Lunds Universitet
Sociologiska Institutionen
SOC 344, 41-60p.
Vårterminen 2003
Kropp, Genus och Sexualitet
Kvinnors representation i Vecko Revyn
Författare: Anneli Pekula
Handledare: Katarina Sjöberg
Abstract
Författare: Anneli Pekula
Titel: Kropp, Genus och Sexualitet. Kvinnors representation i Vecko Revyn
Uppsats SOC 344, 41-60p, Vårterminen 2003
Handledare: Katarina Sjöberg
Sociologiska Institutionen, Lunds Universitet
Mycket av den feministiska forskning som har gjorts om kvinnors representationer i medierna
har handlat om att synliggöra kvinnors förtryck. Jag menar att det är möjligt att tolka kvinnors
representationer som både förtryckande och emanciperande. Min utgångspunkt är att genus
och sexualitet är sociala konstruktioner och att dessa samspelar i (åter)skapandet av kvinnor.
Kroppen i sin tur är starkt kopplad till både genus och sexualitet vilket är grund till
frågeställningen: Hur representeras kvinnors kroppar, genus och sexualitet i Vecko Revyn?
Jag har gjort en kvalitativ analys av fyra nummer av Vecko Revyn från sommaren 2002 och
använt mig av teorier av Sandra Harding (1986) och Stevi Jackson (1999) för att visa hur
genus och sexualitet (åter)skapas på olika nivåer. För att fånga förtryckande aspekter av
representationerna har jag använt mig av Sandra Lee Bartkys (1990) teori om att kvinnors
ökade emancipation motarbetas med ökad objektifiering. För att visa hur representationerna
kan ses som destabiliserande av genusnormen och därmed frigörande ur feministisk synvinkel
har jag använt mig av queer teorier (Rosenberg, 1996a, 1996b, 1999).
Allmänt ger studien exempel på hur kropp, genus och sexualitet samverkar i återskapandet av
kvinnor. Vidare visar den att heterosexualitet tas förgivet medan homosexualitet är det synligt
”andra”. Framförallt är de kvinnor som representeras västerländska, unga, smala och
heterosexuella och en disciplinerande blick angående kvinnors utseende är närvarande. Det är
även möjligt att finna queeraögonblick i de analyserade numren i form av uttalad
homosexualitet och sexuella undertoner i exempelvis vissa kvinnors vänskapsrelationer.
Likaså är det möjligt att se vissa av representationerna som potentiellt vidgande av begreppen
kvinna och kvinnlighet då de visar kvinnor i roller som inte vanligtvis faller inom ramen för
det traditionellt kvinnliga.
Nyckelord: Kropp, genus, sexualitet, feminism, (åter)skapande, objektifiering, destabilisering
2
Innehållsförteckning
Inledning……………………………………………………………
4
Syfte och Frågeställning……………………………………………………..
4
Bakgrund……………………………………………………………. 5
Kvinnor i Kvinnomagasin…………………………………….……………… 6
Vecko Revyn och Feminism………………………………………………… 7
Teori………………………………………………………………… 7
Kön och Genus………………………………………………………………. 8
Genussystemet……………………………………………………………….
8
Sexualitet…………………………………………………………………….. 9
Kvinnor och Skönhet………………………………………………………… 10
Queerteori……………………………………………………………………. 11
Material och Metod…………………………………………………. 12
Hermeneutisk Metodologi……………………………………………………. 13
Diskursanalys………………………………………………………………… 13
Dokumentanalys……………………………………………………………… 14
Representationer………………………………………………………………. 15
Analys………………………………………………………………. 16
(Åter)skapande av Genus…………………………………………………….
17
(Åter)skapande av Heterosexualitet………………………………………….. 19
Den Ideala Kvinnan………………………………………………………….. 23
Queeraögonblick……………………………………………………………… 25
Sammanfattning…………...………………………………………… 27
Litteraturförteckning………………………………………………… 30
3
Inledning
Som feminist anser jag att kvinnor ska ha lika rätt och lika värde som män och att det är
viktigt att de ojämlikheter som finns mellan könen uppmärksammas samt åtgärdas. Dock är
feminism så mycket mer än detta för mig. Jag menar att det inte är så enkelt som att
uppvärdera kvinnor och kvinnlighet och ge lika lön för lika arbete. Istället menar jag att det
även finns en problematik i själva kategoriseringarna kvinnlighet och manlighet. De två snäva
genuskategorierna kopplade till två kön medför begränsningar på så sätt att människor oftast
inte utvecklas efter sina begåvningar eller temperament utan istället formas efter vad som
förväntas av dem på grund av deras könstillhörighet (Mead, 1935). Likaså finns det individer
som varken kan identifiera sig med det kön eller det genus som de förväntas tillhöra vilket
kan leda till identitetskriser och utanförskap av olika slag. Dock är upprätthållandet av de två
kön och genus som existerar av största vikt för bevarandet av den västerländska patriarkala
strukturen då det i kategorierna kön och genus även finns ett hierarkiskt tänkande där allt som
konoterar manlighet är överordnat det som konoterar kvinnlighet (Jackson, 1999).
Jag tror det är möjligt att på sikt (re)konstruera vad som anses vara kvinnligt och manligt
vilket i sin tur kan leda till att både kvinnor och män får ett bredare spektrum av tänkbara
identiteter och beteenden. Likaså tror jag att det är möjligt att ändra nuvarande hierarkiska
tänkande om femininitet och maskulinitet. Att upplösa och dekonstruera kvinnlighet och
manlighet innebär inte en önskan om att förbjuda vissa uttryck, istället är detta en önskan om
att låta bra som dåliga positioner, fenomen och egenskaper vara tillgängliga för alla. Min
dröm är inte att mänskligheten ska vara en grå massa där är alla är likadana, istället håller jag
med socialantropologen Margaret Mead (1935: 135) när hon skriver att ”om vi skall
åstadkomma en rikare kultur, rik på kontrasterande värden, måste vi ta hänsyn till hela skalan
av slumrande mänskliga anlag och skapa en värld där varje särskild mänsklig begåvning
kommer till sin rätt.”.
Syfte och Frågeställning
I dagens samhälle är populärkulturen en stor influens vad det gäller ungdomars
identitetsformande. Den är dessutom med och både formar och speglar de normer och ideal
som existerar. Populärkultur kan således både ses återskapa rådande föreställningar och
normer, samt verka destabiliserande och skapa nya (Gunter, 1995). Ur ett feministiskt
4
perspektiv anser jag det därmed viktigt att titta på hur kvinnor representeras inom
populärkulturen. Min utgångspunkt är att genus och sexualitet är sociala konstruktioner och
att dessa samverkar i (åter)skapandet av kvinnor. Kroppen i sin tur är starkt förknippad med
både genus och sexualitet då kroppen är bärare av genus (Woodward, 1997). Min
frågeställning är: Hur representeras kvinnors kroppar, genus och sexualitet i Vecko Revyn?
Val av material har sin grund i att Vecko Revyn i dagsläget är en av Sveriges största
ungdomstidningar med unga kvinnor som målgrupp (Hadenius och Weibull, 1999).
Jag kommer göra en kvalitativ analys av innehållet i fyra nummer av Vecko Revyn från
sommaren 2002. Då de flesta feministiska forskningsprojekt är inriktade på att fånga det
förtryckande i kvinnors representationer är jag snarare intresserad av att fånga det tvetydiga i
dessa då min förförståelse är att kvinnors representationer kan ses som både emanciperande
och förtryckande beroende på hur de tolkas. För att visa hur genus och sexualitet konstrueras
på olika nivåer kommer jag att använda mig av Sandra Hardings (1986) och Stevi Jacksons
(1999) teorier. För att fånga förtryckande aspekter av kvinnors representationer kommer jag
använda mig av sociologen Sandra Lee Bartky (1990) som menar att kvinnors ökade
emancipation motarbetas med ökad objektifiering. Slutligen kommer jag använda mig av
queerteorier för att visa hur representationerna kan ses som destabiliserande av genusnormen
och därmed frigörande ur feministisk synvinkel (Rosenberg, 1996a, 1996b, 1999).
Bakgrund
Feministisk forskning om kvinnors representationer i medierna har mestadels varit fokuserad
på att fånga förtryckande aspekter av dessa (Storey, 2001). Många delar Angela McRobbies
(1981) åsikter om att det är svårt för läsare att föreställa sig alternativ till den bild som visas
av femininitet då kvinnor framställs enligt en snäv stereotyp vilken verkar vara definitiv.
Joke Hermes (1995), lektor i media studier, menar att många feminister delar upp kvinnor i ett
"vi" och ett "de" där "vi" står för personer som tar avstånd från kvinnomagasin, medan "de"
syftar till de "dumma och oupplysta" kvinnorna som inte gör det. Den feministiska strävan
hos dessa feminister ligger i att medvetandegöra de oupplysta kvinnorna så att de slutar läsa
kvinnomagasinen. Detta är dock, enligt Hermes, en förlegad feminism. Hon förespråkar
istället en postmodern syn som går ut på att respektera snarare än bekymra sig över personer
5
som läser kvinnomagasin. Hermes menar att innehållet får mening genom läsaren som
(re)konstruerar texterna och att det är nedlåtande att tänka att läsaren inte lägger egen
innebörd i det de läser.
John Storey (2001), professor i cultural studies, tar upp ännu några alternativa feministiska
infallsvinklar inom populärkulturen. Han nämner bl.a. Janice Winship som, tvärtemot de
flesta medieforskande feminister, menar att det är viktigt att se efter vilka möjligheter det
finns att ta över kvinnomagasin genom att kritiskt se över dess begränsningar samt undersöka
vilken potential de har till förändringar av de normer och ideal som råder. Detta istället för att
enbart nöja sig med att se till magasinens begränsningar ur ett feministiskt perspektiv.
Kvinnor och Kvinnomagasin
Forskning om kvinnomagasin visar att de riktar sig till kvinnor och fungerar som
överlevnadsmanualer vilka förser läsarna med praktiska råd om hur de överlever i en
patriarkal kultur. Shopping är det bästa överlevnadstipset och uppmuntras i annonser, modeoch sminkreportage, vilka beskriver hur du, som kvinna, uppnår en framgångsrik femininitet.
