Kuratorernas arbete i primärvård
- en enkätstudie
Författare: TOMMY HOLMBERG
FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötland
Mars 2005
Sammanfattning
Föreliggande rapport är en kartläggning av kuratorernas arbete inom primärvården i Östergötland. Resultatet bygger på en enkät som har skickats
till samtliga primärvårdskuratorer. Svarsfrekvensen är 89 procent, 32 av
36 kuratorer har besvarat enkäten utan att någon påminnelse har skickats
ut. Dessa kuratorer representerar 35 vårdcentraler med ett gemensamt
upptagningsområde som omfattar 357 868 listade personer.
Den vårdcentral som har högst kuratorstäthet har en heltidstjänstgörande
kurator på 7 680 listade personer och den med lägst täthet en heltidstjänstgörande kurator på 60 0801. Knappt hälften av vårdcentralerna
hamnar inom intervallet 10 000 – 14 999 listade personer per heltidstjänstgörande kurator.
För att kuratorerna ska hinna med att träffa de patienter som remitteras
till dem krävs ibland att remittenterna håller igen på antalet remisser och
vissa kuratorer inför under begränsade tillfällen remisstopp. En mycket
stor majoritet av de svarande anser att den egna vårdcentralen är underbemannad då det gäller kuratorskompetens eller andra yrkesgrupper med
beteendevetenskaplig/psykoterapeutisk kompetens. Flera svarande vill se
att fler kuratorer anställs medan andra efterlyser exempelvis psykologer
med psykoterapeutisk utbildning. Några framför önskemålet om läkare
och sjuksköterskor med specialkompetens och specialintresse inom området psykisk ohälsa. En vanlig kommentar från kuratorerna är att de trivs
bra med sitt arbete men att det är stressigt och ensamt. Många uppger att
de saknar kollegor även om flera framhåller att de har ett bra samarbete
med de olika personalgrupperna på vårdcentralen.
Det vanligaste sättet för kuratorerna att få sina patienter är genom remiss/hänvisning, främst från läkaren men i flera fall även från andra yrkesgrupper. Hos sju av kuratorerna kan patienten själv kontakta kuratorn
och få en tid. I de fall där det krävs läkarremiss/hänvisning för att få en
tid hos kuratorn motiveras detta med att varje patient ska ha en patientansvarig läkare. Högt prioriterade patienter får som regel en tid hos kuratorn inom en vecka, ofta ännu snabbare, medan lägre prioriterade patienter som regel får vänta från fyra veckor till två månader, ibland ännu
längre.
De diagnosgrupper som kuratorerna främst arbetar med är depressionsoch ångesttillstånd och kris- och stressreaktioner. Prioriterade ålders1
Dessa siffror har tagits fram genom att antalet listade för respektive vårdcentral har
dividerats med kuratorns tjänstgöringsgrad.
grupper är främst patienter i arbetsför ålder. Äldre personer och sjukpensionärer har som regel en lägre prioritet. Det absolut vanligaste arbetssättet är att kuratorn träffar patienten individuellt, ibland tillsammans med
partner och ibland tillsammans med remittent. Gruppsammankomster
förekommer men i liten omfattning. Det är knappt hälften av kuratorerna
som har en begränsning för hur många gånger de träffar patienten, vanligast 10 gånger. De kuratorer som har ett begränsat antal besök för sina
patienter tycker att detta är bra. Begränsningen hjälper patienten och dem
själva att vara fokuserade på målet med behandlingen. Behöver en enskild patient ytterligare besök hos kuratorn så är det kuratorn själv som
fattar beslut om det.
Huruvida patienterna har ordinerats något psykofarmaka eller ej innan de
remitteras till kuratorn är olika för olika vårdcentraler. Ungefär en tredjedel av kuratorerna uppger att patienten som regel blivit ordinerad ett psykofarmaka innan de kommer till dem, övriga säger att så inte är fallet.
Flera kuratorer betonar att läkaren som regel rådgör med dem innan psykofarmaka ordineras till en patient som också remitteras till kuratorn.
Det är endast i liten omfattning som kuratorernas kompetens tas i bruk
för undervisning och stöd till övriga medarbetare då det gäller patienter
med psykisk ohälsa. Det vanligaste är att patienten remitteras till kuratorn
och att kuratorn tar över behandlingen av patienten. Kuratorerna prioriterar heller inte uppgiften att undervisa och handleda övriga personalgrupper utan betonar att det är det direkta patientarbetet som de prioriterar. Så
gott som samtliga kuratorer har egen handledning, oftast av extern handledare.
