Grupp 49

Försättsblad
Kurskod: NEGA-01
Kursens namn: Nationalekonomi A
Delkurs/Arbetets namn: Globalisering och Utveckling/Ryssland Grupp 49
Sista inlämningsdatum: 30/5
Härmed intygas på heder och samvete att arbetet är utfört av:
Efternamn
Förnamn
Personnr
Frick
David
890814-6270
Hoverbrant
Nicklas
931217-9535
Sandblom
Fredrik
900924-2034
Ansv lärare: Karl-Markus Modén
Ansv administratör: Örjan Almen
Ifylles av lärare vid case/laboration/inlämningsuppgift
Retur 1: __________ Retur 2: __________ Retur 3: __________ Godkänd : __________
Erhållna poäng: __________ Betyg: __________ Lärarens sign: ___________________
1
Innehållsförteckning
Inledning............................................................................................................... 3
Syfte/Frågeställning ................................................................................................... 3
Metod ......................................................................................................................... 3
Historia ................................................................................................................. 4
Historia efter Sovjetunionens fall .............................................................................. 5
Den socialistiska planekonomin: prissystem ur funktion. ......................................... 5
Incitamentsproblem.................................................................................................... 8
Politik .................................................................................................................... 9
Korruption .................................................................................................................. 9
Rättssystem .............................................................................................................. 10
Ekonomi.............................................................................................................. 11
Utrikeshandel ..................................................................................................... 15
Utrikeshandel under Sovjettiden .............................................................................. 15
Utrikeshandel idag ................................................................................................... 16
Naturtillgångar ......................................................................................................... 17
Export och import .................................................................................................... 17
Sociala förhållanden .......................................................................................... 18
Arbetsmarknad/Arbetslöshet ................................................................................... 18
Inkomstskillnader ..................................................................................................... 19
Massmedier .............................................................................................................. 20
Bistånd ..................................................................................................................... 20
Diskussion........................................................................................................... 21
Slutsats ................................................................................................................ 22
Källhänvisning ................................................................................................... 23
2
Inledning
Ryssland är en ung stat som återuppstod år 1991 efter tiden som Sovjetunionen. Till ytan är
Ryssland världens största land och har en befolkningsmängd på 142 miljoner. Ryssland har
många typer av resurser på grund av sin storlek och har förmånen till många av världens
naturtillgångar. Givetvis har det stor betydelse till varför Ryssland var och fortfarande är en
stormakt. Vi har valt att fokusera på Rysslands arv i form av historia och förändringar från
planekonomi till marknadsekonomi. För att sedan granska hur det har påverkat hur landet och
dess ekonomi ser ut idag.
Syfte/Frågeställning
Syftet med arbetet är att vi ska tillämpa våra nationalekonomiska kunskaper i praktisk form
och undersöka faktorer som gör ett land är rikt eller fattigt.
* Hur har landets politik präglat landet?
* Hur ser landets ekonomi ut?
* Hur och varför ser utrikespolitiken ut som den gör?
Metod
För att inte arbetet ska bli allt för stor omfattning har vi valt att begränsa oss. De områden som
vi främst har fokuserat på är modern historia, politik, ekonomi och sociala
levnadsförhållanden. Vi valt att använda oss av trovärdiga internetkällor och artiklar, samt
nationalekonomisk litteratur.
3
Historia
Rysslands motgångar under första världskriget ledde efter krigets avslut till oroligheter inom
landet. Bolsjevikerna (kommunisterna) utnyttjade tillfället genom att den 7 november 1917
gripa makten i Ryssland. Efter ett inbördeskrig mellan 1918-21 befästes positionen och år
1922 uppstod Sovjetunionen. Året innan, 1921, förbjöd kommunisternas ledare Lenin alla
alternativa partibildningar och också möjligheten till gruppbildningar med annorlunda åsikter
inom partiet. Snart hade man också infört en centralisering som pressade undergrupper att
underkasta sig.
Efter att Lenin avled 1924 tog Josef Stalin makten genom en successiv utträngning av sina
konkurrenter. Stalin kom framförallt att vara verksam genom ett statligt övertagande av privat
jordbruksmark och en omfattande industrialisering, där det planekonomiska centralstyrda
systemet utvecklades. De omfattande förändringarna gjorde befolkningens beroendeställnig
total och landet led stora förluster i form av den svält och lidande som kom med detta. Den
sovjetiska polisstyrkans befogenheter ökade under samma period i syftet att handskas med de
protester som bubblade upp i samband med misären. Under åren 1934-38 gjorde Stalin en
omfattande rensning av vad han såg som fiender mot den Sovjetiska nationen. Människor
landsförvisades, avrättades eller skickades till olika upptagningsläger och drabbade alla
samhällsgrupper vilket gjorde att det i sin helhet handlade om miljontals personer.
Efter andra världskriget hade Ryssland plågats av enorma förluster både i befolkning och
infrastrukturella skador. Samtidigt hade kriget gett Ryssland nya territorier som gjort att
nationen fick en stor expansion till ytan. (Utrikespolitiska institutet 2011).
Efter Stalins död år 1953 tog Nikita Chrusjtjov makten under en period. Chrusjtjov gick emot
Stalins tidigare politik vilket ledde till att han år 1964 störtades och ersattes av den mer
stalinvänlige Leonid L Brezjnev. Hans period präglades av att folket fick uppleva en ökning
av förtryck och under hans sista år blev det också tydligt hur djup den ekonomiska krisen,
som inleddes av en stagnerande tillväxt redan i början av 50-talet, hade blivit. Efter Brezjnevs
död tog Michail Gorbatjov över med den stora utmaningen att föra ett land i kris på fötter.
Gorbatjov inledde en svår och omfattande modernisering med ett mer demokratiskt politiskt
system och ett effektivare näringsliv. År 1991 upplöstes Sovjetunionen då det stod klart att
motståndsrörelsen mot Gorbatjovs inledda reformering inte längre hade stöd från ledande
4
samhällsgrupper. Gorbatjov ersattes av rivalen Boris Jeltsin, som komma att bannlysa
kommunistpartiet och inledde en stor ekonomisk förändring som blev det definitiva avslutet
för den kommunistiska epoken. (Utrikespolitiska institutet 2013).
