När intresse blir kunskap
Fritidspedagogikens mål och medel
Innehåll
Förord. ....................................................................................................... 3
Skolan och samhället. .............................................................5
Fritidspedagogiken och skolan
– en tillbakablick ...........................................................................7
Fritidspedagogikens utgångspunkter ...................9
Fritidspedagogikens kunskapsområden ....... 11
Fritidspedagogikens didaktik ..................................... 19
Referenser...................................................................................... 24
Lärarförbundet 2005-10. 12.000 ex
Text: Britt-Marie Parling
Foto: Kjell Söderholm, Megapix
Grafisk form: Åsa Nilsson, AB Grafisk Stil
Tryck: Nordisk Bokindustri Försäljnings AB
Förord
Fritidshemmen är idag integrerade och en del av grundskolan. Oftast finns de i
samma lokaler och fritidspedagoger arbetar i arbetslag tillsammans med andra
lärare. Elevernas lärande gynnas bäst när samarbetet fungerar väl och den
fritidspedagogiska kompetensen är tydlig för alla som medverkar.
Den här skriften har utformats av ämnesrådet fritidspedagogik i syfte att tydliggöra för omvärlden vad fritidspedagogisk kompetens är. Förutom att skriften
kan underlätta för verksamma fritidspedagoger att beskriva sin kompetens
riktar den sig till studerande som siktar på att bli lärare och arbeta med fritidspedagogik. Den kan även tjäna som ett stöd i olika lärares gemensamma
reflektioner över yrkesroller i skolan och hur läraryrket kan utvecklas.
Här formuleras fritidspedagogikens kunskapsområden och vad de betyder
för elevernas lärande och utveckling mot målen i läroplanen – och för deras
framtida vardagsliv.
Tiden utanför skolan och fritidshemmet och de erfarenheter eleverna bär med
sig påverkar hela deras skoldag. Lärarna kontrollerar bara en del av det stoff
deras elever möter. Barn och ungdomar deltar under stora delar av sin fria tid
på arenor där vuxenvärlden har begränsad insyn och där läroprocesser pågår
som har stor påverkan på individens ”sätt att skapa sig själv”.
Fritidspedagogikens tyngdpunkt ligger just i individens identitetsskapande
och genom att utgå från varje elevs intresse och erfarenheter kan lärarna bidra
till att skapa nya strukturer för lärande, strukturer som också kan hantera
hur eleverna sammankopplar sitt lärande under den fria tiden med lärandet
i skolan.
Lärarutbildningen skapar nya förutsättningar för nära samverkan genom att
en nyutbildad lärare kan ha kompetens för att arbeta med både fritidspedagogik och grundskolans ämnesundervisning. Därmed växer nya möjligheter fram
där lärares kompetens är individrelaterad och inte knuten till homogena lärarkategorier.
Lärarförbundet i oktober 2005
Eva-Lis Preisz
Förbundsordförande
Lärarförbundet
3
4
Skolan och samhället
Förändringarna i samhället påverkar skolan,
liksom skolan bidrar till samhällsutvecklingen.
Vägen in i det postmoderna samhället har medfört att lärare inom hela utbildningsområdet
ställs inför ett antal avgörande framtidsfrågor
som skolan måste förhålla sig till och hantera.
Det kräver att olika lärarkompetenser1 kompletterar varandra och vävs samman i ett vidgat
läraruppdrag, ett uppdrag som bland annat
innebär kunskap om elevens hela livssituation
och hur den påverkar lärandet. Lärare i skola
och fritidshem både kan och vill leva upp till ett
gemensamt uppdrag, men behöver tid att mötas, tydliggöra sina kompetenser och finna nya
sätt att organisera arbetet.
Från olika håll finns det positiva förväntningar på att lärarna ska klara av problem och
motsättningar som finns i övriga samhället
men som framträder tydligare i skolan.
Mångfald, hälsa och jämställdhet utgör exempel på samhälleliga honnörsord, viktiga mål
att sträva mot. När olika sociala och etniska
grupper lever åtskilt utan likvärdiga möjligheter till utbildning och arbete, ökar dock våldet
även bland barn och ungdomar. Den starka
kroppsfixeringen i samhället påverkar allt yngre
flickor och pojkar. Anorexi och bulimi har blivit vanligare samtidigt som alltför många barn
och ungdomar är överviktiga. En stor majoritet
av landets elever trivs i skolan och känner tilllit till sina lärare, men fortfarande finns inslag
av mobbning och bristande jämställdhet mellan
flickor och pojkar. Denna verklighet gör avtryck
i skolan och påverkar lärarnas vardagsarbete.
Gemensamt för barn och unga av båda könen är att de under stora delar av sin fria tid
1
Hur ska skolan förhålla sig till
sådana omständigheter utanför
skolan som i stor utsträckning
påverkar elevernas lärande? Hur
ska kontakten med det omgivande samhället utvidgas? Vad vet
vi om barn och ungdomars uppväxtmiljö utanför skolan och hur
den påverkar elevernas lärande?
Vilka olika kompetenser behöver
skolan?
?
deltar i sammanhang som vuxenvärlden har begränsad insyn i, eller väljer att hålla sig utanför.
Här pågår läroprocesser som har stor betydelse
för utvecklingen av den egna identiteten. Det är
en form av lärande som ökar i omfattning och
som har en tydlig påverkan på individens ”sätt
att skapa sig själv”.
Det är tydligt att det behövs kunskap om
hur eleverna kopplar samman det lärande som
sker under den fria tiden med lärandet i skolan
och det kräver ett arbetssätt, där omsorg, fostran och lärande förenas till en helhet. Lärarens
omsorg om eleverna stöder utvecklingen av
kunskaper. Elevernas tillit till läraren är en viktig grund för lärande.
Den fritidspedagogiska kompetensen
behövs när lärare tillsammans utvecklar framtidens skola. Barn och ungdomar lär sig i olika
situationer och sammanhang. Den fritidspedagogiska undervisningen knyter samman
elevernas upplevelser och lärande utanför skolan med lärandet i skolan. På så sätt ger vi våra
I läroplanen (Lpo 94) används begreppen elev, lärare och undervisning. Begreppen används därför konsekvent i denna skrift när vi
talar om de barn som deltar i verksamheten, de lärarutbildade som verkar där samt om verksamhetens innehåll.
5
elever redskap för att hantera sitt liv och sina
relationer till andra människor.
I fritidspedagogiken utgår läraren från elevernas intressen och frågor men bidrar också
till att väcka nya intressen hos eleverna. Lärarna erbjuder eleverna möjligheter att fördjupa
sina erfarenheter och upplevelser. När intresse
på detta vis ”förädlas” till kunskap kan eleverna
bättre förstå och ta ställning till de budskap de
möter och till bakomliggande värderingar.
Kännetecknande för fritidspedagogiken är
att läraren växlar mellan att vara medagerande och stödjande och att vara utmanande och
idégivande. Fokus ligger på elevernas behov av
gemenskap och sammanhang. Innehållet i undervisningen grundar sig på elevernas initiativ
men också på en analys av vilka kompetenser
eleverna behöver utveckla.
Utvecklingsområden
Utvecklingen väcker många frågor som gör det
viktigare än någonsin att uppmärksamma fritidspedagogikens framtid – frågor som gör det
angeläget att fritidspedagogikens kunskapsområden fortsätter att utvecklas i samspel med
skolan och forskningen och att denna kunskap
reproduceras i lärarutbildningen.
