Denna rapport är en sammanställning grundad på

Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Malawi 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Malawi är ett av världens fattigaste länder. Drygt hälften av befolkningen lever
under fattigdomsgränsen. Malawi är ett mansdominerat samhälle och en stor
del av den bristande respekten för mänskliga rättigheter i landet rör
diskriminering och övergrepp mot kvinnor och flickor.
Tortyr och brutalitet i häkten och fängelser förekommer. Rättsväsendet
betraktas som relativt oberoende men lider av resursbrist. Godtyckliga
arresteringar förekommer, framförallt i samband med demonstrationer.
Pressfriheten är relativt god, men det händer att myndigheterna begränsar
oppositionens rätt att komma till tals och de statliga radio- och TV-kanalerna
tenderar att vara lojala med den sittande regeringen. Tidigare systematiska
trakasserier av politiska motståndare har minskat och de flesta politiska partier
har kunnat hålla partikongresser under ordnade former.
Det bedrivs ett arbete för att belysa och förbättra situationen för de mänskliga
rättigheterna. Fem institutioner relaterade till mänskliga rättigheter har de
senaste åren etablerats i enlighet med landets författning från 1995. Dessa är
den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, lagkommissionen,
ombudsmannen, antikorruptionsbyrån och den nationella
kompensationstribunalen. Dessa bedriver ett i stort sett oberoende arbete, men
lider av viss kapacitets- och resursbrist.
Ekonomin baseras nästan uteslutande på jordbruk. År av torka och missväxt
har därför slagit hårt. Landet har höga utlandsskulder och statens finanser är
hårt ansträngda vilket försvårar möjligheten att öka respekten för de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, framför allt inom utbildningsoch hälsoområdet. På grund av god ekonomisk politik har Malawi fått del av
2
skuldlättnadsinitiativet HIPC som nådde slutpunkten 2006. Den offentliga
sektorn är kraftigt underdimensionerad. Den ojämna fördelningen av landets
resurser innebär att en majoritet av befolkningen har otillräckligt med mat även
under år med normala skördar.
I juni 2004 tillträdde en ny regering under president Mutharika. Den förre
presidenten Muluzi valde själv ut Mutharika som presidentkandidat för
regeringspartiet United Democratic Front (UDF). Efter att Mutharika tillträdde
som president 2004 uttalade regeringen att den skulle inleda krafttag mot
korruptionen i landet. I början av mandatperioden märktes vissa förbättringar
avseende respekten för de mänskliga rättigheterna, framförallt ökade
oppositionens möjligheter att komma till tals.
Samtidigt pågår undersökningar om korruptionsanklagelser mot den förre
presidenten Muluzi och vicepresidenten. Händelseutvecklingen har haft en
negativ påverkan på förhoppningarna och optimismen inför den nya
regeringen, både med avseende på ekonomiska framsteg och på framsteg för
de mänskliga rättigheterna. Samarbetsklimatet mellan regering och opposition
har inte förbättrats under året och nu börjar kampen inför valet 2009.
Malawi står inför en rad brännande sociala och ekonomiska frågor. Den
främsta är den humanitära situationen. Ett stort antal människor beräknas vara
i behov av livsmedelshjälp. Ett annat allvarligt problem är hiv/aids-epidemin
som har drabbat Malawi liksom övriga Afrika söder om Sahara hårt. Drygt 14
procent av befolkningen beräknas vara smittad.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Malawi har ratificerat eller anslutit sig till samtliga av de mest centrala
konventionerna på området mänskliga rättigheter. Reservationer har endast
gjorts för flyktingkonventionen.
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR
(1993) samt det första fakultativa protokollet om enskild klagorätt
(1996) men ej det andra protokollet avseende dödstraffets avskaffande.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
ICESCR (1993).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
CERD (1996).
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
CEDAW (1987) och undertecknat dess fakultativa protokoll om
individuell klagorätt (2000).
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
3
-
-
-
-
-
-
behandling eller bestraffning CAT (1996), men ej dess protokoll om
förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter CRC (1991) och undertecknat de
fakultativa protokollen om barn i väpnad konflikt respektive om handel
med barn, barnprostitution och barnpornografi (båda 2000).
Flyktingkonventionen från 1951 och 1967 års protokoll.
Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter (1989), och
protokollen om kvinnors rättigheter i Afrika (2005). Protokollen om
etablerandet av en afrikansk domstol för mänskliga och folkens
rättigheter är endast signerade (1998).
AU:s konvention om barnets rättigheter och välfärd, African Union
Convention on African Charter on the Rights and Welfare of the Child
(1999).
AU:s konvention om flyktingar i Afrika, African Union Convention on
OAU Convention Governing the Specific Aspects of Refugee
Problems in Africa (1987).
