ReferatLagrummet

Högsta Domstolen
NJA 1985 s. 747 (NJA 1985:137)
Målnummer:
B450-84
Avdelning:
Domsnummer:
DB36-85
Avgörandedatum:
1985-12-02
Rubrik:
En åkare som har utfört transporter åt ett transportföretag har
från företagets kunder mottagit lastpallar som han sedan
underlåtit att redovisa till företaget. Fråga har uppkommit om han
fått hand om pallarna under sådana omständigheter att
förutsättningarna för förskingringsbrott enligt 10 kap 1 § BrB är
uppfyllda.
Lagrum:
 10 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall:

REFERAT
Allmän åklagare yrkade vid Eskilstuna TR ansvar å åkeriägaren J.K. för grov
förskingring enligt följande gärningsbeskrivning: J.K. har sedan 1976 drivit
egen åkerirörelse med ASG Aktiebolag som uppdragsgivare. J.K. har sålunda
för detta bolags räkning med egen lastbil utfört transporter av gods till olika
firmor och butiker. För en lätt och säker hantering av godset har detta legat på
så kallade lastpallar, märkta SJ - EUR och SiS, jämte ett visst nummer. J.K. har
under tiden jan 1980-sept 1981 vid skilda tillfällen i Eskilstuna för ASG:s
räkning emottagit tillhopa 4 527 lastpallar till ett sammanlagt värde av 303 309
kr. J.K., som mottagit dessa pallar med redovisningsskyldighet, har därefter
tillägnat sig lastpallarna, vilket inneburit vinning för honom och skada för ASG.
Gärningen är att bedöma som grov med hänsyn till värdet på godset.
ASG yrkade ersättning av J.K. för 4 160 lastpallar, vilka J.K. sålt till ett företag i
Malmö för 130 662 kr, med ett till 200 000 kr avrundat belopp.
TR:n (ordf f d chefsrådmannen Garenberg) anförde i dom d 19 okt 1983:
Domskäl. Ansvarsfrågan. Mellan ASG och J.K. träffades d 2 jan 1976 avtal
varigenom ASG uppdrog åt J.K. att med bil tillsammans med övriga engagerade
transportörer forsla och hämta gods inom Eskilstuna kommun. ASG skulle
betala ersättning till J.K. enligt särskild överenskommelse. J.K. skulle svara för
att åtagna transportuppdrag utfördes på ett för ASG och dess uppdragsgivare
tillfredsställande sätt. Han skulle tillhandahålla för trafiken ändamålsenliga och i
gott skick varande fordon. Fordonet skulle vara målat i ASG:s färger enligt
gällande målningsinspektion samt vara försett med av ASG tillhandahållna
skyltar och emblem. J.K. skulle omgående redovisa inkasserade fraktbelopp och
varuefterkrav samt kvitterade fraktsedlar. Han skulle inte direkt eller indirekt
utföra transportuppdrag som konkurrerade med ASG:s verksamhet. Avtalet
som gällde fr o m d 1 jan 1976 förlängdes därefter 1 år i sänder såvida icke
uppsägning skedde.
Det är ostridigt att ovan angivna avtal gällt under den i målet aktuella tiden.
J.K. har bekräftat, att han under den av åklagaren angivna tiden i samband
med utförande av transportuppdrag för ASG omhändertagit det av åklagaren
uppgivna antalet lastpallar samt att dessas sammanlagda värde uppgått till av
åklagaren påstått belopp. Han har vidare vitsordat att han sålt 4 160 av
lastpallarna och förbrukat för dessa erhållen köpeskilling, 130 662 kr, för egen
räkning. Han har vidare vitsordat att han fört resterande lastpallar till ett av
honom disponerat förråd i Barva i avsikt att senare sälja även dessa. J.K. har
emellertid förnekat, att hans åtgärder inneburit brottsligt förfarande, samt gjort
gällande att han mottagit pallarna för egen räkning och således icke varit
redovisningsskyldig till ASG för dessa. Han har vidare uppgivit: Han
transporterade gods från ASG:s terminal i Eskilstuna till ett stort antal kunder
inom kommunen. Godset eller delar därav var placerat på lastpallar. Då han
lämnade terminalen med gods, räknades antalet lastpallar. Motsvarande antal
pallar hade han att redovisa till ASG vid körningens slut. Denna
redovisningsskyldighet fullgjorde han också. Under besöken hos olika kunder
hände det då och då att han ombads att taga med lastpallar som fanns hos
kunden och som denne ej ville ha kvar. Det hände därför att han vid
körningens slut hade ett större antal lastpallar än det antal han haft vid
körningens början. Dessa "överskottspallar" omhändertog han för egen räkning
och körde till ett av honom disponerat förråd i Barva. I början av år 1980
svarade han på en annons från en firma i Malmö som önskade köpa lastpallar.