Om en kvinna följer råden och köper de rätta produkterna blir hon en bättre älskarinna, mor,
fru och kvinna. Kvinnor framställs ha ett begär som enbart kan tillfredsställas genom
shopping. Vidare talar magasinen till ett "vi" som innefattar kvinnor från olika kulturella
grupper. Kvinnor ses som en homogen grupp. Samtidigt som kvinnor talas till som ett ”vi”
uppmuntras dock kvinnor att enskilt, istället för att tillsammans, genomföra motstånd genom
att tidningarna inte synliggör kvinnors gemensamma historia och underordning (Storey,
2001). Kvinnoforskaren Cheri Register (1976) menar att texter, genom att visa starka
vänskapskänslor mellan kvinnor eller genom att återge vanliga händelser som den kvinnliga
läsaren känner igen, kan bidra till en positiv gemenskap mellan kvinnor, ett slags systerskap.
Det kan även hjälpa läsare att förstå och känna inlevelse med kvinnor vars livserfarenheter är
helt olika deras egna. Dock verkar detta inte var något som sker i dagens kvinnomagasin då
det enligt senare forskning om dessa snarare tycks vara tvärtom.
I Anja Hirdmans (2001) nyutkomna avhandling Tilltalande bilder undersöks hur kvinnor och
män representeras i Vecko Revyn och Fib aktuellt. I Vecko Revyn framställs femininitet som
något som går att lära sig genom att exempelvis klä och sminka sig på ett visst sätt och
maskulinitet ha en stor och viktig plats i den kvinnliga världen då femininiteten skapas i
relation till denna. Vidare framställs banden mellan kvinnor och män som starkare än banden
6
kvinnor emellan, då det mellan kvinnor snarare råder konkurrens än systerskap. Hirdman
menar att Vecko Revyn placerar sig själv som en stöttande väninna som förser läsarna med
viktiga tips och nödvändiga verktyg i kampen kvinnor emellan. Slutligen gör Hirdman en
jämförelse mellan Vecko Revyns omslag från 90-talet med Fib aktuellts omslag från och 70talet vilka, när de visas bredvid varandra, har slående likheter. Det som på 70-talet var omslag
till herrtidningar, är på 90-talet omslag till ungdomstidningar med unga kvinnor som
målgrupp.
Vecko Revyn och Feminism
Det finns flera intressanta aspekter av Vecko Revyns historik varav jag har valt att
koncentrera mig på dess feministiska inriktning. Hösten 2000 fick tidningen en ny
chefsredaktör, Emma Hamberg, vars avsikt var att göra Vecko Revyn till en mer feministiskt
inriktad tidning. Det visade sig dock att hennes feministiska idéer inte var kommersiellt
gångbara. Exempelvis sjönk försäljningssiffrorna rejält när det var en mörkhyad kvinna på
omslaget istället för en vithyad som det vanligtvis brukar vara. Detta gjorde att man avstod
från flera av de feministiska ansatserna. Dock har några av dem fått fäste, exempelvis är
fröken Sverige tävlingen avskaffad vilket var ett av delmomenten för att skapa en tidning där
fler ”vanliga” kvinnor skulle få synas och ta plats (Sjöström och Willers, 2002).
Teori
En av bristerna i många feministiska projekt har varit att de ofta inneburit exkludering av
vissa kvinnor, samt missvisande likheter kvinnor emellan. Detta på grund av att det har talats
om kvinnor som en homogen grupp (Harding, 1986). Jag vill därför, i enlighet med Donna
Haraway (1991), uppmärksamma att då man inringar något, i detta fall kvinnor, producerar
man både dissonans inuti gruppen, samtidigt som man avvisar det utanför. I denna uppsats
kommer jag tala om kvinnor, dock vill jag poängtera att jag inte avser att behandla kvinnor
som en homogen grupp.
Jag vill även tydliggöra nackdelen med att kategorisera representationer som enbart positiva
eller negativa genom att använda mig av Haraways (1991) vidareutveckling av tanken om
risken med att ringa in ett objekt. Haraway menar att inringandet av ett objekt bidrar till att ett
säkrare motstånd kan formas, då de exakta koordinaterna för att slå och skapa störst effekt är
7
inskrivet i själva inringandet. Istället för att enbart fokusera på hur kvinnor t.ex. objektifieras
borde det mest effektiva angreppssätt om man vill förändra hegemonin, alltså vara att inta en
fragmenterad position där det är möjligt att utläsa goda och dåliga kvalitéer i ett och samma
fenomen. Ett fragmentiserat tänkande bidrar dessutom inte, i samma utsträckning, till att
reproducera de dikotomier som genomsyrar det västerländska samhället, då det inte
nödvändigtvis följer rådande normer om vad som är bra respektive dåligt.
Kön och Genus
Med kön åsyftar jag, i detta arbete, det biologiska könet, medan ”/g/enus” betecknar ett
betydelsesystem, som består av två varandra motsatta och uteslutande kategorier vari alla
människor placeras. Genus baseras på en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna
mellan män och kvinnor” (Kulick, 1987:11). Dock menar jag i enlighet med
socialantropologen Don Kulick att ”/d/et är viktigt att framhålla att det inte är de biologiska
skillnaderna i sig som utgör genus utan det är tolkning av dessa” (Kulick, 1987:11). Detta
betyder att biologi upplevs genom kultur. Biologi talar alltså inte för sig själv utan tolkas så
att den stämmer överens med existerande kulturella föreställningar. De biologiska
skillnaderna mellan män och kvinnor utgör med andra ord inte någon urkälla där idéer om
kvinnligt och manligt hämtar form och innehåll, snarare är det så att ”dessa skillnader betonas
eller tonas ner, framhävs eller glöms bort beroende på kulturella orienteringar och sociala
förhållanden” (Kulick, 1987:11).
Genussystemet
Feminism är inget enhetligt begrepp, det är mer riktigt att tala om feminismer i plural. Den
gemensamma nämnaren för de olika typer av feminismer som finns brukar sägas vara
intresset för att synliggöra genussystemet. Grunden för den klassifikationsprincip som finns i
genussystemet är användandet av binära motsatspar. Mänskligheten delas upp i dikotomierna
maskulint respektive feminint vilka är hierarkiskt ordnade med det maskulina högre värderat
än det feminina. Aktiv/passiv, stark/svag offentlig/privat, logisk/ologisk, förnuft/känsla,
autonom/omvårdande är några av de många motsatspar som konoterar till maskulinitet
respektive femininitet (Hjälmeskog, 1999).
Enligt Harding (1986) (re)konstrueras genussytemet på tre olika nivåer; den symboliska, den
strukturella och den individuella. Förgivandetaganden som är resultatet av användandet av
dikotomier och andra föreställningar som finns om maskulinitet och femininitet, vilka skildras
8
genom symboler och i språk, är (re)konstruktion på symbolisk nivå. Den strukturella
processen avser följden som blir av den symboliska processen i form av exempelvis
könsarbetsfördelning och andra åtaganden och handlingar, vilka ses som maskulina respektive
feminina. Den individuella processen syftar slutligen till hur enskilda individer socialiseras in
i de dikotoma föreställningarna som finns.
Sexualitet
Enligt Jackson (1999) är även sexualitet konstruerat. Jackson menar att det sexuellas innebörd
produceras socialt och är historiskt och kontextuellt föränderligt och i dagens västerländska
samhälle är heterosexualiteten en oproblematiserad ”omärkt” norm som inte behöver
rättfärdiga sin existens medan homosexualitet, å andra sidan, är det synligt och öppet
diskuterade ”andra”. Konstruktionen av sexualitet sker, enligt Jackson, på samma tre nivåer
som de Harding (1986) tar upp gällande konstruktionen av genus. Vidare menar Jackson
(1999) att konstruktionen av sexualitet är kopplad till genus på alla tre nivåerna. På symbolisk
nivå konstrueras sexualitet genom, och i, språket på så sätt att mening produceras genom
diskurser som definierar vad som är sexuellt, vad som skiljer onormala sexualiteter från
normala sexualiteter, samt skapar ”korrekta” feminina och maskulina former av sexualitet. På
strukturell nivå produceras sexualitet genom lagen, staten och sociala konventioner och
institutionaliseringen av heterosexualitet vilar på grundantaganden om specifika former av
sociala och sexuella relationer mellan kvinnor och män. Slutligen (åter)skapas sexualitet på
individuell nivå genom vad individer faktiskt gör. Meningen skapas här genom de sociala
praktiker som bedrivs kring sexualitet.
I samband med konstruktion av sexualitet kommer jag även att använda mig av Gayle Rubins
(1992) tankar om att det i det västerländska samhället finns en sexnegativitet där sexualitet
uppfattas som en farlig, destruktiv och negativ kraft. Likaså menar Rubin att det finns ett
hierarkiskt tänkande där sexuella handlingar delas upp i bra respektive dåliga. Rubin (1975)
har även skrivit om vikten av särskiljandet av män och kvinnor för att upprätthålla
heterosexualiteten då hon menar att uttrycket patriarkat inte är tillräckligt för att förklara hur
samhället är organiserat, samt hur genus och sexualtet reproduceras. Istället talar hon om
släktskap som ett centralt begrepp. Angående frågan hur kvinnor blir kvinnor och män blir
män menar Rubin (1975) att förutsättningen är två typer av människor som är komplementära.
Detta medför ett tabu mot likheter mellan kvinnor och män vilket medför ett undertryckande
av naturliga likheter mellan könen samtidigt som det sker ett förstärkande av skillnader.
9
Enligt Rubin är de biologiska skillnaderna mellan könen egentligen är minimala och genus är
således överdrivna skillnader mellan kvinnor och män. Sammanfattningsvis menar Rubin att
äktenskapet försäkrar att kvinnor och män förblir komplementära vilket medför obligatorisk
heterosexualitet och en begränsning av kvinnors sexualitet. Likaså medföljer ett implicit
förtryck mot bl.a. homosexuella vilket är en av orsakerna till de hierarkier som finns.