Den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,
African Union Convention on African Charter on Democracy,
Elections and Governance från januari 2007 är ännu inte undertecknad
av Malawi. Stadgan träder i kraft 30 dager efter det 15:e landet
ratificerat.
Stadgan för internationella brottmålsdomstolen (2002).
Malawis rapportering till de olika konventionskommittéerna är mager, men har
förbättrats på senare år. Tre gånger har rapporter inlämnats till CEDAWkommittéen (senast 2004), två gånger till CERD (2005, 2006) och två gånger
till CRC-kommittéen (2000, 2007). Till Afrikanska kommissionen för
mänskliga och folkens rättigheter har Malawi inte rapporterat en enda gång
sedan 1991 mot stipulerade vartannat år.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns ingen information om av statsmakten sanktionerade politiska mord,
utomrättsliga avrättningar eller försvinnanden. Dock förekommer polisiärt
övervåld som vid ett flertal tillfällen resulterat i dödsfall.
Allvarliga brister råder vad gäller rättigheterna för personer som arresteras eller
misstänks för brott. Trots att tortyr är förbjudet enligt grundlagen är det vanligt
förekommande vid arresteringar och förhör. Så kallad pöbelrättvisa (mobjustice) förekommer fortfarande, dock i minskande omfattning.
Omänsklig behandling förekommer i landets fängelser. Matbrist och
överbeläggning är stora problem, cirka 11 000 personer sitter i fängelser som är
4
byggda för cirka 7 000 fångar. Dålig föda i kombination med hiv/aids förklarar
att i genomsnitt över 20 fångar i månaden avlider, en kraftig ökning från
tidigare år. Många fångar har suttit i åratal i avvaktan på rättegång. Southern
Africa Litigation Centre (SALC) har bett Afrikanska kommissionen för
mänskliga och folkens rättigheter om ett besök på landets fängelser av den
speciella rapportören för fängelser och fångars villkor. Detta efter flera kritiska
rapporter om de svåra förhållandena i malawiska fängelser.
Det finns rapporter om att unga fångar utsätts för sexuellt, fysiskt och psykiskt
utnyttjande. Enligt gällande rutiner ska ungdomsbrottslingar separeras från
vuxna interner, något som ofta inte efterlevs i praktiken. Det är också vanligt
förekommande att häktade och dömda finns placerade vid samma anstalter.
4. Dödsstraff
Enligt landets författning kan personer dömda för mord, förräderi och våldtäkt
straffas till döden genom hängning. Ett de facto-moratorium råder dock och
dödsstraffet har inte verkställts sedan 1992.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det lagliga skydd som medborgarna åtnjuter vid arrest – rätten att bestrida
lagligheten i arresteringen, ha tillgång till juridisk rådgivning och att kunna
frisläppas mot borgen inom 48 timmar – respekteras sällan i praktiken. Det
beror delvis på dålig kunskap hos polisen, som vid ett flertal tillfällen visat sig
tro att ett erkännande måste ske inom 48 timmar varvid våld brukats.
Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna i lag men förekommer i ökande
omfattning, särskilt i samband med demonstrationer. En påstådd
mordkomplott riktad mot presidenten ledde under 2006 till flera olagliga
frihetsberövanden, bland annat av vicepresidenten. Den politiska oppositionen
och andra oberoende aktörer, såsom journalister, har i högre utsträckning än
andra grupper utsatts för arresteringar, ofta på lösa grunder. Det pågår en
reformering av polisen och flera enskilda organisationer arbetar med att utbilda
polisen i mänskliga rättigheter. Det finns såvitt känt inga politiska fångar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolsväsendet bedöms vara i hög grad oberoende och opartiskt.
Högsta domstolen (Supreme Court) är också landets författningsdomstol.
Ordföranden i Högsta domstolen utses av presidenten och godkänns därefter
av parlamentet. Presidenten utser även övriga domare i Högsta domstolen och
besvärsdomstolen (High Court) efter rekommendation av Judicial Service
Commission, motsvarande domstolsverket. En domare sitter fram till
5
pensionen vid 65 års ålder, och kan inte avsättas utom vid fall av inkompetens
eller grova oegentligheter. Ett dylikt avsked kräver både en majoritet i
parlamentet och beslut av presidenten.
Riksåklagaren lyder direkt under en högsta juridiska rådgivare (Attorney
General) som också är medlem av regeringen, vilket möjliggör politisk
påverkan. Det finns dock inga belägg för att detta förekommit.
Bristande resurser är ett problem inom rättsväsendet. Bristen drabbar den
fattigaste andelen av befolkningen genom att den offentliga rättshjälpen inte
har tillräckliga resurser. Vid allvarliga brott såsom mord är staten skyldig att
förse den anklagade med advokat, men det finns bara ett fåtal advokater i
landet som kan representera anklagade som inte har råd med egen advokat.
