Malmö högskola
Fakulteten för lärande och samhälle
Kultur, språk, medier
Examensarbete
15 högskolepoäng på grundnivå
Språkstimulans i formell och informell
lek
Language stimulation in formal and informal play
Veronica Persson
Lärarexamen 210 hp
Examinator:
Handledare:
Anna-Karin
Ange handledare
Svensson
Svenska i ett mångkulturellt samhälle
2013-09-08
Handledare: Anna-Clara Törnqvist
Förord
Det har varit en stor utmaning att skriva detta arbete. En av de svåraste uppgifterna som
jag har genomfört. Det har krävts mycket av mig mentalt, det har varit mot- och
medgångar. Samtidigt har det varit väldigt lärorikt och intressant att genomföra. Arbetet
har gett mig en ännu större motivation och lust att vilja fortsätta mitt arbete som
pedagog. Jag har under arbetets gång lärt mig hur viktig leken är, både den informella
och formella.
Jag vill tacka min familj, min pojkvän och mina vänner som har stöttat mig och trott på
mig hela vägen, både i mot- och medgångar. Jag vill tacka alla pedagoger som varmt
tog emot mig i sina verksamheter för observationer och intervjuer, utan er hade det inte
blivit något arbete. Jag vill också passa på och tacka Anna-Clara Törnqvist för det stöd,
tålamod och de goda råden som du gav mig. Du trodde på mig hela vägen, även när jag
tyckte att det såg mörkt ut.
2
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen är att analysera språkstimulansen i informell och formell lek.
Informell lek innebär att barnen leker ensamma och själva bestämmer över leken.
Formell lek innebär att pedagogerna har planerat leken. Jag var intresserad av att
undersöka om det fanns någon skillnad på språkstimulansen i olika leksituationer och
hur pedagoger kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling. Begreppet
språkstimulans innebär att barnet blir stimulerat på olika sätt till exempel via högläsning
så att språket utvecklas. Jag använder mig av kvalitativa metoder, det vill säga
intervjuer med fyra förskollärare och observationer på en förskola. Det empiriska
materialet har analyserat utifrån följande centrala begrepp: kommunikation,
språkstimulans, informell och formell lek.
Resultatet visade att informell och formell lek kan stimulera språkutvecklingen om:
barngrupp är trygg, pedagogerna deltar aktivt i barnens vardag, genom kommunikation
och att barnen förstår leksignalerna. Informanterna anser att några barn utvecklas bäst i
formell lek och några i informell lek, det beror på barnens personlighet. Skillnaderna är
att i formell lek kan pedagogerna bidra med begrepp som barnen saknar och
pedagogerna får mer kännedom om vad varje barn behöver träna mer på för att nå nästa
utvecklingsnivå.
Nyckelord: Informell lek, formell lek, sociokulturellt perspektiv, kommunikation,
språkstimulans
3
4
Innehåll
Sammanfattning ........................................................................................................................ 3
1 Inledning................................................................................................................................ 7
1.1 Bakgrund ............................................................................................................................ 8
1.2 Syfte ................................................................................................................................... 9
1.3 Frågeställning ..................................................................................................................... 9
2. Litteraturgenomgång ........................................................................................................... 10
2.1 Tidigare forskning ............................................................................................................. 10
2.2 Begreppet formell lek ........................................................................................................ 12
2.3 Begreppet informell lek ..................................................................................................... 12
2.4 Begreppet språkstimulans .................................................................................................. 13
2.5 Språkstimulans i den informella leken ............................................................................... 14
2.6 Språkstimulans i den formella leken .................................................................................. 15
2.7 Lekens roll ur ett sociokulturellt perspektiv ....................................................................... 16
3. Metod ................................................................................................................................. 19
3.1 Metodval ........................................................................................................................... 19
3.1.2 Observation .................................................................................................................... 20
3.2 Urval................................................................................................................................. 20
3.3 Datainsamling ................................................................................................................... 21
3.3.1 Observation ................................................................................................................ 22
3.4 Databearbetning ................................................................................................................ 23
3.5 Etiska övervägande ........................................................................................................... 24
4. Resultat och analys.............................................................................................................. 25
4.1 Pedagogernas syn på informell och formell lek .................................................................. 25
4.1.1 Amanda ...................................................................................................................... 25
4.1.2 Emelie ........................................................................................................................ 26
4.1.3 Elsa ............................................................................................................................ 26
5
4.1.4 Carolin ....................................................................................................................... 27
4.2 Pedagogernas arbetssätt ..................................................................................................... 28
4.2.1 Amanda ...................................................................................................................... 28
4.2.2 Elsa ............................................................................................................................ 29
4.2.3 Carolin ....................................................................................................................... 29
4.2.4 Emelie ........................................................................................................................ 29
4.3 Språkstimulans i formell lek .............................................................................................. 30
4.3.1 Intervju .......................................................................................................................... 30
4.3.2 Observation .................................................................................................................... 31
4.4 Språkstimulans i informell lek ........................................................................................... 33
4.5 Skillnader och likheter i formell och informell lek ............................................................. 35
4.5.1 Pedagogerna ............................................................................................................... 35
4.5.2 Observation ute på gården .......................................................................................... 35
4.5.3 Observation i pysselrummet........................................................................................ 36
4.5.4 Observation i stugan ................................................................................................... 36
4.6 Sammanfattning ............................................................................................................ 37
5. Diskussion .......................................................................................................................... 40
5.1 Slutsats ............................................................................................................................. 41
5.2 Metodkritisk diskussion..................................................................................................... 42
5.3 Pedagogiska implikationer och vidareforskning ................................................................. 43
7 Referenser ............................................................................................................................ 44
7.1 Elektroniskt ....................................................................................................................... 44
7.2 Litteratur ........................................................................................................................... 44
8 Bilaga .................................................................................................................................. 46
6
1 Inledning
Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek
och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen
möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både
det enskilda barnet och barngruppen (Lpfö 98 rev 2010: 7).
På alla förskolor kan vi finna leksituationer, av den anledningen vill jag undersöka om
den formella och informella leken kan stimulera barnens språkutveckling. Leken är ett
stort område i Lpfö 98 (rev 2010), därför kommer två metoder användas för att
undersöka ämnet. Den första metoden är att intervjua fyra pedagoger angående leken på
deras arbetsplats. Den andra metoden är att observera på en förskola, för att jämföra
formell och informell lek. Arbetet kommer först bestå av en definition av begreppen
formell, informell lek samt språkstimulans. Därefter kommer arbetet behandla
språkstimulansen ur ett sociokulturellt perspektiv. Språkstimulans innebär att
pedagogerna och barnen hjälper varandra att stimulera språket, till exempel via olika
lekar som Kims lek. Det kan även vara via kommunikation och planerade aktiviteter
som till exempel högläsning. Bjar och Liberg anser att det är viktigt för barnens
språkstimulans att möta barnen på den nivå som de befinner sig på när det gäller språket
och ta tillvara på barnens kultur. Barnen ska i förskolan få en möjlighet att utveckla en
förmåga att kunna aktivt delta i samhället (Liberg & Bjar 2003:17-19).
I Lpfö98 (rev 2010) står följande:
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg
och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande
samt erbjuda en trygg omsorg (Lpfö 98, rev 2010:5).
Förskolan ska ge barn de verktyg som de behöver för ett livslångt lärande. Barn ska
även bli stimulerade på ett roligt sätt, så det sker en språkutveckling och ett lärande.
Språket är en viktig del i detta och därför har jag valt att titta på språkstimulansen i den
formella och informella leken.
7
1.1 Bakgrund
Under en period av den verksamförlagda tiden var jag på en förskola i Skåne. Tiden
som barnen befann sig på förskolan bestod mest av informell lek, vilket innebär att
barnen lekte på egen hand. Som lärarkandidat reagerade jag på att pedagogerna mest
stod och samtalade med varandra och drack kaffe. Formell lek förekom vid samlingarna
och när barnen ville spela något spel. Detta examensarbete är relevant för blivande
pedagoger, eftersom den informella och formella leken har stor betydelse för
språkstimulansen. Läroplanen betonar att leken är en stor del i förskolans verksamhet
och att barnen ska vistas i en miljö som stimulerar och främjar deras språkutveckling
(Lpfö 98, rev 2010:6).
I läroplanen Lpfö 98 (rev 2010) står det följande:
I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse,
kommunikation, och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och
lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka
och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Förskolan skall främja lärande, vilket
förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och
lärande (Lpfö 98, rev 2010: 27).
Karin Edenhammar, anser att leken är betydelsefull för alla barn. Det är under lekens
gång som barnen lär sig om omvärlden och får bearbeta sina känslor (Edenhammar,
2000:5-7).
Enligt Lpfö 98 (rev 2010) ska förskolan tillåta barnen att göra sina egna demokratiska
val, till exempel vad barnen vill göra under dagen som att leka eller spela något spel
(Lpfö 98, rev 2010:12). Alla barn ska få möjlighet att stimulera sin fantasi och
kreativitet i lek och lärande både inomhus och utomhus. När barnen vistas utomhus ska
möjlighet till lek och andra aktiviteter ske både i planerad miljö och i naturmiljö
(Lpfö98, rev 2010:7). Planerad miljö innebär att pedagogerna har bestämt vad som ska
äga rum och var barngruppen ska befinna sig. Det kan vara både inomhus som utomhus.
Naturmiljö betyder att barnen leker ute i naturen, till exempel i skogen, på stranden och
på gården.
8
Enligt Lpfö 98 (rev 2010) är leken viktig för barns utveckling och lärande, därför ska
leken prägla verksamheten i förskolan. Via leken och andra situationer där barnen lär
sig utvecklas fantasi, inlevelse och språket. I leken utvecklas också förmågan att kunna
samarbeta, lösa problem och formellt tänkande. Personalens uppgift är att se varje
individs potentialer och engagera sig i samspelet med det enskilda barnet och
barngruppen (Lpfö 98, rev 2010:6). Läroplanen för förskolan nämner att arbetslaget ska
kunna samarbeta för att erbjuda barnen en bra miljö för utveckling, lek och lärande.
Personalen ska också kunna uppmärksamma och hjälpa de barn som behöver stöd i sin
utveckling (Lpfö 98, rev 2010:11).
1.2 Syfte
I följande undersökning, som innehåller fyra pedagogintervjuer och en observation i en
barngrupp, är syftet att undersöka informell och formell lek samt hur dessa lekformer
kan se ut i förskolan. Syftet är också att undersöka vad förskollärare berättar om
språkstimulerade arbetssätt.
1.3 Frågeställning
Vilken syn har pedagoger på informell och formell lek?
Vad berättar pedagogerna om språkstimulerande arbetssätt genom lek?
Vilka skillnader och likheter framkommer i formell och informell lek när
det gäller att stimulera barnen språkligt?
9
2. Litteraturgenomgång
2.1 Tidigare forskning
Lars-Erik Berg (2009) menar att språket inte utvecklas om barnen är otrygga och är
osäkra på sin identitet. Leken är därför viktig för att barnen ska kunna finna sin
trygghet, oavsett om barnet går på förskolan eller i skolan. Leken är extra betydelsefull i
bearbetningen av traumatiska händelser, eftersom barnen bearbetar känslor och minnen
i leken (Lärarförbundet, 2009:11). Enligt Åsa Wedin (2011) som är fil. dr i
tvåspråkighetsforskning och verksam vid Örebro universitet sker språkutvecklingen
genom socialisation. Wedin menar att barn föds med en förmåga att lära sig språk
genom sociala situationer (Wedin, 2011:35-36).
