Musikhistoria Åk 8 VT-12
Namn:_______________________
Klass:___________
Medeltiden (ca 600 – 1450)
Den mesta musiken som finns bevarad från medeltiden kommer från klostren.
Kyrkan dominerade starkt under den här tiden, och kyrkan ställde krav på hur
musik skulle låta och uppföras. Runt år 800 spreds den Gregorianska sången
runtom Europa med hjälp av Karl den store. Sången var unison, vilket betyder
att alla sångare sjunger exakt samma stämma. Endast manliga sångare sjöng
sången som utfördes a cappella, vilket betyder utan ackompanjemang. Musiken
nedtecknades med så kallade neumer, som var en föregångare till notskrifter.
Problemet med att tolka neumerna är att de inte anger hur långa tonerna ska vara
– utan bara om melodin ska gå uppåt eller neråt. Kyrkomusiken är den musik vi
vet mest om, och detta av en anledning. I klostren fanns arkiveringsmöjligheter
och eftersom kyrkan hade en stark ställning speciellt under medeltiden finns
mycket bevarat.
På ca 1000-talet kom så parallella stämmor i kvinter och kvarter. Vissa intervall
(toners förhållande till varandra) var strängt förbjudna. Tritonus, den
förminskade kvarten, kallades för djävulens intervall. På 1100-talet skrev
Hildegard av Bingen, abbedissa i ett kloster ett stort antal kyrkliga verk.
Förutom kyrkomusiken fanns även den profana musiken (profan =världslig).
Hovmusik till underhållning. Trubadurer och gycklare åkte runt i byar och på
marknader och spred visor från genom flitigt ”turnerande”. De var närmast
rättslösa i de flesta länder och hade väldigt låg status i samhället. I den profana
kulturen var ballader ett viktigt inslag, och vandrande trubadurer var vanligt
förekommande. Den sakrala musiken var kyrkans musik och spelades i
katedralerna och kyrkorna medan folkets musik med texter, ofta om kärlek och
andra vardagliga ting, var det som spelades av trubadurer och spelmän på gator
och marknader och vid festliga tillfällen.
Renässansen (ca 1450 – 1600)
Ordet renässans betyder ”pånyttfödelse”. De konstnärer och kompositörer som
levde i Europa då tyckte att det var bättre förr, före medeltiden. De hämtade sin
inspiration från antiken. Nu kunde man som tonsättare få anställning hos någon
furste och på så sätt utvecklades musiken utanför kyrkan. Boktryckarkonsten
uppstår under den här epoken och därför kunde musiken spridas på ett annat sätt
än tidigare. Instrumenten utvecklas även under den här tiden. Cembalon, som är
en föregångare till pianot öppnar för nya möjligheter och detsamma gör
gitarren. Under Renässansen utvecklades många instrument till att bli mer
tekniskt avancerade. Stråkinstrument etablerades, orgel började förekomma och
luta användes flitigt. Även under denna period fanns stora olikheter mellan
profan (folklig musik)och sakral musik (kyrklig musik).
Polyfonin (flerstämmighet) utvecklades under renässansen. Upp till sex
stämmor kunde användas när man komponerade. Giovanni Pierluidi da
Palestrina föddes i Italien 1525 på en ort som heter Palestrina, så namnet fick
han från platsen där han föddes. Han arbetade i Sixtinska kapellet i Rom och
skrev väldigt mycket musik. Det mesta av det han skrev användes i kyrkornas
gudstjänster men han skrev också musik som inte hade med kyrkan att göra. Han
skrev musiken till över hundra mässor. En mässa är en speciell sorts gudstjänst
som man firar i kyrkan.
I den profana musiken uppstod på 1600-talet madrigalen, en flerstämmig
komposition med världsligt innehåll (alltså inte gud) och tonmåleri. Med
tonmåleri menas att man med hjälp av musik och sång följer texten. Om t.ex.
ordet ”upp” sjungs, tar man en hög ton och om ordet ”alla” förekommer så fyller
alla i kören i på just det ordet. Den moderna västerländska boktryckarkonsten
uppfanns av Johannes Gutenberg på 1400-talet, detta medförde att musiken
spreds på ett annat sätt än tidigare.
Barocken (ca 1600 – 1750)
Barockmusik är den västerländska benämningen för konstmusiken under
perioden 1600 – 1750. Ordet ”barock” betyder egentligen orimligt eller smaklöst
och myntades på 1800-talet då man ville beteckna stilen som förvrängd och
smaklös. Dur- och mollskalor som är grunden till dagens musik började
användas och ackorden blev viktigare än melodin.
Generalbas: Man visade vilka
basnoter och ackord som skulle spelas
på notpapperet. Över dessa ackord
spelades melodier som kunde
improviseras.