Detta i kombination med kostnaderna kopplade till en jury gör att väntetiden
på rättegång i många fall är lång. I flera fall har personer suttit häktade i
fyrafem år i väntan på dom. Efter domslut har staten sedan tvingats betala
skadestånd på grund av detta.
Korruption inom rättsväsendet anses av allmänheten vara ett stort problem
vilket undergräver förtroendet. Såväl allmänheten som privata sektorn säger sig
föredra att lösa rättstvister vid sidan av domstolarna.
I enlighet med Malawis författning finns fem institutioner för främjande och
skydd av de mänskliga rättigheterna: kommissionen för de mänskliga
rättigheterna, lagkommissionen, antikorruptionsbyrån, ombudsmannen och
den nationella kompensationstribunalen. Det stora antalet anmälda brott mot
mänskliga rättigheter som dessa institutioner mottagit beror sannolikt på ett
ökat medborgerligt medvetande om institutionernas existens.
Den nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna är aktiv och
arbetar i nära samverkan med det civila samhället. Det civila samhället har
även inflytande över tillsättningen av kommissionärer och deltar aktivt i
kommissionens tematiska undergrupper.
Kommissionen ser som sin främsta uppgift att utbilda allmänheten om
mänskliga rättigheter genom möten, mediakampanjer med mera.
Kommissionen är förhållandevis svag, men det pågår ett arbete för att öka dess
kapacitet. Lagkommissionen har lagt fram förslag till lagändringar som syftar
till att bättre slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Kommissionen tillfrågas
även vid formuleringar av nya lagar. Kommissionen har kritiserat regeringen
för att inte vidta tillräckliga åtgärder för att säkra församlings- och
yttrandefriheten.
Antikorruptionsbyrån (ACB) är aktiv och har drivit flera fall mot högt uppsatta
personer inom regeringen. President Mutharika lanserade en kampanj för att
6
bekämpa korruptionen, ”nolltolerans mot korruption”, och till följd av det
upplevde ACB att den haft lättare än tidigare att få gehör för sina
budgetäskanden. President Mutharika har i ökande utsträckning lagt sig i
antikorruptionsbyråns arbete. När ACB 2006 lade fram en utredning gällande
korruptionsanklagelser mot förre presidenten Muluzi, blev både ACB:s chef
och chefsåklagare suspenderade av presidenten. Anklagelserna mot Muluzi lades
sedan ned, då ACB inte hade någon chef som kunde driva processen.
Ombudsmannen har fört flera fall till domstol och bedöms som oförvitlig och
effektiv.
Nationella kompensationstribunalen har till uppgift att kompensera dem som
utsattes för kränkningar av mänskliga rättigheter under Hastings Bandas 30åriga diktatur.
I Malawi finns en militärdomstol. Överklagande av domslut kan göras till
högsta domstolen. Landet har också en arbetsdomstol sedan 1999.
Det finns inga formella skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till
rättsväsendet. I realiteten har emellertid kvinnor generellt mindre kunskap om
sina rättigheter samt sämre möjligheter att hävda dem i det malawiska
samhället som i stor utsträckning är mansdominerat. Den traditionella rätten,
där kvinnors rättigheter diskrimineras, löper parallellt med det nationella
rättssystemet. Straffmyndighetsåldern är 16 år. Från 14 år kan en person dömas
till motsvarande ungdomsvårdsanstalt.
7. Straffrihet
Under den tidigare presidenten Muluzis regim förekom straffrihet för personer
som agerade i det styrande partiets intressen. Liknande tendenser förekommer
fortfarande under Mutharika.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och pressfriheten har ett starkt skydd i grundlagen från 1995.
Oberoende media är aktivt och uppvisar ett brett spektrum av åsikter. Tio
oberoende tidningar finns, varav två dagstidningar, fyra tidningar som
utkommer två gånger i veckan, samt fyra veckotidningar. Den största
dagstidningen, The Nation är också den mest sakliga och pålitliga tidningen.
Den andra stora tidningen, The Daily Times har kopplingar till den tidigare
presidenten Banda.
Efter regeringsskiftet 2004 noterades en förbättring av pressfriheten och
oppositionens möjligheter att göra sig hörd. Det inträffar dock att journalister
7
som är kritiska mot regimen i sin rapportering trakasserats och arresterats.
Inför ett besök av Zimbabwes president Mugabe stoppades kritisk press från
att närvara och rapportera från besöket. Censur råder inte i formell mening,
men viss självcensur förekommer. Fortfarande finns dock flera oberoende
tidningar som kan kritisera såväl regeringspartiet som oppositionen och som
täcker korruptionsskandalerna och den politiska krisen.
Det finns en statlig TV-kanal och omkring 16 radiostationer, varav två statliga.
De statliga etermedierna är i allmänhet lojala med den sittande regeringen. De
privata radiostationerna, som dock har långt ifrån samma täckning, har gjort
etermedierna mer differentierade än tidigare. En majoritet av befolkningen får
sina nyheter via radio.