Enligt Lindö (2002) är leken barnets viktigaste kunskapsform. Leken har betydelse för
motoriken, identiteten och språket. Dessutom har leken betydelse för den intellektuella
utvecklingen och de sociala färdigheterna. Lindö hänvisar till forskarna Donald
Winnicott och Eva Norén-Björns teorier i sin bok. Winnicott anser att när barnet leker
befinner sig barnet i ett upplevelseområde mellan det inre och yttre, det bygger broar
mellan en fantasivärld och verkligheten (Rigmor Lindö, 2002:98).
The third part of life of a human being, a part that we cannot ignore, is an intermediate
area of experiencing, to which inner reality and external life both contribute. It is an area
that is not challenged, because no claim is made on its behalf except that it shall exist as a
resting place for the individual engaged in the perpetual human task of keeping inner and
outer reality separate yet interrelated (Winnicott, 1971:12).
In infancy this intermediate area is necessary for the initiation of a relationship between
the child and the world, and is made possible by good-enough mothering at the early
critical phase. Essential to all this is continuity (in time) of the external emotional
environment and of particular elements in the physical environment such as the
transitional object or objects (Winnicott, 1971:15).
Winnicott nämner att om ett barn ska kunna leka måste barnet befinna sig i en trygg
miljö och ha en vuxen i närheten som ger barnet de rätta verktygen, så att leken kan
utvecklas (Winnicott, 1971:15).
10
Norén-Björn nämner att rörelseutvecklingen är viktig för barnen, det vill säga att olika
sinnen tränas genom leken, som till exempel syn, hörsel, luktsinne, balanssinne och
muskelsinne. I leken får barnen kunskap om olika matematiska begrepp som
tidsuppfattning, bedöma avstånd och storlek. Barnen lär sig även hur olika föremål ser
ut, känns, vilka egenskaper och funktioner föremålet har. I leksituationer lär sig barnen
även olika prepositioner som exempelvis bakom, framför, på och under. Norén-Björn
nämner att dessa erfarenheter hjälper till att utveckla barnets kognitiva intellektuella
utveckling. Barnen utvecklar också färdigheter som fantasi, abstrakt tänkande,
kreativitet samt får en förståelse för olika perspektiv. En annan färdighet är att barnen
lär sig olika betoningar, talesätt och andra språkliga benämningar. Norén-Björn nämner
att leken är lika viktig som att få mat, sova och att få må bra.
”Stimulansen och omhändertagandet från en vuxen och samspel med andra barn och
med vuxna i lek är lika viktiga” (Norén-Björn, 1983:7-9). Hon nämner att den som inte
får sova och drömma blir på dåligt humör och blir glömska. Norén-Björn anser att leken
har samma funktion för barnen. Norén-Björn nämner att om barnet inte blir stimulerat,
om ingen bryr sig om barnet, om barnet inte får lov att leka och vara med i
gemenskapen sker ingen utveckling och språket blir inte stimulerat (Norén-Björn
1983:7-9).
Enligt Birgitta Knutsdotter Olofsson (2008) är leken ett sätt att få drömma sig bort och
fantisera. Lek är som en mental inställning, ett förhållningssätt till verkligheten där
barnen inte tolkar allt som sägs, görs eller tänks bokstavligt.
Leksignalen är ingen kort signal, som begreppet kan föranleda en att tro, utan ett uttryck
för inställningen, förhållningssättet till verkligheten och tolkningen av det som sker så
länge leken varar (Knutsdotter Olofsson, 2008:9-11).
Under leken sänds viktiga leksignaler ut, till exempel via ögonen, mimik och röstläge
som barn måste förstå. Exempelvis att två barn leker och de säger ”nu tar jag dig, nu
skjuter jag dig” sänds signaler ut som visar att det är på lek.
11
2.2 Begreppet formell lek
Kari Pape (2001) definierar begreppet formell lek att det innebär att pedagogerna deltar
i barnens lek. Formell lek innebär också att pedagogerna har planerat en aktivitet i
förväg. Pape menar att pedagoger har förberett ett material eller aktivitet som har ett
strukturerat syfte och är genomtänkt. Hon anser att formell lek är viktig för
barngruppen, eftersom det stärker gruppkänslan. Via den formella leken får barnen nya
impulser och kunskaper som de kan använda i sin lek (Pape, 2001:92). Pape anser att
leken är ett socialt hjälpmedel, vilket innebär att leken kräver en god förmåga att umgås
med andra. Hon menar därför att leken kan beskådas både som ett mål och som ett
medel när det gäller arbetet med den sociala förmågan (Pape, 2001:56).
Lillemyr (1999) anser att om en pedagog ska delta i barnens lek måste pedagogens syn
till leken vara positiv, av den anledningen att pedagogens grundsyn och uppfattning om
lek påverkar hur pedagogen deltar i leken. I leken gäller det att ta tillvara på lekens
egenvärde och lärande. Pedagogen kan delta i leken när det har en innebörd, till
exempel hjälpa barn att bli accepterade, bidra till att vidareutveckla leken, använda
leken inom ett temaarbete och uppmuntra och inspirera barnen (Lillemyr, 1999:259260).
2.3 Begreppet informell lek
Enligt Mikael Jensen (2009) betyder informell lek att barnen leker ensamma och själva
bestämmer över leken. Fri lek är ett annat namn på informell lek. En pedagog ska finnas
i närheten för att stödja barnens utveckling. En pedagog ska lära barnen hur barnen ska
leka, förstå leksignaler, hålla lekreglerna och lära barnen lekkoderna. Jensen menar att
pedagogernas uppgift blir att göra så att barnen får tillräckligt med tid att leka, för att
utveckla leken. Den fria leken utvecklar barnen både psykiskt och fysiskt. Barnen
utvecklar initiativförmågan, de blir modiga och stimulerar språket (Jensen, 2009:90-91).
12
2.4 Begreppet språkstimulans
Människor talar både verbalt och icke-verbalt språk. Det verbala språket är skrift och
tal. Det icke-verbala språket innebär gester och mimik. Lindö nämner forskaren
Allwood i sin bok att det finns ett kroppsspråk, skriftspråk och ett talspråk. Liberg
menar att via språket kan människor utveckla identitet, gemenskap, kunskap och
inflytande (Lindö, 2002:80).
Enligt Evenshaug och Hallen i Johansson & Svedners bok (2003) kommunicerar barn
redan med sina föräldrar när de föds, vilket sker till exempel via skrik och gråt. Under
50-talet trodde forskarna Skiners på sin teori, den behavioristiska teorin, vilket innebär
att barnens språk blir stimulerat via belöning. Ett exempel på detta är när ett barn ligger
och jollrar säger föräldrarna oftast till barnet, ”va duktig du är” på så sätt får barnet en
belöning. I denna teori lär sig barnet språket med hjälp av förstärkning, spontan
imitation och uppmanad imitation (Johansson & Svedner, 2003:30). Eriksen Hagtvet
anser att ett viktigt stimuleringsområde är att ge barnen begrepp genom erfarenheter och
upplevelser, till exempel utifrån vardagssysslor, vid maten och påklädningen. Ett
exempel är vid påklädning att pedagogen säger begreppen på kläderna, ”nu tar vi på oss
skorna”. Det handlar om att sätta ord på vad barnen gör, upplever, känner och tänker.
Språket kan stimuleras via kommunikation och via bilder. Eriksen Hagtvet menar att det
är viktigt att vi tar tillvara på alla vardagssituationer för att på så sätt stimulera barnens
språkutveckling (Eriksen Hagtvet, 2006:17).
Den kanske viktigaste språkstimuleringssituationen i förskoleåldern, speciellt för yngre
barn med en annan kulturell bakgrund än den svenska, är just då en vuxen eller ett annat
barn namnger saker och kommenterar det som sker. Kommentarer som förankras i en
konkret situation får sin mening utifrån situationen (Eriksen-Hagtvet, 2006:22).
Eriksen Hagtvet nämner att det är viktigt att återberätta och tala om saker som inträffade
igår, om man gjort något speciellt eller om det hände något speciellt. Ett barn som
kommer ihåg rim, ramsor, haft fysisk kontakt med en vuxen och då blivit bekräftad har
lättare för att stimulera sitt språk. Barnet får då en rytm i hela kroppen och när barnet
kan ramsan utantill får barnet en känsla för språket. Det är viktigt att barnet blir
stimulerat från förskolan och upp i skolåldern för att lättare lära sig ett språk (EriksenHagtvet, 2006:22).
13
Enligt Granberg är läsning, sång, rim och drama lika viktigt som kommunikation.
Språkstimulans innebär att pedagogerna ger de verktyg som barnen behöver för att
komma vidare i sin språkutveckling. Det kan ske via nära kontakt med vuxna, vuxna
som är lyhörda, lekar som kroppslekar och rörelselekar. Språksvaga barn kan få hjälp att
stimulera sitt språk genom bilder och sagor (1996:35-36).
2.5 Språkstimulans i den informella leken
När barnen leker använder de sig ofta av symbollek. Detta innebär att en sak kan bli
något annat, exempelvis ett papper blir ett plåster. Jean Piaget menar att i sådana lekar
använder barnet sig av språket och kopplar till verkligheten (Hangaard Rasmussen,
1993:21).
I låtsasleken finns det ingen publik som övervakar barnens lek. Barnen leker helt
omedvetet utan att reflektera över att de leker. Om barnen observeras under sin lek händer
det ibland att de blir uppmärksamma på sig själva och börjar spela roller, bli löjliga och
överdriver sina handlingar. (Hangaard Rasmussen, 1993:46)
Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) talar barnen med ett varierat och större ordförråd i
lekens värld, speciellt om en vuxen är med i leken jämfört med hur barnen talar i
vanliga situationer. De talar oavbrutet för att ge information till varandra om vad som
händer, för att lösa olika problem som uppstår under lekens gång samt rollagerande. Om
barnen inte berättar sitt syfte med leken kan andra barn inte förstå vad som pågår under
lekens gång. Enligt Knutsdotter Olofsson pratar barnen mycket i ensamlek, inte till
någon individ utan egocentrerat. Detta är ett språkligt ackompanjemang till vad de gör.
För att markera fiktion använder barnen verbformen i förfluten tid. Talet om leken
varvas med talet i leken. ”God dag, doktorn. Mitt barn är sjukt.” ”Var har det ont
någonstans?” Detta tal sker med ett rolltypiskt språk; ynkligt för den som är sjuk,
tröstande och lugnande för den som är doktor (Knutsdotter Olofsson, 2008:77).
När barnen berättar om leken, bestämmer roller, scener och använder sin fantasi
använder barnen verbformen preteritum. Ett exempel kan vara när de leker mamma,
pappa och barn ”vi leker att jag var mamma och du var pappa. Vi var i affären och här
var varorna” (Knutsdotter Olofsson, 2008:77). Enligt Smith är en stor del av barnens
lek på förskolan symbolisk. Det innebär att barnen har förmågan att se meningen med
allting, till exempel att en pinne kan bli en häst när barnen leker.
14
Barnen låtsas att en handling har ett annat syfte än i verkligheten. Symbolisk lek
innefattar låtsaslek, fantasilek och socio-dramatisk lek. Socio-dramatisk lek innebär att
två eller fler barn leker en rollek, till exempel att ett barn är en busschaufför och det
andra barnet leker att den ska åka buss (Moyles, 1994:19-20).
