menar att man kan
urskilja en negativ attityd gentemot Kina under de första decennierna på 1900-talet,
som präglas av rasistiska fördomar. Under de följande decennierna fram till och med
andra världskriget sker en attitydförändring där den nya inställningen framförallt
präglas av respekt och nyfikenhet. Holmberg konkluderar att den svenska synen på
Kina inte skiljer sig nämnvärt ifrån den allmäneuropeiska synen på Kina, vilket han
menar är intressant eftersom Sverige inte hade några kolonier eller imperialistiska
intressen.56
54
Hägerdal 1989 s 299ff.
Hägerdal: E-postväxling 2006-08-21.
56
Holmberg 1988: Vol. 1 s 578-579.
55
17
Betydligt mer behändig och med fokus på enbart Kina är Torsten Burgmans
Kinabilden i Sverige från 1667-1998, vilken är intressant för denna studie ur två
aspekter då Burgman gör både en genomgång av den allmänna västerländska synen på
Kina under perioden 1900-1998, men även en genomgång av hur den svenska bilden
har sett ut under samma tidsperiod.
Enligt Burgman var man allmänt i västvärlden i början av 1900-talet negativt
inställd till Kina, mycket på grund av boxarupproret. Efter revolutionen 1911 ljusnar
dock synen en aning och många västerländska missionärer fick möjlighet att bege sig
till Kina, då ledaren för nationalistpartiet var kristen. Dessa missionärer spred en
positiv bild av Kina som förankrade en positiv bild av Kina i hela västvärlden. Under
de följande decennierna i början av nittonhundratalet fortsatte denna positiva bild av
Kina att spridas via en stor mängd romaner, reportage och artiklar som fick en stor
uppmärksamhet.57
Denna positiva syn höll i sig fram tills det att Folkrepubliken Kina grundades 1949.
USA som under kriget hade stöttat nationalistpartiet erkände inte Kinas nya regering
och detta i kombination med Koreakriget och det nära förhållandet till Sovjet i det
kalla krigets inledning gjorde att man fick en negativ syn på Kina. Regeringen i
Washington såg under 1950- och 60-talen Kina som ett hot mot världsfreden och
denna uppfattning spred sig i resten av västvärlden. Under mitten av sextiotalet,
samtidigt som kulturrevolutionen och ”brytningen” med Sovjet började Kina närma
sig USA. Vilket ytterligare förstärktes under Nixons presidentperiod, 1969-74. Under
perioden mellan slutet av 1970-talet fram tills 1989, betraktades Kina med nyfikenhet
och den allmänna bilden kan allmänt beskrivas som positiv, men det riktades kritik
mot Kinas behandling av både Tibetfrågan såväl som sina inhemska oliktänkande.
Efter massakern av systemkritiska studenter på himmelska fridens torg 1989
omvärderades dock Kina i väst ordentligt och fick en otroligt låg status. Detta märktes
väl i den nya floran av litteratur som behandlade Kina och dess ledare och som fyllde
boklådorna i väst. Men under 1990-talet har dock Kinas ekonomiska framsteg och de
möjligheter som därmed uppstått för västerländska företag har gjort att man i väst har
tävlat om att få etablera sig i Kina. Det har gjort att kritiken och kraven på
57
Burgman 1998 s 39-40.
18
demokratisk utveckling som har riktats mot Kina har varit sporadisk. Bilden kan
under 90-talet sammanfattas som ambivalent, alltså både positiv och negativ.58
Om vi växlar till den mer specifikt svenska synen under 1900-talet kan bilden
under de första decennierna beskrivas som ambivalent, till en början fördomsfull för
att sedan övergå till en mer positiv inställd bild. Framförallt reste många svenska
missionärer till Kina och som spred en positiv bild av Kina. Under 1920- och 30-talen
nådde intresset för Kina nya höjder i Sverige och när Japan angrep Kina låg
sympatierna hos Kina. Den kommunistiska rörelsen med Mao i spetsen fick en
mycket begränsad uppmärksamhet och den allmänna bilden av Kina var fortsatt
positiv under andra världskriget.59
Men kinasynen förändrades i och med utropandet av Folkrepubliken Kina 1949.
Men där USA och fler länder med dem började definiera Kina som ett nytt hot
tillhörde Sverige de länder i väst där den allmänna opinionen såg det nya Kina som ett
land där frihetens och jämlikhetens utopi blivit förverkligad60. En våg av kinasympati
svepte fram över Sverige, där fokus låg på den ”kloke” Mao som enat ett splittrat
land. Dock blundade man i många fall för de negativa aspekterna av revolutionen, om
man verkligen kände till dem vill säga. Mao och den tillhörande Maoismen blev på
60- och 70-talen så pass populär att den närmast kunde liknas vid en religion för
många, speciellt för de s.k. ”vänstermaoisterna” vars främsta fiende utgjordes av USA
där kapitalismen och Vietnamkriget speciellt stack i ögonen. Efter att
Kulturrevolutionen avslutats i och med Dengs makttillträde 1976 fortsatte bilden av
Kina att vara positiv genom hela 80-talet och svängde egentligen inte om förens man
nåddes av bilderna från 1989 års studentmassaker på himmelska fridens torg. Som
fick följden att i princip hela världen tog avstånd ifrån Kina. Några år in på 90-talet
bedömdes dock situationen i Kina som normal igen och Sverige har precis som de
övriga västländerna tävlat om att få tillträde till den gigantiska kinesiska marknaden
och detta underströks av det omstridda besöker av statminister Göran Persson i Kina
1997. Kritiken har därefter varit väldigt sparsam.61
58
Burgman 1998 s 59-64.
Burgman 1998 s 54-55.
60
Framförallt var det den Svensk-kinesiska föreningen, som bildades i okt. 1952, och som bytte namn
till Svensk-kinesiska vänskapsförbundet 1971, som såg till att en Kinavänlig bild spreds till svenskarna,
genom både publicering av böcker och sitt medlemsblad Kinabulletin men även som arrangör av resor
till Kina. Burgman 1998 s 70-71.
61
Burgman 1998 s 70-76.
59
19
3.4 Sammanfattning
Vi kan se att man i USA och i västvärlden i början av 1900-talet var negativa i sin syn
på Kina, dels p.g.a. de fördomar som hängt kvar sedan 1800-talet, men även till följd
av boxarupproret.
Bilden ljusnade dock efter att kejsardömet föll 1911, då man fick en förhoppning att
Kina skulle utvecklas i en ”västlig” riktning. Men när kommunisterna ropade ut
Folkrepubliken Kina 1949 förändrades bilden till det negativa istället och man började
betrakta Kina som ett hot. Men när en spricka mellan Sovjetunionen och Kina
uppenbarades i slutet av 60-talet etablerades en kontakt mellan Kina och USA, vilket
gjorde att bilden av Kina återigen blev mer positiv. Under sjuttio och åttiotalet var
synen på Kina i fortsättningen ambivalent. Efter massakern på himmelska fridens torg
1989 förändrades bilden av Kina till att bli övervägande negativ, men de stora
möjligheterna till ekonomisk vinst genom handel med Kina har inneburit att man har
återupprättat kontakterna i viss mån.
I Sverige delade vi under den första hälften av nittonhundratalet den allmänna
uppfattningen i väst, där man började med att vara fördomsfull och negativ i
decenniets början till att bli mer nyfiken och positiv till Kina vid dess mitt. Men efter
1949, då stora delar av västvärlden svängde om till en mer negativ syn på Kina
fortsatte man i Sverige att vara överlag positivt inställda gentemot Kina och i vissa
fall närmast fanatiska. Men bilden ändrade sig i likhet med resten av västvärlden 1989
till att bli mer negativ. Från mitten av nittiotalet och framåt har Sverige följt den
allmänna västlinjen och begränsat de politiska kontakterna till förmån för de av mer
renodlat ekonomiskt intresse.
3.5 Konklusion
Vid en jämförelse framstår det som att USA har fungerat som bildformulerare för
stora delar av västvärlden, men att exemplet med Sverige tyder på att det finns de
länder i väst som i alla fall tidvis har frångått denna allmänna linje. Vilket i sig inte är
så konstigt eftersom ”västvärlden” enligt den här studiens definition bygger på den
bredaste av generaliseringar. Dock så gör Holmberg den analysen att Sverige delade
kinasyn med Europa i allmänhet och att det var oberoende av att man hade kolonier
eller koloniala intressen. Vilket tyder på att västvärlden bygger sin uppfattning av
icke-västliga kulturer på en intellektuell diskurs som går djupare än koloniala
20
intressen, det som Said kallar för ”orientalism”. Därför anser jag att exemplet Sverige
kan fungera som stöd till att verifiera att Mackerras teorier faktiskt har en viss
validitet.
4 Undersökningens teori
Den teoretiska utgångspunkten för den här studien är att västvärldens bild av det
samtida Kina har förändrats genom hela 1900-talet och framåt. För att komma tillrätta
med min hypotes använder jag mig utav den teori som Colin Mackerras presenterar i
Western Images of China vilken publicerades först 1989 och som senare utkom i en
reviderad utgåva 1999. Mackerras visar hur den västerländska bilden av Kina har
förändrats under tidens lopp, både vad det gäller synen på det samtida Kina såväl som
dess historia. Mackerras gör en genomgång av både den akademiska uppfattningen av
Kina och den av mer populistisk karaktär.62 Mackerras menar att kinasynen idag
präglas av så vittskilda ting som böcker och skrifter av alla dess typer, TV- och
radioprogram, spelfilmer, föreläsningar samt egna och andras resor. Boken riktar dock
in sig på skriftliga källor av olika art.63
Mackerras teori om en kinabild i förändring bygger han i sin tur på två andra
välkända teorier. Den första är den franske historikern och filosofen Michael
Foucaults (1926-84) teori om ”makt/kunskap”64, vars grundsats är att den part som
har ”makten” kan använda sig av sin maktfördel till att sprida den ”kunskap” som bäst
gynnar den egna partens intressen. Annorlunda utryckt, den som har makten styr den
allmänna uppfattningen. ”Makt/kunskap” är alltså inte detsamma som
”verklighet/kunskap”.65 Mackerras använder sig utav Foucaults teori när han förklarar
att det genomgående i historien har varit ett land i taget som dominerat hur den
västerländska bilden av Kina har sett ut. Under 1700-talet var det Frankrike, under
1800-talet var det Storbritannien och under den större delen av 1900-talet har det varit
USA som dominerat.66
62
Mackerras 1989 s 7.
Mackerras 1989 s 9.
64
Makt/kunskap är min egen översättning av engelskans ”power/knowledge” som Mackerras använder.
Foucault själv formulerade förhållandet på sitt modersmål: franska och det blir då det eleganta:
”pouvoir/savoir”. Mackerras 1989 s 2.
65
Mackerras 1989 s 2-3.
66
Mackerras 1989 s 6.
63
21
Den andra teorin som studien bygger på är den amerikansk-palestinske
litteraturvetaren Edward W. Saids teori om ”orientalism”67, teorins huvudpoäng är att
man i västvärlden på grund av sin etnologiska centrering på det ”egna” som norm, har
missuppfattat eller medvetet producerat en förvrängd bild av de verkliga
förhållandena i ”Orienten”.68 Said menar att den västerländska strävan efter att
kontrollera världen (via kolonialism, imperialism etc.) är så pass genomgående att
forskare ifrån occidenten påverkats av detta vid sina studier av orienten. 69
Foucaults och Saids teorier hänger ihop på ett självklart vis då Said bygger vidare
på Foucaults teori, när han menar att västvärlden både har konstruerat kunskapen om
Orienten, samt gjort den till den rådande kunskapen med hjälp av sin maktfördel.70
För enkelhetens skull är detta kapitel om hur västvärldens kinasyn har förändrats
under 1900-talet uppdelat i de tidsperioder som Mackerras själv använder sig av,
1900-1949, 1949-1966, 1966-1976. 1979-1989 och 1989-framåt. Rubrikerna som
ackompanjerar dem är dock författarens eget påfund.
