Hallstammars kommun har i projektet En skog för lek och lärande arbetat tillsammans med
Trollsländans förskola för att låta barnen vara med och påverka sin närmiljö, och på så sätt
testa en metod till att involvera yngre barn i samhällsplaneringen. I det här fallet handlar det
om en skogsdunge som ligger intill förskolan där de femåriga barnen i dialog med
kommunens Planavdelning har fått föra fram sina idéer om hur möjligheten till naturlek kan
förbättras.
Projektet ligger inom ramen för projektet Jämställt medskapande – utformning av offentliga
miljöer i samhällsplanering som beviljats medel av Boverket. Med projektet avser
Planavdelningen att arbeta strategiskt med att ta fram jämställdhetsintegrerade verktyg och
sammanställa ett metodstöd som i fortsättningen kan användas rutinmässigt vid dialoger. Det
är av stor vikt att planavdelningen utarbetar metoder och skapar arenor för att föra dialog
med barn för att kunna involvera dem i samhällsplaneringen och säkerställa deras inflytande.
Det strategiska arbetet är en förutsättning för att vi i förlängningen ska kunna ta fram de
fysiska åtgärder som efterfrågas och är relevanta för flickor och pojkar. Projektet består av
ett antal separata delprojekt; där vi utformar dialoger som har olika syfte och i samband med
detta tar fram och testar olika dialogverktyg. De fyra delprojekten består av; en kartläggning
av Östra Nibble i form av en sociotopkartering, ett skolprojekt ”En skolgård för alla”, ett
filmprojekt med ungdomar samt förskoleprojektet ”En skog för lek och lärande” med
Trollsländas förskola.
Under hösten/vintern 2014 genomfördes ett pilotprojekt med förskolan och skolan. Syftet med
pilotprojektet var att ta fram och testa två jämställdhetsintegrerade dialogverktyg för att finna en
grund inför det fortsatta arbetet. Resultatet från dialogerna med de femåriga barnen på
Trollsländans förskola visade att barnen hade stark dragning till och uppskattade skogen. Barnen
ville gärna leka i naturen, vilket ligger till grund för ”En skog för lek och lärande”.
Syftet är att, utifrån flickornas och pojkarnas perspektiv, ta reda på hur möjligheten till naturlek
kan förbättras i skogsdungen intill Trollsländans förskola.
Det övergripande målet är att genomföra en dialog, i två steg, med femårsgruppen på Trollsländans
förskola för att uppnå syftet. Målet ligger inom ramen för huvudprojektet Jämställt Medskapande
där det första målet är att ta fram och testa en jämställdhetsintegrerade dialogverktyg genom att
genomföra dialoger med barn och ungdomar i arbetet med att utveckla den offentliga miljön på
Östra Nibble.
Det sista delmålet blir att beskriva konsekvenserna för flickor och pojkar av de förslag på åtgärder
som kommer in av dialogerna i en könskonsekvensbeskrivning.
Arbetsgruppen består av Emma Mossberg, projektledare, från planavdelningen på
Hallstahammars kommun; Torbjörn Messing jämställdhetskonsult i projektet Jämställt
Medskapande. Utöver det ingår representanter från förskolan: pedagogerna Lise-Lotte
Johansson och Pourchesta Mahmoudian, förskolechef Sirpa Kinisjärvi och mångfaldsutvecklare
Åsa Flöje.
Med naturlek avses lek med naturliga och befintliga material i skogen. Avsikten i det här
projektet är att ta reda på hur vi kan modifiera och utforma den naturliga miljön i skogsdungen
så att den inspirerar och utmanar barnen i deras lek.
Utemiljön avgränsas till förskolans närmiljö; den närliggande skogsdungen där barnen ibland
vistas under förskoletid. De barn som involveras i projektet kommer att vara barn i
femårsgruppen. Gruppen består av tolv barn, varav sju pojkar och fem flickor.
I utformandet av det här dialogprojektet har vi bland annat tagit fasta på att Statens
folkhälsoinstitut (Faskunger, 2008:6) framhåller vikten av att planera för att främja barns
fysiska aktivitet. Regelbunden fysisk aktivitet är en viktig faktor för barn nuvarande och
framtida hälsa, såväl fysisk som psykisk och social. Vidare menar folkhälsoinstitutet att
många förskolor är i behov av bättre förutsättningar för fysisk aktivitet, lek och
utomhuspedagogik.
Förutom att naturleken inbjuder till fysisk aktivitet, visar forskning (Ärlemalm- Hagsér, 2013) att
den även inbjuder till mer jämställda lekar. Med naturen som lekplats får barnen själva hitta på vad
pinnar och stenar ska föreställa till skillnad från färdiga lekredskap. Särskilt flickor gynnas av
naturliga inslag med löst material på lekplatsen (Lenninger & Olsson, 2006:19). Det ger flickorna
fotfäste och leder till att de också ger sig in i de mer rörliga lekarna. Materialen och redskapen på
en lekplats eller på en förskolegård är ofta könskodade och laddade med kulturella betydelser. De
yngre barnen har sett hur de äldre barnen leker och tar efter.