När vi vill förstå hur barn kommunicerar i leken är det viktigt att visa på språkets
pragmatiska funktion och betydelse för lekens utveckling. Det är genom att benämna
både handlingar och föremål, t.ex. ”nu rider jag iväg på den här elefanten” som barnen
kan hantera situationen och gå vidare (Löfdahl, 2004:20-21).
Löfdahl anser att om leken ska kunna fungera måste barnen kunna kommunicera med
varandra. En kommunikativ kompetens måste finnas för att kunna tolka och delta i en
leksituation. Detta för att leken ska kunna utvecklas, bestå och kunna delas av flera
deltagare i leken (Löfdahl, 2004:20-21).
2.6 Språkstimulans i den formella leken
Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) är det viktigt att det finns en trygghet i gruppen och
det är pedagogens uppgift att alla barn ska känna sig trygga. Känner sig barnen inte
trygga i gruppen kan det påverka språkstimulansen. Det finns en del barn som inte
klarar av att leka eller aldrig har lekt, i en sådan situation är pedagogens uppgift att
locka fram leken hos barnen. Ett sätt är att dramatisera, att använda animerade dockor
och nallar. Lek uppstår inte alltid av sig själv, därför behöver leken uppmuntran och
näring. Knutsdotter Olofsson nämner att barnen behöver vuxna i sin lek, där de vuxna
kan falla ner på golvet och låtsas vara döda, handla i deras affär, brottas med dem och
framför allt håller i lekreglerna och kan återuppliva fantasivärlden (Knutsdotter
Olofsson, 2008:118).
Johansson och Pramling (2003) menar att barnets intresse ska sättas i fokus, för att
forma och förändra barnet för att passa in i samhället och i skolvärlden. Pedagogen ska
iaktta barnet och lägga märke till vad barnet behöver utveckla inom den sociala och
språkliga kompetensen. Pedagogen ska också ha ett primärt intresse för barnets
livsvärld och villkor och inte utgå från sig själv. Det pedagogiska mötet ska sträva mot
ett symmetriskt förhållande, vilket innebär respekt och ömsesidighet (Johansson &
Pramling- Samuelsson, 2003:33).
15
Pramling och Johansson nämner att människan utvecklas via kommunikation, samspel
med andra och med omgivande miljö. Pedagogiken äger rum mellan människor samt
mellan människan och miljön (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:37).
I Johansson och Pramlings bok uppmanar forskaren Smith pedagoger att låta barnen
redan i tidig ålder delta aktivt, demokratiskt och få fatta egna beslut. Med demokratiskt
menas att barnen får lov att bestämma till exempel vad de vill leka med. Delaktigheten
handlar om att få göra sin röst hörd. På en förskola handlar det om att samspela med en
grupp av barn och vuxna. Pedagogen måste kunna se ur barns perspektiv, det vill säga
försöka se världen och det som sker från barnens synvinkel (Johansson & PramlingSamuelsson, 2003:68-69).
Enligt Smith kan de vuxna låta barnen få välja och planera en aktivitet som barnen
sedan genomför och funderar över varför den lyckades eller inte lyckades. På förskolan
måste det finnas spel, pussel och annat material som kan stimulera barnen så de tränar
till exempel sifferbegrepp, tidsbegrepp och klassificering. Barnen lär sig viktiga begrepp
genom att aktivt utforska och experimentera.
”Barnen ska inte omges av vuxenprat eller domineras av instruktioner utan bör ges
utrymme att utveckla sina egna idéer och lyckas eller misslyckas”. Pedagogernas
uppgift blir att finnas i närheten och uppmuntra barnen, barnen ska få tillgång till att
själva bestämma vad de vill leka med (Smith, 2004:26).
2.7 Lekens roll ur ett sociokulturellt perspektiv
Edenhammar (2000) menar att utan lek stannar barnens utveckling. Begreppet
utveckling definierar Edenhammar till exempel att göra framsteg och utvecklas som
individ. Leken är nödvändig, eftersom den hjälper barnen att hantera sin omgivning och
hjälper individen att förstå omvärlden. Genom leken utvecklas barnet socialt,
känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Barnet lär sig reflektera, förstå olika
situationer, se saker ur olika perspektiv och utvecklar en nyfikenhet och förståelse för
sig själv och för sin omgivning (Edenhammar, 2000:5-7).
16
Ur ett socialisationsperspektiv innebär leken en miljö för barnet att lära sig att vara
social i olika situationer. Detta har en betydelse för deras sociala, känslomässiga och
språkliga utveckling (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:171). Smith menar att
den sociokulturella teorin syftar till att barnet har en tillåtelse att delta i leken utifrån
den egna förmågan. Tillsammans och med stöd från lekkamrater stimuleras deras
inlärning, till exempel språkinlärningen. Om lärande ska stimuleras krävs det att barnen
får tillfällen och utrymme för att öva på detta. Förskolan har en viktig uppgift att bidra
till dessa tillfällen, så att barnen utvecklar sin förmåga och färdigheter (Johansson &
Pramling-
Samuelsson,
2003:68-69).
I
det
sociokulturella
perspektivet
är
kommunikation och interaktion mellan människor avgörande för mänskligt lärande.
Kunskap ska förstås som knuten till argumentation och handling i sociala kontexter, och
som resultat av aktiva försök att se, förstå och hantera världen på ett visst sätt (Johansson
& Pramling- Samuelsson, 2003:68-69).
Det är genom samspråk om omvärlden som människan skapar erfarenheter och skapar
sin verklighet (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:68-69).
Enligt Löfdahl (2004) är det i sociala och kulturella sammanhang som barn utvecklas.
Det finns tre centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet: kontext, mediering
och kommunikation. Inom dessa perspektiv understryks relation mellan individ och
omgivning.
Det finns en dynamik och en ömsesidighet mellan hur ett kollektiv fungerar och hur
individen agerar i specifika sammanhang (Löfdahl, 2004:12).
Barngruppen på förskolan kan ses som ett kollektiv, eftersom de leker tillsammans.
Varje individ anpassar sig efter kulturen som finns på förskolan samt på vilka sätt som
är tillåtna att leka på. Däremot är barnen även ”sociala aktörer, subjekt som handlar i
leken.” Med kulturen anses de enskilda barnen och barngruppen befinner sig i en ram
där individerna formas tillsammans och formar sig själva i olika samspel (Löfdahl,
2004:11-12).
Bråten hänvisar till Vygotskij som menar att vi sorterar våra tankar när vi
kommunicerar, därför är språket en viktig tillämpning. Kommunikation är betydelsefull,
eftersom vi människor då delar och utvecklar normer, idéer, kunskaper och erfarenheter.
I leken kan barnen uttrycka sina värderingar, tankar och känslor. Med språket visar vi
17
sympati, respekt och bearbetar negativa känslor som exempelvis rädsla och aggression
(Bråten, 1998:82-83). En sociokulturell syn på lärandet är att ingen kunskap kan
överföras från en individ till en annan individ. Kunskapen kommer genom
kommunikationen med andra människor. En stor del av utvecklingen sker via
kommunikation när det gäller leken. När barnen är inne i leken sker exempelvis
kommunikation och gemensam kunskap om leken, av den anledningen är det viktigt
med en engagerad vuxen som deltar på barnens villkor. Det barnet resonerar om är
beroende av den kontext som samtalet utspelar sig i. Barnen uttrycker via leken att det
sociala, emotionella, materiella och innehållsmässiga delarna hänger ihop i det som
barnen upplever (Löfdahl, 2004:72).
Löfdahl hänvisar till Vygotskij och menar att han avfärdar tidigare teorier där
undervisningen är beroende av utvecklingen eller där utveckling hos olika människor
beskådas som likvärdiga. Vygotskij vill istället se en dialektik mellan undervisning och
utveckling, han menar att undervisning försiggår i utveckling. Vygotskijs teori om den
närmaste
utvecklingszonen
handlar
om
att
pedagogen
utgår
från
barnets
utvecklingsnivå, det barnet klarar av på egen hand. Med hjälp av undervisning skapas
kvalifikationer för den presumtiva utvecklingen, det som barnet kan klara av med hjälp
av en vuxen eller med ett barn som har mer färdighet.
Barns gemensamma meningsskapande innehåller inte undervisning i traditionell
bemärkelse, barn lär sig av varandra genom att delta i leken och tolka varandras
handlingar. I leken sträcker sig oftast barnet över sin aktuella utvecklingsnivå, menar
Vygotskij, och det som då ligger i zonen för den närmaste utvecklingen flyttas till den
aktuella utvecklingen (Löfdahl, 2004:22). Ett exempel är att ett barn som bygger med
klossar kan själv lägga dessa i en hög, men tillsammans med andra barn eller med en
pedagog kan barnet bygga ett torn.
18
3. Metod
Mitt syfte är att undersöka informell och formell lek och hur dessa kan fungera
språkstimulerande. För att söka svar på mina frågeställningar väljer jag kvalitativa
metoder. Kvalitativ metod innebär intervju och observation. Jag valde att göra
observationerna på en separat förskola, av den anledningen att informanterna inte skulle
känna att jag granskade deras arbete.
3.1 Metodval
Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) anser att kvalitativa metoder såsom
intervjuer och observationer har som mål att se och förstå verksamhetsområdet ur
informantens perspektiv. Intervjuer och observationer ger möjlighet att ta del av de
erfarenheter och upplevelser som informanten har varit eller är med om. Då jag var
intresserad av informanternas erfarenheter och tankar, ansåg jag att de bästa metoderna
för min undersökning var observationer och intervjuer.
3.1.1 Intervju
Genom att använda halvstrukturerad intervju, fick informanterna dels möjlighet att
utveckla sina svar och jag hade möjlighet att ställa följdfrågor om något kändes otydligt.
Enligt Kristin Larsen (2007) som är sociolog och arbetar som lektor på
lärarutbildningen i Oslo väljer den som intervjuar själv vilka frågor som ska undersökas
på djupet och vilka följdfrågor. I en intervju blir det enklare att tolka svaren jämfört med
enkätundersökning, eftersom det sker en observation under intervjun då gester och
kroppsuttryck förekommer. Trost (2005) anser att det personliga mötet är betydelsefullt,
eftersom då förekommer gester och ansiktsuttryck. Dessa uttryck kan bidra till en
förståelse för vad informanten berättar. Nackdelar med kvalitativ metod kan vara att
informanten ger det svar som informanten tror att intervjuaren vill höra. Det tar också
längre tid att sammanställa svaren. Enligt Larsen har frågeställningen, syftet och egna
förutsättningar betydelse för om valet blir kvalitativ eller kvantitativ metod (Larsen,
2007:23). En kvalitativ intervju kan vara strukturerad i olika grader, det vill säga att det
finns specifika frågor precis som i en kvantitativ intervju. Skillnaden är att i kvantitativ
19
intervju får informanten kryssa i svarsalternativ och i kvalitativ får informanten ge egna
svar (Larsen, 2007:83).
3.1.2 Observation
Judith Bell (2006) menar att innan en observationsstudie görs måste observatören veta
vad som ska observeras, vad observatören är intresserad av att veta samt varför en
observationsstudie ger den information som behövs (Bell, 2006:187). Bell skriver att det
inte går att registrera allting som händer och därför måste observatören ha bestämt sig
för om det är innehållet eller processen under en gruppträff som är intressant.
Observatören måste också veta vilka bidrag eller specifika aspekter som är mest
intressanta att undersöka. När observatören har bestämt sig är det dags att avgöra vilka
registreringsmetoder som ska användas (Bell, 2006:192). Metoden observation valdes
för att se om det finns skillnader och likheter mellan den informella och formella leken i
verkligheten. Jag ville främst observera talspråket, det vill säga se hur barnen
kommunicerar med varandra och med vuxna. Jag ville också undersöka hur
verksamheten arbetar för att stimulerar barnens språkutveckling.