Jag har valt att inkludera en överblick av alla perioder under 1900-talet av den
enkla anledningen att delarna som utgör hela processen bäst förstås i sin helhet.
Observera dock att det enbart är punkt 4.2, 4.4 och 4.6 som kommer att användas vid
analysen av källmaterialet. Det är därför de är mer omfattande än de övriga punkterna.
4.2 1900-1949. Krigstiden: Från en negativ till en positiv
kinasyn
I början av 1900-talet spred sig en mycket negativ bild av Kina tillföljd av
boxarupproret, då de rapporter som cirkulerade i väst gjorde sitt bästa för att spela på
de negativa fördomar som florerat i väst under en längre period och som beskrev hur
”ondskefulla” och ”främlingsfientliga” kineser i allmänhet var.71
Under de följande decennierna ljusnade bilden dock betydligt då bl.a. västerländska
akademiker och kinesiska författare bidrog till att balansera denna negativa bild. Men
framförallt förändrades bilden av Kina när USA utvecklades till att bli den
67
Lanserades av Said i den egna boken Orientalism som utkom 1978 och som har fått en stor
uppmärksamhet, teorin riktade främst in sig på hur västerländska studier av mellanöstern bedrivits, men
teorins huvudpoänger kan likväl appliceras på Kina, menar Mackerras 1989 s 3.
68
Mackerras 1989 s 3.
69
Mackerras 1989 s 3-4.
70
Mackerras 1989 s. 4.
71
Mackerras 1989 s 67-68.
22
dominerande maktfaktorn i världen. I USA spred en grupp radikala journalister under
mellankrigstiden en positiv bild av både kommunistpartiet och Mao som den store
ledaren i ett flertal böcker och artiklar. Från USA spred sig snart denna uppfattning
till resten av världen och denna grupp av journalister kom således att bli ytterst
inflytelserika för bildformuleringen i västvärlden.72
I USA blev bilden av Kina ännu mer positiv under 1930 och 40-talen efter det att
Japan attackerat Pearl Harbour eftersom man nu med Kina hade en gemensam fiende i
Japan.73 Men den absolut viktigaste orsaken till att man fick en positiv syn på Kina
under denna period berodde på att man tyckte sig se att Kina rörde sig i en utveckling
mot vad som med största säkerhet skulle bli positivt för västvärldens politiska,
ekonomiska och sociala intressen. Värt att tillägga var att USA främst hade kontakter
med nationalistpartiet och dess kristne ledare Chiang.74
4.3 1949-1966. Efterkrigstiden: Tillbaks till en negativ kinasyn
När kommunisterna hade tagit makten och utropat en kommunistisk stat, svängde
pendeln om till att bli mer negativ igen. Eftersom man i stora delar av västvärlden
under det kalla kriget betraktade alla former av kommunism som ett hot mot sin egen
säkerhet.75 Kina hamnade inte i en bättre dager när man deltog i både Koreakriget och
Vietnamkriget, där man milt sagt kolliderade med de västerländska intressena.76
4.4 1966-1976. Den kulturella revolutionen: Från en negativ till
en mer ambivalent kinasyn
Under denna period förändrades relationerna mellan makthavarna på den
internationella spelplanen ordentligt. Efter misslyckandet i Vietnam förlorade USA
mycket av sitt inflytande i Asien Men när den tidigare brytningen som uppstått mellan
Kina och Sovjetunionen efter ”det stora språnget” fördjupades började Kina röra sig
från Sovjetunionen i riktning mot USA. USA såg en chans att få in en fot i Asien
igen. När den dåvarande amerikanske presidenten Nixon besökte Kina 1972 upphörde
man att se på Kina som en potentiell fiende. När USA väl ändrat sin inställning till
72
Mackerras 1989 s 78-80.
Mackerras 1989 s 86.
74
Mackerras 1989 s 87.
75
Mackerras 1989 s 191.
76
Mackerras 1989 s 192.
73
23
Kina följde resten av västvärlden snart efter.77 Mackerras påpekar dock att den stora
förändringen under den här tiden var att det rådde en ideologisk kamp mellan de som
ansåg att utvecklingen i Kina var på rätt väg och borde spridas till väst. Gentemot de
som ansåg att Kinas system var förkastligt och istället var det som borde bli förändras.
Dessa grupper närmast tävlade om vem av dem som kunde göra sig mest hörd. Vilket
resulterade i att båda sidor spred ett sådant omfattande material om Kina bestående av
böcker, filmer och artiklar och dylikt att man nästintill drunknade i det.78 Intresset för
Kina växte och framförallt riktade många intellektuella och speciellt då
vänsterintellektuella blicken mot den då pågående kulturrevolutionen och valde då
många gånger det mer positiva inställda budskapet om Kinas utveckling. Något som
många gånger resulterade i att de föll offer för kommunistpartiets propaganda. Denna
propaganda innehöll också drag av den personkult som växte fram runt Mao, vilket
bidrog till att en del sympatisörer även i väst närmast kunde beskrivas som
”rödgardister”.79
4.5 1976-1989. En ny era: Fortsatt ambivalent kinasyn, men till
övervägande del positiv
När Mao dog 1976 och Deng tog över makten öppnades Kina upp i en större
utsträckning för omvärlden än tidigare. Bilden av Kina var i västvärldens ögon
överlag positiv. Men det riktades en del kritik mot hur Kina behandlade sina kvinnor
och sin systemkritiker. Men den största uppmärksamheten i väst inriktade sig på hur
bra de kinesiska omvärldskontakterna hade blivit och hur väl den nya ekonomiska
inriktningen som Kina slagit in på fungerade och vad detta gjorde för att öka den
kinesiska levnadsstandarden. Sammanfattningsvis kan man säga att eftersom man i
väst under hela åttiotalet hoppades på att vinsterna ifrån den väst-kinesiska handeln
bara skulle öka med tiden, spred sig också en positiv bild av Kina i samma takt som
pengarna rullade in.80
77
Mackerras 1989 s 193-194.
Mackerras 1989 s 201-207.
79
Mackerras 1989 s 208.
80
Mackerras 1999 s 134-135.
78
24
4.6 1989- framåt. Omvärdering och osäkerhet. Tillbaks till en
överlag negativ kinasyn
Alla förväntningar på att Kina inom kort skulle vara ett ”modernt” och
”västerländskt” land fick sig ett rejält bakslag när bilderna från massakern på
himmelska fridens torg i juni 1989 kablades ut i västvärlden. De brutala händelserna
som rullades upp inför omvärldens ögon kom för de allra flesta som en total chock
och händelsen var den enskilt viktigaste faktorn till att man i västvärlden förändrade
sin inställning från att ha haft en överlag positiv bild av Kina till att bli mer negativ i
sin kinasyn. Efter massakern reagerade de västerländska staterna genom att minimera
sina kontakter med Kina och den tidigare strida strömmen av västerländska turister i
Kina lyste nu med sin frånvaro. I väst riktade man nu kritik mot Kinas uppenbara brist
på respekt för de mänskliga rättigheterna och som ytterligare exempel på den
Kinesiska statens grymhet fick nu Tibet och dess ledare i exil Dalai Lama en stor
uppmärksamhet och genomslagskraft.81
En annan anmärkningsvärd förändring i synen på Kina är att man i västvärlden
återigen började betrakta Kina som ett potentiellt hot mot den egna maktpositionen.
Eftersom man befarade att ett moderniserat Kina hade möjligheten att bli så pass
mäktigt att de kanske skulle komma att försöka utöka sin maktbas. Med tiden så har
dock varje industrialiserat land blivit medvetna om att de måste handla med ”världens
största marknad” för att inte bli omsprungna. Vilket har resulterat i att man i dagsläget
oftast är mer sparsam med sin kritik mot Kina.82
Sammanfattningsvis kan man säga att kinasynen sedan mitten av 90-talet i västvärld
är uppdelad i två läger. På den ena sidan finns det en grupp som är starkt negativ till
Kina och som anser att Kina är en förkastlig diktatur som förtjänar kritik för sin
bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Den andra gruppen består av dem
som har ett ekonomiskt intresse av att bedriva handel med Kina. Dessa bidrar sällan
till kritiken mot Kina, men tar oftast inte heller Kinas inrikespolitik i försvar.83
Hur Kina kommer att utvecklas i framtiden vet ingen, men i mitten av nittiotalet
presenterade det amerikanska försvarsdepartementet en studie där framstående
akademiker och handelsanalytiker gav sin syn på hur Kinas framtida utveckling skulle
kunna komma att se ut. Studien gav inga entydiga svar, men betonade vikten av att
81
Mackerras 1999 s 139-143.
Mackerras 1999 s 151-155.
83
Mackerras 1999 s 174-175.
82
25
det var Kina själv som skulle komma att definiera sin egen framtid och att Förenta
Staterna skulle akta sig för att försöka styra dess utveckling.84
5 Metod
5.1 Val av metod
Anledningen till att jag har valt att göra en biografistudie är för att det skulle vara
svårt att göra en undersökning av intellektuella trender i kinasynen vid specifika
tidpunkter under de senaste sjuttio åren med hjälp av intervjuer, enkäter eller
fältobservationer. Därför har jag valt att använda mig utav den kvalitativa forsknings
metoden ”tolkningslära” som ligger inom ramen för den hermeneutiska metoden.85
5.2 Hermeunetik och texttolkning
Heurmeunetik kommer ifrån grekiskans ord för tolka, tyda. Ursprungligen syftade
termen på den metod som användes när man gjorde en skrifttolkning av bibeln. Med
tiden kom termen ”hermeunetik” att användas när man tolkade även andra skrifter.
Ifrån denna generella tolkning plockades termen upp av forskarvärlden där den blivit
en representant för den ”förstående metoden”. Vilken man använder sig utav när man
försöker förstå sig på innebörden och meningen i historier, texter och bilder etc. Detta
arbete, eller tolkningsprocess, kallas ibland för att ge sig in i den ”hermeneutiska
cirkeln”86. Den hermeneutiska cirkeln bygger på att man oftast innan man börjat
studera exempelvis en text har någon form av ”bild” av vad man tror sig komma att
stöta på under läsningen. Från denna självformulerande ”utgångspunkt” tränger man
sig så att säga in i materialet med hjälp av de inledande frågorna och teorier som man
utgått ifrån. Ofta inser man emellertid att den tidigare inställningen inte alls
överrensstämmer med de nya insikterna, varför man nu tvingas revidera de tidigare
problemformuleringarna och hypoteserna mot sådana som kan tjäna den nya
kunskapen på ett bättre vis. Därför återvänder man till källorna med en bättre
förståelse av materialet. För att förtydliga, man går så att säga ifrån kunskap till
84
Mackerras 1999 s 170-172.
Thurén 1991 s 46.
86
Kallas ibland även för den ”hermeneutiska spiralen” efter en omdöpning av Per-Johan Ödman i
boken Tolkning, förståelse, vetande. Thurén 1991 s 60.