Det politiska våldet har minskat under president Mutharika. Polisen används
dock fortfarande i viss utsträckning för att begränsa oppositionens möjligheter
att komma till tals. Detta har ökat efter att förre presidenten Muluzi i våras
bekräftade att han ställer upp som presidentkandidat inför valen 2009. Rätten
att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer respekteras generellt.
Även rätten att ansluta sig till religiösa samfund respekteras och religionsfrihet
råder. Man beräknar att landet består av cirka 30 procent muslimer och 60
procent kristna (främst katoliker). Att den kristna gruppen numerärt dominerar
över muslimerna har traditionellt inte lett till motsättningar, men under senare
tid har frågan alltmer kommit i förgrunden. För ett par år sedan vände sig
landets muslimer mot att president Mutharika, själv kristen, vid flera tillfällen
deklarerade att Malawi är en kristen nation. Det muslimska samfundet känner
sig förfördelat, inte minst i ljuset av att landet i nio år hade en muslimsk
president (Muluzi) och att den muslimske vicepresidenten har avsatts av
Mutharika.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Efter trettio år av auktoritärt enpartistyre under Hastings Banda infördes för
första gången sedan självständigheten flerpartistyre 1994. Presidenten, i sin roll
som både stats- och regeringschef, har förhållandevis stor grundlagsfäst makt i
det att hon eller han både utser och leder regeringen, och att regeringen är
ansvarig inför presidenten och inte parlamentet. Presidenten kan dock inte
upplösa parlamentet. Vidare har presidenten utnämningsrätt men besluten
måste först godkännas av parlamentet. Parlamentet, å sin sida, kan med två
tredjedelars majoritet avsätta presidenten. Också för att genomföra ändringar i
grundlagen krävs två tredjedelars majoritet. I och med den nu gällande
författningen och flerpartisystemet finns förutsättningar för kontroll,
ansvarsutkrävande och transparens. Såväl presidenten som parlamentet väljs på
fem år och nästa val hålls 2009.
8
Politiken under 2006 präglades av president Mutharikas avgång från det
regeringsbärande partiet United Democratic Front (UDF) 2005. Han
etablerade sedan ett nytt parti, Democratic Progressive Party (DPP), som i
november 2005 vann alla 6 mandat i fyllnadsvalet till parlamentet. Då
parlamentet samlades till sin första session 2006 hade DPP 70 mandat,
oppositionen bestående av UDF och Malawi Congress Party (MCP) 100
mandat. Resten av de 193 platserna upptogs av oberoende kandidater och
kandidater från småpartier, bland dessa Republican Party (RP) och det i norr
dominerande Alliance for Democracy (AFORD). UDF har stöd främst i
landets södra delar, MCP är Bandas parti med största stödet i de centrala
delarna av landet.
De lokalval som enligt grundlagen skulle ha hållits år 2005 har ännu ej kommit
till stånd.
Politiskt stöd har en geografisk dimension med en tydlig uppdelning av landet i
tre delar, där situationen för oppositionen är svår i den UDF-starka delen i
söder. Trakasserier av politiska motståndare har minskat men förekommer.
Ingen skillnad förekommer mellan kvinnors och mäns valdeltagande och
valbarhet, men kvinnors representation på högre positioner i såväl affärslivet
som i politiken är lågt. Antalet kvinnliga parlamentsledamöter har i och med
det senaste parlamentsvalet ökat från 16 till 27 av de totalt 193 ledamöterna.
Av regeringens 30 ministrar är 5 kvinnor.
Enligt den tidigare nämnda opinionsundersökningen har den malawiska
allmänheten (hushåll och tjänstemän i offentlig sektor och i privat sektor) en
mycket låg tilltro till politiska partier och till parlamentets medlemmar.
Korruption anses av allmänheten vara ett allvarligt problem i Malawi, vilket
kan vara en återspegling av den aktiva antikorruptionsbyrån, som gör att många
fall av korruption kommer i dagen.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Malawi är en jordbruksekonomi med närmare 90 procent av befolkningen
sysselsatt inom jordbruket. En övervägande majoritet av malawierna idkar
självhushåll. Information om arbetslöshet i den formella sektorn är ej
tillgänglig.
Rättvisa arbetsvillkor oavsett kön, funktionshinder och ras garanteras i landets
författning. Kvinnor diskrimineras emellertid indirekt i arbetslivet eftersom
flickor inte ges lika möjligheter till utbildning. Kvinnor har heller inte samma
9
tillgång till arbetsmarknaden då de förväntas fylla den traditionella rollen i
hemmet. Ytterst få kvinnor återfinns i chefspositioner i Malawi. President
Mutharika har dock uttalat en ambition om att hälften av alla höga offentliga
poster ska innehas av kvinnor. Kvinnor dominerar i övrigt den informella
sektorn, i egenskap av hushållsanställda, där även de sämsta
arbetsförhållandena råder.