Kvinnor och Skönhet
Enligt Naomi Wolf (1992) och Bartky (1990) har den patriarkala makten i det västerländska
samhället moderniserats. Den nya formen av makt utgörs genom olika typer av ideal som
kvinnor förväntas och uppmuntras att efterlikna. Både Wolf (1992) och Bartky (1990) menar
att parallellt med att idealen att efterlikna har blivit fler har objektifieringen av kvinnor ökat
och båda dessa två fenomen är en konsekvens av kvinnors ökade emancipation. Skönhetsideal
skapas för att på ett effektivt sätt hålla kvinnor upptagna med sina utseenden, vilket resulterar
i att kvinnor får mindre tid över till andra projekt. Dessutom skapar detta en illusion om att
det finns en essentiell önskan hos kvinnor om att vara vackra.
Bartky (1990) har även gjort en vidareutveckling av Michael Foucaults disciplineringsteori då
hon menar att den ursprungliga teorin har en brist i och med att den ser kroppen som en, och
därmed bortser från kvinnors och mäns olika villkor i samhället. Enligt Bartky är den
självreglerande blicken av mer disciplinerande karaktär hos kvinnor än hos män i en patriarkal
samhällsstruktur. För att åstadkomma den ideala kvinnokroppen krävs diverse självreglerande
aktiviteter som exempelvis bantning, träning, specifika sätt att gå, stå och sitta på, samt
korrekta sätt att sminka och klä sig på.
Ann-Marie Palm (1996) diskuterar kvinnor med ätstörningsproblem och drar paralleller
mellan dessa kvinnor och de sexuellt återhållsamma kvinnorna på femtiotalet. Femtiotalets
kvinnor skulle hålla på sig sexuellt i väntan på den rätte. Lust, sexuell aptit, oro och ångest
skapade negativ energi kring kropp och sexualitet. Hos kvinnor med matstörningar har detta i
dagsläget sin motsvarighet i det skuldfyllda förhållandet mellan mat och kropp. Medan det
förr gällde för kvinnor att inte ge efter för sin sexuella aptit gäller det för dagens kvinnor att
inte ge efter för sin aptit på mat. Likheten ligger i förställningen att kvinnor som ger efter för
sin aptit blir mindre attraktiva som potentiella parter.
10
Det finns alltså en press på kvinnor att i största möjliga mån uppnå olika ideal av femininitet
och i dessa ideal ingår dessutom omöjligheten att förbli ung. E. Ann Kaplan (1997) menar att
äldre människor stereotypiseras, marginaliseras och patologiseras i det västerländska
samhället. Det är inte åtråvärt att åldras och kvinnor drabbas hårdare än män av det
åldersförakt som råder. För att undvika åldrande används krämer o.dyl. som utges vara
åldershämmande. I vissa fall utförs även kirurgiska ingrepp för att reducera ålderns spår på
kroppen och i ansiktet.
Det finns även sätt för kvinnor i väst att höja sin självkänsla genom att jämföra sig med andra
kulturer och sedan känna stolthet över sitt eget långtgångna emancipatoriska projekt. Chandra
Talpada Mohanty (1999) diskuterar ett ”vi” och ”de” tänkande på ett kulturellt plan, där väst
är norm medan ”de andra” är ickevästerländska kulturer som samlas under begreppet tredje
världen. I begreppet tredje världen ligger implicit negativa associationer som fattigdom,
okunskap, religiositet, traditionsbundenhet och kvinnoförtryck. Den genomsnittliga tredje
världen-kvinnan lider enligt västerländsk syn under två förtryck, ett på grund av hennes kön,
vilket tolkas som att hon är sexuellt förtryckt och ett på grund av hennes tillhörighet till tredje
världen med dess associationer. Detta ses i motsats till den västerländska kvinnan som
underförstått ses som välutbildad, med frihet över sina egna beslut, över sin kropp och
sexualitet. Utan denna bild av en tredje världen-kvinna skulle den västerländska kvinnan få
problem med sin självbild, då ingen annan bild skulle finnas att stå i kontrast till. Alltså, utan
”Den Tredje” kvinnan skulle ingen ”Första” kvinna kunna existera (Mohanty, 1999).
Queerteori
Ett queert läsande är inte ett alternativt läsande av en text, inte heller är det ett felläsande av
texten eller att läsa in för mycket i det skrivna. Istället handlar ett queert läsande om att
upptäcka det som är queert (Storey, 2001). Begreppet queer kan fungera som antingen
subjekt, adjektiv eller verb men i alla tre fallen står det i opposition till det normala eller
normalisering. Vidare är queer teori inte en enskild metod utan en samling av olika infalls
vinklar för att studera relationerna mellan kön, genus och sexuellt begär. Foucaults teori om
sexualitet som en konstruerad kategori med historiskt, socialt och kulturellt ursprung, snarare
än biologiskt, är en av de teorier som ligger till grund för queer teorierna. En annan är Judith
Butlers teori om att inte bara genus utan även kön är socialt konstruerat (Spargo, 1999).
11
Enligt Tiina Rosenberg (1996a) genomsyras den majoritetskultur som anser sig vara
heterosexuell av ögonblick som är queer vilka vissa människor uppfattar och bejakar medan
andra inte gör det. Vidare menar Rosenberg att om queer uttrycker det erotiskt
marginaliserade kan det användas både till ”motstånd mot den traditionellt snäva definitionen
av heterosexualitet, och som en ny radikal möjlighet till mer flexibla positioner” (Rosenberg,
1996a: 55). Udden i ett queer perspektiv är alltså riktad mot det normala snarare än det
heterosexuella och det är därmed inte heterosexualiteten i sig som är problemet utan ”dess
ideologisera(n)de roll som institutionaliserad normalitet” (Rosenberg, 1996a: 55). Rosenberg
nämner även Alexander Doty som menar att det är viktigt att heterosexuella uppfattar och
vågar se queera ögonblick som just queer och inte något annat, för om queer är en del av vår
kultur är det hög tid att definiera om begreppet normalitet.
Som exempel på iscensättningar av genusvariationer vilka kombinerar kropp, begär och genus
på ett queert sätt nämner Rosenberg (1999) drag, crossdressing, genderfuck och butch/femmepar. Med cross-dressing menas kvinnor som klär sig i manskläder och män som klär sig i
kvinnokläder. Genderfuck står för genussabotage där man medvetet struntar i framtoningen,
exempelvis en man i kvinnokläder med hår på bröstet och mustasch. Butch/femme-par är
lesbiska par där ena parten använder ett maskulint genus och den andra använder ett feminint.
Dessa genusdisonanser menar Rosenberg gör parodi på dominerande heterosexuella
genusimperativ genom att visa dess artificiella karaktär vilket möjliggör en kritisk distans till
dem. Ytterligare ett exempel på hur motstånd kan ske är genom camp. Begreppet camp
kommer ursprungligen från gaykulturen och betonar fantasi, artificialitet och ironi framför
realism och naturalism. Den medvetet artificiella och kitschigheten fungerar som en
distanseringseffekt och distans är enligt Rosenberg (1996b) något som kan hjälpa till att
provocera en publik och skapa debatt, vilket i slutänden kan leda till förändring.
Material och Metod
Mitt analysmaterial är Vecko Revyn nr 11-14, 2002, sista numret i maj, två nummer i juni,
samt första numret i juli. Urvalet är grundat på att jag förväntar mig finna extra fokusering på
kroppen i dessa nummer då de är utgivna den årstid då kroppen exponeras som mest genom
lättkläddhet och badmode. Analysen kommer ske från pärm till pärm vilket medför att även
reklam och insändare kommer ingå.
12
Enligt Kent Asp (1986) finns det tre olika huvudtyper av innehållsanalytiska studier. Till att
börja med nämner han den deskriptiva innehållsanalysen som helt enkelt går ut på att försöka
beskriva innehållet. Den andra innehållsanalysen kallas den normativa och syftar till att sätta
innehållet i relation till normer om hur det borde se ut. Slutligen tar han upp den explanativa
innehållsanalysen där orsaken är det viktiga. Innehållet ses här som antingen en beroende eller
oberoende variabel. Min innehållsanalys kommer vara både deskriptiv och normativ till sin
karaktär då jag kommer att beskriva innehållet samt diskutera normer angående kropp, genus
och sexualitet.
Hermeneutisk Metodologi
Att säga att hermeneutisk vetenskap är en metod vore ett slags hermeneutikens
självförnekelse, hermeneutiken menar nämligen att det finns flera olika sätt att förstå världen
eller en viss företeelse på. Detta innebär dock inte att alla sätt att förstå uppfattas som
likvärdiga. Med i beräkning tas att förståelsen är relativ och kan komma att avslöja sig som
oförståelse. Hermeneutiken är med andra ord skeptisk i förhållande till sig själv då den både
kan skapa, upplösa och återskapa kunskap (Ödman, 1979).
Hermeneutik står för att tolka, översätta, förtydliga, klargöra och utsäga. Ett av de
grundantaganden som finns inom hermeneutisk metod är att mening skapas, framträder och
endast kan förstås i ett sammanhang eller en kontext. Ett annat grundantagande är att i all
tolkning och förståelse är delarna beroende av helheten och vice versa. Vidare antas att all
förståelse förutsätter eller bygger på någon typ av förförståelse genom vilken vi betraktar ett
fenomen. Slutligen menas att tolkningen föregås av vissa förväntningar eller förutfattade
meningar (Widerberg, 2002). Hermeneutiken erkänner alltså att vi alltid ser från aspekter och
att vi aldrig kan ställa oss utanför oss själva när vi studerar verkligheten. I en hermeneutisk
analys förväntas dessutom en forskare att klargöra för de komponenter som nämnts, vilket jag
explicit har försökt göra i inledningen men även implicit gjort i mitt val av teorier. Tanken är
att ju utförligare en forskare redogör för grundantagandena, desto tydligare blir
tolkningsprocessen och i och med detta ska kunskapen bli lättare att värdera och därmed
också mer tillförlitlig.
