Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Malawi 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Utvecklingen för de mänskliga rättigheterna i Malawi har under 2010 präglats
av både framgångar och bakslag. Antalet människor som lever i fattigdom
minskar och det har gjorts framsteg inom hälsosektorn. Samtidigt fortsätter
övervåld och brutalitet i häkten och fängelser att förekomma och
diskriminering och övergrepp mot kvinnor och flickor är utbrett. Under året
har situationen vad gäller yttrande-, tryck- och mötesfriheterna försämrats.
Malawi har ratificerat flertalet internationella konventioner och instrument.
Implementeringen är dock bristande på flera områden. Rättsväsendet betraktas
som relativt oberoende men lider av resursbrist. Godtyckliga arresteringar
förekommer. De statliga radio- och TV-kanalerna tenderar att vara lojala med
den sittande regeringen och det händer att myndigheterna begränsar
oppositionens rätt att komma till tals. Trakasserier av politiska motståndare
förekommer.
Arbete bedrivs för att belysa och förbättra situationen för de mänskliga
rättigheterna. Fem institutioner relaterade till mänskliga rättigheter har under
de senaste åren etablerats i enlighet med landets författning från 1995. Dessa är
den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, lagkommissionen,
ombudsmannen, antikorruptionsbyrån och den nationella
kompensationstribunalen. Dessa bedriver ett oberoende arbete, men lider av
viss kapacitets- och resursbrist.
2009 fick regeringen Mutharika förnyat mandat och president Mutharikas parti,
Democratic Progressive Party (DPP) har en betryggande majoritet i
parlamentet. Efter att Mutharika tillträdde som president 2004 märktes vissa
förbättringar i respekten för de mänskliga rättigheterna, framförallt ökade
2
oppositionens möjligheter att komma till tals. Tendenser till en motsatt
utveckling har dock kunnat märkas under 2010. Samarbetsklimatet mellan
regering och opposition har inte förbättrats och även partitrogna personer
såsom vicepresident Joyce Banda har sett sitt inflytande minskas av
presidenten.
Ekonomin baseras nästan uteslutande på jordbruk. Tidigare år av torka och
missväxt har därför slagit hårt och delar av befolkningen lider av undernäring
och på vissa håll svält. God nederbörd och ökad livsmedelsäkerhet på senare år
har dock bidragit till att andelen fattiga minskat. Tack vare god ekonomisk
politik har statens finanser stärkts och landet har gått från att vara importör till
att vara exportör av livsmedel.
Statens finanser är trots det ansträngda, vilket försvårar möjligheten att öka
respekten för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Liksom
övriga Afrika söder om Sahara har hiv/aids-pandemin drabbat Malawi hårt.
Drygt 12 procent av befolkningen beräknas vara smittad. Framsteg har gjorts
på hälsoområdet, bland annat vad gäller minskad barnadödlighet och hiv-sjukas
tillgång till behandling. Mödradödligheten är fortsatt en av de högsta i världen.
Barnets, framförallt flickors, rättigheter är eftersatta. Barnarbete, sexuella
övergrepp och människohandel rapporteras vara vanligt förekommande.
Diskriminering och våld mot kvinnor är utbrett och kvinnor har begränsad
tillgång till den politiska och ekonomiska makten.
Homosexualitet är tabubelagt och malawiska myndigheter har inte skyddat
homo-, bi- och transsexuella personer mot diskriminering. I maj 2010 dömdes
två män till lagens hårdaste straff (14 års fängelse) efter att ha förlovat sig
offentligt. Fallet fick internationell uppmärksamhet och efter påtryckningar
från bland annat FN:s generalsekreterare Ban ki-Moon benådades paret.
Försök till ökad myndighetsstyrning över frivilligorganisationer har kunnat
märkas under året. Sveriges utvecklingssamarbete med Malawi började fasas ut
2008 och avslutades 2010.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Malawi har ratificerat eller anslutit sig till flertalet av de mest centrala
konventionerna för mänskliga rättigheter. Reservationer har endast gjorts för
flyktingkonventionen.
3
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det första fakultativa
protokollet om enskild klagorätt men ej det andra protokollet avseende
dödstraffets avskaffande.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) och undertecknat dess fakultativa protokoll om individuell
klagorätt.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), men ej dess
protokoll om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), samt de fakultativa protokollen om barn i väpnad konflikt
respektive om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD), dock inte det
fakultativa protokollet.
1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll.
Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, samt
protokollen om kvinnors rättigheter i Afrika och protokollen om
etablerandet av en afrikansk domstol för mänskliga och folkens
rättigheter.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC).
Malawis rapportering till de olika konventionskommittéerna är mager, men har
förbättrats på senare år. Sex gånger har rapporter inlämnats till
kvinnokommittén (senast 2008), två gånger till rasdiskrimineringskommittén
(2005, 2006) och två gånger till barnrättskommittén (2000, 2007). Ingen av
FN:s olika specialrapportörer eller representanter har bjudits in av Malawi eller
genomfört besök i landet. Besöksförfrågningar från specialrapportören för
rätten till mat (2003) respektive specialrapportören för rätten till lämplig bostad
(2009) har ännu inte besvarats. Till Afrikanska kommissionen för mänskliga
och folkens rättigheter har Malawi inte rapporterat en enda gång sedan 1991,
mot stipulerade vartannat år. Kommissionen besökte landet för första gången
år 2008.