Fritidspedagogiken måste stå i samklang
med elevers vardag och samhällets förändring. Det innebär att kontinuerlig utveckling av
innehåll och arbetsformer är nödvändig. Kunskapsområden att fördjupa kan vara:
6
relationer – konflikthantering
genusfrågor
rörelse och hälsa
natur, miljö och teknik
språk och kommunikation
kultur
individens identitet
elevernas inflytande och ansvar
Genom utvecklingsarbeten och fördjupning inom olika kunskapsområden utvecklar lärarna
kvaliteten i fritidspedagogiken. Det främsta ansvaret för detta ligger hos de lärare som arbetar
inom området, framför allt fritidspedagogerna.
Möjligheten för lärare att utvecklas i yrket
och att utveckla yrket har en avgörande betydelse för hur skolan lyckas med sitt uppdrag med
eleverna. Det innebär att lärarna utvärderar sitt
arbete, tar på sig ansvaret för reproduktionen
inom yrket, som grupp bidrar till forskningen
om fritidspedagogikens innehåll och betydelse
samt också bygger sin kunskap på vetenskaplig
grund, på lärares egna forsknings- och utvecklingsarbeten.
Fritidspedagogiken är betydelsefull både
i ett samhällsperspektiv och för att ge eleverna handlingsberedskap inför deras vuxna liv.
Samhället blir allt mer individualistiskt. Var
och en väljer själv vilken grupp hon ska tillhöra
och sätter sina egna normer. De värdeförskjutningar som sker gör fritidspedagogiken mer
nödvändig än någonsin.
Fritidspedagogiken och skolan
– en tillbakablick
Fritidshemmen anses ha sina historiska rötter
i de s.k. arbetsstugorna, som inrättades i slutet
av 1800-talet. Redan från början var arbetsstugorna ett intresse för skolan, som upplevde
att bristen på lämplig fritidssysselsättning för
eleverna försvårade skolans arbete. Att starta en god fritidsverksamhet sågs också som
en viktig förebyggande verksamhet, eftersom
man räknade med mycket kostsammare insatser för eleverna längre fram i livet om inget
gjordes tidigt. Skolans lärare deltog också i
viss utsträckning i undervisningen vid arbetsstugorna.
Det ”moderna” fritidshemmet formades inte
på allvar förrän i mitten av 1960-talet. Fritidshemmens måldokument, Pedagogiskt program
för fritidshem, kom 1988. Tio år senare föreskrev
regeringen att fritidshemmen skulle omfattas
av läroplanen för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet.
Ett närmande mellan skola och fritidshem
underlättades när riksdagen på grundval av förslag från utredningen om skolans inre arbete
(SOU 1974:53, den s.k. SIA-utredningen) fattade beslut om en mera flexibel användning av
resurserna för skolans arbete. Eleverna skulle
få en samlad skoldag med fasta tider för skoldagens början och slut inom vilka såväl vanliga
läroplansbundna aktiviteter som s.k. fria aktiviteter skulle rymmas. De fria aktiviteterna skulle
utformas i samarbete med fritidshem, fritidsgårdar och föreningslivet i kommunen.
Under många år var fritidshemmen fristående enheter som hade ett sporadiskt
samarbete med skolan kring de gemensamma
barnen. Varje lärare hade kanske bara 2-3 elever i sin klass som gick på fritidshem. Behovet
av mer samverkan med skolan upplevdes dock
som stort hos fritidspedagogerna. De uppfattade att den bristfälliga kontakten mellan
fritidshem och skola ledde till oönskade konsekvenser för barnen. I takt med utbyggnaden av
fritidshemmen ökade också kontakterna mellan fritidshem och skola.
Tanken med att närmare sammanföra fritidshemmen med grundskolan var att skolans
verksamhet skulle kompletteras. Detta medförde redan från början en diskussion som skulle
få betydelse för innehållet i och inriktningen
av samverkan med skolan. Skulle fritidshemmet kontrastera skolarbetet genom att
innehålla en i huvudsak rekreativ och avkopplande verksamhet? Eller skulle fritidshemmet
komplettera skolan genom att på olika sätt
främja arbetet där, till exempel genom stöd till
läxor och gemensamt temaarbete? I hur hög
utsträckning skulle fritidshemmet så att säga
”komma till” skolan?
Frågan om hur hela dagen skulle utformas
med utgångspunkt i elevernas behov blev allt
mer aktuell i takt med utbyggnaden av fritidshem. 1988 tog regeringen särskilt ställning
till att skolan och ansvariga för fritidshemmen
skulle samråda inför schemaläggningen av lågstadiebarnens arbete i skolan (SÖ-FS 1988:75).
1989 tillsatte regeringen en kommitté med
uppgift att utreda förutsättningarna för att
skola och fritidshem skulle kunna växa samman. Kommittén lade fram sitt betänkande i
juni 1991 (SOU 1991:54). Där slog man fast att
ett närmande mellan de båda verksamheterna
var önskvärt och att de skulle styras av samma
organisation och ha ett gemensamt måldokument.
Regeringens proposition 1997/1998:94
framhöll fritidspedagogernas ansvar för sam-
7
verkan med skolan och formulerade uppdraget
för de lärare som arbetar med fritidspedagogik:
Det är fritidspedagogernas och övrig
”fritidshemspersonals
ansvar, att med stöd av
läroplanen och de allmänna råden, utforma
en lämplig helhet för fritidshemmets uppdrag i
samverkan med förskoleklassen och skolan.
”
1998 övertog Utbildningsdepartementet
ansvaret för fritidshemmen från Socialdepar-
8
tementet och bestämmelserna överfördes till
skollagen. Sedan den 1 januari 1998 är Skolverket tillsynsmyndighet för all utbildning för
barn och ungdomar från förskola och uppåt i
åldrarna.
Successivt bildade kommunerna gemensamma nämnder för barns och ungdomars hela
utbildning och utveckling i förskola, grundskola/fritidshem och gymnasieskola, ofta kallade
barn- och ungdomsnämnder, BUN. Nu har åtskilliga kommuner en sådan organisation.
Fritidspedagogikens utgångspunkter
Fritidspedagogik syftar till att skapa lärande miljöer för barn och unga där de utvecklar kunskap
för att delta i samhällslivet och kan skapa en
meningsfull fritid. Med bra förutsättningar kan
fritidspedagogiken bidra till att skapa ”det goda
demokratiska samhället” i undervisningen.
Fritidspedagogik tar sin utgångspunkt i
elevernas hela situation. Eleverna får stöd i
sitt identitetsbygge, en tillhörighet i ett meningsfullt sammanhang. Den som arbetar
fritidspedagogiskt tar medvetet ställning för att
arbeta i anslutning till och i samverkan med
andra lärmiljöer.
Skilda sociala miljöer innebär att tyngdpunkten i fritidspedagogikens innehåll läggs
olika beroende på elevernas totala situation.
Vissa principer i fritidspedagogiken är generella. Till exempel bygger all verksamhet på
frivilligt deltagande, man strävar efter innehåll
och arbetsformer som gynnar elevernas känsla av gemenskap och låter elevernas intressen
och behov i stor utsträckning styra den tid som
ägnas åt ett innehåll. Innehållet styrs också av
lärarnas analys av vad som utifrån elevernas
tankar och begrepp behöver förstärkas alternativt tonas ner.
