EU-Ordlista
Källa: EU-upplysningen, Sveriges Riksdag
Acquis communautaire
Samlingsbegrepp för den gemensamma lagstiftningen och andra gemensamma bestämmelser i
EU. Kan översättas med ”gemenskapens regelverk” eller ”det gemensamt uppnådda”.
ALA
Utvecklingsländer i Latinamerika och Asien som ingått avtal med EU om tekniskt och finansiellt
bistånd samt ekonomiskt samarbete. Allmänna frågor och yttre förbindelser (rådet för)
Ministerrådet i sammansättning med utrikesministrarna. Vid utrikesministrarnas möten kan
frågor inom olika politikområden, inte bara de som gäller utrikes- och säkerhetspolitik, finnas på
dagordningen.
Amsterdamfördraget
Resultatet av den regeringskonferens som pågick mellan maj 1996 och juni 1997. Fördraget har
fått namnet Amsterdamfördraget efter slutförhandlingarna i Amsterdam. Fördraget trädde i kraft
den 1 maj 1999 och innebar revideringar i de tidigare EU- och EG-fördragen.
AVS
Länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet – den grupp utvecklingsländer som är
associerade till EU genom Cotonouavtalet. På engelska används beteckningen ACP, African,
Carribean and Pacific states.
Beslut
Ett beslut är en rättsakt som till alla delar är bindande för dem det är riktat till. Det har ofta till
syfte att avgöra konkreta rättsfrågor. Det kan då vara riktat direkt till ett eller flera
medlemsländer, till enskilda företag eller till individer.
CAP
Se GJP.
Cassis de Dijon-principen
Annat namn på principen om ömsesidigt erkännande inom den inre marknaden, vilket innebär att en vara
som får säljas i ett medlemsland också ska få säljas i ett annat medlemsland. Cassis de Dijon-målet i EGdomstolen preciserar vilka undantag från principen som är tillåtna.
CE-märkning
Märkning av produkter inom EU. Den intygar att produkten uppfyller EU:s krav på hälsa, miljö och
säkerhet.
Coreper
Ständiga representanternas kommitté (på franska Comité des représentants permanents). Består av
medlemsländernas EU-ambassadörer och deras ställföreträdare. I Coreper förbereds de ärenden som är
upptagna på dagordningen för de förestående ministerrådsmötena.
COSAC
Ett forum för kontakter mellan de nationella parlamentens särskilda organ för EU-frågor, i Sverige
riksdagens EU-nämnd. COSAC möts en gång i halvåret. På mötena deltar även representanter från
Europaparlamentet. Förkortningen COSAC står för Conférence des Organes Spécialisés dans les Affaires
Communautaires.
Cotonouavtalet
Ramavtal för EU:s bistånd till 77 länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-länder). Avtalet
omfattar handel, samarbete och bistånd. Cotonouavtalet ersatte den tidigare Lomékonventionen.
Direktiv
Rättsakt som är riktad till medlemsländerna och anger de resultat som ska uppnås. Länderna beslutar
själva vad som ska göras för att föreskrifterna i direktivet ska uppfyllas inom en överenskommen tidsfrist
(jämför förordning).
Direkt effekt
När enskilda och juridiska personer kan åberopa en regel inom EG-rätten inför nationella
myndigheter och domstolar.
ECB
Se Europeiska centralbanken.
ECBS
Europeiska centralbankssystemet. Består av ECB och de nationella centralbankerna. ECBS styrs
av Europeiska centralbanken.
ECHO
EU:s kontor för humanitärt bistånd (på engelska European Community Humanitarian Office).
ECU
European Currency Unit. Beräkningsenhet i EU:s valutakurssamarbete före införandet av den nya valutan
euro.
EES
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inrättades den 1 januari 1994 genom avtal mellan å ena sidan
EU:s medlemsländer och å andra sidan dåvarande Eftaländerna Finland, Island, Liechtenstein, Norge,
Sverige och Österrike. Ett år efter att avtalet trätt i kraft blev Finland, Sverige och Österrike medlemmar i
EU. EES-avtalet innebär huvudsakligen att EG:s regler för den inre marknaden med fri rörlighet över
gränserna för varor, personer, tjänster och kapital ska gälla i Eftaländerna Norge, Island och Liechtenstein.