4
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det finns ingen information om av statsmakten sanktionerade politiska mord,
utomrättsliga avrättningar eller försvinnanden. Dock förekommer polisiärt
övervåld som resulterat i dödsfall.
Allvarliga brister råder vad gäller rättigheterna för personer som arresteras eller
misstänks för brott. Övervåld och polisbrutalitet förekommer vid arresteringar
och förhör. Under 2009 ska enligt uppgifter minst fem personer ha avlidit i
häktet. Den nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna och
civilsamhällets organisationer har flera gånger fördömt polisens kränkningar av
de mänskliga rättigheterna. Så kallad pöbelrättvisa (mob justice) förekommer
fortfarande, dock i minskande omfattning.
Omänsklig behandling förekommer i landets fängelser. Matbrist och
överbeläggning är stora problem; cirka 11 000 personer sitter i fängelser som är
byggda för cirka 7 000 fångar. Människorättsorganisationen Amnesty
International uppskattar att runt 20 fångar i månaden avlider till följd av dåliga
sanitära förhållanden, bristfällig föda och otillräcklig hälsokontroll. Många
fångar har suttit i åratal i avvaktan på rättegång. I juli invigdes två särskilda
kvinnoavdelningar i huvudstaden Lilongwes största fängelse, vilket förbättrat
förhållandena för kvinnliga fångar.
Det finns rapporter om att unga fångar utsätts för sexuellt, fysiskt och psykiskt
utnyttjande. Enligt såväl författningen som gällande rutiner ska
ungdomsbrottslingar separeras från vuxna interner, något som ofta inte
efterlevs i praktiken. I september 2009 satt enligt Malawis fängelseförvaltning
571 barn i fängelse, antingen för att avtjäna straff eller i väntan på dom. Det är
också vanligt förekommande att häktade och dömda finns placerade vid
samma anstalter.
4. Dödsstraff
Enligt landets författning kan personer dömda för mord, förräderi och våldtäkt
straffas till döden genom hängning. Ett de facto-moratorium råder dock och
dödsstraffet har inte verkställts sedan 1992.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det lagliga skydd som medborgarna åtnjuter vid arrest – rätten att bestrida
lagligheten i arresteringen, ha tillgång till juridisk rådgivning och att kunna
frisläppas mot borgen inom 48 timmar – respekteras sällan i praktiken.
Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna i lag men förekommer, särskilt i
5
samband med demonstrationer. Genom en ny lag har utrymmet för arrestering
vid misstanke om brott ökat. Samtidigt har mötesfriheten blivit kringskuren.
Den politiska oppositionen och andra oberoende aktörer, såsom journalister,
organisationer och kyrkoledare, har utsatts för arresteringar, ofta på lösa
grunder. Det pågår en reformering av polisen och flera enskilda organisationer
arbetar med att utbilda polisen i mänskliga rättigheter. Det finns såvitt känt
inga politiska fångar.
I allmänhet respekteras friheten att röra sig inom eller utanför landets gränser.
Gifta malawiska kvinnor har emellertid enligt lagen inte rätt att migrera utan
deras mäns tillåtelse. En av de män som i maj dömdes till fängelse för att ha
förlovat sig med en annan man och sedan benådades, väntar fortfarande på att
få sitt pass för att kunna lämna landet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolsväsendet bedöms vara i hög grad oberoende och opartiskt. Högsta
domstolen (Supreme Court) är också landets författningsdomstol.
Ordföranden i Högsta domstolen utses av presidenten och godkänns därefter
av parlamentet. Presidenten utser även övriga domare i Högsta domstolen och
besvärsdomstolen (High Court) efter rekommendation av Judicial Service
Commission, motsvarande domstolsverket. En domare sitter fram till
pensionen vid 65 års ålder, och kan inte avsättas utom vid fall av inkompetens
eller grova oegentligheter. Ett dylikt avsked kräver både en majoritet i
parlamentet och beslut av presidenten.
Riksåklagaren lyder direkt under en högsta juridisk rådgivare som också är
medlem av regeringen, vilket möjliggör politisk påverkan. Det finns dock inga
belägg för att detta förekommit i praktiken.
Bristande resurser är ett problem inom rättsväsendet. Bristen drabbar den
fattigaste andelen av befolkningen genom att den offentliga rättshjälpen inte
har tillräckliga resurser. Vid allvarliga brott som mord är staten skyldig att förse
den anklagade med advokat, men det finns bara ett fåtal advokater i landet som
kan representera anklagade som inte har råd med egen advokat. Detta i
kombination med kostnaderna kopplade till en jury gör att väntetiden på
rättegång i många fall är lång. I flera fall har personer suttit häktade i fyra−fem
år i väntan på dom. Vid friande dom har staten sedan tvingats betala
skadestånd på grund av detta.
Korruption inom rättsväsendet anses av allmänheten vara ett stort problem
vilket undergräver förtroendet. Såväl allmänheten som privata sektorn säger sig
föredra att lösa rättstvister vid sidan av domstolarna.
6
I enlighet med Malawis författning finns fem institutioner med uppdrag att
främja och skydda de mänskliga rättigheterna: kommissionen för de mänskliga
rättigheterna, lagkommissionen, antikorruptionsbyrån, ombudsmannen och
den nationella kompensationstribunalen. Det stora antalet anmälda brott mot
mänskliga rättigheter som dessa institutioner mottagit beror sannolikt på ett
ökat medborgerligt medvetande om institutionernas existens.
