Jesus, det sanna offerlammet
Medan fariseerna var samlade, frågade Jesus dem: "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade
honom: "Davids". Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga: Herren
sade till min Herre: *Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. Om nu David kallar
honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?" Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen
vågade ingen längre fråga honom. Matt 22:41-46
Flera profeter hade genom åren, ja flera hundra år tidigare profeterat om en Messias, en kung, en befriare som skulle
rädda sitt folk.
Jer 23:5-6 (ca 600 år f.Kr.)
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera
som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar skall Juda bli frälst och
Israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.
Hela Jesaja 53 och både Psaltaren 2 och 22 predikar profetiskt om räddaren, frälsaren som Gud skall sända. Man
förstod att det var en kung i forngamla kungen Davids (ca 900 år f.Kr.) ätt som Gud skulle sända och man trodde att
denne skulle regera i makt och härlighet. Många hade hört också Johannes döparens predikningar om att han var på
gång och Jesus kom nu och påstod sig vara denne Messias, men man hade svårt att ta på allvar, man var förblindad av
det jordiska. Att det onda bara var människorna man såg och att det behövdes en stridsman som kunde ta strid för
romarna som vid denna tid ockuperat Jerusalem. Men det finns en annan värld, den andliga, den osynliga världen, där
finns bara ont och gott och det var dit Gud sände sin kung, kung över makterna i himlarymderna. Gud lät sig födas av
en vanlig kvinna genom Den helige ande.
Mika 5:2 (ca 700 år f.Kr.)
Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i
Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.
Han gavs namnet Jesus och vid 33 års ålder var han såväl hatad som älskad. De skriftlärda trodde sig veta bäst, men
Lärjungarna som var kallade att följa honom, de hade lärt känna Jesus och förstått att han var denne Messias. Många
som såg hans under och hörde hans tal började tro och Petrus, Jakob och Johannes fick till och med vara med Jesus på
berget där de får se honom i sin skinande härlighet tillsammans med Mose och Elia och de fick höra Herrens röst som
bekräftade att Jesus var Messias.
”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”
(Matt 17:5)
Jesus började tala med dem om att han måste dö, men att de inte ska vara oroliga. Det är förstås inte så lätt och när
Jesus talar om ett tempel som ska rivas men byggas upp på tre dagar blir de förvirrade och har svårt att förstå vad han
menar. Jesus som är människa, men ändå Gud med Guds förstånd men med mänskliga känslor han våndas själv över
vad som skall ske, men är kallad till världen att göra sin faders vilja.
Matt 20:17-19
När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem, där de gick vägen
fram: "Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de
skriftlärda. De skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och
korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå."
Det var ingen tillfällighet att det var vid påskhögtiden allt skulle hända. Gud instiftade påsken då Mose som var Israelit
kallades, tillsammans med sin bror Aron, att med Guds hjälp föra ut sitt folk, som då var slavar i Egypten, till frihet i ett
eget land. I och med detta finns liknelsen i en av Guds stora planer som sträcker sig över årtusenden. Den natten då
Gud dödade alla förstfödda, både djur och människor, i Egypten uppmanades Israeliterna av Farao att försvinna från
Egypten. Gud hade innan dess sagt till Mose att Israeliterna skulle slakta ett lamm, grilla, äta det och stryka dess blod
på dörrposten.
2 Mos 12:23-32
Ty HERREN skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda
dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er. Detta skall ni
hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt. Och när ni kommer in i det land som HERREN skall ge
er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst. När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? skall
ni svara: Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog
egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad. Och Israels barn gick åstad och gjorde så
som HERREN hade befallt Mose och Aron.
Då slaktades ett offerlamm för frihet, men Gud hade nu sänt sitt offerlamm till frihet från synden som är så mycket
större än det fysiska slaveriet. Påsken som också är Det osyrade brödets högtid då man endast skall äta osyrat bröd
som ett tecken på något oförstört, friskt och färskt som inte hade hunnit surna i och med den brådska som Israels folk
fick fly ur Egypten. Under påsken på Jesu tid när det var som mest folk i Jerusalem red Jesus precis som profeten sagt.
