Marknadsintegration och teknisk förändring
– globalisering i en historisk analys
Lennart Schön
Underlagsrapport nr 15 till Globaliseringsrådet
UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
© GLOBALISERINGSRÅDET 2008
FÖRFATTARE Lennart Schön
GRAFISK FORM Nina Rosenkvist
TRYCK Edita, Västerås 2008
ISBN 978-91-85935-14-7
ISSN 1654-6245
BESTÄLLNING Globaliseringsrådet
TFN 08-405 10 00
E-POST [email protected]
www.regeringen.se/globaliseringsradet
Förord
Upprinnelsen till 1800-talets globalisering var tekniska, institutionella och socialt betingade förändringar som ledde
till kraftigt fallande transaktions- och transportkostnader
på världsmarknaden. Förändringarna innebar högre tillväxt
och ett ökat välstånd men också ökade spänningar i samhällsutvecklingen. Istället för en fortsatt globalisering kom
utvecklingen under flera decennier att präglas av världskrig och tilltagande protektionism som kan ha bidragit till
första och andra världskriget. I vilken utsträckning riskerar
vår tids globaliseringsprocess hamna i en motsvarande destruktiv och välståndsdämpande process?
Den femtonde rapporten till Globaliseringsrådet analyserar globaliseringen dels från ett historiskt perspektiv med
tonvikt på utvecklingen fram till första världskriget, dels från
teoretiska perspektiv där jämförelser görs mellan den historiska globaliseringen och dagens förlopp. Enligt författaren
leder globaliseringen i dag, liksom på 1800-talet, till att omvandlingstrycket i världsekonomin tilltar och till ökade sociala spänningar vilket kan leda till att globaliseringen avstannar till förmån för nationella intressen. Med vår historiska
erfarenhet är det därför angeläget att politiskt verka för en
fortsatt och fördjupad integration som samtidigt förstärker
den gemensamma sociala ramen kring marknaderna. Det
är inte minst viktigt inom det europeiska sammanhanget.
Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Han har i sin forskning
bland annat utvecklat modeller för långcykliska förlopp i den
moderna tillväxten. Författaren svarar helt och hållet för de
analyser och rekommendationer som lämnas i rapporten.
Stockholm i juni7 2008
Pontus Braunerhjelm
Huvudsekreterare i Globaliseringsrådet
Globaliseringsrådets ledamöter
I januari 2007 kom arbetet i regeringens Globaliseringsråd igång. Rådets målsättning är att utforma en strategi som leder till att Sverige ska
kunna tillgodogöra sig de potentiellt stora välfärdsvinsterna som globaliseringen innebär. Vidare är Globaliseringsrådet en arena för dialog
med syfte att fördjupa kunskaperna och bredda det offentliga samtalet
kring globaliseringens effekter. Rådets arbete, som ska vara avslutat i
god tid före valet 2010, kommer att sammanfattas i en slutrapport med
rekommendationer främst avseende den ekonomiska politiken.
Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts huvudsakligen från forskare men också från myndigheter och andra aktörer med
djuplodande kunskaper kring globaliseringen, dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter kommer att utgöra underlag till slutrapporten.
Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är Globaliseringsrådets ordförande och professor Pontus Braunerhjelm, som leder rådets kansli, är huvudsekreterare. Övriga ledamöter är:
• Kristina Alsér, Mercatus Engineering AB och
landshövding i Kronobergs län
• Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap
• Carl Bildt, utrikesminister
• Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv
• Lars Calmfors, professor internationell ekonomi
• Per Carstedt, koncernchef SEKAB-gruppen
• Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare
• Anna Ekström, ordförande Saco
• Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister
• Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
• Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola
• Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret
• Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB
• Sture Nordh, ordförande TCO
• Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister
• Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister
• Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson
• Lena Treschow Torell, VD IVA
• Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet
• Marcus Wallenberg, ordförande
Internationella Handelskammaren (ICC)
• Olle Wästberg, GD Svenska Institutet
Innehåll
1 Inledning
7
2. Globaliseringens förutsättningar under 1800-talet
8
2.1 Fred på haven 1815–1914
2.2 Nya institutioner 2.3 En ny infrastruktur
8
10
14
3. Tillväxten i handel, kapitalrörelser och migration internationellt 1820–1914
17
3.1 Handel
3.2 Migration
3.3 Kapitalrörelser
17
20
22
4. Dynamiska effekter av integrationen/faktorrörligheten
24
4.1 Konvergens och utjämnade faktorpriser
26
4.2 Agglomerationer och spatial specialisering
31
4.3 Den andra industriella revolutionen
och nytt tillväxtmönster
35
4.4 Teknologisk förändring och entreprenörer
39
5. Jämförelse mellan globalisering under 1800-talet och under 1900-talet
46
5.1 Integration, industriella revolutioner och divergens
5.2 Faktorrörlighet och relativa faktorpriser
6. Globaliseringens motreaktioner
6.1 Den första globaliseringens motreaktioner 6.2 Kan historien upprepa sig?
46
52
63
63
68
7. Förväntade effekter av globaliseringen 70
8. Ekonomisk-politiska slutsatser
79
Referenser
81
7.1 Den globala tillväxtens inverkan på utbuds- och efterfrågeförhållanden. 70
7.2 Centrala innovationer eller utvecklingsblock i den kommande tillväxten
72
7.3 Möjligheter för relativt rikliga faktorer i svensk ekonomi att nå vidgade marknader
75
7.4 Behovet av dynamiska centra eller agglomerationer 78
6 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
1 Inledning
I denna rapport behandlas globalisering; dels från ett historiskt perspektiv med tonvikt på utvecklingen fram till första världskriget, dels
från några olika teoretiska perspektiv där också jämförelser görs mellan den historiska globaliseringen och dagens förlopp. Särskilt betonas
kombinationen av marknadsintegration, teknisk förändring och vidgad industrialisering vilket ger upphov till återkommande behov av
omfattande strukturell omvandling i såväl gamla som nya industriländer. Dessa processer föder också motreaktioner, vilka blev särskilt uttalade under första hälften av 1900-talet. Rapporten avslutas med en
diskussion om förväntade effekter framåt av globaliseringen för svensk
ekonomi samt några ekonomisk-politiska slutsatser.
marknadsintegration och teknisk förändring • 7
2. Globaliseringens förutsättningar
under 1800-talet
Globaliseringen under halvseklet före det första världskriget präglades
av flera faktorer som alla ledde i samma riktning – det ekonomiska
utbytet av marknadstransaktioner ökade. Framför allt innebar utvecklingen att kostnaderna för olika transaktioner sjönk. De mest näraliggande eller omedelbara förändringarna hade med utbyggnaden av
transporter och kommunikationer samt med den politiska liberaliseringen att göra. Men det skedde också mera långtgående förändringar
i världsekonomin under 1800-talet som likaledes påverkade förutsättningarna för flödena av varor, kapital och människor.1
2.1 Fred på haven 1815–1914
Mellan slutet på Napoleonkrigen 1815 och utbrottet av det första
världskriget 1914 rådde i stort sett fred på haven, fredsförhållandena
gällde mestadels också på land. Under decennierna mellan 1850 och
1870 utkämpades visserligen en del krig i Europa men de hölls i mera
begränsad skala.
Napoleonkrigen pågick i mer än två decennier och kom att involvera de flesta av Europas stater. Huvudfiender var de båda stormakterna
England och Frankrike. Napoleonkrigen kom också att bli avslutningen på den följd av handelskrig som dessa båda länder utkämpat under
1700-talet om dominansen över världshaven. Napoleon misslyckades
med att isolera och besegra engelsmännen. Istället kom det engelska
herraväldet över haven att befästas efter 1815 – krigsslutet blev upptakten till Pax Britannica.
1
Denna översikt bygger främst på Cameron (2003) och Kenwood/Lougheed (1996).
8 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Den engelska segern hade sin bakgrund i styrkan hos den engelska
flottan som hade byggts upp under hela 1700-talet. Under inflytande
av rivaliteten med fransmännen och det upplevda hotet om isolering
hade den engelska staten styrt en växande del av de totala inkomsterna
till den offentliga sektorn och till krigsflottan.2 Under krigen hade dessa ansträngningar intensifierats och som första statsmakt lyckades den
engelska staten skapa och långsiktigt underhålla en statsskuld (genom
Bank of England). 1800-talets utveckling kom på olika sätt att präglas
av dessa inslag – Englands marina styrka och finansiella stabilitet.
Efter 1815 och fram till 1850 föll fraktpriserna inom sjöfarten avsevärt trots att det inte skedde någon teknisk utveckling av betydelse.
Ångkraften hade ännu inte kommit in på världshaven och segelfartygen dominerade. Det var alltså andra faktorer än tekniken som förklarar att priserna för sjötransporter sjönk under första hälften av 1800talet. Det var snarare fråga om förändringar som var av politisk och
organisatorisk natur.
Under 1700-talet hade världshandeln plågats inte endast av handelskrigen mellan England och Frankrike, utan också av sjöröveri. Det ledde
till att även handelsfartygen fick utrustas för att försvara sig eller att de
blev beroende av skydd på många rutter. Med det engelska herraväldet
på haven drevs emellertid sjöröveriet bort från de stora handelsvägarna.
Pacificeringen av världshaven ledde till fallande fraktpriser, inte endast genom att de avbräck som krig eller rövarangrepp kunde innebära
upphörde, utan också genom att volymerna i handeln ökade. Sjöfarten
kom således in i ett positivt kumulativt förlopp under hela första hälften av 1800-talet, i synnerhet när det gällde frakterna till England och
till Europa. Tillförseln av industriella insatsvaror som bomull, tobak
eller socker växte och priserna föll.
2
Om flottan och den brittiska staten, se O’Brien (1999).
marknadsintegration och teknisk förändring • 9
De engelska insatserna var naturligtvis avsedda att gynna framför allt
engelsmännen själva. Men effekterna av fallande fraktpriser kom att
spridas i allt vidare cirklar från Nordvästeuropa. Upprustningen av den
engelska flottan fick därigenom externa effekter, i huvudsak positiva
effekter, för hela världshandeln och för industrialiseringens spridning.
Det var långsiktiga effekter av 1700-talets upprustning och offentliga
expansion i Storbritannien som knappast någon hade kalkylerat med.
2.2 Nya institutioner
Världshandeln kunde växa tack vare de nya fredliga förhållandena under första hälften av 1800-talet, men 1850- och 1860-talen framstår
som de verkliga portaldecennierna för 1800-talets globalisering. Under
dessa decennier skedde stora institutionella förändringar. Lagstiftningen liberaliserades i många stater, vilket öppnade vägar för vidgad handel och för ökade flöden av både kapital och människor. Samtidigt fick
parlamentarismen sitt genombrott på många håll vilket hade samband
med den ökade kommersialiseringen, den vidgade industrialiseringen
och de nya stora investeringsprogram som stater engagerade sig i.
De stora institutionella förändringar som underlättade marknadsintegrationen var genombrottet för frihandel från 1860-talet samt uppbyggnaden av kapitalmarknadens institutioner från samma tid med
en integration som fördjupades genom spridningen av guldmyntfoten under åren efter 1870. Det är ingen tillfällighet att detta skedde
ungefär samtidigt som den moderna infrastrukturen byggdes ut med
järnvägar, ångfartyg och telegraf. Nya tillväxtkrafter utvecklades och
nya intressen kom till uttryck i politiken.
Industrialiseringen i sig förändrade flera styrkeförhållanden. I England hade exempelvis export av maskiner länge varit förbjudet efter-
10 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
som man ville behålla denna teknologiska kunskap inom landet och
därigenom gynna den egna textiltillverkningen som var ledande i exporten. När fabrikssystemet blev mer omfattande i början av 1800-talet växte emellertid maskinindustrin som en självständig verksamhet.
Maskintillverkarna ville självfallet inte vara instängda på den engelska
marknaden utan de ville sälja till övriga världen – i första hand på
marknader i Europa och Nordamerika. Påtryckningarna för en fri maskinexport ökade. Det avgörande var emellertid andra realiteter. Man
kunde inte behålla kunskapen inom landet. Maskiner smugglades ut
och framför allt flyttade maskinbyggare till andra länder för att sätta
upp maskinverkstäder.
Ett exempel var bröderna Malcolm som först tog anställning vid
olika textilfabriker i Sverige för att på plats bygga maskiner innan de
slutligen anlade en maskinverkstad i textilstaden Norrköping. De var
bara ett av många exempel på utvandrande engelska maskinbyggare i
Europa. Ännu större betydelse fick William Cockerill och sonen John
som startade en fabrik i Liège och blev stora exportörer av maskiner
till textilindustrin. Inför denna utveckling upphävde engelsmännen
sitt förbud mot maskinexport. Det var ett steg mot frihandel som
öppnade vägen för en ny specialisering i världsekonomin.
Ett avgörande steg mot en ny integration togs emellertid genom det
s.k. Cobden-Chevalier-avtalet som ingicks 1865 mellan de forna ärkefienderna England och Frankrike. Avtalet innehöll en ”mest-gynnadnation-klausul”, som innebar att om någon av parterna slöt avtal med
en tredje nation skulle det mest gynnsamma avtalet för en viss grupp
av varor gälla för samtliga parter. Under 1860-talet kom en mängd sådana avtal att slutas. Framför allt fransmännen var mycket aktiva ifråga
om att sluta handelsavtal. Avtalen var i sig en del av de åtgärder med
vilka Napoleon III försökte hämta in det engelska försprånget genom
en snabbare industrialisering. Genom att klausulen om ”mest-gynnadnation” inbegreps i avtalen kom de att bidra till en snabb spridning av
frihandel.
marknadsintegration och teknisk förändring • 11
Man kan fråga sig varför frihandeln fick så snabb spridning vid mitten av 1800-talet. Genom dessa avtal öppnade det ena landet efter
det andra sina gränser för import av engelska industriprodukter till
lägre priser. Ett skäl till att man var så villig till detta var helt enkelt att
det fanns en komplementaritet i handeln mellan det industriella England och flertalet nyindustrialiserande stater vid denna tid. England
var ”världens verkstad” och övriga stater ville komma åt den engelska
teknologin i utbyte mot råvaror, livsmedel, enklare industriprodukter
eller hantverksarbeten. Denna komplementaritet var dock inte stabil.
Efter några decennier tilltog protektionismen. Allt fler stater – med
USA och Tyskland i spetsen – ville skydda sin framväxande industri.
Storbritannien behöll dock frihandel fram till första världskriget inom
hela det brittiska imperiet och blev på så sätt en garant för vidgad
världshandel och globalisering.
Även på kapitalmarknaden och i de internationella betalningssystemen genomfördes stora institutionella förändringar. England hade
redan på 1820-talet infört guldstandard för pundet, som också blivit
den internationellt ledande valutan. I övrigt användes i de flesta länder
både guld och silver som standard för penningsystemen, alltså en dubbel metallisk myntfot. Detta system utsattes för stora påfrestningar
från 1850-talet i samband med att stora guldfyndigheter upptäcktes
vilket ledde till kraftiga fluktuationer i kursen mellan guld och silver.
Olika försök gjordes att stabilisera det internationella penningsystemet och under inflytande av växande handel, kapitalrörelser och genom styrkan hos pund sterling anslöt sig ett flertal betydande stater
till guldstandarden under 1870-talet – däribland Tyskland, de skandinaviska länderna, Holland, Frankrike, Italien samt, de facto, USA.
Under 1890-talet samt kring sekelskiftet 1900 anslöt också flertalet
latinamerikanska stater, Ryssland och Japan. Tillsammans med det
engelska samväldet utgjorde dessa stater en väldig monetär union
med en gemensam standard för sina valutor som medgav mycket små
kursrörelser. Den gemensamma myntfoten skulle bestå fram till det
första världskriget.
12 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Guldmyntfotens spridning gick hand i hand med en ny organisation
av kapitalmarknaden. En ny näringslagstiftning förde med sig dels att
bankerna blev friare i sin räntesättning vilket bland annat gjorde det
möjligt att arbeta mer aktivt med inlåningen, dels att aktiebolagsbildningar medgavs både för industriföretag och för banker vilket skapade
nya investeringsmöjligheter. Nya affärsbanker utvecklades vid sidan
av stora bankirfirmor som specialiserade sig på att finansiera internationell handel och internationella investeringar. En särskilt viktig
roll fick statsobligationerna för den internationella kapitalmarknaden.
Statsobligationerna innebar en ny säkerhet och bidrog till en ny marknad för värdepapper vilket stimulerade sparandet samtidigt som de
medgav betydligt större investeringar. Det var framför allt handeln
med statsobligationer som skapade den globala kapitalmarknaden i
slutet av 1800-talet.
Denna vidgning av kapitalmarknaden hade på flera sätt samband
med en annan stor institutionell förändring som sköt fart vid mitten
av 1800-talet – spridning av parlamentarism i många länder. En ny
kommersiellt och industriellt inriktad medelklass fick ökat utrymme
vid sidan av den traditionella överklassen, den jordägande adeln. Samtidigt fick parlamenten ökat inflytande över den exekutiva makten
och kungamakten. Detta hade betydelse i två olika avseenden. För
det första blev statsmakter mera benägna att investera i långsiktiga
projekt, exempelvis i järnvägar, som hade betydelse för landets ekonomiska utveckling. Dessa projekt krävde stora lån som fick spridas på
många sparare ofta i andra länder. För det andra kom besluten om att
ta upp sådana lån att fattas av representanter för skattebetalarna, alltså
av dem som skulle stå för den framtida skuldtjänsten. Det ökade låntagarens legitimitet på den internationella marknaden – alltför många
skuldsatta kungahus hade under föregående sekler helt enkelt förklarat sin stat i bankrutt när lån skulle betalas.
Parlamentariska reformer, stora investeringar och internationella lån
blev något av ett utvecklingsblock under andra hälften av 1800-talet.
marknadsintegration och teknisk förändring • 13
2.3 En ny infrastruktur
Efter 1850 kom den tekniska utvecklingen grundad på den första industriella revolutionens stora innovation, ångmaskinen, att på allvar
sätta sin prägel på utvecklingen inom infrastruktur och handel. När
ny infrastruktur byggdes ut under senare delen av 1800-talet kan man
tala om att en transport- och informationsrevolution inträffade som i
sin tur lade grunden för 1800-talets globala marknadsintegration.