85
26
okunskap tillbaks till kunskap i en cirkelprocess, eller ytterligare annorlunda utryckt:
delen ses i ljuset av helheten och förståelsen av helheten ökar genom insikten i
delarna. Det har riktats en del kritik mot att enbart använda sig av den hermeneutiska
cirkeln vid studiet av historia eftersom det är svårt att ”kontrollera” graden av
korrekthet i resultaten.87
Därför är det viktigt att man fäster en speciell vikt vid tre huvudpunkter när man
avser att göra en kvalitativ texttolkning. Dessa punkter är avsedda att användas som
verktyg för att man som läsare skall kunna skapa sig en helhetsbild av texten man
studerar. Punkterna flyter naturligtvis in i varandra till en viss del men kan
sammanfattas så här:

Textens bakgrund: Denna punkt hjälper läsaren att undersöka varför texten
existerar. Vilket man gör genom att ställa frågor som: Vem är textens
avsändare/upphovsman? I vilket sammanhang har texten blivit skriven? Vad
har författaren för avsikt med sin text?88

Textens form: Denna punkt hjälper läsaren att undersöka hur boken är
skriven. Vilket man gör genom att ställa frågor som: Vilken genre, eller
litterär typ ingår boken i? Vilka läsare riktar sig boken till? Vilka källor
bygger författaren sin bok på? Vilken roll tar författaren på sig i berättandet
av historien?89

Textens innehåll: Denna punkt hjälper läsaren att undersöka vad texten vill
förmedla för budskap genom att kontrollera innehållet i brödtexten. Vilket
man gör genom att ställa frågor som: Vad tar författaren upp/inte upp? Hur
berättas det som tas upp? Vad använder författaren för språk?90
5.3 Intersubjektiv prövbarhet
I den mån det går att avgöra om den här studien kan kallas intersubjektivt prövbar vill
jag i alla fall sammanfatta undersökningens förfarande så här. Jag började med att
diskutera vilka biografier som kunde vara lämpliga att göra en undersökning på med
min handledare. Det följdes upp av en bakgrunds undersökning på författarna.
Därefter formulerade jag de frågeställningar som skulle ställas till biografierna som
87
Kjelstadli 1998 s 125-126.
Kjelstadli 1998 s 178.
89
Kjelstadli 1998 s 180-183.
90
Kjelstadli 1998 s 179-180.
88
27
jag valt ut. Med dessa frågor framför mig och med kännedom om författarna var
resultatinsamlingens första steg att läsa igenom biografierna grundligt, samtidigt som
de sidnummer som var relevanta för besvarandet av mina frågeställningar
antecknades. Efter denna första grovgenomläsning har sedan de kapitel som var av
särskilt intresse djupstuderats. När jag med hjälp av mina frågeställningar har
utkristalliserat vilken bild av Mao som författarna valt att skildra har den slutgiltiga
analysen tagit vid.
6 Resultat och analys av empiri
För att resultatredovisningen och analysen skall bli så enhetlig som möjligt redovisas
biografierna var och en för sig för sig efter den metod som angivits i metod kapitel 5.2
och avslutas med en analys där resultatet ställs mot de teoretiska utgångspunkterna.
6.1. Röd Stjärna över Kina, Edgar Snow
6.1.1 Textens bakgrund
Snow var en av de mest framträdande personerna i den grupp av amerikanska
journalister som under mellankrigstiden arbetade för att sprida en positiv bild av det
kinesiska kommunistpartiet i västvärlden via artiklar i tidningar och i ett flertal
böcker. Snow förespråkade som medlem av denna grupp inte bara att kommunisterna
kunde ta över makten i Kina, utan argumenterade också för att det skulle vara den
bästa tänkbara utvecklingen. Snow fortsatte att skriva pro-kommunistiska böcker och
artiklar fram till sin död 1972. 1984 upprättades det i Kina ett speciellt hederssällskap
i Snows ära som ett tack för hans ovärderliga support.91
6.1.2 Textens form.
Boken som sträcker sig ifrån Maos födelse 1893 fram till och med tiden strax efter
”den långa marschen” 1936 och är av populärvetenskaplig karaktär. Snow bygger sin
bok på källor som inhämtats av författaren under en resa 1936 till de
kommunistkontrollerade områdena i norra Kina. Syftet med boken är enligt Snow att
för första gången ge en ordentlig bild av den kommunistiska revolutionen och dess
ledare. För att undanröja alla tidigare existerande vanföreställningar. Målet är att
91
Mackerras 1989 s 78.
28
boken skall nå en så pass bred läskrets som möjligt.92 Resultatet blev en kombination
av egna intryck och upplevelser samt de intervjuer som presenteras i boken.
Författaren märks främst i de kapitel som syftar till att beskriva hans egna intryck av
ett område eller en person medan intervjupersonerna själva för sin talan.
6.1.3. Textens innehåll
Första frågeställningen
Barndom
Mao berättar med egna ord om sitt liv och enligt honom själv kom han ifrån en helt
vanlig bondefamilj. Som så småningom fick det litet bättre tack vare en småskalig
handel med spannmål. Mao beskriver sin barndom som slitsam och fylld av
konflikter. Mao började arbeta på gården vid sex års ålder och ifrån åtta års ålder
arbetade han morgon och kväll och gick i skolan däremellan. Vid tretton års ålder
utförde han en vuxen mans jordbruksarbete och skötte bokföringen på kvällen.
Relationen till sina föräldrar beskrivs som ambivalent. Mao älskade sin mor, men
hatade sin far eftersom denne tvingade Mao att slita på gården och belönade honom
med stryk och dålig mat. Även relationen till läraren beskrivs konfliktfylld med inslag
av aga. Mao säger sig i efterhand se positivt på sin hårda uppväxt som lärde honom
hur man bäst besegrar sina ”motståndare”. Effektivast var enligt Mao att använda sig
av citat ifrån de kinesiska klassikerna för att sätta de gamla på plats. Men när inte det
hjälpte rymde han eller hotade att ta livet av sig om han inte fick sin vilja igenom.
Vilket gav honom insikten att det säkraste sättet att få som man vill var att aldrig ge
sig. Mao lärde sig att arbeta hårt och att göra rätt för sig men vek inte under några
omständigheter undan för några orättvisor.93
Ungdom
Mao berättar att han vid 16-års ålder hade fått en ”smula politisk medvetenhet” och att
han sympatiserade med de fattiga bönderna efter att ha bevittnat hur några bönder
avrättats under en svår hungersnöd när de demonstrerat mot orättvisorna.94
Detta sporrade Mao till att ge upp livet som jordbrukare för att studera i en skola i
närheten där han i och för sig blev utfryst av de andra eleverna. Men samtidigt gjorde
92
Snow 1977 s 7-11, 137-138.
Snow 1977 s 139-141.
94
Snow 1977 s 143-145.
93
29
ett så pass starkt intryck på lärarna att de rekommenderade honom att fortsätta till
provinshuvudstaden Changsha där det fanns högre skolor av modernt snitt. I
Changsha blev Maos enda problem att han ville studera ”allt” för att släcka sin
oerhörda kunskapstörst och därför inte kunde välja ”bara” en skola. Efter att ha suttit
och läst på egen hand ett tag skrev Mao småningom in sig på ett lärarseminarium.
Under de följande åren gick all vaken tid åt att studera alla tänkbara ämnen, diskutera
med kamrater och att träna sin kropp till hårdhet genom självspäkning. Det fanns
ingen tid över åt vare sig några romanser eller andra nöjen. Mao säger sig fortfarande
ha nytta av sin hårda studietid, vilken gjorde att han orkade med den långa marschen
bättre än många andra. När han tog sin examen 1918 beskriver han sin politiska
uppfattning vid 25 års ålder som en blandning av ”liberalism, demokratisk reformism
och utopisk socialism”.95
Karriär
Efter sin examen flyttade Mao till Peking där han var den drivande kraften i ett flertal
radikala studentorganisationer, genom vilka han kom i kontakt med ledande kinesiska
marxister. När Mao efter ett tag flyttade tillbaks till Changsha fortsatte hans politiska
engagemang och I maj 1921 deltog Mao i det möte i Shanghai där det Kinesiska
Kommunistpartiet grundades. Maos uppdrag blev att organisera fackföreningar och
leda demonstrationer i sin hemprovins Hunan. När Nationalistpartiet och
Kommunistpartiet ingick i en allians arbetade Mao med att koordinera de bådas
samarbete och var då medlem i båda partiernas centralkommittéer. Han var samtidigt
redaktör för en nationalistisk veckotidning och rektor för bonderörelsen
utbildningsinstitut. När Nationalistpartiets nye ledare Chiang började rensa ut sitt parti
ifrån kommunister lämnade Mao Peking och begav sig till södra Kina där han
genomförde landrevolutioner och upprättade kommunistkontrollerade basområden.96
Mao ledde den så kallade ”höstskörderevolten” och lyckades trots stora personliga
förluster och motarbetning från sitt eget parti att hålla ihop sin armé. Även ”banditer”
anslöt sig till Maos trupper för att ge upp sin kriminella bana och kämpa mot
nationalisterna.97
95
Snow 1977 s 149-160.
Snow 1977 s 171-178.
97
Snow 1977 s 176-180.
96
30
Mao arbetade hårt för att höja den allmänna moralen i armén och via ett taktiskt
ledarskap som politisk kommissarie räddade han den del av röda armén som han hade
ansvaret för undan en förintelse under de fyra utrotningskampanjerna mellan 1930-33,
samtidigt som han effektivt byggde upp den första kommunistiska basen.98
När han gav sig iväg på den långa marschen vandrade han hela sträckan, med
undantag för några veckors sjukdom, precis som de övriga soldaterna. På vägen står
det klart att det är Mao som bör ta över ledarskapet.99
När Mao anlände till kommunistbasen i norra Kina var han den som förhandlade om
villkoren för en möjlig enhetsfront mellan kommunistpartiet och nationalistpartiet mot
sin nye gemensamma fiende Japan.100
Andra frågeställningen
Karaktär
Tillskillnad ifrån de övriga kapitel i boken som ägnas åt Mao berättar Snow själv i ett
kapitel, ”Sovjetens starke man”, med sina egna ord om människan Mao.
Enligt Snow var:
Mao en fulländad lärd i fråga om klassisk kinesiska, en allätande läsare, en man
med djupgående studier i filosofi och historia, en god talare, en man med
osedvanligt minne och exceptionell koncentrationsförmåga, en utmärkt författare,
vårdslös i sina personliga vanor och sitt yttre men häpnadsväckande skrupulös i
fråga om pliktens detaljer, en man av oförtröttlig energi och en militär och politisk
strateg av avsevärd genialitet.101
Och en:
Humanist i fundamental mening; han trodde på människans förmåga att lösa
människans problem. Jag tror att han på det hela taget haft ett modererande
inflytande på kommuniströrelsen vad det gäller liv och död. 102
Och fortsätter med:
Mao imponerade på mig som en man med avsevärda känslodjup. Jag minns hur
hans ögon fuktades ett par gånger, då han talade om döda kamrater eller erinrade
sig händelser under sin ungdom, under risupploppen och hungersnödsperioderna i
Hunan då några utsvultna bönder halshöggs när de krävde mat. En soldat berättade
98
Snow 1977 s185-192.
Snow 1977 s 99.
100
Snow 1977 s 392.
101
Snow 1977 s 95.
102
Snow 1977 s 97.
99
31
för mig att han hade sett Mao ge en sårad soldat sin rock. Det påstods att han
vägrade gå i skor så länge de röda soldaterna inte hade några. 103
Snow menar att beviset på detta var att Mao trotts alla egendomskonfiskeringar levde
han som en vanlig mening, vars enda ägodelar utgjordes av ett fåtal klädesplagg,
några filtar och ett moskitnät.104
Tredje frågeställningen
Inbördeskriget
1927 tappade kommunistpartiet på grund av dåligt ledarskap från Chén och en
bristande rådgivning från Sovjet greppet om koalitionsregeringen från 1923 med
Nationalistpartiet. Chiang tog över makten i nationalistpartiet och rensade ut partiet
ifrån kommunister samt upprättade en ny regering i Nanking.105
Kommunisterna flydde till södra Kina och led många svåra nederlag innan Mao tog
över ansvaret från Li Li-san och fick ordning på armén.106
Under de första fyra utrotningskampanjerna 1930-33 lyckades kommunisterna
förvandla alla nationalistangrepp till fiaskon genom den förtjänstliga gerilla
krigsföringen som Mao stod bakom. När Japan invaderade Kina erbjöd man
nationalistpartiet ett fredsavtal och göra gemensam sak mot sin yttre fiende vilket
Chiang tackade nej till.107 Nationalistpartiet som var överlägset både till antal soldater
och i krigsmaterial inledde istället 1933 den femte och mest massiva
utrotningskampanjen. För att undvika att bli förintade av den övermäktiga armén
begav sig hela röda armén i oktober 1934 ut på ”Den långa marschen”. Under ett års
tid befann sig Kommunisterna på en ständig vandring, där de utkämpade strider varje
dag för att tränga igenom nationalistlinjerna. Man klättrade över de ”högsta och mest
riskabla bergspassen” och tog sig över ”de längsta och djupaste floderna” genom de
”vilda stammarnas land över de väldiga grässlätterna, i kyla och intensiv hetta, i blåst
och snö och regnstorm”, innan man ett år senare befann sig i trygghet i nordvästra
Kina, där man upprättade sin bas.108
103
Snow 1977 s 98.