Efta
Europeiska frihandelssammanslutningen. Ett frihandelsområde som i dag består av Norge, Island,
Liechtenstein och Schweiz. Medlemsländerna har sinsemellan avskaffat tullar och andra handelshinder för
industrivaror.
EG
En förkortning som efter att EU-fördraget trätt i kraft står för Europeiska gemenskapen och Europeiska
gemenskaperna. Europeiska gemenskapen är en juridisk person. Det innebär att det är EG och inte EU
som tecknar internationella avtal och ingår som medlem i internationella organisationer.
EG-domstolen
Se Europeiska gemenskapernas domstol.
EG-fördraget
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG). Undertecknades i Rom 1957 och trädde i
kraft 1958. Kallas även för Romfördraget. Kallades före 1993 för EEG-fördraget.
EG-rätten
Gemenskapsrätten, EU:s gemensamma lagstiftning. EG-rätten består av fyra delar: primärrätt,
sekundärrätt, EG-domstolens rättspraxis och internationella avtal. EG-rätten tolkas av EG-domstolen
(jämför primärrätt, sekundärrätt).
EESK
Se Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
EIB
Se Europeiska investeringsbanken.
Ekofi n
Beteckningen på ministerrådet i sammansättningen ekonomi- och finansministrar. Beslutar i frågor på det
ekonomiska och monetära området, inklusive EMU och budget. Ekofinrådet har särskilt viktiga funktioner
när det gäller samordning av den ekonomiska politiken.
Ekonomiska och sociala kommittén
Se Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
EKSG
Europeiska kol- och stålgemenskapen. Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och
Tyskland undertecknade den 18 april 1951 i Paris EKSG-fördraget. Fördraget trädde i kraft den 25 juli
1952 och avvecklades i juli 2002, då det upphörde att gälla.
EMU
Ekonomisk och monetär union. Samarbete inom EU för att samordna medlemsländernas ekonomiska
politik och införa den gemensamma valutan euro.
Enhällighet
Innebär att alla parter (i EU-sammanhang oftast ministrarna i rådet) måste vara överens för att ett beslut
ska kunna fattas (jämför vetorätt).
ERM2
Frivilligt växelkurssamarbete mellan euroområdet och de EU-länder som inte deltar i valutaunionen.
ERM2 ersatte 1999 det tidigare växelkurssamarbetet ERM.
EU
Europeiska unionen. En vidareutveckling av EG-samarbetet. Inrättades den 1 november 1993 i och med
att EU-fördraget trädde i kraft.
EU-fördraget
Fördraget om Europeiska unionen. Undertecknades i den nederländska staden Maastricht 1992 och trädde
i kraft den 1 november 1993. Kallas även för Unionsfördraget eller Maastrichtfördraget.
EU:s konstitutionella fördrag
Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Fördraget undertecknades i Rom 29 oktober
2004. Alla medlemsländer måste godkänna fördraget för att det ska träda i kraft. Om fördraget träder i
kraft kommer det att ersätta de fördrag som EU-samarbetet bygger på i dag.
Euratom
Europeiska atomenergigemenskapen. Euratomfördraget undertecknades 1957 och trädde i kraft 1958.
Euro
Namnet på den gemensamma valutan. Infördes i elektronisk form den 1 januari 1999 för de länder som
ingår i valutaunionen. Sedlar och mynt i euro infördes år 2002 (en euro = 100 cent).
Eurogruppen
Ett särskilt möte bestående av finansministrarna från de länder som deltar i valutaunionen. I Eurogruppen
diskuteras frågor som rör valutaunionen.
Eurojust
Mellanstatligt organ för straffrättsligt samarbete mellan åklagare i EU:s medlemsländer. Eurojust ska
underlätta utredning av brott som rör flera medlemsländer.
Europadomstolen
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Domstol som inrättats av Europarådet för att pröva
klagomål kring kränkningar av de rättigheter som finns i den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ska inte förväxlas med EG-domstolen, som
är EU:s domstol.