Det resonemanget stöds även av Christian Eidevald (2011) som i sin studie ”Det finns inga
tjejbestämmare” har forskat på vilka identitetspositioner som är möjliga för flickor och pojkar i
förskolans lek. Han upptäckte att det allt som oftast är pedagogerna som omedvetet påverkar
barnen och styr leken. En pedagog kan genom att presentera ett material göra att det blir
”könskodat”. Om pedagogen exempelvis säger ”Titta, flickor vilka fina dockor vi köpt in till er” så
kommer det att påverka vilka identitetspositioner som är möjliga för flickor respektive pojkar.
I boken ”Unga är också medborgare – om barns och ungdomars inflytande i planeringen” som
Boverket har gett ut så tydliggörs att barn och ungdomar är experter på sin egen miljö. Barns och
ungdomars inflytande i samhällsplaneringen kan bara förverkligas om de aktivt bjuds in och ges
möjlighet att utöva sina självklara demokratiska och medborgerliga rättigheter vid
samhällsplanering. Ett sådant inflytande skulle innebära att samhällsplaneringen tillförs
värdefulla kunskaper som gör att slutresultatet blir bättre (Boverket 2000:16). Enligt en av
Barnkonventionens fyra grundprinciper, artikel 12, handlar om att varje barn har rätt att fritt
uttrycka sin mening i alla frågor som berör dem. Principen om barnets rätt att komma till tals måste
tolkas tillsammans principen om barnets bästa (artikel 3). Bedömningen av vad som anses som
barnets, eller en grupp barns, bästa ska tolkas av de vuxna som ansvarar för beslutet.
Barns rätt till inflytande är en av de huvudrubriker som lyfts fram i förskolans läroplan (LpfÖ98). Läroplanen slår fast att ”det är barns grund till att förstå demokrati” och fortsätter sedan
med; ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för, bör ligga till
grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten”. Läroplansförfattarna
betonar även jämställdhetsperspektivet på inflytande genom att skriva; ”förskolan ska verka för
att flickor och pojkar får lika stort inflytande över och utrymme i verksamheten”.
Den nationella strategin för att stärka barns rättigheter slår fast att offentlig sektor ska skapa
förutsättningar för samverkan och samordning för att möjliggöra barns och ungdomars
delaktighet. Vidare slår den nationella strategin jämställdhetsintegrering fast att i allt arbete ska
jämställdhetsperspektivet inkluderas från början.
Barn är en grupp som kommunen i dagsläget har lite kontakt och utbyte med inom ramen för
samhällsplanering. Barnens inflytande har till stor del förbisetts i kommunens planarbete fram
till att projektet inleddes. Det finns en uttalad vilja och ambition att inkludera barn, men
verktygen och kunskapen har inte funnits i organisation. Jämställdhetsperspektivet har före
projektet Jämställt Medskapande inte varit integrerat i planavdelningens dialogarbete.
Förskolan använder skogsdungen som yta till lek redan idag. Det finns vissa ingrepp gjorda i
den naturliga miljön i skogsdungen, så som en grillplats och en backe som lämpar sig för
pulkaåkning. I övrigt är skogsdungen relativt orörd. Sly hålls efter för att dungen inte ska växa
igen.
Metoden för dialog är en fortsättning och en utveckling av pilotprojektet Alla får tycka till!
Metoden består av nio steg och är delvis inspirerad av Barnkartor i GIS.
Ett första steg är att kontakten med förskolan etableras. Under ett upptaktsmöte läggs ramarna ut
för projektet. Pedagogerna och övriga i arbetsgruppen får tycka till om projektplanen, varefter
den fastställs. Samtliga pedagoger får ett informationsbrev om projektet.
Pedagogerna får ett handledningsstöd till hur dialogmetoden BildLek ska genomföras.
Barnen får ett brev med information om projektet att ta med sig hem till sina föräldrar. I brevet
ges ett svarsalternativ om barnen får vara med på bild.
Svaren måste vara insamlade innan genomförandet av
dialogerna inleds. Pedagogerna meddelar projektledaren
vilka språk föräldrabrevet behöver översättas till. I det
här fallet behövdes översättning till arabiska, somaliska
och tigrinja.
Under en månads tid observerar pedagogerna barnen när
de leker i skogen. De för korta anteckningar på barnens
lek.
Pedagogerna noterar var i skogen barnen leker och med vad de
leker.
Leker flickor och pojkar tillsammans eller var för sig? Är det skillnader i leken i skogen, leken på
gården och inomhus? Har vissa lekar och material blivit ”könskodade”? Vilka? Vad kan det bero
på? Är leken fri eller styrd?
Syftet med observationerna är att de får utgöra komplement till barnens egna berättelser i hur vi
kan förbättra möjligheten till naturlek och hur vi kan främja en jämställd lek i skogsdungen intill
Trollsländans förskola.
Inför genomförandet av dialogen (steg 1 och 2) informeras och förbereds barnen av pedagogerna.