Under 1830- och 1840-talen inföll den första järnvägsboomen i England. Det lilla öriket, som redan under 1700-talet knutits samman med
ett nät av kanaler, kom nu att genomkorsas av järnvägar. Kring 1850
hade den industriella revolutionens stora utvecklingsblock med fabriker i industristäder sammanknutna av järnvägar mognat i England.
Från samma tidpunkt ökade också järnvägsbyggandet på den europeiska kontinenten och i USA. De första banorna anlades under 1830och 1840-talen, oftast över korta avstånd mellan industristäder eller
som komplement till vattenvägarna. Från 1850-talet fick emellertid
järnvägsbyggandet en tydligare struktur. Det stod nu klart att järnvägar
hade en egen potential som transportmedel och att de inte endast skulle tjäna som komplement till de äldre vattenvägarna. Det blev också i
många länder fråga om att anlägga genomtänkta nät för att integrera
hela nationer – i flera fall skedde detta helt på privat initiativ men i
många fall skedde det med statligt stöd eller under statlig ledning.
En särskild betydelse fick järnvägarna i USA då de gick hand i hand
med en utveckling av jordbruket och med koloniseringen av landet
västerut. I slutet av 1860-talet förbands också den amerikanska östkusten och västkusten med järnväg.
Under 1800-talets sista decennier och fram till första världskriget
kom den stora utbyggnaden av järnvägsnätet i Europa och i Nordamerika. Denna utbyggnad skedde parallellt med att stålindustrin
omvandlades – mellan stålindustrin och järnvägarna fanns en stark
komplementaritet. Under detta skede kom också järnvägsbyggandet
igång i mera perifera delar av den nya världsekonomin. Oftast skedde
14 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
detta på europeiskt, framför allt engelskt, initiativ med avsikten att
underlätta utförseln av råvaror eller för att förstärka administrationen
av europeiska koloniala besittningar.
Parallellt med järnvägarna utvecklades ångkraften för sjöfarten.
Ångmaskinen kom snabbare i bruk på vatten än på land men å andra sidan dröjde det ganska länge innan ångfartygen fick samma stora
betydelse för sjötransporterna som järnvägen fick på land. Att ångmaskinen snabbare kunde tas i bruk berodde på att vattenvägarna lättare kunde bära de tidiga tunga ångmaskinerna. Att det å andra sidan
dröjde längre innan de fick samma revolutionerande betydelse för
transporterna berodde på att ångfartygen konkurrerade med de högt
utvecklade segelfartygen på världshaven.
Under propellerfartygens första decennier användes de huvudsakligen för att frakta post och passagerare, alltså till sådant gods där man
värdesatte kort restid och punktlighet. Skälet till denna begränsning
var att ångmaskinerna slukade stora mängder bränsle, vilket förde
med sig att lastutrymmet fick användas huvudsakligen till att förvara stenkol. Utvecklingen av nya och starkare högtrycksmaskiner
under andra hälften av 1800-talet liksom utvecklingen av ångturbinen sänkte bränsleåtgången radikalt. Samtidigt utvecklades nya och
lättare fartygsskrov tack vare framstegen inom tillverkningen av stål,
vilket också bidrog till att lastkapaciteten ökade och bränsleanvändningen minskade. Under 1870- och 1880-talen blev ångfartygen på
allvar konkurrenskraftiga inom sjöfarten. Transporttiderna sänktes och
punkligheten ökade, oberoende av väder och vind som ångfartygen var
jämfört med segelfartygen.
Segelfartygen behöll emellertid länge sin ställning inom långväga
transporter av sådant skrymmande gods som inte var lika känsligt för
transporttiden. Det gällde t.ex. frakterna av spannmål, timmer och
stenkol eller av chilesalpeter. Också segeltekniken och utrustningen
av segelfartygen trimmades i konkurrensen mellan ånga och segel på
haven, vilken pågick ända fram till tiden för första världskriget.
marknadsintegration och teknisk förändring • 15
I nära anslutning till järnvägsbyggandet och sjöfartens utveckling
skapades ett nytt system för snabb informationsöverföring, som under
1800-talet knöts samman till ett globalt nätverk, den elektriska telegrafen. Telegrafledningar byggdes inledningsvis framför allt i anslutning järnvägen. Därigenom fick man en kanal för snabb information
vilket motsvarade de behov som det nya transportmedlet gav upphov
till. De första telegraflinjerna anlades på 1840-talet och när järnvägsbyggandet under följande decennium sköt ytterligare fart utsträcktes
också telegraflinjerna. Då lyckades man också lägga den första undervattenskabeln i Engelska kanalen och därigenom knöts det engelska
nätet, med centrum i London, samman med det kontinentala telegrafnätet. I slutet av 1850-talet lades också den första kabeln ut som
förenade Europa med Nordamerika – en atlantkabel som på havets
botten sträckte sig mellan Irland och Newfoundland. Under 1860och 1870-talet byggdes systemet ut och förenade alla världens kontinenter i ett telegrafsystem.
Från 1870-talet blev det alltså möjligt att från olika städer i Europa
och Nordamerika sända meddelanden som på mycket kort tid kunde
nå åtminstone de viktigaste hamnstäderna runt om i världen. I takt
med att järnvägarna byggdes ut på andra kontinenter under de sista
årtiondena sträckte sig också telegrafnätet inåt. Därigenom skapades
nya förutsättningar i en rad olika avseenden. Information om tillgång
eller efterfrågan på olika produkter kunde snabbt överföras och fartyg
kunde mera ögonblickligen ges nya transportorder. Därigenom blev
den globala handeln mera effektiv. Likaledes kunde information om
betalningar eller om krediter snabbt förmedlas, vilket vidgade möjligheterna både för handel och för kapitalrörelser.
I centrum för detta informationssystem befann sig världens främsta
metropol under 1800-talet, London. Där knöts de kommersiella och
finansiella banden samman.
16 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
3. Tillväxten i handel, kapitalrörelser och
migration internationellt 1820–1914
3.1 Handel
Genom marknadsintegrationen och de fallande transportkostnaderna
växte utrikeshandeln snabbt under perioden mellan Napoleonkrigen
och första världskriget. Man kan beräkna den årliga tillväxttakten till
strax över fyra procent, vilket var en avsevärt högre tillväxttakt än för
produktionen eller befolkningen (se tabell 1). Om man räknar per capita var handelsvolymen cirka 25 gånger större 1913 än 1820. Medan
alltså utrikes tillverkade produkter endast förekom sparsamt ännu i
början av 1800-talet, kunde de påträffas i stort sett överallt i samhället i
början av 1900-talet, i synnerhet i Europa. Världshandeln dominerades
av Europa med både livlig inomeuropeisk handel mellan många små
stater samt omfattande handel med andra kontinenter (tabell 2). Dessutom hade Europa underskott i handeln eftersom importen genomgående var avsevärt större än importen. För samtliga övriga av världens
regioner rådde exportöverskott. Bakgrunden är framför allt det stora
brittiska underskottet i varuhandeln som täcktes med tjänsteexport.
Den övriga världen betalade alltså räntor på kapital och sjöfartsfrakter
m.m. genom att exportera råvaror, livsmedel och industriprodukter till
Europa, främst till Storbritannien.
Utrikeshandelns vikt skilde sig åt i olika delar av världen. I några regioner där ekonomierna dominerades av stora bosättningar vid kusten med
svag inre marknadsintegration (Latinamerika och Australien ((Oceanien)) var utrikeshandelns andel av den totala produktionen mycket
hög. Motsatsen, med låg andel för utrikeshandeln, utgjordes av stora
kontinenter med mera livaktiga inre marknader som i Nordamerika eller mycket folkrika och fattiga nationer som i Asien. Däremellan låg
Europa med ett relativt stort beroende av utrikeshandeln totalt sett.
marknadsintegration och teknisk förändring • 17
Tabell 1. Befolkning, produktion och utrikeshandel i världen 1820 –1913.
1820
1913
Befolkning, miljoner
1041
1791
Årlig tillväxt 1820-1913
0,6
Produktion; miljarder dollar i 1990 års värde
695
2733
1,5
Utrikeshandel; miljarder dollar i 1990 års värde
20
900
4,1
Källa: Produktion och befolkning, Maddison (2007);
Utrikeshandel beräknat från Kenwood och Lougheed (1996), s 97.
18 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Tabell 2. Utrikeshandelns procentandel av världshandeln och av regionens produktion i olika världsdelar 1913.
Procentandel av
Handelns procent-
världens handel 1913
andel av regionens produktion 1913
Export
Import Totalt
Europa
58,9
65,1
62,0
45
Nordamerika 14,8
11,5
13,2
21
Latinamerika 8,3
7,0
7,6
57
Asien
11,8
10,4
11,1
15
Afrika
3,7
3,6
3,7
43
Oceanien
2,5
2,4
2,4
71
Världen
100
100
100
33
Källa: Kenwood och Lougheed (1996) s 99; Maddison (2007).
marknadsintegration och teknisk förändring • 19
3.2 Migration
Under perioden 1820–1913 emigrerade närmare 50 miljoner människor till andra kontinenter. Utvandrarna dominerades av européer som
emigrerade till områden som hade ett liknande klimat som Europa –
tempererat eller subtropiskt – i Amerika, södra Afrika och Australien.
Till en liten del var det också en asiatisk emigration, huvudsakligen till
tropiska områden.
Tabell 3. Emigrationen från Europa 1821–1915.
1821–1850 1851–1880
1881–1915
Antal Antal miljoner
Nordvästra Europa 3,4
Procent
Antal Procent
miljoner
Procent
miljoner
100
7,4
91,3
13,7
42,7
- Storbritannien
2,6 76,5
4,6
56,8
8,9
27,7
- Tyskland
0,6 17,6
2,1
25,9
2,2
6,9
- övr. Nordvästeur. 0,2 5,9
0,7
8,6
2,6
8,1
Syd- o Östeuropa
--
0,7
8,7
18,4
57,3
- Italien
--
0,2
2,5
7,8
24,3
- Spanien, Portugal
--
0,3
3,7
4,3
13,4
- Österrike-Ungern
--
0,2
2,5
4,2
13,1
- övr. Östeuropa
--
-
-
2,1
6,5
100
32,1
100
Totalt
Årligt medeltal
3,4 100
113 000
8,1
270 000
917 000
Källa: Kenwood och Lougheed tabell 3:1, s. 60.
20 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Storbritannien stod för drygt en tredjedel av den europeiska utvandringen och var fram till 1880 dominerande i emigrationen (se tabell
3). Det andra stora emigrationslandet var Italien med cirka en femtedel av Europas samlade utvandring, medan Tyskland, den iberiska
halvön samt Österrike-Ungern stod för ungefär en tiondel vardera.
Övriga Nordvästeuropa, däribland Skandinavien, svarade för något
mindre än en tiondel.
Den verkliga massemigrationen tog fart från 1880-talet när järnväg
och ångsjöfart hade byggts ut. Närmare en miljon människor lämnade
då årligen Europa, emigranterna kom framför allt från Syd- och Östeuropa och i synnerhet från Italien.
Den asiatiska emigrationen nådde inte samma omfattning, i synnerhet när det gällde att emigrera till andra kontinenter. Det skedde
således en omfattande utvandring från Indien och Kina till andra områden inom Asien, framför allt till Ceylon och till Sydostasien. Dessutom migrerade ett stort antal indier till Västindien och till Öst- och
Sydafrika samt kineser till västra USA och västra Sydamerika. Uppskattningsvis motsvarade den asiatiska interkontinentala emigrationen
ungefär en tiondedel av den europeiska.
Den europeiska emigrationen utgjordes till största delen av bosättare i nya samhällen som formades av européer i klimatområden som
liknade de europeiska. Den asiatiska emigrationen bestod däremot
huvudsakligen av arbetskraft som kontrakterades för lång tid till plantager, gruvor och järnvägsbyggen, företrädesvis i tropiska områden.
USA var dominerande som invandrarland. Under tiden mellan Napoleonkrigens slut och första världskriget kom närmare 32 miljoner immigranter till USA, huvudsakligen från Europa. Tillsammans med Kanada
svarade Nordamerika för drygt två tredjedelar av den totala invandringen. Sydamerika stod för närmare 20 procent medan Australien och Nya
Zeeland tog emot knappt 10 procent av den totala invandringen.
marknadsintegration och teknisk förändring • 21
3.3 Kapitalrörelser
De internationella kapitalrörelserna sköt fart efter 1850-talet parallellt med utvecklingen av bankväsende, migration och handel. En liten
del av världen med överskott på kapital – framför allt England och
Frankrike – placerade sitt sparande i utvecklingen av infrastruktur, i
nya industrier eller i jordbruksutveckling i Europas periferi eller på
andra kontinenter.
Investeringarna var av två olika slag, portföljinvesteringar eller direktinvesteringar. Portföljinvesteringar var framför allt köp av obligationer med relativt låg risk för långivaren och där låntagaren hade
kontrollen över hur pengarna användes. Denna marknad dominerades
av statsobligationer, till stor del upptagna för att bygga järnvägar och
andra stora infrastrukturprojekt. Direktinvesteringar innebar däremot
att investeraren gick in som ägare till ett projekt och tog ansvar för
driften. Det kunde ske antingen som direkta företagsgrundanden eller
som köp av ägarandelar (aktier) i företag.
På samma sätt som i fråga om migrationen fanns här ett europeiskt
och ett tropiskt mönster. Kapitalexporten till områden präglade av europeisk bosättning skedde övervägande i form av portföljinvesteringar.
Där överläts kontrollen till låntagaren. Kapitalexporten till tropikerna
skedde däremot huvudsakligen som direktinvesteringar för driften av
gruvor, plantager eller järnvägsbolag.
Som framgår av tabell 4 var Europa och Nordamerika de stora mottagarna av kapital med Latinamerika på tredje plats. Det var således
områden med europeisk bosättning som var de stora mottagarna av
europeiskt kapital och därutöver spelade det brittiska imperiet en stor
roll i Asien och Afrika.
22 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Tabell 4. Samlade utlandsinvesteringar, fördelade på mottagande
regioner 1914.
Mottagande region
Miljoner pundAndel i procent
Europa
2500
27
Nordamerika
2300
24
Latinamerika
1800
19
Asien
1500
16
Afrika
830
9
Oceanien
500
5
9430
100
Totalt
Källa: Kenwood och Lougheed, s 40.
marknadsintegration och teknisk förändring • 23
4. Dynamiska effekter av integrationen/
faktorrörligheten
De dynamiska effekterna av globaliseringen kan analyseras från flera
olika teoretiska utgångspunkter. Den mest framträdande utgångspunkten i analyser av globaliseringens effekter är teorier om konvergens i tillväxten, vilka bl a bygger på det välkända teoremet om utjämnade faktorpriser som Eli Heckscher och Bertil Ohlin formulerade
några decennier in på 1900-talet.3 Det är knappast någon tillfällighet
att detta teorem formulerades av två svenskar och att de byggde på
svenska erfarenheter av globaliseringen före det första världskriget.
Tanken om konvergens i tillväxten bygger också på Robert Solows
formulering av tillväxtteorin från 1950-talet – ofta kallad den traditionella tillväxtteorin.4
Mot den traditionella tillväxtteorin står den nya, så kallade endogena tillväxtteorin, som lanserades i slutet av 1980-talet.5 Teorin lanserades under den andra stora globaliseringsperioden, men den har
inte så mycket med globalisering att göra. Den nya tillväxtteorin tar
istället fasta på kunskapens och innovationernas ökade betydelse för
tillväxten och den formaliserar de ekonomiska samband som styr kunskapsproduktionen och därigenom tillväxten. Den ger andra förutsägelser än den traditionella tillväxtteorin och mindre utrymme för
konvergens och utjämnade faktorpriser.
I stort sett parallellt med den nya tillväxtteorin utvecklades den nya
ekonomiska geografin – en nationalekonomiskt grundad teori om agglomerationernas betydelse för tillväxt och för rumslig fördelning av produktionen.6 Tendensen till att samla produktionen i mera koncentrerade miljöer, agglomerationer, är beroende av handelskostnaderna eller
transaktionskostnaderna, vilka också styr integrationen av marknader.
Det finns således ett nära samband mellan den nya ekonomiska geografins analyser av agglomerationer och globaliseringens utveckling.
Formulerades tidigast i Heckscher (1919).
Solow (1956).
5
Romer (1986).
6
Se t.ex. Krugman (1991).
3
4
24 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Ett ännu mera markant brott med den traditionella tillväxtteorins
konvergens- och jämviktsmodeller utgör de evolutionära, schumpeterianskt präglade modeller där den entreprenöriella förmågan, innovationerna och produktionens sociala sammanhang kommer i fokus.
Komplementariteten mellan olika aktörer och aktiviteter är då central
för tillväxt och utveckling. Utifrån svenska förhållanden formulerade
exempelvis Erik Dahmén redan för mer än femtio år sedan begreppet
utvecklingsblock som sammanfattar de dynamiska krafterna kring innovationer.7 I dag har begreppet General Purpose Technologies vunnit
insteg internationellt i analysen av radikala innovationers betydelse,8
men detta begrepp är mera schematiskt och betydligt svagare än begreppet utvecklingsblock.
Inom ekonomisk historia finns slutligen begreppet industriell revolution som förmedlar tanken att produktionen eller samhället gått
genom perioder av mera omvälvande förändringar med långsiktiga
konsekvenser. Den industriella revolutionen har någon eller några
innovationer i centrum – en tanke som fått förnyad aktualitet under
de senaste decennierna genom den digitala revolutionen. Vår tid har
också kallats den tredje industriella revolutionens epok. Det skapar
underlaget för ytterligare en historisk jämförande analys. Såväl under
det sena 1800-talets globalisering som under vår egen tid inträffade
industriella omvälvningar – benämnda den andra och den tredje industriella revolutionen.
Med denna teoretiska förankring kan den fortsatta diskussionen om
globaliseringen föras utifrån tre olika aspekter:
• konvergens och faktorprisutjämning
• agglomerationer och spatial specialisering
• teknologisk förändring och entreprenörer
Dahmén (1950) och (1988).
Bresnahan och Trajtenberg (1995). Begreppet avser innovationer som över tiden har potentialen att utnyttjas på snart sagt alla områden av samhället - i produktion, infrastruktur och vardagsliv. Innovationen
kan skapa många komplementära sammanhang och därigenom prägla epoker. Ångmaskinen, elmotorn
och mikroprocessorn anges ofta som exempel på sådana innovationer.