Europaparlamentet
Är en av EU:s institutioner och en del av beslutsprocessen. Utgörs av 732 ledamöter utsedda för fem år
genom direkta val i medlemsländerna. 19 ledamöter utses genom val i Sverige. Parlamentet beslutar bland
annat om EU:s budget tillsammans med ministerrådet samt tillsätter en ombudsman som övervakar EUinstitutionerna.
Europarådet
Ett mellanstatligt samarbetsorgan med drygt 40 medlemsländer, däribland samtliga EU-länder. Bildades
1949. Rådet är ett politiskt debattforum för medlemmarna och utfärdar konventioner inom olika områden,
till exempel om mänskliga rättigheter. Europarådet är inte en del av Europeiska unionen.
Europeiska centralbanken
Oberoende centralbank som ansvarar för att genomföra EMU:s gemensamma penningpolitik.
Europeiska datatillsynsmannen
Datatillsynsmannen har till uppgift att övervaka att EU:s institutioner följer de gemensamma reglerna om
skydd av personuppgifter. Om en person anser att någon av institutionerna har missbrukat uppgifter om
honom eller henne, kan han eller hon vända sig till datatillsynsmannen.
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)
Kommitté som består av 317 företrädare för arbetsmarknadens parter och det civila samhället. I EU:s
beslutsprocess måste kommittén rådfrågas i alla frågor som berör den inre marknaden och sociala frågor.
Europeiska enhetsakten
Ändring i fördragen, som trädde i kraft 1987. Genom enhetsakten infördes möjligheten att fatta beslut med
kvalificerad majoritet. Den innebar även att förverkligandet av den inre marknaden gavs en rättslig grund.
Europeiska gemenskapernas domstol
EU:s domstol. Består av 25 domare och åtta generaladvokater samt en förstainstansrätt, som även den
består av 25 domare. Alla är utsedda på sex år, efter förslag av medlemsländerna. Tolkar EG-rätten och
dömer i tvister mellan EU:s institutioner, mellan institutionerna och medlemsländerna, mellan
medlemsländerna samt mellan EU:s institutioner och enskilda. Dessutom har en speciell personaldomstol
inrättats vid förstainstansrätten. Personaldomstolen består av sju domare med en mandatperiod på sex år.
Europeiska investeringsbanken (EIB)
Ett finansinstitut utan vinstintresse som ägs av EU:s medlemsländer. Banken beviljar långfristiga lån för
samfinansiering av projekt i framför allt medlemsländerna, men även i kandidatländer och andra länder
som har associerats eller tecknat samarbetsavtal med EU.
Europeiska kommissionen
Kommissionen har exklusiv förslagsrätt inom i stort sett alla första pelarens områden, verkställer beslut
och kontrollerar rättsreglernas efterlevnad. Kommissionen utgörs av 25 kommissionärer, varav en är
ordförande. Ledamöterna beslutar kollektivt, har preciserade ansvarsområden, föreslås till ämbetet av sina
respektive regeringar men representerar EU. Mandatperioden är fem år.
Europeiska konventet
Konventet bestod av företrädare för parlamenten och regeringarna i medlemsländer och kandidatländer
samt för kommissionen och Europaparlamentet. Konventet hade till uppgift att besvara ett antal frågor
om hur EU bör förändras för att möta framtiden och att föreslå förändringar i EU:s fördrag. Dess arbete
inleddes i februari 2002, och i juli 2003 presenterade det resultatet av sitt arbete i form av ett dokument
med titeln Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Dokumentet låg till grund för den
regeringskonferens som pågick från oktober 2003 till juni 2004, då medlemsländernas ledare enades om
ett utkast till ett nytt, gemensamt fördrag för Europa (jämför EU:s konstitutionella fördrag).
Europeiska ombudsmannen
Ombudsmannen granskar EU:s institutioner på uppdrag av enskilda medborgare eller företag i
medlemsländerna. Ombudsmannen utses av Europaparlamentet och rapporterar om missförhållanden, men
kan inte själv ta ett ärende till EG-domstolen.