Det är 11 kuratorer som uppger att de använder något etablerat instrument för att mäta effekt av den behandling de ger patienten. Flera svarar
att de inte använder något sådant instrument idag men att de borde göra
det.
En viktig fråga som flera kuratorer framhåller är att allt fler patienter med
långvarig psykiatrisk sjukdom, som tidigare behandlats inom psykiatrin,
idag remitteras över till primärvården. Detta görs, menar man, utan att
primärvården fått några extra resurser för detta arbete. Risken, enligt kuratorerna, är uppenbar att dessa patienter riskerar att ”hamna mellan stolarna” och att ingen tar ansvar för dem.
Innehållsförteckning
Sid nr
Inledning
1
Metod
1
Redovisning av enkätsvar
1
Kuratorstäthet
1
Kuratorskontakt
3
Arbetsinnehåll och arbetssätt
4
Antal besök
5
Psykofarmaka
6
Rätt patienter
6
Undervisning/konsultation/handledning
8
Uppföljning av behandlingsresultat
9
Avslutande kommentarer
10
Kuratorernas arbete i primärvård
Inledning
I en tidigare kartläggning av omhändertagandet av patienter med psykisk
ohälsa i primärvård framkom att läkarna ofta remitterar dessa patienter
till kuratorn. Denna kartläggning har som syfte att utifrån kuratorernas
egna synpunkter beskriva deras arbete inom primärvården i Östergötland.
Med kuratorer jämställs andra yrkesgrupper med beteendevetenskaplig
och/eller psykoterapeutisk kompetens.
Metod
Namnen på de kuratorer som ingått i inventeringen har erhållits från kuratorernas utbildningssamordnare i de tre närsjukvårdsområdena. Det kan
på de vårdcentraler som är representerade i undersökningen finnas andra
medarbetare, exempelvis sjuksköterska med psykiatrisk vård som specialitet, som inte ingår i inventeringen.
Utifrån ett första utkast till enkät intervjuades två av de tre utbildningssamordnarna. Dessa intervjuer var underlag till den enkät (bilaga 1), som
sedan skickades med e-post till 34 kuratorer. Av dessa 34 enkäter besvarades 30. Någon påminnelse utgick ej. De två inledande intervjuerna har
lagts till varför denna redovisning bygger på 32 svar (89 % svarsfrekvens). Dessa kuratorer representerar 35 vårdcentraler.
Redovisning av enkätsvar
Kuratorstäthet
Omfattar frågorna 2, 16 och 17.
Omräknat till heltidstjänster har 24,94 kuratorer besvarat frågeformuläret.
Dessa kuratorer servar ett upptagningsområde som omfattar 357 868 listade personer (listade på vårdcentral). I genomsnitt innebär det 14 349
listade per heltidstjänstgörande kurator. Av tabell 1 framgår antalet listade personer per heltidstjänstgörande kurator indelade i fem kategorier
1
Kuratorernas arbete i primärvård
och antal vårdcentraler per kategori. Den vårdcentral som har högst kuratorstäthet har en heltidskurator på 7 680 listade personer och den som har
lägst 60 0802.
Tabell 1. Antalet vårdcentraler fördelade efter antalet listade personer
på respektive vårdcentral per heltidstjänstgörande kurator.
Antal vårdcentraler
3
17
7
4
4
Antal listade per heltidstjänstgörande
kurator
< 10 000
10 000 – 14 999
15 000 – 19 999
20 000 – 24 999
> 25 000
Det är inte alla vårdcentraler i Östergötland som har kuratorer anställda,
dessutom är det fem vårdcentraler i centrala länsdelen som sedan hösten
2004 har tillgång till psykoterapeuter utbildade enligt kognitiv beteendeterapi. Dessa terapeuter ingår inte i denna inventering.
Det är 24 kuratorer som anser att de hinner med att träffa de patienter
som remitteras till dem, medan 8 uppger att de inte hinner med. Begränsningar måste då införas i inflödet av remisser. Av de 24 som svarat att de
hinner med så är det även för dem i många fall en förutsättning att läkarna under vissa högt belastade perioder minskar på remissinflödet. Nio
kuratorer uppger under de fria kommentarerna att de vid alltför hög belastning, i samråd med läkarna, inför remisstopp.
Nej (hinner inte med), mår dåligt. Har enstaka avlastande samtal
med min chef.