Barockens kompositörer skrev och komponerade ofta till bibliska teman och
deras verk uppfördes sålunda i kyrklig miljö eller på någon av de många
furstehoven som fanns under denna tid. Det som musikaliskt präglar barocken är
man använde en ganska komplicerad melodik med drillar och utsmyckningar.
Operan dök upp som konstart och dess hemland var Italien. Sången var i
centrum och operasångarna blev bejublade stjärnor. De kvinnliga partierna
sjöngs av manliga kastratsångare.
Under barocken hade musikinstrumenten inte utvecklats fullt så mycket som
idag. Trumpeter och horn hade inga ventiler att trycka ner. Tvärflöjterna som vi
idag är vana att se silverglänsande i metall var under barocken tillverkade i trä,
och pianot kom först i slutet på barocken. Det instrument som bestämde styrkan
på musiken var Cembalon.
Cembalon liknar ett piano men den stora skillnaden är mellan
de två är att när man slår ner en tangent på ett piano så är det
en klubba som slår till en sträng, men när man slår ned en
tangent på en cembalo så sitter den en träarm som knäpper till
strängen. Det fanns med andra ord bara två lägen i
barockmusik antingen spelade man starkt ”f ” (betyder Starkt, forte) eller så
spelade man svagt ”p” (betyder Svagt, piano). Detta kallas för terrassdynamik.
Se figuren nedan.
svagt
starkt
svagt
starkt etc…
Två stilar som uppkom under Barocken var Concerto Grosso och Concerto.
Concerto Grosso går ut på att låta en stor orkester spela mot en liten orkester. På
så sätt fick man dynamiska skillnader. När alla spelade = starkt, när den lilla
gruppen spelade = svagt. Concerto innebar att en soloinstrumentalist spelade
mot en stor orkester. Mot slutet av Barocken började man med offentliga
konserter. Detta ledde till att musik blev tillgänglig för fler än tidigare.
Wienklassicismen (ca 1750 – 1830)
De mest kända och stilbildande kompositörerna inom denna epok var Joseph
Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven. Deras
kompositioner (med undantag för Beethovens senare verk) har använts som
riktmärke för stilens enkelhet, balans och måttfullhet. Namnet kommer från att
kulturlivets centrum under den här tiden låg i Wien. Wienklassicismen var
operans storhetstid. Mozart anses av många vara den störste operakompositören
med verk som ”Don Juan”, ”Trollflöjten” och ”Figaros bröllop”.
Det som skiljer Wienklassicismen från Barocken är framför allt att intresset för
vokal (sång) musik som mer och mer övertogs av instrumental musik så som
symfonier, stråkkvartetter, solokonserter. Styckena komponerades ofta med en
framträdande melodi istället för som tidigare med flera likvärdiga
melodistämmor. Under denna period utvecklades den "moderna" symfonin och
orkestern fick sitt nuvarande utseende. Symfonin som utvecklades av Hayden,
består av fyra satser. Den första och sista satsen är snabba och de emellan är
långsamma. Under den här epoken blev stråkkvartetten standard inom
konstmusiken. Den utgjordes av två violiner, en altfiol och en cello.
Man började använda sig av
Crescendo och Diminuendo, dvs.
man kunde öka volymen från svagt till
starkt eller tvärtom eftersom man nu
hade ersatt cembalon med pianot som
har större möjligheter för dynamik.
Crescendo och Diminuendo ser ut som
figuren nedan. Man kunde under den
här epoken få volymen att svälla från
svagt till starkt eller tvärtom. Om man
tänker på den musik vi idag hör på
radion så påminner den i så fall mest
om barocken eftersom den har samma
volym hela tiden? Har jag rätt eller
kan du komma på någon poplåt som
långsamt ökar i styrka?
Crescendo
Diminuendo
Musikerna bröt sig under Wienklassicismen i viss mån ur hoven och kyrkan.
Musik blev nu en fristående konstform och tonsättarna försörjde sig genom att
sälja sina verk till förläggare, ge lektioner och ge offentliga konserter. Om
Haydn sägs vara den som uppfann den "moderna" symfonin, brukar Mozart
sägas vara den som fulländade den. Beethoven bröt mönstret för hur musik
skulle låta och var den som ledde musiken in i nästa epok, Romantiken.
Romantiken (ca 1830 – 1900)
Romantikens musik är benämningen för den västerländska konstmusiken under
perioden 1830 – 1900. Alla konstarter sökte sig nu från det klara till det dunkla,
till själens innersta djup och till fjärran tider och platser. Inom musiken innebar
det en uppmjukning av de stränga formerna och en rikare, mer varierad
harmonik. Ett av de tydligaste riktmärkena inom romantiken var strävan att
uttrycka sina egna känslor och tankar (vilket hade varit omöjligt under t.ex.
barocken).