Tvångsarbete är förbjudet enligt lag, liksom anställning av personer under 14
år. Barnarbete är ändå ett problem i Malawi. Detta är särskilt vanligt
förekommande inom kaffe- och teodling, självhushålljordbruk och i hushåll.
Det förekommer att minderåriga flickor tas från landsbygden till städerna där
de arbetar i hemmen för kost och logi. Det är heller inte ovanligt att unga
flickor utsätts för sexuella övergrepp.
En utsatt yrkesgrupp är arbetarna på Malawis tobaks- och teplantager. De
består ofta av hela familjer som arbetar till låga löner, ofta under svåra
arbetsförhållanden. De ekonomiska arrangemangen är sådana att dessa
människor ofta är fast i skuld och ett beroendeförhållande till arbetsgivaren,
som de har svårt att komma ur. Genom att bo på gårdarna har de dålig tillgång
till offentliga tjänster och är i stället beroende av arbetsgivarna för den typen av
tjänster. Möjligheten till självförsörjning är begränsad då arbetarna sällan har
tillgång till egen jord. Rapporter förekommer om en tilltagande försäljning av
barn till hushålls-, plantage- och sexarbete, liksom om försäljning av döttrar
som barnbrudar. Denna utveckling är i hög grad knuten till den ökande
fattigdomen.
Försök att förbättra arbetsvillkoren i Malawi har gjorts under de senaste åren
och arbetsmarknadsministeriet är aktivt när det gäller lagstiftning om till
exempel minimilöner och barnarbete. Bristande resurser hos det rådgivande
organet Tripartite Wage Advisory Board som förser ministeriet med underlag
resulterar i försenade och därmed alltför låga revideringar av minimilöner.
Lagen om ersättning med mera till arbetare (Workers Compensation and
Employment Act) har omarbetats och uppdaterats. I linje med detta har
arbetsmarknadsministeriet genomfört inspektioner på arbetsplatser och medlat
i tvister. Även om antalet inspektioner varit begränsade och till exempel inte
inkluderat hushållsanställda välkomnas initiativet av bland andra mänskliga
rättighetskommissionen. Lagens betydelse för lantarbetarna, särskilt inom
tobaksindustrin, begränsas av att många personer verkar som inhyrd
arbetskraft och inte som fast anställda. Detta medför en mindre formell
anknytning, och färre rättigheter.
Rätten att ansluta sig till fackföreningar och att förhandla kollektivt garanteras i
författningen och respekteras även i praktiken. Endast cirka 12 procent av
personerna inom den formella sektorn beräknas tillhöra någon fackförening.
10
Strejker förekommer och leder ibland till oroligheter.
Malawi har ratificerat Internationella arbetsorganisationen ILO:s åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
I Malawi har tre faktorer särskilt stor betydelse för hälsosituationen: En svår
hiv/aids-situation, konstant risk för livsmedelsbrist och svag samhällsstyrning.
Landet är dessutom mycket fattigt med en BNI som är bland de lägsta i
världen.
Mer än halva befolkningen beräknas leva under fattigdomsgränsen enligt
Världsbanken. En stor del av befolkningen lider av kronisk undernäring. Enligt
Världshälsoorganisationen WHO är mer än hälften av barnen under 5 års ålder
undernärda.
Av statsbudgeten har 9 procent tilldelats hälsosektorn för budgetåret 20042005, vilket är en relativ minskning jämfört med året dessförinnan. Kvaliteten
på hälsovården är bristfällig och det råder stor brist på mediciner och
sjukvårdspersonal. Barnadödligheten (under fem år) är hög (omkring 125 barn
av 1 000) på grund av både hiv/aids och undernäring, men sjunkande.
Tillgången och kvaliteten på hälsovård är sämre på landsbygden där den
övervägande delen av befolkningen bor. De senaste två åren har dock antalet
personer som erhållit bromsmedicin mot aids ökat från 4 000 till över 46 000 i
början av 2006.
Hiv/aids-situationen är mycket svår, drygt 14 procent av den vuxna befolkningen (15-49 år) beräknas vara smittad. Omkring 80 000 människor avlider
årligen av aids enligt WHO, som också uppskattar att cirka 600 000 barn är
föräldralösa på grund av aids. Kvinnor, framför allt unga kvinnor, utgör en
särskilt utsatt grupp; bland tonåringar är gruppen smittade flickor sex gånger så
stor som gruppen smittade pojkar. Att så stora delar av den unga befolkningen,
särskilt kvinnor i fertil ålder, bär på smittan är katastrofalt för samhället på
längre sikt. Detta är till viss del beroende på att det är accepterat i det
malawiska samhället att män har sexuella förbindelser med flera partner än en.