Europeiska revisionsrätten
En av EU:s fem institutioner. Granskar EU-institutionernas ekonomiska förvaltning. Revisionsrätten
består av 25 ledamöter utsedda för sex år på förslag av regeringarna. Den avger en årlig rapport om
granskningen till Europaparlamentet och ministerrådet.
Europeiska rådet
Europeiska rådet drar upp politiska riktlinjer för EU:s utveckling och möts minst en gång per halvår under
ledning av ordförandeskapet. Utgörs av medlemsländernas stats- eller regeringschefer som biträds av
utrikesministrarna. Kommissionens ordförande samt en ledamot av kommissionen deltar också.
Europeiska rådets möten kallas ofta för EU-toppmöte.
Europeiska unionens personaldomstol
En specialdomstol för att avgöra tvister mellan EU och dess anställda. Personaldomstolen är knuten till
förstainstansrätten och består av sju domare. Domarna väljs för en period på sex år.
Europeiska unionens regionkommitté
Kommitté som består av 317 företrädare för den lokala och regionala nivån i EU:s medlemsländer. I EU:s
beslutsprocess måste kommittén rådfrågas i alla frågor som direkt berör regioner och kommuner.
Europeiska unionens råd
Rådet (ministerrådet) fattar ensamt eller tillsammans med Europaparlamentet beslut om EU-regler. Rådet
utgörs av medlemsländernas fackministrar, det vill säga ett råd för varje enskilt politikområde. Det betyder
att ministerrådet har olika sammansättning beroende på vilka frågor som står på dagordningen. Exempel
på detta är finansministrarna som möts i Ekofin – ekonomiska och finansiella frågor – samt
jordbruksministrarna som möts i jordbruksrådet när det gäller jordbruks och fiskefrågor.
Europol
Europeiska polisbyrån. Har till uppgift att bekämpa och förhindra olaglig narkotikahandel, terrorism,
människohandel och andra former av grova internationella brott. Europol grundar sig på en konvention
som trädde i kraft den 1 oktober 1998. Verksamheten inleddes den 1 juli 1999.
EUT
Europeiska unionens officiella tidning. I EUT publiceras bland annat den gemensamma lagstiftningen.
EUT utges på alla officiella EU-språk.
Framtidskonventet
Se Europeiska konventet.
Fusionsfördraget
Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska
gemenskaperna. Trädde i kraft 1967.
Fördrag
Ett fördrag är ett internationellt avtal mellan stater. Inom EU-samarbetet finns flera fördrag. Dessa ligger
till grund för de mer detaljerade regler i form av rättsakter med mera som styr samarbetet (jämför
primärrätt).
Förlikningskommittén
Består av rådets medlemmar eller representanter för dessa och lika många representanter för parlamentet.
Kommittén anlitas i händelse av oenighet mellan de två institutionerna inom ramen för
medbeslutandeförfarandet. Dess uppgift är att nå enighet om en text som kan godtas av båda sidor.
Förordning
En form av lag, rättsakt, i EG-rätten som gäller alla medlemsländer, företag, myndigheter och medborgare.
Förordningar gäller som lag direkt i medlemsländerna såsom de är skrivna, vilket betyder att de inte får
omvandlas till andra lagar eller bestämmelser i medlemsländerna (jämför direktiv).
Förstainstansrätten
Underinstans till EG-domstolen. Inrättades för att avlasta EG-domstolen i mål som rör enskilda. Har bland
annat hand om konkurrensärenden. Består av 25 domare som väljs för en period på sex år. Beslut i
förstainstansrätten kan överklagas till EG-domstolen.
GD
Generaldirektorat. Administrativ enhet inom kommissionen, rådet och parlamentet. På engelska DG.
Gemensamma marknaden
Samlingsbegrepp för bland annat EU:s inre marknad, den gemensamma handelspolitiken,
transportpolitiken, konkurrenspolitiken, fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken.
Gemenskapsbyrå
Decentraliserade EU-organ med särskilda uppgifter inom ett visst sakområde som kan inrättas i något av
medlemsländerna.