Diskursanalys
Det finns åtskilliga sätt att definiera begreppet diskurs på. Jag har valt att använda begreppet i
samma vida och enkla bemärkelse som Ingrid Sahlin (1999) gör, nämligen för innebörden i
13
vad som sägs och skrivs samt sättet detta görs på. När Sahlin diskuterar diskurser och
diskursanalyser tar hon upp att det är möjligt att skilja mellan två olika typer av diskurser;
hegemoniska diskurser och motdiskurser. Medan de hegemoniska diskurserna står för
dominerande värden, föreställningar och uttrycksmönster så är motdiskurserna de diskurser
som har regler, nyckelbegrepp och argument som står i opposition till de hegemoniska. I min
analys står den patriarkala diskursen som den hegemoniska, medan den feministiska diskursen
står som en motdiskurs.
Vidare menar Sahlin (1999) att en diskursanalys inte innebär att man är intresserad av vad
specifika författare avsett med sina texter, istället är det vad texterna underförstår, omöjliggör
respektive implicerar som är det intressanta, vad som går att utläsa ur dem helt enkelt. Vad
som går att utläsa ur texterna behöver alltså inte nödvändigtvis vara detsamma som det
författaren avsåg att säga. Detta medför att det är möjligt att tolka texterna både som
frigörande och förtryckande ur feministisk synvinkel oavsett vad intentionen med texten har
varit. Sahlin tar även upp att diskurser har ett dubbelriktat och dialektiskt förhållande till
samhället, de både påverkar och påverkas av det. Diskurser är därmed av intresse att tittat på
för att förstå samhällsförändringar. Likaså är de intressanta på det vis att de visar hur
samhället ser ut för närvarande. Om andra tolkningar än de som följer normen är möjliga,
innebär detta att texterna kan påverka normen i annan riktning än vad som nu råder. Om
texterna går att tolka som frigörande ur feministisk synvinkel, kan de alltså bidra till att
förändra den patriarkala diskursen.
Dokumentanalys
Sociologen Stuart Hall (1997a) redogör för konstruktivistiska sätt att se representationer på.
Utgångsläget här är att representationers mening och innebörd produceras genom språket men
att även de tolkningar som görs av en representation skapar mening. Saker och ting har alltså
ingen innebörd i sig själva. Tim May (1997) menar att uppgiften i en kvalitativ
dokumentanalys är att läsa en text genom att fokusera på dess symboler och när detta görs ska
även kontexten där texten är producerad tas med i beräkning. I analysen av en texts symboler
undersöks relationen mellan signifier och signified.
Semiotik, som är ett social konstruktivistiskt sätt att studera tecken (signs) på, har Saussures
tankar om språket som ett system av tecken som utgångspunkt. De begrepp som används för
att teoretisera detta på är sign, själva tecknet, signifier, vad tecknet står för och signified, det
14
koncept som tecknet utlöser. Relationerna medan signifier och signified är inte fixerad utan
föränderlig vilket i sin tur innebär att språkets innebörd kan ändras, samt att det som kan
tyckas vara naturliga länkar mellan signifier och signified kan brytas. Slutligen är det inte
enbart ord som fungerar som signifier. Även objekt som exempelvis kläder kan göra det
genom att de, förutom att täcka kroppen, är bärare av olika budskap (Hall, 1997a).
Representationer
Relationen mellan tecken, sak och koncept är tillsammans det som kallas en representation.
Människor organiserar och arrangerar bland de olika koncept som existerar och försöker hitta
likheter och skillnader mellan dem. Personer som lever i samma kultur har liknande sätt att
organisera och arrangera koncept på även om det finns mer eller mindre individuella
skillnader (Hall, 1997a).
I sökandet efter likheter och skillnader mellan olika koncept skapas kategorier av olika slag
vilket har både för och nackdelar. Kategorier är nödvändiga för att forma språk och kultur,
skapa mening och identiteter men på samma gång skapar dessa lätt aggressioner och negativa
känslor. Aggressionerna och de negativa känslorna kommer sig av att det enklaste sättet att
skapa kategorier på är genom binära motsatspar, där den ena parten oftast är mer positivt
laddad än den andra. Människor definierar gärna sig själva som det positiva medan ”den
andra” får negativa konotationer. Likaså blir det besvärligt när något/någon inte går att
placera i någon av de två kategorierna eller när något/någon dyker upp i fel sådan. En tredje
orsak till att kategoriseringar kan ses som negativa är att de ofta bidrar till att naturalisera
skillnader som finns. Detta för att naturalisering av skillnader är ett enkelt sätt att upprätthålla
den uppdelning som råder med medföljande hierarkiska ordning (Hall, 1997b). Vad det gäller
den andra orsaken Hall tar upp angående att kategoriseringar kan skapa negativa känslor
menar jag att det även kan ses som positivt och fungera destabiliserande av kategoriseringen
när något dyker upp i fel kategori. När exempelvis kvinnor använder sig av traditionellt
manligt genus kan detta se som ett bidrag till att vidga begreppet kvinna och kvinnlighet på.
Slutligen kan kategoriseringar leda till stereotyper av olika slag. Stereotyper bidrar till att
klassificera människor efter en norm och konstruerar de som inte ingår i normen som ”de
andra”. Stereotyper reducerar även människor till några få karaktäristika. När stereotyper blir
så rigida att individuella skillnader förbises eller förnekas hindrar dessa insikter om och i,
människors komplexitet, enligt kvinnoforskaren Mary Anne Ferguson (1976). Inom en
15
kategori människor kan det finnas större skillnader än vad det finns mellan tvåkategorier.
Dock är detta något som ofta förbises, glöms bort eller t.o.m. förnekas vilket jag menar är
fallet gällande kvinnor och män. Likaså ses de människor som inte kan förlika sig med det
kön eller genus som förväntas av dem som "de andra" vilket gör att de får ett lägre värde än
de som lyckas anpassa sig och hålla sig inom ramen för vad en "riktig" kvinna eller man bör.
Analys
Hall (1997b) talar om en ”preferred mening” vilket syftar på att det ofta finns en önskan om
att exempelvis en text ska uppfattas och tolkas på ett visst sätt. För att i största möjliga mån
uppnå detta kan texten förstärkas med en bild som leder tittaren in på den önskade tolkningen.
Om tittaren däremot struntar i bilden kan det vara enklare att göra en annan tolkning än den
önskade. I min analys av texten är bilder både inkluderade och exkluderade. Jag har valt att
inkludera bilderna just för att de förstärker innehållet i texten samtidigt som jag har valt att
exkludera dem för att underlätta att uppfatta andra budskap än det tänkta.
För förståelse av texterna lägger jag fokus på följande:
•
Tema; vilka mikro- och makroteman finns?
•
Nyckelord; vilka betydelsebärande nyckelord används, finns det positiva respektive
negativa språkhandlingar eller värdeord som förmedlar en specifik hållning eller attityd?
•
Kontext; i vilken kontext är texten skriven och vad tas det för givet att läsarna har för
förkunskaper?
•
Konstruktion; hur är texten konstruerad, används motsatspar, vilka argument framförs?
Understrykningar respektive garderingar; vad uttrycks som helt säkert och vad är mer
osäkert?
•
Författaren, sändaren; vad går att utläsa om författaren, vilken position har hon/han, är
hon/han närvarande eller frånvarande, framställs hon/han som subjektiv eller objektiv? Se
till både författarperspektiv och aktörperspektiv vilket exempelvis insändare utgör.
•
Läsekrets, mottagaren; vilken är den tänkta läsekretsen, är den tilltänkta och den verkliga
läsekretsen den samma?
•
Innehåll; vad uttrycks explicit och vad uttrycks implicit? Vilka konotationer - bibetydelser
och kulturella associationer - finns utöver denotationen - grundbetydelsen ?
16
•
Könsförståelse; vilken könsförståelse uttrycks, vad sägs om kvinnor (och män); biologisk
grund eller social konstruktion, uttrycks någon form av feminism?
Samtliga dess punkter förutom den sista angående könsförståelse är hämtad från (Hellspong,
2001). Punkten angående könsförståelse är tagen från Pil Dahlerups (1976) text ”Metoder för
kvinnotextforskning”.
I analysarbetet kommer jag först att belysa hur genus och sexualitet kan (åter)skapas i enlighet
med Hardings (1986) och Jacksons (1999) teorier. Härefter kommer jag att använda mig av
Bartky (1990) för att uppmärksamma förtryckande aspekter av representationerna. Slutligen
kommer jag att använda mig av queer teorier för att lyfta fram representationernas
destabiliserande potential (Rosenberg, 1996a, 1996b, 1999). Många av de aspekter jag
kommer att ta upp passar dock in under flera, eller alla, av underrubrikerna, vilket både visar
komplexiteten i ämnet, samt hur kropp, genus och sexualitet samverkar i (åter)skapandet av
kvinnor.
(Åter)skapandet av Genus
I Vecko Revyn (2002) återfinns åtskilliga motsatspar som konoterar till maskulinitet
respektive femininitet vilket visar hur det feminina och maskulina (åter)skapas på symbolisk
nivå i enlighet med Harding (1986). Likaså är dessa motsatspar ofta kopplade till sysslor och
beteenden vilket visar hur genus (re)produceras på strukturell nivå. Exempel på detta är när
det talas om kvinnligt föräldrarskap. Moderlighet och omvårdande tendenser kopplat till
denna, är nämligen ett av de mikroteman som går att finna i de analyserade numren. Det
framgår att mammor vet vad som är bäst för sina barn och att de är räddare i kniviga
situationer. Mammor kommer ofta på tal i intervjuer och omnämns där som viktiga personer i
de intervjuades liv på det vis att de brukar komma med goda råd, samt att de känner sina barns
innersta behov (Vecko Revyn, 2002, nr.13: 105 och nr.14: 21). Detta är inte fallet med
pappor. Med andra ord framställs kvinnors föräldrarskap i annan dager än mäns, vilket är ett
sätt att (re)producera genusdikotomin. Det är även möjligt att utläsa att kvinnor drömmer om
att få barn samt att bra mammor vill vara hemma och ta hand om sina barn då detta är något
som kvinnor vid flera tillfällen diskuterar som en naturlig och önskvärd del av vad som
komma skall i livet. Även detta verkar vara något som utmärker kvinnor i högra grad än män,
då mäns önskan om barn eller drömmar om att få vara hemma (länge) med barnen inte
omnämns i mitt empiriska material. Med begreppet mamma medföljer alltså en innebörd som
17
bidrar till att (åter)skapa genus på strukturellnivå. Som kvinna förväntas du bete dig på ett
visst sätt som förälder och detta sätt är skilt från hur du som man förväntas bete dig i samma
roll.