Månggifte förekommer. Medellivslängden, som för drygt ett decennium sedan
var 52 år, har sjunkit till mellan 41 och 46 år enligt olika källor.
12. Rätten till utbildning
I Malawi är primärskolan (motsvarande låg- och mellanstadium) fri men inte
obligatorisk. Samtidigt lider utbildningssektorn av begränsade resurser och
stora brister. Sektorn erhöll närmare 12 procent av den statliga budgeten för
11
20042005 och utgör en av de största posterna, vilket ändå inte täcker
behoven. Primärskolan prioriteras på bekostnad av den högre utbildningen.
Det förekommer kritik om att resurserna i alltför stor utsträckning läggs på
skolor i städerna i stället för på landsbygden, där den största andelen barn
finns. Tillgången på utbildade lärare är långt ifrån tillräcklig. Detta medför att
elever undervisas av okvalificerade lärare samt att antalet elever per lärare är
högt. Enligt statistik från Malawis kommission för de mänskliga rättigheterna
finns en lärare per 61 elever i grundskolan.
Gratis primärskola infördes 1994 och 2005 beräknades 95 procent barnen
börja primärskolan. Betydligt färre går dock ut från femte klass, 42 procent.
Det är en stor skillnad mellan könen när det gäller läskunnighet: andelen
läskunniga vuxna män är 75 procent, medan endast 54 procent av vuxna
kvinnor kan läsa, enligt FN:s utvecklingsrapport 2007/08.
Endast 24 procent av eleverna gick vidare till motsvarande högstadienivå år
2005. Skolavgifter förekommer för motsvarande högstadiet, vilket torde bidra
till det låga deltagandet. För universitetsstudier betalas terminsavgifter.
Utbildningsministeriet har de senaste åren introducerat program för att öka
flickors deltagande i skolan, framför allt att hålla dem kvar, men med
blygsamma resultat. Det är tämligen utbrett att föräldrar håller sina barn
hemma, särskilt flickor, för att hjälpa till i hemmet eller med vård av sjuka
familjemedlemmar. Även om fler flickor i dag går i skolan finns alltjämt en
tradition där det anses bortkastat att utbilda flickor. Tonårsgraviditeter är
förhållandevis vanliga och flickorna tvingas då avbryta sin skolgång. Numera
kan flickor återuppta skolgången efter barnafödande, vilket tidigare inte var
tillåtet. Sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande av framförallt flickor är ett
vanligt förekommande problem i skolorna. I fall där en lärare befunnits skyldig
till anklagelserna har påföljden blivit lindrig.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Malawi är ett litet, tättbefolkat land utan kuster. Nästan 90 procent av
befolkningen lever på landsbygden, där de flesta är sysselsatta med jordbruk
för självhushållning. Kvinnor utgör 70 procent av jordbrukarna men har liten
tillgång eller kontroll över kapital, land och insatsvaror. Med mer än halva
befolkningen under fattigdomsgränsen, är Malawi ett av världens fattigaste
länder. Den ojämna fördelningen av resurser innebär att en stor del av
befolkningen även under ett år med normala skördar inte har tillräckligt med
mat. Knappt 37 procent har tillgång till färskvatten. Hiv/aids-situationen är
svår.
12
Statens finanser är kraftigt ansträngda och behoven stora. Den offentliga
sektorn är underdimensionerad. De statliga intäkterna är till övervägande del
beroende av exportintäkterna från tobak och te. Landet har en liten egen
industri och importerar det mesta av det som konsumeras i städerna. Det finns
ingen medelklass att tala om och en majoritet idkar självhushåll. Hushållens
disponibla inkomst är överlag sjunkande. Med en svag ekonomisk tillväxt är
statens finanser hårt ansträngda och budgeten krympande. Regeringen är
beroende av utvecklingsbistånd för att täcka ett minimum av utgifter. Landet
nådde 2006 slutpunkten i HIPC-programmet och kom därmed i åtnjutande av
skuldlättnader uppgående till totalt motsvarande cirka 3,1 miljarder kronor.
Malawi ligger på plats 164 av 177 på FN:s utvecklingsindex (HDI). Efter att
från 1975 uppvisat en ökande trend i HDI har den varit stagnerande de senaste
åren.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Malawis grundlag förbjuder diskriminering på grund av kön eller äktenskapsstatus och de senaste åren har ytterligare lagar införts i syfte att stärka kvinnans
ställning. I praktiken är dock förtrycket mot kvinnor och flickor omfattande i
Malawi. Landet är ett mansdominerat samhälle där kvinnan är underställd
mannen. Kvinnor har begränsad tillgång till den politiska och ekonomiska
makten, liksom tillgång till offentliga tjänster såsom utbildning och sjukvård.