Snow 1977 s 96.
105
Snow 1977 s 175.
106
Snow 1977 s 179-189.
107
Snow 1977 s 189 -193
108
Snow 1977 s 193.
104
32
Man utsatte Chiang för sitt livs ”förödmjukelse”, när man gång på gång drog honom
vid näsan med hjälp av list. Många gånger kämpade kommunisterna rentav så tappert
att fienden oftast stod som förstenade eller till och med deserterade för att kunna byta
sida.109 Överallt stannade man till och ”befriade” bönder utefter vägen.110
Inbördeskriget avslutades när kommunisterna befann sig i trygghet och man
deklarerade att en enhetsfront mot Japan bara var möjlig om man upprättade en antijapansk räddningsregering som var ”en parlamentarisk form av representativ regering,
en regering, som skyddar och stöder alla folkligt patriotiska grupper”.111
6.1.4 Analys
Enligt Textens bakgrund tillhörde Snow den grupp av radikala amerikanska
journalister som under mellankrigstiden arbetade för att sprida en positiv bild av
kommunistpartiet i västvärlden och han fortsatte att gör detta även under resten av sitt
liv. Med tanke på Snows liv och gärning så bör han ha en avsikt att skildra Mao på ett
positivt vis.
Enligt Textens form och innehåll skildrar Snow:
Maos barndom på ett vis som antyder att det var den enkla bakgrunden och den hårda
behandlingen från auktoritetsfigurer som formade Mao till att bli en människa som
snabbt fick lära sig både att göra rätt för sig och att aldrig ge upp hoppet. Samt hur
man på bästa vis besegrar sina motståndare för att krossa orättvisor.
Sammanfattningsvis kan man säga att Maos barndom skildrar en människa som
förbereds på ett liv fyllt av stridigheter.
Maos ungdom på ett vis som antyder att han blev inspirerad till att studera efter att
ha bevittnat de stora orättvisorna i samhället. Att han var intresserad av alla
kunskapsinriktningar. Samt bedrev både studier och träning med en sådan flit att Mao
som ungdom vidareutvecklar den både fysiska och psykiska styrka som hjälper
honom senare i livet.
Maos karriär på ett vis som antyder att han var en naturlig ledare som var
fullständigt dedikerad till partiets framgångar för att skapa en bättre värld. Samt att
hans framgångsrika karriär var ett resultat av hårt arbete samt påvisad duglighet som
ledare vid kritiska tidpunkter.
109
Snow 1977 s 202-212.
Snow 1977 s 220.
111
Snow 1977 s 393.
110
33
Maos karaktär på ett vis som antyder att Mao var en enkel människa som inte
ansåg sig förmer än någon annan. Att det enda som skiljde honom åt från resten av
röda armén var hans begåvning och kunskap. Samt att han var en sympatisk människa
med ett stort känslodjup som antagligen hade en minimerande effekt på antalet
dödsoffer under sin tid som ledare.
Han skildrar Inbördeskriget 1927-1937 på ett vis som ställer kommunisterna i en
god dager, eftersom han antyder att nationalisterna var ansvariga för kriget. Att
kommunisterna trotts sitt numerära underläge klarar sig undan en total förintelse tack
vare Maos gerillataktik och att man erbjuder nationalisterna en enhetsfront mot
japanerna redan 1933. Men att nationalisterna avvisar förslaget och satsar på en
totalförintelse av kommunisterna, genom att tvinga ut dem på den ”Den långa
marschen”. Men att kommunisterna klarar sig ifrån även detta massiva anfall tack
vare sin otroliga stridsduglighet och kämparglöd.
Om man tar textens bakgrund, dess form och dess innehåll i beaktning så tolkar jag
Snows skildring av Mao som avgjort positiv.
6.2 Morgonens Flod, av Han Suyin
6.2.1 Textens bakgrund
Han Suyin är pseudonym för Elisabeth Comber, som är en halvkinesisk författare med
en rad noveller, biografier och ”historiska studier” på sin meritlista. Suyin tillhörde
den grupp ickeakademiker som under sextio och sjuttiotalet arbetade för att skapa en
positiv bild av den kulturella revolutionen i Kina. Suyin som i stort sett följde det
kinesiska kommunistpartiets officiella linje skrev en rad böcker och artiklar i ämnet,
där hon förespråkade att den kulturella revolutionen borde spridas över hela världen. I
en av hennes mest uppmärksammade böcker ”China in the Year 2001” (1967) menar
hon att China vid tiden för bokens publicering befann sig där resten av världen
skulle/borde befinna sig 2001.112 Suyin fick en stor uppmärksamhet under 60- och 70talen. Men när 80-talet började närma sig hade hennes status som kinabedömare
förlorat mycket av sin auktoritet då många ansåg att hon enbart förespråkade
kommunistpartiets officiella linje.113
112
113
Mackerras 1989 s 207.
Mackerras 1999 s 108.
34
6.2.2 Textens form
Boken som sträcker sig ifrån Maos födelse 1893 fram till maktövertagandet och
avslutas 1953 vid tiden för Koreakriget, är av populärvetenskaplig karaktär. Suyin
bygger dels sin bok på de uppgifter som publicerats i ”Röd Stjärna över Kina” och
”ifrån talrika forskare och författare världen över som ägnat sig åt Kina”. Suyin säger
dock i sitt källkapitel, en halv sida114 att hon framförallt hämtat sitt nya material som
boken bygger på egna intervjuer och samtal med kinesiska arbetare, soldater och
deltagare i den långa marschen. En vanlig referens lyder ungefär ”ej publicerat
manuskript i författarens ägo”115
Boken syfte är att ställa de felaktiga uppgifterna som cirkulerat i tidigare
publicerade verk tillrätta och riktar sig till en så pass bred läskrets som möjligt. 116
Suyin förekommer som författare i texten som den ”allvetande berättaren”, där hon
refererar till ”tidigare missuppfattningar” som hon vill ”ställa tillrätta”.
6.2.3 Textens innehåll
Första frågeställningen
Barndom
Suyin beskriver Maos uppväxt som hård och strävsam och berättar att han föddes in i
en familj som enligt Maos egna klassystem rankades som ”lägre mellan bönder”, men
att ”Mao inte uppfostrades som en rik bondes son utan som en fattig bondes son,
driven av minnet av hunger och umbäranden”. Mao sattes i arbete ute på gården inte
långt efter att han lärt sig gå och fick förutom ris ett ägg att äta i månaden. Trotts det
oerhörda slitet klagade hans far på honom och resten av familjen att de var lata och att
de åt för mycket. Vid sju års ålder började han skolan, där en tyrannisk lärare ofta slog
både honom och de andra eleverna. Både i hemmet och i skolan började Mao snabbt
protestera mot de gamla männens förtryck, men det var inga triviala smågräl för att
skaffa sig några egna fördelar. Tvärtom hade konflikterna sin utgångspunkt i en
sympati för de förtryckta under ett auktoritärt och absolut patriarkalt styre. Hemma på
gården tog han emot stryk när han försvarade sin hunsade mor och sina bröder, eller
när han hjälpte gamla gummor med skörden. I skolan trotsade han lärarna, inte för sin
egen skull utan för alla elevers i hela Kinas skull och var den förste som gjort det på
114
Suyin 1974 s 496.
Se exempelvis Suyin 1974 s 56, 154, 202, 217, 248,249, 284, 290, 298, 356.
116
Suyin 1974 s 496.
115
35
tusen år. Eftersom Mao var en sådan skicklig talare med både glöd och logik när han
tillrättavisade de äldre männen vann han snart åhörare bland Hunans bönder, som
snart förvandlade hans slående fraser till ordspråk.117 När Mao var femton år blev han
tvångsgift, vilket mynnade ut i Maos livslånga kamp för kvinnans frigörelse.118
Ungdom
Mao bevittnade som ung pojke hur några fattiga bönder avrättades när de
demonstrerat mot den ojämlika resursfördelningen under en svår hungersnöd.119 Mao
som blivit djupt berörd av detta blev så småningom, medan han som sextonåring bar
på sina gödselkorgar, planterade ris eller skänkte bort sina kläder till fattiga
främlingar, fylld av en längtan att delta i Kina framtid. Mao insåg att utan ett
kompetent ledarskap skulle bönderna aldrig få någon upprättelse. Med ett klart mål
begav sig Mao till en närbelägen skola för att fortsätta sin utbildning, men blev först
inte ens insläppt genom skolporten. Portvakten och rektorn blev så illa berörda av
”arbetarens” enkla uppsyn att de inte gav med sig förrän Mao övertalat dem att anta
honom. Studiekamraterna var inledningsvis väldigt fientliga mot honom, men hyste
inom fem månader inget annat än respekt och uppskattning till Mao. Även lärarna
blev mycket imponerade av hans kunskap och intelligens.120 Snart hade lärarna inte
mer att lära Mao och för att han inte skulle stagnera fortsatte han till Changsha. Där
ryktet om hans lysande begåvning hade föregått honom och Mao kunde välja och
vraka bland all skolorna som stod öppna för honom. Eftersom han hade svårt att välja
mellan skolorna, läste han på egen hand i biblioteket och ”skaffade där en gedignare
utbildning på egen hand än många skaffat sig”. Det var nu som Mao inledde sin
strävan efter att både finna ”den ultimata ideologin” och att träna sin kropp till hårdhet
genom självspäkning.121
Mellan åren 1913-18 gick Mao i en normalskola och
”under dessa fem år tog hans politiska idéer form, han blev en ledare för
eleverna, en oppositionsman, en ‘bråkmakare’ för somliga, en som
avhjälpte orättfärdigheter för andra, en gryende politisk och social
maktfaktor, en människa inför vilken ingen kunde förbli likgiltig”.122 (…)
117
Suyin 1974 s 16-23.
Suyin 1974 s 29.
119
Suyin 1974 s 24-25.
120
Suyin 1974 s 30-34.
121
Suyin 1974 s 37-43.
122
Suyin 1974 s 45.