7
8
marknadsintegration och teknisk förändring • 25
4.1 Konvergens och utjämnade faktorpriser
En grundläggande effekt av globalisering kan uttryckas så här: genom
globaliseringen ställs alla resurser inför nya marknadsförhållanden.
Det innebär i sin tur att prisstrukturen förändras, att det skapas nya
prisrelationer i ekonomin. Men det finns en systematik i denna förändring. De faktorer, som är relativt rikliga i förhållande till omvärldens faktorrelationer, har tidigare varit instängda i en mera begränsad
ekonomi. De har då haft ett förhållandevis lågt värde. Genom utvidgningen av marknaderna ställs de inför fler alternativ, de kan användas
där de inte är lika rikligt förekommande och där de ger en högre avkastning. De får därigenom ett högre värde. Omvänt gäller naturligtvis
för de resurser som varit förhållandevis knappa och högt värderade
tack vare avskärmningen. De faller i pris. Man kan alltså uttrycka en
effekt av globalisering eller marknadsutvidgning så att relativt rikliga
faktorer i en ekonomi får ett högre pris än tidigare. Den här effekten
är en variant av teorin om komparativa fördelar och av det teorem
kring utrikeshandel som lanserades av Eli Heckscher och Bertil Ohlin.
Rörligheten för produktionsfaktorn jord men också för faktorn arbete
var emellertid begränsad vilket enligt Heckscher/Ohlin-teoremet förde med sig att handeln kompenserade för denna bristande rörlighet.
Ekonomier rika på naturresurser som mineraler eller jordbruksmark
exporterade sådana produkter medan ekonomier rika på arbetskraft
exporterade arbetsintensiva produkter. Därigenom skulle såväl varupriser som faktorpriser utjämnas inom ramen för fullständigt integrerade ekonomier.
Om man knyter dessa effekter till Solows tillväxtmodell där man
antar att teknologier kan överföras utan kostnad mellan ekonomier
samt att det råder avtagande avkastning vid faktorackumulation, blir
resultatet att ekonomier integrerade inom samma marknad kommer
att konvergera mot samma inkomstnivå.
Inom ekonomisk historia har konvergensen och faktorprisutjämningen under globaliseringen i slutet av 1800-talet prövats av främst
Jeffrey Williamson med kollegor (främst Kevin O’Rourke och Timo-
26 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
thy Hatton).9 Dessa analyser rör faktorprisutjämningen inom de ekonomier som höggradigt var marknadsintegrerade i slutet av 1800-talet
– i första hand en rad europeiska ekonomier samt de europeiskt präglade nybyggarsamhällena. I fokus står relativpriset på produktionsfaktorerna arbete och jord, vilka var de viktigaste faktorerna i slutet av
1800-talet för att bestämma inkomstfördelningen och dessutom de
faktorer som traditionellt var minst rörliga.
Rörelsen i riktning mot utjämnade faktorpriser var tydligast i förhållandet mellan den gamla världen, Europa, och den s.k. nya världen,
framför allt Nordamerika. Europa var rikt på både arbetskraft och kapital i förhållande till de knappa jordresurserna, medan de omvända
förhållandena rådde i Nordamerika. Med globaliseringen, eller integrationen av marknaderna, växte värdet på den amerikanska jorden
samtidigt som både arbete och kapital i Europa gavs nya möjligheter
– flödena av arbete och kapital från den gamla världen till den nya bidrog därigenom till att minska skillnaderna i relativa faktorpriser mellan ekonomierna.
Den svenska ekonomin utgör ett mycket speciellt fall. Vi befann
oss så att säga både i den gamla och i den nya världen. I förhållande
till Nordamerika var Sverige rikt på arbetskraft och fattigt på jord. En
miljon svenskar emigrerade. Men i förhållande till det industrialiserade
Europa var Sverige rikt på naturresurser men fattigt på kapital. En
mycket strid ström av framför allt tyskt och franskt kapital placerades i Sverige – huvudsakligen i obligationer emitterade av staten, av
kommunerna, av hypoteksbanker, av industriföretag men också som
direktinvesteringar och som förmögenheter som invandrare, köpmän
och bankirer, förde med sig.10
Men det allra största kapitaltillflödet kom till stånd genom svensk
upplåning utomlands. Utlandsskulden i Sverige var den klart högsta
per capita i Europa och i världen vid tiden för första världskrigets utbrott. Detta var en av ingredienserna i den mycket snabba industrialisering som skedde i ett resursrikt men kapitalfattigt land.
En stor mängd referenser kan ges. Tidiga artiklar var O’Rourke och Williamson (1994) och Williamson
(1996). Särskilt svensk anknytning har O’Rourke och Williamson (1995a och 1995b). Dessutom Hatton
och Williamson (1994).
10
Se Schön (1989) och (2000). Se också Schön (2007b).
9
marknadsintegration och teknisk förändring • 27
Den kombinerade effekten av den högre värderingen av rikliga naturresurser, av utvandringen och av kapitaltillflödet blev emellertid
mycket kraftig. Sverige fick inte bara en snabb industrialisering utan
också en snabb löneökning. Reallönerna växte betydligt snabbare än
bruttonationalprodukten och Sverige fick den snabbaste reallöneökningen av alla industriländer i världen fram till första världskriget, vilket framgår av tabell 5. Värdet på den tidigare relativt rikliga faktorn
arbete växte således snabbare i Sverige än på andra håll; det skedde en
fundamental relativ prisförändring i den svenska ekonomin.
Tabell 5. Reallönenivå 1870/74 samt årlig procentuell ökning av reallöner och av BNP per capita i ett urval europeiska länder och i USA
1870–1910.
Land
Sverige
Reallönenivå Årlig reallöne-
1870/1874
ökning 1870 –1910
Storbritannien = 100
49
2,8
Årlig tillväxt
i BNP per
capita
1870 –1910
1,7
Danmark och Norge
49
2,6
1,3
Frankrike, Tyskland och Storbritannien
84
1,1
1,2
Italien, Portugal och Spanien
51
0,6
1,0
USA
165
1,1
1,6
Källor: Reallöner från Williamson (1995); BNP per capita från Maddison (1995).
28 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Figur 1. Räntor och reallöner i Sverige i relation till genomsnittet för
Storbritannien, Frankrike och Tyskland; räntor 1855–1914 och löner
1850–1914.
1.8
1.6
räntor
1.4
1.2
1.0
0.8
0.6
reallöner
0.4
0.2
50
55
60
65
70
75
80
85
90
95
00
05
10
Källor: Löner från Williamson (1995), räntor från Homer (1977) och Schön (1994).
De dubbla flödena – arbete ut och kapital in – hade en djupgående
verkan på svenska faktorpriser i relation till de mera utvecklade stora
nationerna i nordvästra Europa (se figur 1). Prisrelationen mellan kapital och arbete konvergerade kraftigt i förhållande till de kapitalexporterande länderna Storbritannien, Frankrike och Tyskland. I ett tidigt
skede av industrialiseringen var räntorna i kapitalfattiga Sverige förhållandevis höga. Endast under ett kort skede i samband med fransk-
marknadsintegration och teknisk förändring • 29
tyska kriget 1870-1871 föll de svenska räntorna till västeuropeisk nivå
vilket också var inledningen till en av de starkaste högkonjunkturerna
i Sverige. Långsiktigt föll emellertid de svenska räntorna något och
nådde ned till den europeiska nivån vid tiden för första världskrigets
utbrott. De kom sedan att ligga kvar på en låg nivå efter kriget. Svenska löner rörde sig i motsatt riktning. Vid mitten av 1800-talet beräknas
svenska löner till grovarbetare och till jordbruksarbetare ha legat på
ungefär halva den västeuropeiska nivån i reala termer. De svenska
lönerna steg emellertid ihållande och särskilt starkt under perioden
1890–1910 då också den svenska moderna industrialiseringen accelererade. Vid tiden för första världskrigets utbrott hade förhållandet
mellan faktorpriset för arbete och kapital kastats om. Sverige var inte
längre ett låglöneland.
Denna utveckling gäller i hög grad även för övriga Skandinavien.
Inom Europa i övrigt var konvergensen emellertid mycket svagare.
Under decennierna efter 1890 var det till och med fråga om divergens
i så motto att fattigare länder i Sydeuropa halkade efter. Det gäller
exempelvis för iberiska halvön (se tabell 5). Det finns olika förklaringar till de skilda förloppen i Skandinavien och i flera andra delar av
Europa i fråga om löner och tillväxt.11
En första förklaring är att de skandinaviska länderna var relativt
öppna med betydande utrikeshandel och omfattande flöden av kapital och arbete. Globaliseringens konvergenskrafter fick därigenom
stort genomslag. Det innebar att många människor blev indragna i den
nya marknadsekonomin, inte minst tack vare att så enkla produkter
exporterades. Uppsvinget för exporten av sågade trävaror, havre och
järn innebar en ökad efterfrågan på grovarbete och en spridning av inkomsterna till många människor. Det samtidiga inflödet av kapital till
stora infrastrukturella projekt som järnvägsbyggande och urbanisering
innebar likaledes en ökad efterfrågan på arbetskraft. Effekten späddes
11
Om olika förlopp i Europas periferier, se Berend och Ranki (1982).
30 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
på av den samtidiga emigrationen till följd av konkurrensen från den
amerikanska arbetsmarknaden med dess höga löner. Dessa dynamiska
förlopp saknades på den iberiska halvön där gamla intressen lyckades
skydda sina positioner inom ramen för en stagnerande ekonomi.
En andra förklaring, av något mindre vikt, betonar att reallönerna
ökade mer i områden där livsmedelspriserna traditionellt varit relativt
höga till följd av ogynnsamma förhållanden för spannmålsproduktionen. Levnadskostnaderna som ju påverkar reallönens storlek, föll alltså
mer i Skandinaven till följd av importen av billigare spannmål från Ryssland och Nordamerika – även om exempelvis Sverige införde tullar på
spannmål för att dämpa prisfallet och skydda böndernas inkomster.
En tredje förklaring är den viktigaste när det gäller att förklara den
ihållande löneökningen och den långsiktiga tillväxten. De förändrade
faktorpriserna blev en del i en grundläggande strukturomvandling
av ekonomin. Nya och mera produktiva arbeten ersatte gammal sysselsättning. Globaliseringen banade vägen för den andra industriella
revolutionen i Skandinavien och för industrisamhällets genombrott.
Mera om detta kommer i de följande avsnitten om nya mönster för
specialisering och om den tekniska förändringen och innovationerna.
4.2 Agglomerationer och spatial specialisering
Under 1980-talet utvecklades två nya teoribildningar inom nationalekonomin som båda understryker betydelsen av den geografiska närheten mellan olika aktörer, framför allt betydelsen av agglomerationer.
Det var den nya tillväxtteorin och den nya ekonomiska geografin.
Dessa teorier har flera gemensamma drag och i synnerhet den senare
har också använts för att förklara den rumsliga specialiseringen under
epoker av globalisering.
marknadsintegration och teknisk förändring • 31
Den nya, så kallade endogena, tillväxtteorin skilde sig från Solows
modell genom att inbegripa kunskapsproduktionen och den tekniska
förändringen i modellen, därav beteckningen endogen tillväxtteori.
Det var förmodligen inte någon tillfällighet att detta teoretiska genombrott kom i slutet av 1980-talet, då produktionen samtidigt blev
alltmera kunskapsintensiv i samband med den digitala revolutionen.
Den nya teorin gav flera nya perspektiv på tillväxtförloppet. Konvergens mellan olika ekonomier blev inte längre den naturliga följden av
globalisering. Tillväxten kunde lika gärna ge upphov till divergens, dvs.
högre tillväxttakt i rika ekonomier.
Kunskapsproduktionen som i sin tur genererade innovationer och
teknisk förändring var alltså den dynamiska faktorn bakom tillväxten.
Kunskap produceras av kunskap och gynnas av en riklig tillgång på humankapital och av komplexa produktionsprocesser. Sådana villkor utmärker produktionen i de relativt rika ekonomierna. Kunskapen skiljer
sig också från andra produktionsfaktorer genom att den växer av att användas, den kan också användas av flera samtidigt. Det senare innebär
att kunskapsanvändning på ett område kan stimulera utvecklingen av
kunskap på ett annat område. Kunskapsrik produktion är alltså förenad
med positiva externaliteter eller teknologiska spillovers. Eftersom styrkan i de externa effekterna avtar med avståndet, gynnas producenter i
stora kunskapsrika centra. Dessutom har produktionen av kunskap och
av kunskapsrika produkter höga fasta kostnader vilket ger stordriftsfördelar. Tillgången till stora marknader med hög efterfrågan gynnas därför. Sammantaget innebar dessa karaktäristika att stora och rika ekonomier hade en tendens att växa snabbare – i varje fall så länge tillväxten
bestämdes av förskjutningar i den teknologiska fronten.
Dessa ingredienser i den nya tillväxtteorin – geografiskt begränsad
teknologisk spillover, stordriftsfördelar och positivt samspel med närhet till marknader – blev också centrala beståndsdelar i den nya ekonomiska geografin. Tillsammans var de en stark drivkraft bakom agglomerationer eller urbana koncentrationer av befolkning och produktion.
32 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
De skapade fördelar för den geografiskt koncentrerade produktionen.
Agglomerationer är dock förbundna med en del negativa externaliteter
som driver upp kostnadsläget. Konkurrensen om markutrymme leder
exempelvis till höga fastighetspriser för både företagen och arbetarna.
Miljöbelastningen ökar och interna transportkostnader växer. Dessutom leder konkurrensen om den kunniga arbetskraften till att lönerna
drivs upp, vilket minskar företagens fördelar på marknaden.
Genomslaget för de olika agglomerationskrafterna bestämdes emellertid av handelskostnaderna vilka var de samlade kostnaderna för
att skaffa sig information, för att transportera varor och för att ta sig
genom olika nationsgränser. De påverkades alltså av infrastrukturen
för information och transporter, av handelns organisation och av olika
länders handelspolitik. Om man tänker sig ett kontinuum från mycket
höga till mycket låga eller obefintliga handelskostnader kommer agglomerationskraften att förändras systematiskt. När handelskostnaderna
är mycket höga kommer produktionen att bli utspridd. Kostnaden för
att nå många konsumenter blir alltför hög för att motivera koncentration av produktionen. När handelskostnaderna faller ökar graden av
koncentration till urbana centra. Det gäller i synnerhet om graden av
komplex eller ”tyst” kunskap förkroppsligad i organisationer eller i arbetare samtidigt ökar. Denna kunskap kan dessutom endast förflyttas
i ganska begränsad omfattning. Om emellertid alla handelskostnader
inklusive alla informationskostnader blir nästintill obefintliga, upphör
de positiva agglomerationskrafterna att verka. Då sprids produktionen
ut igen – vinsten av att befinna sig nära andra producenter eller nära
marknader blir då liten i förhållande till kostnaderna för koncentration
av produktionen.
Produktionens utbredning under globaliseringen i slutet av 1800talet och i slutet av 1900-talet har analyserats av ekonomihistoriker
och ekonomer (t.ex. Nicholas Crafts och Anthony Venables). Globalisering, dvs. integration av varu-, kapital- och arbetsmarknader, har löpt
12
Crafts och Venables (2001). Se också t.ex. Crafts och Mulato (2006) och Henderson (2003).
marknadsintegration och teknisk förändring • 33
parallellt med industrialiseringen som två processer med olika geografisk tyngdpunkt.12 I utgångsläget för globaliseringen under 1800-talet
fanns två sektorer av världsekonomin – dels den gamla världen (Europa) med riklig tillgång på arbetskraft i förhållande till jordtillgången,
dels den nya världen (Nordamerika och övriga delar av nya världen).
Den goda jordtillgången i förhållande till befolkningen i nya världen
ledde till höga löner för arbetskraften, men till små marknader för
standardiserad industriproduktion. De fallande transportkostnaderna
drev på industrialiseringen i Europa, men också migrationen till nya
världen. Migrationen ledde till att lönerna föll relativt sett i nya världen samtidigt som dess hemmamarknader växte, i synnerhet i USA
som blev målet för massinvandring. I nordöstra USA kom därigenom
agglomerationskrafterna att tillta i styrka när transporterna samtidigt utvecklades inom landet. Dessutom anpassades den industriella
tekniken till massproduktionens möjligheter på en stor och enhetlig
inhemsk marknad, varför skalfördelarna och agglomerationen ökade
ytterligare i styrka. I USA utvecklades därför nya industriella centra
vid sidan av de europeiska. Den övriga nya världen distanserades och
kom istället att öka sin specialisering på agrar produktion. Det spatiala
mönstret skulle då motsvara fallande handelskostnader, men med betydande rumsliga begränsningar i agglomerationskrafterna.
Under det sena 1900-talets globalisering har balansen mellan positiva och negativa externaliteter förändrats och mönstret av industriell specialisering har blivit mindre stabilt. Spridningen av utvecklad
industri- och tjänsteproduktion till nya områden har ökat. Samtidigt
tenderar nya centra att uppkomma i snabbare takt än under slutet av
1800-talet. Den geografiska spridningen av industrialiseringen i östra,
sydöstra och södra Asien har varit exempellöst snabb under de senaste
decennierna. Det skulle kunna tyda på att kostnaderna för att överföra
också den agglomerationsdrivande kunskapen har minskat, men också
att betydelsen av de negativa externaliteterna av koncentrationen har
tilltagit. Konkurrensen mot etablerade urbana centra har vuxit från
nya centra som arbetar med lägre kostnader.
34 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
4.3 Den andra industriella revolutionen och nytt
tillväxtmönster
Erfarenheterna under både 1800-talets och 1900-talets globalisering
lyfter fram ytterligare en faktor som delvis anknyter till den nya tillväxtteorin men som kan ges vidare tolkning i det historiska perspektivet – betydelsen av den teknologiska förändringen och företagaraktiviteten för att sätta ekonomier på nya utvecklingsbanor. Detta perspektiv
anknyter mera till schumpeterianskt präglade evolutionära synsätt. Det
har också stor betydelse för att förstå det svenska och de skilda europeiska utvecklingsförloppen i samband med 1800-talets globalisering.