De som är frälsta har nu frihet genom Jesu blod och är bildligt märkta för att undslippa och istället få ära Gud i
evigheten.
Sak 9:9-10 (ca 500 f.Kr.)
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Jag skall utrota vagnar
ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser.
Jesus som var av Juda stam och alltså jude fullbordar profetia efter profetia där han går fram och berättar flera
liknelser om sin egen död och uppståndelse, om framtiden och många tror att han är en profet. Lärjungarna får veta
mycket om den yttersta tiden och Jesus uppmanar dem att vara vakna för att han skall komma åter. Detta sa Jesus för
tvåtusen år sedan och de judar som ej tror att Jesus var Messias väntar på hans första tillkommelse, medan vi som har
Nya testamentet med lärjungarnas och apostlarnas vittnesmål som grund är det en sanning vi kristna längtar efter skall
uppfyllas. Av de gamla profetiornas uppfyllelse kan man än mer förstå att kommande tiders löften också står fast.
Matt 26:1-5
När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: "Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall
Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen
Kajfas palats. De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. Men de sade: "Inte under högtiden så att det
uppstår oro bland folket."
Joh 12:27-36
Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit
till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det och skall
förhärliga det på nytt." Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som
talade till honom." Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen.
Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig." Detta
sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias skall
stanna kvar för alltid. Hur kan då du säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?"
Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset ibland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner
er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När
Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Det var påskkväll i Jerusalem när lärjungarna satt till bords och åt tillsammans med Jesus då han sa han till dem.
Luk 22:15-20
"Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte
kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike." Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag
detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän Guds
rike kommer." Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges
för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det
nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
Jesus instiftar nattvarden år 33 och den firar vi även idag enligt hans ord som minne för vad han gjort för oss. Brödet är
inte i sig kött eller vinet blod, utan är liknelse och ett minne precis som han säger. Vi förkunnar hans död genom
nattvarden därför är det en helig stund och endast de som tror skall delta i den. Han tog synd och skuld på sig i vårt
ställe för sin kärleks skull till människorna som han skapat.
Men mycket hände under denna måltid. Jesus visste att en av dem skulle förråda honom och den som var ivrigast och
verkligen trodde, skulle förneka Jesus trots att han lovat att han minsann skulle gå i döden för honom och aldrig svika
honom, men Jesus förutsäger allt. Senare på natten befann de sig i Getsemane som ligger vid Oljebergets nedre del
mitt emot Sions berg där Jerusalem finns. Allt detta ligger nära och är gångavstånd. Jesus uppmanade dem att be att
inte komma i frestelse. Jesus vakade och bad för han visste att stunden var inne då de skulle gripa honom. Lärjungarna
däremot orkade inte, utan somnade ifrån bönen trots Jesu återkommande uppmaningar.
Luk 22:43-45
Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett
blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de
hade somnat av bedrövelse.
Medan de var där kom en folkhop med bl.a. lärjungen, förrädaren Judas som berättat var Jesus var. Han hade med sig
romerska soldater som kommit för att gripa Jesus och föra honom inför rätta då han enligt andra gjort sig skyldig till
hädelse och uppvigling. Lärjungarna blev arga och Petrus högg av örat på en av soldaterna, men Jesus uppmanade dem
att vara lugna och med sin helande hand satte han tillbaks örat på soldaten.
Snart var Jesus gripen och satt fängslad, men festen pågick ändå i staden och lärjungarna fanns med där då någon
kände igen Petrus som Jesu lärjunge. Petrus förnekade vid den stunden Jesus tre gånger och påstod att han aldrig känt
honom, just efteråt hörde han en tupp gala för andra gången.
Luk 22:61-62
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal
i natt, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.