Den nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna är aktiv och
arbetar i nära samverkan med det civila samhället. Det civila samhället har även
inflytande över tillsättningen av kommissionärer och deltar aktivt i
kommissionens tematiska undergrupper. Under 2009 fick kommissionen in
560 klagomål om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Kommissionen
ser som sin främsta uppgift att utbilda allmänheten om mänskliga rättigheter
genom möten, mediekampanjer med mera. Kommissionen är förhållandevis
svag, främst på grund av resursbrist, men det pågår ett arbete för att öka dess
kapacitet. Lagkommissionen har lagt fram förslag till lagändringar som syftar
till att bättre slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Kommissionen tillfrågas
även vid formuleringar av nya lagar. Kommissionen har kritiserat regeringen
för att inte vidta tillräckliga åtgärder för att säkra församlings- och
yttrandefriheterna.
Antikorruptionsbyrån (ACB) är aktiv och har drivit flera fall mot högt uppsatta
personer inom regeringen. President Mutharika lanserade för några år sedan en
kampanj för att bekämpa korruptionen, ”nolltolerans mot korruption”. 2006
lade ACB fram en utredning om korruptionsanklagelser mot förre presidenten
Muluzi. Anklagelserna mot Muluzi lades efter en tid ner, men har återupptagits
av ACB och i september ställdes Muluzi inför Högsta domstolen där han
förklarade sig icke skyldig. Domstolsförhandlingarna planerades till december
2010.
Ombudsmannen har fört flera fall till domstol och bedöms som oförvitlig och
effektiv. Färre klagomål än tidigare kom in till ombudsmannen under 2009,
troligtvis på grund av allmänhetens ökade kunskap om till vilka instanser som
olika klagomål ska riktas, exempelvis antikorruptionsbyrån och kommissionen
för de mänskliga rättigheterna.
Nationella kompensationstribunalen har till uppgift att kompensera dem som
utsattes för kränkningar av mänskliga rättigheter under Hastings Bandas 30åriga diktatur.
Det finns inga formella skillnader mellan kvinnors och mäns tillgång till
rättsväsendet. I realiteten har emellertid kvinnor generellt mindre kunskap om
sina rättigheter och sämre möjligheter att hävda dem i det malawiska samhället,
som i stor utsträckning är mansdominerat. Den traditionella rätten, enligt
7
vilken kvinnor ofta diskrimineras, löper parallellt med det nationella
rättssystemet.
Straffrättsåldern är sju år. En ny lag föreslår att den ska höjas till tio år.
7. Straffrihet
Under den tidigare presidenten Muluzis regim förekom straffrihet för personer
som agerade i det styrande partiets intressen. Liknande tendenser förekommer
fortfarande under Mutharika. Straffrihet för poliser som använder sig av
övervåld och/eller tortyr rapporteras vara vanligt förekommande.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och pressfriheten har ett starkt skydd i grundlagen från 1995.
Oberoende media är aktivt och uppvisar ett brett spektrum av åsikter. Det
finns åtta oberoende tidningar, varav två dagstidningar och sex veckotidningar.
Den största dagstidningen är The Nation. Den andra stora tidningen, The Daily
Times, har kopplingar till den tidigare presidenten Banda.
Det finns en statlig TV-kanal och 22 radiostationer, varav två är statliga. De
statliga etermedierna är i allmänhet lojala med den sittande regeringen och
oppositionen diskrimineras vad gäller programtid och möjligheter att föra ut
kritik. De privata radiostationerna, som har långt ifrån samma täckning som de
statliga, har gjort etermedierna mer differentierade än tidigare. En majoritet av
befolkningen får sina nyheter via radio.
Efter regeringsskiftet 2004 förbättrades pressfriheten och oppositionens
möjligheter att göra sig hörd. På senare tid har läget försämrats. Förespråkare
för mänskliga rättigheter, journalister och medier som är kritiska mot
regeringen har blivit alltmer utsatta för trakasserier och arresteringar. Den 21
januari 2010 utfärdade regeringen ett förbud för offentliga institutioner att
annonsera i den största privatägda tidningen. I mars uppmanade
informationsministern en privatägd radiostation att upphöra med sändningar
av en debatt som ansågs öppna för kritik av presidenten. Presidenten har under
året hotat att stänga tidningar som skriver negativt om landets utveckling. I
organisationen Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex sjönk Malawi från
62:a plats år 2009 (av 175 länder) till 79:e plats (av 178 länder) år 2010.
Det politiska våldet har minskat under president Mutharika. Polisen används
dock fortfarande i viss utsträckning för att begränsa oppositionens möjligheter
att komma till tals. En ny lag ger polisen rätt att genomföra husrannsakan utan
att ha husrannsakningsorder. Lagen som ger organisatörer av demonstrationer
rätt att demonstrera så länge de informerar polisen minst 48 timmar i förväg
8
har flera gånger förbisetts, och demonstrationer som riktats mot regeringen har
förbjudits.
Rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer respekteras
generellt. Även rätten att ansluta sig till religiösa samfund respekteras och
religionsfrihet råder. Man beräknar att landet består av cirka 30 procent
muslimer och 60 procent kristna (främst katoliker). Kyrkor, framförallt på
landsbygden, utövar i många fall ett betydande politiskt inflytande. Att den
kristna gruppen numerärt dominerar över muslimerna har traditionellt inte lett
till motsättningar, men under senare år har frågan alltmer kommit i förgrunden.