3.2 Urval
Enligt Larsen (2007) användes godtyckligt urval, vilket innebär att pedagoger som jag
kände blev tillfrågade om de ville delta i intervjun (Larsen, 2007:77). Tanken bakom
valet var att jag visste att dessa pedagoger hade de kunskaper och erfarenheter som jag
behövde till mitt arbete. Fördelen är att informanterna känner sig trygga i situationen
och kan ge ett avslappnat svar. En annan fördel är att de tog sig tid, eftersom de visste
vad som skulle ske. Nackdelen är att de kanske gav de svaren som de trodde jag ville
höra. Informanterna är alla kvinnor och har olika lång arbetslivserfarenhet.
Informanterna har samma pedagogiska utbildning samt arbetar med samma åldersgrupp,
det vill säga barn från ett till sex år. Fyra pedagoger som arbetar på olika förskolor
intervjuades, en pedagog arbetar i Kronoberg och de andra i Skåne. Två av pedagogerna
är i 30 -årsåldern och två är i 50- årsåldern. Pedagogerna i 30- årsåldern har arbetat som
pedagoger i cirka tre till fem år. Pedagogerna i 50- årsåldern har arbetat som pedagoger
i cirka 30 år. Syftet är att få olika perspektiv på undersökningen, samt kunskaper som
pedagoger kommer ha nytta av.
20
En av informanterna arbetar i förskoleklassen där de arbetar efter Bornholmsmodellen.
Det innebär att barnen utvecklar sitt språk i samröre med andra barn och vuxna.
Bornholmsmodellen går ut på att illustrationer och skriftspråket finns överallt i
verksamheten, exempelvis att sätta upp en bild på en apa och skriva ordet apa under
bilden. I Bornholmsmodellen sker många språklekar, uppdelning av ord och stavelser.
Ett exempel är att barnen får olika kort som de ska bilda till ett nytt ord. Om det står sol
på ett kort och ros på ett annat, bildar det ordet solros. På detta sätt tränar barnen på att
sätta samman ord så de blir sammansatta ord.
Förskolan som blev observerad ligger i sydöstra Skåne, där barnen är mellan ett och
fem år. På förskolan har de tre inneavdelningar och en uteavdelning. De äldsta barnen är
indelade i två grupper och de skiftar om att få vara på uteavdelningen, bytet sker varje
vecka. När observationerna gjordes låg fokus på barnen som är tre och fem år.
Förskolans utemiljö består av stora gröna områden, buskage och gamla träd. Förskolan
har även nära till stranden.
3.3 Datainsamling
När det gällde intervjuerna kontaktades pedagogerna via mejl. När pedagogerna
bekräftade att de ville delta, ringdes de upp för att boka in en träff. Pedagogerna valde
dag och tidpunkt, eftersom de inte skulle känna sig stressade under intervjun. Under
samtalet förklarade jag vad syftet med undersökningen var och att pedagogerna är
anonyma i arbetet. Under tiden jag väntade på att pedagogerna skulle svara på mejlet,
läste jag en del litteratur för att få mer kunskap om ämnet. Först skrev jag ner
intervjufrågorna, därefter delades de in i olika teman. Först ställdes allmänna frågor som
hur många barn det finns på förskolan och andra frågor om verksamheten. Nästa tema
handlade om språkstimulans, vilken syn de har på språkstimulans samt hur de arbetar på
förskolan angående formell och informell lek. Syftet till indelningen av frågorna var att
få en bra och avslappnad samtalsstund samt att få adekvata svar på mina frågor.
Intervjuerna skedde enskilt på varje pedagogs arbetsplats, i ett rum där vi inte blev
störda. Detta beslut är för att informanterna ska känna sig trygga samt att inte behöva
försvara sina åsikter inför andra förskolelärare. Dessutom är det lättare att bearbeta
21
materialet när intervjun görs enskilt jämfört med en gruppintervju. I början av intervjun
förklarades syftet med undersökningen och informanterna tillfrågades om de hade några
frågor. Intervjuerna blev inspelade med hjälp av en diktafon, av den anledningen att
kunna uppmärksamma informanten samtidigt som svaren gavs. Inspelat material ger
chansen att gå tillbaka och lyssna på svaren flera gånger. Efter varje intervju
antecknades sådant som hade uppmärksammats, till exempel deras kroppsspråk och
uttryck.
Enligt Andersson (1985) är en stark strukturerad intervju som att sätta på en tvångströja
på informanten. Han menar att de är fastlåsta till manuset och då finns en risk att det
inte sker ett naturligt samtal. Målet med intervju är att informanten ska känna att det är
ett vanligt samtal och ingen utfrågning. Med stark strukturerad intervju menar han att
frågorna, frågeområdet och frågornas ordning är bestämda innan intervjun. Om den som
intervjuar har erfarenhet och förmåga att intervjua, rekommenderar Andersson
ostrukturerad eller halvstrukturerad intervju. Om ingen erfarenhet finns rekommenderas
strukturerad intervju, annars finns risken att intervjun inte blir bra (Andersson, 1985:7677). Tiden på intervjuerna varierade mellan femton till tjugofem minuter, eftersom
informanterna hade olika erfarenheter och olika mycket information som de ville delge.
Jag avslutade varje intervju med att fråga om de hade mer som de ville delge.
Informanterna sade att jag fick kontakta dem igen om det behövdes.
3.3.1 Observation
Jag kontaktade en förskolerektor i södra Skåne som berättade om mitt examensarbete
för sina anställda. Rektorn mejlade tillbaka vilken förskola som ville delta och vem som
var ansvarig pedagog. Den ansvarige pedagogen kontaktades och första besöket
bokades in.
Målsmännen till barnen fick ett brev angående undersökningen: syftet, presentation av
mig, om barnens anonymitet samt om de inte ansåg min observation av deras barn var
lämplig skulle de kontakta mig. Vid några tillfällen observerades en liten grupp, istället
för hela barngruppen. Målsmännen fick all information om hur jag skulle gå tillväga.
Skriftliga
anteckningar
observationstillfället
noterades
skrevs
en
under
mer
tiden
observationen
sammanhängande
observationerna innan något glömdes bort.
22
text,
gjordes.
för
att
Efter
notera
Tillfälle 1 kl 8:00-10:00: Första timmen observerades lokalerna, för att se hur barnens
innemiljö såg ut och om den kunde vara stimulerande för barnens språkutveckling.
Under denna timme observerades även pedagogernas arbetssätt. Andra timmen hade de
en liten fruktstund och sångstund, då presenterade jag mig för barnen och varför jag
skulle besöka verksamheten. Därefter påbörjades observationerna av barnens lek.
Tillfälle 2 kl 13-16: Under dessa timmar ville jag observera olika leksituationer, därför
befann jag mig i olika rum på förskolan. De hade ett dockrum, vilorum, målarrum och
ett lekrum. Jag valde att befinna mig i varje rum ca en halvtimme till en timme, av den
anledningen att observationerna skulle bidra med något.
Tillfälle 3 kl 8-12: Vid detta tillfälle befann sig barnen ute på gården. Där finns stora
grönområden, ett hus som kallas för ”snickis”, två stugor, buskage, gamla träd,
sandlåda, cyklar och en klätterställning. Några pojkar lekte i ”snickis”, som är ett litet
hus där barnen kan snickra, spika, såga och så vidare. Efter en stund gick en pedagog in
med de barn som frös och lekte Kims lek. Vi satte oss i ett litet rum. Där fanns några
tavlor, en vask, ett runt bord och några stolar.
3.4 Databearbetning
När intervjuerna var gjorda avlyssnades och transkriberades dem. På min dator skrevs
intervjuerna ner ord för ord vad informanten hade svarat, därefter fick materialet ligga
tills det var dags att analysera. Observationerna gjorde skriftligt med hjälp av stödord
under tillfället. Efter varje tillfälle satte jag mig ner och renskrev observationerna, av
den anledningen att jag inte skulle glömma bort något. När alla observationstillfällen
var gjorda och renskriva lät jag materialet ligga till det var dags att analysera. När
transkriberingen pågick anonymiserades materialet för att ingen skulle kunna ta del av
det transkriberade texten, det vill säga ingen återkoppling till pedagogerna eller till
deras arbetsplats. Materialet lästes igenom några gånger, sedan kategoriserades
materialet efter frågeställningarna. Nästa steg var att försöka finna teman i
pedagogernas motiveringar och beskrivningar. De teman som jag urskiljer i materialet
är formell, informell lek, kommunikation och arbetssätt. När teman var funna användes
enligt Larsen en delanalys när resultatet skulle redovisas. Det vill säga att jag
23
organiserade materialet utifrån de teman som jag fann (Larsen 2007:104). När analysen
skrevs belystes först resultatet för att skapa en mening i det som sägs genom att kunna
koppla till olika teorier.
3.5 Etiska övervägande
Enligt Bill Gillman (2008) gäller det att fundera ut vilken information som är nödvändig
om informanterna, för att inte avslöja deras identitet. Dessa frågor kan vara känsliga och
kan göra att informanten inte vill delta (Gillman, 2008:36-37). I denna undersökning
anges bara kön, åldersgrupp och inom vilket område som de arbetar.
I linje med de forskningsetniska principer som Vetenskapsrådet (2002) presenterat, står
det att informanterna ska ha kunskap om syftet med undersökningen, information om
uppgiften, var undersökningen kommer att produceras och att det är frivilligt att delta.
Denna information delgavs i mejlet när de blev tillfrågade att delta i undersökningen. En
annan uppmaning hos Vetenskapsrådet är samtycke. Pedagogerna som deltog fick ett
mejl och målsmännen till barnen fick ett brev angående undersökningen. De kunde
kontakta mig vid frågor eller funderingar om undersökningen. Vetenskapsrådet anser att
informanter ska få vara anonyma, därför fingerades namnen på deltagarna och talspråk
ändrades till skriftspråk. Deltagarna är väl informerade om att arbetet kommer att vara
tillgängligt på Malmö högskolas hemsida.
24
4. Resultat och analys
I följande kapitel presenteras resultatet med efterföljande analys. Inledningsvis
presenteras intervjuerna med pedagogerna i förskolan. Först kommer frågeställningen
vilken syn har pedagogerna på informell och formell lek? att behandlas. Nästa
frågeställning som kommer att behandlas är vad berättar pedagogerna om
språkstimulerande arbetssätt genom leken? I det sista avsnittet kommer vilka skillnader
och likheter framkommer i formell och informell lek när det gäller att stimulera barn
språkligt? att behandlas. Under den sista frågeställningen presenteras både resultatet
och analysen av intervjuer och observationer.
4.1 Pedagogernas syn på informell och formell lek
4.1.1 Amanda
Amanda menar att i den formella leken är det pedagogerna som ger barnen de
förutsättningar som behövs i leken och det är pedagogerna som ansvarar för leken. I den
informella leken får barnen själva använda sin egen fantasi och egna idéer. I formell lek
kan pedagogerna se till att alla barnen kommer till tals, medan i den informella leken
bestämmer de barn som har starkast vilja. Amanda menar att det beror på varje individ,
några barn utvecklar språket bättre i en formell lek och några utvecklar det bättre i en
informell lek. Hon poängterar att barnen använder både kroppsspråket och det verbala
språket för att kunna kommunicera med varandra, oavsett om det är en formell eller
informell lek. På frågan om synen på språkutveckling svarar Amanda: ” Jag tycker att
den är viktig för utan ett rikt språk så saknar du möjlighet för framtiden i skola och i ditt
arbetsliv. Att kunna delta i och ha en aktiv roll i samtalen anser jag är viktiga saker att
träna på.”