Historia efter Sovjetunionens fall
Övergången från planekonomi karaktäriserades av att privatisera och släppa priserna fritt på
marknaden. Det hela ledde till en enorm inflation som gjorde många människors besparingar
värdelösa. Privatiseringen av den omfattande statliga egendomen gjorde också att många
finansiärer kunde tillgodose sig med stora tillgångar och på så sätt bygga en förmögenhet.
Jeltsins politik mötte stort kritik inom landet såväl som internationellt. Det nationella
motståndet gjorde sig främst uttryck genom det parlament som Jeltsin aktivt motarbetade,
genom att utöka regeringen och presidentpostens befogenhet på bekostnad av parlamentet.
År 1994 inleddes en attack mot Tjetjenien för att hindra deras planer att bryta sig loss från
Ryssland. Detta krig blev kostsamt och sträckte sig över Putins inträde som ersatte för Jeltsin
år 1999. Putin mobiliserade en stärkt attack som avslutade det kostsamma kriget och gav
honom en betydande popularitet att stödja sig på i hemlandet (Utrikespolitiska institutet
2013).
Den socialistiska planekonomin: prissystem ur funktion.
Det system som forna Sovjetunionen anammade till början av 90-talet hade i princip ingen
plats för den fria marknaden. Dock ska sägas att det i praktiken fanns rester av en privat
sektor, inte minst på den svarta delen av marknaden. Erfarenhet har nu visat oss stora brister
med detta system och nu (1999) finns i stort sett bara Kuba och Nordkorea kvar som rena
planekonomier. Med den här bakgrunden är det högst osannolikt att planekonomi någonsin
ska införas/återinföras som ekonomiskt system för stater (Blomqvist et al. 1999).
Den indikation som marknadsekonomi (genom efterfråga och följaktligen prissättning efter
det) har på vad som ska produceras existerar inte i planekonomi. Istället tar myndigheter
beslut om vad som ska produceras, hur mycket som ska produceras och vilka sektorer som
ska få resurser. Problem uppstår då utbud och efterfrågan får svårt att mötas. Det hela kan
5
leda till ett efterfrågeöverskott där det bland annat kan bli långa köer till en bristvara eller
utvecklas en svartmarknad för den. På samma sätt kan ett för stort utbud bilda ett överskott
som efterfrågan inte vill tillgodose sig med. Att sektorer får olika mängd resurser bildar även
det en snedvridning där det inte nödvändigtvis behöver motsvara den specifika sektorns
egentliga behov. Då ränta inte existerar i den socialistiska planekonomin blir det
problematiskt att mäta värdet av kapital och tillsammans med en snedvriden prissättning kan
man inte relatera olika investeringsprojekt med varandra. Fokus lades i stor utsträckning på
producentsektorn eftersom man ville ha en så stor ekonomisk tillväxt som möjligt (Blomqvist
et al. 1999).
Ludwig von Mises formulerade tillsammans med Friedrich von Haykes en väldigt
fördömande analys av varför socialism är underlägset marknadsekonomin. Då en kalkyl av
socialistisk ekonomi är för komplex blir den omöjlig att genomföra. Konsumentsidan skapade
inga problem då befintliga varor alltid skulle skapa ett byte oavsett fördelning och storlek.
Hanteringen av producentsidan är däremot dömd att misslyckas. En eventuell administration
där man lär av tidigare misstag och för undersökningar sågs som möjlig. Dock skulle detta
kräva att ekonomin förblev statisk, vilket den inte är. Dessutom ställde man sig frågande till
hur man skulle kunna skapa en tillräcklig drivkraft för produktion då prestation och belöning
inte följde ett tydligt mönster.
Oskar Lange var emellertid av en annan åsikt än Mises och Haykes. Lange såg inte
marknadens prissättning som nödvändig för att skapa en funktionell ekonomi. Istället skulle
priser sättas efter producenterna och konsumenternas intressen. Nyckelordet är vilka val som
görs byggt på individers preferenser. Sen behöver man vara medveten om förutsättningar och
resurser för de varor som produceras. Dessa kan man i teorin få fram genom de rådande
produktionsvillkor som sätter grunden för byteskvoter. Med hjälp av dessa verktyg skulle det
vara möjligt att ta beslut om prissättning.
Av en rad skäl är dock Langes föreställning orimlig enligt Blomqvist. Som Mises och Haykes
tidigare nämnt blir en administration för att förverkliga det hela för stor. Sedan var Marx, som
lade grunden för Langes inspiration, inte övertygad om hur socialsim borde fungera i
praktiken. Till sist finns det, som tidigare beskrivits, tydliga incitamenten för hur bristande
drivkrafter kan identifieras i ett sådant system (Blomqvist et al. 1992).
6
På 50-talet utvecklades system som input-output, datorsystem osv. för att hantera den enorma
mängd information planerarna behöver för att komma till rätta med beräkningar och
information i syfte att ge rätt branscher stöd efter behov. De stater som hade planekonomi var
dock sent ute i frågan om att utveckla dessa system och västvärlden skapade ett försprång som
man aldrig hann upp. Dock hade även den "nya tekniken" inte räckt för att bearbeta de
enorma planeringsmodeller som fanns och även om man skulle kunna hantera detta blir
apparaten för den administrativa planeringen fortfarande enormt resurskrävande (Blomqvist et
al. 1999).
Sovjets planering byggde på tre olika principer. Fram till år 1957 dominerade den sektoriella
principen. Olika ministerier delades då upp för olika sektorer. Inom dessa ministerier
framträdde dock den funktionella principen. Olika departement reglerade tilldelningen av
resurser. I takt med att ekonomins komplexitet ökade blev också ministerierna fler. En annan
utveckling till följd av detta var att ministerierna ökade sin oberoendeställning mot varandra.
Genom att bygga upp ett självständigt produktionssystem blev man oberoende av andra
ministeriers leveranser. Det hela ledde till ett enormt resursslöseri.
För att lösa den beskrivna problematiken gjorde man en reformering år 1957, där många
ministerier lades ner och man bildade fler administrativa regioner genom en decentralisering.