För ett par år sedan vände sig landets muslimer mot att president Mutharika,
själv kristen, vid flera tillfällen deklarerade att Malawi är en kristen nation. Det
muslimska samfundet upplever sig vara förfördelat, inte minst i ljuset av att
landet i nio år hade en muslimsk president (Bakili Muluzi, 1994-2004) och att
den muslimske vicepresidenten har avsatts av Mutharika.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Efter trettio år av auktoritärt enpartistyre under Hastings Banda infördes för
första gången sedan självständigheten flerpartistyre 1994. Presidenten, i sin roll
som både stats- och regeringschef, har förhållandevis stor grundlagsfäst makt i
det att hon eller han både utser och leder regeringen, och att regeringen är
ansvarig inför presidenten och inte parlamentet. Presidenten kan dock inte
upplösa parlamentet. Vidare har presidenten utnämningsrätt men besluten
måste först godkännas av parlamentet. Parlamentet, å sin sida, kan med två
tredjedelars majoritet avsätta presidenten. Också för att genomföra ändringar i
grundlagen krävs två tredjedelars majoritet. I och med den nu gällande
författningen och flerpartisystemet finns förutsättningar för kontroll,
ansvarsutkrävande och transparens. Såväl presidenten som parlamentet väljs på
fem år och senaste valet hölls i maj 2009.
I valet 2004 vann Bingu wa Mutharika presidentvalet med stöd av den förre
presidenten Muluzi. 2009 återvaldes Mutharika i vad som enligt bedömare var
väl genomförda val. Mutharikas parti, Democratic Progressive Party (DPP),
som etablerades 2005 då Mutharika bröt med United Democratic Front
(UDF), har en betryggande majoritet i parlamentet med mer än två tredjedelar
av de 193 platserna. Regeringen har en stark roll och har mer eller mindre
stängt ute den alltmer försvagade oppositionen i viktiga frågor. Såväl inom
Muluzis parti UDF som Bandas Malawi Congress Party (MCP) pågår inre
maktkamper.
Presidentposten är begränsad till två mandatperioder och Mutharika kan därför
inte väljas ytterligare en gång. Under denna andra mandatperiod har det
kommit tendenser som tyder på att presidenten försöker stärka sin position
och öka sitt inflytande över valet av efterträdare.
9
Nya lokalval (de senaste hölls 2000) har skjutits upp ett antal gånger. Enligt
grundlagen ska lokalval hållas senast ett år efter nationella val, men efter en
grundlagsändring är det numera presidenten som beslutar om tidpunkt för
lokalvalen. De är nu planerade till april 2011.
Ingen skillnad förekommer mellan kvinnors och mäns valdeltagande och
valbarhet, men kvinnors representation på högre positioner i såväl affärslivet
som i politiken är lågt. Antalet kvinnliga parlamentsledamöter har i och med
det senaste parlamentsvalet ökat från 27 till 42 av de totalt 193 ledamöterna.
Av regeringens 42 ministrar är 10 kvinnor, liksom tre av de 27 högre domarna.
Korruption anses av allmänheten vara ett allvarligt problem i Malawi. Detta
kan vara en återspegling av den aktiva antikorruptionsbyrån, som gör att många
fall av korruption kommer i dagen.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Malawi är en jordbruksekonomi med närmare 90 procent av befolkningen
sysselsatt inom jordbruket. En övervägande majoritet av malawierna idkar
självhushåll. Tillförlitlig information om arbetslöshet i den formella sektorn är
inte tillgänglig.
Malawi har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter. Rättvisa arbetsvillkor oavsett kön,
funktionsnedsättning och ras garanteras i landets författning. Kvinnor
diskrimineras emellertid indirekt i arbetslivet eftersom flickor inte ges lika
möjligheter till utbildning. Kvinnor har heller inte samma tillgång till
arbetsmarknaden då de förväntas fylla den traditionella rollen i hemmet. Ytterst
få kvinnor återfinns i chefspositioner i Malawi. President Mutharika har dock
uttalat en ambition om att hälften av alla höga offentliga poster ska innehas av
kvinnor. Kvinnor dominerar i övrigt den informella sektorn, i egenskap av
hushållsanställda, där även de sämsta arbetsförhållandena råder.
Tvångsarbete är förbjudet enligt lag, liksom anställning av personer under 14
år. Barnarbete är ändå ett problem i Malawi. Detta är särskilt vanligt
förekommande inom kaffe- och teodling, självhushållsjordbruk och i hushåll.
Det förekommer att minderåriga flickor tas från landsbygden till städerna där
de arbetar i hemmen för kost och logi. Det är heller inte ovanligt att unga
flickor utsätts för sexuella övergrepp.
10
En utsatt yrkesgrupp är arbetarna på Malawis tobaks- och teplantager. De
består ofta av hela familjer som arbetar till låga löner, ofta under svåra
arbetsförhållanden. Dessa arbetare är ofta fast i skuld och ett
beroendeförhållande till arbetsgivaren som de har svårt att komma ur. Genom
att bo på gårdarna har de dålig tillgång till offentliga tjänster och är i stället
beroende av arbetsgivarna för den typen av tjänster. Möjligheten till
självförsörjning är begränsad då arbetarna sällan har tillgång till egen jord.
Rapporter förekommer om en tilltagande försäljning av barn till hushålls-,
plantage- och sexarbete, liksom om försäljning av döttrar som barnbrudar.
Denna utveckling är i hög grad knuten till fattigdom.