Vidare är det möjligt att se information och upplysningar om exempelvis utseende som försök
att socialisera läsarna till föreställningar angående femininitet, vilket blir (re)produktion av
genus på individuell nivå (Harding, 1986). Till att börja med går det att finna exempel på
olika slags femininiteter. Den romantiska, den sexiga, den vilda och den omvårdande är några
av de kvinnotyper som explicit omnämns i mitt empiriska material. Detta visar att det finns
olika slags kvinnliga stereotyper. Samtidigt uppmuntras individualitet på det sätt att en kvinna
ska tänka själv, vara självständig och helst vara lite före trenderna. Dock framställs det som
viktigt att individualiteten håller sig inom ramen för de ideal som står till förfogande. När
Vecko Revyn (2002, nr.13: 20) vid ett tillfälle gör narr av kvinnor med, enligt Vecko Revyn
själv, dålig klädsmak bli budskapet att kvinnor inte bör sticka ut på detta vis. För att undvika
att sticka ut, bör kvinnor hålla sig till de ideal som upprepas gång på gång i reportage,
insändare och framför allt reklamannonser, vilket stärker Bartkys (1990) tankar om en
disciplinerande blick som styr kvinnor att se ut på ett visst sätt.
I flera intervjuer gjorda med män framgår det att dessa har en önskan om en viss typ av
kvinna. Denna önskekvinna ska framför allt vara vacker eller snygg vilket ytterligare ger ett
budskap om att kvinnors viktigaste uppgift, om de vill ha en man vid sin sida, är att bry sig
om och vårda sitt utseende. Dock är detta bara ett av få exempel där detta budskap återfinns
då detta är ett makrotema i de analyserade numren av Vecko Revyn. På var och varannan sida
uttrycks det explicit eller implicit hur viktigt det är att, som kvinna, se bra ut på ett ”rätt” sätt
och åtskilliga råd och tips finns på hur du som kvinna ska bära dig åt för att uppnå detta.
Systerskapets vara eller inte vara har dykt upp på flertalet ställen i min analys av Vecko
Revyn (2002) vilket stämmer väl överens med både Hirdmans (2001) undersökning och de
studier som Storey (2001) tar upp om kvinnors representation i kvinnomagasin. Storey (2001)
menar att kvinnomagasin talar i egenskap av kvinna till förväntade kvinnliga läsare som om
dessa vore en homogen grupp och enligt Hirdman (2001) råder det snarare konkurrens än
systerskap mellan kvinnor och i kampen kvinnor emellan talar Vecko Revyn i en roll som
stödjande väninna till sina läsare. I denna undersöknings analyserade nummer finns ett tydligt
”vi” vilket syftar på kvinnor, ”de andra” är män. Vecko Revyn talar till läsaren som kvinna,
18
tidningen och läsarna blir tillsammans ett vi. Det finns även saker som tas förgivet vilket
bidrar till en samhörighetskänsla mellan kvinnorna. Det som tas förgivet är bl.a. gemensam
kunskap och intresse kring, kläder, smink, mode, fest och kändisar. Vidare är det tydligt att
kvinnor och män inte är kompisar, kvinnor är kompis med kvinnor medan män är kompis
män. I en artikel ges det råd om hur kvinnor ska bete dig mot väninnor som är ledsna. En av
de orsaker som nämns till varför en väninna kan ha blivit ledsen är att hon har blivit sviken
och bedragen av en man (Vecko Revyn, 2002, nr.11: 82). Män förväntas alltså svika kvinnor
samtidigt som det är underförstått att det finns en typ av gemenskap mellan kvinnor och en
annan mellan män och att det råder ett spänningsförhållande mellan dessa två, vilket även
stödjer Hirdmans (2001) studie som visade hur femininiteten skapas i förhållande till
maskulinitet. Detta är ytterligare ett exempel på hur genusdikotomin (re)produceras
symboliskt och strukturellt (Harding, 1986). Eftersom två noggrant åtskilda genus är en
förutsättning för heterosexualitet är detta även ett tydligt exempel på hur genus samverkar i
(åter)skapandet av heterosexualitet i enlighet med både Rubin (1975) och Jackson (1999).
(Åter)skapandet av Heterosexualitet
Trots att Vecko Revyn (2002) talar till kvinnor som ett ”vi” är det möjligt att urskilja en
uppdelning inom kvinnogruppen mellan ”bra” och ”dåliga” kvinnor. Emellanåt finns det ett
”vi” som är de ”bra” kvinnorna medan ”de andra” är de ”dåliga” kvinnorna. De ”bra ”
kvinnorna talar nedlåtande och/eller föraktfullt om de ”dålig” kvinnorna. De ”bra” kvinnorna
kännetecknas bl.a. av att de följer mode och trender men ändå har en personlig stil och är
individuella. De ”bra” kvinnorna har dessutom en långvarig relation med en man och är ”mitt
emellan kinky” i sin sexualitet. Detta framgår exempelvis av ett test i Vecko Revyn (2002,
nr.13: 66) där det resultat som ger den mest smickrande prognosen på ens personlighet har
just rubriken ”sextyp: mitt emellan kinky”. De ”dåliga” kvinnorna kännetecknas framförallt
av att de är intresserade av att träffa kända män. Dock är det svårt att veta vad som gör vissa
kvinnor till ”dåliga” på grund av detta intresse. I mitt empiriska material framgår det gång på
gång att det är önskvärt att som kvinna få ihop det med en känd man. Det finns helt enkelt
dubbla budskap gällande fenomenet ”vilja ha med kändismän att göra”. Detta gör att det är
möjligt att utläsa konkurrens mellan kvinnor om framgångsrika mäns uppmärksamhet vilket
stämmer överens med Hirdmans (2001) studie om konkurrens kvinnor emellan. Denna
konkurrens blir även ett sätt att (åter)skapa heterosexualitet på, då det visar vikten av att som
kvinna ha en man vid sin sida. Tydligen är det så pass viktigt att det är värt att tala illa om
andra kvinnor som vill samma sak som en själv. Mitt empiriska material visar också att det
19
ofta skrivs nedlåtande om kända kvinnor samtidigt som det också ges råd och tips hur du ska
göra för att bli lik någon utvald känd kvinna. I de fall då det skrivs nedlåtande om
framgångsrika kända kvinnor lyfter tidningen fram misslyckanden i dessa kvinnors liv vilket
visar att dessa kvinnor inte är så himla lyckade rakt igenom trots allt och detta sker i flera
artiklar och notiser i de analyserade numren. Även detta tolkar jag har med konkurrens att
göra. Framgångsrika kvinnor framställs som mer vanliga kvinnor när fokus läggs på deras
misslyckanden istället för på deras framgångar. Detta kan ses sänka deras status och därmed
göra dem mindre hotfulla i kampen om mäns gunst. Kontentan blir att kändisskap är attraktivt
men på olika plan vad det gäller kvinnor och män. Som kvinna är det attraktivt att ha en känd
man i sin närhet, dock verkar kvinnor inte vilja vara nära kända kvinnor då dessa snarare
framställs som hot än potentiella väninnor. Dock tycks det vara en fördel att antingen vara
eller likna en känd kvinna.
Mitt empiriska material visar på att heterosexualitet är norm och tas för givet. I samtliga
analyserade nummer är det underförstått att det är kärlek och sex mellan en kvinna och en
man som diskuteras när det talas om relationer. Detta förtydligas då det i de fall där det
handlar om kärlek eller sex mellan två kvinnor explicit oftast uttalas att det är just lesbisk
kärlek eller sex det handlar om. Detta händer aldrig gällande den heterosexuella kärleken
vilket stödjer Jacksons (1999) tankar om heterosexualitet som oproblematiserad och ”omärkt”
norm som inte behöver rättfärdiga sin existens, medan homosexualitet är det öppet
diskuterade ”andra”. Vidare framställs tvåsamhet som det rätta. Otrohet är helt fel och i de
sexfrågespalter som återfinns i mitt empiriska material diskuteras ämnet återkommande
gånger. Det faktum att otrohet tas upp upprepade gånger tyder på att det är ett hett ämne. Ett
annat faktum är att budskapet undantagslöst är att undvika otrohet och detta tyder på den vikt
som läggs vid tvåsamheten. Likaså visar mitt empiriska material på det otänkbara i att leva
tillsammans i en relation på tre eller flera personer, då detta inte finns med som alternativ
överhuvudtaget. Tvåsamheten är alltså inte bara det rätta utan även det enda tänkbara. I
slutänden verkar målet för kvinnor vara bröllop och livslång kärlek. Dock finns det en
öppenhet och tolerans inför att ha utforskat sin sexualitet och provat på några partners innan
man binder upp sig för livet. Detta går att relatera till Rubins (1975) tankar om
upprätthållandet av heterosexualiteten genom kärnfamiljen då stor vikt läggs vid denna genom
att det ses som det slutgiltiga målet. Likaså är det möjligt att här hänvisa till Rubins (1992)
tankar om sexnegativitet.