118
36
”Ryckvis utvecklades han till att bli den fullfjädrade rebellen, när Mao
lämnade barndomen och efter ungdomsåren övergick i vuxen ålder visade
han sig besitta alla förutsättningar för att ifrågasätta alla traditioner,
lärosatser och värderingar”.123 (…) Det var under denna tid Mao lade
grunden för alla de goda egenskaper hos sig själv som han ville ingjuta i
befolkningen under kulturrevolutionen femtio år senare. 124
Karriär
Efter examen gick nästa flytt vidare till Peking, där han fick upp ögonen för
marxismen.125 1920 flyttade Mao vidare till Shanghai där han på allvar blev marxist. I
maj 1921 påbörjade Mao förverkligandet av sin livsuppgift, att skapa Kinas
kommunistiska parti och deltog därför i den första kongressen den 1 juli 1921.126
Mao återvänder därefter till Hunan för att leda bönderna som arbetsorganisatör,
fackföreningsledare och som skolledare.127 När nationalistpartiet och
kommunistpartiet ingick en tillfällig enhetsfront, var Mao medlem i de båda partierna
och fungerade som samordnare av politiska aktiviteter. Men även om Mao gjorde ett
utomordentligt arbete för att hålla ihop de två partierna var det som att förena ”eld och
vatten”.128 Mao arbetade bl.a. som politisk redaktör åt en nationalistisk veckotidning
och som ledare för bondesammanslutningar i kommunistpartiets tjänst. Mest
framgång rönte han inom nationalistpartiet. När Chiang rensade ut nationalistpartiet
ifrån kommunister begav sig Mao till landsbygden.129 Där han uppbådade en
revolutionär försvarsstyrka. Den första segern kom med ”höstskörderevolten”, som
inte bara var en ”erövringsbragd” utan också ”det första steget mot ett nytt
revolutionärt krig”.130 Men armén var i ett uruselt skick och Mao arbetade hårt för att
förbättra både dess stridsduglighet och dess moral och snart uppvisade armén ett så
pass exemplariskt uppträdande att människor som kom i kontakt med dem frivilligt
gav bort sin mat eller anslöt sig till kampen.131 Eftersom kommunistpartiet var
splittrat till följd av det hårda trycket från nationalistpartiet föll Mao i onåd till
ledningen. Men Mao själv ansåg sig hålla den rätta kursen och fortsatte därför att leda
123
Suyin 1974 s 30.
Suyin 1974 s 53-54.
125
Suyin 1974 s 72.
126
Suyin 1974 s 88-89.
127
Suyin 1974 s 93.
128
Suyin 1974 s 106-108.
129
Suyin 1974 s 120-126.
130
Suyin 1974 s 158-159.
131
Suyin 1974 s 162-167.
124
37
sina trupper.132 I början av trettiotalet försökte Mao göra sig av med korrumperade
och kontraeffektiva partimedlemmar133. Samtidigt som han effektivt styrde sina
styrkor ifrån en total förintelse under nationalistpartiets fyra utrotningskampanjer
1930-34.134 Under den långa marschen 1934-35 var Mao fortfarande avskuren ifrån
den absoluta makten som låg i politbyrån men eftersom han befann sig i händelsernas
centrum blev det ändå han som de vilsna trupperna vände sig till för att få ledning.
Det skapade en avundsjuka mot Mao från de övriga ledarna och de gjorde sitt bästa
för att stoppa honom, vilket gick ut över armén.135 Under marschen gick Mao till fots
hela den långa vägen i samma kläder och åt samma mat som soldaterna, den enda
skillnaden var att han arbetade lite hårdare än alla andra. Dagtid höll han soldaternas
mod uppe med sitt kompetenta ledarskap och goda humör och på natten när de andra
låg och sov avstod Mao ifrån sin vila för att planera de vidare förflyttelserna.136 Efter
den långa marschen när trupperna var framme i kommunistbasen i norra Kina var
Mao kommunistpartiets obestridda ledare och satte igång med en reformering av
partiet ifrån grunden.137
Andra frågeställningen
Karaktär
Suyin ägnar inte något specifikt kapitel åt Maos personlighet likt Snow, utan
kommenterar istället genomgående i texten om hur Maos förträffliga personlighet
lyser igenom i hans handlingar. I inledningen till boken finns dock en passage som
ger en fingervisning om vad som komma skall:
Mao Tse-tung138 är revolutionens konstnär som såg hopp och glädje
och kraft där andra bara såg svaghet, okunnighet och slaveri.
Eftersom han såg med kärlekens ögon, eftersom han är ben av de
kinesiska böndernas och arbetarnas ben, kött av deras kött, hade han
den sanna storhet som kallas ödmjukhet och ödmjukheten skänkte
honom en reservationslös tilltro till miljonerna. En revolution
genomförs med lidelse och oförfärat mod och visioner och allt en
människa har eller är och därför är den en konstnärligskapelse. Om
132
Suyin 1974 s 169-171.
Suyin 1974 s 213.
134
Suyin 1974 s 236-244.
135
Suyin 1974 s 262-263.
136
Suyin 1974 s 273.
137
Suyin 1974 s 303.
138
Tse-tung är den äldre svenska översättningen av ””, och bygger på pinyinsystemet för transkribering
av kinesiska namn
133
38
denna bok påstås vara pro-Mao Tse-tung, så är det alldeles riktigt.
För man kan inte skildra uppriktigt skildra en revolutions historia
utan att också skildra den tro och ståndaktighet utöver alla praktiska
betänkligheter som besjälar den (…) Om Mao kan man säga att,
märklig är styrkan i en modig mans själ. Hans mod rustar honom för
alla försök, gör honom till sitt väsens och sitt lands bålverk och
försvar (…) och eftersom Mao skänkte det kinesiska folket den
sinnets befrielse som är den sanna friheten råder det långt större
hopp i världen om att alla jordens folk skall kunna förenas i ett sant
brödraskap”139
Tredje frågeställningen
Kriget
När Chiang som hade kopplingar till såväl ”skumma bankirer”, ”banditer”, ”utländska
polismyndigheter”, som allehanda andra ”utländska intressen” tog över makten i
nationalistpartiet var tiden för en koalition över.140 Snart befann sig kommunistpartiet
både splittrat och jagat av nationalisttrupper, de kommunister som blev arresterade
”torterades på obeskrivliga sätt till döds”. Kommunisternas ledning med Chen i
spetsen lämnade sina medlemmar i sticket medan Mao ”protesterade våldsamt mot
någon form av kapitulation” och begav sig därför till södra Kina för att fortsätta den
kommunistiska kampen.141 Vilken försvårades av både destruktiva order ifrån
Sovjetunionen ”som störde den kinesiska revolutionens förlopp och skapade
ytterligare tragedier” såväl som från det egna partiet som gjorde sitt bästa för att sätta
käppar i hjulet för honom.142 Mest kritisk till Mao var den okompetenta och äregiriga
ledaren Li Li-san som kände sig hotad av Maos förträfflighet.143 Efter att Mao hade
påvisat Li Li-sans oduglighet som ledare tog Mao över kontrollen över armén. Mao
utvecklade en ”flexibel taktik och gerillastrategi som gick ut på att skona manskapet
och erövra vapen och åstadkom maximal effekt ifråga om den dubbla målsättningen
att göra befolkningen politisk medveten och åstadkomma en social revolution”. Röda
armen lyckades därmed inte bara klara sig undan de fyra förintelsekampanjerna. Den
växte till och med i storlek och med folkets stöd kunde man upprätta den första
139
Suyin 1974 s 13.
Suyin 1974 s 120.
141
Suyin 1974 s 146-151.
142
Suyin 1974 s 155.
143
Suyin 1974 s 197-198.
140
39
kommunistbasen.144 Men nationalistpartiets armé var oerhört mycket större och 1934
gav man sig iväg på ”den långa marschen” ifrån södra till norra Kina. Under hela
vandringen anföll nationalistpartiet oavbrutet ifrån alla sidor och från luften. Eftersom
den ansvarige ledaren Li inte hade någon militärstrategisk kunskap blev de oplanerade
vandringarna långt mödosammare än vad de hade behövt vara och man led svåra
förluster. Men i januari 1935 då Mao valdes till ledare över armén genom omröstning
vid ett möte i Tsun-yi räddades de kvarvarande trupperna.145 I oktober samma år
nådde Mao och sammanlagt 7000 soldater den kommunistiska basen i norra Kina och
de hade då tillryggalagt 12 000 kilometer och tagit sig över arton bergskedjor och
tjugofyra floder, genomkorsat elva provinser och stormat och intagit sextiotvå städer
och samhällen. Den hade slagit tio provinsherrars arméer och besegrat och
utmanövrerat Chiangs armé. Mao var nu kommunistpartiets verkliga ledare eftersom
den andra befälhavaren Chang som haft en större trupp av Mao, gjort ett misslyckat
försök att upprätta en egen kommunistbas i Tibet och då reducerat sin egen armé.146
6.2.4 Analys
Enligt Textens bakgrund tillhörde Suyin en grupp av ickeakademiker som på
sjuttiotalet arbetade för att sprida en positiv bild av Kina och den kulturella
revolutionen. Med tanke på detta så bör Suyin ha en avsikt att skildra en positiv bild
av Mao.
Enligt Textens form och innehåll skildrar Suyin:
Maos Barndom på ett vis som antyder att han hade en oerhört slitsam och hård
barndom. Men att han redan som liten instinktivt protesterade mot de orättvisor som
kom i hans väg. Att han inte var rädd för att offra sig själv för att andra skulle få det
bättre. Samt att han redan som liten visade prov på sin förmåga att gripa tag i sin
omgivning med hjälp av tal.
Maos Ungdom på ett vis som antyder att han blev fylld av sympati för bönderna
efter att ha bevittnat orättvisorna i samhället. Att Mao redan som ung hjälpte de som
hade det svårt så gott han kunde som en enkel bonde. Men insåg att han skulle kunna
hjälpa ännu fler människor på ett mycket bättre vis om han skaffade sig en utbildning.
I skolan var han så pass duktig att ryktet om hans begåvning föregick honom och han
144
Suyin 1974 s 234-235.
Suyin 1974 s 259.
146
Suyin 1974 s 290.
145
40
tränade och studerade med en iver som var honom till gagn livet igenom. Det var i
skolåren som han på allvar lade grunden till sitt framtida ledarskap.
Maos Karriär på ett vis som antyder att Mao i alla lägen ville göra det som var bäst
för både partiet och folket på lång sikt. Att Mao nådde sin status som ledare eftersom
han tycktes vara var den enda i landet som kunde leda kommunistpartiet till vinst.
Eftersom det var Mao som hade den bästa förmågan och var villig att arbeta litet
hårdare än alla andra för att kunna leda den kommunistiska kampen.
Maos Karaktär på ett vis som antyder att Mao nästintill var en Messiasgestalt
reinkarnerad i en människokropp som var inte bara det kinesiska folkets hopp till ett
bättre liv, utan också hela världens.
Hon skildrar Inbördeskriget 1927-1937 på ett vis som är positivt för
kommunisterna. Nationalisterna under ledning av en ”skurk”, anföll kommunisterna
som i sin tur inte bara försvarade sig utav även slog tillbaks de numerärt överlägsna
nationalisterna. Att kommunisterna lyckas klara sig undan alla tänkbara hinder på
”den långa marschen” tillskrivs Mao som är den som håller armén på fötter.
Om man tar textens bakgrund, dess form och dess innehåll i beaktning så tolkar jag
Suyins framställning av Mao som väldigt positiv.
6.3 Mao, den sanna historien av Jung Chang och Jon Halliday
6.3.1 Textens bakgrund
Jung Chang som är huvudförfattare till boken är en före detta röd gardist som likt
många andra av den kinesiska intelligentian emigrerade till västvärlden i slutet av 70talet. Chang blev 1982 den första kinesiska studenten någonsin att erhålla en
doktorsgrad vid ett brittiskt universitet. Chang som tidigare sagt att hon utförde de
handlingar som krävdes av henne som röd gardist under kulturrevolution eftersom
Mao hade manipulerat dem så starkt att ”rationellt tänkande var helt omöjligt”. Chang
fick en stor uppmärksamhet då hon gjorde upp med sin besvärliga uppväxt i romanen
Wild Swans där hon tecknar en mycket mörk bild av Kinas nittonhundratalshistoria.
Boken är ytterst kritiskt till Maos och kommunisternas maktmissbruk, men är
samtidigt väldigt positiv till det kinesiska folket som fått utstå svåra lidanden.