Viktigt med information till läkarna för att begränsa remissinflödet
ibland. Tyvärr ofta för lång väntetid, varför en del patienter får hänvisas åt andra håll eller följas upp av läkare under längre tid. En del
patienter blir utan hjälp.
Några gånger om året måste jag sätta stopp för nya remisser/hänvisningar. Väntelistan får inte bli för lång. Vårdcentralen har
förståelse för detta.
Jag träffar alltid alla patienter som aktualiseras för ett bedömningssamtal om inte annat överenskommits i samråd med medicinskt ansvarig och verksamhetschef.
Det är 25 som svarar nej och 4 som svarar ja på frågan om vårdcentralen
har rätt bemanning då det gäller kurator/motsvarande. Det är 28 av de
svarande som kommenterat denna fråga och de allra flesta anser att kuratorsresurserna på vårdcentralen är otillräckliga. Det är dock inte enbart
2
Ingen vårdcentral har 60 080 listade personer. Antalet listade personer per vårdcentral
har dividerats med kuratorns tjänstgöringsgrad.
2
Kuratorernas arbete i primärvård
synpunkter om mer kuratorsresurser som framförs utan även förslag om
psykolog med psykoterapeutisk kompetens. Det framförs också önskemål
om läkare med speciellt intresse för psykiatri och sjuksköterska med psykiatri som specialitet. Nedan följer några citat som belyser hur man vill
se att resursfrågan löses:
Önsketanke: högre kompetens hos alla yrkesgrupper vad gäller psykiska problem. Team med psykolog och åtminstone två kuratorer till.
Ja (på frågan om rätt bemanning) för tillfället, då vi nu är 175 procent kurator på denna vårdcentral. Det skulle behövas en psykoterapeut att remittera till. Det är alltför svårt att komma till på psykiatrin.
Denna vårdcentral har en heltidskurator på 7 680 listade personer.
Det borde finnas läkare och/eller sjuksköterska med speciell kompetens inom psykiatri.
Nej (på frågan om rätt bemanning) – jag ser ett stort behov av psykiatrisk/psykoterapeutisk kompetens på vårdcentralen. Kanske vore ett
team med läkare som är specialintresserad av psykiatri samt kurator,
psykolog och psykiatrisjuksköterska en idé.
Kuratorskontakt
Omfattar frågorna 3 - 6.
I huvudsak gäller att kuratorerna får sina patienter efter remiss/hänvisning från distriktsläkare. Hos sju av kuratorerna kan patienten ta direktkontakt med kuratorn och på så sätt få en tid. Sjutton av de svarande anger att även andra yrkesgrupper än läkare kan remittera/hänvisa patienter
till kuratorn. Flera kuratorer betonar vikten av att varje patient ska ha en
ansvarig läkare:
För att läkaren ska vara ”huvudansvarig” med tanke på att patienten
kan ha fysiska/medicinska orsaker till sina symtom samt att det är läkaren som får/kan ställa diagnos.
Vi har valt modellen med läkarremisser för att det ska finnas en läkare som känner patienten och som jag kan vända mig till för att slippa
sitta ensam med svåra patienter.
Inget remisskrav! En minoritet av mina patienter kommer genom läkare. Flertalet patienter kommer genom mottagningssköterskor, BVC,
barnmorska, Rehab-öst, FK, AF, eller efter egen direktkontakt.
De yrkesgrupper som nämns som remittenter förutom läkare är sjuksköterskor, distriktssköterskor, sjukgymnaster och rehabiliteringssamordnare.
3
Kuratorernas arbete i primärvård
Högt prioriterade patienter får som regel en tid hos kuratorn inom sju
dagar, i många fall går det snabbare än så. För lägre prioriterade patienter
är en väntetid på fyra veckor till två månader vanlig. En kurator uppger
fem månader som längsta väntetid.
Akuta kriser får en tid direkt. Jag får då boka om andra patienter. I
övrigt är väntetiden aldrig kortare än 2-3 veckor – det går i vågor.
För att ha en rimlig arbetssituation är kuratorerna beroende av ett gott
samarbete med remittenterna, främst då läkarna. När kuratorernas tidbok
är full och väntelistan växer är det viktigt att läkarna minskar på inflödet
av remisser. För oprioriterade fall kan då väntetiden bli ganska lång, tre
månader eller längre är inte ovanligt. Bedömer man att patienten inte
kan/bör vänta så försöker man att remittera patienten vidare till annan
vårdgivare, vilket inte alltid är så lätt. Det framhålls av flera svarande att
psykiatrin under senare tid remitterat över allt fler av sina patienter till
primärvården utan att primärvårdens resurser för att ta emot dessa patienter har ökat. En kurator kommenterar detta så här:
Det är många patienter med långvariga psykiska problem som överremitteras från psykiatrin till primärvården. Dessa patienter behöver
ofta en stödkontakt men de är inte målgruppen för primärvårdkurator. De skulle behöva kontakt med någon annan alternativt få fortsatt
stöd från psykiatrin.