Lärande sker alltid i ett sammanhang. Det
elever lär av varandra handlar om att bli delaktig i en kamratgemenskap och om vilka regler
som gäller för den sociala samvaron. Skolan kan stödja eleverna i detta lärande genom
återkommande aktiviteter och rutiner, där alla
kan delta. Att skapa en pedagogisk miljö är att
främja elevers lärande och aktiva deltagande
i dessa processer. För att skapa dessa miljöer
krävs kunskap om barns och ungas villkor och
om frågor som är viktiga för dem och deras
identitetsskapande. Det kräver också ett pedagogiskt perspektiv på elevernas fria tid. Elever
behöver redskap för att bli aktiva och medvetna
deltagare i samhället oavsett hur närmiljö och
arbetsliv förändras i framtiden.
Ett fritidspedagogiskt arbetssätt kräver kunskap om lek och hur den kan stödjas, men
också om samlärande, informellt lärande och
formellt lärande (se sid. 20-21). Det handlar om att alla situationer ska genomsyras av
ett pedagogiskt förhållningssätt. Det gäller att
skapa ett handlingsutrymme som ger eleverna
möjlighet att utveckla kunskaper och relationer till varandra, att skapa förutsättningar för
eleverna att föra samtal med varandra och
med lärarna, att skapa regler för samvaron, att
förstå vad de vill lära sig och att understödja
metoder för hur de ska lära sig det.
Samverkan kring eleven
Förr socialiserades barn in i samhället genom
familjen. Det var i familjen man lärde sig hur
samhället fungerade och vilka skyldigheter och
rättigheter medborgarna hade. I dag spelar aktörer utanför familjen en allt större roll som
modeller och förmedlare av kunskap om samhället.
Avgörande för samhällets fortsatta utveckling är hur barn och ungdomar socialiseras in
i den samhälleliga gemenskapen. Tidiga satsningar på förskola och skola lönar sig också ur
ett rent ekonomiskt perspektiv. I skolan möts
barn från skilda sociala och etniska kulturer
och samhällsklasser. Genom ett medvetet pedagogiskt arbete och genom att vara förebilder
kan lärarna bidra till elevernas utveckling till
goda samhällsmedborgare och motverka att
destruktiva kulturer utvecklas.
Dagens integrerade skola leder till en ny syn
på lärares uppdrag. Genom att lärarna också har
större frihet att själva besluta om skolans organisation och fördelning av ansvar och uppgifter
kan olika lärare samverka utifrån sin specifika
9
kompetens. Med ett helhetsperspektiv på elevernas lärande blir undervisningen effektivare.
Alla elever har rätt att få utvecklas och lära i
och med gruppen utifrån sin konkreta verklighet. Elevernas uppväxtvillkor, kön, sociala och
kulturella bakgrund påverkar dem och deras
sätt att hantera sin omvärld. Mål och principer
i läroplan och lokala måldokument måste förstås i relation till elevernas uppväxtmiljö och
aktuella situation.
10
När lärarna tar ett gemensamt ansvar för
elevernas hela dag i skolan skapar det trygghet
och kontinuitet för eleverna. Elevernas olika
sätt att lära uppmuntras. Teoretiska ämnen,
rörelse utomhus och skapande arbete varvas
under dagen och stöder samma lärande. Det
ger också eleverna möjlighet att arbeta i olika
gruppkonstellationer, vilket motverkar att någon blir utanför.
Fritidspedagogikens
kunskapsområden
Nuvarande läroplan, Lpo 94, anger målen
för skolans hela arbete med eleverna och den
omfattar alltså även den fritidspedagogiska
verksamheten. Läroplanen stadgar att skolan
ska främja lärande och stimulera eleverna att
skaffa sig kunskaper. Den ska dessutom ha
omsorg om eleverna och stödja deras utveckling.
Det vidgade läraruppdraget kräver att alla
lärares olika kompetenser tas i anspråk. Fritidspedagogiken bidrar till att målen i läroplan
och kursplaner uppfylls och syftar till att eleverna får fördjupad förståelse, färdighet och
förtrogenhet i kunskapsområdet.
Fritidspedagogiken arbetar med elever i
olika åldrar, från sex år och uppåt. Precis som
annan undervisning utgår fritidspedagogiken
från ett progressionstänkande, dvs. att ett tema för sexåringar har ett visst innehåll och att
samma tema för äldre elever bygger vidare på
vad de lärt sig under tidigare år.
Fritidspedagogiken omfattar såväl ett antal
kunskapsområden som olika former av lärande. I det följande kommenterar vi de olika
kunskapsområdena.
Relationer – konflikthantering
All mänsklig samvaro bygger på relationer, och
individens lärande och utveckling sker i samspel med andra individer och med den fysiska
omgivningen. Grundläggande från tidig ålder
är förmågan att leka med andra. Det innebär
att kunna läsa av de andra och förstå hur de
tänker, att kunna vänta på sin tur samt att känna till och kunna följa de regler som gäller i
leken. Leken är fundamental för lärande.
Ett gott samarbete bygger på bra relationer
med kamraterna. En förutsättning för sam-
arbete är att man kan se det positiva värdet
av olikheter och olika åsikter i stället för att ta
avstånd från oliktänkande. Inom ramen för
undervisningen får eleverna i konflikt- och förhandlingssituationer träna att ta in den andras
tankar och argument.
Med stigande ålder blir kamratgruppen allt
viktigare. I en kamratgrupp utvecklas normer
och regler, positiva såväl som negativa. Lämnas
eleverna till att helt själva utforma de normer
som ska gälla inom gruppen finns det risk för
att en negativ kultur tar över. I kamratgruppen
riskerar då några att frysas ut och utsättas för
mobbning.
I grupper uppstår konflikter av skilda slag.
Eleverna behöver få kunskap om och praktisera hur man löser konflikter utan våld. Aktiva
vuxna med insikt i elevernas behov bidrar till
att utveckla normer i gruppen och motverkar
mobbning.
Lpo 94:
Skolan har en viktig uppgift när det gäller
att förmedla och hos eleverna förankra de
grundläggande värden vårt samhällsliv vilar
på.
Skolan ansvarar för att varje elev efter
genomgången grundskola känner till grunderna för samhällets lagar och normer och
vet om sina rättigheter och skyldigheter i
skolan och i samhället.
Alla som arbetar i skolan skall medverka
till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor
också utanför den närmaste gruppen.
Skolan skall sträva efter att varje elev har
kunskap om demokratins principer och
11
utvecklar sin förmåga att arbeta i demokratiska former.
Ett första nödvändigt steg är att erkänna
”ojämställdheten.
Vi kan inte uppnå jämställd-
Läraren skall tillsammans med eleverna
utveckla regler för arbetet och samvaron i
den egna gruppen.
het, om vi inte inser att det pågår en slentrianmässig diskriminering grundad på kön. En
diskriminering som bl. a. består i att
Ett fritidspedagogiskt arbetssätt förebygger mobbning genom värderingsövningar,
diskussioner och andra gruppaktiviteter. I undervisningen strävar man efter att skapa en
pedagogisk atmosfär där man ser varandra
som resurser i lärande och utveckling och där
man utvecklar elevernas förmåga till samarbete med varandra och med lärarna. Det
handlar om att lärarna skapar ett handlingsutrymme som ger eleverna möjlighet att utveckla
kunskaper och relationer som motverkar
mobbning.