Romanen publicerades 1991 och kom att bli en av de mest inflytelserika formulerarna
41
av den negativa kinasyn som dominerat i västvärlden efter massakern på himmelska
fridens torg.147
6.3.2 Textens form
Boken som sträcker sig från Maos födelse 1893 fram till hans död 1976 är av klart
populärvetenskaplig karaktär. Chang och Halliday gör ett seriöst försök att redovisa
sitt omfattande källmaterial, såväl de skriftliga som de muntliga.148 En del är dock av
typen ”pigg och glad 83 åring, beskriver vad som verkligen hänt”.149 Det har riktats en
hel del kritik mot författarparets referenser bl.a. av Andrew Nathan, professor på
Columbia University, i ”London Review of books”. Samt av Jonathan Spence
professor vid Yale i ”New York Review of books” den 3 november 2005.150
Bokens syfte är som titeln antyder att presentera ”den sanna historien” om Mao och
är avsedd för en så pass bred läskrets som möjligt. Författarparet är ständigt
närvarande i texten och de refererar ofta till ”tidigare missuppfattningar” som man vill
”ställa tillrätta”.
6.3.3. Textens innehåll
Första frågeställningen
Barndom
Chang och Halliday berättar att Mao visst kom ifrån ett vanligt bondehem men att han
hade en ”bekymmerslös barndom”, att han var ”bortskämd” och vars enda prestation
var att utföra ”lättare jordbruksarbete”. Mao avskydde när någon gav honom order
och blev relegerad ifrån fyra skolor för sin ”tjurskallighet”. Därför var han tvungen att
hjälpa sin far på gården, men då Mao föraktade kroppsarbete och var ”bedrövlig i
ekonomiska spörsmål” hamnade far och son ofta i konflikt, där Mao njöt utav att
förödmjukade sin far inför andras ögon, vilket var ”ofattbart oförskämt (…) enligt
kinesiska mått mätt”.151
147
Mackerras 1999 s 110-111. I skrivande stund har Wild Swans precis blivit utgiven i Sverige, och
finns att köpa i de flesta boklådor.
148
Chang 2006 s 713-867
149
Chang 2006 s 184.
150
Lejonhuvfud 2006 ”Kritiserad Maobomb”.
151
Chang 2006 s 19-21.
42
Ungdom
De händelser som enligt tidigare uppgift skall ha fyllt Mao med en stark sympati för
de utsugna bönderna ägde aldrig rum. Istället var det eftersom han var uttråkad av
livet som bonde som han begav sig till skola i närheten. Han anlände med precis
samma utrustning som de andra eleverna ”helt i enlighet med den moderna anda som
rådde på skolan”. Mao blev förtjust i livet som student och för att slippa återvända till
jordbruket övertalade Mao en lärare att skriva in honom på en skola i Changsha.152
Där tröttnade han snart på proven och satt mest och läste på egen hand i biblioteket,
endast när hans far hotade med indraget underhåll, skrev han in sig på ett läroverk.
Under de här åren formade sig den moraliska inställningen som han behöll under
resten av livet där ”Absolut själviskhet och ansvarslöshet utgjorde navet för Maos
synsätt”.153
Karriär
Efter examen fick Mao först inget jobb och begav sig därför på vinst och förlust till
Peking. Men återvände snart till Changsha och ett arbete som lärare, till sina elevers
förtret som klagade på hans sjaskiga utseende och uppförande. Föga intresserad av sitt
lärararbete ägnade han sig istället åt den radikala studentrörelsen och på den vägen
träffade han framstående marxister, som han tog ett djupt intryck av. Snart blev Mao
medlem i det kinesiska kommunistpartiet som bildades i augusti 1920, utan att Mao
var närvarande. Men han deltog iden första kongressen i juni 1921 där han fick till
uppgift att återvända till Changsha och sälja partilitteratur och för att värva nya
medlemmar. Men Mao anställde en vän och utnämnde sig själv till ”särskild
sambandsman”. Mao blev kommunist för att det gav honom ett enkelt arbete och blev
inte heller senare i livet någon speciellt hängiven marxist.154 Eftersom Mao slarvade
med sin uppgift och hellre sov och åt blev han inte inbjuden till den andra kongressen.
Mao blev då orolig att hans lön skulle dras in och skyndade sig att hastigt anordna ett
par strejker och demonstrationer. Fackföreningar struntade han dock i eftersom han
tyckte att arbetarna hade det bra som det var.155 När man ifrån Moskva gav direktiv
till kommunistpartiet att ingå en enhetsfront mot nationalistpartiet, motsatte sig alla
medlemmar förslaget utom Mao som omedelbart gick in i nationalistpartiet, vilket
152
Chang 2006 s 22-23.
Chang 2006 s 25-29.
154
Chang 2006 s 31-37.
155
Chang 2006 s 46-47.
153
43
gjorde att man i Moskvas såg med välvilliga ögon på honom. Mao lyckades bra inom
nationalistpartiet men blev snart utsparkad ur kommunistpartiet, som såg honom som
en ”opportunist”.156 Mao engagerade sig därför på heltid i nationalistpartiet som
redaktör för en veckotidning. Det ledde till att han hamnade i en knivig situation när
Chiang tog över ledningen av nationalistpartiet och beordrade att alla kommunister
skulle rensas ut från partiet.157 För att säkra sin överlevnad tog Mao kontakt med
kommunisterna och fick veta att Moskva förordade skapandet av en ”röd armé” .Mao
bestämde sig då för att roffa åt sig en kommunistisk styrka och bege sig ut på
landsbygden. Detta iscensatte han i en invecklad plan som har gått till historien som
”höstskördeupproret”. Upproret i sig blev ett fiasko men Mao lyckades ta kontrollen
över en mindre kommunistisk styrka och blev snart mycket fäst vid sin nya
maktposition.158 Sin lilla styrka tog han med till ett bergsområde där han skapade ett
veritabelt skräckvälde genom plundringståg och offentliga avrättningar. Till och med
de vanliga banditerna kapitulerade inför hans grymhet. När det framkom för partiet
hur Mao behandlat de lokala bönderna blev han omedelbart utesluten.159 Maos lösning
var att undanhålla den nyheten för sina mannar och spred istället ut ett rykte om sin
egen död för att man skulle lämna honom ifred. Men Mao visste att Moskva såg
gillande på hans aktiviteter och genomförde därför en blodig utrensning av
oliktänkande inom partiet, tiotusentals dödades och torterades i detta ”maoismens
danande ögonblick”.160 Mao lyckades med hjälp av sovjetunionens stöd och Japans
invasion, att undgå en total förintelse under nationalisternas utrotningskampanjer i
början av trettiotalet.161 I den kommunistiska bas han upprättade tvingade han
tusentals till slaveri, där självmord var den enda utvägen. Uppskattningsvis dog
700 000 i denna bas tillföljd av Maoregimens olika åtgärder.162
När den långa marschen inleddes i oktober 1934 var Mao utestängd ifrån den
absoluta makten och befann sig i ”exil” men med hjälp av den stora privata
förmögenheten han byggt upp åt sig själv under sin tid som banditledare och för att
Sovjetunionen höll honom om ryggen.163 Så lyckades han muta till sig rätten att få
156
Chang 2006 s 49-52.
Chang 2006 s 63-65.
158
Chang 2006 s 69-72.
159
Chang 2006 s 73-79.
160
Chang 2006 s 114-120.
161
Chang 2006 s 122-125.
162
Chang 2006 s 131-135.
163
Chang 2006 s 139-141.
157
44
följa med.164 Under den långa marschen blev Mao buren på en bambubår och fördrev
tiden med att läsa böcker och planera ett kuppförsök.165 Genom hot och list
tilltvingade Mao sig makten i januari 1935 men hans okunnighet resulterade i
månadslånga irrvandringar som dödade tusentals soldater i onödan.166 Det enda hotet
mot makten var nu Changs större röda armé, men Mao lyckades avvärja detta hot
genom att lura dennes armé på villovägar i den tibetanska ödemarken, samt ange dess
exakta position för nationalisterna som anföll dem. När Mao anlände till
kommunistbasen i norra Kina var det enda hotet mot hans makttillträde undanröjt och
Mao styrde nu partiet efter eget huvud.167 Ett par månader efter att Mao dykt upp i det
kommunistkontrollerade området hade alla de gamla befälhavarna blivit mördade och
den sista konkurrensen till ledarskapet över kommunistpartiet var undanröjt.168
Andra frågeställningen
Karaktär
Chang och Halliday inleder sin bok med orden
”Mao Tse-tung, som i flera årtionden innehade total makt över en
fjärdedel av världens befolkning, var ansvarig för långt över 70
miljoner dödsfall under fredstid, mer än någon annan ledare under
1900-talet”.169
De fortsätter att beskriva honom som en total egoist utan någon som helst sympati för
någon eller något.170 De beskriver Mao som konstant ”otrogen” mot alla sina fruar.171
Samt att han visade en total ansvarslöshet mot sina barn och ständigt övergav och
svek dem.172
Chang och Halliday menar att Mao
tillskillnad ifrån de flesta andra diktatorer (…) inte förmådde vinna
passionerade grupper av anhängare genom sin talekonst eller ideologiska
dragningskraft”173 (…) vad han dock delade med dem var att” han fann
stort nöje i blodtörstigt våld. Denna instinktiva njutning, som gränsade till
164
Chang 2006 s 151.
Chang 2006 s 168-169.
166
Chang 2006 s 173-177.
167
Chang 2006 s 193-198.
168
Chang 2006 s 206.
169
Chang 2006 s 17.
170
Chang 2006 s 28-29.
171
Chang 2006 s 41, 79, 228. Etc.
172
Chang 2006 s 80, 152, 178, 210, 225, 231 etc.
173
Chang 2006 s 45.
165
45
ren sadism (…) utgick ifrån hans karaktär och skulle få en grundläggande
inverkan på hans framtida sätt att styra. 174
Chang och Halliday tillskriver till och med Mao äran för att ha försett de
offentliga avrättningarna (…) med en modern dimension genom att organisera
möten i samband med avrättningarna och förvandlade detta till ett
obligatoriskt spektakel för hela befolkningen. Att bli tvingad att ingå i en
folkmassa, att inte kunna gå sin väg och tvinga åse hur människor avrättades
på detta blodiga och smärtsamma vis och höra deras skrik, injagade skräck
hos människorna175
Författarna menar att Mao tillförde den kinesiska kommunismen två egenskaper, för
det första att ledarna skulle ha privilegiet att omge sig med stor lyx som möjligt.176
Samt för det andra att oliktänkande partimedlemmar blodigt skulle rensas ut för att
göra partiet så starkt som möjligt.177
Tredje frågeställningen
Kriget
När Chiang, en yrkesmilitär vars familj var salthandlare, började rensa ut
nationalistpartiet ifrån kommunister, bröts enhetsfronten.178 Sovjet skickade
krigsmaterial till Kina för att man skulle bygga upp en röd armé så att man kunde ta
kontrollen över landområden och skapa sig en ordentlig maktbas.179 När Chiang
lanserade de första utrotningskampanjerna mot kommunisterna i början på trettiotalet,
lyckades Mao komma undan tack vare upplysningar, krigsmaterial, pengar och
läkemedel från Sovjetunionen. Men framförallt för att nationalistpartiet avbröt
operationen när Japan invaderade Kina. Kommunisterna ville inte ingå en enhetspakt
och använde sin tid till att återta förlorat territorium, expandera och etablera sin egen
stat. Under tiden nationalisterna kämpade mot japanerna.180 Men när Chiang riktade
sin sista och största utrotningskampanj mot kommunisterna gav sig kommunisterna ut
på den långa marschen. Under hela den långa marschen släppte Chiang igenom
174
Chang 2006 s 59.
Chang 2006 s 75.
176
Chang 2006 s 97.
177
Chang 2006 s 113.
178
Chang 2006 s 62-63.
179
Chang 2006 s 69.