Arbetsinnehåll och arbetssätt
Omfattar frågorna 7 - 9.
De diagnosgrupper som kuratorerna arbetar med är främst depressionsoch ångesttillstånd och kris- och stressreaktioner men även värkproblematik då dessa besvär har en psykosocial orsak.
På frågan vilka åldersgrupper kuratorn arbetar mest med är spridningen i
svaren ganska stor. Gemensamt för de flesta är att de tar emot patienter
från 18/20 år upp till pensionsåldern. Av de fria kommentarerna framgår
att flertalet av patienterna är i åldrarna 20 till 55 år och att det är fler
kvinnor än män som remitteras. En av de svarande uppger att 75 procent
av hennes patienter är kvinnor. Flera kommentarer tyder på att gruppen
unga vuxna ökar bland kuratorernas patienter.
Det absolut vanligaste arbetssättet för kuratorerna är att de träffar patienten i individuella samtal. Någon gång kan dessa samtal genomföras tillsammans med patientens partner. Några kuratorer har erfarenhet av att
arbeta med patienter i grupp men detta arbetssätt är inte särskilt vanligt
förekommande. Exempel på gruppbehandlingar är depressionsskola,
ångestskola och stressgrupper. Ibland träffar kuratorn patienten tillsam-
4
Kuratorernas arbete i primärvård
mans med läkare eller sjuksköterska från vårdcentralen och ibland tillsammans med någon personal från psykiatrin.
Jag arbetar framför allt individuellt men träffar inte sällan makar/partners tillsammans. I enstaka fall även familjen. För flera patienter sker teamsamverkan med patientens samtycke och i samråd
med Försäkringskassan. Träffar även patienten tillsammans med läkare någon gång, vilket jag skulle önska kunde ske oftare.
Jag träffar patienterna mest individuellt. Har grupper bl.a. smärtoch stressgrupper. Diabetesgrupper. Fetmagrupper. Jag arbetar i
team med sjukgymnast och arbetsterapeut. I diabetesärenden tillsammans med läkare, sjukgymnast, sjuksköterska, dietist, fotterapeut.
I fetmateam med sjukgymnast, läkare, dietist och sjuksköterska.
Antal besök
Omfattar frågorna 10 - 11.
Hälften av kuratorerna har en begränsning för hur många gånger de träffar en och samma patient. Det vanligaste maxantalet träffar är tio. Ingen
ser detta maxtal som något som absolut måste följas, i enstaka fall kan
det bli fråga om fler träffar och i andra fall färre. Oftast är det chefen och
kuratorn som tillsammans har tagit beslutet om ett begränsat antal kontakter. Samtliga kuratorer som har ett maxtal för antalet kontakter med
patienten anser att detta är bra. De menar att begränsningen i antalet besök gör att patienten blir mer motiverad och fokuserad på det som måste
göras.
Att ha en riktlinje på tio samtal är bra. Viktigt dock att vara flexibel,
exempelvis utmattningsdepressioner klaras sällan på tio gånger, ej
heller suicidnära patienter. Viktpatienter och patienter med psykosomatiska problem kräver också längre kontakt.
Endast en begränsning på pappret då jag själv får avgöra vad patienten behöver. Diskuterar alltid med ansvarig läkare efter ca 12 besök (samtal) angående min bedömning och fortsatt behandling. Att vi
frångått regeln om 12 besök beror på att flera diagnosgrupper kräver
längre behandling, till exempel utmattningsdepressioner.
Det är alldeles för lätt att låta patienten gå kvar av slentrian.
5
Kuratorernas arbete i primärvård
Psykofarmaka
Omfattar fråga 12.