Försök att förbättra arbetsvillkoren i Malawi har gjorts under de senaste åren
och arbetsmarknadsministeriet är aktivt när det gäller lagstiftning om till
exempel minimilöner och barnarbete. Bristande resurser hos det rådgivande
organet Tripartite Wage Advisory Board som förser ministeriet med underlag
resulterar i försenade och därmed alltför låga revideringar av minimilöner.
Lagen om bland annat ersättning till arbetare (Workers Compensation and
Employment Act) har omarbetats och uppdaterats. I linje med detta har
arbetsmarknadsministeriet genomfört inspektioner på arbetsplatser och medlat
i tvister. Även om antalet inspektioner varit begränsade och till exempel inte
inkluderat hushållsanställda välkomnas initiativet av bland andra mänskliga
rättighetskommissionen. Lagens betydelse för lantarbetarna, särskilt inom
tobaksindustrin, begränsas av att många personer verkar som inhyrd
arbetskraft och inte som fast anställda. Detta medför en mindre formell
anknytning, och färre rättigheter.
Rätten att ansluta sig till fackföreningar och att förhandla kollektivt garanteras i
författningen och respekteras även i praktiken. Endast cirka 12 procent av
personerna inom den formella sektorn beräknas tillhöra någon fackförening.
Lågt medlemskap beror till stor del på att en liten andel av arbetskraften
återfinns inom den formella sektorn, bristande medvetenhet om
arbetsrättigheter, samt motstånd från arbetsgivare. Strejker förekommer och
leder ibland till oroligheter.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
I Malawi har tre faktorer särskilt stor betydelse för hälsosituationen: en svår
hiv/aids-situation, en konstant risk för livsmedelsbrist och en svag
samhällsstyrning. Landet är dessutom mycket fattigt med en
bruttonationalprodukt som är bland de lägsta i världen.
Strax under 40 procent av befolkningen beräknas leva under fattigdomsgränsen
enligt den förvaltning som ser över välfärden (Welfare Monitoring Service). En
stor del av befolkningen, inte minst barn under fem år, lider av kronisk
undernäring. Barnadödligheten när det gäller barn under fem år är hög,
11
omkring 106 barn av 1 000 avlider, huvudsakligen på grund av aids och
undernäring. Siffran är emellertid på väg att sjunka på senare tid.
Hiv/aids-situationen är allvarlig. Runt 12 procent av den vuxna befolkningen
(15-49 år) beräknas vara smittad. Enligt den nationella aidskommissionen är
diskriminering mot hivsmittade ett problem inom såväl den offentliga som
privata sektorn. Statliga kampanjer mot stigmatiseringen har genomförts.
Omkring 68 000 människor avlider årligen av aids enligt
Världshälsoorganisationen (WHO), som också uppskattar att cirka 560 000
barn är föräldralösa på grund av aids.
Kvinnor, framför allt unga kvinnor, utgör en särskilt utsatt grupp; bland
tonåringar är gruppen smittade flickor flera gånger större än gruppen smittade
pojkar. Detta beror till viss del på att det är accepterat i det malawiska
samhället att män har sexuella förbindelser med flera partner än en. Månggifte
förekommer. Medellivslängden är enligt WHO-statistik 54 år för kvinnor och
52 år för män.
I 2010/2011 års budget, som blev godkänd av parlamentet i juni 2010, avsattes
15 procent till hälsosektorn (inklusive hiv/aids). På hälsoområdet prioriteras
barn- och mödrahälsovård, och en fjärdedel av hälsobudgeten är öronmärkt
för hiv/aidsprogram, bland annat finansiering av gratis mediciner. En nationell
strategi (2009-2013) för hiv-prevention har initierats.
Flera framsteg har gjorts på hälsoområdet på senare tid, framförallt vad gäller
minskad barnadödlighet och andel hiv-patienter som har tillgång till
behandling. Alltfler sjuksköterskor, läkare och barnmorskor utbildas, och
andelen kvinnor som föder barn under tillsyn av kvalificerad personal ökar.
Samtidigt fortsätter hälsovården lida av kvalitetsbrister och det råder stor brist
på mediciner, framförallt på landsbygden där den övervägande delen av
befolkningen bor. Satsningar på utbildningssektorn är mycket viktigt då mindre
än 45 procent av tjänsterna inom hälsosektorn är tillsatta.
12. Rätten till utbildning
I Malawi är grundskolan (motsvarande låg- och mellanstadium) fri men inte
obligatorisk. Samtidigt lider utbildningssektorn av begränsade resurser och
stora brister. Sektorn erhöll närmare 16 procent av den statliga budgeten för
2010 och utgör en av de största posterna. Detta täcker ändå inte behoven.
Grundskolan prioriteras på bekostnad av den högre utbildningen. Det
förekommer kritik om att resurserna i alltför stor utsträckning läggs på skolor i
städerna i stället för på landsbygden, där den största andelen barn finns.
Tillgången på utbildade lärare är långt ifrån tillräcklig. Detta medför att elever
undervisas av okvalificerade lärare samt att antalet elever per lärare är högt.
12
Gratis grundskola infördes 1994 och enligt FN:s senaste utvecklingsrapport
(Human Development Report) beräknas 90 procent av barnen börja lågstadiet
(primary school). Betydligt färre, 25 procent, går vidare till högstadiet
(secondary school). Andelen läskunniga vuxna beräknas vara runt 72 procent.
Kostnader för skoluniform och böcker är en tung utgift för många hushåll.
Skolavgifter förekommer för motsvarande högstadiet, vilket torde bidra till det
låga deltagandet. För universitetsstudier betalas terminsavgifter.