Dock antogs detta bara halvhjärtat och hade en dålig effekt genom att samma sak som hade
hänt i ministerierna nu istället skedde på regionsnivå. Snart återgick man till systemet som
rådde innan reformen igen.
Tanken för hur det ideala planekonomisystemet skulle fungera var genom kontinuerlig
uppföljning av information som förs till ”högre organ”. Genom dessa flöden kan högre
instanser nå ända ner på företagsnivå. Planeringen byggs upp genom att man tar föregående
års siffror i form av resultat, för att sedan lägga en plan för det kommande årets förväntade
resultat. Det man kommer fram till skickas sedan nedåt i hierarkin så att företagen vet sin
förväntade produktion och då kan se sina behov av resurser. När det fastställs skickas
informationen åter uppåt och allt binds samman i en plan för hela nationen (Blomqvist et al.
1999).
7
Incitamentsproblem
Även om planekonomin skulle klara av att lösa svårigheterna med administration, finns det en
rad andra tydliga problemområden som Blomqvist beskriver och även Mises och Hakyes
tidigare snuddat vid med sina analyser:

Systemet gör att arbetsledarna kommer i en beroendeställning
mot planeringsbyråkratin. Kunde de inte nå de uppsatta målen riskerade de att bytas ut
och förlora andra förmåner som kom med den positionen. Det gällde för dessa att ha
goda relationer med den nämnda byråkratin för att påverka mål och tilldelning av
resurser, vilket kunde bli mycket problematiskt annars.

Företagens intresse var endast att uppnå sina mål och detta kunde leda till att
de överdrev sitt resursbehov och rapporterade falska förbättrade siffror. De som
delegerade mål ner till företagen hade tvärtom kraven från politikerna att jobba mot så
höga och samtidigt resurssnåla mål som möjligt. Dessa gruppers särintresse gjorde att
det var viktigt att ha goda relationer med myndigheter vilket var resurskrävande och
samtidigt stimulerade för korruption. Myndigheterna behövde också till följd av detta
kontrollsystem för att motverka "fusket".

Då man pratade om mål och inte effektivitet var den delen ointressant för alla parter i
planekonomin. Det primära för företagsledningen var inte att nå högre produktion,
utan att göra ett bra intryck på deras överordnade. Arbetarna hade en säker arbetsplats
och ingen direkt vinning av att arbeta effektivt. Då man arbetade med kollektiva mål
fanns också stora incitament för att åka "snålskjuts" på andra. Överskred man målen
kunde man visserligen få en bonus på kort sikt, men detta lade grunden för
framtida högre produktionsmål. Allt material ägdes också av staten vilket gav
goda möjligheter för arbetare att stjäla och sedan sälja vidare på en svart marknad.

Då kvalitet är svårt att mäta in i ett centralstyrt kvantitetsmål blev detta lidande. Inte
heller hade konsumenterna några alternativ som kunde skapa krav på god kvalitet.
Visserligen fanns det tankar på kvalitetshöjning i planekonomier. Dock förverkligades
dessa sällan i praktiken.
8

Även innovationer och utveckling prioriterades bort. Ofta handlade det om att välja att
inte uppfylla produktionsmålen eller ta risker genom att jobba med innovationer som
inkräktade på den normala produktionen. Dessutom fanns problematiken med att
lyckade innovationer ledde till högre produktion och på sikt högre mål (Blomqvist et
al. 1999).
Politik
Sedan Vladimir Putin tagit över efter Boris Jeltsin år 2000 har han varit en maktfaktor i
Ryssland och är så fortfarande. Mellan åren 2000-2008 verkade Putin som president i landet.
Efter den första perioden som president tog han titeln som regeringschef i samarbete med den
nyvalde presidenten Dimitrij Medvedev. Även om Putin klev ner från sin roll som president
var hans stora inflytande fortfarande tydligt. År 2012 tog Putin åter titeln som president vilken
kantades av mer motstånd från oppositionen än den första perioden i posten. Ett tydligt tecken
på den minskade populariteten var att det parti som står bakom Putin, Förenade Ryssland,
tappade från 64 % till 49 % från det senaste valet. Demonstrationer utbröt också i samband
med återvalet då det kommit flera indikationer på valfusk. Putin behöver följdaktigen hantera
en starkare opposition samtidigt som han ska stimulera landets ekonomiska utveckling som
har stagnerat. (Utrikespolitiska institutet 2012).
FOI gjorde år 2008 en analys av hur det ryska systemet för politik förhöll sig i samband med
det aktuella valet vid den tidpunkten. Till att börja med stod det klart att systemet byggs upp
genom att innesluta många betydande personer sett både ur en politiks och ekonomisk
synvinkel. Ett fåtal politiker kan inte styra, utan behöver ta hänsyn till en mängd olika
intressenter med inflytande. Putin kan inte ensam vinna ett val. Han behöver ha rätt folk i
ryggen för att få den möjligheten. Skribenten anvisar tydligt hur ryska val bygger på
manipulationer, inflytande över vad som skrivs i massmedia och även rent fusk. Ett annat
talande argument för uppgjorda val var att vissa regioner hade ett otroligt högt deltagande
samtidigt som stödet för Putin i princip var enväldigt. (FOI 2008)
Korruption
Korruption är ett av vår tids största problem och Ryssland tillhör ett av de mest korrumperade
länderna i världen. Det skadar demokratin och hämmar den ekonomiska tillväxten. Men
9
framförallt drabbar det låginkomsttagare och fattiga som måste betala mutor när de kommer i
kontakt med polis, rättsväsende och andra myndigheter för att få en bra behandling.
Korruption är inte ett enskilt fenomen för Ryssland utan det är globalt förekommande, i
toppen av korruptionslistor ligger många av de gamla kommuniststaterna. Det finns dock
ingen gemensam anledning till korruption, men många av de korrumperande länderna är
fattiga och har en dåligt fungerande statsmakt. I Rysslands fall är orsaken till korruption det
arv från dåtidens planekonomi som krävde mutor och utbyte av tjänster. Svågerpolitik kan
också vara en orsak då den ryska kulturen värnarna om släktband och har man fått en hög
samhälligställning delar man gärna med sig av tillgångar och förmåner (DN 2013).