Drygt en tredjedel av de svarande uppger att patienten då han/hon kommer till kuratorn som regel har blivit ordinerad något lugnande läkemedel. Det är olika för olika vårdcentraler hur man gör då psykofarmaka
ordineras till en patient som samtidigt remitteras till kurator. På vissa
vårdcentraler görs detta utan att frågan diskuteras med kuratorn medan
det på andra vårdcentraler sker i dialog med kuratorn. En kurator säger:
I så gott som alla fall har läkaren satt in något psykofarmaka. Läkarna står inte ut med att patienten mår dåligt. Jag måste gilla läget att
denna bedömning har gjorts. Det vore önskvärt att jag fick till en
bättre dialog med läkarna om dessa frågor,
medan en annan svarande säger att
många läkare vill oftast ha en dialog med kurator innan dessa mediciner ordineras.
Det är flera av de svarande som framhåller att det är många patienter som
inte vill använda denna typ av läkemedel. Två av de svarande säger:
Ofta men inte alltid (har psykofarmaka ordinerats), många patienter
vill inte ha den typen av medicin.
Antidepressiva och lugnande, sömnmedel är mycket vanligt förekommande. Nästan alla har erbjudits. De medicinfria har oftast själva tackat nej.
En av de svarande berömmer läkarnas sätt att ordinera dessa läkemedel
med orden
Jag ser att ordination sker med eftertanke; bra!
Rätt patienter
Omfattar frågorna 13 - 15.
I samtliga fall anser kuratorerna att det är rätt patienter som remitteras/hänvisas till dem. Vid enstaka tillfällen kan fel patient remitteras till
kuratorn som då har möjlighet att remittera patienten vidare till exempelvis psykiatrin. Vilka patienter som ska remitteras till kuratorn har vuxit
fram i dialog mellan framför allt läkarna, verksamhetschefen och kuratorn.
6
Kuratorernas arbete i primärvård
Vårdcentralens läkare har på ett bra sätt under mina fyra år lärt sig
vad jag kan och inte kan. Matchningen blir bra.
Jag ser i min statistik att alltför många har tung psykisk bakgrund; de
vill komma hit men det räcker inte enligt min mening.
Depression och kris är rätt. Vissa patienter har dock haft sina problem hela livet, några har haft samtalskontakter tidigare, en del
långvarig kontakt med psyk – dessa är inte hjälpta av en korttidskontakt på vårdcentralen; exempel personlighetsstörningar.
På frågan om det är någon patientgrupp som är bortprioriterad men som
kuratorn anser skulle ha behov av kuratorskontakt är det flera (13 svar)
som svarar ”vet ej”. Det framgår av svaren att kuratorerna inte har kännedom om de patienter som söker på vårdcentralen och som inte remitteras till dem. En allmän uppfattning är att det säkert finns fler patienter
som skulle vara i behov av samtalskontakt. En kurator säger:
Det borde finnas fler yngre som söker på vårdcentralen och som har
behov av samtalskontakt. Desto hårdare press det är på läkarna desto mer behandlar de de symtom som patienten söker för och desto
mer missar de den psykiska ohälsan. Yngre läkare har svårare att se
den psykiska ohälsan än mer erfarna kollegor.
Av de fria kommentarerna framgår att sjukpensionärer och äldre patienter
inte prioriteras för att remitteras till kurator. En kurator säger att hon
skulle kunna arbeta med patienter med högt blodtryck, övervikt och diabetes i grupp men att dessa patienter är bortprioriterade.
Patienter som ibland remitteras till kuratorn men där kuratorn inte anser
att hennes resurser räcker till är patienter med en psykiatrisk diagnos som
de har haft under lång tid och därför, menar man, bör patienten även fortsättningsvis tillhöra psykiatrin, flyktingar med stora problem, patienter
med tung social problematik, patienter med ätstörningar och svåra kroniska sjukdomar. I det senare fallet menar den svarande att det blir så
svårt att avsluta en påbörjad behandling, bättre då att aldrig påbörja den.
Även patienter med svår smärtproblematik och med utmattningsproblematik är det vissa av de svarande som anser att man har svårt att hjälpa.
Det som framhålls som viktigt för att kuratorns insatser ska bli framgångsrika är att patienterna är motiverade till förändring.
Patienten måste ha avgränsade problem som går att bearbeta. Flyktingar med stora problem fungerar inte. Patienter med tung social
problematik fungerar inte i denna vårdform.
Patienter som ej är motiverade till förändring. Patienter som egentligen tillhör psykiatrin.
7
Kuratorernas arbete i primärvård
Patienter som tidigare har haft kontakt med den psykiatriska öppenvården eller som själva är övertygade om att psykiatrin kan hjälpa
dem och som ändå hänvisas till mig är svåra att hjälpa. Det är svårt
med samarbetet med den psykiatriska öppenvården tycker jag. Det
känns som om man vill överlämna mycket mer nu till vårdcentralerna
än för några år sedan. Jag har inte fått mer resurser, men mycket
mer arbete.