20
Enligt Rubin (1992) finns det återkommande tankedrag i det västerländska samhället där sex
behandlas med misstänksamhet då det uppfattas som en farlig och destruktiv kraft. För att
ursäkta sexuella aktiviteter måste det föreligga goda skäl som exempelvis kärlek, giftermål
och/eller reproduktion. Att det talas om kärlek och framtida giftermål blir alltså ett sätt att
rättfärdiga kvinnors sexuella aktiviteter. Vidare existerar det, enligt Rubin (1992), ett
hierarkiskt system av sexuella värderingar där vissa sexuella handlingar värderas högre än
andra och denna hierarki upprätthålls bl.a. genom lagstiftning. Högst upp i den sexuella
hierarkin befinner sig gifta, reproducerande heterosexuella par och strax under befinner sig
ogifta, monogama, heterosexuella par. Längst ner i botten befinner sig sexarbetare,
transvestiter, fetischister, sado-masochister samt personer som har sex med varandra över
generationsgränserna. ”Bra” sex är således heterosexuell, monogam, inom äktenskapet,
reproduktiv och icke-kommersiell, medan ”dålig” sex är det som faller utanför ramen för detta
t.ex. homosexualitet, onani, promiskuitet och orgier. Det mesta av detta är möjligt att hitta
exempel på i de analyserade numren av Vecko Revyn där det framgår att ”bra” flickor har
som mål att gifta sig i framtiden och på vägen dit är det accepterat att ha provat sig fram lite
sexuellt, dock i långvariga stabila relationer med en man. Dock tycks det i Vecko Revyn
(2002, nr.13: 84) råda en större acceptans än vad Rubin (1992) menar angående onani. I
sexfrågespalten framgår det att onani är en viktig del av kvinnors egen utforskning av sin
sexualitet. Då Vecko Revyn i första hand verkar rikta sig mot kvinnor som kan kategoriseras
som ”bra” kvinnor är det möjligt att tolka det som att onani trots allt inte står så lågt ner på
den sexuella hierarkiska stegen.
Mitt empiriska material visar också att samtidigt som sex utan kärlek uppmuntras och ses som
något självklart avråds läsarna från att ha relationer om de ej är kära, vilket ger dubbla
budskap till läsaren. Frågan är då om det som kvinna är okej eller inte att ha sex utan att
kärleken är närvarande? Svaret på detta framgår inte. Mitt empiriska material är tvetydigt på
den punkten. Min slutliga tolkning är att rester av ett gammalmodigt tänkande när det gäller
kvinnors sexuella utsvävningar finns kvar, samtidigt som det finns en önskan om att kvinnor
ska ha rätt att utforska sin sexualitet innan de ingår ett äktenskap. Budskapet går alltså att
hänvisa till Rubin (1975) om att det är viktigt att kvinnors sexualitet begränsas till att få
utlopp inom äktenskapet (för att upprätthålla kärnfamiljen och därmed även
heterosexualiteten) samtidigt som det finns en önskan om kvinnors rätt till sexuellfrihet utan
att riskera att dömas som dåliga kvinnor, vilket resulterar i tvetydighet i denna fråga.
21
Samtidigt som jag anser det vara positivt att det sker försök till att tala om unga kvinnors
sexuella äventyr som naturligt, menar jag även att det finns en baksida med detta. Baksidan
menar jag är ovisshet när det gäller den egentliga anledningen till att kvinnor uppmuntras att
experimentera sexuellt, är det för kvinnors egen skull eller är det för mäns skull? Är det en
trend där det gäller att tänja på sexuella gränser utan att njutningen står i fokus eller är det en
uppmuntran och uppmaning till kvinnor att lära känna sina kroppar och ta för sig sexuellt? I
första hand verkar det vara mäns njutning som står i fokus, i alla fall om man ska gå efter vad
sexfrågespalten koncentrerar sina teman på. Likaså verkar det snarare vara en önskan hos
kvinnor att framstå som frisläppta för att detta är ett nutid korrekt beteende snarare än att det
handlar om sexuell frihet att ta för sig av det som önskas. Även om Vecko Revyns sexolog
försöker svara på kvinnornas funderingar gällande mäns sexuella njutning på ett sätt som
manar kvinnorna till att sätta den egna njutningen i centrum är det ändock frågor med mäns
njutning som tema som ges utrymme och inte sådana som rör kvinnors egen njutning. Kanske
ställer inte kvinnor frågor om sin egen njutning, men om så är fallet undrar jag om kvinnor
inte lägger vikt vid denna eller om de redan anser sig veta allt som är värt att veta om den. Om
det är så att alla kvinnor har förmånen att vara helt på det klara med sin egen njutning är det
bara att gratulera. Om det däremot är tvärtom och de ändå inte ställer frågor om den, tyder
detta på att kvinnors sexualitet inte är lika viktig som mäns vilket är möjligt att tolka som att
män och kvinnor antas ha olika starka sexuella behov. Mäns sexualitet ses i sådant fall som
starkare och därmed viktigare att tillfredsställa än kvinnors sexualitet som ses som svagare
och därmed i mindre behov av tillfredsställelse vilket är helt i linje med Jacksons (1999)
tankar om en maskulin respektive feminin sexualitet som grund för heterosexualiteten.
I mitt empiriska material omnämns kvinnors sexuella njutning med skämtsamma undertoner
om att de flesta män inte vet vad kvinnor njuter av och inte heller verkar kvinnor varken visa
eller berätta detta för dem. Trots detta är det just män som kvinnor uppmuntras att ragga på,
både för tillfälliga och mer långvariga relationer. Många frågor kretsar kring en oro, från de
unga kvinnorna, om att inte vara normala och många svar kretsar således kring att det mesta
är normalt. Återkommande innehåll i svaren är ”många tjejer, tycker, tänker eller känner
precis som du” (Vecko Revyn, 2002, nr.13: 84). Detta visar på en öppenhet och önskan hos
svarande att kvinnorna ska acceptera sina tankar, känslor och beteenden. Dock är det ändå
inga avvikelser från den normaliserade heterosexualiteten som ges utrymme vilket ändå ger
en snäv bild av vad som är normalt.
22
Å ena sidan visar mitt empiriska material att du som kvinna ska göra dig fin för din egen
skull, å andra sidan poängteras att du ska ta på läppglans när du ska ut och ragga (Vecko
Revyn, 2002, nr.14: 62). Alla uppmaningar om att göra sig vacker på det ena eller andra sättet
är exempel där genus är med i (åter)skapandet av heterosexualiteten, då detta är femininitet
som förstärks genom yttre attribut i form av smink, kläder, frisyrer osv., allt i enlighet med
Bartky (1990) och Jackson (1999). Det stämmer även överens med Rubins (1975) tankar om
behovet av att förstärka skillnaderna mellan femininitet och maskulinitet för att upprätthålla
två komplementära genus vilket i sin tur är en förutsättning för heterosexualitet vilket leder in
på den ideala femininiteten.
Den Ideala Kvinnan
Mitt empiriska material visar att det i första hand är en typ av kvinna som representeras,
nämligen den västerländska, unga, smala och heterosexuella kvinnan. Till viss del
representeras även kvinnor från andra kulturer, om än inte i lika stor utsträckning som de
västerländska. Väst har alltså, enligt Mohanty (1999), gett sig själv tolkningsföreträde
gällande vad som ska räknas som förtryck och inte. Detta medför att det är lätt för
västerländska kvinnor att ömka kvinnor från exempelvis tredje världen på grund av det
förtryck som dessa kvinnor anses utsättas för. När kvinnor i väst jämför sig med kvinnor i
andra kulturer, är det möjligt för västkvinnorna att se sig själva som längre gångna i sin
frigörelse än ”dessa andra” kvinnorna. Vad som då inte är med i beräkningen är att det är
västs egen definition på vad som räknas som förtryck som är utgångspunkt i bedömningen.
Vad ”de andra” kvinnorna själva anser är det inte någon som vet. Dock är det ingen
omöjlighet att dessa kvinnor, med sin kultur som utgångspunkt, anser att kvinnor i väst lider
under värre förtryck än de själva gör. De få gånger andra än västerländska kvinnor
representeras i mitt empiriska material är det kvinnor som det är lätt att känna medlidande för.
Ett exempel är ett reportage om barnprostitution (Vecko Revyn, 2002, nr. 11: 96). Genom att
jämföra sig med dessa kvinnors villkor i samhället kan svenska kvinnor känna sig nöjda med
sin situation och känna stolthet över sin långtgångna frigörelse. En konspirationsteori skulle
kunna gå ut på att detta är ett sätt att få västerländska kvinnor att dra ner på krutet i sitt egna
emancipatoriska projekt, men oavsett vilket är det ett sätt att ge en bild av den svenska
kvinnan som självständig och fri att fatta egna beslut om sitt eget liv jämfört med andra
kvinnor.
23
Angående ålder framgår det av de analyserade numren att åldrande intet är något önskvärt hos
kvinnor i enlighet med Kaplan (1997). Detta ges det exempel på vid flera tillfällen och
tydligast är det i ett reportage om en datingresa ute på en båt (Vecko Revyn, 2002, nr.12: 65).
När de intervjuade i efterhand diskuterar sina upplevelser är det två av medföljande män som
tydligt klargör att ett stort minus med resan var att flera av de andra deltagarna var ”för
gamla”. Likaså hade en av männen upplevt det som obehagligt när en, enligt honom, äldre
kvinna hade gjort, vad han uppfattade som, närmanden. Detta stödjer även Rubins (1992)
teori om att sex över generationsgränserna har en negativ laddning. Kvinnor som överstigit en
viss ålder framställs som oattraktiva och på gränsen till äcklande i sitt uppvisande av sexuella
känslor, alltså blir budskapet att du som kvinna ska förbli ung eller åtminstone sluta leva ut
sexuella behov och känslor om du inte lyckas med denna bedrift.
