Kort rapport från experiment med två olika konsekvenser: mat och beröring
Bakgrund:
Ett träningsprojekt har startats med girafferna på Dyreparken i Kristiansand. Positiv förstärkning med
matbelöningar som konsekvens för önskade beteenden (som till exempel att komma fram till tränaren,
targetbeteenden, et c) används i projektet.
Giraffen Melvin kommer ofta fram till staketet där publik och personal kan nå att klappa honom på mulen. Vad
sådan beröring har för funktion är dock oklart. Fungerar beröringen som förstärkning, dvs ökar sannolikheten
för att ett visst beteende ska förekomma igen om det beteendet följs av beröring?
För att säkerställa fortsatt framgång i träningen, är det viktigt att identifiera funktionen hos olika stimuli. Om
skötare/tränare klappar Melvin när han gör något önskvärt, och klappen fungerar som förstärkare, är allt gott
och väl. Men om klappen inte fungerar som förstärkare – om den kanske till och med egentligen är ett aversivt
stimulus – då kommer detta att leda till problem. Som skötare/tränare är det förstås viktigt att en tänkt
förstärkare faktiskt fungerar som sådan.
Frågeställning:
Vad händer när beröring ges som konsekvens för ett specifikt beteende? Fungerar beröring som förstärkare?
Metod:
Fas A: Targetbeteende ”nos mot target” tränas separat på tvo olika – en plast och en papp- i pass om ca 10
repetitioner vid varje target. Ordningen på träningspassen var slumpmässig. Morotsbitar används som
förstärkning för targetbeteendet vid både plasttarget och papptarget.
Fas B: Konsekvensen för targetbeteenden byts till klapp på mulen för plasttargeten. Träningen sker fortsatt i
pass om ca 10 repetitioner med varje target (”forced choice” där bara en target finns tillgänglig åt gången)
Fas C: Både plast- och papptarget presenteras samtidigt (”free choice” där två targets finns att välja mellan) i
pass om ca 20 repetitioner. Konsekvensen är fortsatt klapp på mulen för plasttarget och morotsbit för
papptarget.
I samtliga steg är targeten monterad på en träpinne som håll horisontellt. I steg 1 och 2 är pinnens nedre del är
synlig till vänster då targeten presenteras till höger och vice versa. I steg 3 sitter plasttargeten på ena änden
och papptargeten på den andra. Targetpinnen vänds slumpmässigt så att plast- respektive papptarget
oregelbundent presenteras på höger respektive vänster sida.
Targeten tas bort, bakom tränarens rygg, mellan varje repetition.
Förstärkningsschemat i alla stegen är FR1 (fixed ratio 1) dvs konsekvensen (klapp eller morot) ges för varje
korrekt beteende (nos på target).
Under fas A och B räknas de första 8 repetitionerna i varje del av träningspasset. Detta för att få ett jämförbart
antal repetitioner för samtliga träningspass (alla passen hade minst 8 möjliga repetitioner).
Resultat:
Under fas A, då targetbeteendet gav mat som konsekvens vid båda targetarna, var responsfrekvensen 100%.
Under fas B, då beröring gavs som konsekvens för plasttargeten, sjönk responsfrekvensen markant för den
targetetn. Det som hände var att Melvin gick sin väg. Första passet stannade han hela tiden ut – därefter gick
han efter mellan 2-5 repetitioner. Vissa gånger gick han då plasttargeten presenterades, andra gånger efter
beröring. Vid papptargeten, där mat var konsekvensen, jobbade han hela tiden passet ut.
Bild 1: Jämförelse fas A och fas B
Phase A:
paper = food
plastic = food
Phase B:
paper = food
plastic = touch
10
Responses
8
6
Paper target
4
Plastic target
2
0
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25
Session number
Under fas C, där valmöjlighet fanns mellan plasttarget och papptarget , genomfördes 5 träningspass med 20
möjliga repetitioner. Melvin stannade kvar hela träningspasset utom i andra passet, där han gick sin väg efter
sex repetitioner (varav han fyra gånger valt plast/beröring). Under de sista tre träningspassen diskriminerade
Melvin tydligt mellan de båda targetarna och valde papptarget markant oftare än plasttarget (se bild 2).
25
100%
20
80%
60%
Paper
target
40%
Plastic
target
20%
0%
1
2
3
Session
4
5
Responses
Response distribution
Bild: Fas C (på bilden saknas data på antal responser i pass 1 och 5)
15
Plastic target
10
Paper target
5
0
1
2
3
4
Session
5
Diskussion
Både i fas B ”forced choice” och fas C ”free choice” påverkades Melvins beteende av skillnaden i konsekvens
vid plasttarget (där konsekvensen var beröring) och papptarget (där konsekvensen var mat). I fas B gick Melvin
sin väg från träningspassen med plasttarget men stannade kvar under passen med papptarget. I fas C valde
Melvin papptargeten vid de allra flesta tillfällena, allra tydligast under den senare hälften av träningspassen.
Han gick sin väg vid ett tillfälle, och det var efter att ha valt plasttargeten 4 av 6 gånger under det andra
träningspasset.
Baseline för ”free choice” där både papp- och plasttarget leder till mat saknas tyvärr. Beteendet vid plastrespektive papptarget under baseline tydde dock på en preferens för plast; Melvin var generellt mer i kontakt
med plasttargeten både med nos och tunga. Det är därför inte troligt att preferensen för papptarget i fas C
skulle ha att göra med skillnaden i material.
Sammanfattningsvis kan konstateras att beröring inte en effektiv förstärkare i den aktuella situationen. Det går
dock inte att säga om resultaten är en följd av extinktionsbetingelser för plasttarget (dvs avsaknad av mat)
eller av att den nya konsekvensen (beröring) fungerade som bestraffning, eller båda delarna.
Ett övergripande generellt mål i Melvins träning är att han ska stanna kvar så länge träningspasset pågår.
Under det här experimentet lämnade han träningen vid en hel del tillfällen, och de allra flesta av dessa
inträffade under ”forced choice” (fas B). Med hänsyn till detta kan man tänka sig att framtida preferenstester
bör utföras i ”free choice”-situationer om möjligt, för att minska risken att han går iväg. Detta gäller särskilt om
misstanke finns att något av valen inte kommer att fungera som förstärkare.
Att beröring inte fungerade som förstärkare i det aktuella experimentet innebär
1. att skötare och tränare bör vara medvetna om att beröring inte är en fungerande belöning, och att
beteenden som följs av beröring troligen inte blir förstärkta. Med andra ord, en klapp på nosen är troligen inget
som giraffen direkt uppskattar.
2. att beteendet ”acceptera beröring” bör tränas specifikt, med andra förstärkare, för att kunna användas t ex
vid hälsoundersökningar och veterinärvård.