Den politiska korruptionen i Ryssland består exempelvis av att man köper dumaplatser
(parlamentsplatser) och i Ryssland kallas det styrande partiet Förenade Ryssland i folkmun
för svindlarnas parti. Vid senaste dumavalet år 2011 rapporterades det mer än 8000 fall av
misstänkta valfusk. Enligt dåvarande president Medvedev medger han att rättsystemet är
kraftigt korrumperat. Domare och åklagare verkar efter politiska eller ekonomiska intressen.
Detta minskar förtroende för lagen som äganderätten och rättssäkerheten. I sin tur stoppar det
upp utveckling mot en rättstat och ett väl fungerande samhälle. SvD avslöjar att Putin och
hans krets har ekonomiskt plundrat och kontrollerar nu mellan 10-15 % av BNP. Investeringar
är något som minskar och genom korruptionen drabbas befolkningen antingen direkt eller
indirekt. Korruptionen uppskattas till ett värde på 25 % av BNP.
Vad gör då Putin och ledningen mot detta? Den dåvarande president Medvedev har satsat
stort på korruptionsbekämpning men det har hittills inte varit en lysande framgång. Flera
makthavare har förvisso åtalats och får inte längre sitta kvar i statsägda företag men det är
fortfarande bara en droppe i havet. Riksåklagaren har till och med erkänt att kampanjen har
misslyckats (SVD (2012).
Rättssystem
Ryssland har ett rättssystem som fungerar dålig, vilket den ryska statsmakten har erkänt.
Visionen är att närma sig och bli likt en modernt europeisk rättsapparat. Idag föreslås
riksåklagaren av presidenten och godkänns sedan av federationsrådet. Därefter utses åklagare
på lägre nivåer av riksåklagaren. Domstolar på alla nivåer lyder direkt under centralmakten.
10
De högsta organen är Författningsdomstolen, Högsta domstolen samt Högsta
förlikningsdomstolen (för tvister inom arbetslivet). Domarna föreslås av presidenten och utses
av federationsrådet. Övriga federala domare utses av presidenten.
Det finns stora brister i tillämpningen av grundlagen även om de mänskliga rättigheterna är
formellt skyddade i grundlagen. Ett exempel är att många krigsförbrytelsebrott har begåtts i
Tjetjenien utan att det lett till någon rättslig prövning. Landet leder också av överfulla
fängelser med urusla förhållanden men många rapporter om misshandel (Utrikespolitiska
institutet 2011).
Ekonomi
Ekonomiskt sätt är Ryssland världens elfte största ekonomi om man ser till total BNP med ett
värde på 1 479 820 (miljoner US-Dollar). I förhållande till USA är Ryssland cirka 10 gånger
mindre men i förhållande till Sverige är de cirka 3 gånger större. Ett annat sätt att räkna är
BNP per capita där Ryssland ligger på 45:e plats med 13 543 US-Dollar (Utrikespolitiska
institutet 2011).
Ryssland är en ung stat och i början av 1990-talet övergick man från Sovjetisk planekonomi
till den modernare formen marknadsekonomi. Men den första tiden gick inte smärtfritt och
levnadsförhållande för breda befolkningsgrupper sjönk kraftigt. Stadsbudget och finanser gick
ner i botten och Ryssland blev svårt skuldsatt. Slutligen år 1998 föll statsfinanserna sönder
och samma då staten inte längre kunde betala sina inhemska lån. Lösningen blev en
devalvering av sin valuta Rubel, vilket innebär att man skriver ner sin valuta i förhållande till
andras och landets varor blir billigare för utomstående länder att handla med. Därefter har
Ryssland haft en stadig tillväxt mycket tack vare stigande oljepriser. Levnadstandaren har
höjts och antalet fattiga har minska, dock har klyftorna mellan höginkomsttagare och
låginkomsttagare förblivit stora. Med de stora exportinkomsterna har man dock kunnat bygga
upp en stor valutareserv.
I samband med Rysslands privatiseringsvåg lyckades ett fåtal rika personer s.k. oligarker att
köpa upp före detta statstillgångar i from av olja, gas och andra värdefulla råvaror. När
Vladimir Putin kom till makten år 2000 lyckades han minska oligarkernas ägodelar och
återförstatliga delar av tillgångarna. En rad reformer gjordes också för att stärka
11
marknadsekonomin då reglerna för företag förenklades, bland annat blev inkomstskatten lika
för alla, bolagsskatten sänktes från 35 % till 23 % och momsen sänktes med tvåprocentenheter
till 18 %. Förstatligandet gjorde också så utländska direktinvesterare, bland annat brittiska
oljebolaget BP och nederländska Shell manövrerades ut och statliga eller halvstatliga företag
gick in där istället. Reformerna gjorde att investeringslusten för att satsa kapital i Ryssland
gick ner.
En stor del av Rysslands totala Bruttonationalprodukt (BNP) utgörs av olja och naturgas. Det
innebär att Ryssland är priskänslig om världsmarknadspriset skulle falla så minskar landets
BNP radikalt. Det var också det som hände vid finanskrisen 2008, då oljepriset föll kraftigt
och finanskrisen drabbade även de ryska företagen.
BNP per capita i US Dollar
(Utrikespolitiska institutet 2011)
Rysslands BNP per capita nivå gick stadigt och säkert upp i början av 1990-talet och mellan
år 92-97 ökade BNP i genomsnitt 30 % per år. Därefter en liten dipp mellan 97-99 då BNP
per capita nivån sjönk med genomsnitt 22 % per år. Mellan 1999-2008 var det en kraftig
utveckling på genomsnitt 23 %. Finanskrisen 2008-2009 ledde till en minskning med 22 %
för att sedan mellan 2009-2011 öka med genomsnitt 16 %.
12
BNP tillväxt i procent
(Utrikespolitiska institutet 2011)
Rysslands BNP tillväxt har gått lite som en berg- och dalbana upp och ner. De hade negativ
tillväxt 1994-1996, 1998 och 2009. I övrigt på 2000-talet har Ryssland legat på en tillväxt
mellan 4-10 procent varje år, med undantag under 2009 då det var negativ med 7,9 procent.