Enligt Pape (2001) innebär formell lek att pedagogerna deltar i barnens lek. Pape (2001)
anser att leken är ett socialt hjälpmedel, för att kunna leka måste barnen ha en god
förmåga att kunna umgås med andra. Berg (2009) nämner att det handlar om trygghet,
om barnet känner sig tryggt utvecklas både den sociala förmågan och språket. Det är
pedagogens uppgift att se till att barnen är trygga och kan leka.
25
4.1.2 Emelie
Emelie menar att många olika saker utvecklas i leken, som samspel och
kommunikation. Precis som Amanda anser Emelie att man som pedagog kan delta
aktivt i barnens lek. Emelie svarar att språket finns i allt som vi gör, det vi talar om och
med varandra. Hon menar att språket innefattar även det icke-verbala språket, det vill
säga kroppsspråket. Om barnen inte kan begrepp kan de visa begrepp med hjälp av
kroppsspråket.
Emelie nämner också att ett annat sätt är att använda sig av bilder för att stimulera
språkinlärningen. På Emelies förskola använder de bilder vid sagor, de sätter upp
bilderna på en tavla för att göra sagan mer levande. De har även bilder när de ska gå
igenom sånger och rim. Dessutom kan man vara med och lyssna på vad barnen är
intresserade av för att kunna ge barnen utmaningar som utvecklar leken. Hon berättar att
det inte är ofta som de har formell lek, utan de vuxna försöker vara med i den informella
leken. När pedagogerna deltar i den informella leken låter de barnen bestämma vad
pedagogerna ska vara och barnen får berätta hur leken går till, på så sätt kommer
samtalet in som kan stimulera barnens språkutveckling. Därför är det betydelsefullt att
på Emelies förskola leker pedagogerna med barnen och deltar aktivt i barnens lek.
Ur det sociokulturella perspektivet sker en språkstimulans i alla sociala sammanhang.
Genom leken utvecklas barnet socialt och intellektuellt. Barnet lär sig reflektera och
förstå olika situationer (Edenhammar 2000). Jensen (2009) anser att en pedagog ska
finnas i närheten för att stödja barnens utveckling. En pedagogs uppgift är att lära
barnen hur barnen ska leka, förstå leksignaler, hålla lekreglerna och lära barnen
lekkoderna. Jensen (2009) anser att det är pedagogernas uppgift att se till så barnen får
tillräckligt med tid att leka för att utveckla leken.
4.1.3 Elsa
Elsa skiljer sig inte mycket från vad de andra pedagogerna svarade på frågan. Elsa
håller med Emelie att språket finns överallt, i alla situationer.
Det är viktigt att
pedagogen finns i närheten och kan bidra med begrepp till leken. Hon tror att språket
blir stimulerat både i informell och i formell lek, det viktigaste är att det sker en
kommunikation. Elsa menar att i en formell lek kan pedagogerna ställa följdfrågor och
26
styra leken, dessutom ser pedagogen vad som varje individ behöver träna mer på för att
stimulera sitt språk. Elsa svarar att det gäller att göra mycket med barnen, ställa
följdfrågor till barnen när de berättar något och att barnen ska kunna prata med
varandra, eftersom de lär sig av varandra. Enligt Knutsdotter Olofsson är det
pedagogens uppgift att se till att leken fungerar, att det finns en trygghet för att
stimulera språkinlärningen. Det finns en del barn som inte kan leka eller aldrig har lekt,
därför är det viktigt att pedagogerna deltar i leken.
4.1.4 Carolin
”All lek har stor betydelse för att stimulera språket. Det är viktigt att pedagogerna kan
delta i barnens lek men också bara finnas i närheten.” Carolin nämner att via den
informella leken får de starka barnen som har en stark vilja tid att utveckla sig själva
och stimulera sitt språk. De har oftast ett större ordförråd, men vet inte i vilka
sammanhang visa ord ska användas. I den informella leken finns en pedagog i närheten
som kan hjälpa till. För de svaga barnen så är den formella leken bättre för där känner
de sig trygga, de känner oftast till leken och en pedagog finns i närheten. Carolins syn
på språkstimulans är att språket finns överallt, både det verbala och icke verbala språket.
Det är viktigt att barnen får den tid de behöver för att stimulera sitt språk.
Enligt Edenhammar gör barnen stora framsteg och utvecklas via leken. Leken hjälper
barnen att hantera sin omgivning och att förstå omvärlden. I leken utvecklas barnen på
olika områden, så som det sociala, känslomässiga, motoriska och intellektuella planet.
Carolin och Knutsdotter Olofsson nämner att det är viktigt att barnen finner en trygghet
i barngruppen. De menar att om inte barnen känner sig trygga i gruppen påverkar detta
språkstimulansen. Både Carolin och Knutsdotter Olofsson är överens om att pedagoger
måste delta i leken, eftersom det finns barn som inte kan lekreglerna. Lek uppstår inte
alltid av sig själv, utan måste ha näring och uppmuntran.
27
4.2 Pedagogernas arbetssätt
4.2.1 Amanda
Vi försöker få barnen att våga prata inför gruppen lite mer och har därför börjat med
`mathämtare`, som får följa med och hämta maten och sen berätta för sina kompisar vad
det blir för mat. Detta kan göra så att språkstimulansen främjas.
Mathämtarna följer med en pedagog bort till köket, där kökspersonalen har ställt i
ordning vagnar till barngruppen. Dessa vagnar rullas in i rummet där barngruppen ska
hämta maten. Mathämtarna brukar få berätta vad gruppen får till lunch.
Amanda nämner att hon lyssnar aktivt på barnen och tillför sådant som hon uppfattar
behövs för att föra leken framåt, som kan utveckla barnen på en annan nivå samt kan ge
barnen utmaningar. Hon anser att genom att göra på detta sätt kan språket bli stimulerat
hos barnen. Amanda ger de verktyg som barnet behöver för att stimulera språket och
komma vidare till nästa språknivå. Hon nämner Vygotskijs teori om att stimulera barnet
med hjälp av någon vuxen eller med ett annat barn för att komma upp till nästa
språknivå. Amanda berättar att de har olika språkpass, där de delar in barnen i olika
grupper där de tar hänsyn till individens inlärning. I språkpassen möter pedagogen varje
barn där det befinner sig och för barnet framåt i sin inlärning. Ett språkpass kan vara i ca
tjugo till trettio minuter. Det kan bestå av att läsa en vers eller något annat, till exempel
rim, klappa ord på stavelsenivå och sjunga en sång som hänger samman med det andra
som pedagogen har planerat att göra eller prata om. Språkpass kan även bestå av att
skapa bilder tillsammans eller enskilt, klapplekar till vers eller sång. Ett exempel på en
klapplek är ramsan ”klappa händerna”. En annan språklek kan vara att arbeta med
sammansatta ord, där pedagogen kan ta bort ena halvan av ordet och frågar vad som
finns kvar, till exempel fotboll och ta bort ordet fot, då finns boll kvar. Genom denna
lek lär sig barnen vad sammansatta ord innebär och hur de bildas. Detta kopplar jag till
Vygotskijs (1999) teori den närmaste utvecklingszonen, när en vuxen eller andra barn
hjälper ett barn att komma vidare i språkutvecklingen. Han syftar på att undervisningen
sker i utvecklingen, när en pedagog utgår från barnets utvecklingsnivå, det barnet klarar
av på egen hand. En pedagog eller ett annat barn hjälper barnet att komma vidare till
nästa nivå i utvecklingsfasen.
28
4.2.2 Elsa
Elsa ger ett exempel på att de brukar använda flanosagor, vilket innebär att pedagogerna
tar hjälp av bilderna för att berätta sagan. Hon anser att det blir lättare för barnen att
komma in i sagan samt komma ihåg sagan. Elsa nämner att bilder kan vara en stor hjälp
för att stimulera språkutvecklingen, av den anledningen att de har något konkret att titta
på. Barnen kan ibland inte föreställa sig hur något ser ut utan en bild. Pedagogerna
väljer ofta kända sagor till exempel Bockarna Bruse eller andra sagor som barnen är
intresserade av. Qvarsell (2001) menar att barnets intresse ska sättas i fokus, för att på
så sätt förändra barnet för att passa in i samhället och i skolvärlden. Pedagogen måste
iaktta barnet och se vad barnet behöver utveckla inom den sociala och språkliga
kompetensen.
4.2.3 Carolin
Carolin nämner att de brukar läsa sagor tillsammans med barnen, ha dockteater och
samtala mycket med barnen. Hon nämner att de brukar använda sig av flanosagor, där
barnen får välja vilken saga som de vill lyssna på. På så sätt får de in det demokratiska
valen i förskolan.
Vi tänker inte så mycket på språkstimulansen när vi sitter och planerar. Språkstimulansen
förekommer automatiskt som en röd tråd i vår verksamhet. Barnen samtalar i alla
situationer och vi pedagoger samtalar mycket med barnen.
Hon anser att barnen samtalar om sådant som finns i deras verklighet och som händer
just nu. Carolin nämner att de brukar lyssna och samtala om sådant som barnen är
intresserade av. Enligt Qvarsell (2001) måste pedagogen ha ett stort intresse för barnets
livsvärld och villkor och utgå från barnet. Det pedagogiska mötet ska sträva mot respekt
och ömsesidighet. Som Johansson och Pramling nämner gäller det att pedagogerna kan
se saker från barns perspektiv och sätta barnen i fokus, istället för sina egna behov.
4.2.4 Emelie
Just nu arbetar förskolan där Emelie arbetar tematiskt med språkstimulansen, till
exempel temat vatten. Ibland gör de experiment där barnen exempelvis får fundera,
berätta sina idéer samt fråga om saker.
29
En dag tog vi in en balja med vatten. Barnen fick leta fram tre saker som de trodde skulle
sjunka och tre saker som de trodde skulle flyta. Sedan diskuterade vi varför de trodde det och
testade att lägga sakerna i vattnet. När vi hade gjort experimentet diskuterade vi vad som
hänt och varför.
I deras verksamhet ”befinner” sig språkstimulansen som en röd tråd. Det sker en bra
dialog mellan pedagogerna och barnen. Barnen får lov att vara med och bestämma vad
som ska göras under dagen. Barnen och pedagogerna utnyttjar sin närmiljö och gör ofta
utflykter till lekplatser och bibliotek.
Johansson och Pramling (2003) nämner att människan utvecklas via kommunikation,
samspel med andra och med omgivande miljö. Pedagogiken äger rum mellan människor
samt mellan människan och miljön. Enligt Johansson och Pramling och Lpfö 98 (rev
2010) är det viktigt att barnen får lov att vara med och bestämma. Det viktigaste i
barngruppen är att barnen får komma till tals och göra sin röst hörd. Det måste ske ett
samspel mellan vuxna och barn.
4.3 Språkstimulans i formell lek
4.3.1 Intervju
För pedagogerna som blir intervjuade innebär begreppet lek fantasi, rollekar, socialt
samspel, gemenskap samt att barnen ska ha roligt tillsammans. Pedagogerna anser att
leken har en stor och viktig betydelse för barnen, eftersom de kan lära sig mycket via
lek. I leken kan barnen ta en annan roll och använda fantasin. Barnen lär sig även att ta
ansvar när de leker och att de ska kunna dela med sig. Till stor del utvecklas språket när
de leker och samtalar med varandra, oavsett om pedagogen deltar i leken eller inte.