Till viss del representeras s.k. tjocka och handikappade kvinnor i mitt empiriska material. I
Vecko Revyn ( 2002, nr.11: 72 ) återfinns ett reportage om en kvinna med diabetes, ett
osynligt handikapp men ändock ett handikapp då det påverkar en persons förmåga att leva
som de flesta andra. En del insändare är från s.k. tjocka kvinnor som ger tips på hur man även
som tjock kan bära sig åt för att känna sig vacker och attraktiv. Detta visar att dessa kvinnor
också finns, det existerar alltså inte bara en typ av kvinna trots allt. Dock är det tydligt att det
inte är det mest önskvärda att vara storlek större i kroppsomfång. Även om de analyserade
numren inte innehåller några direkta bantningstips sänder tidningen ändå ut signaler om
kvinnors kosthållning. När Vecko Revyn (2002, nr.11: 20) i en liten artikel låter sex kända
kvinnor beskriva sitt frukostinnehåll sänder detta ut signaler om att kvinnor varken bör eller
behöver äta i princip någonting. De flesta av kvinnorna dricker nämligen bara ett glas vatten
eller äter en liten frukt till frukost. Eftersom det inte finns en endaste uppmärksammande
kommentar kring detta och att tidningen dessutom vid flera tillfällen uppmuntrar läsarna att
försöka efterlikna kvinnliga kändisar finns det ett budskap i denna artikel att det är okej att
inta denna mängd mat. Likaså ger det ett budskap, i enlighet med Palms (1996) diskussion,
om kvinnors disciplinering angående matintag. En kvinnas attraktionsvärde hänger, enligt
Palm, delvis på om hon tillåter sig ge efter för sin aptit eller inte, vilket läsaren i denna artikel
ser exempel på att s.k. lyckade kvinnor tydligt inte gör.
Vad som inte går att hitta exempel på i de analyserade numren är s.k. fula kvinnor.
Skönhetsidealen är mycket snäva och alla som visas eller berättas om verkar, mer eller
mindre, hålla sig inom ramen för dessa. Utseendet hos kvinnor framställs som viktigare än
24
deras beteende och attityder. Helst ska en kvinna se bra ut dygnet runt. Det finns åtskilliga
knep att tillgå för att förbättra det naturen inte har gett en, men det är viktigt att resultatet ser
naturligt ut då ingen vill bli avslöjad med att ha fuskat till sig skönhet. I samtliga analyserade
nummer finns det sminkreportage om hur du lägger den ”rätta” makeupen. Likaså
marknadsför den mesta reklamen produkter som på ett eller annat sätt har med kropp och/eller
utseende att göra. Smink som gör att du skimrar och glänser, parfym som gör att du doftar
attraktivt, underkläder som garanterar sig passion, krämer som gör att du får mjuk hy,
rakprodukter för att få en hårlös kropp, osv. Vad som framgår är även att ett vackert yttre
bidrar till framgång med män, kärlek och sex, allt i enlighet Wolf (1992) som menar att
kvinnlig skönhet förknippas med sexuell glädje. I reklamannonserna antyder nämligen texten
och/eller bilden ofta att du får passion och sex med på köpet av de produkter de försöker sälja.
Bartkys (1990) teori om att den självdisciplinerande blicken för kvinnor medför
självreglerande aktiviteter i form av träning, bantning, smink, kläder, beteende och
rörelsemönster går alltså att se spår av i de analyserade numren då det här finns åtskilliga tips
och råd angående detta. Även om bantning inte är något som explicit uppmuntras är det ändå
inte en främmande tanke att kvinnor ska hålla ett lågt matintag med tanke på det som skrivs
om kända kvinnors frukost vanor. Huruvida det, i enlighet med Wolf (1990) och Bartky
(1990), har skett en ökad objektifiering i det moderna patriarkala samhället eller inte är en
omöjlighet att svara på utifrån min analys. Dock är det möjligt att se att objektifiering av
kvinnor råder då det är mycket fokus på kvinnors kroppar både i tal och bilder, i mitt
empiriska material. Hall (1997b) menar att fetischism är en typ av representation där en
person omvandlas till ett objekt genom att en del av kroppen ses som hela subjektet. Detta är
något som sker när det läggs vikt vid olika delar av kvinnokroppen. Oavsett vilken del av
kroppen där är som fokus läggs på så handlar det om en slags fetischism, det kan vara allt
ifrån en skimrande hy eller en snygg rumpa. Denna typ av objektifiering torde vara av den
värsta sorten då personen bakom kroppen glöms bort eller ignoreras helt. Dock är det inte
enbart förtryck och hopplöshet som skildras genom kvinnors representationer i mitt empiriska
material.
Queera ögonblick
Angående queera ögonblick går detta att hitta på flera ställen i de analyserade numren. Som
exempel omnämns homosexuella kvinnor på några ställen utan att det verkar märkvärdigt.
När det vid ett tillfälle skvallras om kändisar omnämns två kvinnor som det spekuleras i har
25
en relation. Dock läggs ingen större tonvikt på att det inte är en kvinna och en man som ses gå
hand i hand (Vecko Revyn, 2002, nr. 11: 16). Likaså presenteras vid ett tillfälle en ”bisexuell
lista att bli kär i” där både kvinnliga och manliga kändisar som anses vara attraktiva omnämns
(Vecko Revyn, nr. 12: 24). Enligt Rubins (1992) hierarkiska lista är stabila och långvariga
homosexuella relationer på väg att bli accepterade medan tillfälliga homosexuella kontakter
befinner sig långt ner i hierarkin. Att kända kvinnors eventuella homosexuella relation
omnämns utan att det diskuteras närmre än så är ett tecken på att detta stämmer. Dock
uppmuntras inte homosexuella kontakter överhuvudtaget medan tillfälliga heterosexuella
kontakter uppmuntras vid några enstaka tillfällen, vilket även det stödjer Rubins teori.
Det går även att utläsa sexuella undertoner i vissa av de kvinnliga vänskapsrelationer som
skildras, vilket är möjligt att tolka som queert. Ett exempel på detta är en intervju med
Pernilla Wahlgren och Charlotte Nilsson där de skämtar om sin intima vänskapsrelation
(Vecko Revyn, 2002, nr. 14: 8). På ett ställe nämner Pernilla att hon ibland brukar ta Charlotte
mellan benen på scen för att Charlotte ska kunna nå de extra höga tonerna, vilket gör det
möjligt att tolka in en sexuell laddning till deras relation. Likaså skrattar de båda kvinnorna
glatt över att de vid flertalet tillfällen har sett varandra nakna och att detta minsann var en
fröjd för ögat, vilket även det har en sexuell underton för den som önskar. Då det vid två
tillfällen finns artiklar om hur du ska bära dig åt för att bli lik en kändis framgår det att
kändisar fungerar som förebilder, vilket medför att det är positivt när lesbiska kändisar
representeras. Det är även positivt när det är möjligt att tolka in lesbiskhet i heterosexuella
kända kvinnors liv, då detta kan ses bana väg för andra lesbiskas rätt att både få finnas och
synas. Enligt Rosenberg (1996a) är ett av problemen med heteronormativiteten att inte
homosexualitet tillåts synas i samma utsträckning som heterosexualitet och det som inte syns
har inte heller samma existensberättigande som det som syns. Att homosexualitet synliggörs
är alltså även ett sätt att berättiga dess existens, då att tillåta något synas är ett steg i riktningen
att tillåta det finnas.
Det är även möjligt att finna exempel där det traditionellt kallat kvinnliga har inslag av det
traditionellt kallat manliga i form av exempelvis handlingar och beteenden, vilket är en
destabilisering av genusnormen och därmed ett vidgande av begreppen kvinnlighet och
kvinna. Exempel på detta är bl.a. i Vecko Revyn (2002, nr.13: 100) där det finns ett reportage
om en kvinna som arbetar som yrkesofficer vilket traditionellt sett brukar vara ett manligt
yrke. Denna kvinna beskriver sig själv som feminin och menar att det bara är bra att kvinnor
26
ger sig in i denna bransch. Det är möjligt att tolka detta negativt då det ger en essentiell
laddning till begreppet kvinna, dock är det även möjligt att tolka positivt då det vidgar
innehållet för vad en kvinna förväntas intressera sig av. I en annan artikel diskuteras
festivalleverne vilket beskrivs i termer med mer maskulin än feminin laddning (Vecko Revyn,
2002, nr.11: 68). Här tas upp allt du förväntas, eller i alla fall har möjlighet, att göra när du är
på festival. Sammanfattningsvis kretsar detta kring att supa, hångla, vara allmänt skitig och
odräglig vilket även det är möjligt att se som destabiliserande av genusnormen då detta inte
vanligtvis är det kvinnor uppmuntras göra.
Enligt Rosenberg (1999) är camp ett begrepp för det medvetet artificiella i exempelvis
genusparodier av olika slag. I ett nummer av Vecko Revyn (2002, nr. 14: 5) berättar
chefredaktören om när hon vid ett tillfälle gjorde sitt yttersta för att se ut som en typisk kvinna
vilket resulterade i att hon i istället togs för en man iklädd kvinnliga attribut. Detta tydliggör
det performativa i genus då hon i sina försök att se ut som en kvinna togs för en manlig
transvestit. Genus är alltså något som går att iklä sig och överdrifter av detta medför
nödvändigtvis inte att en kvinna tas för den könstillhörighet hon försöker efterlikna.
Slutligen vill jag även uppmärksamma att i de fall där det talas om relationer, kärlek och sex
utan att kön eller genus omnämns är det upp till läsaren själv att bestämma vilket kön de
personer det talas om har, vilket är queert på det vis att även om det skrivna syftar till
heterosexualitet är det möjligt att utläsa homosexualitet i det.. Detta sker bl.a. i samtliga
horoskop i mitt empiriska material.
Sammanfattning
Överlag har innehållet i Vecko Revyn dubbla budskap angående det mesta. Samtidigt som
tidningen talar till och om kvinnor som om alla vore likadana går det tydligt att se en
uppdelning mellan ”bra” och ”dåliga” kvinnor. Att denna uppdelning sker har jag tolkat som
konkurrens kvinnor emellan om mäns uppmärksamhet. Det går även att finna olika slags
femininiteter, som exempelvis den romantiska, den sexiga, den vilda och den omvårdande
vilket visar på några av de kvinnliga stereotyper som finns. Individualitet uppmuntras men
ska samtidigt vara inom ramen för de ideal som står till förfogande. Det bästa är, enligt min
tolkning, om du som kvinna sticker ut och är individuell genom att vara lite före trenderna.