180
Chang 2006 s 122-125.
175
46
kommunisterna gång på gång utan strider och hjälpte dem tvärtom ofta med
strategiskt utplacerat material, som proviant och kartor.181 Till detta finns två
anledningar, dels hoppades Chiang att den röda armén under sin vandring skulle
plundra områden som kontrollerades av krigsherrar och att dessa därför skulle bli
välvilligt inställda till nationalisterna. Men det främsta skälet till Chiangs handlande
var att Sovjetunionen hade kidnappat hans son och Chiang hoppades på att han skulle
återfå sin son genom denna ”goodwillgest”.182 De allra flesta som dog under den
långa marschen gjorde det tillföljd av de hårda och ofta planlösa strapatserna. Knappt
några strider ägde rum överhuvudtaget och de som verkligen gjorde det riktades mot
Chang armé som var den enda som var stor nog att utgöra ett hot mot nationalisterna.
Chiang försökte därför decimera den kraftigt och lyckades slutligen med Maos
hjälp.183 När kommunisterna befann sig i trygghet, inleddes förhandlingar med
Nationalistpartiet om en möjligenhetsfront mot Japan, på Sovjets inrådan och med
Chiangs kidnappade son som lockbete, ”en handling som översatt till moderna
förhållanden skulle innebära att den amerikanske presidenten plötsligt gick med på att
tala med ledaren för en ökänd terroristgrupp”.184
6.3.4 Analys
Enligt Textens bakgrund så har Chang tidigare varit en inflytelserik formulerare av
en negativ bild av Mao och den kommunistiska regimen som spridit sig i västvärlden
efter massakern 1989. Därför bör Chang ha en avsikt att skildra Mao negativt.
Enligt Textens form och innehåll skildrar Chang:
Maos barndom på ett vis som antyder att han var en ett bortskämt barn som undvek
alla typer av påtvingat arbete. Samt att han ofta satte sig på tvären mot de äldre när
han inte fick som han ville och gärna förödmjukade dem när han fick tillfälle att göra
det.
Maos ungdom på ett vis som antyder att han inte hade någon sympati för bönderna
och att han såg skolan som en möjlighet att slippa arbeta som bonde. Mao beskrivs
som en lat student och att han under den här tiden utvecklade det karaktärsdrag som
skulle följa honom igenom livet, en egoistisk moral.
181
Chang 2006 s 181.
Chang 2006 s 158-166.
183
Chang 2006 s 183-197.
184
Chang 2006 s 222.
182
47
Maos karriär på ett vis som antyder att Mao aldrig var någon en hängiven
marxist, att han valde den politiska banan för att den till en början erbjöd honom ett
lättare arbete. Att Mao så småningom blev fäst vid makten och gjorde vad som helst
för att behålla, den exempelvis fejkade sin egen död, mördade och förrådde sina egna
partianhängare och lät tusentals civila sätta livet till för att han skulle få sin vilja
igenom. Det var vad som förde honom till partitoppen, inget annat.
Maos karaktär på ett vis som antyder att han var en okarismatisk och självisk
person som bara tänkte på sig själv och sitt eget bästa. Samt att han hade en förkärlek
för sadistiskt våld och gärna utnyttjade detta för egen vinning.
Hon skildrar Inbördeskriget på ett vis som ställer kommunisterna i en dålig dager.
Det var nationalisterna som startade kriget, men det var sovjetunionens hjälp som
räddade kommunisterna under de inledande åren. Även under den långa marschen,
som till största delen anses vara en myt, klarade sig kommunisterna undan eftersom
Sovjetunionen kidnappat den nationalistiska befälhavarens son. De förluster man ändå
gjorde under marschen var ett resultat av Maos strävan efter absolut makt över partiet.
Om man tar textens bakgrund, dess form och dess innehåll i beaktning så tolkar jag
Changs skildring av Mao som väldigt negativ.
7 Slutsats
Den övergripande frågeställningen för studien var: Hur framställs Mao i biografier
som publicerats 1937, 1972 och 2005 och till vilken grad överensstämmer
skildringarna med kinasynen i västvärlden?
7.1 1937
Snows biografi, Röd Stjärna över Kina publicerades 1937 och enligt min
undersökning så tillhörde Snow en grupp amerikanska journalister som varit
verksamma sedan 30-talet med att sprida en positiv bild av kommunistpartiet i
västvärlden. Enligt mina delfrågor som inriktar sig på hur Snow skildrat Maos
barndom, ungdom, politiska karriär, karaktär samt inbördeskriget 1927-1937. Så har
Snow på alla de områden jag undersökt skildrat Mao och kommunistpartiet på ett
påtagligt positivt vis.
48
Om man gör en sammanställning av vad den tidigare forskningen säger om
kinasynen i västvärlden runt 1937. Så var det enligt Fairbank i The United States and
China så att man i USA strax innan andra världskriget hade blivit mer idealiserande
och positiv i sin kinasyn. Isaacs beskriver i sin bok Scratches on our Minds att 1937
var en brytpunkt där USA gick från att vara enbart ”välvillig” till att bli ”beundrande”
i sin kinasyn. Hägerdal skriver i Väst om Öst att tiden mellan 1935-1954 var mer
positiv och sympatisk inställd än vad den varit tidigare. Holmberg skriver i sin bok
Vägen bortom Västerlandet att det vid tiden för andra världskriget hade skett en
attitydförändring i Sverige där den nya inställningen präglas av respekt och
nyfikenhet. I Kinabilden i Sverige från 1667-1998 så skriver Burgman att den allmänt
positiva kinasynen på 30-talet i västvärlden delades av Sverige.
Enligt Mackerras så var 30- och 40-talen präglade av en positiv bild av Kina.
Vilken kom att förstärkas ytterligare när USA blev den dominerande maktfaktorn i
världen. Mackerras nämner att den grupp av radikala journalister som Snow var en
del av fick ett stort inflytande i västvärldens kinasyn på grund av USA:s
maktposition. Mackerras nämner även att man blev allt positivare i sin syn på Kina
efter att man fått en gemensam fiende i Japan. Mackerras menar dock att den största
anledningen till att USA fick en mer positiv kinasyn var för att man i USA tyckte sig
se att Kina rörde sig i en inriktning mot vad som skulle vara positivt för västvärldens
politiska, ekonomiska och sociala intressen. Vilket till en stor del berodde på USA:s
bedömning att nationalistpartiet skulle ta över makten efter andra världskriget.
Man kan alltså konkludera att Snows skildring av Mao är positiv. Att den tidigare
forskningen genomgående bedömer kinasynen i västvärlden med ordalag som:
idealiserande och positiv, välvillig/beundrande, mer positiv och sympatisk än tidigare,
respektfylld nyfikenhet. Samt att även Mackerras beskriver tiden som positiv till att
bli ännu mer positiv. Jag drar på de premisserna slutsatsen att man kan säga att Snows
biografi till en hög grad överrensstämmer med den allmänna kinasynen i västvärlden
runt 1937, även om denna positiva syn på Kina till stor del berodde på sympatier för
nationalistpartiet och inte för kommunistpartiet.
7.2 1972
Suyins biografi Morgonens flod publicerades 1972 och enligt min studie så tillhörde
Suyin den grupp av icke-akademiker som på 60- och 70-talen propagerade för att
49
västvärlden skulle få positiv bild av Kina. Enligt mina delfrågor som inriktar sig på
hur Suyin skildrat Maos barndom, ungdom, politiska karriär, karaktär samt
inbördeskriget 1927-1937. Så har Suyin på alla punkter skildrat en bild av Mao som
är ännu mer positiv än vad Snows beskrivning av Mao är.
Om man gör en sammanfattning av kinasynen i västvärlden runt 1972 enligt den
tidigare forskningen så skriver Cohen i The Cambridge history of American foreign
relations Volume IV, att det var under tiden som Nixon var president i USA, 1969-74,
som Kina upphörde att definieras som ”fiende” eftersom en mer vänskaplig relation
inleddes efter Kinas brytning med Sovjet. Enligt Hägerdals avhandling Väst om Öst
så var perioden runt 1970 präglad av en ambivalent syn på Kina. Där det fanns
förespråkare för både en positiv och en negativ kinasyn. Hägerdal påpekar dock att
det bland annat fanns vissa franska intellektuella som var väldigt inflytelserika i
spridningen av en positiv kinasyn. I Kinabilden i Sverige från 1667-1998 skriver
Burgman att den allmänna kinasynen i väst kan beskrivas som överlag positiv, men
att det började riktas en del kritik mot Kinas behandling av oliktänkande. Burgman
påpekar dock att vad det gäller den specifikt svenska kinasynen så var man i Sverige
långt mer positiv än vad man var på andra håll i västvärlden. I denna positiva kinasyn
låg fokus på den kloke statsmannen Mao och de möjligheter som maoismen erbjöd.
Burgman påpekar att för vissa av kinavännerna var maoismen närmast att betrakta
som en religion.
Även Mackerras lyfter fram att tiden runt 1972 präglades utav av en ambivalent
kinasyn. Till en viss del hade detta att göra med att USA upphörde att se Kina som en
fiende. Vilket gjorde att hela västvälden fick en mer avslappnad relation till Kina.
Mackerras påpekar dock att den stora förändringen under den här tiden var att det
rådde en ideologisk kamp. Där de som ansåg att utvecklingen i Kina var på rätt väg
och borde spridas till väst. Stod i kontrast till dem som ansåg att Kinas system var
förkastligt och istället borde bli mer västerländskt. Dessa grupper närmast tävlade om
vem av dem som kunde göra sig mest hörd. Mackerras menar även att många
intellektuella, i synnerhet vänsterintellektuella intresserade sig för maoismen och
många gånger föll offer för ren propaganda.
Man kan alltså dra slutsatsen att Suyin gör en extremt positiv tolkning av Mao. Att
den tidigare forskningen till en viss del beskriver kinasynen som ambivalent. Att
USA upphörde att se Kina som fiende, men framförallt att tiden präglades av att
många vänsterintellektuella fick upp ögonen för maoismens möjligheter, ibland
50
kanske lite väl okritiskt. Likaså Mackerras verifierar detta faktum och menar att
många kinavänner föll offer för kommunistisk propaganda. Jag drar på de
premisserna slutsatsen att man inte kan säga att Suyins skildring överrensstämmer
med hela den västerländska kinasynen runt 1972. Men jag anser däremot att man kan
se den som ett ypperligt exempel på den typ av litteratur som spreds av de prokinesiska maoisterna under den här perioden och som vann ett stort gehör bland
många vänsterintellektuella i västvärlden.
7.3 2005
Changs biografi Mao, den sanna historien publicerades 2005 och enligt min studie
så tillhör Chang den falang som efter 1989 har hjälpt till att sprida en negativ
kinasyn i västvärlden. Enligt mina delfrågor som inriktar sig på hur Chang skildrar
Maos barndom, ungdom, politiska karriär, karaktär och inbördeskriget 1927-1937.
har Chang på alla punkter skildrat Mao och kommunistpartiet på ett klart negativt
vis.
Om man gör en överblick av vad den tidigare forskningen säger om kinasynen i
västvärlden vid tiden runt 2005 så finns inte så mycket skrivet ännu och man får
förlita sig till de ”trendutsikter” som ges i ett par böcker. I boken After the Cold
War så beskriver Cyr att de amerikanska politiska relationerna efter 1989 års
studentmassaker varit väldigt försiktiga och nedtonade, men att de ekonomiska
relationerna har varit desto mer omfattande. Burgman skriver i Kinabilden i
Sverige från 1667-1998 att både den allmänt västerländska kinasynen såväl som
den specifikt svenska kinasynen efter 1989 gjorde en helomvändning och blev
negativ. Burgman menar dock att man i väst under senare delen av 90-talet till en
viss del har gjort ännu en omvärdering av Kina. Eller i alla fall att man anser att
Kina är en för viktig handelspartner för att ignorera och att man därför väljer att
tona ner sin kritik mot Kinas brist på mänskliga rättigheter.