Vi kunde tidigare konstatera att de reala lönerna utvecklades särskilt
starkt i Skandinavien och att denna region var en pådrivande kraft
bakom konvergensen i faktorpriser och inkomstnivåer inom den atlantiska ekonomin fram till första världskriget – något som bildade
utgångspunkt för Heckscher/Ohlin-teoremet. Detta förlopp var emellertid inte enbart, eller kanske ens i första hand, drivet av marknadsintegrationen. De stigande reallönerna var istället i hög grad resultatet
av de teknologiska och entreprenöriella reaktionerna på nya möjligheter och nya prisrelationer. De var knutna till det förlopp som kallats
den andra industriella revolutionen.
Den skilda löneutvecklingen inom Europa och den olikartade teknologiska utvecklingen illustreras av tabellerna 5 och 6. Den senare
tabellen markerar också något annat. Tillväxten under globaliseringen
före första världskriget skiftade karaktär omkring 1890. Perioden efter 1870 var inte homogen. Medan tillväxttakterna fram till 1890 var
ganska likartade inom stora delar av den europeiska ekonomin, kom
utvecklingen efter 1890 att bli olikartad. I själva verket kan vi urskilja
en accelererande del och en stagnerande del. Denna skiljelinje skär
också genom det kontinentala Europa så att Belgien och Frankrike
hade låg tillväxt efter 1890 medan Tyskland och Schweiz hade hög.
marknadsintegration och teknisk förändring • 35
Vi kan alltså urskilja en stagnerande ekonomi efter den europeiska
Atlantkusten bestående av Storbritannien, Belgien, Frankrike, Spanien
och Portugal. Mot dem stod en accelererande central axel genom Europa från Skandinavien över Tyskland, Schweiz ned till Italien. På den
andra sidan Atlanten steg tillväxttakten också i USA, framför allt i dess
nordöstra del.
Tabell 6. Årlig tillväxttakt i BNP per capita i europeiska länder och i USA
1870–1910.
Land
1870–1890 1890–1910
Skandinavien
0,9
2,0
Storbritannien 0,9
0,9
Spanien, Portugal
0,9
0,7
Italien
2,1
Kontinentala Europa
1,0
1,3
USA
1,9
2,2
Anm: Kontinentala Europa = Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Schweiz.
Källor: Se tabell 5.
36 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Från 1890-talet divergerade alltså tillväxttakterna utan att förutsättningarna för marknadsintegrationen eller globaliseringen ändrade karaktär nämnvärt. Visserligen hade flera länder blivit mera protektionistiska under föregående decennium – däribland USA och Tyskland
– men det ger knappast någon förklaring till den ökade tillväxttakten
i dessa länder. Istället följer den ändrade fördelningen av tillväxten en
logisk uppdelning mellan den första och den andra industriella revolutionens kärnländer. Den ökade tillväxttakten var knuten till två av
den andra industriella revolutionens kännetecken och den uppträdde
i ett antal föregångsländer i dessa avseenden – för det första en ökad
kunskapsintensitet i industrin, där verkstadsproduktionen och framför
allt elmotorn spelade en central roll, samt för det andra ny teknik för
massproduktion av mera komplexa industriprodukter.
Från slutet av 1800-talet blev industrin mera sofistikerad ur teknologisk synvinkel. Ingenjörskunskap och vetenskap fick en långt större
betydelse än tidigare. Studier av exempelvis Moses Abramovitz och
Paul David angav tidigt att den amerikanska tillväxten fram till 1890talet i hög grad bestämdes av ackumulationen av traditionella produktionsfaktorer – av jord, arbete och kapital.13 Framför allt spelade
kapitaltillförseln en stor roll för att göra det möjligt för en växande
arbetskraft att utnyttja allt mera vidsträckta jordarealer. Men från omkring 1890 minskade betydelsen av denna traditionella ackumulation.
Istället blev humankapitalet och kunskapen den viktigaste komponenten för att öka tillväxten och för en ihållande ökning av produktiviteten i de traditionella produktionsfaktorerna (dvs. för att öka den
totala faktorproduktiviteten). Fokus för industrialiseringen försköts
från att bygga järnvägar och nya anläggningar till att utveckla en mer
kompetent arbetsstyrka och en bättre organisation – avkastningen från
investeringar i kunskap och utbildning ökade. Omslaget från extensiv
utbredning till intensiv utveckling förstärkte också agglomerationskraften i de nya industriella centra som uppstod i nordöstra USA, vilket betonades ovan i avsnittet om den nya ekonomiska geografin.
13
Abramovitz och David (1973).
marknadsintegration och teknisk förändring • 37
På den andra änden av skalan återfanns Storbritannien, den ledande makten i världsekonomin under 1800-talets globalisering, som
misslyckades med att öka sin tillväxttakt i samband med den andra
industriella revolutionen. Olika förklaringar har framförts till den
brittiska stagnationen. Man har exempelvis understrukit att hela det
brittiska imperiet behöll frihandeln och därigenom kom att fungera
som marknad för de nya industriländerna, inte minst när det gällde
de nyindustrialiserande ländernas möjligheter att sälja nya och mera
kunskapsladdade motorer och maskiner. Utvecklingen var en kraftig
omsvängning av de förhållanden som rått ett halvt sekel tidigare då
England betecknades som ”världens verkstad”. Andra har emellertid
framhållit att de brittiska kapitalisterna uppträdde rationellt genom
att anpassa sig till de komparativa fördelar som man skapat från den
första industriella revolutionen med hög produktivitet inom arbetsintensiv industri.14 Man kan också framhålla att England före det första
världskriget var på väg att skapa den första tjänstebaserade ekonomin, med stor dragkraft från den finansiella och kommersiella sektorn
i London och med den globala ekonomin som sitt arbetsfält. Det var
ju också intäkterna från den osynliga tjänsteexporten som gjorde det
möjligt att finansiera ett växande underskott i handeln med industriprodukter. Problemet för Storbritanniens – och Londons – del blev i
hög grad under 1900-talet att man förlorade dessa fästen inom den
globala tjänstesektorn genom världskrigen, vilka i första hand övertogs
av USA. Man kan dock notera att Storbritannien och London återtagit
flera av sina positioner under det sena 1900-talets globalisering.
Förutom i Storbritannien inträffade stagnationen i tillväxten på
1890-talet också i några andra av den första industriella revolutionens
centrala områden – i Belgien och Frankrike. Dessa var industriregioner
som var nära förknippade med stora kolfyndigheter och därigenom
gynnade av den tidiga industrialiseringens beroende av ångkraften och
av relativt höga transportkostnader på land. Den accelererande axeln
i Europa var däremot relativt fattig på kol men hade goda tillgångar
Crafts (1985). Se också Kennedy (1987) för uppfattningen att kapitalexporten hämmade förnyelsen
av brittisk industri.
14
38 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
på vattenkraft. Det gällde i synnerhet Norge, Sverige, Schweiz och
norra Italien. Det gällde också delar av Tyskland. Gemensamt gällde
emellertid för både den amerikanska och europeiska accelerationen i
tillväxten att industrialiseringen skiftade mot mera kunskapsintensiv
produktion där både elmotorn och förbränningsmotorn skapade nya
möjligheter och där utbildning och forskning stod i fokus.15
Det var naturligtvis inte så enkla faktorer som tillgång på kol respektive på vattenkraft eller olja som bestämde mönstret i tillväxten.
Snarare var det så att den tidiga industrialiseringens regioner hade
skapat strukturer både inom industrin och inom utbildningen som
motverkade en snabb omvandling, medan däremot flera av de nya
industriländerna på ett tidigare stadium kunde utnyttja de möjligheter som öppnade sig. De kunde då också utnyttja utbildningen och
forskningen som medel för tillväxten. Avgörande var emellertid att
nya företag och nya företagare framträdde.
4.4 Teknologisk förändring och entreprenörer
Globaliseringen skapade nya förutsättningar för svenskt företagande.
Vid mitten av 1800-talet hade den svenska industrialiseringen kunnat skjuta fart baserad på rikliga naturresurser och förhållandevis billig
arbetskraft. Exporten av stångjärn, sågade trävaror och havre var bevis
på detta. Den arbetsintensiva produktionen och det spridda ägandet av
jorden ledde emellertid till en god spridning av inkomsterna. Tillsammans med den omfattande kapitalimporten för infrastrukturen och
massemigrationen ledde detta alltså till att relativpriserna på arbete och
kapital förändrades i svensk ekonomi. Samtidigt ledde globaliseringen
15
Schön (2007a).
marknadsintegration och teknisk förändring • 39
med transportrevolutionen till att konkurrensen ökade på världsmarknaden inom flera områden för råvaror och enklare industriprodukter.
Från 1880-talet blev det allt svårare att upprätthålla tillväxten på
grundval av den tidiga industrialiseringens specialisering. Om tillväxt
och lönsamhet skulle behållas blev det nödvändigt med en omfattande
strukturomvandling i riktning mot en mera sofistikerad industriproduktion som bättre tog tillvara kompetensen hos arbetskraften.
Strukturomvandling åstadkoms genom att företag ändrar sin inriktning och/eller genom att nya företag skapas med annorlunda inriktning. I ett mera mikroekonomiskt perspektiv kan vi skilja mellan
två typer av företag eller branscher som svarar mot två olika epoker
av svensk industrialisering. Å ena sidan finns företag som huvudsakligen utnyttjar den rikliga faktorn i ekonomin och som drar nytta av
det efterfrågeskift som marknadsintegrationen eller globaliseringen
åstadkommit. Dessa företag kan kallas för Heckscher-Ohlin-företag.
Å andra sidan finns företag som utnyttjar en innovation. Ett sådant
företag utnyttjar kunskap som specifikt tillhör företaget och denna
möjlighet skapas av entreprenören/innovatören. Dessa företag kan
kallas för Schumpeter-företag.16
På ytan kan det förefalla som om det var en tydlig kontinuitet i den
svenska strukturomvandlingen under slutet av 1800-talet. Den bestod
huvudsakligen i att traditionella råvaror kom att förädlas mera. Således
gick havreexporten kraftigt tillbaka redan på 1880-talet men ersattes
då av ökad animalieproduktion och av en växande export av smör, som
för övrigt underlättades av att Gustaf de Lavals mekaniska separator
spreds på landsbygden. Exporten av timmer och av sågade trävaror
stagnerade medan produktionen av trämassa och av cellulosabaserat
papper fullkomligt exploderade. Inom metallindustrin skedde en likartad utveckling. Produktionen vid järn- och stålverken stagnerade men
istället framträdde en ny verkstadsindustri som hade stora framgångar
både på hemmamarknaden och på en begynnande exportmarknad.
16
Terminologin från Braunerhjelm och Oxelheim (1992).
40 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Denna omvandling skulle kunna uppfattas som enbart en anpassning
till nya relativa faktorpriser. Det är till en del riktigt eftersom pris- och
löneutvecklingen under 1880-talet skapade ett växande omvandlingstryck på den svenska ekonomin. Man kan emellertid vända på resonemanget och hävda att det var omvandlingen som gjorde den fortsatta
löneutvecklingen möjlig. Om inte ekonomin hade förändrats i riktning
mot en mera kunskapsrik produktion med högre förädlingsvärde per
arbetare, hade inte en fortsatt löneökning i förhållande till omvärlden
varit möjlig. Då hade lönenivåerna pressats ned av den växande konkurrensen inom den mera arbetsintensiva produktionen. Detta argument
får ytterligare styrka av att de svenska reallönerna fortsatte att öka relativt omvärlden även efter det att de kring sekelskiftet 1900 hade hunnit ifatt lönenivåerna i de stora konkurrentländerna i Europa.
Det finns ytterligare argument mot uppfattningen av omvandlingen
som en enkel anpassning till nya relativa priser. De nya branscherna
uppstod inte som en anpassning av verksamheten inom gamla företag.
De var istället följden av nya och oberoende företagarinitiativ. Det var
inte de gamla sågverken som startade massa- eller pappersbruk. Det
var heller inte de gamla järnbruken som låg bakom de nya metallbearbetande verkstadsindustrierna. Bakom de nya företagen låg entreprenörer som utnyttjade nya möjligheter för innovationer. De utnyttjade
kunskap som var specifik för företaget. Skiftet från naturresursbaserad
till kunskapsbaserad industri innebar således ett skifte från Heckscher/
Ohlin-företag till Schumpeter-företag, vilket gav utgångspunkten för
en ny tillväxtfas i den svenska industrialiseringen.17
Samtidigt fanns flera länkar mellan de traditionella industrierna och
de nya industrierna. De senare utnyttjade framför allt kunskap inom
området kraft och kommunikationer, särskilt knutet till elektriciteten
både som starkström och som svagström. Denna kunskap hade utvecklats i den tidiga industriella specialiseringen i ett vidsträckt land
17
Schön (2006b).
marknadsintegration och teknisk förändring • 41
och med många energiintensiva processer byggd på tillgångar av järnmalm, trä och vattenkraft. Den specialiseringen kom att bestå, men
uppstod också i nya former från slutet av 1800-talet och under 1900talets stora industriella tillväxt.
Globaliseringen innebar marknadsintegration inte endast globalt
utan också nationellt. Denna verkade på flera plan. Den regionala och
sociala spridningen av inkomsterna genom exportens struktur har redan framhållits. Den bidrog till att sprida kommersialiseringen av olika
aktiviteter, i synnerhet inom jordbruket. Inkomstspridningen ökade
också urbaniseringen genom att skapa en effektivare marknad för nya
industrier och agglomerationskraften tilltog i styrka genom omvandlingen mot mera kunskapsintensiv industri i slutet av 1800-talet. Globaliseringen förstärkte emellertid även integrationen av den svenska
arbetsmarknaden. Möjligheten att emigrera bidrog till en ökad rörlighet. Oftast skedde denna i två steg – från landsbygden till städerna och
från städerna till Nordamerika. Denna rörlighet förde med sig en annan effekt för lönerna, nämligen en kompression av lönespridningen.
Löneökningen under globaliseringsepoken fram till första världskriget
var starkast för gruppen grovarbetare eller oskolad arbetskraft.
Denna kompression av lönestrukturen kan verka förvånande med
tanke på att nya industrier växte som efterfrågade mera kunniga och
skolade arbetare, i synnerhet från 1890-talet. Den snabbare löneökningen för oskolade arbetare kan emellertid ses som en Heckscher/
Ohlin-effekt av globaliseringen: den relativt rikliga faktorn i ekonomin
fick ökat värde genom vidgade marknader. I detta fall var det framför
allt effekterna av konkurrensen från den amerikanska arbetsmarknaden
och de större jordtillgångarna i Nordamerika som minskade tillgången
på grovarbetare i Sverige och som därigenom bidrog till den snabbare
löneökningen. Till detta kom att utbyggnaden av infrastrukturen (framför allt av järnvägen) och därefter den ökade byggnationen i samband
med urbaniseringen i Sverige ledde till ökad efterfrågan på grovarbete.
42 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Den samlade effekten av detta blev att globaliseringen under perioden 1860–1910 ledde till en internationellt sett snabb tillväxt i Sverige, till en snabbare ökning av de reala lönerna i Sverige än på andra
håll i världen och till en utjämning av lönenivåerna inom landet. Man
kan säga att det inte är en tillfällighet att Heckscher/Ohlin-teoremet
utvecklades av två svenska ekonomer/ekonomhistoriker. Erfarenheterna från denna epok har förmodligen också spelat stor roll för att
skapa en grundläggande positiv attityd till internationell marknadsintegration hos flertalet aktörer i det svenska samhället.
4.4.1 På vilket sätt bidrog globaliseringen till de nya
möjligheterna?
Globaliseringen bidrog på flera olika sätt till att skapa nya möjligheter
för entreprenörer. Stigande omvandlingstryck till följd av nya faktorpriser drev på utvecklingen, men det var främst kombinationen av en
förändrad makroekonomi och nya konkreta möjligheter som gav upphovet till nya industriella utvecklingsbanor i slutet av 1800-talet.
En ökad rörlighet bland människor både inom landet och internationellt ger naturligtvis en bättre grogrund för nya idéer. Olika traditioner och kunskapsområden bryts mot varandra och omfattningen av
s.k. teknologiskt spillover ökar. Samtidigt ökar också kunskapen om
andra marknader och om de kommersiella möjligheterna för olika idéer. Denna rörlighet var särskilt viktig i ett litet land som Sverige. Den
var också särskilt viktig i ett skede då industriproduktionen blev mera
komplex och samtidigt mera standardiserad. Behovet av specialisering
ökade i slutet av 1800-talet. Därför var det viktigt att rörligheten inte
bara omfattade människor och idéer utan också handeln med varor –
att såväl export som import kunde öka.
marknadsintegration och teknisk förändring • 43
Både den sociala och den näringsmässiga rörligheten spelade alltså
stor roll för den dynamiska responsen på globaliseringens nya möjligheter. Kontrasten mot de ”gamla” industriländernas mer stela industriella strukturer från den första industriella revolutionen är påtaglig.
Lika slående är kontrasten mot de fattigare europeiska länder på exempelvis den iberiska halvön där traditionella makthavare inte alls gav
utrymme för marknadsintegration eller för social rörlighet.
I Sverige hämtade man vid denna tid idéer och inspiration från två
av förgrundsnationerna i den andra industriella revolutionen, nämligen
Tyskland och USA. Likheterna med den tyska utvecklingen är påfallande i flera avseenden. Kopplingen mellan näringslivet, utbildningsväsendet och forskningen förstärktes. Den industriella specialiseringen
ökade inom verkstadsindustrin – framför allt inom elektroteknologi
och maskintillverkning – samt inom den kemiska industrin. Affärsbankerna ökade sin aktivitet för att stödja nya företag och mångfacetterade kopplingar mellan finansiärer och olika företag av typen ”utvecklingsblock” blev vanligare. Det tyska flödet av idéer till de svenska
s.k. geniföretagen anlagda under decennierna kring sekelskiftet 1900
uttrycktes av Gustaf de Laval då han konstruerade den första framgångsrika separatorn utifrån tanken att centrifugalkraften fungerar likadant i Sverige som i Tyskland. Även den amerikanska marknadens
villkor med ökad stordrift och standardisering av olika komponenter
samt ”scientific management” av komplexa processer fick ökad betydelse i Sverige. Till synes enkla uppfinningar för standardiseringen
som ”mått-Johanssons” innovationer av mätverktyg fick stora framgångar i Sverige men framför allt i USA. De amerikanska influenserna
kom sedan att växa under 1900-talet i Sverige.18
18
Schön (2000).