Jesus fördes fram till Pontus Pilatus som var romersk ståthållare i Jerusalem, men han skickades sedan till Herodes som
då befann sig i Jerusalem, men som regerade i det område Jesus kom från. Denne Herodes som var son till den
Herodes som lät döda alla nyfödda pojkar av oro för sin egen tron då Jesus fötts. Herodes män hånade Jesus, men
Herodes ansåg att det var Pilatus som hade till uppgift att döma Jesus eftersom det var Jerusalems folk som anklagade
honom. Jesus svarade inte på deras frågor och varken Herodes eller Pilatus ville döma Jesus då de inte ansåg honom
vara skyldig till något allvarligt men folket krävde att Jesus skulle korsfästas. Judarna skulle alltså döda sin egen Messias
utan att de förstod det, men allt ingick i Guds underbara plan och hade så sagts av profeterna.
Jes 53:7 (700 år f.Kr.)
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett
får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
För att Pilatus skulle slippa få skuld enlig honom själv ställde han Barabbas, som var uppviglare och mördare, som
motpart mot Jesus och folket fick rösta vem av dem som skulle avrättas, svaret vet vi, Jesus!
Jes 53:10
Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se
avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.
Ps 22:5-9
På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem. Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de
och kom ej på skam. Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket. Alla som ser mig
hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet: "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han
har ju honom kär.
De förstod inte att det var Messias som stod framför dem, Gudasonen i egen hög person. De kände honom inte, han
som varit före dem, ja före allt och kände allt, den de själva hade bett till.
Joh 1:1-5 & 14
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom
har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och
ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
14Och
Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern,
och han var full av nåd och sanning.
Soldaterna satte på Jesus en röd mantel och trädde en virad törnekrona på hans huvud. De hånade, slog och
bespottade honom och njöt av att vara elaka mot honom. Ensam, utblottad hånades och förnedrades han inför folket.
1 Mos 3:17-18
Till Adam sade han: "Du lyssnade på din hustru och åt av det träd om vilket jag hade befallt dig: Du skall inte äta av
det. Därför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnära dig av den så länge du lever.
Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter.
Törnekronan blev ännu ett profetiskt tecken på att Jesus bar vår synd på sig, törnekronan som skulle bli till en
segerkrans för Guds rike i världen. Jesus fördes upp mot Golgata som är Hebreiska och betyder Huvudskalleplatsen. En
man som Hette Simon tvingades att bära korset och det upprättades i marken på kullen. Många kvinnor fanns där som
grät över hans dom, men Jesus bad; ”Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Judas som förrått Jesus hade kastat
silverpengarna mot dem han fått dem av och gick och hängde sig i förtvivlan över vad han gjort. Petrus var full av
ånger, men tog inte livet av sig vilket skulle visa sig vara bra, förlåtelsen finns att få genom Jesus.
Precis som profetorden lyder skedde, de spikade hans fötter och händer, men inga ben krossades som de brukade
göra. Över honom sattes en skylt med texten ”Judarnas konung”. En svamp med syrat vin räcktes åt honom som vätska
och de nytestamentliga evangelierna berättar om hur soldaterna kastade lott om hans kläder.
Ps 22:16-19
Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft. Hundar omger mig, de
ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de
stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
På varsin sida om Jesus hängde två brottslingar också de på kors för att avrättas samtidigt som Jesus. Den ene
ifrågasatte Jesus att om han nu var Messias borde han kunna rädda både sig själv och dem medan den andra var
ödmjuk och tillrättavisade honom och sa istället.
”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Och Jesus svarar med de underbaraste orden. ”Amen säger jag dig:
Idag ska du vara med mig i paradiset.” Och här förstår vi att han kan förlåta oss så sent som på dödsbädden.
Jes 53:4-6
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av
Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick
alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.
Solen täcktes av mörker i hela landet och Jesus ropade i ångest med hög röst. ”Eloi, Eloi, lema sabaktani?”
”Min Gud, Min Gud varför har du övergivit mig?” När Jesus ropade med hög röst och gav upp andan brast förlåten i
templet mitt itu. När en officer såg det sa han ”Den mannen var verkligen Guds Son.”
Rom 5:18-21
Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor
lett till en frikännande dom som leder till liv. Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas
olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad. Men dessutom kom lagen in
för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom
synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt
liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