Vilken kompetens behöver lärarna ha för att stödja och utveckla en positiv, demokratisk kultur
i gruppen, en kultur som motverkar mobbning och andra negativa beteenden? Vilka kunskaper
krävs för att eleverna ska bli bra
på dialog, samarbete och konflikthantering? Vad behöver lärare kunna för att i demokratisk
anda och tillsammans med elever skapa regler för samvaron?
?
Genus
12
Begreppet genus handlar om hur kön konstrueras och omfattar såväl kulturellt, socialt
som biologiskt kön. Flera undersökningar visar att flickors och pojkars villkor i skolan är
olika. Därför finns det behov av att arbeta med
genusfrågor i skolan. Skolan har också ett lagstadgat ansvar för att elever, oavsett kön, får
möjlighet att utveckla hela sin potential.
pojkar får mer tid och uppmärksamhet, fler
frågor och uppmuntran att ta för sig
flickorna får stå för lugn och ordning medan pojkarna tillåts busa och vara aggressiva
flickor skolas in i passiva positioner och
pojkar i aktiva
”
(Jämställd skola - strategier och metoder,
Lärarförbundet 2002)
Den könsstruktur som är befäst redan i tonårsåldern grundläggs mycket tidigt och den kan
endast undvikas genom ett medvetet arbete i tidiga åldrar.
Kunskapsområdet handlar om att göra samhällets genusordning synlig för eleverna och
att visa hur den strukturellt styr och begränsar
i första hand flickor men också pojkar. Undervisningen syftar också till att göra eleverna
medvetna om allas rätt till likvärdig utbildning
och likvärdiga möjligheter, oberoende av kön.
Inom ramen för undervisningen får flickorna
också möjlighet att utvidga sina erfarenheter
på områden som annars vanligtvis är förbehållna pojkar. De stärks i att släppa fram sina
egna behov och intressen och stå upp för dem.
Pojkarna får möjlighet att pröva traditionellt
kvinnliga aktiviteter och träna på att inte utnyttja ett fysiskt övertag.
Lpo 94:
Skolan skall aktivt och medvetet främja
kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter.
Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme
för eleverna att pröva och utveckla förmåga
och intressen oberoende av könstillhörighet.
Alla som arbetar i skolan skall bidra till att
motverka sådana begränsningar i elevens
studie- och yrkesval som grundar sig på
kön, social eller kulturell bakgrund.
Läraren skall verka för att flickor och pojkar
får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen.
För att kunna uppfylla läroplanens mål inom
kunskapsområdet krävs kunskap om överordning respektive underordning bland elever, om
de processer som styr gruppers agerande, om
grupptryckets betydelse för elever i olika åldrar
och om hur betydelsen varierar mellan flickor
och pojkar.
Vilka didaktiska kunskaper krävs
det för att arbeta med genusfrågor och för att uppnå
jämställdhet mellan flickor och
pojkar i skolan? Hur ska undervisningen se ut för att såväl
flickor som pojkar ges möjlighet
att stärka sina förmågor?
?
Under barn- och ungdomsåren anammar man omedvetet det tänkande som finns
i uppväxtmiljön. Erfarenheter visar att dolda
värderingar kan slå igenom även om lärare
medvetet försöker ha ett könsneutralt arbetssätt.
Att vara en förebild som lärare innebär att
man måste göra upp med sina egna omedvetna föreställningar. Ett sätt att granska sina
värderingar kan vara att kollegor studerar varandra i arbetet med flickor och pojkar eller att
man filmar arbetet och tillsammans analyserar
det som sker.
Hur ska miljön, såväl inomhussom utomhus planeras så att
den inte genom sin utformning
stänger ute vare sig pojkar eller
flickor? Hur många elever förekommer tillsammans i olika
aktiviteter? Hur ser könsfördelning ut?
?
Rörelse och hälsa
Lärarna har en nyckelroll när det gäller bryta
det slentrianmässiga könsrollstänkandet och
har ansvar för att undervisningen präglas av ett
genusperspektiv. Det handlar i första hand om
att lärarna blir medvetna om det könstänkande
som präglar samhället. Särskilt viktigt är det att
lärare kritiskt granskar sitt eget förhållningssätt gentemot flickor respektive pojkar.
Lärare som undervisar om genus behöver
ha kunskaper om genusteorins grundläggande begrepp och om hur genus kan förstås och
hanteras i undervisningen. De behöver också
ha kunskap om de strukturella aspekter, t.ex.
makt, position och motstånd, som påverkar genusfrågorna.
Den fritidspedagogiska undervisningen inom
kunskapsområdet Rörelse och hälsa syftar till
att eleverna ska få känna tillfredsställelsen i
fysisk aktivitet och uppleva ett positivt kamratskap. Undervisningen ska också stimulera
elevernas motoriska utveckling och stödja en
realistisk kroppsuppfattning.
Förutsättningar för en god hälsa och sambandet mellan bra matvanor, rörelse och hälsa
omfattas också. Eleverna lär sig ta ansvar för
vad och hur mycket de äter och de får erfara att
måltiderna även är stunder av social samvaro.
I hälsoarbetet ingår också aktiviteter för att
stödja elevernas psykiska hälsa, t.ex. genom att
skapa möjligheter till ett socialt samspel i grupper, som kan stärka elevernas uppfattning om
13
sig själva och bygga upp en realistisk jag-uppfattning.
Lpo 94:
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har grundläggande
kunskaper om förutsättningarna för en god
hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön.
Det är viktigt att eleverna får varva stillasittande med rörelse. Under utevistelserna får de
tillfälle till rörelse och fysiska aktiviteter, som
stödjer lärandet.
Fritidspedagogiken arbetar mycket med undervisning utomhus och lärarna inom området
har också kunskap och erfarenheter om hur
miljön behöver utformas. Utemiljöns utformning påverkar elevernas aktiviteter och den bör
inspirera dem till lek och rörelse. Där ska det
också vara möjligt att bedriva idrott och utomhusundervisning.
Vad behöver lärare kunna för att
förstå och motverka den ökande
kroppsfixeringen bland flickor och
pojkar redan i tidig ålder? Hur
kan lärare stödja eleverna för att
hindra att de utvecklar fetma och
anorexi? Vilken kompetens behöver lärare ha för att rasterna och
utemiljön ska fungera utvecklande för eleverna och stödja undervisningen?
?
Natur, miljö och teknik
Världen står inför stora utmaningar som
”angår
alla människor och alla länder. Fat-
14
tigdom, klimatförändringar, epidemier och
krig är exempel på problem som står i vägen
för en hållbar utveckling, globalt, såväl som
nationellt och lokalt. Problemen är komplexa
och omfattar ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer. Lösningar förutsätter en
helhetssyn, där åtgärder inom olika områden
förstärker varandra och där alla människor
tar ett ansvar. Utvecklingen i samhället och
vetskapen om att dagens generation bär
ansvaret för att kommande generationer i
alla världens länder ska ha möjlighet att
tillgodose sina behov ställer krav på omedelbara och kraftfulla åtgärder. Lärande är en
förutsättning för att människor ska kunna
möta de utmaningar som världen står inför.
Vad människor lär sig och hur de omsätter
det i handling är avgörande för om en hållbar
utveckling ska bli möjlig.
”
Så skriver Kommittén för utbildning för
hållbar utveckling i sitt betänkande (SOU
2004:104) och definierar hållbar utveckling
som en ”utveckling som tillfredsställer dagens
behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov.”
Skollag och läroplaner lyfter fram värden
som är centrala för hållbar utveckling, till exempel demokrati, jämställdhet, respekt för
andra människor och respekt för naturen.