44 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Den ökade effektiviteten och de sjunkande handelskostnaderna på
den internationella marknaden var särskilt viktiga för ett litet land
som Sverige. Den svenska marknaden hade aldrig kunnat bära den
nya industriella specialiseringen även om en väl fungerande inhemsk
marknad var viktig för de flesta industriföretag i ett inledande skede.
Utbyggnaden av järnvägar och interkontinental telegraf var betydelsefulla liksom utvecklingen av den brittiska tjänstesektorn. För den globala marknaden spelade sjöfarten en särskilt stor roll. Specialiseringen
inom verkstadsindustrin och den ökade internationella handeln med
komponenter och maskiner ledde till att pålitlighet och punktlighet i
leveranser blev viktigare. I slutet av 1800-talet fick sjöfarten en mera
stabil organisation med linjesjöfart enligt fastlagda scheman på de
stora kontinentala hamnarna. I början av 1900-talet fick också motorfartygen ett första genombrott och här spelade såväl svenska som
norska rederier en framträdande roll. Med linjesjöfarten kunde den
nya verkstadsindustrin sträcka ut sina marknader globalt och driva den
andra industriella revolutionens innovationer vidare med produktutveckling, specialisering och standardisering.
marknadsintegration och teknisk förändring • 45
5. Jämförelse mellan globalisering
under 1800-talet och under 1900-talet
Begreppet globalisering föddes genom utvecklingen under andra hälften av 1900-talet med den snabba integrationen av världsekonomin
vilket också ledde till ökat intresse för det sena 1800-talets utveckling.
Jämförelsen mellan dessa förlopp har därmed blivit mycket aktuell.
Det finns en mängd likheter dem emellan, men det finns också betydande skillnader.
5.1 Integration, industriella revolutioner och
divergens
En ganska uppenbar likhet är att båda processerna drevs fram av kraftigt fallande transaktionskostnader på världsmarknaden. Det var resultatet av tekniska, institutionella och socialt betingade förändringar.
I båda fallen talar vi om en transport- och informationsrevolution.
Komponenterna i denna under 1800-talet har redan till största delen
behandlats. Under senare delen av 1900-talet skedde motsvarande
förändringar inom transportväsendet genom att förbränningsmotorns
potential kunde utnyttjas mera fullständigt inom bilismen, flyget och
sjöfarten. Med början under 1950-talet kom dessa olika delar av transportväsendet att alltmer komplettera varandra och de kom att bilda
en ny ryggrad i världsekonomin. Samtidigt inleddes revolutionen av
informationshanteringen. Transistorer, television, satelliter knöt samman globen på ett nytt sätt. Denna utveckling gick in i ett nytt skede
på 1970-talet med det mikroelektroniska genombrottet som gav persondatorn, mobiltelefonen och från 1990-talet också Internet.
Man kan se ett liknande förlopp under 1800-talets globalisering.
Först byggdes den materiella infrastrukturen med transportnätet och
telegrafen under 1860- och 1870-talen och därefter ökade intensiteten i informationsrevolutionen med telefonen och radions utveckling
46 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
under decennierna kring sekelskiftet 1900. Samtidigt utvecklades också den moderna tidningspressen som var beroende av en lång rad av
det sena 1800-talets innovationer – nya tryckpressar, billigare papper,
snabbare information, snabbare distribution och en ökad läskunnighet
bland befolkningen i industriländerna.
Det finns flera paralleller också i den institutionella utvecklingen.
Den snabba liberaliseringen under 1860-talet har exempelvis motsvarigheter i de många överenskommelser som träffades efter andra
världskriget för att överbrygga de hinder för handel och rörlighet som
skapats under den långa krigs- och mellankrigsperioden. De tidiga åtgärderna för liberalisering gällde framför allt varuhandeln, medan aktiveringen och liberaliseringen av den internationella kapitalmarknaden
skedde i olika steg under 1970- och 1980-talen.
I båda fallen löpte marknadsintegrationen samman med en acceleration i den globala ekonomiska tillväxten. Modern industrialisering
spreds till fler länder. Detta var i sin tur i båda fallen förknippade med
en stor social förändring som bland annat tog sig uttryck i en ökad
urbanisering och ett ökat marknadsberoende för långt fler människor.
Kombinationen av ny infrastruktur för kommunikationer i vid mening
och ökad koncentration av människor till städer skapade nya fördelar
av agglomerationer, effektivare informationsspridning och ökad kunskapsproduktion. Det är således tydligt att en rad nya komplementära
förhållanden uppstod under de båda globaliseringsprocesserna som
ledde till en ökad takt i tillväxten och i samhällsförändringen.
Denna acceleration i den strukturella förändringen inom världsekonomin understryks av ytterligare ett gemensamt drag mellan globaliseringsperioderna. Utbyggnaden av infrastrukturen och den institutionella integrationen följdes i båda fallen av genombrotten för
omvälvande innovationer – sammanfattade med begreppen den andra
och den tredje industriella revolutionen. På 1890-talet började elmotorn och förbränningsmotorn att spridas i snabbare takt tillsammans
med de förändringar i den industriella organisationen som diskuterats
marknadsintegration och teknisk förändring • 47
i föregående avsnitt. Det var stordriften, den rationella organisationen
av standardiserad produktion av komplexa produkter, som fick sitt tydligaste uttryck i ”fordismen” några år in på 1900-talet . Den växande
världsmarknaden var en av förutsättningarna för denna organisation
som kom att sätta sin prägel på industriell utveckling fram till den
tredje industriella revolutionen. Vid denna senaste revolution kom
mikroelektroniken och en långt mera kunskapsintensiv produktion att
känneteckna utvecklingen. Återigen skapades nya förutsättningar för
global organisation och global specialisering, men i mer flexibla former
än tidigare. De fallande informationskostnaderna underlättade återigen
organisation av företag i långt större skala än tidigare, men de gjorde
det också möjligt för mindre företag att agera över större marknader.
Man kan diskutera sambandet mellan globaliseringen och de industriella revolutionerna från olika utgångspunkter. En mekanism kan
vara att de inledande decennierna (efter 1860 respektive 1950) av
infrastrukturell utbyggnad lett till sjunkande handelskostnader som
förstärkt agglomerationerna, förskjutit den teknologiska fronten inom
industriella centra och ökat deras innovationsförmåga. Kunskapsnivån har höjts och nya gränsytor mellan kunskapsområden har mötts
i dessa centra. En annan mekanism pekar i en delvis annan riktning.
Utbyggnaden av infrastrukturen har skett inom en världsekonomi som
dominerats av ett antal ledande industriländer präglade av sedan lång
tid etablerade branscher. Med den utbyggda infrastrukturen har fler
industriländer dragits med i utvecklingen, konkurrensen har skärpts
på en rad områden i synnerhet där teknologin varit möjlig att överföra
till låga kostnader. Konkurrens baserad på låga kostnader, framför allt
löner, har ökat medan teknologiska försprång eroderat. Under krisartade former – framför allt i samband med den så kallade Baringkrisen
i början av 1890-talet och den så kallade energikrisen vid mitten av
1970-talet – har näringslivet i flera ledande industriländer tvingats styra om sina investeringar. Utrymmet har då ökat för de radikala innovationer som burit upp de industriella revolutionerna.
48 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
5.1.1 Från konvergens till divergens
Dessa förlopp med trendbrotten kring 1890 respektive 1975 illustrerar de olika konsekvenserna av två centrala krafter i tillväxten – integrationen av marknader och den tekniska förändringen. Fördjupad
marknadsintegration i ett skede av industriell tillväxt byggd på väl
etablerad teknologi rimmar väl med den traditionella tillväxtteorins
förutsättningar. Integrationen ger då större möjligheter för ekonomier
på en lägre utvecklingsnivå att öka sin tillväxttakt förutsatt att de anpassar sina institutioner till marknadens förutsättningar. De kan ta till
sig den industriella tekniken och attrahera kapital som ökar avkastningen av arbetet. Ekonomier som deltar i globaliseringen tenderar då
att konvergera, det vill säga att tillväxttakten står i omvänt förhållande
till den initiala inkomstnivån. Fattiga ekonomier växer snabbare än
rika. Samtidigt sker en förändring i de relativa faktorpriserna inom
respektive ekonomi så att priset på kapital, arbete och jord tenderar
att utjämnas inom den integrerade världsekonomin, i enlighet med
Heckscher/Ohlin-teoremet. Olika analyser har visat att sådana konvergenskrafter var starka i världsekonomin under decennierna efter
1870 och 1950.19
De industriella revolutionerna med genomslag från början av 1890talet och mitten av 1970-talet introducerar flera nya villkor i världsekonomin. De bryter inte den formella marknadsintegrationen (i flera
avseenden kan de fördjupa integrationen genom att ytterligare sänka
transaktionskostnaderna vilket särskilt var fallet med digitaliseringen
Schön (2007). Notera dock att dessa skift mellan konvergens och divergens gäller inom ekonomier
som är relativt integrerade eller delaktiga i globaliseringen. En beräkning av inkomstspridningen totalt
utifrån GDP per capita i alla länder, vägda med befolkningstalet, ger vid handen att ojämlikheten vuxit
ända sedan den första industrialiseringen fram till 1980-talet. Framför allt har länder som stått utanför
globaliseringsprocessen fallit bakåt relativt sett i fråga om inkomster. Med Kinas och Indiens expansion
vände dock utvecklingen. Se Rhode och Tonniolo (2006) och Crafts (2006).
19
marknadsintegration och teknisk förändring • 49
från 1980-talet), –men de för in ny teknik med annorlunda anspråk på
omgivningen och de skapar nya marknadsområden som inte omedelbart är integrerade. De skiftar balansen från effektivt utnyttjande av resurser inom etablerade teknikområden till utnyttjandet av kompetens
som är specifik för företaget eller regionen. De industriella revolutionerna förstärker alltså sådana drivkrafter i tillväxten som bättre rimmar
med den nya tillväxtteorin, med den nya ekonomiska geografin och
med evolutionär ekonomisk teori utifrån schumpeterianska premisser.
Oväntade genombrott kan slumpmässigt gynna vissa regioner och
missgynna andra. Det är dock troligt att ny och mer komplex teknik
ställer stora krav på kunskapsnivån i en ekonomi eller i en region.
Ekonomier med en hög kunskapsnivå och med många kompetenser
att tillgå kan lättare och snabbare ta till sig det nya och utveckla framgångsrika företag. Sådana kompetenser finns framför allt i rika regioner med väl utbyggda kommunikationer och med goda resurser för
utbildning samt forskning och utveckling. Det är således troligt att ett
antal rika regioner kommer att driva tillväxten till högre nivåer vid ett
teknikskifte. Samtidigt är det troligt att ett antal andra rika regioner
har investerat stora resurser i form av materiellt kapital, organisation
och kompetens i tidigare tillväxtbranscher. De riskerar att få gå genom en mera långdragen och smärtsam strukturomvandling. Också
för fattiga ekonomier ställs nya villkor för tillväxten som kan bromsa
den tidigare inledda upphämtningen av industriländernas försprång.
Teknikgenombrotten för alltså in divergerande krafter i ekonomin –
tillväxttakterna kommer att skilja sig mera åt både mellan branscher
och mellan regioner. Framför allt kommer vissa rika regioner och ekonomier att kunna växa i snabbare takt.
Sådana effekter kunde alltså märkas redan på 1890-talet då tillväxttakten skiljde sig markant mellan länder och regioner; i det rika USA
och inom ett band genom centrala Europa ökade tillväxttakten kraftigt medan den allra rikaste ekonomin, Storbritannien och ett antal
fattiga ekonomier, stagnerade. Detsamma upprepades från slutet av
1970-talet. Den tidigare mycket starka konvergensen inom stora de-
50 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
lar av världsekonomin bröts. Tillväxttakterna kom att skilja sig åt och
framför allt kom återigen den rika amerikanska ekonomin att utvecklas mera positivt fram till och med 1990-talet. De nya divergerande
krafterna blev tillräckligt starka för att konvergensen mellan ekonomier inom OECD-blocket skulle upphöra. Med den stagnerande tillväxt som inträdde från 1970-talet i Östeuropa, i Latinamerika samt
i Afrika blev divergensen ännu starkare på det globala planet – mot
slutet av perioden motverkades denna divergens dock när tillväxten
sköt fart i de folkrika och fattiga Kina och Indien.
Den historiska erfarenheten pekar alltså på att globalisering rymmer både perioder av konvergens och perioder av divergens vilket inte
enbart speglar graden av marknadsintegration utan också den tekniska
förändringen.
Teknikgenombrottens divergerande effekter är emellertid begränsade i tiden. Det tar ett par decennier innan de nya sammanhangen blir
tydligare och behoven framträder av nya kompetenser, av anpassningar
av infrastruktur och institutioner som de revolutionerande teknikskiftena för med sig. Det tar också tid att utveckla nya standarder, att förändra utbildning och att få in nya generationer på arbetsmarknaden.
Först efter tidskrävande investeringar skapas således en ny och mera
balanserad situation, dels genom utbildning som anpassar utbudet
av arbetskraft till efterfrågan, men dels också genom förenkling och
standardisering av produktionsprocesser som anpassar efterfrågan på
arbetskraft efter utbudet. Då kan konvergenskrafterna åter stärkas och
konkurrensen skärpas från nya regioner med lägre kostnader – förutsatt att marknadsintegrationen består.
marknadsintegration och teknisk förändring • 51
5.2 Faktorrörlighet och relativa faktorpriser
Marknadsintegrationen bidrar till utjämning av faktorpriser också i dagens globalisering men det finns skillnader gentemot det sena 1800talets globalisering, både när det gäller rörligheten hos olika produktionsfaktorer och när det gäller proportionerna mellan kapital, arbete
och jord i olika delar av världen.
Om man utgår från marknadsintegrationens tendens att utjämna
faktorpriser genom att öka värdet på ekonomiers relativt rikliga faktor och minska värdet på deras knappa faktorer kan man finna både
likheter och skillnader mellan de båda epokerna av globalisering. Fördelningen av faktorerna ser annorlunda ut i dag, vilket vi återkommer till i avsnittet nedan om skillnaderna. Men liksom på 1800-talet
får globaliseringen återigen de närmast spegelvända konsekvenserna i
den gamla och i den nya världen. I den gamla världen – som Sverige
nu definitivt tillhör – har kapitalet varit den relativt rikliga faktorn
och arbetskraften den knappa. När nya ekonomier öppnats och murarna kring den egna ekonomin rivits, har kapitalet fått ett högre värde
medan arbetet mött ny konkurrens. I den gamla världen har globaliseringen därför bidragit till att makten förskjutits till kapitalets och
företagens fördel.
Denna effekt av globaliseringen har blivit mycket markant sedan
1980-talet då tidigare regleringar för kapitalets rörlighet fallit. Det
framgår av fördelningen mellan löner och bruttovinster i den svenska
industrin enligt figur 2 nedan. Den sjunkande löneandelen eller omvänt den ökande vinstandelen, var också ett resultat av strukturomvandlingen efter 1970-talets kriser. Hårt konkurrensutsatta industrier
gick tillbaka och lämnade utrymme för nya verksamheter med mer
företagsanknuten kunskap och därigenom med högre vinstandel – allt
i enlighet med ett schumpeterianskt perspektiv.
52 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Figur 2. Löneandelen i svensk industri 1870–2005. Årliga tal och femårs löpande medeltal.
.90
.85
.80
.75
.70
.65
.60
.55
.50
1875
1900
Årliga tal
1925
1950
1975
2000
Femårs löpande medeltal
Källa: Schön (2006a).
I de nya ekonomier, som dragits in i den snabbare ekonomiska utvecklingen, har emellertid konsekvenserna blivit de omvända, eller kan förväntas bli så om marknadsintegrationen fortsätter. Den relativt rikliga
tillgången på arbetskraft har getts ökade möjligheter och återigen har
industrialiseringen kunnat accelerera i sådana ekonomier. I slutet av
1800-talet gällde detta i Europa, i dag gäller det framför allt i Öst- och
Sydasien. Industrialiseringen kan då utöva ett tryck på gamla institutioner vilket kan medverka både till snabbare konsumtionsökningar
och till större folkligt inflytande, alltså till ökad demokrati.
marknadsintegration och teknisk förändring • 53
Det finns således likheter mellan det sena 1800-talets och det sena
1900-talets globaliseringsprocesser i det avseendet att de tjänar till att
minska skillnader i relativa faktorpriser mellan ”gamla” och ”nya” delar
av världsekonomin samt att de utövar press på etablerade institutionella förhållanden.
5.2.1 Den förändrade faktorrörligheten
Kapitalets rörlighet har under de senaste decennierna ökat enormt.
Genom det globala IT-nätet och den institutionella integrationen av
kapitalmarknaden har transaktionskostnaderna minimerats. Det är
visserligen möjligt att ökningen i kapitalets rörlighet var större relativt
sett på 1800-talet när ett interkontinentalt telegrafnät och nya bankinstitutioner etablerades, men det ändrar inte det faktum att kapitalet
i dag knappast känner några gränser. Mot detta står det förhållandet
att den internationella rörligheten hos arbetskraften i dag är betydligt
lägre än vad den var i slutet av 1800-talet. Hindren för en sådan rörlighet är numer mycket större – i den meningen är dagens globalisering
svagare. Globaliseringen i meningen mänsklig rörlighet har i dag till
stor del skett endast på företagens, företagsledningarnas och specialisternas nivå liksom på turismens och upplevelseindustrins område.
Det faktum att arbetskraften i dag är mindre rörlig än under slutet
av 1800-talet beror huvudsakligen på två omständigheter. Den ena
är att nationalstaterna sedan slutet av 1800-talet byggt upp en rad
hinder för människors rörlighet. Industrialiseringen, urbaniseringen
och den globala marknadsintegrationen i slutet av 1800-talet ledde till
reaktioner mot att människor utsattes för en ny typ av risker som de
svårligen kunde påverka. Nya försäkringssystem utvecklades som i de
flesta fall knöts till nationalstaten. Denna utveckling inleddes i slutet
av 1800-talet i samband med den andra industriella revolutionen och
54 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
kom sedan att eskalera från 1930-talet. Resultatet är att den internationella migrationen blivit mera kontrollerad. Den andra omständigheten till ökade hinder för rörligheten i dag är, något paradoxalt, förknippad med IT-revolutionen. Medan denna tekniska förändring lett
till att kapitalets rörlighet ökat och informationskostnaderna fallit, har
den också lett till förändringar av produktionsprocesser som försvårat
rörligheten för arbetskraften. Många enklare arbeten har rationaliserats bort medan produktionen överlag blivit mera kunskapsintensiv.