Vygotskij (1998) menar att vi sorterar våra tankar när vi kommunicerar, därför är
språket en viktig tillämpning. Kommunikation är betydelsefull, eftersom vi människor
då delar och utvecklar normer, idéer, kunskaper och erfarenheter. I leken kan barnen
uttrycka sina värderingar, tankar och känslor. Med språket visar vi sympati, respekt och
bearbetar negativa känslor som exempelvis rädsla och aggression.
30
4.3.2 Observation
Under observationerna ser jag ett exempel på formell lek, vilket innebär att pedagogerna
bestämmer i leken. När jag kom till förskolan vid ett tillfälle befann sig barngruppen
utomhus. Efter en stund kallar pedagogerna på barnen och alla barnen kommer
springande till pedagogerna. När pedagogerna har räknat så alla barn är där, delas
barnen in i smågrupper. En grupp på åtta barn som är i fyra, femårsålder går in, av den
anledningen att barnen fryser. Vi går in i ett av deras rum och sätter oss runt ett bord,
det är dags för Kims lek. Pedagogen förklarar leken och lägger upp olika saker på
bordet och förklarar vad de olika sakerna heter. Några av barnen uttrycker sig och säger
”Sån har vi hemma”. Pedagogen ler mot barnen och frågar vad gör man med en sådan?
Och visar upp en tvättklämma. En av pojkarna säger ”Mamma har sån”. Pedagogen
frågar vad mamman brukar göra med den. Pojken visar med kroppen hur mamman
hänger upp tvätten. Pedagogen säger ”Ja, hon hänger upp tvätt med den”. Leken börjar
och barnen tycker att det är roligt att leka Kims lek, emellanåt börjar några av barnen att
berätta en historia om de olika sakerna och för en enkel dialog med pedagogen.
Här kan vi se ett exempel på barnens förhållningssätt mellan verkligheten och leken
som Lindö (2002) skriver om. Leken bygger broar mellan verkligheten och fantasin.
Leken är en viktig kunskapsform för barnen. I ovanstående exempel förekommer även
inlärning i det abstrakta tänkandet och kreativiteten, när barnen kan se samband mellan
en sak och berätta om erfarenhet. Åsa Wedin (2011) anser att barn föds med förmågan
att lära sig språk genom sociala situationer, till exempel via lek och dialog.
Under observationstillfället blir en pojke rastlös och säger att leken är tråkig. Han börjar
gömma mer än en sak åt gången. Pojken berättar också vad som saknas, även det inte är
hans tur. Pedagogen ber pojken att sluta vid några tillfällen, men pojken börjar knuffa
på en annan pojke. Pedagogen väljer då att avbryta leken och barnen springer ut i de
andra rummen och har informell lek, då barnen får leka vad de vill.
I ovanstående exempel kan vi se att pedagogen försöker träna barnens begrepp och den
sociala förmågan. Enligt Lindö (2002) är leken väldigt viktig för barnen. Det är i leken
som barnen utvecklar motoriken, identiteten och språket. Lindö (2002) anser att leken
även har betydelse för den intellektuella utvecklingen och den sociala förmågan. NorénBjörn (1983) nämner att leken tränar de olika sinnena, matematiska begrepp och
prepositioner. Hon anser att barnen även lär sig olika talesätt och andra benämningar.
31
Barnen lär sig också olika egenskaper genom att få känna på sakerna i leken. I exemplet
ovan pågår formell lek, eftersom det är pedagogen som bestämmer vilken lek de ska
leka, och bestämmer lekreglerna. Det är pedagogen som styr turtagningen och vilket
barn som ska komma till tals. Johansson och Pramling (2003) menar att pedagogerna
måste sätta barnets intresse i fokus. På så sätt formas och förändras barnet för att passa
in i samhället. Det är betydelsefullt med kommunikation och att pedagogen är lyhörd.
Pedagogen ska kunna ge barnen de verktyg som behövs för att utveckla sitt språk.
Jensen (2009) nämner att en pedagog ska finnas i närheten för att stödja och stimulera
barnets utveckling. Pedagogen i Kims lek ger barnen de verktyg som de behöver för att
komma vidare i sin berättelse, hon nämner ordet tvättklämma och när pojken visar med
kroppen vad mamma brukar göra, väljer pedagogen att säga ”ja, hon hänger upp tvätt
med den.” Pedagogen för samtalet vidare och hjälper barnen att utveckla och föra
samtalet vidare. Pojken som avbryter leken blir understimulerad, kanske är han trött
vilket gör att han blir på dåligt humör. Norén-Björn nämner att om ett barn inte blir
stimulerat, om ingen bryr sig om barnet och om barnet inte får delta i leken stimuleras
inte språkutvecklingen. Pojken kanske känner att det tar för lång tid när de andra barnen
ska diskutera och känner sig då utanför. Pojken satt ganska tyst under leken fram tills
han blev rastlös.
Ett annat exempel på formell lek är när fyra flickor som är fyra år kommer tillbaka till
pedagogen och frågar om de kan spela ett spel tillsammans. Pedagogen bestämmer då
att de ska spela memory. Barnen och pedagogen börjar spela och under tiden samtalar
gruppen om de olika bilderna, barnen berättar några historier om bilderna. Till exempel
får en av flickorna upp en bild på en blomma och flickan berättar att hennes mamma
älskar blommor och att de har många blommor hemma. Familjen hade köpt blommor i
helgen som mamman hade planterat. Flickan visar med kroppsspråk hur hennes mamma
planterar blommor.
Annica Löfdahl (2004) menar att en kommunikativ kompetens måste finnas hos barnen
för att kunna tolka och delta i leken. Detta är viktigt för att leken ska kunna utvecklas,
bestå och flera individer ska kunna vara med. Pedagogen ger barnen de begrepp som
behövs, ser varje individ, ger barnen näring och uppmuntran för att kunna föra
diskussionen vidare. Det pedagogiska mötet består av respekt och ömsesidighet mot
barnen. Eftersom det är pedagogen som bestämmer att de ska spela memory och kan ha
32
ett syfte bakom sitt val blir det formell lek. Men om barnen hade kommit med
memoryspelet till pedagogen och frågat om pedagogen ville vara med, då hade det blivit
informell lek. Pedagogen hade då deltagit i spelet på flickornas villkor. Under spelet
sker en kommunikation mellan flickorna och pedagogen. När barnen ser en sak eller en
bild som finns i deras närmiljö kan de reflektera och har ordförrådet, eftersom de kan
sätta sig in i situationen. Pape (2001) anser att leken är ett socialt hjälpmedel, det vill
säga att det krävs en förmåga att umgås med andra. Denna förmåga tränas upp när
pedagogen deltar i leken. Pedagogen i ovanstående observation deltar aktivt i spelet och
kommunicerar med flickorna.
4.4 Språkstimulans i informell lek
Vid ett observationstillfälle börjar dagen med formell lek, som sedan övergår till
informell lek. När alla barn har kommit till förskolan blir det samling i ett av rummen. I
rummet blir det sång och ramsor. Pedagogerna har valt sångerna och ramsorna som ska
sjungas på samlingen, därför är det ett exempel på formell lek. Sångerna och ramsorna
kan också ses som en språkutvecklingsmetod. Texterna innehåller ord och begrepp som
barnen har lärt sig att använda och förstå vad de betyder, vilket visar på en
språkstimulans. Efter tjugo minuter när sångerna och ramsorna är slut övergår den
formella leken till informell lek, då frågar pedagogerna barnen vad de vill leka med och
i vilket rum de vill leka. När alla barnen är tillfrågade får barnen gå och leka.
Jensens (2009) förklaring på informell lek är när barnen själva leker utan någon vuxen
och bestämmer själva över leken. I Johansson och Pramlings (2003) bok lyfter Smith
betydelsen av de demokratiska valen som barnen ska få ta och att barnen även ska få
vara delaktiga. Med demokratiskt val menas att barnen får lov att bestämma till exempel
vad de vill leka med. Delaktigheten handlar om att få göra sin röst hörd. På en förskola
handlar det om att samspela med en grupp av barn och vuxna. Pedagogen måste kunna
se ur barns perspektiv, det vill säga försöka se världen och det som sker från barnens
synvinkel. Exemplet ovan avslutas i informell lek, eftersom barnen får leka fritt och
själva bestämma över vad och vem de ska leka med. Lpfö 98 (rev 2010) belyser också
vikten av de demokratiska valen i förskolan.
33
I följande exempel ser vi hur informell lek kan utveckla leksituationen. Efter samlingen
stannar fem pojkar i lekrummet, där de leker med bilbanan. De bestämmer vilka som
ska vara tjuvar och vilka som ska vara poliser, de samtalar med ljud och korta meningar.
Till exempel ”Nu kommer jag och tar dig”. Efter en stund kommer en annan pojke in i
rummet och ställer sig och tittar på när de andra pojkarna leker. En av pojkarna som
leker ger den nya pojken en bil och säger att han också får lov att vara tjuv. Den
ensamma pojken utsänder leksignaler till de andra pojkarna, eftersom en pojke ger
honom en bil så att han kan vara med. De andra pojkarna kanske vet att den nye pojken
är blyg och de tar därför initiativet att bjuda in honom. Knutsdotter Olofsson (2008)
menar att barn sänder ut olika leksignaler för att kunna leka tillsammans. Lek är en
mental inställning, en hållning till verkligheten där allt som sägs, tänks och görs inte tas
ordagrant. Leken är ett sätt att få fantisera och drömma sig bort.
Leken är uppbyggd av en hel rad av förvandlingar på ett logiskt följdriktigt sätt. […] Man
kan gå in innanför lekramen och ut ur den. När man är inne i leken, så är det lekens regler
och lekens logik som gäller- inte verklighetens (Knutsdotter Olofsson, 2003:10-11).
Forskarna Aukrust och Snow i Löfdahls bok (2004) anser att om leken ska kunna
fungera måste barnen kommunicera med varandra. En kommunikativ kompetens måste
finnas för att tolka och delta i en leksituation för att driva leken vidare. Den blyge
pojken är åskådare för att ta in information om leken och när han sedan blir inbjuden vet
pojken sin lekroll. Under leken samtalar pojkarna, bestämmer roller och använder ett
begripligt språk för att leken ska kunna utvecklas, bestå och delas av flera deltagare.
Efter en stund slutar pojkarna att leka och går ut till en pedagog där de ber henne läsa
för dem. Detta är informell lek, eftersom det är pojkarna som bestämmer att pedagogen
ska läsa för pojkarna och vilken bok som ska läsas. Hade pedagogen kommit till
pojkarna och sagt att hon ska läsa en specifik bok för dem hade det istället varit formell
lek. Eftersom barnen känner sig trygga i denna situation sker en språkstimulans.
Lars- Erik Berg (2009) anser att språket bara utvecklas om barnet känner sig tryggt.
Med tryggt anser han att barnet inte behöver leta efter sin identitet, utan vet vem hen är.
Berg anser också att leken är väldigt meningsfull i traumatiska händelser, eftersom då
får barnet tillfälle att bearbeta sina känslor och minnen. Pojkarna i observationen känner
sig trygga, av den anledningen att det är en pedagog som de känner som läser för dem.