Ett annat kännetecken för den romantiska musiken är programmusiken.
Programmusik innebär att man kan följa musikens förlopp t.ex. en historia, en
hjälte eller varför inte en sorglig kärlekshistoria som t.ex. Romeo och Julia. Ett
lysande exempel på programmusik är filmmusiken till Star Wars komponerat av
den amerikanska kompositören John Williams som påverkats mycket av
romantiska tonsättare som Antonio Dvorak och Richard Wagner.
Romantikens tonsättare var inte längre bundna till kyrkan som tidigare epokers
tonsättare ofta var, utan kunde skriva ”fritt” och ibland bli riktigt rika på sitt
arbete. Symfoniorkestrarna under romantiken kunde vara enormt stora med flera
hundra musiker jämfört med barockens små kammarorkestrar med runt tjugofem
musiker.
Många kompositörer skrev under
Romantiken nationalromantisk
musik om det egna landets folk, kultur
och landskap. Jean Sibelius
"Finlandia" (Finland), Edward Griegs
"Peer Gynt" (Norge) och Peter
Tjajkovskijs "Nötknäpparen" och
"Svansjön" (Ryssland) är exempel på
nationalromantiska kompositörer och
deras verk.
Inom operan var de största namnen Guiseppe Verdi och Richard Wagner.
Wangers verk kännetecknades av en pompös stil där stora orkestrar användes.
Orkestern kunde låta mycket större på grund av att instrumenten utvecklades.
Under det tidiga 1800-talet skedde en stark utveckling av blåsinstrumenten.
Mässingsinstrumenten, som trumpeten och valthornet försågs med ventiler som
med knappar kunde öppnas och stängas. På så sätt kunde instrumenten lätt ta
alla toner istället för ett begränsat urval.
Den nya konstnärsrollen under 1800-talet ledde till ökade kontakter mellan de
olika konstarterna. Författare, målare och musiker umgicks och påverkade
varandra. Utvecklingen av den lyriska sången, kallad Lied är ett exempel på
detta.
1900-talet (1900-talet)
På 1900-talet har många ifrågasatt om man verkligen måste göra musik i samma
traditioner som tidigare. Många nya stilar uppstår där man använder många nya
grepp.
Modernism brukar ses som ett samlingsnamn för dessa nya banbrytande stilar.
Bland dem hittar vi tolvtonsmusik, där man använder alla tolv toner som finns
(grundtoner och höjningar/sänkningar) innan man fick använda en ton igen.
Musiken var atonal (följde inga harmoniska mönster).
Igor Stravinskij blandade tolvtonsmusik med klassiska toner i flera
uppmärksammade baletter. När Stravinskij verk ”Våroffer” uppfördes i Paris
1913, blev det nästan upplopp pga. hans stundtals falska toner. Stravinsky byter
taktart 150 gånger. I Våroffer ville Stravinskij visa naturens kraft. I baletten blir
en ung flicka offrad till naturen för att jorden ska få liv och värme. Den är
oerhört dramatisk, vilket också chockerade samtiden och förargade lyssnarna.
Modern musik omfattar stilar som experimenterar med slump, elektronisk
musik utan instrument och vilt experimenterande. Man kunde slå tärning om
vilka toner och instrument som skulle spelas. Exempel på detta är bland annat
John Cage som framförde sitt verk 4.33, vilket gick ut på att en pianist sätter sig
vid pianot och är tyst i exakt 4.33 minuter. Cage har även skrivit verk för
leksakspianon. Karl-Heinz Stockhausen har experimenterat med symboler
istället för noter och han har inspirerat många av dagens artister, som Björk och
många syntgrupper.
Musikexempel Konstmusik
Medeltiden
Gregoriansk sång
Gregorian - Gloria
Renässansen
Mässa
Palestrina – Marcellusmässan
Machaut – Notre Dame
Madrigal
Weekles – As Vesta was…
Barocken
Opera
Purcell – Thy hand Belinda
Concerto Grosso
Paganini – Violin Concerto in D Major
Wienklassicismen
Opera
Mozart – Trollflöjten, Der Hölle Rache
Symfoni
Beethoven – 5th
Mozart – Symfoni nr 40
Romantiken
Programmusik
Mussorgskijs ”tavlor på en utställning”
Berlioz – Häxsabbat
Lied
Schubert – Der Erlkönig
Opera
Wagner – Ride of the Valkyrie
Nationalromantik
Grieg – In the hall of the mountain king
Sibelius – Finlandia
Hugo Alfvén – Midsommarvaka op.19
1900-talet
Modernism
Stravinskij – Rites of spring
Slumpmusik
John Cage – Imaginary Landscape
Elektronisk musik
Stockhausen - Gesang der Jünglinge