Han sålde därefter under den nu aktuella tiden 4 160 lastpallar till detta
företag. Före år 1980 lämnade han alla pallar som han omhändertog till ASG,
men vid årsskiftet infördes ett nytt redovisningssystem för lastpallarna. I
samband därmed erbjöds åkarna en ersättning om 5 kr för varje överskottspall.
Eftersom företaget i Malmö betalade ett betydligt högre pris ansåg han sig
sakna anledning att i fortsättningen lämna några överskottspallar till ASG.
På begäran av åklagaren har såsom vittnen hörts lagerchefen B.N., lagerchefen
E.J., lagerarbetaren L.A., lagerchefen B.M. och trafikchefen T.L..
TR:n gör följande bedömning.
Det är ostridigt att J.K. fått pallarna i sin besittning i samband med att han
enligt träffat avtal utfört transporter åt ASG. Vidare måste genom vittnesmålen
och vad övrigt i målet förekommit anses utrett, att J.K. mottagit pallarna i sin
egenskap av transportör åt ASG eller sålunda för ASG:s räkning samt att J.K.
haft skyldighet att redovisa pallarna för ASG. J.K:s påstående att han trott sig
ha erhållit pallarna för egen räkning förtjänar med hänsyn till omständigheterna
ej tilltro. Tvärtemot finner TR:n det kunna hållas för visst, att J.K. vid
mottagandet av pallarna insett att han emottagit dem för ASG:s räkning och
med redovisningsskyldighet. Det är ostridigt, att J.K. underlåtit att redovisa för
de mottagna pallarna och sålt 4 160 av dessa samt för egen räkning förbrukat
den uppburna köpeskillingen. Resterande pallar har han placerat i ett särskilt
förråd i avsikt att senare sälja dessa. J.K:s förfarande med pallarna har
inneburit vinning för J.K. och skada för ASG. J.K. har således gjort sig skyldig
till förskingring. Denna har avsett betydande värde och är att anse som grov.
Påföljdsfrågan. J.K:s brottsliga verksamhet har satts i system och pågått under
lång tid. Brottsligheten har avbrutits först genom polisens ingripande. Brotten
har varit riktad emot J.K:s uppdragsgivare och inneburit missbruk av
förtroendeställning. Även om det kan sägas att kontrollen beträffande
lastpallarna varit bristfällig och förskingringen därigenom underlättats, måste
brottsligheten anses vara av allvarlig art.
J.K., som såvitt känt inte är straffad tidigare, lever under goda sociala
förhållanden och har inga missbruksproblem. Utsikterna att han i framtiden
skall avhålla sig från att begå brott är gynnsamma och något behov av
övervakning föreligger in te. Brottslighetens allvarliga karaktär föranleder
emellertid att av hänsyn till allmän laglydnad villkorlig dom ej kan komma i
fråga som påföljd.
Med hänsyn till det nu anförda skall påföljden bestämmas till fängelse.
Skadeståndsfrågan. J.K. har, för den händelse han befinnes
redovisningsskyldig, medgivit ASG:s ersättningstalan. Med hänsyn till utgången
i ansvarsfrågan skall därför ASG:s talan bifallas.
Domslut. TR:n dömde J.K. jämlikt 10 kap 3 § BrB för grov förskingring till
fängelse 1 år.
J.K. förpliktades utge skadestånd till ASG med 200 000 kr.
J.K. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att åtalet och skadeståndstalan
måtte ogillas. I andra hand yrkade han att gärningen skulle bedömas som
olovligt förfogande och att straffet i allt fall måtte lindras.
Åklagaren och ASG bestred ändring.
HovR:n (tf hovrättslagmannen Sidenbladh, hovrättsrådet Å Holmberg, adj led
Tell, referent, samt nämndemännen Hedman och Brattström) anförde i dom d
29 mars 1984:
Domskäl. Som grund för vadetalan har J.K. anfört, att han mottagit lastpallarna
för egen räkning eller trott att så var fallet. Han har vidare invänt, att
äganderätten till ett okänt antal pallar tillkommit andra än ASG och att
omfattningen av hans påstådda redovisnings- och ersättningsskyldighet därför
inte går att fastställa.