34
4.5 Skillnader och likheter i formell och informell lek
4.5.1 Pedagogerna
Emelie berättar att hon har hört under rollekar att barnen använder ord som till exempel
restaurang, servitris som de inte använder i vanliga situationer. I leken beter sig barn på
ett sätt som de uppfattar verkligheten till exempel att en mamma lagar mat, pappan
jobbar och barnen leker. Alla pedagogerna anser att den informella lekens betydelse för
språkstimulansen är viktig, eftersom barnen måste kunna kommunicera. I informell lek
måste barnen ta mer ansvar som till exempel bestämma lekregler, rollerna i leken och
komma överens. Under den informella leken stimuleras barnens språk på ett annat sätt,
eftersom barnen måste använda språket. Amanda svarar att leken är väldigt meningsfull
för språkets stimulans. Hon menar att det är i leken som barnen får pröva sina teorier,
har tillåtelse att misslyckas och föreställa sig i olika roller.
4.5.2 Observation ute på gården
När jag kommer vid ett observationstillfälle är alla barnen redan ute på gården. Jag går
runt och tittar när barnen leker, där jag får se ytterligare ett exempel på informell lek.
Fyra barn i fyraårsålder leker mamma, pappa, barn i stugan som står på gården. De har
redan bestämt vem som ska vara vem och barnen lever sig in i rollerna. Jag står och
lyssnar på barnen ett tag, då de till exempel säger ”Mamma, får jag lov att gå ut och
leka”, mamma svarar ”Ja, men akta dig för vargen”. Plötsligt kommer där en pojke som
låtsas vara varg och jagar flickan som skriker ”Nej, sluta!” och skrattar. Flickan springer
och gömmer sig bakom mig och tittar fram på pojken som kommer springande och
pekar på honom och skrattar. Flickan säger ”Han ta mig”. Pojken som jagar flickan
försöker springa runt mig för att ta flickan. Flickan som är mamma kallar då på flickan
och ber henne komma in i stugan. Pojken ställer sig utanför och säger ”Jag ta dig när du
komma ut” Enligt Pape (2001) är leken ett socialt hjälpmedel, vilket innebär att leken
kräver en god förmåga att umgås med andra. Denna förmåga utvecklas och tränas i
leken. Pape (2001) menar att leken kan beskådas både som ett mål och som ett medel
när det gäller arbetet med den sociala förmågan. När barnen leker mamma, pappa, barn
är det en koppling både till verkligheten och till leken. Detta är ett exempel på informell
lek, eftersom barnen själva bestämmer lekreglerna och rollerna. Barnen ger den
35
information som behövs för att föra leken vidare. Enligt Norén-Björn (1983) sker leken
via olika signaler som röstläge, mimik och kroppsspråk. När flickorna leker och en
pojke börjar jaga den ena flickan, talade pojken med ett annat röstläge och använde sig
av kroppsspråket, flickan förstod att detta var lek. Detta kan vara det som Knutsdotter
Olofsson (2008) kallar för leksignaler.
4.5.3 Observation i pysselrummet
Under ett annat observationstillfälle går jag in i pysselrummet. Därinne sitter en
pedagog medan både pojkar och flickor pysslar och ritar. En av flickorna förklarar för
mig vad hon har ritat, ”mamma, pappa och två barn”. Jag frågar flickan om det är
hennes familj. Flickan börjar då berätta vad familjen heter och vart de bor. En annan
pojke vill också berätta vad han har ritat. Detta är informell lek, eftersom barnen sitter
och pysslar när jag kommer in. Barnen bjuder in mig till deras lek och vill berätta om
sin familj, även om jag ställer följdfrågor så är jag där på barnens villkor.
Ur ett socialisationsperspektiv innebär leken en miljö för barnet att lära sig att vara
social i olika situationer. Detta har en betydelse för deras sociala, känslomässiga och
språkliga utveckling. Leken är ett socialt sammanhang där barnen kan förhandla och
argumentera för vad de vill göra. Till exempel när barn bestämmer tillsammans vad de
vill leka och rolltagandet.
Efter en stund reser pedagogen på sig och säger till alla barnen att klä på sig för det är
dags att gå ut, därute fortsätter barnen med informell lek. Fem pojkar är inne i ”snickis”
där de spikar på brädor och säger att de ska bygga en båt tillsammans. De samarbetar
och förklarar för varandra vart de olika spikarna ska vara. Enligt Smith ska barnen delta
i
leken efter
egen
förmåga.
Tillsammans
och med
kamraterna utvecklas
språkinlärningen. De sociala situationerna är därför väldigt meningsfulla för barnens
språkinlärning.
4.5.4 Observation i stugan
Ännu ett exempel på informell lek är att sex flickor är inne i stugan och leker med
dockor. Flickorna lekar att de är kompisar och befinner sig på ett café med sina barn. En
annan flicka kommer in i stuga, sätter sig ner och ser sur ut. De andra sex flickorna
ignorerar henne, efter en stund säger en flicka ”Varför är du ledsen? Vart är ditt barn?”
36
Flickan börjar leka med de andra flickorna och låtsas att pappan till barnet har deras
dotter. De andra sex flickorna accepterar detta och de börjar leka med flickan och tröstar
henne.
Exemplet är informell lek, eftersom flickorna leker utan att någon pedagog är i
närheten. Flickorna leker en lek som finns i deras vardagsliv. De vet hur en familj är
uppbyggd och vad som kan ske i en familj, därför kommunicerar de på ett enkelt sätt.
Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) finns tre sociala leksignaler: samförstånd,
ömsesidighet och turtagning. När flickorna leker syns det att de kan behärska alla tre
lekregler. De är direkt överens om att de ska leka mamma, pappa och barn. När en ny
flicka kommer bjuder de andra flickorna in henne i leken och alla får lov att vara
delaktiga i leken. Detta är tydliga tecken på de demokratiska valen som barnen tränas
inför att kunna göra och de kommunicerar med varandra vilket stimulerar språket.
Enligt forskaren Smith har människor förmågan att skapa sociala kontexter, där
utgångsläget är meningsskapande. Människan kan se mening med allting, till exempel
kan en stol bli till en häst. Människan är duktig på att använda fantasin, som stimuleras
och utvecklas i barnens lek. I det sociokulturella perspektivet är kommunikation och
samspelet mellan människor avgörande för det lärandet.
Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) talar barnen med ett varierat och större ordförråd i
lekens värld, speciellt om en vuxen är med i leken jämfört med hur barnen talar i
vanliga situationer. De talar oavbrutet för att ge information till varandra om vad som
händer, för att lösa olika problem som uppstår under lekens gång samt rollagerande. Om
barnen inte berättar sitt syfte med leken kan andra barn inte förstå vad som pågår under
lekens gång.
4.6 Sammanfattning
På frågan om pedagogerna kan ge exempel på aktiviteter som kan stimulera
språkutvecklingen kommer många förslag. Några förslag är rim och ramsor, berätta
sagor med bilder, forska ute i naturen, gå till bibliotek och andra studiebesök samt
språk- och ljudlekar. Detta är lekar och utflykter som pedagogerna måste styra, så
barnen blir stimulerade. Knutsdotter Olofsson (2008) nämner att leken inte alltid
uppstår av sig själv, därför behöver leken uppmuntran och näring.
37
På frågan om vilka arbetsmetoder de använder på förskolan för att stimulera
språkutvecklingen anser pedagogerna att de inte har några speciella metoder. Däremot
samtalar de mycket med barnen, visar intresse och är tillgängliga för barnen.
Pedagogerna nämner att när de planerar verksamheten finns alltid leken och
språkstimulansen med som en del i deras verksamhet. Alla fyra pedagogerna svarar att
miljön har en stor betydelse för barnen, speciellt om de får möjlighet att vistas både
inomhus och utomhus.
Enligt Lpfö 98 (rev 2010) ska barnen kunna leka i olika sorters miljöer, eftersom barnen
då stimulerar sitt språk. Förskolan måste kunna erbjuda en bra miljö för alla barn, där de
känner sig trygga och vågar kommunicera med varandra. Om det finns en positiv och
inbjudande miljö uppmuntras och stimuleras språkutvecklingen.
Pedagogerna har enhetlig syn på sin egen roll när det gäller att stimulera barnens
språkutveckling, pedagogerna menar att de har en stor och betydelsefull roll som
förskollärare. Pedagogerna svarar att det är viktigt att vara engagerad och visa barnen att
de arbetar på förskolan för barnens skull. Betydelsefullt är att kunna se vad varje individ
behöver för att utvecklas och att kommunicera. Amanda och Emelie svarar att det är
förskollärarna som är med under barnens språkstimulans, från bara ljud tills att de kan
säga ord och meningar. Förskollärarnas uppgift är att se till att inget barn hamnar för
långt efter i inlärningsprocessen när det gäller språket och sociala kompetensen.
Dessutom att vara uppmärksam över om det finns ett barn med språksvårigheter, att ta
tag i det och se till att barnen får de möjligheter som behövs för att hen ska stimulera sin
språkutveckling. En skillnad mellan formell och informell lek som pedagogerna lyfter
är att i formell lek ser pedagogerna vad varje barn behöver träna mer på och att varje
barn kommer till tals.
Pedagogernas syn på leken kan vi även koppla samman med olika exempel ifrån
observationerna som är beskrivna ovan. Pedagogen som deltar i memoryspelet ger de
ord som flickorna behöver och kan ställa följdfrågor. Pedagogen deltar aktivt i leken
och befinner sig i nuet. Både i den informella och formella leken pågår en dialog,
barnen kommunicerar med varandra och med pedagogen. Pojkarna som leker med bilar
samtalar och bjuder in den blyge pojken. Pedagogerna som blir intervjuade är eniga i
frågan om i vilka situationer barnen stimulerar sitt språk. De anser att språkstimulans
38
sker i många olika situationer, som till exempel i leken, vardagliga samtal, samspel
mellan vuxna och barn och barn och barn. När frågan om deras syn på språkstimulans
ställs svarar alla pedagogerna att det är en oerhört viktig del att arbeta med på förskolan.
Det gäller att uppmana och uppmuntra barnen till att samtala för att stimulera deras
språk.
Jensen (2009) anser att i informell lek utvecklas barnen både psykiskt och fysiskt.
Barnen utvecklar initiativförmågan, de blir modiga och stimulerar språket. Enligt
Lillemyr (1999) måste pedagogerna ha en positiv syn till leken om pedagogerna ska
delta. Pedagogerna kan delta i leken om det finns ett syfte, till exempel hjälpa barn att
bli accepterat, göra så att leken utvecklas och inspirera barnen så att leken förs vidare.
39
5. Diskussion
Resultatet visar att språkstimulans sker både i informell och i formell lek, däremot på
olika sätt. En skillnad på informell och formell lek när det gäller att stimulera
språkutveckling är enligt pedagogerna att informell lek hjälper de barn med stark vilja.
De barnen vågar pröva sitt språk. De blyga barnen är försiktigare i informell lek och
vågar inte ta risker. I den formella leken där pedagogen deltar aktivt, anser de att de
blyga barnen vågar pröva sitt språk, eftersom de finner sig trygga i situationen. I
formell lek kan pedagogerna bidra med begrepp, vidareutveckla leken, skapa trygghet
och lära ut leksignaler till de barnen som aldrig har lekt. I informell lek lär sig barnen att
delta aktivt och demokratiskt, som jag såg i observationen när barnen fick berätta vad
och vart de ville leka. Pedagogerna berättar i intervjuerna att i den informella leken
utvecklas barnens fantasi. I intervjuerna svarar alla pedagoger att de tror att leken har
samma betydelse oavsett om den är formell eller informell.