27
Samtidigt som sex utan kärlek uppmuntras och ses som något självklart avråds läsarna från att
ha relationer om de ej är kära, vilket ger ett tvetydigt budskap gällande huruvida det är
accepterat eller inte att som kvinna ha tillfälliga sexuella relationer. Vidare sägs det å ena
sidan att du ska göra dig fin för din egen skull å andra sidan poängteras att du ska ta på
läppglans när du ska ut och ragga vilket gör det mindre trovärdigt att det någonsin är för sin
egen skull kvinnor uppmuntras göra sig vackra. Även fast det tas för givet att de flesta män
inte vet vad kvinnor njuter av sexuellt och att kvinnor inte heller brukar visa och berätta det
för dem, uppmuntras kvinnorna till att ragga på just män, både för tillfälliga och mer
långvariga relationer. Hela tiden tas heterosexualiteten förgiven samtidigt det tydliggörs varje
gång det handlar om homosexualitet vilket stödjer Jacksons (1999) teori om heterosexualitet
som omärkt norm och homosexualitet som det synligt ”andra”. Likaså är det tydligt hur genus
är med i (åter)skapandet av heterosexualiteten då femininitet och maskulinitet är olikheter
som uppmuntras och förstärks vilket är förutsättningen för heterosexualitetens existens
(Rubin, 1975). Den viktigast biten av femininiteten tycks enligt mitt empiriska material vara
ett korrekt feminint yttre i form av ”rätt” kläder, smink, frisyr, attribut osv. Utseende
framställs som viktigare hos en kvinna än hennes personlighet, åsikter eller beteende.
Slutligen är det möjligt att finna flera exempel på queera ögonblick i de analyserade numren.
Detta sker dels i form av uttalade homo- och bisexuella relationer mellan kvinnor. Det sker
även genom att det går att utläsa sexuella undertoner i kvinnliga vänskapsrelationer som
skildras. Vid några tillfällen har det dessutom gått att finna exempel på kvinnor i, av tradition
kallade maskulina, sysslor vilket kan ses som vidgande av genusnormen. Likaså är de texter
som behandlar kärlek eller sex, men som inte explicit redogör för om det handlar om heteroeller homosexualitet, möjliga att tolka som queer då det här är helt upp till läsaren att avgöra
om detta handlar om en kvinna och man eller två kvinnor.
Sammanfattningsvis har denna undersökning tydliggjort att kropp, genus och sexualitet
samverkar i (åter)skapandet av kvinnor. Denna samverkan har gjort att det emellanåt har varit
svårt att välja vart jag ska placera de olika delarna av analysen, då många av de teman jag har
tagit upp skulle passa under fler än en rubrik. Likaså menar jag att det är möjligt att utläsa
både förtryckande och frigörande tendenser ur ett och samma fenomen då det i de analyserade
numren av Vecko Revyn både har varit möjligt att se exempel på hur kvinnor objektifieras
samt uppmuntras att hålla sig till en ideal femininitet, samtidigt som det har gått att hitta
28
exempel på representationer som kan bidra till att destabilisera genusnormen och vidga
begreppen kvinnlighet och kvinna. Likaså har det varit möjligt att se hur homosexualitet tillåts
synas i den heteronormativitet som råder vilket bidrar till att acceptera dess existens. För mig
har det varit lättare att hitta det förtryckande än det frigörande i mitt empiriska material. De
kvinnor som representeras till största delen följer ett snävt ideal vilket gör att det är många
kvinnor som inte ges utrymme att synas. Att inte få synas kan vara samma sak som att inte få
finnas. Därför menar jag att det är positivt då andra kvinnor än de som följer rådande ideal
representeras, även om detta sker i mindre utsträckning än vad som vore önskvärt. I framtiden
önskar jag mig finna representationer av kvinnor som med sina attityder och beteenden
förändrar bilden av vad en kvinna är, kan och bör vara och därmed även bidrar till att göra
världen till ett ännu intressantare ställe att vara på.
29
Litteraturförteckning
Asp, Kent (1986), Mäktiga massmedier: studier i politisk opinionsbildning, Stockholm:
Akademilitteratur.
Bartky, Sandra Lee (1990), Femininity and Domination: studies in the phenomenology of
oppression, London, New York: Routledge.
Dahlerup, Pil (1976), ”Metoder för kvinnotextforskning” i Westman Berg, Karin (red.),
Textanalys från könsrollssynpunkt, s. 164-185, Lund: Bokförlaget Prisma.
Ferguson, Mary Anne (1976), ”Hur män skildrat kvinnor”, i Westman Berg, Karin (red.),
Textanalys från könsrollssynpunkt, s. 66-78, Lund: Bokförlaget Prisma.
Gunter, Barrie (1995), Television and Gender Representation, London: John Libbey.
Hadenius, Stig och Weibull, Lennart (1999), Massmedier. Press, radio & TV i förvandling,
Falkenberg: Albert Bonniers Förlag.
Hall, Stuart (1997a), ”The work of representation” i Hall, Stuart (red.), Representation:
Cultural Representations and Signifying Practices, s.13-74, London: Sage
Publications.
Hall, Stuart (1997b), ”The Spectacle of the ´Other´” i Hall, Stuart (red.), Representation:
Cultural Representations and Signifying Practices, s. 223-290, London: Sage
Publications.
Haraway, Donna (1997), "Universal donors in a vampire culture: It’s all in the family.
Biological kinship categories in twentieth-century United States", i Haraway,
Donna, Modest Witness@Second_Millenium. FemaleMan_Meets_OncoMouse,
s.213-265, London, New York: Routledge.
Harding, Sandra (1986), The Science Question in Feminism, London, Ithaca: Cornell
University Press.
Hellspong, Lennart (2001), Metoder för brukstextanalys, Lund: Studentlitteratur.
Hermes, Joke (1995), Reading Women’s Magazines. An Analysis of Everyday Media Use,
Great Britain: Polity Press.
Hirdman, Anja (2001), Tilltalande bilder. Genus, sexualitet och publiksyn i Vecko Revyn och
Fib aktuellt, Stockholm: Bokförlaget Atlas.
Hjälmeskog, Karin (1999), ”Feminism, pragmatism och utbildning” i Säfström, Carl Anders
och Östman, Leif (red.) Textanalys. Introduktion till syftesrelaterad kritik, s.
305-324, Lund: Studentlitteratur.
30
Jackson, Stevi (1999), Heterosexuality in Question, London: Sage Publications.
Kaplan, E., Ann (1997), Looking for the Other. Feminism, Film and the Imperial Gaze,
London, New York: Routledge.
Kulick, Don (1987), ”Hur man blir en riktig kvinna eller man” i Kulick, Don (red.), Från kön
till genus. Kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, s. 7-34, Borås:
Författarna och Carlsson Bokförlag.
May, Tim (1997). Social Research. Issues, methods and process, Buckingham och
Philadelphia: Open University Press.
McRobbie, Angela (1981), "Just like a Jackie story" i McRobbie, Angela och McCabe Trisha
(red.), Feminism for Girls. An Adventure Story, s.113-128, London, Boston och
Henley: Routledge & Kegan Paul.
Mead, Margaret (1935), ”Kvinnligt, manligt, mänskligt”, i Essevald, Johanna och Larsson,
Lisbeth (red.), Kvinnopolitiska nyckeltexter, s.125-135, Lund: Studentlitteratur.
Mohanty Talpada, Chandra (1999), ”Med västerländska ögon. Feministisk forskning och
kolonial diskurs” i Eriksson Catharina, Eriksson Baaz, Maria och Thörn Håkan
(red.) Globaliseringens Kulturer, s.195-214, Nya Doxa.
Palm, Ann-Marie (1996), "Kampen mot kroppen - matmissbruk och självsvält" i Lundin,
Susanne och Åkesson, Lynn (red.), Kroppens tid. Om samspelet mellan kropp,
identitet och samhälle, s.123-156, Borås: Författarna och Bokförlaget Natur och
Kultur.
Register, Cheri (1976), ”Feministisk litteraturkritik i USA” i Westman Berg, Karin (red.),
Textanalys från könsrollssynpunkt, s. 137-163, Lund: Bokförlaget Prisma.
Rosenberg, Tiina (1996a), ”Om queer ögonblick i teater och opera” i Lamda Nordica, Vol.2,
nr 3-4, nov. 1996, s.54-67, Stockholm: Scandinavian University Press.
Rosenberg, Tiina (1996b), ”Upp till camp, systrar! Om motstånd och teater” i
Kvinnovetenskaplig tidskrift nr.3-4, 1996, s. 4-18, Uppsala: Wikströms.
Rosenberg, Tiina (1999), ”Queera Greta” i 90-tal, 27-30, 1999, s.32-35, Laholm: Trydells
Tryckeri.
Rubin, Gayle (1975), ”The traffic in women” i Reiter, Rayana (red.), Towards an
Anthropology of Women, s.157-210, New York: Monthley Review Press.
Rubin, Gayle (1992), ”Thinking sex: Notes for a radical theory of the politics of sexuality” i
Vance, Carol (red.), Pleasure and Danger. Exploring Female Sexuality,
London: Pandora.
31
Sahlin, Ingrid (1999), ”Diskursanalys som sociologisk metod” i Katarina Sjöberg (red.), Mer
än kalla fakta. Kvalitativ forskning i praktiken, s.83-106, Lund:
Studentlitteratur.
Sjöström, Janina och Willers, Malin (2002), Kvinnan och Vecko Revyn - en fallstudie, 19992001, C-uppsats vid Sociologiska institutionen, Lunds Universitet.
Spargo, Tamsin (1999), Foucault and Queer Theory, United Kingdom: Cox & Wyman Ltd.,
Reading.
Storey, John (2001), Cultural theory and popular culture. An introduction, Great Britain:
Pearson Education Limited.
Vecko Revyn (2002), nr. 11-14, Stockholm: Bonniers Förlag AB.
Widerberg, Karin (2002), Kvalitativ forskning i praktiken, Lund: Studentlitteratur.
Wolf, Naomi (1992), Skönhetsmyten, Stockholm: Natur och Kultur.
Woodward, Kathlyn (1997), Identity and Difference, London: Sage Publications.
Ödman, Per-Johan (1979), Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutik i teori och praktik,
Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB.
32