Framför allt har kulturbunden kommunikation blivit allt viktigare,
både genom ökat informationsutbyte inom horisontellt organiserade
arbetslag och genom att tjänstesektorn vuxit. Nya kunskapskrav och
kompetensbehov har lett till att en mindre krets av specialister blivit mycket rörliga, men kraven har samtidigt begränsat rörligheten på
arbetsmarknaden för det stora flertalet. Skillnaden i rörlighet mellan
arbete och kapital utgör en del av dagens dilemma då det gäller att
finna en mera balanserad och stabil uppsättning av institutioner kring
en delvis globaliserad ekonomi.
Ett närbesläktat dilemma, som bidrar till dagens strukturella spänningar, är att den kombinerade effekten av globalisering och teknisk
förändring visserligen leder till ökad efterfrågan på kunskap eller kompetens, men också till att gammal sådan snabbt kan falla i värde. I
gamla industriländer, som exempelvis Sverige, har det inte bara skett
en förskjutning i inkomstfördelningen mellan kapital och arbete utan
också en ökad lönespridning till följd av sådan omvärdering av kunskaper. Effekterna av kombinationen globalisering och industriell revolution har i dessa avseenden alltså varit de omvända i Sverige i dag
jämfört med i slutet av 1800-talet. Samtidigt ger detta utgångspunkter
för den fortsatta omvandlingen och institutionella förändringen inriktad på att eliminera hinder för rörlighet och brister på kompetens.
En särskild aspekt av den kulturbundna kommunikationens ökade
betydelse med dagens globalisering är engelskans snabba framryckning som helt dominerande språk, som vår tids lingua franca. Engelskan har visserligen länge varit ett ledande språk internationellt, men
marknadsintegration och teknisk förändring • 55
med genombrottet för Internet på 1990-talet har dess betydelse ökat
enormt. En ny komplementaritet har skapats mellan IT och engelska. Detta är märkbart också i ett skifte i tillväxttakterna globalt från
omkring 1990. Engelsktalande eller relativt engelsktalande nationer
(med allmän och god förmåga i engelska som andraspråk) har ökat sin
tillväxttakt markant. Det gäller stora nationer som USA, Australien
och Storbritannien. Det gäller nya tillväxtnationer med inriktning på
tjänsteexport som Irland och Indien och det gäller ett antal stater i
nordvästra Europa som Holland och de skandinaviska länderna, däribland mycket påtagligt Sverige. Det stora undantaget från denna ”regel” är naturligtvis Kina som emellertid accelererat sin tillväxt under
de senaste decennierna mera baserat på en industriell ”catch-up”.20
Språket är naturligtvis inte den enda förklaringen till de nya tillväxtmönstren från 1990, men kunskaperna i engelska har rimligtvis
underlättat en snabbare anpassning till globala marknadsvillkor under
Internetepoken. Lika lite var elektriciteten den enda faktorn bakom
skiftet i tillväxttakter från 1890-talet, men det var ett viktigt inslag i
den andra industriella revolutionens nya komplementariteter.
5.2.2 Den stora skillnaden mellan globaliseringsepokerna
Den stora skillnaden mellan dagens globalisering och det sena 1800talets globalisering rör emellertid förhållandet mellan faktorerna arbete och jord. Situationen i dag är den diametralt motsatta jämfört
med den historiska globaliseringen. I slutet av 1800-talet ledde den
europeiska expansionen till att nya landområden öppnades för kolonialisering. Stora och delvis obebodda eller mycket glest bebodda områden kunde utnyttjas för bosättning, modernt jordbruk och gruvdrift.
20
Om industriell catch-up, se Abramovitz (1986).
56 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Priset på livsmedel och en mängd råvaror föll. Det skedde således ett
stort skift i tillgången på naturresurser som gjorde den europeiska arbetskraften mera värdefull samtidigt som värdet på jorden minskade i
Europa. Nya vägar öppnades för industriell tillväxt framför allt i den
gamla världen – och särskilt i nordvästra Europa – men också i några
delar av den nya världen.
Dagens globalisering har skett utifrån helt andra utgångspunkter när
det gäller befolkning och jordtillgångar. Detta blev märkbart i synnerhet från 1990-talet och då den kinesiska ekonomin, efter ett decennium av tillväxt, nådde en kvantitativt högre nivå och därtill ökade sin
tillväxttakt samtidigt som också den indiska ekonomin inledde sin moderna tillväxt. Påverkan på de globala faktorpriserna har blivit mycket
markant sedan början av 2000-talet. Utbudet av industriellt arbete
ökade våldsamt i synnerhet inom områden där produktionsprocesser
kunde standardiseras. Efter genombrottet för Internet tog en sådan
utveckling fart också inom delar av tjänstesektorn. Samtidigt har efterfrågan på naturresurser skiftat lika markant utåt. Fokus låg länge på
den begränsade tillgången till energi för att hålla igång produktion och
transporter och efterhand också på den ökade energianvändningens
inverkan på klimatet. Det stora skiftet i förhållandet mellan faktorn
arbete och faktorn jord har emellertid i snabb takt förskjutit fokus
mot tillgången på livsmedel och därmed mot tillgången på energi för
människors överlevnad.
De skilda villkoren för globaliseringen och den industriella tillväxten under de olika epokerna kan naturligtvis illustreras på olika sätt.
Befolkningens storlek och tillväxt både globalt och i de ”nytillkomna”
delarna av den moderna arbetsdelningens ekonomi är ett sätt att illustrera olikheterna, vilket framgår av tabell 7. Under 1800-talets globalisering dominerades befolkningstillväxten av Europa tillsammans
med de europeiskt präglade ”nybyggarsamhällena” Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland. Därtill var befolkningstillväxten stark också
i invandrarpräglade delar av Latinamerika. Under den senaste globaliseringen har detta skiftat. Asien dominerar helt befolkningstillväxten
marknadsintegration och teknisk förändring • 57
i synnerhet i absoluta tal. Det är därtill en befolkningstillväxt globalt
som i absoluta tal är cirka sex gånger större än i slutet av 1800-talet –
för Asiens del är den årliga ökningen närmare tio gånger större trots en
avtagande takt under de senaste decennierna.
Också tillväxttakten i inkomster per capita har ökat (se tabell 8).
Under den första globaliseringsperioden ökade inkomsten per capita
med i genomsnitt 1,3 procent om året och denna ökning var i hög grad
koncentrerad till de västliga industriländerna. Under den s.k. krigsoch mellankrigsperioden 1913–1950 föll tillväxttakten globalt ned till
strax under en procent om året. Under senare delen av 1900-talet
ökade tillväxten igen per capita till strax över två procent i genomsnitt
och den försköts därtill alltmer mot Asien.
Förändringen av världens marknader beror på denna kombination
av befolkningstillväxt och inkomstökning som får drastiska konsekvenser. Man kan beräkna att den globala produktionen har ökat med
faktorn 40 under de senaste dryga 130 åren, dvs. sedan upptakten av
1800-talets industrialisering. Den årliga ökningen i världsproduktionen är i dag större än hela den årliga världsproduktionen i början av
1870-talet. Alla sådana mätningar är naturligtvis behäftade med en
stor osäkerhet och jämförelser mellan total produktion eller total konsumtion över så långa perioder är vanskliga. Innehållet i både produktion och konsumtion har förändrats radikalt. De ger emellertid ändå
en antydan om omfattningen av de förändringar som både världens
produktion och den genomsnittliga inkomstnivån varit utsatt för.
Kina och Indien spelar en allt större roll för den globala tillväxten.
Trots de höga tillväxttalen har påverkan emellertid länge begränsats
av de låga inkomstnivåerna i dessa länder. Det förhållandet förändras
raskt. Om tillväxten i Kina och Indien fortsätter i nuvarande takt också under 2010-talet kommer den absoluta årliga ökningen per capita
i dessa länder att öka till närmare tre gånger dagens storlek. Det får
en väldig genomslagskraft på världens marknader, där dagens trender
ifråga om prisförändringar kan framstå som milda östanfläktar. En sådan utveckling ställer såväl de kinesiska och indiska ekonomierna som
den globala ekonomin inför en ny stor omvandling.
58 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Tabell 7. Världens befolkning 1870–2008.
Befolkning, miljoner
Absolut årlig, Procentuell tillväxt, tillväxt
miljoner
1870 1913 1960 2008 1870- 1960- 1870- 1960-
1913 2008 1913 2008
Västeuropa 188
263
326
399
1,7
1,5
0,78
0,42
Östeuropa
236
313
408
2,2
2,0
1,18
0,55
142
”Nybyggar-
samhällen” 46 114 212 362
1,6 3,1
2,11
1,11
Latin-
amerika
40
82 218 575
1,0 7,4
1,67
2,02
Asien
765
978 1687 3949
5,0 47,1
0,57
1,77
därav Kina o Indien
611 746 1101 2452
3,1 28,1
0,46
1,67
Afrika
90
125
284
951
0,8 13,9
0,76
2,52
Världen totalt
1272 1791 3040 6645
12,1 75,1
0,80
1,63
Källa: Angus Maddison, Historical Statistics for the World Economy, 1-2003 AD,
http://www.ggdc.net/maddison/.
marknadsintegration och teknisk förändring • 59
Tabell 8. Världens samlade produktion i fasta priser.
Total produktion21 Produktion per capita
Årlig procentuell tillväxtper capita från föregående tidsperiod
1870
1111
873
1913
2733
1526
1,3
1950
5337
2113
0,9
2003
40913
6516
2,1
Källa: Se tabell 7.
5.2.3 Den nödvändiga omvandlingen
På samma sätt som i slutet av 1800-talet, ställer globaliseringen krav
på omvandling både i de nya industristaterna och i de gamla. Omvandlingen i Kina kommer med största sannolikhet att spela en huvudroll
i detta förlopp framöver. Under flera decennier har tillväxten legat på
nivåer mellan 6 och 8 procent om året per capita. För Kinas del upp-
21
Miljarder dollar i 1990 års prisnivå och med olika valutor bestämda efter köpkraftspariteter.
60 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
ges visserligen ännu högre årliga tillväxttakter, omkring 10 procent,
men de bygger på den interna tillväxtberäkningen med utgångspunkt
i kinesiska prisrelationer. De avviker systematiskt från världsmarknadens priser på ett sätt som är vanligt i utvecklingsländer, nämligen
genom att varor från den traditionella inhemska sektorn är billiga,
medan den moderna sektorns produkter ligger nära världsmarknadens
priser. Därigenom kommer den moderna sektorn, där också tillväxten
är koncentrerad i ett obalanserat förlopp, att väga alltför tungt i beräkningen. Om man istället utgår från köpkraftspariteter blir å ena sidan
tillväxttakten i den kinesiska ekonomin något lägre medan å andra
sidan inkomstnivån höjs markant.
För Kinas del skapar den regionalt och socialt obalanserade tillväxten en rad problem som kan komma att skärpas inom det närmaste
decenniet. Ett problem är naturligtvis att stora delar av det kinesiska
samhället ännu släpar efter i utvecklingen och att klyftorna därigenom växer – ett vanligt fenomen i tidig industriell omvandling. Detta
motsvarar industrialisering under den klassiska duala modellen där en
produktiv modern sektor skall dra till sig arbetskraften och på sikt
höja nivån i hela ekonomin.22 Ett sådant lyckosamt förlopp kan motsvara utvecklingen i den svenska ekonomin i samband med det sena
1800-talets globalisering. Bristen på internationell migration i dag kan
då kompenseras av den interna migrationen som uppkommer då de
tillväxande regionerna i Kina drar till sig billig arbetskraft.
Samtidigt leder den snabba tillväxten till att efterfrågan växer på
en mängd enklare industriprodukter för infrastrukturen och för byggnationen. Så länge kombinationen med billig arbetskraft och stor efterfrågan på basala industriprodukter består, kommer också många
ineffektiva företag med gamla metoder – som inte skulle klara sig i
Jämför W A Lewis klassiska duala modell från 1950-talet för industrialisering i en ekonomi med obegränsad tillgång på arbetskraft, presenterad i Lewis (1983).
22
marknadsintegration och teknisk förändring • 61
öppen konkurrens på världsmarknaden – att leva kvar vid sidan av
de moderna anläggningarna. I en sådan industrialisering skapas en
mycket stark strukturell spänning mellan gammalt och nytt. När dagens extremt starka investeringskonjunktur viker, kan man vänta sig
att rationaliseringstrycket på den traditionella ekonomin växer – en
rationalisering som kan förbereda en fortsatt tillväxt byggd på en mer
homogen ekonomi. På kort sikt leder emellertid rationaliseringen till
att arbetslösheten ökar inom den traditionella sektorn och till att de
regionala och sociala klyftorna i Kina växer. En omvandling mot en
homogenare ekonomi på en högre nivå kan alltså ställa Kina på svåra
prov under det kommande decenniet. Med tanke på Kinas ökade betydelse globalt innebär detta en utmaning också för världsekonomin.
På samma sätt är det avgörande för Sveriges och för Europas framtid
att dessa ekonomier kan utveckla en mera förädlad produktion med
nya förädlingsvärden. Det är vad den s.k. Lissabonsstrategins mål om
en dynamisk, kunskapsbaserad ekonomi i global tätposition fordrar.
Om man inte lyckas med detta kan konkurrensen från nya industriländer komma att tvinga fram försvarsreaktioner som kan föra med
sig stagnation i både nya och gamla industriländer. Mellankrigstidens
utveckling i Europa (se nästa avsnitt), där den tidigare integrationen
av alla marknader bröts ned, anger här spår som förskräcker.
62 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
6. Globaliseringens motreaktioner
Som framgått av diskussionen har globalisering inneburit att rörligheten för alla produktionsfaktorer ökat, att deras värde förändrats, att
industrialiseringen spridits till nya länder och att industriella revolutioner vunnit ökad kraft. Alla dessa förändringar har varit en del av
tillväxten, men de har också inneburit ökade spänningar i samhällsutvecklingen. Globaliseringen förde med sig olika motreaktioner under
1800-talet. De växte i styrka och utlöstes med full kraft under och
efter första världskriget, vilket ledde till att integrationen i världsekonomin minskade högst avsevärt. Man kan fråga sig om också globaliseringen från senare delen av 1900-talet föder samma reaktioner.
6.1 Den första globaliseringens motreaktioner
Som så ofta i historien kan samma utveckling få konsekvenser i diametralt olika riktningar. Industrialiseringen i slutet av 1800-talet ger
flera sådana exempel, särskilt i Europa. Ett sådant är den samtidiga
utvecklingen av globalisering och nationalism. Å ena sidan ökade
handeln, kommunikationerna förbättrades och utbytet mellan olika
nationer växte lavinartat. Å andra sidan blev de stora investeringarna
i ny infrastruktur – först i järnvägar, därefter i utbyggnaden av elnät,
telekommunikationer och med tiden av vägnätet – alltmer nationella
frågor. De genomfördes för att fördjupa den nationella integrationen
snarare än den europeiska. Till det kom en ökad betydelse av kunskap både i produktionen och i samhällslivet. Utbildning liksom delaktighet i det politiska livet blev viktigt för allt fler. Något paradoxalt
kom därigenom kulturella särdrag i fråga om religion och språk att
bli allt viktigare i ett skede då marknadsintegrationen på global nivå
tilltog. Nationalismen växte sig därför starkare i Europa, och före första världskriget fick nationella frågor särskild sprängkraft i kulturellt
marknadsintegration och teknisk förändring • 63
mångfacetterade riken som det Habsburgska Österrike och i Tsarryssland. Sammanbrottet för dessa riken kom att bli en del av den stora
desintegrationen i Europa från 1910-talet. Desintegrationen hade då
samband med att flera andra av globaliseringens motreaktioner växte
sig starkare.
Globaliseringen ledde till förändrade faktorpriser och varupriser
vilket skapade vinnare och förlorare. De som hotades av den ökade integrationen – det vill säga de som förfogade över resurser som tidigare
varit knappa enligt Heckscher/Ohlin-teoremet – försökte på olika sätt
att skydda sig mot den yttre konkurrensen. Jordbrukarna i Europa var
tidiga med att drabbas när väl frihandel genomförts, sjöfarten utvecklades och järnvägarna byggdes ut. Det var främst järnvägarna in över
Nordamerikas slättbygder och in i Ryssland som öppnade vägen för
spannmålsimport till fallande priser från mitten av 1870-talet. Från
slutet av 1870-talet kom också det ena landet på kontinenten efter
det andra att införa tullar för spannmålsimporten. Storbritannien stod
emellertid emot och behöll frihandeln, vilket innebar att det engelska jordbruket snabbt krympte samman och kom att svara för endast några procent av den samlade sysselsättningen och produktionen.
Denna skillnad i jordbrukspolitiken kom att fortleva och skapa svårigheter när den europeiska integrationen åter skulle fördjupas i slutet
av 1900-talet.
Jordbrukarna kunde åstadkomma denna omsvängning i handelspolitiken delvis därför att de utgjorde en betydande politisk grupp i
många länder, men ett annat skäl var att de fann bundsförvanter inom
de nya industrier som växte upp och som konkurrerade med importen
från framför allt den engelska industrin. Den komplementaritet mellan det industriellt utvecklade Storbritannien och de nya industrialiserande staterna som funnits sedan mitten av 1800-talet upplöstes alltså
i växande konkurrens efter några decennier. Till detta kom att flera
stora ekonomier, främst den amerikanska och den tyska, såg möjligheter att reservera en snabbt växande inhemsk ekonomi för den egna
industrin och därmed ge den goda utvecklingsbetingelser.
64 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Tullar kunde vara ett sätt att stimulera industrialiseringens spridning
till nya länder (s.k. uppfostringstullar för nya verksamheter), men industrialiseringens spridning innebar alltså även ökad konkurrens på en
rad områden vilket bidrog till nya krav på försvarstullar för att minska
omvandlingstrycket i de industriella ekonomierna.