Inom kunskapsområdet Natur, miljö och
teknik lär eleverna om samspelet mellan natur,
miljö och levnadssätt i ett ekologiskt globalt
perspektiv, samt vilka möjligheter ett utvecklat
samhälle har att påverka balansen i naturen.
De lär sig också hur man tar till vara svamp
och bär och hur man kan använda naturen för
lek, rekreation och friluftsliv – kunskaper som
de har nytta av hela livet.
Natur, miljö och teknik erbjuder också eleverna tillfällen till matematisk förståelse och
kognitiv utveckling, t.ex. när eleverna bygger
drakar. Genom ökade kunskaper om naturen
och insikter om ekologiska samband utvecklas
deras sätt att tänka, lösa problem och hantera
information.
Elevernas eget ansvar för miljön betonas
och undervisningen syftar till att eleverna ska
inse att det är möjligt att påverka den framtida
miljön. Förutom kunskaper om hur det moderna samhällets levnadssätt påverkar miljön
får eleverna också kompetens och beredskap
för att bidra till att förbättra miljön och tilltro
till sin egen förmåga att påverka utvecklingen.
Lpo 94:
Genom ett miljöperspektiv får de (eleverna)
möjligheter både att ta ansvar för den miljö
de själva direkt kan påverka och att skaffa
sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen skall belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan
anpassas för att skapa hållbar utveckling.
Skolan skall sträva efter att varje elev visar
respekt för och omsorg om såväl närmiljön
som miljön i ett vidare perspektiv.
Skolan ansvarar för att varje elev efter
genomgången grundskola känner till förutsättningarna för en god miljö och förstår
grundläggande ekologiska sammanhang.
Som utgångspunkt för den fritidspedagogiska
undervisningen inom kunskapsområdet tas
den natur och miljö som ligger nära eleverna,
vare sig de är bosatta i storstad eller på landet.
Läraren utgår från elevernas egna erfarenheter
och bygger vidare på kunskaper och förmågor som de redan har utvecklat. Att lära känna
naturen i närområdet stärker bland annat elevernas känsla av tillhörighet i det närsamhälle
som utgör deras hembygd.
Material som finns i naturen och utemiljön
erbjuder möjligheter att utveckla tekniska lösningar och konstruktioner. Olika träslag visar
sig vara lättare eller svårare att bearbeta, material kan användas till kojbygge o.s.v.
Lärare inom kunskapsområdet behöver veta
vad allemansrätten innebär, ha grundläggande kunskaper om sambandet natur, miljö och
levnadssätt samt om hur vi kan använda naturen och vad den betyder för vårt välbefinnande.
Läraren behöver också känna till Sveriges vanligaste växt- och djurliv och vad man kan ta
tillvara i hushållet från naturen.
Vilka kunskaper krävs för att lärare och elever ska kunna bidra
till en hållbar utveckling?
?
Språk och kommunikation
Språket – det skriftliga och det muntliga
”– växer
fram och utvecklas i sociala situationer, i vardagliga sammanhang, i leken, med
kamrater och vuxna. Det är som medlem av
ett samhälle, av en kultur, som man växer
upp till en talande och skrivande människa,
där språket blir ett sätt att nyskapa, återskapa, och hålla fast vid det betydelsefulla.
(Liberg, 1990)
”
Språkutveckling sker i samspel med andra,
”i sådana
handlingar där språk och handling
har en funktion tillsammans. Språket utvecklas i konkreta situationer i vardagen, där det
händer någonting som behöver kommenteras
och uttryckas och där orden får sin betydelse
genom sammanhanget. Det som behövs för att
barn ska utveckla sitt språk och sitt tänkande
är att det finns intresserade människor i omgivningen som de har behov att kommunicera
med.
(Ragnhild Söderbergh, 1988)
”
15
Ett fritidspedagogiskt arbetssätt i språk och
”kommunikation
ger eleverna rikliga tillfällen att utveckla ett mångsidigt språk genom
bild, rörelse, sång, musik, samtal, högläsning
och tillgång till varierad litteratur. De får
tillfälle att läsa och diskutera vilka upplevelser
och budskap som böcker och serietidningar
förmedlar. Genom att göra en egen tidning,
skriva dikter, göra dagboksanteckningar och
skriva mötesprotokoll får eleverna möjlighet
att formulera sig i ord och bild.
(Socialstyrelsen, 1988)
”
Ett rikligt verbalt utbyte med vuxna stöder elevernas språk och utvecklar deras tänkande. För
eleverna betyder bättre kunskaper i språket
också ett starkare självförtroende, vilket i sin
tur underlättar utveckling av kunskaper i andra
ämnen.
I fritidspedagogiken är språk och handling
integrerade. För de elever som särskilt behöver
utveckla språket är en riklig kommunikation
med läraren och med kamraterna avgörande. I
till exempel lek, arbete och utflykter deltar lärare och elev sida vid sida och samtalar om sina
upplevelser. I verksamhet i olika miljöer stöter
eleverna på nya begrepp som de får förklaring
till. De kan ta upp ord som de hört på teve och
med läraren få diskutera sig fram till vad de
står för. Det är särskilt viktigt för språkutvecklingen hos barn från andra språkområden att
få möta vardagsspråket i den fritidspedagogiska verksamheten.
Lpo 94:
Skolan skall sträva efter att varje elev
utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt
förstår betydelsen av att vårda sitt språk
16
Vilka kunskaper behöver lärare ha för att stödja olika elevers
språkutveckling? Vilken kompetens krävs för att skapa ett kreativt samtalsklimat i gruppen?
?
Kultur
Den fritidspedagogiska undervisningen i
kultur ger eleverna förutsättningar till egen
produktion genom att uttrycka känslor och tankar i ord, bild, form, musik, rörelse, dans och
drama. Musik är ett stort intresse för eleverna
redan i de tidiga åldrarna och undervisningen
syftar till att intresset ska utvecklas till kunskap.
Undervisningen handlar också om aktuella
normer för mänsklig samvaro och samlevnad
såsom traditioner, livsåskådningar, ritualer och
levnadsmönster. Undervisningen tar upp kultur som en viktig del av identiteten och verkar
för att eleverna ska få en nyanserad syn på andra kulturer och respektera dem. De ska också
få del av såväl svenska som andra länders traditioner.
En viktig del är att eleverna också får tillgång till kultur för barn och ungdom som
vuxna har skapat, t.ex. barn- och ungdomslitteratur, musik, teater, dataspel och reklam. De
får också utveckla ett kritiskt tänkande för att
analysera de budskap som förmedlas, såväl de
positiva som de destruktiva.
Lpo 94:
Medvetenhet om det egna och delaktighet i
det gemensamma kulturarvet ger en trygg
identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig
in i andras villkor och värderingar.
Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
har utvecklat sin förmåga till kreativt
skapande och fått ett ökat intresse för
att ta del av samhällets kulturutbud
har en förtrogenhet med centrala delar
av vårt svenska och nordiska, inklusive
det samiska, samt västerländska
kulturarv
kan utveckla och använda kunskaper och
erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild,
musik, drama och dans
har utvecklat förståelse för andra
kulturer
Vilken kompetens behöver lärare för att kunna utgå från den
kultur som råder bland eleverna
och stödja deras eget skapande
med skilda medel? Vad ska läraren kunna för att eleverna ska utveckla ett kritiskt tänkande? Vilka kunskaper krävs för att uppmuntra mångfald och utnyttja att
många olika kulturer är representerade bland eleverna?
