>> AKTUELL FRÅGA
Blir man fet
av fruktos?
Fruktos har kommit i fokus i
fetmadebatten. En ny experimentell studie har verifierat
att levern lättare omvandlar
fruktos än glukos till fett.
Men om detta fett förbränns
eller leder till fetma beror på
energibalansen. Överskott av
energi leder till fetma oavsett
om det kommer från fruktos
eller andra energikällor.
H
ypoteser om en speciell
fetmaframkallande effekt
av fruktos bygger på
djurstudier och humanstudier som visar på högre nivåer av
triglycerider i blodet efter måltider
med fruktos, jämfört med motsvarande mängd glukos eller sackaros
(vanligt socker). Denna skillnad kan
förklaras av att största delen av den
fruktos som tas upp i levern tas om
hand av ett enzym som är specifikt
för fruktos. På så vis slipper fruktos
passera ett hastighetsbegränsande
steg i metabolismen, och kan därför
omvandlas till fettsyror snabbare än
glukos.
Höga nivåer av triglycerider är en
riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom, och
fruktos har därför föreslagits vara negativt även ur denna aspekt. De flesta
studier på människa visar dock ingen
kvarstående förhöjning av fastenivåer
av triglycerider, inte ens vid höga
fruktosintag.
36 Nordisk Nutrition 4 • 2008
Ny studie
En ny studie av fruktos, på sex försökspersoner, publicerades sommaren
2008 (1). Studien visade att en stor
mängd (85 g) fruktos i en provfrukost
ledde till mer uttalad fettbildning i
levern än motsvarande mängd glukos.
Detta kunde förklara att triglyceridnivåerna i blodet efter måltiden blev
högre med fruktos än glukos.
Studien bekräftade alltså en redan
känd skillnad mellan dessa sockerarter. Nyhetsvärdet är snarare att man
genom att märka fruktosmolekyler
med stabila isotoper fått ytterligare
insyn i hur fruktos metaboliseras.
Energibalans avgörande
Eftersom fruktos bidrar till högre
blodnivåer av triglycerider efter måltid än andra kolhydrater, ligger det
nära till hands att dra slutsatsen att
fruktos också bidrar mera till fetma.
I vilken utsträckning fettet lagras i
fettväven beror dock på många faktorer, i första hand energibalansen och
fettförbränningen. Positiv energibalans,
det vill säga om intaget av energi är högre än förbränningen, leder till fetma,
oavsett om överskottet kommer från
fruktos eller andra energikällor.
Data från studier av fettbildning
från fruktos är oftast gjorda med
mycket stora mängder jämfört med
vad som normalt finns i maten,
speciellt om man följer rekommendationen att begränsa tillsatta
renframställda kolhydrater till högst
tio procent av energiintaget.
Högfruktos inte så högt
”High fructose corn syrup” (HFCS),
som används i bland annat läskedrycker istället för vanligt socker (främst i
USA), har utpekats som en viktig faktor bakom fetmaepidemin. Fruktosandelen i HFCS är dock vanligen högst
55 procent, vilket inte är väsentligt
mycket högre än i vanligt socker
(disackarid av glukos och fruktos),
som innehåller 50 procent fruktos.
Denna marginella skillnad i fruktosinnehåll kan knappast ha någon
praktisk betydelse för viktreglering.
Det verkar också som om de endokrina signaler som är involverade i
reglering av kroppsvikten påverkas på
likartat vis av vanligt socker respektive fruktossirap, åtminstone i ett kort
perspektiv (24 timmar) (2). ••
/Nils-Georg Asp
Referenser
1. Parks EJ, et al. Dietary sugars stimulate
fatty acid synthesis in adults. J Nutr 2008;
138: 1039-1046.
2. Stanhope KL, et al. Twenty-four-hour
endocrine and metabolic profiles following consumption of high-fructose corn syrup-, sucrose-,
fructose-, and glucose-sweetened beverages with
meals. Am J Clin Nutr 2008; 87: 1194-203.
Läs mer
Inom ett SNF-projekt gjordes en översikt
av humanstudier med fruktos till och
med 2005.
• Vasankari TJ, Vasankari T. Effect of dietary fructose on lipid metabolism, body
weight and glucose tolerance in humans.
Scand J Food Nutr 2006; 50: 55-63.
Artikeln och svensk sammanfattning
finns på www.snf.ideon.se/snf/socker_
sotningsmedel
En metaanalys som publicerades helt
nyligen kom fram till liknande slutsatser:
• Livesey G, Taylor R. Fructose consumption and consequences for glycation,
plasma triacylglycerol, and body weight:
meta-analyses and meta-regression
models of intervention studies. Am J Clin
Nutr 2008; 88: 1419-37.