Fördelen med formell lek är att pedagogerna ser vad varje individ behöver träna mer på
och varje barn kan komma till tals. Oavsett om leken är informell eller formell måste
barnen kunna kommunicera med varandra, komma överens om vilka roller alla ska ha,
vad som ska hända i leken för att driva leken framåt. I tidigare forskning framkommer
att i den informella leken utvecklas barnen både psykiskt och fysiskt, blir modigare och
stimulerar språket. Både Pape (2001) och Lillemyr (1999) nämner att pedagogen måste
ha en positiv syn på leken och ha förmågan att umgås med andra människor. Som en
röd tråd i arbetet har kommunikation, trygghet, miljö, signaler varit viktiga begrepp
både i den formella och informella leken. Leken har en viktig roll i barnens liv och alla
barn ska få leka. Pedagogerna som deltog i intervjun anser att formell och informell lek
har samma betydelse, men beror på barnets personlighet hur barnet leker och utvecklas.
I intervjuerna kommer pedagogerna med fler förslag på hur pedagoger kan stimulera
språkutvecklingen. Några förslag är rim och ramsor, berätta saker med hjälp av bilder,
forska i naturen, ha temaarbete, göra intressanta studiebesök, och ha språkpass.
Pedagogerna nämner att de inte har någon särskild metod för språkstimulansen, utan att
de samtalar mycket med barnen. Frågan är varför de säger att de inte använder sig av
40
metoder, när de beskriver olika metoder. Exempelvis Vygotskijs utvecklingszon,
Bornholmsmodellen och flanosagor. I den informella leken måste barnen kunna
kommunicera med varandra, och ta ansvar. Barn lär sig av sina misstag, prövar sina
teorier och fantasier. Kamratkulturen är viktig i den informella leken, eftersom de måste
lyssna på varandra. I leken hjälper barnen varandra att utveckla språket. Det som
pedagogerna nämner i intervjuerna syns tydliga kopplingar till litteraturen, till exempel
Pape att leken ska ses som ett socialt hjälpmedel. Ur det socialkulturella perspektivet
handlar mycket om de vardagliga situationerna och att samspråk med andra. Detta lyfter
också pedagogerna att de samtalar med barnen och barnen samtalar med varandra på så
sätt utvecklas språket.
När jag observerade såg jag både den formella och informella leken, även om den
informella leken användes mest. På de förskolor som är med i undersökningen används
barnens lek på ett positivt sätt, det vill säga att det är barnen som får lov att bestämma
och att de planerar sin verksamhet utifrån barnen. Det sker hela tiden en dialog mellan
barnen och pedagogerna. Pedagogerna finns alltid i närheten och har barnens behov i
fokus. Barnen utvecklar socialt, motoriskt, känslomässigt och intellektuellt i leken,
därför är det extra viktigt att barnen deltar i formell och informell lek varje dag.
I den informella leken lär barnen av varandra och de får avreagera sig. Pedagogerna ger
barnen nya hjälpmedel och de har fokus på barnen. Vid läsning av saga kan pedagogen
välja en bok efter barnens nivå, men ändå dramatisera boken. Barnen kan vara delaktiga
i läsningen och det går att diskutera boken på olika nivåer.
För att stimulera barnens språkutveckling gäller det som pedagog att vara lyhörd och att
ha tid för varje barn. Leken är viktig för alla barnen, för barnen lär sig tyda olika
signaler, de får utlopp för sina tankar, erfarenheter och traumatiska upplevelser. Barnen
lär sig att vara sociala med varandra och med andra vuxna.
5.1 Slutsats
Min slutsats är att både informell och formell lek är viktig för barnens språkstimulans.
Vikten av demokratiska val i barngruppen belyses i tidigare forskning, intervjuerna och
i observationerna. Barnen står i fokus, pedagogerna deltar aktivt i barnens lek,
41
pedagogerna förändrar inte barnens lek utan går in i rollen som barnen ger pedagogerna.
Både forskarna och pedagogerna nämner vikten av att barnen ska finna sin identitet,
trygghet och få tid att leka. En pedagog borde arbeta mycket med tryggheten i en grupp,
för det sker ingen utveckling hos individen om barnet inte känner trygghet. Leken är ett
sätt att bearbeta händelser, både negativa och positiva händelser. Min syn på den
informella leken var lite negativ innan, men efter detta arbete har min syn förändrats.
Jag är medveten om att mitt resultat är begränsat och att det kan se olika ut på olika
förskolor och att pedagoger kan ha olika tankar, men det jag har fått information om är
sådant som vi även har lärt oss på lärarutbildningen. Språkutvecklingen sker redan när
barnet är nyfött. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att oavsett om det
är informell eller formell lek så påverkar det språket. Det vikigaste är att samspråka med
varandra och att låta barnen vara delaktiga.
5.2 Metodkritisk diskussion
Genom mina val av metoder har jag fått svar på mina frågeställningar. Eftersom jag är
en ovan intervjuare kan detta möjligtvis ha påverkat resultatet. Det var ibland svårt att
ställa rätt följdfrågor. Även om jag var ovan med intervjuer har informanternas tankar
och erfarenheter kommit fram, vilket är syftet med en kvalitativ intervju. Informanterna
var alla kvinnor, arbetade på förskola och hade lärarutbildning. Resultatet hade kunnat
bli annorlunda om jag inte hade haft kontakt med pedagogerna förut.
Mina observationer anser jag var viktiga för att få en egen bild av verklighet och kunna
föra en bättre dialog med informanterna, däremot önskar jag att det fanns mer tid att
göra fler observationer. Om observationerna hade gjorts på någon av informanternas
arbetsplatser tror jag att de hade känt sig övervakade och hade tappat lusten att delta i
intervjun. Nu i efterhand borde jag ha intervjuat fler pedagoger, men att det inte blev så
berodde på tidsbrist. Pedagogerna som deltog i intervjuerna hade likvärdiga svar blev
det inget diskussionsunderlag, däremot blev det mer en bekräftelse på att de visste hur
viktig leken är för barnen. Det var betydelsefullt att jag hann använda två metoder för
att kunna jämföra verkligheten med tidigare forskning. Det innebär också att jag fick ett
större perspektiv på verkligheten, då jag både fick höra hur pedagogerna arbetar och se
med egna ögon hur verksamheten fungerar.
42
5.3 Pedagogiska implikationer och vidareforskning
Jag har nu fått en annan syn på lekens betydelse, att det är lika viktigt att ha formell och
informell lek på en förskola. Det viktigaste är att barnen blir stimulerade så att språket
utvecklas, målen som står i Lpfö 98 kan ändras så de blir mer inlärning via
leksituationer. Pedagogerna måste planera och vara med aktiva i barnens lek. Nya
forskningsfrågor kan vara att undersöka lekmiljön, även undersöka vad barnen tycker
om informell och formell lek samt vad barnen tycker om att pedagogerna deltar i
barnens lek. Men är detta möjligt? I verkligheten är barngrupperna stora och det är få
pedagoger på en förskola. Då blir det svårt för pedagogerna att finnas till vid varje
leksituation. Jag kan förstå att det är viktigt att pedagogerna finns i närheten av varje
leksituation för att inspirera, uppmuntra och se till att barnen utvecklas. Det är
betydelsefullt med både informell och formell lek, därför måste pedagogerna våga göra
mer tillsammans med barnen. Det kan förekomma stress på grund av kursmålen, men
barnen måste sättas i fokus och alla har vi olika inlärningsstilar. Pedagogerna måste
samarbeta mer och ta tillvara på barnens erfarenheter.
43
7 Referenser
7.1 Elektroniskt
Lärarutbildningen svenska i ett mångkulturellt samhälle, (2008) Huvudämne svenska i
ett mångkulturelltsamhälle. Malmö högskola
http://www.mah.se/pages/63930/Svenska%20i%20ett%20m%C3%A5ngkulturellt%20s
amh%C3%A4lle.pdf
Skolverket (2010) Läroplan för förskola. Reviderad 2010.
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistiksamhällsvetenskaplig forskning. Stockholm. Vetenskapsrådet.
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
7.2 Litteratur
Andersson, B-E. (1985). Som man frågar får man svar – en introduktion i intervju- och
enkätteknik. Stockholm: Raben & Sjögren
Bell Judith (2006) Introduktion till forskningsmetodik. Lund Studentlitteratur
Berg Lars-Erik (2009) Vart tog leken vägen? Lärarförbundet. Pedagogiska magasinet
3/09
Bråten Ivar (1998) Vygotskij och pedagogiken. Lund Studentlitteratur
Edenhammar Karin (2000) utan lek ingen utveckling: metoder och förutsättningar för
barns lek. Stockholm Rädda barnen
Eriksen Hagtvet, Bente (2006). Språkstimulering. Del 2: Aktiviteter och åtgärder i
förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur.
Gillham Bill (2008) Forskningsintervju: tekniker och genomförande Lund
Studentlitteratur
44
Granberg, Ann (1996). Småbarns sagostund. Kultur, språk och lek Stockholm: Liber
AB.
Hangaard Rasmussen, Torben (1993) Den vilda leken. Lund Studentlitteratur
Jensen Mikael m. fl (2009) Leka för att lära. Lund Studentlitteratur
Johansson Bo & Svedner Per Olov (2003) Så erövrar barnen språket. Uppsala
kunskapsföretaget
Knutsdotter Olofsson Birgitta (2008) I lekens värld. Fjärde upplagan. Stockholm Liber
Kvale Steinar & Brinkmann Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund
studentlitteratur
Larsen Ann Kristin (2007) Metod helt enkelt. Malmö Gleerup
Lindö, Rigmor (2002) Det gränslösa språkrummet. Lund Studentlitteratur
Lillemyr, Ole Fredrik (2002) Lek-upplevelse- lärande i förskolan och skolan.
Stockholm Liber
Löfdahl Annica (2004) Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll Lund
Studentlitteratur
Moyles R. Janet (1994) Släpp in leken. Stockholm Runa
Norén-Björn Eva (1983) Arbeta-leka-lära Stockholm Liber Förlag
Pramling Samuelsson Ingrid & Johansson Eva m. fl (2003) Förskolan- barns första
skola. Lund Studentlitteratur
Pape Kari (2001) Socialkompetens i förskolan- att bygga broar mellan teori och praktik.
Stockholm Liber
Trost Jan (1995) Kvalitativa intervjuer. 3 uppl. Lund studentlitteratur
Wedin Åsa (2011) Språkande i förskolan och grundskolans tidigare år. Lund
studentlitteratur
Winnicott Donald (1971) Playing and reality. London Tavistock Publications
45
8 Bilaga
1. Hur många barn går det på er förskola?
2. I vilka situationer anser du att barnen utvecklar sitt språk?
3. Vilken är din syn på språkutveckling?
4. Vad innebär begreppet lek för dig?
5. Hur ser du på lekens betydelse?
6. Vad anser du om lekens betydelse när det gäller språkutvecklingen?
7. Hur ser du på den fria lekens betydelse för språkutvecklingen?
8. Hur ser du på den styrda lekens betydelse när det gäller språkutvecklingen?
9. Vilka arbetsmetoder använder du för att stimulera språkutvecklingen genom leken?
10. När ni planerar er verksamhet hur tänker ni då kring lek och språkutveckling?
11. Hur ser du på miljön när det gäller språkutvecklingen?
12. Kan du ge exempel på aktiviteter som kan främja språkutvecklingen?
13. Hur ser du på din roll att främja barns språkutveckling?
46
![Utveckling och lärande[1]](http://s1.studylibsv.com/store/data/000066982_1-f3a4c9a9afcfa48e14746e5bd99203b8-300x300.png)