Generaladvokat
I EG-domstolen tjänstgör åtta generaladvokater. De är medlemmar av domstolen men är inte närvarande
vid domarnas överläggningar. I varje mål lägger en generaladvokat fram ett offentligt, opartiskt och
motiverat yttrande med förslag till beslut.
GJP
Gemensamma jordbrukspolitiken. På engelska Common Agricultural Policy, CAP.
Grönbok
Officiellt kommissionsdokument där de första idéerna om eventuella åtgärder på gemenskapsnivå
presenteras. Grönböcker kan närmast jämföras med ett offentligt utredningsbetänkande, SOU eller Ds, i
Sverige (jämför vitbok).
GUSP
Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Denna blev formaliserad genom EU-fördraget. Samarbetet inom
GUSP är mellanstatligt, det vill säga beslut fattas i princip med enhällighet.
IGC
Se regeringskonferens.
Inre marknaden
Benämning på ett område utan inre gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den
gemensamma marknaden är ett vidare begrepp, som också innefattar tullunionen, konkurrensregler samt
den gemensamma politiken på jordbruks- och fiskeområdena liksom transportområdet.
Integration
Samordnande eller sammanförande till en helhet. Begreppet används bland annat för ett fördjupat
ekonomiskt eller politiskt samarbete mellan länder, till exempel EU-samarbetet.
IPEX
IPEX är ett samarbete mellan de nationella parlamenten i EU. Förkortningen står för Interparliamentary
EU Information Exchange. Målet är att genom en webbplats göra det möjligt för parlamenten att utbyta
EU-relaterad information.
Kandidatland
Ett land som har fått sin medlemsansökan till EU godkänd av ministerrådet efter att rådet har hört
kommissionen och fått Europaparlamentets samtycke.
Kommissionen
Se Europeiska kommissionen.
Konstitutionen
Se EU:s konstitutionella fördrag.
Konvergens
Betyder, bland annat, ett närmande av medlemsländernas ekonomier till varandra inför tredje etappen av
EMU.
KUSP
Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik. Kommitté under rådet som består av representanter för
medlemsländerna. Behandlar alla frågor som rör GUSP och verkställer krishanteringsuppdrag.
Kvalificerad majoritet
Form av beslutsfattande. Generellt gäller att när ett beslut i EU:s ministerråd ska fattas med kvalificerad
majoritet krävs 232 röster av totalt 321 för att förslaget ska gå igenom, alltså ungefär 72 procent av antalet
röster. Dessutom krävs att minst hälften av antalet medlemsländer röstar för förslaget.
Legalitetsprincipen
Innebär i EU-sammanhang att de gemensamma institutionerna ska utöva sina befogenheter på de villkor
och för de ändamål som har fastställts enligt fördragen samt avstå från åtgärder som har motverkande
effekt.
Lissabonprocessen
EU:s tillväxtstrategi. Under sitt möte i Lissabon år 2000 beslöt Europeiska rådet att anta som målsättning
att EU till 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi med hållbar tillväxt, så väl
ekonomiskt och socialt som ekologiskt. Arbetet med att uppfylla denna målsättning kallas för
Lissabonprocessen. Vid sidan av att EU antar gemensam lagstiftning ska länderna göra nationella
satsningar inom bland annat utbildning, sysselsättning och IT och kunna jämföra dem med varandra.
Denna metod för att uppfylla gemensamma målsättningar kallas för den ”öppna samordningsmetoden”. År
2005 antogs nya riktlinjer för Lissabonstrategin under beteckningen ”Att arbeta tillsammans för tillväxt
och sysselsättning - Nystart för Lissabonstrategin”.
Lojalitetsprincipen
Innebär i EU-sammanhang att varje medlemsland ska vidta alla de åtgärder som krävs för att uppfylla de
förpliktelser som följer av gemenskapens fördrag eller av åtgärder som en EU-institution har vidtagit.
Maastrichtfördraget
Se EU-fördraget.
Mellanstatlighet
Ett begrepp för att beskriva karaktären på avtal eller organ som flera länder deltar i. Mellanstatlighet
innebär bland annat att beslutsmakten stannar hos medlemsländerna och att enhällighet krävs för beslut
(jämför överstatlighet).