Utbildningsministeriet har de senaste åren introducerat program för att öka
flickors deltagande i skolan, framför allt att hålla dem kvar, men med
blygsamma resultat. Det är tämligen utbrett att föräldrar håller sina barn
hemma, särskilt flickor, för att hjälpa till i hemmet eller med vård av sjuka
familjemedlemmar. Även om fler flickor i dag går i skolan finns alltjämt en
tradition där det anses bortkastat att utbilda flickor. Tonårsgraviditeter är
förhållandevis vanliga och flickorna tvingas då avbryta sin skolgång. Numera
kan flickor återuppta skolgången efter barnafödande, vilket tidigare inte var
tillåtet. Någon form av våld, sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande av
framförallt flickor är ett vanligt förekommande problem i skolorna. I fall där en
lärare befunnits skyldig till anklagelserna har påföljden blivit lindrig.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Malawi är ett litet, tättbefolkat land utan kuster. Nästan 90 procent av
befolkningen lever på landsbygden, där de flesta är sysselsatta med jordbruk
för självhushållning. Kvinnor utgör 70 procent av jordbrukarna men har liten
tillgång eller kontroll över kapital, land och insatsvaror. Med en stor del av
befolkningen under fattigdomsgränsen, är Malawi ett av världens fattigaste
länder. Få naturresurser och lite landareal gör den snabba befolkningsökningen
problematisk. Sedan 1998 har befolkningen ökat med nära 40 procent och
under året formulerade regeringen en målsättning om maximalt fyra barn per
familj mot dagens sex.
Trots fattigdom, livsmedelosäkerhet, hög förekomst av malaria och en svår
hiv/aids-situation framhålls Malawi som ett av få afrikanska länder som kan
lyckas nå FN:s millenniemål. Mödradödlighet, jämställdhet och utbildning är
dock områden som fortfarande släpar efter.
Statens finanser har på senare år förbättrats. Enligt bedömare är det till stor del
tack vare den tidigare chefen för Internationella valutafondens (IMF)
Afrikaavdelning och fram till förra valet finansminister Goodall Gondwe. År
2009 var tillväxten 7,9 procent och inflationen cirka 8 procent. Genom ett
understödsprogram har Malawi kunnat gå från att vara importör av livsmedel
till att vara exportör. 2009/2010 års skörd gav ett överskott på majs och tack
vare de senaste årens goda nederbörd och ökade livsmedelsäkerhet har andelen
13
fattiga minskat. 2005 beräknades 50 procent av befolkningen vara fattig. Enligt
den senaste undersökningen av välfärden i landet 2009 var siffran 39 procent.
Delar av befolkningen lider av undernäring och på vissa håll svält. I september
uppskattades 1,1 miljoner människor vara drabbade av matbrist. Enligt
bedömare har situationen inte tagits på tillräckligt stort allvar hos regeringen.
Samtidigt har regeringsinsatser på jordbruksområdet bidragit till att dämpa de
negativa verkningarna av regnbrist i vissa delar av landet.
Den offentliga sektorn är underdimensionerad. De statliga intäkterna är till
övervägande del beroende av exportintäkterna från tobak och te. Malawi är
näst efter Kenya Afrikas största exportör av te. Under 2010 års första 11
månader minskade dock teförsäljningen med 35 procent. Även inkomster från
tobaksförsäljningen stagnerade under året. Landet har en liten egen industri
och importerar det mesta av det som konsumeras i städerna. Det finns
ingen medelklass att tala om och en majoritet idkar självhushåll.
Regeringen är beroende av utvecklingsbistånd för att täcka ett minimum av
utgifter. Landet nådde 2006 slutpunkten i skuldavskrivningsprogrammet och
kom därmed i åtnjutande av skuldlättnader uppgående till totalt motsvarande
cirka 3,1 miljarder kronor. Budgetstöd ges från bland annat Världsbanken,
Afrikanska Utvecklingsbanken, EU, Storbritannien och Norge. I februari 2010
godkände IMF ett nytt treårigt program.
År 2010 hamnade Malawi på plats 153 av 169 rankade länder på FN:s index
över mänsklig utveckling (Human Development Index, HDI).
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Malawis grundlag förbjuder diskriminering på grund av kön eller
äktenskapsstatus och ytterligare lagar har införts för att stärka kvinnans
ställning. I praktiken är dock förtrycket mot kvinnor och flickor omfattande i
Malawi. Landet är ett mansdominerat samhälle där kvinnan är underställd
mannen. Kvinnor har begränsad tillgång till den politiska och ekonomiska
makten, liksom tillgång till offentliga tjänster inom utbildning och sjukvård.
Mer än 80 procent av politiker och högre chefer är män. Det begränsade
kvinnliga deltagandet i det politiska livet kan delvis förklaras med den relativt
höga analfabetismen hos kvinnor, något som i sin tur beror på att de ofta
tvingas sluta skolan i tidig ålder. I början av juli invigdes Mzuzu University
Women’s Hostel av den dåvarande utbildningsministern i syfte att bidra till
14
ökad tillgång till högre utbildning för kvinnliga studenter. Ett nationellt
program, det så kallade 50:50-programmet, har initierats för att öka andelen
kvinnliga kandidater inför de kommande lokalvalen.