Total BNP i US Dollar
(Utrikespolitiska institutet 2011)
13
I starten på nationen Ryssland mellan åren 1991-1999 minskade den totala BNP nivån med 10
% årligen. Men 1999 kom vändpunkten och mellan åren 1999-2008 hade de en 24 % ökning i
genomsnitt. En kraftig nedgång kom vid finanskrisen då total BNP minskade med 26 %. Men
året efter och det senaste med mätresultat ökade det igen mellan 2009-2010 med 21 %.
Inflation i Ryssland i procent
90
80
70
60
50
Ryssland
40
30
20
10
0
96
97
98
99 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
(Utrikespolitiska institutet 2011)
Den första siffran på inflation i Ryssland var på hela 874,6 % år 1993. Åren därpå som vi
också inte valt att ta med i diagrammet var inflationen 307,6 respektive 197,5 %. Därefter
innan millenniumskiftet var inflationen lägre men fortfarande skyhöga när den låg på mellan
14,8-85,7%. Under 2000-talet har inflation varit i regel över 10 procent och det sista uppmätta
året 2010 var inflationen 6,6 %.
Den extremt höga inflationen var inte något enskilt fenomen för Ryssland utan även de gamla
Sovjetstaterna, som exempelvis Ukraina, Vittryssland också hade skyhög inflation. Ukraina
hade bland annat 4375 % 1993 (Utrikespolitiska institutet 2011).
14
Utrikeshandel
Utrikeshandel under Sovjettiden
En grundbult i den socialistiska ideologin är att oliktänkande är ute efter att skada och
eliminera det synsätt man hade. Med den inställningen ville man som stat bli så
självförsörjande som möjligt. En viss handel kunde dock inte undvikas även om den är ganska
obetydlig. Den utrikeshandel som bedrevs var hårt kontrollerad av staten med följd av
indirekta kontakter för inhemska företag och utlandet. Storleken på importen grundlade sedan
exporten då man behövde få tillgång till utbytbar valuta för det man köpte in från utlandet. De
inhemska företagen hade inga anspråk på att exportera mer än man behövde för att uppnå
eventuella mål. Dels kunde målen, som tidigare beskrivits, öka och det man fick in på import
tillföll inte heller företagen. De fick istället ersättning för import i en växelkurs till egen valuta
som inte gjorde handel förmånligt för dem. Som tidigare beskrevs var kvalitén ofta låg och
det gjorde inte potentialen för export enklare heller. Man hade en viss möjlighet att uppnå en
hyfsad kvalitetsstandard. Dock var ett problem i det avseendet att en sådan kvalitetshöjning
var importer i form av insatsvaror som gjorde västvärlden råvarudominerat.
Den snedvridna prissättningen som fanns i planekonomi lade grunden för utrikeshandeln,
komparativa fördelar, svår att följa till fullo. Alternativkostnader behövde inte ovillkorligt
sätta standard för pris och problematiken blev då att man i praktiken kunde importera varor
där man hade en komparativ fördel och exportera där man hade en komparativ nackdel. En
ren förlustaffär.
Handel bedrevs jämförelsevis i större proportioner mellan länder med planekonomi, än den
gjorde där ena parten var en marknadsekonomi. Dock var handeln ineffektiv även här. Till att
börja gjorde den planekonomiska uppbyggnaden att staterna hade väldigt lika utbud och
kvalité på sina varor. Dessutom var staternas valutor inte utbytbara, utan krävde att varje
enskilt land importerade och exporterade i lika stora volymer med varandra. Planekonomins
handel krävde en ömsesidig balans av import och export. Ett försök att införa en överförbar
valuta infördes år 1963, men misslyckades då priserna ändå starkt avvek från
världsmarknadspriserna (Blomqvist et al. 1999).
15
Utrikeshandel idag
Rysslands utrikeshandel har varierat kraftigt genom tiden, förändringarna som har skett de
senaste tjugo åren har dock alltid i slutändan gynnat handel med omvärlden på olika sätt. En
händelse som verkligen sparkade igång den ryska utrikeshandeln var det samarbetsavtal som
slöts mellan Ryssland och EU år 1995. I och med avtalet hävdes flertalet restriktioner som
tidigare existerade båda för Rysslands export och EU:s export till Ryssland. Detta avtal
främjade handeln mellan Ryssland och EU avsevärt vilket vi idag kan se då EU står för
ungefär hälften av hela den ryska utrikeshandeln. Tittar man också på de utländska
direktinvesteringarna som görs i Ryssland står EU för nästan 75 procent. Detta avtal har med
andra ord påverkat handeln och kapitalflöden för Ryssland avsevärt.
Ett annat avtal slöts i juli 2010 då Ryssland gick in i en tullunion med Kazakstan och
Vitryssland. Detta gjordes till en början för att främja handeln över gränserna mellan dessa
länder, men på längre sikt skulle det också tillåtas fri rörlighet för både kapital och arbetskraft
över gränserna (Utrikespolitiska institutet 2012).
I augusti 2012, efter 18 års förhandlingar, presenterades Ryssland som en ny medlem i WTO
(World Trade Organization). Denna rekordlånga förhandling blev utdragen då det rådde
ekonomiska och politiska meningsskiljaktigheter mellan Ryssland och EU. WTO är en
organisation som ser över och underlättar internationell handel, ofta genom avtal och
regelverk som de 159 medlemsländerna följer. Rysslands inträde i WTO ledde främst till
sänkta tullar och tariffer, med dessa sänkta handelshinder främjades ett mer öppet Ryssland
och utrikeshandeln ökade. Ett medlemskap i WTO betyder också ökat marknadstillträde på
fler marknader (WPR 2012).
Utrikeshandel för Ryssland såg ut som följande år 2011:
Varuexporten: 522 011 miljoner US dollar (8:a i världen)
Varuimporten: 323 831 miljoner US dollar (13:e i världen)
Handelsbalansen: 198 181 miljoner US dollar
Varuhandelns andel av BNP: 40,2 procent
(Utrikespolitiska institutet 2012).