Undervisning/konsultation/handledning
Omfattar frågorna 18 - 22.
Det är 9 kuratorer som svarar ja och 22 som svarar nej på frågan om det
ingår i hennes arbetsuppgifter att undervisa och handleda medarbetare på
vårdcentralen för att de ska bli bättre på att ta hand om sina patienter med
psykiska besvär. Det framkommer av kommentarerna att många kuratorer är intresserade av att dela med sig av sina kunskaper men att detta
framför allt stupar på att man själv inte har tid för detta. Det är, tycker
man, viktigare att prioritera det direkta patientarbetet. En kurator kommenterar att psykiatrin är mer lämplig att ansvara för dessa insatser.
Jag har inte kunnat prioritera en sådan uppgift och den ingår ej som
”ordinär” del av mitt arbete, men ställer gärna upp för konsultation/handledning i enskilda ärenden då andra yrkeskategorier begär
det, vilket också händer.
Jag tror att personal från den psykiatriska öppenvården eller specialistpsykiatrin är duktigare på detta än vad jag skulle kunna vara.
På frågan om intresset från medarbetarna är stort eller litet för denna typ
av konsultativa insatser svarar 8 stort intresse, 13 svarar litet intresse och
3 svarar obefintligt intresse. Det är uppenbart att det råder olika kulturer
på vårdcentralerna då det gäller att ta till vara de olika medarbetarnas
kunskaper. Följande kommentarer speglar detta:
Stort intresse – det känns mycket roligt och stimulerande att övrig
personal gärna vill diskutera patientärenden ur psykiatriska/psykologiska aspekter.
Stort intresse – vi har olika former för konsultativa insatser. I stort
tycker jag att våra läkare är intresserade och frågar efter min kompetens.
Efterfrågan finns, men det är svårt att få till möten i vardagen då läkarna ofta är mycket uppbokade.
8
Kuratorernas arbete i primärvård
Litet intresse – jag tror inte att kulturen finns. Ingen har avsatt tid för
reflektion i grupp så konsultationsgrupper finns ej. Konsultation i
korridoren förekommer, men är inte bra. Blir inte genomtänkt.
”Alla vet bäst.” Kulturen att be om hjälp finns inte.
Det är 2 kuratorer som svarat ja på frågan om undervisning och handledning av medarbetare är en av dig prioriterad uppgift, 29 svarar nej. De
som svarar nej framför att det är det direkta patientarbetet som är prioriterat medan de som vill prioritera uppgiften säger
Jag försöker sätta dessa frågor på agendan. Primärvården fruktansvärt medicinskt inriktat. BVC är dom som kontaktar mig mest och
frågar om råd.
Alla borde få handledning och ökad kunskap om psykisk ohälsa.
Samtliga kuratorer, utom tre, har någon form av professionell handledning. De kuratorer som idag inte har handledning är förhoppningsfulla
över att detta ska lösas under våren. Då det gäller den egna kunskapstillväxten så löser man det på olika sätt. Många uppger att de läser olika
facklitteratur, att de uppskattar de fortbildningsdagar som Allmänmedicinskt centrum arrangerar och att de åker på olika kurser och konferenser.
Några kuratorer går psykoterapiutbildning parallellt med att de arbetar.
Uppföljning av behandlingsresultat
Omfattar fråga 23.
På frågan Använder du något etablerat instrument för att mäta effekt av
din behandling (depressionsskala, ångestskala) är det 11 som svarar ja
och 19 som svarar nej, två svarar både ja och nej. Exempel på skalor som
kuratorerna använder är Beck Depression Inventory (BDI), The Symptom Checklist - 90 (SCL-90), Hospital Anxiety and Depression Scale
(HAD), Global Assessment of Functioning Scale (GAFS) och Montgomery-Asberg Depression Rating Scale (MADRS). Flera av dem som idag
inte använder något instrument för att utvärdera behandlingsresultat säger
att dom skulle vilja börja med det.
Ja, ibland, oftare vid bedömning av depression och ångest än som ett
instrument för att mäta effekten av behandling. Där går jag mer på
patientens egen uppfattning och det patienten förmedlar i ord och
kroppsspråk.
Nej, inte för att mäta effekt av behandling, men som bedömningshjälp.
Jag borde nog göra det.
