Biovetenskapliga fakulteten
− levande vetenskap
Redaktörer: Nina Saris, Mervi Pyyhtiä, Veli-Pekka Heiskanen, Satu Himanen och Helena Åström
Layout: Anita Tienhaara
Översättare: Barbro Wahlström
Yliopistopaino 2004
Välkommen till biovetenskapliga fakulteten
Den biovetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet grundades i början av år 2004.
Fakulteten och med den förenade enheter verkar i Viks biocenter och utgör landets mest
framträdande och största helhet för biovetenskaplig forskning och undervisning.
Betydelsen av bio- och miljövetenskapligt kunnande i samhället har ökat betydligt under de
senaste årtiondena. Den bio- och miljövetenskapliga forskningens tillämpningar är centrala
inom hälso- och sjukvården, medicinen, livsmedelsproduktionen och många industriområden.
De är också viktiga för en hållbar användning av naturresurserna och när det gäller att förstå
orsakerna till och finna lösningar på miljöproblem. Biologin har även ett djuptgående inflytande
på vår världsbild och vår uppfattning om människan.
Biovetenskapliga fakultetens målsättning med tanke på studierna är att upprätthålla och att
ytterligare främja undervisningens, studiernas och inlärningens höga kvalitet genom satsningar
på system för kvalitetskontroll, studentcentrerad undervisning och lärarutbildning.
Jari Niemelä
Dekanus för fakulteten
3
Biovetenskapliga fakulteten
Fakulteten utbildar sakkunniga för universitet,
forskningsinstitut, statsförvaltningen, skolor och övriga
läroinrättningar, samt för företagsvärlden. Vid fakulteten
finns ca 1750 studerande, av vilka 500 bedriver studier
för vetenskapliga påbyggnadsexamina. Årligen
utexamineras ungefär 120 magistrar och 50 doktorer.
Vid Helsingfors universitets
biovetenskapliga fakultet bedrivs
internationellt högklassig forskning
och på forskning baserad högre
undervisning utbildning inom
biovetenskap och miljövetenskap.
Till biovetenskapliga fakulteten hör två institutioner.
Institutionen för bio- och miljövetenskaper finns på
universitetets campus i Vik i Helsingfors och
institutionen för miljöekologi är belägen i Lahtis.
Fakulteten har också undervisnings- och
forskningsverksamhet vid tre biologiska fältstationer:
Kilpisjärvi biologiska station i Lappland, Lammi
biologiska station i Tavastland och Tvärminne zoologiska
station i Hangö.
Examina
Grundexamina vid biovetenskapliga fakulteten är
kandidat i naturvetenskaper (NaK) och filosofie magister
(FM). Kandidatexamen är en lägre högskoleexamen, som
man kan avlägga på tre år av heltidsstudier. Den högre
högskoleexamen, magisterexamen, tar fem år av studier
på heltid. Vetenskapliga påbyggnadsexamina vid
fakulteten är filosofie licentiat- (FL) och filosofie doktors-
4
(FD) examen. Vid biovetenskapliga fakulteten kan man
också utbilda sig till ämneslärare i biologi. Vid sidan av
examensstudier erbjuder fakulteten biämnesstudier för
dem som studerar vid andra institutioner, samt
fristående studier.
frågor som gäller något specialområde. Ungefär en
tredjedel av dem som blir magister vid fakulteten
fortsätter sina studier till doktorsexamen. Vid fakulteten
finns flera forskarskolor, inom vilka många studerande
bedriver fortsatta studier för påbyggnadsexamina.
Utbildningsprogram och huvudämnen
Studierna vid biovetenskapliga fakulteten är
flerformsstudier: förutom på föreläsningar lär man sig en
hel del under bl.a. laboratorie- och fältkurser. Till
studierna hör även seminariearbeten samt handledda
praktikperioder, antingen inom universitetets egna
forskningsgrupper eller på annat håll i arbetslivet.
Studenternas inlärning bedöms förutom genom
tentamina med hjälp av essäer, inlärningsdagböcker och
meritportföljer.
Vid biovetenskapliga fakulteten finns 6
utbildningsprogram, som omfattar följande
huvudämnen:
Utbildningsprogrammet för biologi
- akvatiska vetenskaper (hydrobiologi)
- ekologi och evolutionsbiologi
- fysiologi
- växtbiologi
- genetik
- allmän mikrobiologi
- miljövetenskaper (miljöbiologi)
Inom biovetenskapliga fakulteten ger man undervisning
på finska, svenska och engelska. Fakultetens studerande
har goda möjligheter att genomföra en del av studierna
vid något utländskt universitet.