16
Naturtillgångar
Med sin enorma yta och varierande landskap har Ryssland många och differentierade
tillgångar. De största och mest betydelsefulla naturtillgångarna är olja och naturgas. Både
råoljan och naturgasen finns koncentrerad och utvinns endast i ett visst område, nämligen i
västra Sibirien. Rysslands har världens största reserv av just naturgas och den utgör 30
procent av världens naturgasfyndigheter. Samtidigt är man världsledande inom produktion av
olja och besitter sex procent av världens oljefyndigheter. EU importerar hälften av all
naturgas och 30 procent av all olja från just Ryssland. Detta har gjort att länderna i Europa är
beroende av Ryssland vilket är en av anledningarna till att Ryssland har ett stort inflytande
och räknas som en stormakt (Utrikespolitiska institutet 2011).
Ryssland har samtidigt världens största sammanhängande skogsområden, vilket också är en
viktig naturtillgång. Dock finns det problem i Ryssland då det förekommer en del illegal
skogstillverkning, som genom ett högt tempo och bristfälliga metoder förstör mycket runt
omkring och hämmar även existensen av vissa djurarter. En hög efterfrågan på billigt timmer
från bl.a. länder inom EU, USA och Japan driver den illegala avverkningsindustrin framåt och
detta leder på längre sikt till ekonomiska förluster t.ex. i form av uteblivna skatteintäkter.
Decennier av skövling av naturtillgångarna i Ryssland har vållat skador för miljön i form av
nedsmutsning vilket har påskyndat skogsdöden (WWF 2012).
I Ryssland finns det också stora tillgångar på kol då man har världens näst största kolreserv.
Denna naturtillgång var dock viktigare under Sovjetunionens tid, idag är många av
kolgruvorna inte längre lönsamma och allt fler läggs ned. Det finns också betydande
naturtillgångar i form av värdefulla mineraler, exempelvis järnmalm, nickel, guld och
diamanter. Alla dessa naturtillgångar ger Ryssland många komparativa fördelar i sin
utrikeshandel. (Utrikespolitiska institutet 2011)
Export och import
Rysslands export består till största delen av dess många och betydande naturtillgångar. Olja,
naturgas och kol står för ungefär hälften av landet totala exportintäkter. En annan stor
17
naturtillgång som exporteras flitigt är skog, i form av timmer eller andra träprodukter.
Rysslands export består inte enbart av naturtillgångar utan det finns också
tillverkningsindustrier som producerar betydande exportvaror. Stålindustrin är en viktig
producent av exportvaror samtidigt som mycket också används på den inhemska marknaden
(Utrikespolitiska institutet 2012).
Vapenindustrin var tidigare enorm i Ryssland, mycket tack vare sin AK-47or. Under
nittiotalet möttes industrin av en kraftig nedgång men har dock börjat återhämta sig på 2000talet, och i dagens läge är Ryssland världens näst största vapenexportör, näst efter USA som
dominerar marknaden fullkomligt. Vapenexporten från Ryssland går framför allt till Syrien
men även Algeriet och Sudan (Utrikespolitiska institutet 2012).
Majoriteten av exporten från Ryssland av råvaror går till EU, framför allt olja och naturgas.
De enskilt största handelspartnerna inom EU-området är Nederländerna, Tyskland,
Storbritannien och Italien. De länder som Ryssland exporterar till utanför EU är framför allt
USA, Kina, Ukraina, Vitryssland och Kazakstan (Economywatch 2010).
Importen till Ryssland består till största delen av tunga maskiner, transportmedel, plast,
mediciner, järn och livsmedel. Ungefär hälften av all import som sker kommer från EU
och andra viktiga importländer är Kina, Ukraina, Japan och Vitryssland (Economywatch
2010).
Sociala förhållanden
Arbetsmarknad/Arbetslöshet
Den ryska arbetsmarknaden har varit under stor förändring sedan övergång från Sovjet.
Tidigare var industrisektorn väldigt dominant medan nu har tjänstesektorn blivit allt viktigare.
Arbetslösheten har under de senaste år varit relativt låg och stabil, år 2011 var arbetslösheten
6,6 %. Statistiken kan ses som aningen osäker då det inte är säkert att alla ryssar registrerar
sig som arbetslös då man ändå inte får någon ersättning. I åldern 15-24 är det 35,8 % som
jobbar, i gruppen 25-54 jobbar 84,6 %, och i gruppen 55-64 jobbar 43,8 % (OECD 2013).
18
Relativt många arbetare är med i en fackförening, där de bland annat förvaltar fonder för
fritid- och semesterservice. Strejker förekommer relativt sällan och lönen dyker allt som ofta
upp i tid (Utrikespolitiska institutet 2011).
Inkomstskillnader
Inom Rysslands gränser existerar det enorma skillnader i inkomst mellan de dryga 142
miljoner människorna som lever där. Man har tagit fram ett index för inkomstskillnader där
Ryssland, bortsett från enstaka mini-öar i Västindien, har de högsta inkomstskillnaderna i
världen. Grunden för dessa gigantiska klyftor mellan rika och fattiga är året 1991 då
Sovjetunionen föll. I och med detta fall försvann också kommunismen och dess planekonomi,
vilket innebar att majoriteten av alla industrier som hade styrts av staten nu skulle bli
privatägda. Det fanns då under denna period en del smarta och entreprenöriella människor
som var snabba att köpa upp dessa industrier för att sedan skapa sig enorma förmögenheter.
Resten av befolkningen levde istället på helt andra villkor då den ryska valutan tappade större
delen av sitt värde samt skedde en kraftig inflation vilket gjorde befolkningens
livsbesparingar i princip helt värdelösa. Man har uppskattat att 40 procent av befolkningen i
början av 1990-talet var fattiga (Utrikespolitiska institutet 2013).