Miljögarantin
Artikel 95.4 i EG-fördraget möjliggör för enskilda medlemsländer att under vissa förutsättningar ha mer
långtgående miljöregler på den inre marknaden än de som beslutats på EU-nivå.
Ministerrådet
Se Europeiska unionens råd.
Nicefördraget
Fördrag som undertecknades i Nice i december 2000. Ändringsfördrag till EG- och EU-fördragen som
syftar till att underlätta för EU att ta in fler medlemsländer. Trädde i kraft i februari 2003.
OLAF
Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Har sitt säte i kommissionen.
Ombudsmannen
Se Europeiska ombudsmannen.
Ordförandeskap
Ordförande i ministerrådet. Uppdraget växlar halvårsvis mellan medlemsländerna enligt en bestämd
turordning. Ordförandelandet leder och organiserar arbetet.
Parlamentet
Se Europaparlamentet.
Pelare
EU:s verksamhet kan liknas vid tre pelare. Den första pelaren rymmer framför allt överenskommelser i de
frågor som ingick i EG-samarbetet innan EU fanns. Det gäller bland annat de fyra friheterna – den fria
rörligheten inom EU för varor, tjänster, personer och kapital. I första pelaren ingår även Ekonomiska och
monetära unionen, EMU. Den andra pelaren består av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP). Den tredje pelaren innehåller frågor om polissamarbete samt straffrättsligt samarbete.
Phare
EU:s övergripande stöd inför anslutning. Phare inrättades 1989 för att i första hand stödja omställningen
till demokrati och marknadsekonomi i Polen och Ungern. EU har sedan dess utökat programmet till de
länder som har ansökt och beviljats status som kandidatländer.
Primärrätt
Begreppet avser EU:s grundläggande fördrag, till exempel Euratomfördraget, EG-fördraget och EUfördraget. Till primärrätten räknas också anslutningsfördragen mellan EU och nya medlemsländer (jämför
sekundärrätt).
Proportionalitetsprincipen
Princip inom EG-rätten som innebär att den gemensamma lagstiftningen så långt möjligt ska respektera
olikheterna i medlemsländernas nationella rättssystem och att regleringen ska stå i proportion till
rättsaktens målsättning.
Rambeslut
Rättsakt antagen inom ramen för EU:s tredje pelare för att harmonisera medlemsländernas straffrätt.
Regeringskonferens
Förhandling som förs mellan medlemsländerna för att förbereda ändringar i EU:s grundläggande fördrag.
En regeringskonferens startar på initiativ av Europeiska rådet och pågår till dess att medlemsländerna är
överens om fördragsändringarna.
Regionkommittén
Se Europeiska unionens regionkommitté.
Revisionsrätten
Se Europeiska revisionsrätten.
Rekommendationer och yttranden
Rättsakter som utfärdas av ministerrådet och som, till skillnad från andra rättsakter, inte är bindande för
dem som de riktar sig till. Kommissionen kan också utfärda rekommendationer.
Resolution
De beslut som Europaparlamentet fattar på sina sammanträden kallas resolutioner. Vissa icke-bindande
beslut som fattas av rådet kallas också för resolutioner.
RIF
Rättsliga och inrikes frågor. Omfattar politikområdena polisiärt och straffrättsligt samarbete, asyl- och
invandringspolitik samt civilrätt och annan politik som rör fri rörlighet för personer.
Romfördraget
Se EG-fördraget.
Rådet
Se Europeiska unionens råd.
Rättighetsstadgan
Se Stadgan om grundläggande rättigheter.
Rättsakt
Används i EU-sammanhang som benämning för regler, motsvarande lagar, som ingår i sekundärrätten, det
vill säga i huvudsak förordningar, direktiv och beslut (jämför sekundärrätt).
Schengensamarbetet
Syftar till att avskaffa gränskontroller för personer mellan de deltagande länderna, samtidigt som skyddet
vid den yttre gränsen stärks. Sverige deltar fullt ut i samarbetet från våren 2001.
Sekundärrätt
De rättsakter i EG-rätten som utarbetas och beslutas av de gemensamma institutionerna. Den sekundära
EG-rätten består av förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden (jämför primärrätt).