9
Kuratorernas arbete i primärvård
Avslutande kommentarer
Följande citat är en sammanställning av de svarandes kommentarer till de
två avslutande frågorna ”Hur bedömer du i stort din arbetssituation” (fråga 24) och ”Har du ytterligare synpunkter som du vill framföra” (fråga
25). I denna redovisning får alla som svarat på frågorna komma till tals.
Det ständiga problemet är att hinna med. Jag har lärt mig att vara
nöjd med det jag gör. Det finns behov av ytterligare resurser. Ensamt
arbete!
Hösten var tuff då jag inte förmådde att avsluta tillräckligt många
patienter, jämfört med inflödet av nya patienter.
Jag tycker att min arbetssituation är väldigt tillfredsställande just nu.
Den är bra, men intensiv. Tack för ditt intresse.
Jag har förmånen att få komma in ”tidigt” i människors begynnande
problem. Tacksam arbetsuppgift och mycket givande, lärorikt. Min
kompetens är precis tillräcklig för den nivå jag arbetar på. Tillfredsställande! Det borde arbetas mer aktivt på ett högre plan i landstinget för att psykoterapeutisk hjälp ska kunna ges till en lika låg kostnad
som exempelvis sjukgymnastik, det vill säga att Försäkringskassan är
involverad och sänker avgiften för gemene man. Det finns kompetent
och utbildad personal privat som människor ej har råd att anlita. Det
behövs en förändring i hur psykiska problem hanteras i jämförelse
med fysiska/medicinska problem.
Idag bra. Hanterbara och tydliga, klara ramar.
Bra! Har mycket att göra. Det är tufft att ha många samtal per dag
om man vill göra ett bra jobb.
Bra men stressigt.
Mycket att göra. Liten resurs i förhållande till behovet. Remisstrycket
är stort. Svårt att få bra vidare hjälp t.ex. vid remittering till psykiatrin. Mer diskussion krävs kring ”gränsfallspatienter.” Var ska långvariga utmattningsdepressioner behandlas egentligen? Resurserna
för unga med psykisk ohälsa behöver förstärkas. Många har självskadebeteende och ätstörningar men är inte tillräckligt dåliga för att
psykiatrin ska ta dem – på vårdcentralen finns inte kompetens eller
utrymme i tillräcklig grad. Det borde finnas möjlighet för patienten
att kunna ringa till kurator direkt, men i praktiken finns ingen möjlighet till detta i nuläget då patienttrycket är för stort.
10
Kuratorernas arbete i primärvård
Betungande ibland, men ändå känner jag förståelse från läkarna när
jag säger stopp (ibland). Det som känns stressande är väntelistan,
när den bara blir allt längre och jag vet behovet. Det är mycket tröttande.
Arbetet är stimulerande och ger mycket, men samtidigt tar det också
på krafterna.
Tung!
Jag är nöjd med mitt arbete och min arbetsplats. Frustrerande att
remisserna och behovet av kuratorsinsatser är mycket större än resurserna.
Högt ”tryck”, men viktigt att själv styra så arbetssituationen blir rimlig. Jag trivs med mitt arbete. Många människor är alltmer öppna för
att andra än rent biologiska faktorer kan ge upphov till ohälsa. Viktigt att bemöta detta d.v.s. ge allt fler möjlighet att komma till kurator. Gärna i ett tidigare skede än vad som är möjligt idag.
Jag har en bra arbetssituation som beror på att jag arbetar med läkare som har förståelse för min arbetssituation, att det inte är bra att
”pressa in” patienter, vare sig för patienterna eller för mig. Vi har
mycket kontakt med varandra och vet hur ”läget är”.
Pressen att hålla nere väntetiderna är stor. Jag trivs mycket bra, vill
också få utrymme för ytterligare kvalitetsutveckling, ev. andra arbetsuppgifter, kanske forskning. Varje patient suger energi samt tillför ny kunskap. Jag är strimmahandledare ”lär så länge jag har elever”. Tycker om att läsa. Jag deltar i resursteam med FK, meningsfullt.
Trivs utmärkt med mitt arbete och mina arbetsuppgifter samt arbetskamrater. Kan bli lite stressigt ibland, men trivs egentligen bättre
med detta än att vara undersysselsatt. Har vissa möjligheter att påverka tjänstgöringsgrad vilket känns bra. Det är väldigt bra att man
till slut kom underfund med att det är bra med primärvårdskuratorer.
Stort tryck, alltid väntelista. Roligt arbete.
Jag har ett mycket givande arbete och trivs med min arbetssituation.