Under 2000-talet har vi dock sett en positiv utveckling av inkomst och levnadsvillkor för den
ryska befolkningen. I takt med att Rysslands ekonomi har haft en bra tillväxt har de rika blivit
ännu rikare men de fattiga har samtidigt också fått det bättre. Det skapades under denna
tidsperiod en medelklass i Ryssland som tidigare inte existerat, delar av den fattiga
befolkningen skapade då en denna medelklass (Axess 2013). Men även om många invånare
har tagit sig ur fattigdomen finns det många kvar, år 2008 beräknades till exempel 16 procent
av befolkningen leva under existensminimum. Även om det har förbättras under 2000-talet så
har Ryssland fortfarande en av världens största klyftor mellan rika och fattiga. Ryssland har
haft en bra tillväxt under senare tid och det är svårt att bevisa om de stora inkomstskillnaderna
är tillväxthämmande, men med bättre förutsättningar hade Ryssland kunnat befinna sig i en
ännu mer gynnsam ekonomisk situation (Utrikespolitiska institutet 2013).
19
Massmedier
Ryska massmedier har genomgått stora förändringar från att ryssen varit ett läsande folk till
ett TV-tittande folk. Under Sovjettiden var medierna strikt kontrollerade av staten men år
1990 antogs en mer liberal presslag. Den gjorde så att vem som helst kunde starta en tidning,
radiostation eller TV-station och samtidigt förbjöd man förhandscensur och statens rätt att
blanda sig i journalisternas arbete. Författningen från år 1993 gav rätt till yttrandefrihet men
det fanns fortfarande hinder för att allt skulle fungera väl, produktionskostnader steg kraftigt
och det statliga bidraget minskade. Det gjorde att det försvårades för massmedierna och
lösningen var att man vände sig till penningstarka finansiärer s.k. oligarker. Med andra ord för
att vara oberoende från starten blev man nu tvungen att vara ett språkrör för olika
finansgrupper. Under början av 2000-talet drabbades många privata finansiärer av ekonomisk
kris vilket innebar att halvstatliga företag gick in som ägare. Detta minskade självklart
tidningarnas frispråkighet och journalisterna blev allt mer rädda för att skriva kritiska saker
och utövade självcensur för att inte förlora sina jobb. Journalisternas rädsla är befogad, mellan
åren 1993 och 2007 mördades 44 journalister i samband med tjänsteutövande. Det mest kända
mordoffret är Anna Politkovskaja, som sköts ihjäl utanför sin bostad i Moskva år 2006.
Informationsandelen från television är på 85 % där staten har ett inflytande av samtliga tvkanaler. Användningen av internet ökar dock och där kan i alla fall människor sprida
information och åsikter utan att myndigheterna har någon kontroll (Utrikespolitiska institutet
2011).
Bistånd
Ryssland har under många år tagit emot bistånd från I-länder runt om i världen, men på senare
år har biståndet minskat. Efter den ekonomiska reform som skedde under året 1991 då större
delen av Rysslands industrier privatiserades, började biståndet flöda in över den ryska
gränsen. Det bistånd som kom in i Ryssland var framförallt bistånd för att främja demokratin,
stötte den ekonomiska reform som skett samt för att förbättra de mänskliga rättigheterna. Med
dessa bistånd ville givarländerna att föra in Ryssland på rätt bana vilket skulle leda till både
politiskt och ekonomiskt samarbete på sikt. USA har stöttat Ryssland med enorma summor
med bistånd men även Sverige är en relativt stor givare av bistånd (FPIF 1998). Under år
2005 mottog Ryssland 453 miljoner kronor i bistånd från Sverige, vilket gör Ryssland till en
av de största mottagarna av svenskt bistånd (Sveriges Radio 2006).
20
Under år 2007 minskades biståndet till Ryssland, detta berodde på att den ryska tillväxten gått
så långt att landet inte längre kunde definieras som ett ODA-land och därför var man inte
längre berättigad att räknas som biståndsmottagare enligt OECD:s definition (Riksdagen
2012). Detta rörde upp blandade känslor i världen då många fortfarande anser att Ryssland är
i behov av bistånd för att driva utvecklingen av demokratin och de mänskliga rättigheterna
framåt. Länder vill också skapa starka band mellan sig själva och Ryssland och därför vill
man ge bistånd till specifika institutioner eller genom tjänster från givarlandet. Biståndet till
Ryssland har alltså inte upphört utan bara minskat i omfattning, och speciellt rent ekonomiska
bistånd, satsningar på mänskliga rättigheter och demokrati kommer dock att fortsätta från
många länder. Biståndet under 1990-talet låg till grunden för den ekonomiska tillväxt som
skett i Ryssland, medan bistånden idag inte fokuserar på den ekonomiska delen utan mer på
den humana (SIDA 2011).
Diskussion
Man kan lugnt påstå att Ryssland är ett av världens rikaste länder sätt till total BNP då man
har den elfte största ekonomin i världen. Sätt till BNP per capita ligger man lite lägre där man
placerar sig på en 45:e plats, men med tanke på deras höga tillväxt kommer de att klättra
uppåt i den listan. Hög tillväxt är något som Ryssland karaktäriseras av tillsammans med de
övriga BRIC-länderna (Brasilien, Indien, och Kina) där de tillsammans idag står för 20 % av
världshandeln, i framtiden runt år 2030 spås de stå för ca 50 % av handeln (Berg 2008). En
viktig faktor till Rysslands goda ekonomi och framtidsutsikter är dess naturtillgångar, med
framförallt olja där man är världsledande med sina sex procentenheter av all oljeproduktion
samt dess enorma mängder naturgas. Tittar man på de rikaste länderna i världen med BNP per
capita så är det många oljeländer i topp och vi ser ingen anledning varför inte Ryssland skulle
kunna vara där uppe och nosa.
Men det har funnits och finns fortfarande saker som sätter käppar i hjulet, varför Ryssland
inte är ett utav världens rikaste länder sätt till BNP per capita, nämligen bristen på demokrati
och ett lågt HDI ranking. Man skulle kunna säga att Ryssland präglas av icke-monetär
fattigdom som innebär brist på demokrati, mänskliga rättigheter eller kort sagt brist på
möjligheter att förändra framtiden (Bo Sjö 2013).
21
Ryssland tillhör ett av de länderna som är mest korrumperade i världen och det är något som
de bär med sig från deras tid som Sovjetunionen. Där man var van att köpa och muta sig fram.