Mer än 80 procent av politiker och högre chefer är män. Det begränsade
kvinnliga deltagandet i det politiska livet kan delvis förklaras med den relativt
höga analfabetismen hos kvinnor, något som i sin tur beror på att de ofta
tvingas sluta skolan i tidig ålder. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande,
trots att landets författning från 1995 innehåller omfattande lagstiftning mot
detta. Den traditionella rätten ger generellt stöd åt fortsatt diskriminering.
Enligt en ny rapport från den nationella kommissionen för mänskliga
rättigheter finns det många exempel på existerande traditioner inom det
malawiska samhället som påverkar såväl kvinnors som barnets rättigheter
negativt.
Arbetslöshet och fattigdom drabbar kvinnor hårt, ofta med inslag av våld och
prostitution. Människohandel förekommer i Malawi. Det finns flera fall där
kvinnor skickats till Nederländerna, Belgien och Sydafrika och tvingats in i
kommersiellt sexarbete. Även om bevis finns har någon uppföljning inte
kunnat göras bland annat på grund av resursbrist. Kvinnor är vidare särskilt
utsatta för hiv/aids; bland tonåringar är gruppen smittade flickor flerdubbelt
större än gruppen smittade pojkar. Stora brister finns i hälsovården för
13
kvinnor, särskilt mödravård. Mödradödligheten är dubbelt så hög i Malawi som
i övriga Afrika söder om Sahara. Nästan 2 procent av de gravida kvinnorna dör
i barnsäng.
Trots den svåra situationen finns tecken som tyder på en positiv utveckling,
även om det går långsamt. Initiativ har tagits från myndigheternas sida att
förbättra situationen för landets kvinnor. Ett särskilt ministerium finns för
genus, ungdomar och offentliga välfärdstjänster. Under senare år har ett
omfattande arbete påbörjats för att revidera lagstiftningen inom områden som
är viktiga för kvinnors och barnets rättigheter, med särskild inriktning på
kvinnors rättslösa situation i samband med arvsfrågor. Ett steg framåt är den
nyligen antagna lagen om våld mot kvinnor i hemmen. Familjelagstiftning,
arvsrätt, korruptionslagar, polisregelverk samt åtgärder i syfte att stärka
kvinnors politiska representation är områden som lagkommissionen arbetar
med. Den allmänna bedömningen är att diskrimineringen av landets kvinnor
inte är en medveten politik från regeringens sida. Det finns några enskilda
organisationer som arbetar med att stärka kvinnans ställning i Malawi och en
av dessa organisationer driver också ett jourhem dit misshandlade och
våldtagna kvinnor kan komma och få skydd och stöd.
15. Barnets rättigheter
Malawi har anslutit sig till FN:s barnkonvention. Den första rapporten
sammanställdes 1999, med stöd från FN:s barnfond UNICEF. Resursbrist
angavs då som skäl till att konventionen inte efterlevs på ett tillfredsställande
sätt.
Enligt WHO är mer än hälften av barn under 5 år undernärda och cirka 13
procent av barnen beräknades dö före fem års ålder. Matbrist och bristande
sjukvård spelar en avgörande roll. Några mindre etniska grupper praktiserar
könsstympning av unga flickor, men företeelsen blir alltmer ovanlig i Malawi.
Förekomsten av sexuella övergrepp mot flickor rapporteras vara utbredd i hela
samhället, såväl i skolan som inom familjen.
Antalet gatubarn ökar, främst till följd av hiv/aids. Totalt bedöms det finnas
runt en miljon föräldralösa barn i Malawi, varav cirka hälften har blivit
föräldralösa till följd av hiv/aidsepidemin. Staten lanserade 2005 en nationell
handlingsplan för föräldralösa och utsatta barn. Det finns ett antal barnhem dit
barn kan vända sig för att få husrum och tillgång till skola. Familjerna växer
och blir allt fattigare i takt med att släktingar i enlighet med traditionen tar
ansvar för avlidna familjemedlemmars barn. Samtidigt har fattigdom och svält i
många fall gjort detta omöjligt. Barnprostitution och barnarbete blir alltmer
vanligt förekommande, bland både flickor och pojkar.
14
Enligt malawisk arbetsrätt är det olagligt att anställa ett barn under 14 år. För
hälsovådliga yrken är åldersgränsen 16 år. Trots detta är barnarbete omfattande
i Malawi, särskilt på tobaks- och teplantagerna. Försäljning av barn till hushålls, plantage- och sexarbete ökar också. Dessutom rapporteras om ökad
förekomst av barnbrudar och ”kupimbira”, en sed som tillåter en fattig familj
att låna pengar eller boskap av en äldre rik man i utbyte mot deras dotter,
oavsett ålder. Utvecklingen är en direkt följd av den ökande fattigdomen.