SIS
Schengen Information System. Databaserat registreringssystem som underlättar för de länder som deltar i
Schengensamarbetet att spana efter personer och föremål som är efterlysta i andra länder.
Sociala dialogen
En dialog mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter där resultatet kan ge underlag för
lagstiftning eller avtal på olika nivåer.
Stadgan om grundläggande rättigheter
Efter ett beslut vid Europeiska rådets möte i Köln 1999 har ett så kallat konvent utarbetat en stadga med
grundläggande rättigheter. Syftet med stadgan är att göra de rättigheter som finns i EU:s fördrag mer
synliga för medborgarna. Stadgan ingår i EU:s konstitutionella fördrag.
Strukturfonder
EU:s regionalpolitiska och socialpolitiska stöd. I dag finns fyra strukturfonder: Regionalfonden,
Socialfonden, Jordbruksfonden och Fonden för fiskets utveckling. Syftet med fonderna är att minska de
ekonomiska och sociala skillnaderna mellan medlemsländer och mellan regioner.
Subsidiaritetsprincipen
Princip som innebär att ett beslut ska fattas på den nivå där det är mest effektivt. Enligt principen måste
EU:s institutioner motivera varför ett beslut ska fattas av EU i stället för av de enskilda medlemsländerna.
Principen finns främst i EG-fördragets artikel 5.
Tacis
EU:s särskilda stödprogram för att underlätta övergången till marknadsekonomi och främja demokratisk
utveckling i de länder i Östeuropa och Centralasien som tidigare ingick i Sovjetunionen och nu samverkar
inom Oberoende staters samvälde (OSS).
TEN
Transeuropeiska nät. Gränsöverskridande infrastrukturprojekt inom områdena transport,
telekommunikation och energi.
Toppmöte
Se Europeiska rådet.
Trojkan
Trojkan företräder unionen i internationella sammanhang som gäller den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP). Trojkan reviderades genom Amsterdamfördraget. Nu gäller ett system där det
medlemsland som innehar ordförandeskapet i rådet bistås av dels EU:s höge representant för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dels det medlemsland som kommer att inneha
ordförandeskapet nästa gång.
Tullunion
Ett arrangemang mellan flera länder om att slopa tullar mellan sig och att tillämpa gemensamma tullar mot
utomstående. EU uppfyller båda kraven och är alltså en tullunion.
Unionsfördraget
Se EU-fördraget.
Unionsmedborgarskap
Varje person som är medborgare i ett av EU:s medlemsländer är också unionsmedborgare. Han eller hon
har då bland annat rätt att fritt resa och bosätta sig inom unionen. Personen har också rätt att på samma
villkor som en nationell medborgare kandidera och rösta i kommunala val och val till Europaparlamentet
där han eller hon är bosatt. En unionsmedborgare som är bosatt eller vistas utanför EU har rätt till
diplomatiskt beskydd och konsulärt stöd från ett annat EU-land, om hans eller hennes land inte är
representerat där.
Valutaunionen
Innebär att de länder som deltar har en gemensam valuta och en gemensam centralbank som bedriver en
för valutaunionen gemensam penningpolitik. Valutaunionen upprättades 1999.
Vetorätt
När enhällighet krävs för att ett beslut ska kunna fattas kan detta också uttryckas som att varje part har
vetorätt, det vill säga makt eller rätt att förhindra ett beslut (jämför enhällighet).
Vitbok
Officiellt dokument från kommissionen med strukturerade förslag till gemenskapsregler (jämför grönbok).
Yttranden
Se Rekommendationer och yttranden.
Överstatlighet
Begrepp för att beskriva karaktären på avtal eller organisationer som flera länder deltar i. Överstatlighet
innebär bland annat att ett beslut kan fattas utan att samtliga medlemsländer står bakom det (det vill säga
majoritetsbeslut). Det innebär också att makt överförts från medlemsländerna till organ vars medlemmar
inte representerar de enskilda länderna utan företräder ett gemenskapsintresse, till exempel Europeiska
kommissionen (jämför mellanstatlighet).