Detta har sedan spridits sig till den absoluta toppen inom politiken med bland annat misstänkt
valfusk, och ett rättssystem där alla inte är lika inför lag och man kan köpa sig fördelar.
Korruption skulle också kunna vara en anledning till varför Ryssland inte ligger i toppen på
BNP per capita listan, då korruption sägs hämma tillväxten.
Bristen på demokrati och yttrandefrihet kan bero på att Ryssland har jämförelsevis med andra
länder en dåligt fungerade massmedia. En effektiv massmedia ska värna om folkets intresse
och granska såväl att lagar och regler följs. Idag ägs nästintill all media och TV-stationer i
någon form av staten vilket innebär att dess information är vinklad åt ett eller annat håll.
Journalister vågar heller inte skriva om vad som helst då rädslan finns att dömas för brott eller
till och med mista livet som flertalet journalister har gjort.
Slutsats
En möjlig inledning till ett mindre korrumperat ryskt samhälle är att se över landets
stadsapparat. Som tidigare sagts finns rester kvar av det Sovjetiska systemet, vilket gett sig
uttryck under Putins regeringstid. Så länge landets styre väljs genom manipulationer och fusk
stimulerar man till att upprätthålla det korrumperade samhället. Staten måste föra en aktiv
politik för full demokrati och det förutsätter att de som innesluts inte är beroende av det man
motverkar. Det hela blir mycket problematiskt då personer som Putin inte lär vilja rucka på ett
system som ger honom möjlighet till mycket makt och inflytande. En ljuspunkt kan vara
folkets minskande förtroende för Putin. Protesterna som uppkom i samband med indikationer
om fusk kan förhoppningsvis få en positiv inverkan. Om folk börjar reagera kommer frågan
bli aktuell och motståndet tillräckligt starkt, kan detta pressa politikerna mot ett mer
demokratiskt samhälle. Det hela kan bli en kraft mot ett mer rättvist samhällsystem och
politiker som i större utsträckning ser till landets intressenter.
22
Källhänvisning
Axess (2013). Rysslands nya medelklass tar form. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=78 [2013-05-27]
Berg, C. (2008). Global Ekonomi – En introduktion till samhällsekonomi och politisk
ekonomi. Stockholm: SNS Förlag. Sid 239, 486.
Blomqvist, HC mfl. (1999) Den snedvridna ekonomin. WSOY, Borgå, Finland: 1999. Sid
190-199.
Blomqvist, HC mfl. (1992) Ekonomisk utveckling. Kristianstads boktryckeri: 1992. Sid 227229.
Bo Sjö (2013). Biståndseffektivitet [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.student.kau.se/kurstorg/files/e/C10B99680c74518CF4PKFF482D26/Effektivitet_
KAU_Maj_2013.pdf [2013-05-28]
Dagens nyheter (2013). Korrupt rysk elit. [Elektronisk].
Tillgänglig: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/korrupt-rysk-elit [2013-05-27]
Economywatch (2010). Russia trade, exports and exports. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.economywatch.com/world_economy/russia/export-import.html [2013-05-24]
FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut (2008). Så styrs valen i Ryssland av makteliten.
[Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.foi.se/sv/nyheter/Press--nyheter/Pressmeddelanden/?pid=199096 [2013-05-28]
FPIF (1998). Aid to Russia. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.fpif.org/reports/aid_to_russia [2013-05-27]
OECD (2013). Country statistical profile: Russian Federation. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.oecd-ilibrary.org/economics/country-statistical-profile-russianfederation_20752288-table-rus [2013-05-23]
SIDA (2011). Vårt arbete i Ryssland. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Europa/Ryssland/Vart-arbete-i-Ryssland/
[2013-05-27]
Svenska dagbladet (2012). Korruption fräter sönder Ryssland. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/korruption-frater-sonder-ryssland_6896597.svd
[2013-05-24]
Sveriges Radio (2006). Ryssland får bistånd trots egna rikedomar. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=977486 [2013-05-27]
23
Sveriges Riksdag (2012). Demokratibistånd till Ryssland. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftligafragor/Demokratibistand-till-Ryssland_H01293/ [2013-05-27]
Utrikespolitiska institutet (2011). Äldre historia. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Aldre-Historia [2013-05-25]
Utrikespolitiska institutet (2013). Modern historia [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Modern-Historia [2013-05-25]
Utrikespolitiska institutet 2012. Aktuell Politik. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Aktuell-Politik [2013-05-25]
Utrikespolitiska institutet 2011. Politiskt System. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Politiskt-System [2013-05-23]
Utrikespolitiska institutet 2011. Statistik/Ekonomi. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=491&mode=list [2013-05-28]
Utrikespolitiska institutet 2011. Valuta reserv. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=429#countries=SWE,RUS [2013-05-22]
Utrikespolitiska institutet(2013). Sociala förhållanden. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Sociala-Forhallanden [2013-05-28]
Utrikespolitiska institutet(2011). Naturtillgångar. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Naturtillgangar-Energi [2013-05-24]
Utrikespolitiska institutet(2011). Utrikeshandel. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Utrikeshandel [2013-05-25]
Utrikespolitiska institutet(2011). BNP per capita. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=509#countries=RUS [2013-05-23]
Utrikespolitiska institutet(2011). BNP tillväxt i procent. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=387#countries=RUS [2013-05-23]
Utrikespolitiska institutet(2011). Total BNP i US Dollar. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=491#countries=RUS [2013-05-23]
Utrikespolitiska institutet(2011). Inflation i Ryssland i procent [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Statistik/Ekonomi?id=317&start=1995#countries=RUS [2013-0523]
Utrikespolitiska institutet(2011). Arbetsmarknad [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Arbetsmarknad [2013-05-23]
WPR (2012). Russia´s WTO Accession. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.worldpoliticsreview.com/articles/12176/russias-wto-accession-may-openpolitical-pandoras-box-in-moscown [2013-05-25]
24
WWF (2012). Illegal avverkning och virkeshandel. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/skog/problem/illegal-avverkning/1130631-illegal-avverkningoch-virkeshandel [2013-05-26]
25