Utbildningsprogrammet för biokemi
- biokemi
Forskning
Biovetenskapliga fakulteten ansvarar för universitetets
forskning på det biovetenskapliga området. Den är en
central del av den expanderande koncentrationen av
biovetenskaplig forskning inom biocentret i Vik. En
betydande del av universitetets miljövetenskapliga
forskning sker vid biovetenskapliga fakulteten.
Dessutom koordinerar fakulteten universitetets nätverk
för miljöforskare inom olika vetenskapsområden,
enheten för miljöforskning vid Helsingfors universitet.
Tyngdpunkten för forskningen vid institutionen för
miljöekologi i Lahtis är miljöforskning.
Utbildningsprogrammet för limnologi och
fiskerivetenskap
- akvatiska vetenskaper (limnologi och fiskerivetenskap)
Utbildningsprogrammet för miljövårdsvetenskap
- miljövetenskaper (miljövårdsvetenskap)
Helsingforsregionens utbildningsprogram i bioteknik
- bioteknik
Utbildningsprogrammet för miljöekologi
- miljöekologi
Vid fakulteten utförs forskning inom följande bio- och
miljövetenskapliga områden: akvatiska vetenskaper,
biokemi, bioteknik, ekologi och evolutionsbiologi,
fysiologi, växtbiologi, genetik, allmän mikrobiologi,
miljöekologi och miljövetenskaper.
Studier
Undervisningen vid biovetenskapliga fakulteten baserar
sig på framgångsrik forskning. I inledningsskedet ingår
många gemensamma studier: alla studerande tillägnar
sig grundkunskaper och basfärdigheter på flera olika
områden. När studierna framskrider fördjupar man sig i
5
Utbildningsprogrammet
för biologi
Utbildningsprogrammet för biologi har sju
huvudämnen. I början av studierna bekantar sig alla
studerande med grunderna i biologins olika
huvudämnen. När studierna framskrider väljer den
studerande något ämne för fördjupning. Man kan bli
ämneslärare i biologi oberoende av vilket huvudämne
man valt.
Undervisning på svenska ges för grundstudierna i
biologi som utförs under det första studieåret. Därefter
erbjuds i mån av möjlighet en del kurser på svenska.
Svenskspråkig handledning finns tillgänglig inom de
flesta huvudämnen.
Akvatiska vetenskaper (hydrobiologi)
Förändringarna i miljön syns även i vattendragen, och
därför är det viktigt att känna till vattnens
sammansättning och funktion för uppföljning av
miljösituationen. Hydrobiologin undersöker biologiska
fenomen främst i brackvatten och havsvatten. Speciellt
Östersjöns och oceanernas sammansättning och deras
funktion intresserar många hydrobiologer.
De två övriga huvudämnena inom akvatiska vetenskaper,
limnologi och fiskerivetenskap, bildar ett eget
utbildningsprogram.
Ekologi och evolutionsbiologi
Ekologin undersöker faktorer som påverkar djurens,
växternas och svamparnas utbredning och täthet.
Ekologisk forskning omfattar frågeställningar som berör
allt från de enskilda individernas funktioner till
förhållandet mellan olika arter och hela
organismsamhällens funktion. I sista hand utgör hela
biosfären ekologernas arbetsfält. Idag berör den
ekologiska forskningen även förändringar i vår livsmiljö
6
och skyddet av utrotningshotade arter. Det ekologiska
perspektivet innefattar både praktiska, teoretiska,
genetiska, fysiologiska och evolutionära fenomen. Därtill
omfattar evolutionsforskningen arternas
utvecklingshistoria och mekanismerna bakom arternas
anpassning till rådande miljöförhållanden.
viktigaste delområdena inom forskningen är molekylär
genetik, cellbiologi och molekylär cytogenetik, allmän
och individens utvecklingsgenetik, populationsgenetik
och evolutik, samt genomik och genetisk bioinformatik.
Allmän mikrobiologi
Den allmänna mikrobiologin undersöker
livsfunktionerna och strukturen av bakterier, virus,
svampar, alger och urdjur, samt hur dessa kan utnyttjas
inom biotekniken. Den mikrobiologiska forskningens
framsteg inom livsmedels- och läkemedelsindustrin,
biotekniken och miljöforskningen påverkar vårt dagliga
liv. Undervisningen i mikrobiologi har tre
specialiseringslinjer: medicinsk mikrobiologi,
mikrobgenetik och virologi, samt mikrobekologi.
Fysiologi
Fysiologin undersöker de molekyl- och cellbiologiska
mekanismer som styr individens utveckling,
livsfunktioner och interaktion med omgivningen.