Det jag tycker är jobbigast är de patienter där jag inte tycker att jag
kan hjälpa, men där psykiatrin ej bedömer att det är specialistpsykiatri. Risk för bollande av patienter mellan vårdcentralen och psykiatrin. Vid stressrelaterade sjukdomar värdefullt att förutom kuratorskontakten kunna erbjuda behandling hos sjukgymnast som är speciellt utbildad i basal kroppskännedom och stresshantering.
11
Kuratorernas arbete i primärvård
Innan jul var jag mycket överbelastad. Efter julledigheten orkar jag
mera sätta gränser, men då ökar också min väntelista hela tiden. Det
är stora outtalade krav på att jag ska kunna behandla/möta många
patienter. Det verkar inte som om förståelsen finns för att detta arbete inte är som det somatiska arbetet. Att arbeta med psykisk ohälsa
måste mycket mera lyftas fram, göras synligt, visas vara viktigt på
vårdcentralen. Alla pratar om att den psykiska ohälsan gör oss sjuka
somatiskt och arbetsoförmögna, ökar sjukskrivningen o.s.v. men här
arbetar jag ensam (60%) mot ett invånarantal på drygt 11 900. Fullständigt fel proportion!!!
I stort upplever jag den som bra. Det finns alltid saker att förändra.
Arbetsbelastningen varierar, får ibland ”luckor” p.g.a. uteblivna patienter eller ombokningar. Detta gör att det blir lite ”luft” i systemet.
Jag tycker att det är bra att någon sammanställer våra arbetsuppgifter och arbetsområden. Vi arbetar ofta i ”det tysta”.
Har en del längre kontakter med stort behov. Många avslutade efter
några samtal. Patienter har tyckt att de har haft hjälp av samtalen,
brukar efterfråga feedback. En del läkare har sagt att patienterna är
nöjda. Att vara två kuratorer på en vårdcentral vore att föredra. Att
kunna resonera i ärenden. Att minska köer och främst kunna ge samtal i akuta skeenden som är viktigt.
Stor frihet under stort ansvar. Bokar patienter själv och därmed möjlighet att styra dagarna. Efterfrågad och meningsfullt, utmanande
och spännande. Det är viktigt att tillhöra en vårdcentral och ha en
fungerande arbetsrelation med läkare och andra yrkeskategorier.
Önskvärt med en systematisk utvärdering av vårt arbete.
Bra arbetsmiljö. Kan känna att behovet av psykosocialt stöd är stort
bland våra patienter. Behov av mer resurser.
Det är ett bra arbete som stundtals blir ganska tungt förstås. Tack
vare stöd av min chef när det gäller handledning, remisstopp etc.
fungerar det hittills. Det vore roligt att få feedback på denna enkät
vid någon av våra studiedagar.
Stimulerande men ensamt!
Trivs mycket bra. Men jag behöver avsätta mer tid för administrativt
arbete. Bokningar och journalanteckningar tar längre tid än jag insåg från början.
Positivt: Patientkontakten, samverkan i rehabteam, samverkan kommunen, AF, FK, självständigheten i jobbet, handledning och kuratorsutbytet.
Negativ: Arbetsmiljön, bristfällig samverkan med läkare och sjuksköterskor, otillfredsställande stöd och samspel med verksamhetsche-
12
Kuratorernas arbete i primärvård
fen, otillfredsställande kompetensutveckling, dålig löneutveckling,
bristande ansvar för sin behandling bland många patienter (dålig
närvaro, vacklande engagemang och uthållighet).
Stressigt, monotont, ensamt. Saknar teamarbetet, dialogen, diskussionen – var och en kör sitt ”eget race”. Akutvård ⇔ psykosocialt
behandlingsarbete är två olika kulturer och ibland svåra att få ihop.
Samtalsbehandlare på vårdcentral behövs. Ju snabbare man kan
komma in desto fortare kan problem oftast lösas. Idag kan ”vanliga”
människor inte hitta någon att prata med inom vården.
Mycket att göra. En inbyggd konflikt att ha tre separata uppdrag på
80 procent tjänst – det blir gärna stressigt trots att jag redan har ett
högt arbetstempo och trivs med att ha mycket att göra. Skulle gärna
utveckla teamarbetet på vårdcentralen mer, kanske gemensamma
”sittronder” om patienter för att diskutera behandling och planering.
Denna inventering har utförts av Tommy Holmberg, Forsknings- och
utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland, 581 85 Linköping
(tel. 013-22 85 03, e-post: [email protected] ).
13