?
Individens identitet
Individerna utvecklar sin identitet i interaktion
med andra. I skolåldrarna blir kamratgruppen viktig för hur man uppfattar sig själv. Får
eleven en given roll i gruppen kan den hindra
utveckling av andra förmågor och egenskaper
och den begränsningen kan bli bestående hela
livet.
Det fritidspedagogiska arbetssättet bidrar
till att stärka eleverna som individer för att de
ska känna att de duger som de är och kunna
säga nej till sådant som känns fel. Det innebär
bl.a. att bidra till att varje elev får en realistisk
uppfattning om såväl sina möjligheter som om
sina begränsningar. Det handlar också om att
ta tillvara olikheter som en tillgång snarare än
att se dem som problem.
Den identitet en individ har innefattar också varifrån man kommer, att ha rötter i sin
hembygd.
Lpo 94:
Skolans uppgift är att låta varje enskild
elev finna sin unika egenart och därigenom
kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt
bästa i ansvarig frihet.
Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar tillit till sin egen förmåga.
Skolan skall sträva efter att varje elev respekterar andra människors egenvärde.
Eleven skall i skolan möta respekt för sin
person och sitt arbete.
Läraren skall öppet redovisa och diskutera
skiljaktiga värderingar, uppfattningar och
problem.
Vad behöver lärare kunna om dynamiken i grupper med barn och
ungdomar i olika åldrar? Vilken
kompetens behöver lärare ha för
att stödja eleverna i att tro på sig
själva och uppleva att de duger
samtidigt som de respekterar andra? Vilka kunskaper behöver
de för att skapa ett klimat,
där eleverna kan diskutera,
ifrågasätta eller acceptera olika
uppfattningar?
?
Elevernas inflytande och ansvar
Inflytande och ansvar är beroende av varandra.
För att kunna ta ansvar måste man ha inflytande och det innebär att få uttrycka tankar och
åsikter och att mötas med respekt för dessa.
Inflytande handlar om att i praktiken ge elever
17
möjligheter att påverka sin egen och andras situation. Redan mycket små barn vill och kan
påverka sin situation och med ökande ålder
ska eleverna ha ett mer omfattande inflytande
över innehåll och form i lärandet.
Inom fritidspedagogiken arbetar man med
att eleverna ska kunna ta ansvar för sig själva,
för sina handlingar och för sitt lärande och för
att de ska kunna koncentrera sig på en uppgift
och ha uthållighet att genomföra den fullt ut.
Med ökande ålder kan eleven ta ett vidgat ansvar. Det handlar också om att vid behov kunna
ta ansvar för andra.
Ett reellt ansvar innebär att eleven inte bara ges ansvar för att en uppgift ska göras utan
också inflytande över hur och när den utförs.
Lpo 94:
Eleverna skall få möjlighet att ta initiativ
och ansvar. De skall ges förutsättningar att
utveckla sin förmåga att arbeta självständigt
och lösa problem.
18
Skolan ska sträva efter att varje elev
tar ett personligt ansvar för sina studier
och sin arbetsmiljö
successivt utövar ett allt större inflytande
över sin utbildning och det inre arbetet i
skolan och
har kunskap om demokratins principer
och utvecklar sin förmåga att arbeta i demokratiska former
Läraren skall utgå från att eleverna kan och
vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning
och för sitt arbete i skolan.
Vilka kunskaper behöver lärare
ha för att arbeta med demokratiska processer i elevgruppen?
Vilken kompetens krävs för att
skapa förutsättningar för elevernas inflytande?
?
Fritidspedagogikens didaktik
Didaktik handlar om såväl innehåll i undervisningen som om hur den organiseras.
Sammanfattande och förenklat kan man
säga att didaktiken rör sig om normativa frågor
om
”
vad som skall undervisas och läras in
(innehållsaspekten),
hur det skall undervisas och läras in (förmedlings- och inlärningsaspekten), samt
i vilket syfte eller varför något skall undervisas och läras in (målaspekten).
”
(Pedagogisk uppslagsbok, 1996)
Fritidspedagogikens didaktik kan inte frikopplas från fritidspedagogikens kunskapsområden.
Olika sätt att organisera lärandet används inom
samma kunskapsområde men beroende på
vilket kunskapsområde som är aktuellt läggs
tyngdpunkten i fritidspedagogikens didaktik
olika.
I fritidspedagogik utgår läraren i första
hand från vad eleven redan kan och hur elevens totala situation ser ut. Lärandet sker i en
ömsesidig aktivitet mellan lärare och elev, där
eleven är utgångspunkten. Det kan jämföras
med det förhållande som råder mellan mästare
och lärling, när kunskap i ett hantverk överförs från en som har stor kunskap och lång
erfarenhet till en som just har börjat lära sig
området. Läraren tar reda på hur eleven tänker
för att utifrån det analysera vad eleven behöver
utveckla, vad som behöver förstärkas respektive tonas ner. Läraren tar rollen som mästaren i
tänkandet och eleven blir lärlingen. Samtidigt
utvecklar läraren sin kunskap om hur eleven
tänker - ett ömsesidigt lärande uppstår.
Lek
Lpo 94:
Skapande arbete och lek är väsentliga delar
i det aktiva lärandet.
Leken har en avgörande betydelse för barns utveckling och lärande. Redan Rosseau hävdade
att leken är det mest naturliga sättet för barn
att lära sig olika saker. Den drivs av barnens
inre motivation även om yttre påverkan kan stimulera eller starta en lek. Leker gör man för
nöjes skull, men leken har också en pedagogisk verkan. Genom leken utvecklar eleverna
kännedom om sig själva och kunskaper om
omvärlden. I leken förändras ofta mönster i
deras sätt att tänka, lösa problem och hantera
information. Erfarenheter och kunskaper struktureras på ett nytt sätt och ses ”i ett nytt ljus”.
I leken bearbetar barn sina erfarenheter och
prövar nya handlingsmönster. Läraren stöder
leken genom att arrangera verksamheten så att
eleverna får gemensamma erfarenheter för att
kunna mötas. Leken är grunden i fritidspedagogiken och genom att medvetet förhålla sig
till dess innehåll kan lärarna bidra till ett omfattande lärande. Det handlar om att skapa en
balans mellan elevernas egna fria val och verksamhet som styrs av lärarna.
En lek helt utan lärarstyrning kan i vissa fall bli negativ och urarta till en kamp, där
den som är starkast bestämmer allt. Fritidspedagogiken arbetar medvetet med att ge
förutsättningar för alla elever att kunna inta
olika roller i leken, att säga vad man tycker och
kunna ta avstånd från destruktiva beteenden.
Det är i leken eleverna lägger grunden till sin
identitet och får pröva på olika sociala roller.
Den identitet man tillägnar sig i leken bär man
med sig till andra sociala sammanhang. Därför
är lekens innehåll och kvalitet avgörande.
19
Leken präglas också av förhandlingar och
maktkamp om vem som ska göra eller vara
vad. En grundläggande fråga blir vem som ska
bestämma. Vem och vad avgör det? Inför en
lek bestämmer man vilka regler som ska gälla.
Under vissa perioder kan det leda till många
och långa diskussioner bland eleverna. Ibland
är framtagande av regler för leken det primära och när reglerna är fastställda avslutar man
ofta leken.