Lika med TR:n finner HovR:n - främst genom de avgivna vittnesutsagorna utrett, att samtliga pallar utlämnats till J.K. för ASG:s räkning och att J.K.
måste ha insett detta.
Vad som i målet upplysts om lastpallssystemet ger vid handen, att ASG kunde
fritt förfoga över de lastpallar bolaget vid varje tillfälle hade i sin besittning.
Genom att J.K. mottagit pallarna för bolagets räkning har de kommit i bolagets
besittning. J.K:s redovisningsskyldighet gentemot bolaget har därför avsett
samtliga de pallar åtalet gäller.
På grund av det anförda och på de skäl TR:n anfört skall såväl åtalet som
skadeståndstalan bifallas. HovR:n finner ej heller skäl frångå TR:ns bedömning
i påföljdsfrågan.
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
J.K. sökte revision och yrkade att åtalet och det enskilda anspråket måtte
ogillas.
Riksåklagaren och ASG bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (ombud för J.K. advokaten Leif
Silbersky; riksåklagaren genom byråchefen Inger Nyström).
HD (JustR:n Erik Nyman, Vängby, Gregow, Magnusson, referent, och Lind)
beslöt följande dom:
Domskäl. HD har hållit huvudförhandling i målet, varvid J.K. och vittnet T.L. har
hörts på nytt.
J.K. har i HD vidhållit att han tagit emot de i målet aktuella lastpallarna för
egen räkning och således inte varit redovisningsskyldig för dem till ASG. När
det gäller de närmare omständigheterna kring hans transportuppdrag för ASG
och hans befattning med olika lastpallar har han i allt väsentligt lämnat samma
uppgifter som finns antecknade i TR:ns dom. Han har anfört bl a: När han
återkom till ASG:s terminal i Eskilstuna efter en körning, var han skyldig att
redovisa samma antal pallar som han före körningen hade tagit ut från
terminalen. Denna redovisningsskyldighet fullgjorde han också. De pallar som
är aktuella i målet utgjorde överskottspallar, som han fått vid besök hos olika
kunder, bl a på byggarbetsplatser. Det hade inte träffats något skriftligt eller
muntligt avtal mellan honom och ASG om hur han skulle förfara med sådana
pallar.
Riksåklagaren har inte gjort gällande annat än att J.K. uppfyllt sin skyldighet
att efter varje körning för ASG:s räkning lämna in lika många lastpallar till
företaget som han hämtat ut därifrån före körningen. De lastpallar som avses
med åtalet har utgjort överskottspallar, dvs de skulle, om J.K. hade lämnat in
dem till ASG, ha tillkommit utöver det antal pallar som J.K. kvitterat ut från
företaget.
Ett förskingringsbrott kan föreligga även om den ifrågavarande egendomen har
överlämnats inte av den berättigade utan av någon annan. Enligt 10 kap 1 §
BrB krävs emellertid att gärningsmannen har fått egendomen i besittning med
redovisningsskyldighet på grund av "avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik
ställning". Frågan är då om denna förutsättning är uppfylld såvitt gäller de
aktuella lastpallarna.
Enligt vad som har framkommit i målet tillämpades under den med åtalet
avsedda tiden en ordning som innebar att ASG:s kunder i princip skulle lämna
tillbaka lika många pallar till företaget som de hade tagit emot vid en transport.
Om det fattades pallar för en kund, hade ASG rätt att debitera en ersättning för
bristen. På motsvarande sätt skulle kunden få ett tillgodohavande hos ASG, om
det lämnades ett överskjutande antal pallar dit. Den beskrivna ordningen kallas
i det följande för pallbytessystemet.
J.K. hade knutits till ASG som transportör enligt ett mellan honom och ASG
träffat avtal, som dagtecknats d 2 jan 1976. Enligt avtalet uppdrog ASG åt J.K.
att under normal arbetsvecka tillsammans med andra transportörer forsla och
hämta gods inom Eskilstuna kommun, varvid J.K. bl a skulle tillhandahålla ett
fordon målat i ASG:s färger och försett med ASG:s skyltar och emblem.