Fysiologin uppdelas i allmän och ekologisk fysiologi,
utvecklings- och fortplantningsbiologi, samt
neurobiologi. Utvecklingsbiologin undersöker den
genetiska regleringen av individens utveckling, den
kemiska information som styr specialiseringen av
embryot i utvecklingsskedet, differentieringen av
vävnader och organ, samt tillväxt och fortplantning.
Neurobiologin är ett centralt område inom
hjärnforskningen, inom vilket vetenskaper som sysslar
med beteende och psyke kombineras med biologi, fysik
och kemi.
Miljövetenskaper (miljöbiologi)
Miljöbiologin undersöker ekosystem och deras funktion
i en situation av globala miljöförändringar.
Undervisningen tar upp aktuella frågor om miljöskydd
och bevarandet av naturens mångfald samt
problematiken i samband med utnyttjandet av förnybara
naturtillgångar.
Växtbiologi
Växtbiologin granskar fenomen i anknytning till
växterna, från molekylär nivå till hela ekosystem.
Forskningsområden är bl.a. växternas fysiologiska
anpassning till olika miljöförhållanden, molekyl- och
cellbiologi, växternas och svamparnas evolutionshistoria
med tillhörande systematik, växternas samhälls- och
populationsekologi samt ekosystemens ekologi. Under
de senaste årtiondena har den mänskliga verksamhetens
inverkan på växterna blivit ett centralt forskningsområde.
Huvudämnet har tre olika specialiseringslinjer:
växtfysiologi och -molekylbiologi, växt- och
svampsystematik, samt växtekologi.
Miljöbiologin är ett tvärvetenskapligt huvudämne.
Grunden utgörs av biologi, men miljöproblemen
granskas även ur en samhällelig aspekt: studerandena
bekantar sig t.ex. med administrationen av miljövården
och med lagstiftningsfrågor.
Det andra huvudämnet inom miljövetenskaperna,
miljövårdsvetenskap, har ett eget utbildningsprogram.
Genetik
Hos alla organismer styrs ärftligheten av samma system.
Den genetiska forskningen kan gälla genen, cellen,
individen, populationen eller en hel biologisk art. De
7
Utbildningsprogrammet
för biokemi
Utbildningsprogrammet
för limnologi och
fiskerivetenskap
Den biokemiska forskningen utreder den levande
naturens uppbyggnad och funktioner på molekylnivå
och t.o.m. atomnivå. De viktigaste forskningsobjekten
inom biokemi är nukleinsyror, proteiner och cellens
membranstrukturer samt deras inbördes interaktion och
funktionernas reglering. Genom att undersöka
organellerna i cellen och livets övriga grundenheter kan
vi lära oss att förstå bättre förstå också deras funktion.
Alla tre huvudämnen inom de akvatiska vetenskaperna
sysslar med vattendragen och livet i dessa. Till
utbildningsprogrammet för limnologi och
fiskerivetenskap hör två olika huvudämnen, som de
studerande kan välja mellan. Det tredje huvudämnet
inom akvatiska vetenskaper, hydrobiologin, hör till
utbildningsprogrammet för biologi.
Biokemin är ett vidsträckt vetenskapsområde, och ofta
räknas också molekyl- och cellbiologi, bioteknik, klinisk
kemi och cancerforskning till biokemin. Biokemin
använder sig i synnerhet av kemiska och fysikaliska
metoder, men även av genetik, immunologi, fysiologi
och cellbiologiska metoder.
Limnologi är läran om sötvattensystemens
naturhushållning, fenomen som äger rum i eller i
anknytning till vattendragen, samt
orsakssammanhangen mellan dessa fenomen.
Undervisningsområdena inom limnologi är sötvattnens
och brackvattnens fysik, kemi och biologi, samt skydd av
vattendrag.
De biokemiska forskningsmetoderna har under de
senaste årtiondena utvecklats i hög grad. Tack vare
utvecklingen av DNA-metoder, molekylforskning och
cellforskning vet vi betydligt mera om livets basfakta.
Fiskerivetenskapen behandlar frågor som rör fiskarnas
ekologi och fiskproduktion, samt frågor kring
fiskerihushållning och utnyttjande av vattnets levande
resurser. Typiska forskningsämnen är uppskattning av
fiskbestånd, fiskets och miljöns inverkan på
fiskbestånden, samt metoder för skötseln av fiskbestånd.
8
Utbildningsprogrammet
för miljövårdsvetenskap
Helsingforsregionens
utbildningsprogram
i bioteknik
Miljövetenskaperna granskar förhållandet mellan
människan och naturen, i synnerhet de miljöproblem
som drabbar naturen och deras orsaker samt möjligheter
till olika lösningar. Med miljöproblem avses
miljöförändringar förorsakade av människan som man
upplever vara negativa. Miljövårdsvetenskapen
undersöker miljövårdens grunder, dvs. förebyggande,
avskaffande eller lindring av miljöproblem.