Dagens samhälle efterfrågar egenskaper
hos medborgarna som samarbetsförmåga,
förhandlingsteknik, flexibilitet och social kompetens. Att kunna förhandla och kompromissa
är avgörande kunskaper. Med leken som utgångspunkt kan lärarna handleda eleverna i
hur man hanterar olika intressemotsättningar
utan att ta till våld. Den som behärskar konsten att förhandla och kan kompromissa har
större möjligheter att känna sig trygg i samvaron med andra människor och har utvecklat
strategier för att lösa konflikter på fredlig väg.
I lek återskapar och bearbetar eleverna också sådant som de har sett i teve eller upplevt
på annat sätt. Allt förstår de inte och att leka
blir ett sätt att utveckla kunskap i social samvaro. Lärarna tillför, med elevernas egen lek
som utgångspunkt, kunskaper om samhället, om sociala och ekonomiska sammanhang,
bakgrunden till hur krig och konflikter uppstår
och mycket annat. De kan också initiera diskussioner med eleverna om varför folk i t.ex.
såpoperor agerar som de gör och presentera
motbilder, tagna ur elevernas egen vardag.
I leken använder barnen också kunskaper i
matematik, språk m.m. och genom att delta i
leken bidrar läraren till en fördjupning av elevernas kunskaper.
Genom att läraren använder sig av leken
som en pedagogisk metod uppstår en varaktig
kvalitativ förändring i elevernas sätt att tänka.
20
Situationsstyrt lärande
Eleverna skapar situationer utifrån vad som är
viktigt för dem för stunden och organiserar på
så sätt ett lärande, styrt av situationen. I detta
situationsstyrda lärande avvaktar läraren för att
se om eleverna själva kommer fram till de kunskaper situationen kräver och stöder vid behov.
Situationsstyrt lärande kan också vara att något
händer i omvärlden eller i elevernas närhet,
som de behöver bearbeta.
Vilken kunskaper behöver lärare
ha för att se och stötta barns
situationsstyrda lärande?
?
Samlärande
Lpo 94:
Skolan ska sträva efter att varje elev kan
leva sig in i och förstå andra människors
situation och utvecklar en vilja att handla
också med deras bästa för ögonen.
Alla som arbetar i skolan skall medverka
till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor
också utanför den egna gruppen.
Läraren skall tillsammans med eleverna
utveckla regler för arbetet och samvaron i
den egna gruppen.
Begreppet samlärande vilar på teoretiska utgångspunkter som förespråkar delaktighet,
kommunikation och mångfald av tankar och
idéer. Det är genom sociala relationer och samvaron i vardagen som lärandet sker. Eleverna
skapar sin kunskap genom att samspela med
andra människor och med sin omgivning. Den
nya kunskapen är som regel oreflekterad, dvs.
eleverna tänker inte på den som att de lärt sig
något nytt. Det är elevernas eget agerande som
styr lärandet.
Lärandet stimuleras när elever diskuterar sina olika ståndpunkter i en fråga. De får
pröva att ta den andras perspektiv och kan se
nya aspekter på frågan, samtidigt som de får
återkoppling på sina egna ställningstaganden.
Fördelarna är elevernas ökade kommunikativa
förmåga liksom förmågan att se något från en
annans utgångspunkt. Ökad social och kommunikativ förmåga ger nya kunskaper.
Samverkan med kamraterna är en förutsättning för att eleverna ska nå de mål som är
uppsatta i läroplanen och andra måldokument.
Fritidspedagogiken intar elevens perspektiv.
Den arbetar också med ett innehåll som intresserar eleven och organiserar undervisningen
så att eleverna kan kommunicera med varandra på bästa sätt.
Informellt och formellt lärande
Formellt och informellt lärande kan ske samtidigt. Informellt lärande kan framstå som en
biprodukt som uppstår samtidigt som man gör
något annat.
Ett exempel på att informellt lärande sker
samtidigt som ett formellt är när läraren går
ut i skogen med eleverna och studerar något.
Lärarens syfte med utflykten är inte bara att
eleverna ska lära sig mer om naturen. Undervisningen syftar också till att eleverna ska lära
sig samarbeta och skapa ett bättre klimat i klassen. Den delen av lärandet är informellt därför
att läraren finns där som ett stöd, en förebild
och ”mästare” i den miljö där eleverna själva
gör sina erfarenheter, skapar sitt lärande.
Informellt lärande kan också beskrivas som erfarenhetsbaserat lärande.
Vilka kunskaper behöver
lärare för att stödja elevernas
olika sätt att lära och använda
det lärande som sker mellan
eleverna inom gruppen? Vilken
kompetens behöver vi ha för
att planera och arrangera
lärande situationer, aktiviteter
och miljöer inom fritidspedagogikens kunskapsområden?
?
Utvärdering
Vägen till en utveckling av undervisning och
utbildningsmiljö för elever och lärare går via
deras gemensamma utvärdering av verksamheten.
För att komma vidare i sitt arbete behöver
lärare med fritidspedagogisk kompetens utvärdera sitt arbete tillsammans med eleverna och
med andra lärare. Utgångspunkter måste vara
de frågor man själv vill ha svar på samt de mål
man utifrån läroplansmålen har satt upp för
sin undervisning. Vad är kvalitet i den fritidspedagogiska undervisningen? Vilka kunskaper
och kompetenser ska eleverna utveckla där?
Vilka erfarenheter ska de få med sig? Hur arbetar vi med värdegrunden? Vad betyder det
för elevernas lärande i olika ämnen att fritidspedagogiken finns i skolan?
Lärare med fritidspedagogisk inriktning behöver också utvärdera samarbetet med kollegor
med annan inriktning. Hur förverkligar vi tillsammans läroplanens mål? Hur kompletterar
vi varandra på bästa sätt? Vilka metoder och arbetssätt tycker vi ger bäst resultat?
Att eleverna deltar i utvärderingen är en
förutsättning för det inflytande de ska ha. Det
innebär att alla elever, med början i förskolan,
behöver ha redskap och rutiner för att reflektera över sitt eget lärande.
21
Att kontinuerligt utvärdera sitt eget arbete,
självvärdering, är ett redskap för utveckling av
professionen.
En samlad lärarexamen
22
I den nya lärarutbildningen kan studenterna få
kompetens både i grundskoleämnen och i fritidspedagogik. På så sätt får de en kompetens
som passar bra i den integrerade grundskolan
där fritidspedagogiken finns med i undervisningen hela dagen. Samtidigt är det angeläget
att ”de gamla” fritidspedagogernas traditioner
och yrkeskunskaper, som har utvecklats under
flera decennier, finns med i den nya lärarutbildningen.
Genom lärarutbildningsreformen har det
inrättats en samlad lärarexamen. För lärare
med fritidspedagogisk inriktning liksom för
lärare i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år, krävs studier motsvarande 140
poäng. Utbildningen består av tre delar: ett gemensamt allmänt utbildningsområde om 60
poäng, inriktningar om minst 40 poäng och
specialiseringar om minst 20 poäng.
Den förnyade lärarutbildningen innebär
att studenterna har stora möjligheter att själva
profilera sin utbildning genom att välja inriktningar och specialiseringar. Det allmänna
utbildningsområdet möjliggör att lärare, som
senare väljer olika inriktningar och/eller specialiseringar, får en gemensam grund som
kommer att positivt kunna påverka framtida
samarbete i skolan.
Den gör det också möjligt att skapa nya specialiseringar som attraherar lärarstuderande
som vill arbeta med att koppla samman skolans och den fria tidens lärande.