Även om således protektionistiska tendenser växte sig starkare före
första världskriget skall effekterna av detta inte överdrivas. Ett skäl var
att handelskostnaderna totalt sett fortsatte att falla genom att fraktkostnaderna sjönk och genom att handeln blev allt effektivare med
växande volymer. De nya tullarna var en liten bromskloss i denna utveckling, men den internationella handeln fortsatte att öka i snabb takt
fram till kriget. Ett annat skäl var, som tidigare framhållits, att Storbritannien behöll frihandel inom hela sitt imperium. Medan britterna
gjorde stora intäkter på en ökad tjänsteexport i form av kapitalplaceringar, kommersiella tjänster och sjöfart, kunde nya industriländer som
USA och Tyskland öka sin industriella export. I detta senare avseende
finns flera likheter med dagens utveckling för nya industriländer.
I den nya världen växte också motståndet mot invandringen som
man menade höll tillbaka löneutvecklingen för oskolade arbetare
inom industri och jordbruk. Motståndet blev särskilt artikulerat i de
samhällen som dominerades av invandrare från Nordvästeuropa när
invandringen från andra områden ökade. I Australien drevs sedan länge
en politik för ett ”vitt Australien” – och i synnerhet ett brittiskt Australien – med stora svårigheter för andra folkgrupper att få immigrera
som följd.23 På USA:s västkust växte motståndet mot den kinesiska
invandringen och 1882 antog kongressen en Chinese Exclusion Act
som stoppade fortsatt invandring från Kina och dessutom ledde till att
kineser utan uppehållstillstånd deporterades. 1907 utvidgades denna
lag till att gälla också japaner.24 Mot slutet av 1800-talet ökade också
23
24
Taylor (1994).
Rider (1999).
marknadsintegration och teknisk förändring • 65
invandringen från södra och östra Europa vilket ledde till att rösterna
för en mera restriktiv invandringspolitik blev starkare även i de stora
industricentra på östkusten.
Kraven på en reglerad invandring sammanföll i tiden med att en
mera organiserad arbetarrörelse framträdde i USA liksom i Europa.
Då uppkom också, som nämnts tidigare, krav på nya sociala försäkringssystem i ett industrisamhälle med globala marknader – sociala
försäkringssystem som hade ett första genombrott under decennierna
kring 1900. Försäkringssystemen blev särskilt viktiga inom mindre nationer och kunde där skapa förutsättningar för ökad rörlighet, men de
ledde också till att nationalstaterna reste högre barriärer för internationell rörlighet på arbetsmarknaden.
Med det första världskriget och den illa fungerande världsekonomin
under mellankrigstiden kom motståndet mot globaliseringen – eller
fritt fungerande marknader – att tillta. Avgörande var att de två stora
garanterna för rörligheten på arbetsmarknaden respektive varumarknaden, USA och Storbritannien, övergav sin tidigare hållning. I USA
infördes således en total reglering av invandringen från 1917. Invandrare skulle nu prövas mot behovet av särskilda yrkeskategorier i den
amerikanska ekonomin och välutbildade invandrare med goda kunskaper i engelska prioriterades. Lagens syfte var att begränsa invandringen till personer från norra och västra Europa. Under 1920-talet
kom invandringen att halveras jämfört med under åren före kriget och
under 1930-talets svåra ekonomiska konjunkturer föll invandringen
till endast en bråkdel av tidigare nivåer. Också handeln drabbades av
motreaktionen. De stora strukturproblemen efter kriget ledde till att
många länder ökade tullskydden och framför allt lämnade nu England
sin traditionella frihandel. Efter att ha förlorat starka positioner inom
tjänstesektorn och på kapitalmarknaden blev britterna mer beroende
av sin eftersläpande industri där man på en rad områden införde tullskydd för att söka stimulera utvecklingen av nya områden och av strategiskt viktig produktion. Följden blev att den internationella handeln
krympte samman.
66 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Till detta kom desintegrationen av den internationella kapitalmarknaden. Den hade koordinerats från Storbritannien och med omfattande kapitalexport också från Frankrike och Tyskland. Dessa länder
hade förlorat stora tillgångar genom kriget. Den nya stormakten var
USA som därtill hade växande överskott i utrikeshandeln tack vare
sin väl fungerande industri. Men istället för att slussa överskottet av
sina intäkter vidare ut på världsmarknaden – så som Storbritannien
tidigare gjort – så frystes tillgångarna i USA. Situationen från förkrigstiden med växande flöden på alla marknader förbyttes i sin motsats.
Problemen blev särskilt besvärliga i Europa där en mängd nya fattiga
småstater uppkommit i öster och söder. De var i behov av ökad handel
och kapitalimport för sin industrialisering. Men istället tilltog handelshindren och många nationer försökte förgäves åstadkomma industrialisering på små marknader medan de stora industriländerna skyddade
sina intressen. Mellankrigstiden ger en mycket dyster provkarta över
desintegrationens negativa spiraler i Europa. Misslyckanden att få
balans i affärer på alltför små nationella marknader bidrog till djupa
kriser och arbetslöshet som i sin tur hade ökad protektionism och
framgångar för antidemokratiska nationalistiska rörelser i sitt släptåg.
Under 1930-talet ställdes de politiska problemen i Europa på sin
spets. De handlade i hög grad om att skapa nya institutioner anpassade
för ett industrisamhälle där beroendet av globala marknader ökat. Lösningen blev ett större offentligt ansvar både för långsiktiga investeringar
i humankapital och för försäkringssystemen. Efter det andra världskriget kom de offentliga trygghetssystemen att kombineras med ökad öppenhet i utrikeshandeln samt ökade investeringar i industri och infrastruktur. På så sätt bereddes vägen för en andra våg av globalisering.
marknadsintegration och teknisk förändring • 67
6.2 Kan historien upprepa sig?
Det ligger nära till hands att fråga sig om historien kommer att upprepa sig med en växande motreaktion mot globaliseringen. Även vår tids
globalisering skapar vinnare och förlorare på ett sätt som kan skärpa
motsättningar och motreaktioner. Sådana kan uppkomma både i den
nya världen och i den gamla världen liksom i de delar av världsekonomin som ännu är marginaliserade. För nyindustrialiserande stater som
Kina och Indien kan exempelvis en bromsad tillväxt leda till skärpta
inre motsättningar och till ökade handelshinder. Därtill är det uppenbart att dagens globalisering med ökade informationsströmmar inte
bara kan föra kulturer närmare varandra utan också leda till skärpta
konflikter. Förmodligen spelar emellertid reaktionerna i de ännu ledande staterna – och kanske framför allt i Europa – en mycket viktig roll.
De stora konflikterna under tidigare delen av 1900-talet hade sitt ursprung i svårigheterna att hantera industriell omvandling och internationell integration i Europa i samband med den första globaliseringen
och den andra industriella revolutionen. Det andra skedet av globalisering under senare delen av 1900-talet och den tredje industriella
revolutionen har lett till lika stora omvälvningar inom Europa. Utvecklingen hittills ger vid handen att förmågan att handskas med dessa omvälvningar förbättrats radikalt genom den Europeiska Unionen. Med
utgångspunkt från erfarenheterna av mellankrigstidens desintegration
och konflikter har samarbetet inom Europa skapat nya institutioner för
att hantera omvandling och integrera nya stater – till stor del samma
stater som skapades när Österrike-Ungern och Tsarryssland respektive
Sovjetunionen föll samman. Ur ett europeiskt perspektiv ser förutsättningarna i dag alltså väsentligt annorlunda ut. I den meningen kan man
knappast vänta att historien skulle upprepa sig.
Utvecklingen har emellertid inneburit att omvandlingstrycket förskjutits i de gamla industriländerna. Nya samhällssektorer är i fokus
för tillväxten. I de ekonomiskt ledande staterna är det inte längre in-
68 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
dustrin utan tjänster i vid mening som skapar ny sysselsättning. Nya
grupper är utsatta för den ökade konkurrensen. Den drabbar inte
längre jordbrukare utan industriarbetare, byggnadsarbetare och tjänstemän. Marknadsutvecklingen förändrar därtill prisbilden. Stigande
energipriser och hotande klimatförändringar kan få konsekvenser som
drastiskt rubbar invanda livsmönster i den rikare världen.
Till detta kommer en demografisk utveckling i Europa med förväntade obalanser regionalt i utbud och efterfrågan på arbetskraft, vilket
kräver en ökad rörlighet också i förhållande till omgivande regioner
med en snabbare befolkningsökning.
Ett omvandlingstryck som hotar många människor kan nu, liksom
tidigare, förstärka motreaktionerna och riskera att leda över i negativa
spiraler på krympande marknader. På samma sätt som i början av 1900talet handlar det i dag om att utforma institutioner så att trygghet för
människor, utsatta för globala marknaders spel, kan kombineras med
tillväxt och omvandling. Från 1930-talet utformades dessa system helt
inom nationalstatens ram. Det är inte längre möjligt. Ny rörlighet inom
exempelvis tjänstesektorn leder till behov att integrera också försäkringssystem. Det handlar också om att utveckla både institutioner och
infrastruktur utifrån de nya möjligheter som teknisk utveckling skapat
genom den tredje industriella revolutionen och utifrån de resursbegränsningar eller behov som den vidgade industrialiseringen skapar.
Medan Europa i början av 1900-talet kom att hamna i spetsen för
motreaktionen till den globalisering som man själva initierat, kan man
nu spela en central roll för den nödvändiga institutionella anpassningen till globala marknader.
marknadsintegration och teknisk förändring • 69
7. Förväntade effekter av globaliseringen
Perspektiven på de kommande utvecklingsförloppen globalt och på
den svenska ekonomins förutsättningar kan dras upp både med utgångspunkt från de historiska erfarenheterna av dynamiska förlopp
och med utgångspunkt från de teoretiska perspektiv som tagits upp i
denna redogörelse. De senare är i hög grad baserade på olika analyser
av historiska erfarenheter. Fyra olika aspekter förtjänar att lyftas fram
i diskussionen:
7.1 Den globala tillväxtens inverkan på utbuds- och
efterfrågeförhållanden.
Världen har gått genom en period präglad inte endast av globalisering,
utan också av stora omvälvningar betecknade som den tredje industriella revolutionen. Mikroelektroniken har fötts som en ny s.k. General
Purpose Technology. De historiska erfarenheterna och dagens trender
ger båda underlag för ett långsiktigt perspektiv på den kommande tillväxten. Under förutsättning att USA, Europa och nya industriländer
som Kina klarar av det kritiska skede av rationalisering och anpassning
som de närmaste åren innebär, kan ett nytt skede av expansiv omvandling väntas under de kommande decennierna. En sådan omvandling
kan då ha en fokus på nya infrastrukturella system och institutionellt
nytänkande i en värld som förändras i snabb takt. Sådan är erfarenheten från tidigare industriella revolutioner. Cirka 40–50 år efter de industriella revolutionerna har den nya infrastrukturen verkligen tagit form.
Det är också från dessa skeden, dvs. från mitten av 1800-talet och från
mitten av 1900-talet, som de industriella revolutionernas stora potential av tillväxt och industriell spridning på allvar har realiserats.
När infrastrukturen byggs ut och institutioner anpassas kommer
transaktionskostnaderna åter att drivas nedåt. Då sprids möjligheterna
70 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
att använda den nya tekniken mer effektivt och fler kan ta del av det
nya. Då blir också samhällsförändringarna mer omfattande. Denna tendens kan man förvänta sig också för den fortsatta IT-revolutionen. Den
stora tillväxten, byggd på IT, kan följaktligen ännu ligga framför oss.
Vi kan på olika sätt dra paralleller med tidigare tillväxtförlopp
som byggt på ny infrastruktur. När infrastrukturen utvecklades kring
ångmaskinen (järnväg, ångfartyg) eller kring elmotorn och förbränningsmotorn (elnät, bilism, flyg) följde en global expansion som ökade
efterfrågan på en mängd resurser. Globaliseringen var möjlig endast
tack vare innovationer inom material- och energiteknik. Nya processer
för att framställa stål och ny kemisk industri under andra hälften av
1800-talet var exempelvis viktiga som följeslagare till den globalisering och vidgade industrialisering som järnvägar och ångfartyg bidrog
till. Likaledes spelade expansionen på energiområdet med oljan och
den nya materialutvecklingen med exempelvis plast, en synnerligen
central roll för den starka tillväxten från mitten av 1900-talet.
En ny kommunikationsstruktur baserad på mikroelektroniken är i
sig själv inte särskilt material- eller energikrävande. Den kan emellertid – om den är lyckosam – gå hand i hand med en väldig vidgning av
industrialiseringen. När tillväxten ökar i områden som i dag befinner sig
på en låg inkomstnivå, ökar behoven av investeringar kraftigt. Då växer
behoven av energi och material. Även om de mest utvecklade industriländerna får allt mindre industrisektorer – i varje fall i fråga om sysselsättning – är industrisektorn globalt sett inte på tillbakagång och den
kommer knappast att vara det under en ny period av starkare tillväxt.
Det stora skiftet i relationen mellan jordtillgångar (naturresurser)
och mänskligt arbete (befolkning) har fört med sig reella resursbegränsningar – i synnerhet med tanke på de nya möjligheterna att verkligen globalisera världens ekonomi och sprida det moderna samhällets förutsättningar till långt fler människor än tidigare. Den snabba
ökningen av jordens befolkning i inkomstskikt med stor efterfrågan
på basala resurser som bättre bostäder, fler transporter och mera mat,
kommer att driva fram nya efterfrågeskiften och underhålla en lång-
marknadsintegration och teknisk förändring • 71
siktig prisstegring på produkter med mycket jord relativt arbete. Följaktligen kan man vid en ny expansion vänta sig stigande energi- och
råvarupriser och starka incitament att med teknisk utveckling eliminera sådana flaskhalsar. Incitamenten förstärks av den miljöbelastning
som industrialiseringen redan givit upphov till.
Den kinesiska tillväxten har, som framhållits, redan haft en stor påverkan på världens marknader för energi och material av olika slag.
Detta är emellertid bara början. Vi kan vänta oss mycket starkare effekter framöver när den absoluta ökningen i konsumtionen per capita
blir cirka tre gånger så stor som idag. Vikten av den kinesiska efterfrågan kommer därför att bli mångdubbelt större. Om tillväxten dessutom sker inom kinesisk ekonomi, som blir mera homogen, kommer
efterfrågan på exempelvis energi, byggnadsmaterial, metaller och livsmedel att accelerera våldsamt. Vi har bara sett början på nya trender
och början för nya utmaningar att skapa innovativa utvecklingsblock
på agrart och industriellt tunga områden.
7.2 Centrala innovationer eller utvecklingsblock i den
kommande tillväxten
Ett inslag i de centrala innovationernas väg mot att bli General Purpose
Technologies (se not 8) har varit utvecklingen av en större teknisk och
ekonomisk spännvidd – spridningen av små effektiva och stora kraftfulla maskiner till fallande priser. Det gällde såväl ångmaskinen som
elmotorn och förbränningsmotorn i den vidgade expansionen. Mikroelektroniken står i dag inför en liknande omvälvning genom den vidare utvecklingen av nanotekniken. Den kan, på motsvarande sätt som
teknikutvecklingen gjorde under 1800- och 1900-talen, skapa helt nya
möjligheter. Å ena sidan kan mycket små informationstäta enheter
förenkla vardagslivet och sänka transaktionskostnaderna på många
72 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
områden vilket i sig är en drivkraft för en vidare utveckling av organisationer och institutioner. Å andra sidan kan långt mera komplexa
maskiner skapas. I likhet med 1800- och 1900-talets teknikutveckling
med mekanisering och automatisering av manuellt arbete kan standardisering och mekanisering inriktas mot den sektor där sysselsättningen
ökar mest – då inom industriarbetet, nu inom tjänsterna.
Man kan vidare vänta sig att bioteknik blir ett andra stort expansionsblock framför allt för att möta nya krav på basala resurser och
då också genom en fortsatt integration mellan IT och bioteknik. Man
kan vänta sig att bioteknikens traditionella bas inom hälsa och sjukvård kommer att fortsätta växa i betydelse, men därtill kommer nya
möjligheter i fråga om bioteknikens användning inom material och
energi. Mycket har t.ex. skett under de senaste decennierna på området för förnybara energikällor, genom den ökade flexibilitet som
mikroelektroniken fört med sig öppnas nya möjligheter till teknikutveckling inom energiområdet. Samtidigt måste detta ske inom de
begränsningar som klimatförändringarna och det ökade behovet av
livsmedel för med sig.
I en diskussion om teknikutveckling, utvecklingsblock och ekonomisk tillväxt är det emellertid viktigt att också ha med prisförändringarna i bilden. Globalisering och marknadsintegration skapar
systematiska förändringar i prisrelationer, men innovationer och nya
komplementariteter inom utvecklingsblocken leder till förändringar
i prisstrukturen av ett annat slag än marknadsintegrationen. Inom
utvecklingsblocken är det teknisk förändring och komplementär efterfrågan (med Dahméns begrepp marknadsvidgning och marknadssugning) som styr prisbilden. Enkelt uttryckt kan man säga att på de
centrala innovationsområdena leder den tekniska förändringen till att
priserna faller. Innovationen i sig innebär ett utbudsskift och när tekniken standardiseras och konkurrensen ökar kommer allt mera av effekterna att tillfalla användarna (konsumenterna) i form av lägre priser
– det är en av mekanismerna på vägen mot att bli en General Purpose
Technology. På de komplementära områdena sker ett efterfrågeskift
marknadsintegration och teknisk förändring • 73
(marknadssugning) och om utbudet inte kan öka lika elastiskt till följd
av begränsningar exempelvis i naturresurser eller i kompetens, kommer priset att stiga. Innovationer leder till att både produktionsfaktorer och inkomster omallokeras.
Globalt sett är det nödvändigt med teknisk utveckling på de områden som drar till sig allt mer sysselsättning och allt mer av jordens
resurser om industrialiseringen skall kunna spridas till fler länder och
om den ekonomiska tillväxten skall bestå. För den enskilda nationen
är det lite annorlunda och man kan inom ett förlopp präglat av innovationer och tillväxt globalt peka ut tre olika fält som kan generera
nationell tillväxt.