Även Mackerras menar att kinasynen i västvärlden efter massakern 1989 har
varit genomgående negativ. En av de viktigaste förändringarna är att man återigen
har börjat identifiera Kina som en möjlig ”fiende” i framtiden. Mackerras menar att
kinasynen sedan mitten av 90-talet och framåt har varit uppdelat i två läger. Den
ena gruppen är starkt negativ till Kina och anser att Kina är en förkastlig diktatur
som förtjänar kritik för sin bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Den
51
andra gruppen består av dem som har ett ekonomiskt intresse av att bedriva handel
med Kina. Dessa bidrar sällan till kritiken mot Kina, men tar oftast inte heller
Kinas inrikespolitik i försvar.
Man kan alltså dra slutsatsen att Chang skildrar en tydligt negativ bild av Mao.
Att den tidigare forskningen beskriver den rådande kinasynen som i grunden
negativ men till en viss del mer ambivalent, eftersom handeln med Kina är oerhört
viktig. Även Mackerras menar att dagens kinasyn ser ut så på det viset. På de
premisserna drar jag skutsatsen att det inte går att säga att Changs skildring av Mao
helt överrensstämmer med den allmänna kinasynen i dagsläget, men att den
negativa skildringen ligger i linje med den överlag negativa kinasyn som
dominerar i västvärlden för tillfället.
8 Slutdiskussion
Syftet med min studie var att undersöka hur Mao blivit framställd i ett par biografier
de senaste sjuttio åren och hur väl dessa överrensstämde med västvärldens kinasyn.
Anledningen till mitt ämnesval var att jag ville undersöka hur det går till när en
person blir så omvärderad som Mao blivit de senaste åren, därav namnet på min
studie Från befriare till bödel. Eftersom själva utgångspunkten för studien var att
Mao hade genomgått en omvärdering så var jag beredd på att de olika författarnas
skildringar skulle skilja sig åt en hel del. Men jag var inte förberedd på att de skulle
skilja sig åt så pass mycket som de faktiskt gjorde. Eftersom jag har använt mig utav
den hermeneutiska ”texttolkningsmetoden”, som till en stor del bygger på vem jag
som läsare är och hur jag som läsare utifrån mina egna erfarenheter tolkar
undersökningsmaterialet. Så är jag medveten om att den här studien aldrig kan bli helt
friställd ifrån sin författare. Jag bedömer dock det som rimligt att någon annan, om de
använde samma material och samma frågeställningar som jag har gjort, skulle komma
fram till ungefär liknande resultat. För mig har läsningen av biografimaterialet varit
en spännande litterär resa, som började med att få följa med Snow tillbaks till 1937
och höra hur Mao Zedong ville presentera sig själv för världen. Mao som vid den
tidpunkten inte var mycket mer än en rebelledare, eller med modernt språkbruk en
terrorist. Det är väl föga förvånande att Mao tog tillfället i akt att ställa sig själv i god
52
dager. Min undersökning visade att kinasynen i väst vid den här tiden hade blivit
väldigt positiv och att det fanns ett stort intresse för Kina. Inte minst berodde detta på
att USA blivit den dominerande maktfaktorn i världen. Eftersom USA hoppades på att
Chiang och nationalistpartiet skulle föra Kina i en ”västlig inriktning” fick Kina en
stor uppmärksamhet. Kina fick ett stort massmedialt utrymme och från USA så spred
sig tidningar och böcker till resten av västvärlden. Det ironiska i sammanhanget är väl
att det var på så vis som Mao fick en sådan genomslagskraft och blev igenkänd i hela
världen. Vilket knappast låg honom i fatet när kommunisterna tog över makten i Kina
1949.
Men om Mao såg till att sprida en positiv bild av sig själv 1937, så skulle nog de
flesta läsare av Suyins Morgonens Flod från 1972 hålla med mig om att Mao ändå var
ganska blygsam i sin egen person skildring. Suyin tillhörde utan tvivel den radikala
grupp av förespråkare som propagerade för en positiv kinasyn. I boken ger hon en
bild av Mao som stundtals får i alla fall mig att rodna, jag vet inte om det beror på att
man idag har en tydligare bild av Mao än vad man hade 1972. Men i Morgonens Flod
möter man en människa som skildras på ett vis som en del religiösa människor i vissa
fall beskriver sina helgon, profeter, guruer eller vad det nu kan handla om. Vid tiden
för biografins publicering var Maoismen i ropet i västvärlden och den personkult som
omgav Mao i hans hemland under kulturrevolutionen spred sig till väst i böcker som
just Morgonens flod. Värt att anmärka är att Snows Röd Stjärna Över Kina
publicerades i en svensk översättning först 1971 när efterfrågan av kommunistvänlig
litteratur i Sverige säkert var betydligt större än vad den varit tidigare.
Med de första två biografierna i färskt minne så kom Changs skildring av Mao i
Mao, den sanna historien från 2005 som en kalldusch. Chang som enligt min studie
tidigare har gjort sig känd som en kritiker av Mao och hans kommunistregim i. Målar
upp en bild av Mao som en människa som föddes elak och som förblev ond under
hela livet. Det har inte varit den här studiens avsikt att bestämma vilken skildring av
Mao som ligger närmast ”sanningen” och jag tänker inte heller göra det. Däremot så
tycker jag att det har varit intressant att följa debatten som har rasat på SVT: s
hemsida185 tillföljd av deras visning av BBC-dokumentären ”berättelsen om Mao” i
fyra delar. Där många inlägg har kritiserat ”dokument utifråns” skildring av Mao som
positiv, med ivriga refererat till Changs bok. Sant eller inte, tack vare sitt spektakulära
185
www.svt.se
53
innehåll och den effektiva marknadsföringen så kommer Mao, den sanna historien.
Att bli läst av många människor under de närmsta åren. Det är nog inte för mycket
sagt att många av den anledningen kommer att få en lika ohöljt kritisk kinasyn 2006,
som många läsare fick en ohöljt positiv kinasyn 1972.
Vilket leder in mig på de perspektiv som jag tillägnat mig under studiens gång.
Eftersom jag har använt mig utav Colin Mackerras teorier så har jag inte kunnat
undvika att komma i kontakt med Foucaults makt/kunskaps teori och Saids teori om
”orientalism”. För det verkar som om den bild av Mao som dominerar för tillfället
också kan förklaras till viss del som Mackerras bygger sina teorier om kinasyn på. I
alla fall så anser jag att de kan hjälpa till att förklara en del av den omvärdering som
Mao har genomgått. Om man stödjer sig på Saids orientalismtankegång som bygger
på att en utomstående skildrare aldrig kan ge en verklighetstrogen bild av något
han/hon inte är en del utav. Detta eftersom man som utomstående med sin centrering
på det egna som norm skapar en förvrängd bild av de verkliga förhållandena. Därför
skulle man kunna göra den bedömningen att Snow, Suyin och Chang förvisso har haft
ett intresserade av att göra en skildring av Mao. Men eftersom de försöker definiera
”den andre”, i det här fallet Mao och Kina, så blir resultatet i slutändan ändå att de
skildrar en högst subjektiv bild av Mao. Deras bild av Mao blir beroende av att de
använt honom som en kuliss för att kunna föra fram sina personliga åsikter. Vilket
betyder att Mao i mindre nogräknade händer inte blir mer än ett politiskt slagträ för att
föra fram författarens egna åsikter. Att deras åsikter sedan har fått ett sådant enormt
mottagande som de fått kan ha en möjlig förklaring i Foucaults makt/kunskaps teori.
Foucault menade att den rådande kunskapssynen mer står i relation till
maktförhållanden än till den rådande verkligheten. Därför har biografier som
publiceras om Mao till stor del vinklats på så vis att de speglar den allmänna
kinasynen för tillfället. Samt vågar man tro det, kommer att speglas annorlunda i
framtiden beroende av framtida maktrelationer.
Jag skulle vilja leda in läsaren till vidare forskning med en liten observation ifrån
Smålandsnytt, 2006-08-21. Som enligt mig sammanfattar den rådande västerländska
kinasynen perfekt: Det har blivit bestämt att Kina skall öppna en mässa i Kalmar där
kinesiska företag kan visa upp sina produkter. Minst 700 nya jobb utlovas och
besökare ifrån hela Europa väntas strömma till, vilket enligt talesmän för kommunen
kommer att leda till att hela regionen kommer att blomma upp. Men i den allmänna
glädjeyran riktas det kritik mot projektet med motiveringen att det kommer att bli ett
54
skyltfönster för en brutal diktatur. Näringsminister Thomas Östros (s) kallas in för en
kommentar. Han menar att det är viktigt att man kritiserar Kina för deras bristande
inrikespolitik. Men att Sverige samtidigt har ett ansvar mot den kinesiska
befolkningen, genom att släppa in Kina i världshandeln så kan man också påverka
Kina att bli mer demokratiskt i framtiden.
Vad som kommer att hända i framtiden är osäkert. Både Kina och Västvärlden
kommer med största säkerhet att genomgå någon typ av förändring, på vilket sätt är
omöjligt för mig att förutse. Men när väl relationerna har förändrats kommer den
västerländska kinasynen att göra det med. En kinasyn som kanske kommer att bli mer
splittrad. Det är där som den vidare forskningen bör ta vid. Man skulle utan tvekan
kunna bygga vidare på den här studien så vitt jag ser det i all oändlighet. För det är
nog inte att ta i för mycket att säga att det sista ordet om Mao och hans prägling av det
moderna Kina inte är sagt än på långa vägar.
55
9 Sammanfattning
Den här studien har sin utgångspunkt i att Mao Zedong under de senaste åren blivit
totalt omvärderad i västvärlden. Studiens syfte var att via en biografistudie
åskådliggöra hur tre författare har valt att skildra Mao och undersöka vilken bild man
har haft av Kina de senaste sjuttio åren. Min övergripande frågeställning var mer
specifikt: Hur framställs Mao i biografier som publicerats 1937, 1972 och 2005 och
till vilken grad överrensstämmer skildringarna med kinasynen i västvärlden. Mina
teoretiska utgångspunkter bygger på Colin Mackerras forskning om västvärldens
kinasyn i förändring. Studiens empiri utgörs av en texttolkning på tre biografier:
Edward Snows Röd Stjärna Över Kina från 1937. Han Suyins Morgonens Flod från
1972. Samt Jung Changs och Jon Hallidays Mao, den sanna historien från 2005. Mina
resultat visade att Snow skildrade Mao på ett positivt vis och att detta överrensstämde
med västvärldens kinasyn runt 1937. Suyin skildrade en ännu positivare bild av Mao
och att detta överrensstämde med den falang som under en tid av ambivalent kinasyn
förespråkade en väldigt positiv bild av Kina. Chang skildrade däremot en väldigt
negativ bild av Mao och detta kan till viss del sägas överrensstämma med dagens
kinasyn som till den övervägande delen är negativ.
*
Jag vill avsluta studien med att framförallt rikta ett stort tack till min handledare Hans
Hägerdal för hans ovärderliga tips och synpunkter. Jag vill också rikta ett stort tack
till personalen vid Växjö universitetsbibliotek, speciellt Mona Magnusson Wernbro
för hennes utomordentliga insatser för att skaffa hem svåråtkomlig litteratur, vilket
möjliggjort denna uppsats. Till sist vill jag rikta ett tack till de nära och kära som har
haft tålamod med mig under studiens gång. Ett speciellt tack skall Emil och Emelie ha
för sin korrekturläsning. Samt min far som fick lov att både bygga om altanen och
måla om huset på egen hand i somras, trotts att hans son bodde hemma med löfte om
arbete i utbyte mot kost och logi
56
57