Malawi har inte allmän värnplikt. Det finns inga uppgifter om att barnsoldater
förekommer. Rekryteringsåldern till armén är 18 år.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Malawi är politiskt uppdelat i tre regioner som under modern tid sannolikt haft
större betydelse än stamtillhörigheten. De tre största politiska partierna basar i
respektive tre regioner; AFORD i norr, MCP i de centrala delarna och UDF i
söder. En person som härstammar från en region antas tillhöra det parti som
dominerar där. Den här typen av starka band mellan ett politiskt parti och en
viss region kan innebära risk för diskriminering. Rapporter har förekommit om
diskriminering på arbetsmarknaden och vid tjänstetillsättningar.
Motsättningar mellan kristna och muslimer bedöms ha ökat. I Malawi finns sju
större etniska grupper och fyrafem huvudsakliga språk. Såvitt har kunnat
iakttas råder ingen uppenbar diskriminering från statens sida gentemot någon
av dessa.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homo-, bi- eller transsexualitet är inte uttryckligen angivet i Malawis strafflag.
Benämningen ”onaturliga överträdelser” (”unnatural offences”) tolkas dock
som homosexuella aktiviteter och kan ge upp till 14 års fängelse. Rubriceringen
”grov osedlighet” (”gross indecency”) mellan män kan vidare ge upp till fem
års fängelse.
Homosexualitet är tabubelagt och allmänt stigmatiserat, men det finns inga
tillgängliga rapporter om trakasserier av homosexuella. Det bedöms tillhöra
den privata sfären och är inget som man bör tala om öppet. De homo-, bi- och
transsexuellas rättigheter behandlas därför inte offentligt.
18. Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar i Malawi har närmast fördubblats under de senaste åren.
Landet beräknas ha över 10 000 flyktingar. Merparten kommer från Stora sjö-
15
regionen, Rwanda och Burundi. De flesta uppehåller sig i de norra delarna av
Malawi. Lagen tillåter inte flyktingarna att bosätta sig permanent i Malawi och
myndigheterna begränsar deras möjlighet att röra sig fritt och att arbeta utanför
flyktinglägren. 2006 inträffade ett uppmärksammat fall då säkerhetsstyrkor
attackerade ett hus tillhörande FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR och
misshandlade de 15 flyktingar som bodde där. Bakgrunden var att de hade
anklagat administratören för flyktinglägret där de tidigare bodde för
korruption. Efter att ha förvarats i fängelse en tid fick de slutligen sin fristad i
Sverige.
Malawi har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och 1967 års flyktingprotokoll samt Organisationen för afrikansk enighet OAU:s
flyktingkonvention från 1969.
19. Funktionshindrades rättigheter
Funktionshindrade personers rättigheter garanteras i Malawis författning och
1998 inrättades ett särskilt ministerium för personer med funktionshinder. Det
har bidragit till att funktionshindrade personers problem har belysts och
diskuterats, även om få reella förbättringar kan skönjas. Personer med
funktionshinder göms inte undan i samhället, och regeringen håller tillsammans
med utländsk expertis på att utarbeta en politik för personer med
funktionshinder. Vissa skolor stöds såväl av staten som privat för att tillgodose
funktionshindrades särskilda behov. Den diskriminering som förekommer är
sannolikt främst ett resultat av bristande resurser.
ILO:s konvention om arbete och utbildning för personer med funktionshinder
(Vocation Rehabilitation and Employment (Disabled Persons) Convention) har
ratificerats av Malawi.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Sedan enpartisystemets fall 1994 har ett antal enskilda organisationer etablerat
sig i Malawi. Många bedriver omfattande verksamhet och viss dialog förs med
parlamentet och olika delar av statsförvaltningen, främst inom utbildning och
hälsa. Lagstiftningen för enskilda organisationer har visat sig vara tveeggad i
det att den både kan sägas ha stärkt organisationernas ställning och gjort dem
mer sårbara för myndighetsstyrning. Den allmänna uppfattningen är dock att
de flesta etablerade organisationer nu kan arbeta relativt fritt. Ett nära
samarbete har etablerats mellan den nationella kommissionen för mänskliga
rättigheter och organisationer inom civila samhället.
16
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera av FN:s organ är representerade i Malawi. UNDP och UNICEF är några
av dem som genomför insatser. Vidare är WFP, WHO och ILO närvarande.
EU ger bland annat ett omfattande stöd till rättsväsendet.
UNDP leder givarsamordningen i Lilongwe. Samordning på diplomatisk nivå
sker regelbundet.
Sverige har ett relativt omfattande utvecklingssamarbete med Malawi,
uppgående till ca 125 miljoner kronor årligen. Utvecklingssamarbetet
administreras av Norge. Svensk-norskt stöd utgår genom UNDP till den
nationella kommissionen för mänskliga rättigheter. Det svenska
utvecklingssamarbetet med Malawi ska fasas ut.