Våld mot kvinnor är vanligt, trots att landets författning från 1995 innehåller
omfattande lagstiftning mot detta. Den traditionella rätten ger generellt stöd åt
fortsatt diskriminering. Enligt den nationella kommissionen för mänskliga
rättigheter finns det många exempel på existerande traditioner inom det
malawiska samhället som påverkar såväl kvinnors som barnets rättigheter
negativt. Våld i hemmet är vanligt men få kvinnor rapporterar eller söker
rättslig hjälp. Statistik över förekomsten av våldtäkt saknas men de vanligt
förekommande rapporterna i media om våldtäktsmål- och domar talar för att
det är ett utbrett problem. Maxstraffet för våldtäkt är livstids fängelse. Lagen
efterlevs generellt och förövare döms till fängelse.
Arbetslöshet och fattigdom drabbar kvinnor hårt, ofta med inslag av våld och
prostitution. Människohandel förekommer i Malawi. Det finns flera fall där
kvinnor skickats till Nederländerna, Belgien och Sydafrika och tvingats in i
kommersiellt sexarbete. Även om bevis finns har någon uppföljning inte
kunnat göras bland annat på grund av resursbrist. Våldtäktsanklagelser mot
poliser som sägs erbjuda sexarbetare frihet mot sexuella tjänster är vanligt
förekommande. Kvinnor är vidare särskilt utsatta för hiv/aids. Bland
tonåringar är gruppen smittade flickor flerdubbelt större än gruppen smittade
pojkar. Stora brister finns i hälsovården för kvinnor, särskilt mödravård.
Trots den svåra situationen finns tecken som tyder på en positiv utveckling,
även om det går långsamt. Initiativ har tagits från myndigheternas sida att
förbättra situationen för landets kvinnor. Tillsammans med bland annat
Världshälsoorganisationen arbetar regeringen för att minska mödradödligheten,
som är en av de högsta i världen. Ett särskilt ministerium finns för genus, barn
och offentliga välfärdstjänster. Under senare år har ett omfattande arbete
påbörjats för att revidera lagstiftningen inom områden som är viktiga för
kvinnors och barnets rättigheter, med särskild inriktning på kvinnors rättslösa
situation i samband med arvsfrågor. Ett steg framåt är den relativt nyligen
antagna lagen om våld mot kvinnor i hemmet.
Familjelagstiftning, arvsrätt, korruptionslagar, polisregelverk samt åtgärder i
syfte att stärka kvinnors politiska representation är områden som
lagkommissionen arbetar med. Den allmänna bedömningen är att
diskrimineringen av landets kvinnor inte är en medveten politik från
regeringens sida. Det finns några enskilda organisationer som arbetar med att
stärka kvinnans ställning i Malawi.
15. Barnets rättigheter
15
Malawi har anslutit sig till FN:s barnkonvention. I sin bedömning av Malawis
senaste rapportering till FN:s kommitté för barns rättigheter lyfte kommittén
fram fattigdom och hiv/aids-pandemin som viktiga hinder för statens förmåga
att efterleva konventionen på ett tillfredställande sätt. En samlad nationell
strategi för barn har initierats men ännu inte färdigställts. Den nationella
kommissionen för mänskliga rättigheter har etablerat särskilda barnrättsenheter
och kommittéer, men kommissionen lider av resursbrist och dess
rekommendationer har inte tagits i beaktande i någon större utsträckning.
Enligt WHO är mer än hälften av barn under fem år undernärda och 106 av
1000 barn beräknas dö före fem års ålder. Matbrist och bristande sjukvård
spelar en avgörande roll. Några mindre etniska grupper praktiserar
könsstympning av unga flickor, men företeelsen blir alltmer ovanlig i Malawi.
Förekomsten av sexuella övergrepp mot flickor rapporteras vara utbredd i hela
samhället, såväl i skolan som inom familjen.
Antalet gatubarn ökar, främst till följd av hiv/aids. Totalt bedöms det finnas
runt en miljon föräldralösa barn i Malawi, varav en stor andel har blivit
föräldralösa till följd av hiv/aidsepidemin. Staten lanserade 2005 en nationell
handlingsplan för föräldralösa och utsatta barn. Ministeriet för genus, barn och
offentliga välfärdstjänster har arbetat med att utbilda personal för att identifiera
offer för övergrepp, trafficking och barnarbetare och rapportera vidare till
distriktskontor eller polisen.
Familjerna växer och blir allt fattigare i takt med att släktingar i enlighet med
traditionen tar ansvar för avlidna familjemedlemmars barn. Samtidigt har
fattigdom och svält i många fall gjort detta omöjligt. Barnbrudar och
”kupimbira”, en sed som tillåter en fattig familj att låna pengar eller boskap av
en äldre rik man i utbyte mot deras dotter, oavsett ålder, förekommer.
Enligt malawisk arbetsrätt är det olagligt att anställa ett barn under 14 år. För
hälsovådliga yrken är åldersgränsen 16 år. Trots detta är barnarbete omfattande
i Malawi, särskilt på tobaks- och teplantagerna. I juni 2008 uppskattades 1,4
miljoner barn vara involverade i barnarbete enligt arbetsmarknadsministeriet.
Försäljning av barn till hushålls-, plantage- och sexarbete ökar också. För att
förbättra implementeringen av barnlagstiftningen har
arbetsmarknadsministeriet genomfört kurser för distriktstjänstemän, poliser
och domare.
Malawi är både ursprungs-, genomfarts- och destinationsland för
människohandel och många av offren är unga kvinnor och flickor. Det finns
även flera dokumenterade fall av pojkar som sålts till Tanzania för arbete inom
exempelvis fiskeindustrin. Förövare döms generellt endast till låga böter.