För det första har vi det område där teknikutvecklingen är starkast, dvs. inom de nya ledande sektorerna för tillväxten. Det finns
naturligtvis flera fördelar att vara med i framkanten på den tekniska
utvecklingen. Det genererar mycket kunskap och man kan locka till
sig kunnig, högavlönad personal. Därigenom ökar möjligheterna att
bidra till och dra nytta av kommande tekniska framsteg. Men det finns
också nackdelar. Det är på dessa områden som priserna faller starkast
och där allt mer av vinsterna förs över till konsumenterna. Därigenom
stimuleras tillväxten allmänt, men teknikföretagens vinstmarginaler
skärs ned. Utvecklingen under det senaste decenniet inom IT-sektorn
och mobiltelefonin ger exempel på detta.
För det andra finns innovationernas komplementära områden, dvs.
verksamheter som möter en ökad efterfrågan tack vare spridningen
av den nya tekniken. Exempel på komplementära inslag kan vara
stålindustrin till följd av järnvägsbyggandet, oljeutvinning till följd
av förbränningsmotorn, ingenjörer till följd av elektrotekniken eller
datatekniker till följd av mikroelektroniken – utvecklingsblocken var
historiskt naturligtvis betydligt mer omfattande än vad dessa exempel
anger. När resurserna på dessa områden inte kan tillgodoses i samma
takt som tekniken driver fram utbudsskiften, stiger priserna. Därigenom kan lönsamheten i olika komplementära verksamheter öka.
Ökad efterfrågan och stigande priser kan dock leda till investeringar
74 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
som ökar kapaciteten och som kan stimulera till en vidare utveckling
av teknik och kunskap också inom komplementära områden. På så sätt
förstärks hela blockets dynamik.
För det tredje finns områden som är perifera till utvecklingsblocken
men som kan gynnas av att tillväxten leder till stigande inkomster i
hela samhället. Det är sådana verksamheter som möter en elastisk efterfrågan med avseende på inkomsten. Inom tjänstesektorn finns gott
om exempel på detta. Det kan röra sig om hälso- och sjukvård, utbildning eller kulturella upplevelser. Ett exempel är turismen som i dag är
en av de globalt sett snabbast växande näringarna. Här finns självfallet
en komplementaritet med de nya utvecklingsblocken kring bilismen
och flyget, som sänkt priserna på transporter, men turismens tillväxt är
också en självständig effekt av de ökade inkomsterna för flertalet i industriländerna. Det här exemplet kan utvidgas mycket. Det finns gott
om städer och regioner eller nationer med hög tillväxt av inkomster
och produktion byggd på specialisering inom de områden som präglats av ökad efterfrågan snarare än av snabb teknisk utveckling.
7.3 Möjligheter för relativt rikliga faktorer i svensk
ekonomi att nå vidgade marknader
Det gäller för Sveriges del både att förstärka positioner inom utvecklingsblockens kärna och att på en bredare bas ta tillvara de möjligheter som ny teknik, nya prisrelationer och ny efterfrågan skapar på
många områden. Ett recept för svensk ekonomi som utnyttjar både
Heckscher/Ohlin-effekter av globaliseringen och utvecklingsblockens
dynamik á la Erik Dahmén skulle kunna skrivas så här:
marknadsintegration och teknisk förändring • 75
”Det gäller att stå stark inom innovationsområdena och
inom de områden där efterfrågan växer tack vare innovationer eller tack vare tillväxtens inkomsteffekter. Allra
bäst är naturligtvis om man kan kombinera en långsiktigt
ökad efterfrågan med innovativa lösningar för effektivare
produktion inom områden som utnyttjar sådan kompetens
som är riklig i den svenska ekonomin och som framöver kan
nå vidgade marknader. På så sätt kan utvecklingsblockens
och globaliseringens dynamiska effekter utnyttjas.”25
Den snabba utvecklingen inom IT-sektorn under 1980- och 1990talen är uttryck för en kompetens som utvecklades tidigt i Sverige och
det finns en struktur med ett flertal ledande äldre företag som omvandlats under IT-epoken och ett stort antal mindre nya företag. Under en kommande tillväxtperiod bör ett antal av de nya företagen som
grundats under den tredje industriella revolutionens epok kunna växa
till stora internationella företag. Det handlar naturligtvis inte enbart
om teknik. Det handlar också om nya affärsmöjligheter och om nytt
innehåll för all den information som nu får så många nya möjligheter
att framställas och spridas – kreativiteten inom kultur i bred mening
kan få ett vidare utrymme.
På det stora innovationsområdet för bioteknik är läkemedelsindustrin redan etablerad. Men utvecklingsmöjligheterna pekar åt många
håll. Nya kombinationer kan uppstå mellan detta kunskapsfält och
mera traditionell industri. Livsmedel och hälsa kopplas alltmer samman och många nya produkter ger prov på hur utvecklingen av teknik och kunskap kan förenas med ny efterfrågan. Efterfrågetrycket på
detta kunskapsområde kan bli mycket starkt för att tillgodose också
snabbt växande behov av livsmedel och av nya energisystem.
25 Schön (2006a).
76 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Nya tekniska och institutionella förhållanden kan framöver vidga
marknaderna också för betydligt mer trögrörlig produktion, framför
allt inom tjänstesektorn. Svensk ekonomi borde kunna hålla sig väl
framme inom kunskapsintensiva verksamheter som sjukvård och utbildning. Man kan förmoda att dessa sektorer rymmer mycket instängd
kompetens som kan nå vidgade marknader om de institutionella villkoren förändras. Här spelar utvecklingen inom Europa en nyckelroll.
De stora kulturella och institutionella skillnaderna i Europa har länge
bromsat marknadsintegrationen inom några av de snabbast växande
näringarna under de senaste decennierna.
Även traditionella svenska industrier kan hamna i ett gynnsamt läge
med starkt sug från marknaden. När den globala industrialiseringen
ökar trycket på naturresurserna, kan den kunskap som finns inom tung
svensk industri få ny betydelse. I Sverige finns en lång tradition av
tunga industriprocesser och av att hantera stora energimängder. Kompetensen att minska miljöpåverkan inom energiintensiv och miljöbelastande industri kan snabbt bli värdefull. Företag inom stålindustrin
och pappersindustrin kan då möta en ökad efterfrågan både på sina
produkter och på nya tekniska lösningar.
Verksamheter som har förutsättningar att nå vidgade marknader
kan följaktligen växa inte endast i relation till de centrala innovationsområdena mikroelektronik och bioteknik, utan också i anknytning
till en ny och rörligare tjänstesektor. I fråga om produktorienteringen
är kopplingen till en tung och ganska traditionell industri viktig för
tillväxten. Omvandling handlar i hög grad om att se nya möjligheter
att använda kompetensen i dag och om att skapa möjligheter till vidareutveckling på nya områden. Liksom i den lyckosamma svenska
omvandlingen vid den andra industriella revolutionen under det sena
1800-talets globalisering är det fråga om att utnyttja sektorer som
även tidigare utgjort hörnstenar under tillväxten, men som i ett nytt
skede kan ingå i nya sammanhang.
marknadsintegration och teknisk förändring • 77
7.4 Behovet av dynamiska centra eller
agglomerationer
Den agglomerationskraft som den nya ekonomiska geografin betonar
och som verkat under de båda globaliseringsperioderna kan av flera
skäl förväntas få ytterligare styrka under en kommande tillväxt. I en
dynamisk kunskapsbaserad ekonomi skapas tillväxt där många människor möts och där många kunskapsområden konfronterar varandra.
I sådana miljöer stimuleras innovationer och olika nya komplementariteter kan upptäckas och tillgodoses. Teknik- och transportutveckling
kan dock verka i båda riktningarna i förhållande till agglomerationer.
En rad transaktionskostnader kan falla ytterligare när den globala infrastrukturen för IT standardiseras och institutioner anpassas till den
nya tekniken. Ökade kostnader för fysiska transporter kan emellertid
verka både för att öka tätheten i boendet och för att minska koncentrationen av den fysiska produktionen.
I tidigare skeden kunde utbyggnaden av infrastrukturen stimulera
utnyttjandet av rika naturresurser och bidra till den industriella tillväxten i Sverige. Det handlar dock inte längre om att i första hand skapa effektiva vägar till exporthamnarna, utan istället om att utveckla
komplementariteten mellan infrastrukturen för digitala och för fysiska
transporter. I ett glest befolkat land är dock kostnaderna relativt höga
för att utveckla och upprätthålla en modern infrastruktur. Samtidigt
växer behovet av starka regionala centra för människors möten, för
kunskapsutvecklingen och för en dynamisk tjänsteproduktion. Detta
är en speciell utmaning i Sverige.
78 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
8. Ekonomisk-politiska slutsatser
Liksom under den tidigare epoken leder globaliseringen i dag till att
omvandlingstrycket inom världsekonomin växer vilket på samma gång
kan leda till starka reaktioner mot globaliseringens effekter. Tidigare
i historien har sådana motreaktioner lett in i en farlig negativ spiral.
Med ledning av den historiska erfarenheten är det därför angeläget att
politiskt verka för en fortsatt och fördjupad integration som samtidigt
förstärker den gemensamma sociala ramen kring marknaderna. Det är
inte minst viktigt ur ett europeiskt perspektiv. Europa kan komma att
spela en framträdande roll i den globala omvandlingen under 2010-talet med tanke på de strukturproblem som exempelvis amerikansk och
kinesisk ekonomi ställs inför. Inom detta perspektiv kan ytterligare
några framgångsfaktorer formuleras som är i linje med det långsiktiga
perspektivet i denna rapport
• Omreglering av tjänstesektorn för att stärka i synnerhet den europeiska integrationen och för att öka möjligheterna till innovativt och flexibelt utnyttjande av nya tekniska möjligheter och nya
kunskapsområden som kan möta ny efterfrågan. En stor del av
tillväxten i dag och framöver ligger inom produktionen av tjänster.
En strukturomvandling i förhållande till det utbudsskift av industriellt arbete som skett globalt bör därför ytterligare stärka tjänsteproduktionen. Dessutom är den europeiska ekonomin hämmad
av ett stort antal nationella regleringar inom viktiga delar av tjänstesektorn i förhållande till framför allt den amerikanska ekonomin.
För ett litet land som Sverige med riklig kompetens inom delar av
den reglerade tjänstesektorn är den vidgade integrationen av stor
vikt inför framtiden.
• En fördjupad institutionell integration inom i första hand Europa
bör omfatta de sociala försäkringssystemen för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden, dvs. den del som hittills släpar efter i
dagens integration. Inlåsningseffekter på små marknader försämrar
möjligheterna till strukturell anpassning i en global ekonomi.
marknadsintegration och teknisk förändring • 79
• Inriktning på att skapa standards för vidgade infrastrukturella investeringar inom nya teknikområden. Efter de stora tekniska genombrotten i den tredje industriella revolutionen ligger vidgade
satsningar på en ny global infrastruktur i linje med den historiska
erfarenheten vilka därtill avpassas efter effekter på energianvändning och klimat. Utvecklingen av standards inom infrastrukturen
gynnar tillväxten generellt och speciellt infrastrukturellt och nätverksinriktade företag som exempelvis Ericsson och ABB.
• Breda satsningar på infrastrukturen för att öka attraktionskraften
hos ett antal regionala centra. Efter en längre period av låga nivåer i
de infrastrukturella investeringarna finns behov av, och möjligheter
till, satsningar som stärker de regionala ekonomierna med utgångspunkt i nya tekniska möjligheter och nya mönster för rörligheten.
• Utrymme för entreprenörer med nya idéer – det gäller fortsatt
strävan efter att förenkla administrativa rutiner liksom att förstärka innovationssystem och försörjningen med riskkapital. Varje
epok av lyckosam omvandling har sett nya kohorter av företag som
skapat nya tillväxtriktningar. Vi kan också urskilja ett antal troliga
innovationsområden i linje med både nya tekniska möjligheter och
marknadernas efterfrågan (se avsnitten 7.2 och 7.3 ovan). Öppenhet inför olika möjligheter är dock viktigt med tanke på att utfallet
av nya komplementariteter historiskt sett ofta överraskat.
80 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Referenser
Abramovitz, M. (1986), Catching Up, Forging Ahead and Falling Behind, Journal of Economic History, vol 46.
Abramovitz, M. och David, P. (1973), Reinterpreting Economic Growth: Parables and Realities, American Economic Review, vol LXIII, no 2.
Berend, I. och Ranki, G. (1982), The European Periphery and Industrialisation
1780-1914. Budapest: Akademiai Kiado.
Braunerhjelm P. och Oxelheim, L. (1992), Heckscher-Ohlin and Schumpeter industries: The response by Swedish multinational firms to the EC 1992 Program.
Working Paper of the Industrial Institute for Economic and Social research,
Stockholm. No 352.
Bresnahan, T.F. och Trajtenberg, M. (1995), General Purpose Technologies:
”Engines of Growth”?, Journal of Econometrics vol 65.
Cameron, R. (2006), A Concise Economic History of the World. From Palaeolithic
Times to the Present. Oxford: Oxford University Press.
Crafts, N.F.R. (1985), British Economic Growth during the Industrial Revolution.
Oxford: Clarendon Press.
Crafts, N.F.R. (2006), The world economy in the 1990s: a long-run perspective,
i Rhode, P. W. och Toniolo, G. (red), The Global Economy in the 1990s. A
long-run perspective. Cambridge: Cambridge University Press.
Crafts, N.F.R. och Mulato, A (2006). How Did the Location of Industry Respond to Falling Transport Costs in Britain Before World War I? Journal of
Economic History, vol 66, 3.
Crafts, N.F.R. och Venables, A.J. (2001), Globalization in History: A Geographical Perspective. CEPR Discussion Paper Series, No 3079, Nov 2001.
Dahmén, E. (1950), Svensk industriell företagarverksamhet. Kausalanalys av
den industriella utvecklingen 1919–1939. Part I–II. Stockholm: Industriens
Utredningsinstitut.
Dahmén, E. (1988), Development Blocks in Industrial Economics, Scandinavian Economic History Review, vol 36.
Hatton, T. och Williamson, J.G. (1994) Migration and the International Labor
Market 1850–1939. London/New York: Routledge.
Heckscher, E .F. (1919), Utrikeshandelns verkan på inkomstfördelningen. Några teoretiska grundlinjer. Ekonomisk tidskrift, vol 21 del II.
Henderson, J.V. (2003). The Urbanization Process and Economic Growth: The
So-What Question. Journal of Economic Growth 8:47-71.
Homer, S. (1977), A History of Interest Rates. New Brunswick, NJ: Rutgers.
Kennedy, W. P. (1987), Industrial Structure, Capital Markets and the Origin of
British Economic Decline. Cambridge: Cambridge University Press.
marknadsintegration och teknisk förändring • 81
Kenwood, A.C. och Lougheed, A.L. (1996), Den internationella ekonomins
tillväxt 1820–1990. Lund: Studentlitteratur.
Krugman P (1991). Geography and Trade. Leuven: Leuven University Press.
Lewis, W.A. (1983), Världens ekonomi – utvecklingen av den ekonomiska världsordningen. Malmö: Liber.
Maddison, A. (1995), Monitoring the World Economy. 1820–1992, Paris:
OECD.
Maddison, A. (2007), Contours of the World Economy, 1-2030 AD. Essays in
Macro-Economic History. Oxford: Oxford University Press.
Maddison, A., Historical Statistics for the World Economy, 1-2003 AD, http://www.ggdc.net/maddison/
O’Brien, P. (1999), England 1485–1815 in Bonney, R. (ed), The Rise of the Fiscal State in Europe, Oxford: Oxford University Press
O’Rourke, K.H. och Williamson, J.G. (1994), Late-Nineteenth Century AngloAmerican Factor Price Convergence: Were Heckscher and Ohlin Right?,
Journal of Economic History 1994:4.
O’Rourke, K.H. och Williamson, J.G. (1995a), Open Economy Forces and Late
Nineteenth Century Swedish Catch-Up. A Quantitative Accounting, Scandinavian Economic History Review, vol XLIII:2.
O’Rourke, K.H. och Williamson, J.G. (1995b), Education, Globalization and
Catch-Up: Scandinavia in the Swedish Mirror, Scandinavian Economic History Review, vol XLIII:3
Rider, C. (1999), En introduktion till ekonomisk historia. Kapitalismens bakgrund
och utveckling främst i Västeuropa, USA och Japan. Malmö: Liber.
Romer, P.M. (1986), Increasing Returns and Long Run Growth, Journal of Political Economy, vol 94.
Schön, L. (1989), Kapitalimport, kreditmarknad och industrialisering 1850–
1910, i Dahmén, E. (red.), Upplåning och utveckling - Riksgäldskontoret 200
år. Stockholm: Allmänna förlaget.
Schön, L. (1994), Omvandling och obalans, Mönster i svensk ekonomisk utveckling. Bilaga 3 till Långtidsutredningen 94, Finansdepartementet. Stockholm:
Fritzes.
Schön, L. (2000), En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling
under två sekel. Stockholm: SNS förlag.
Schön, L. (2006a), Tankar om cykler. Perspektiv på ekonomin, historien och framtiden. Stockholm: SNS förlag.
Schön, L. (2006b), Swedish Industrialization 1870-1930 and the HeckscherOhlin Theory, in Findlay, R. et.al. (eds.) Eli Heckscher, International Trade
and Economic History, MIT Press.
82 • UNDERLAGSRAPPORT NR 15 TILL GLOBALISERINGSRÅDET
Schön, L. (2007a), Technological shifts and convergence in Europe since 1950,
Scandinavian Economic History Review Vol 5.
Schön, L. (2007b), Capital Movements, Exchange Rates and Market Integration: The Baltic Area 1870–1913, in Cottrell. P.L. et. al., Centres and Peripheries in Banking. The Historical Development of Financial Markets. Hampshire: Ashgate.
Solow, R. (1956), A contribution to the theory of economic growth, Quarterly
Journal of Economics, vol 70.
Taylor, A.M. (1994), Mass migration to Distant Southern Shores: Argentina and
Australia 1870–1939, i Hatton, T. och Williamson, J.G. (ed), Migration and
the International Labor Market 1850-1939. London/New York: Routledge.
Williamson, J.G. (1995), The Evolution of Global Labor Markets Since 1850:
Background Evidence and Hypotheses, Explorations in Economic History,
1995:2.
Williamson, J.G. (1996), Globalization, Convergence and History, Journal of
Economic History, 1996:2.
marknadsintegration och teknisk förändring • 83