Specialiseringarna och inriktningarna
kan också erbjudas redan verksamma lärare. På så sätt är det möjligt att komplettera
sin lärarutbildning till exempel med ett nytt
ämnesområde eller för att undervisa en ny ålderskategori.
Framtidens fritidspedagogik
Lärare kontrollerar bara en del av det kunskapsstoff deras elever möter. Eleverna deltar i olika
aktiviteter på sin fritid. De umgås med vuxna
och andra barn och ungdomar, de tar del av
media, de läser böcker eller surfar på Internet.
Lärare i alla skolformer vet att tiden utanför
skolan och de erfarenheter eleverna bär med
sig påverkar hela deras skoldag.
Fritidspedagogiken har betydelse för elevernas hela dag. Med elevens behov i centrum
är det rätt att eleverna har tillgång till den fritidspedagogiska kompetensen inte bara under
eftermiddagen. Idag har vi möjlighet att låta
fritidshemmet och skolan mötas fullt ut. – En
utökad och utvecklad samverkan mellan lärare
och aktörer som möter barn och ungdomar
utanför skolan är en viktig del av fritidspedagogikens framtid.
Lärarna behöver utöka sina kunskaper och
utveckla de kunskapsområden som redan är
etablerade inom fritidspedagogiken. Med elevens lärande i centrum har vi också behov av
att utveckla kunskap om det som barn och
unga lär sig utanför skolans undervisning,
och hur detta lärande går till. Lärarutbildningen behöver också innehålla ett kunskaps- och
kompetensområde med inriktning på hur eleverna kopplar samman det som sker under den
fria tiden med lärandet i skolan. Varken världen i skolan eller den utanför är enhetlig och
lättbegriplig för eleverna och för att lägga grunder för ett nytt lärande behöver skolan ökad
kunskap om hur dessa två världar kan mötas.
Det är oerhört angeläget att lärare fortsätter
att utveckla fritidspedagogiken i samspel med
forskning om elevers lärande och deras fria tid.
Vi måste värna om att tillräckligt många nya lärare även i fortsättningen får med sig gedigna
kunskaper om fritidspedagogik. Det är viktigt
för att våra elever ska nå läroplansmålen och få
de kunskaper de har rätt till.
Kanske är det en uppgift för fritidspedagoger och för lärarutbildningens inriktningar
mot fritidspedagogik att bli experter på elevers
lärande utanför skolan? Det kommer sannolikt att bli nödvändigt för alla som arbetar med
utbildning av barn och ungdomar att använda
och kvalificera den kunskap som de unga själva visar vägen för.
Fler lärare bör också ges möjlighet att ägna
sig åt forskning inom sådana kunskapsområden i fritidspedagogiken som är eftersatta i dag
och som är av relevans för läraryrket.
23
Referenser:
Asplund Carlsson, Maj, Pramling Samuelsson,
Ingrid och Kärrby, Gunni
Strukturella faktorer och pedagogisk kvalitet i
barnomsorg och skola – en kunskapsöversikt
Skolverket (2001)
Berg, Fridtjuv
Folkskolan såsom bottenskola
Lars Hökerbergs förlag, Stockholm (1883)
(Utgiven i faksimil av Lärarförbundet 1992)
Gustafsson, Jan
Integration som text, diskursiv och social praktik:
en policyetnografisk fallstudie av mötet mellan
skolan och förskoleklassen
Göteborg Acta Universitatis Gothoburgensis: (2003)
Haglund, Björn
Traditioner i möte. En kvalitativ studie av fritidspedagogers arbete med samlingar i skolan.
Göteborg Acta Universitatis Gothoburgensis: (2004)
Kraft, Monica m.fl.
Förslag till lärarutbildning inom den fria tidens
pedagogik
Enheten Lek Fritid Hälsa
Lärarutbildningen
Malmö Högskola (2004)
Liberg, C.
Learning to read and write
Doktorsavhandling
Uppsala University, Department of Linguistics (1990)
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet
SKOLFS 1994:1
Hansen, Monica
Yrkeskulturer i möte
Göteborg Studies in Educationel Sciences 131
Acta Universitatis Gothoburgensis (1999)
Olofsson Knutsdotter, Birgitta
Lek för livet
HLS Förlag, Stockholm (2002)
Hierta-Retzius, Anna
Arbetsstugor för barn
Kungliga boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner, 1897
Pedagogisk uppslagsbok
Lärarförbundets Förlag
Informationsförlaget, 1996
Jernström, Elisabet
Lärande under samma hatt. En lärandeteori
genererad ur multimetodiska studier av mästare,
gesäller och lärlingar
Filosofiska fakulteten
Institutionen för lärarutbildning
Centrum för forskning i lärande
Luleå tekniska universitet (2000)
Pramling, I
Att lära barn lära
Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis (1988)
Johansson, Inge och Ljusberg, Anna-Lena
Barn i fritidshem
Individ, omvärld och lärande/Forskning nr 21
Lärarhögskolan i Stockholm (2004)
Johansson, Inge och Holmbäck Rolander,
Ingrid (red)
Vägar till pedagogiken i förskola och fritidshem
Liber (2000)
24
Karlsson, Ove
Perspektiv på fritidspedagogik - en granskning av
verksamhetens filosofiska begrepp och ideologier
Paper presenterat vid ENSAC - European Network
for School Age Children
Stockholm (2002)
Pramling Samuelsson, I.
Kunnandets grunder. Prövning av en fenomenografisk ansats till att utveckla barns sätt att
uppfatta sin omvärld.
Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis (1994)
Rohlin, Malin
Att styra i namn av barns fritid
En nutidshistoria om konstruktionen av dagens
fritidshem i samordning med skolan
Studies in educational sciences 41
HLS förlag (2001)
Socialstyrelsen
Pedagogiskt program för fritidshem. Allmänna råd
från socialstyrelsen 1988:7
Allmänna förlaget, Stockholm (1988)
SOU 2004:104 Betänkande av kommittén för utbildning för hållbar utveckling
Fritzes, Stockholm (2004)
Wood, E & Attfield, J
Play, learning and the Early Childhood Curriculum
London: Paul Chapman Publ. Ltd. (1996)
Fritidshem och grundskola i samverkan
Lärarförbundet (1991)
Varierad skoldag - lärorik fritid
Lärarförbundet (2000)
SÖ-FS 1988:75
Söderbergh, Ragnhild och Dahl, Karin I (red.):
Att lära sig läsa och skriva i 80-talets Sverige
Svar på tal om svenskundervisningen och skolans
kulturpolitiska uppgifter. (1982)
Söderbergh, Ragnhild
Barnets tidiga språkutveckling
(1988)
Thors Hugosson, Christina (red)
Värdera och utvärdera
Pedagogiska Magasinets skriftserie 2
Lärarförbundets förlag (2003)
Williams, Pia, Sheridan, Sonja och Pramling-Samuelsson, Ingrid
Barns samlärande - en forskningsöversikt
Skolverket (2000)
Fritidspedagogerna och skolans utveckling
Lärarförbundet (2001)
Genuspraktika för lärare
Lärarförbundet (2000)
Vi värderar kvalitet
Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund (2005)
Samtal med professor Ove Karlsson
Mälardalens Högskola, Eskilstuna
Den 7 september 2004
Länkar
http://sv.wikipedia.org
http://www.skolporten.com
25
26
Box 12 229, 102 26 Stockholm.
Telefon 08-737 65 00.
www.lararforbundet.se