16
Barn som föds i Malawi men har föräldrar som inte kommer från Afrika
undantas från rätten till medborgarskap. Malawi har inte allmän värnplikt. Det
finns inga uppgifter om att barnsoldater förekommer. Rekryteringsåldern till
armén är 18 år. Straffrättsåldern är sju år.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Malawi är politiskt uppdelat i tre regioner som under modern tid sannolikt haft
större betydelse än stamtillhörigheten. De tre största politiska partierna basar i
respektive tre regioner; DPP i norr, MCP i de centrala delarna och UDF i
söder. En person som härstammar från en region antas tillhöra det parti som
dominerar där. Den här typen av starka band mellan ett politiskt parti och en
viss region kan innebära risk för diskriminering.
Motsättningar mellan kristna och muslimer bedöms ha ökat (se även avsnitt 8).
I Malawi finns sju större etniska grupper och fyra−fem huvudsakliga språk. I
de centrala delarna tillhör 90 procent av befolkningen Chewa-gruppen. I söder
dominerar Nyanja och i norr Tumbuka. Såvitt har kunnat iakttas råder ingen
uppenbar diskriminering från statens sida gentemot någon av de olika etniska
grupperna.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homo-, bi- eller transsexualitet (hbt) är inte uttryckligen angivet i Malawis
strafflag. Benämningen ”onaturliga överträdelser” (”unnatural offences”) tolkas
dock som homosexuella aktiviteter och kan ge upp till 14 års fängelse.
Rubriceringen ”grov osedlighet” (”gross indecency”) mellan män kan vidare ge
upp till fem års fängelse.
Homosexualitet är tabubelagt och allmänt stigmatiserat. Detta kom särskilt till
uttryck i maj 2010 då två män dömdes till 14 års fängelse och straffarbete efter
att ha förlovat sig offentligt. Debatten var hätsk och fördömanden av paret
kom inte minst från myndighetshåll. Fallet fick stor uppmärksamhet och efter
starka internationella reaktioner benådades paret av president Mutharika i
samband med ett besök av FN:s generalsekreterare Ban ki-Moon. En av
männen har därefter gått ut offentligt och sagt sig vara heterosexuell. I slutet av
2010 satt den andre mannen fortfarande gömd i väntan på att få asyl för att
kunna lämna landet.
Organisationen Center for Development of the People (CEDEP) arbetar för
att hävda homosexuellas rättigheter. Enligt en studie från 2008 genomförd av
CEDEP hade 34 procent av landets homosexuella män blivit utsatta för
utpressning eller nekade service, såsom tillgång till bostäder eller hälsovård, på
17
grund av deras sexuella läggning. Åtta procent uppgav att de blivit slagna av
polis eller säkerhetsstyrkor. En positiv utveckling är att gruppen män som har
sex med män har inkluderats i den nationella hiv-planen för förebyggande
arbete för perioden 2009-2013.
18. Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar i Malawi har ökat mycket de senaste åren. Enligt FN:s
flyktingorgan (UNHCR) beräknas landet ha runt 12 000 flyktingar. Merparten
kommer från Burundi, Demokratiska Republiken Kongo och Rwanda. De
flesta uppehåller sig i de norra delarna av Malawi. Lagen tillåter inte
flyktingarna att bosätta sig permanent i Malawi och myndigheterna begränsar
deras möjlighet att röra sig fritt och att arbeta utanför flyktinglägren. Fall där
säkerhetsstyrkor har hotat flyktingar och asylsökande har förekommit.
Malawi har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention och 1967 års
flyktingprotokoll samt Afrikanska unionens flyktingkonvention från 1969.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
ILO:s konvention om arbete och utbildning för personer med
funktionsnedsättning (Vocation Rehabilitation and Employment (Disabled Persons)
Convention) har ratificerats av Malawi. Rättigheter för personer med
funktionsnedsättning garanteras även i Malawis författning och1998 inrättades
ett särskilt ministerium för personer med funktionsnedsättning. Det har
bidragit till att funktionsnedsatta personers problem har belysts och
diskuterats, även om få reella förbättringar kan skönjas. Vissa skolor stöds
såväl av staten som privat för att tillgodose funktionsnedsattas särskilda behov.
Den diskriminering som förekommer är sannolikt främst ett resultat av
bristande resurser.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Sedan enpartisystemets fall 1994 har ett antal enskilda organisationer etablerat
sig i Malawi. Många bedriver omfattande verksamhet och viss dialog förs med
parlamentet och olika delar av statsförvaltningen, främst inom utbildning och
hälsa. Lagstiftningen för enskilda organisationer har visat sig vara tveeggad i
det att den både kan sägas ha stärkt organisationernas ställning och gjort dem
mer sårbara för myndighetsstyrning. Under året har en alltmer hårdför retorik
från presidenten riktats mot civilsamhällets organisationer. Ett nära samarbete
har etablerats mellan den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter
och organisationer inom civila samhället.
18
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera av FN:s organ är representerade i Malawi. UNDP, UNICEF, UNAIDS,
WFP och WHO är några av dem som aktivt genomför insatser.
Det svenska utvecklingssamarbetet med Malawi började fasas ut 2008, den sista
utbetalningen gjordes under 2010. Mellan 2001 och 2008 hade Sverige ett
relativt omfattande utvecklingssamarbete med Malawi, uppgående till cirka 125
miljoner kronor årligen. Utvecklingssamarbetet administrerades av Norge.