I avtalet sägs ingenting om hur J.K. skulle förfara med de olika lastpallar som
han fick hand om. Klart är emellertid att avtalet har kompletterats med vissa
instruktioner från ASG:s sida på den punkten. Som framgått av det föregående
har J.K. själv vitsordat att han efter varje körning varit skyldig att till ASG
redovisa för lika många pallar som han hämtat ut från företaget före körningen.
Det måste ha stått klart för J.K. att han även därutöver varit
redovisningsskyldig gentemot ASG för sådana pallar som han mottagit från
företagets kunder och som ingått i pallbytessystemet. I enlighet med vad som
nyss sagts bör till denna grupp hänföras alla lastpallar som ASG:s kunder
överlämnade till J.K. under den uttryckliga eller tysta förutsättningen att
pallarna skulle vidarebefordras till ASG för att gottskrivas kunden. Dessa pallar
får anses ha utlämnats till J.K. under sådana omständigheter att det tidigare
berörda rekvisitet i 10 kap 1 § BrB är uppfyllt.
J.K:s inställning får tolkas så, att de i målet aktuella pallarna har utgjort sådana
överskottspallar som inte har ingått i pallbytessystemet. Det har alltså varit
fråga om pallar som de olika företagen velat bli av med, utan att någon
gottskrivning skulle ske hos ASG.
Mot J.K:s bestridande kan det inte anses visat att han till följd av något avtal
med ASG eller något annat förhållande skulle ha blivit redovisningsskyldig
gentemot företaget för denna typ av pallar. Av vittnet L:s uppgifter framgår
visserligen att ASG:s chaufförer uppmanades att ta med sig så många pallar
som möjligt till företaget för att täcka den brist som hade uppstått. Vad som
förekommit har emellertid inte varit tillräckligt för att det ifrågavarande
rekvisitet i 10 kap 1 § BrB skulle vara uppfyllt.
Slutsatsen blir alltså att J.K. inte kan fällas till ansvar för förskingringsbrott
gentemot ASG för sådana lastpallar som har legat utanför pallbytessystemet.
Den för målet avgörande frågan blir därmed om det kan anses ställt utom varje
rimligt tvivel att J.K. under den med åtalet avsedda tiden har av ASG:s kunder
tagit emot överskottspallar som ingick i pallbytessystemet och att han sedan
underlåtit att redovisa dem för ASG.
Det kan ifrågasättas om inte det antal pallar som det är fråga om i målet, drygt
4 500, är så stort att det åtminstone till någon del måste innefatta pallar av
den angivna typen. Det har emellertid inte förebringats någon utredning om
hur många pallar som J.K. totalt hade hand om under den aktuella tiden. Det
har inte genom utredningen framkommit att något kundföretag skulle ha
anmält till ASG att man inte blivit gottskriven för överskottspallar som lämnats
till J.K. i syfte att gottskrivning skulle ske. Inte heller i övrigt möjliggör
utredningen några säkra slutsatser om till vilken grupp de ifrågavarande
pallarna bör hänföras.
Av L:s vittnesmål framgår emellertid att det under den aktuella tidsperioden
fanns ett mycket stort antal lastpallar hos olika företag i Eskilstunatrakten. De
som var kunder hos ASG fick pallar inte bara därifrån utan också från andra
transportföretag. Pallar kom in både genom den lokal trafik där J.K.
sysselsattes och genom fjärrtrafiken. En del företag köpte lastpallar för egen
räkning, inte sällan i stor omfattning. Det fanns sålunda ett företag som hade
köpt tusentals lastpallar. Det uppstod överskott på pallar hos kunderna och
pallbytessystemet fungerade så dåligt att det enligt L till sist blev ohållbart.
L:s vittnesmål tyder på att många kundföretag hade pallar som de ville bli av
med och att företagen i ej obetydlig omfattning var ointresserade av vad som
hände med de pallar som lämnades bort. Även om det kvarstår som
anmärkningsvärt att J.K. skulle ha tagit emot så många pallar som drygt 4 500
vid sidan av pallbytessystemet, kan hans uppgifter härvidlag inte - med de krav
som måste ställas på bevisningeni brottmål - anses ha blivit vederlagda genom
utredningen i målet. Åtalet mot J.K. skall således ogillas.
Vid denna utgång i ansvarsdelen skall även ASG:s skadeståndstalan lämnas
utan bifall.
Domslut. HD ändrade HovR:ns dom så att åtalet mot J.K. ogillades och att J.K.
befriades från honom ålagd skadeståndsskyldighet.
Sökord:
Litteratur:
Transport; Redovisning; Lastpallar; Förskingring