Bioteknik är en tvärvetenskaplig, snabbt expanderande
gren av tekniken. Inom biotekniken kombineras
naturvetenskapligt kunnande med ingenjörsvetenskaper;
organismer, celler eller delar av celler utnyttjas inom
produktionen av varor och tjänster. De kommersiella
tillämpningarna av biotekniken utgör en del av
livsmedels-, foder- och läkemedelsindustrin, samt
diagnostisk och kemisk industri. Biotekniken har även
anknytning till djur- och växtförädling, biologisk rening
av avfall och utvecklingen av nya material och t.o.m.
elektronik.
Området är tvärvetenskapligt: de studerande sätter sig in
i naturvetenskapliga, humanistiska och
samhällsvetenskapliga synvinklar. Naturvetenskaperna
behövs när man studerar förändringar i naturen. För att
utreda orsakerna till miljöproblemen krävs humanistisk
och samhällelig kompetens, och för att lösa problemen
förutsätts teknologi och tekniska vetenskaper. Konflikter
mellan olika värderingar och synsätt kan redas ut med
hjälp av filosofi.
Helsingforsregionens utbildningsprogram i bioteknik
(HEBIOT) är ett gemensamt mångvetenskapligt
utbildningsprogram för Helsingfors universitet, Tekniska
högskolan och Helsingin kauppakorkeakoulu.
Programmet förenar grundläggande och tillämpade
naturvetenskaper, ingenjörsvetenskaper och ekonomi.
Inom Helsingfors universitet ansvarar biovetenskapliga,
agrikultur-forstvetenskapliga, matematisknaturvetenskapliga och farmaceutiska fakulteten samt
Institutet för bioteknik och Centrum för neurovetenskap
för undervisningen inom utbildningsprogrammet.
Specialiseringslinjerna är: bioinformatik och
systembiologi, naturresursernas bioteknik,
neurovetenskaplig bioteknik, cellulär bioteknik och
strukturbiologi, samt hälsobioteknik och farmaceutisk
bioteknik.
9
Utbildningsprogrammet
för miljöekologi
Miljöekologin undersöker miljöförändringar och -skador
i ytvatten, jordmån och grundvatten som uppstått till
följd av mänsklig verksamhet, samt restaureringsfrågor i
anknytning till dessa. Ekologiska forskningsrön
kombineras med praktik inom ekologisk och
mikrobiologisk renovering, återställande miljövård och
utvecklingen av avfallshantering.
I studierna fördjupar man sig särskilt i:
- vatten- och landekosystemens biogeokemiska
grundfunktioner och forskningsmetoderna inom
området
- den tilltagande kemikaliseringen av vattnet och
jordmånen och hur den påverkar ekosystemen samt
- restaurering av skadat yt- och grundvatten och skadad
jordmån, samt de ekologiska och biotekniska grunderna
för hållbar användning av naturresurserna.
Inom den miljöekologiska utbildningen granskas
miljöfrågorna mång- och tvärvetenskapligt.
Undervisningen sker vid institutionen för miljöekologi i
Lahtis universitetscenter.
10
BIOVETENSKAPLIGA FAKULTETEN
Postadress: PB 56 (Biocenter 1, Viksbågen 9), 00014 Helsingfors universitet
Fakultetens kansli har öppet: må, ons-fre 9-15, ti 11-15
Telefon: (09) 191 57570
Telefax: (09) 191 57561
www.helsinki.fi/bio/
[email protected]
INSTITUTIONER OCH ENHETER SOM HÖR TILL FAKULTETEN
INSTITUTIONEN FÖR BIO- OCH MILJÖVETENSKAPER
Postadress: PB 56 (Biocenter 1, Viksbågen 9), 00014 Helsingfors universitet
www.helsinki.fi/biosci/
INSTITUTIONEN FÖR MILJÖEKOLOGI
Postadress: Niemenkatu 73, 15140 Lahtis
www.helsinki.fi/ecology/
KILPISJÄRVI BIOLOGISKA STATION
Postadress: Käsivarrentie 14622, 99490 Kilpisjärvi
Telefon: (016) 320 2200
Telefax: (016) 320 2100
www.helsinki.fi/kilpis/
LAMMI BIOLOGISKA STATION
Postadress: Pääjärventie 320, 16900 Lammi
Telefon: (03) 631 111 (växel)
Telefax: (03) 631 1166
www.helsinki.fi/lammi/
[email protected]
TVÄRMINNE ZOOLOGISKA STATION
Postadress: Tvärminnen zoologiska station, 10900 Hangö
Telefon: (019) 28011
Telefax: (019) 280122
rontti.helsinki.fi/tvea/
[email protected]
11