Barnen och pedagogerna samtalar om naturlek och vad som är roligt att göra i skogen. Barnen
kommer att få ta del av en rad inspirationsbilder om vad som är möjligt att åstadkomma för
förbättringar för naturlek i skogsdungen. Pedagogerna får en lathund för introduktionen om vad de
ska tänka på. Sen väljer de själva hur de pedagogiskt lägger upp arbetet med inspirationsbilderna.
Pedagogerna delar in barnen i lämpliga grupper. Sedan sammanställer de resultatet av barnens
synpunkter.
Genomförandet av dialogerna sker i tre steg. Steg 1 och 2 ligger i tid nära varandra. Steg 3 sker när
resultatet från steg 1 och 2 är sammanställt.
Barnen delas upp i två grupper. Varje barn i
gruppen får en kamera. Kamerans nummer
tillsammans med barnets namn antecknas i en
lista. Efter att barnet har genomfört övningen
töms kamerans minne. Fotona placeras i en
mapp, märkt med barnets namn. Sedan
kommer barnens namn att raderas och endast
benämnas med kön och ålder. Namnet behövs
initialt för att bilderna ska kunna printas och
återlämnas till barnet inför steg 2.
Barnen får gå ut i skogen och fotografera platser som de gillar och platser som de vill förbättra. I
skogen fortsätter pedagogerna att föra samtalet om vad barnen vill leka med och vilka förbättringar
som skulle kunna åstadkommas.
I steg två samlas barnen inomhus för att titta på sina bilder och utifrån bilderna berätta hur
möjligheten till naturlek kan förbättras i
skogsdungen intill förskolan. Barnen
delas upp i grupper om fyra.
Projektgruppen har valt ut fyra av deras
bilder som de får i A4 format. Varje barn
får sedan berätta utifrån sina bilder om
sina idéer om naturlek i skogsdungen.
När resultatet från steg ett och två sammanställts gör projektgruppen tillsammans med
arbetsledaren på park och anläggning ett förslag till en åtgärdslista. I steg tre ska åtgärdslistan
förankras hos barnen. Förankringen är tvådelad. Först så kommer ett förslag att lämnas över till
pedagogerna. Arbetsledaren för Park och Anläggning kommer tillsammans med projektledaren
att presentera och beskriva förslaget för pedagogerna, vilka i sin tur presenterar det för barnen
och tar in synpunkter.
När barnens synpunkter kommit in
revideras åtgärdsförslaget innan det
anläggs. När de fysiska åtgärderna är
på plats så kommer projektledaren
tillsammans med arbetsledaren på
park och anläggning att träffa barnens
på plats för att de ska kunna gen
synpunkter på vissa förändringar.
Exempelvis så kan det behövas
anpassningar och justeringar, vilket framkommer när barnen testar på naturleksåtgärderna.
* Vi valde i det här projektet att endast presentera förslaget för barnen, och låta dem komma
med synpunkter när utformningen väl var på plats. Barnen fick i uppgift att vara med och utföra
vissa moment, i det här fallet att måla troll och en nyckelpiga. På så sätt kunde mindre
justeringar och anpassningar göras när barnen testat på naturleken.
Pedagogerna får fylla i en digital kartövning, webb-applikationen KartLek. Ett ortofoto över
skogsdungen visas i webb-applikationen där pedagogerna kan sätta ut glada och ledsna gubbar.
Glad gubbe sätts ut på bra platser som är värda att bevara. Ledsen gubbe sätts ut på platser som
behöver förändras/kan utvecklas. Pedagogerna har möjlighet att skriva kommentarer till varje
markering.
Pedagogerna har här möjlighet att beskriva förbättringsåtgärder som skulle kunna ske för att
förbättra skogsdungens potential för utomhuspedagogik. Pedagogerna kan även ta upp områden
som behöver röjas eller andra rena skötselåtgärder.
Resultaten av dialogerna med barnen, pedagogernas observationer och pedagogernas egna svar
sammanställs och presenteras på ett överskådligt vis. En åtgärdslista kommer att tas fram utifrån
resultatet av dialogerna med barnen.
Det hålls ett vernissage med barnens bilder i kommunhusets entré. Syftet med vernissagen är att
barnens bilder ska visas upp i konstnärligt syfte, samt att barnens ska få komma till
kommunhuset och uppleva att deras arbete
uppmärksammas. Media och medarbetare i
kommunhuset kommer bjudas in.
En lättfattlig och målgruppsanpassad
återkoppling går ut till pedagogerna, barnen och
föräldrarna i form av en enkel broschyr. I
broschyren framkommer vad som kommit in, vad
dialogerna har resulterat i för svar, och vilka åtgärder som kommer att vidtas. Broschyren delas
ut när projektet är klart.
Steg 3 i genomförandet blir en del i återkopplingen till barnen. Pedagogerna presenterar
förslaget för barnen innan det anläggs. Barnen får i uppgift att vara med och utföra vissa
moment, i det här fallet att måla troll och en nyckelpiga. Projektledaren kommer tillsammans
med arbetsledaren för parkförvaltningen att träffa barnen på plats i skogsdungen för att låta
barnen tycka till om de fysiska åtgärderna – naturleken.
Här redovisas resultaten av dialogerna med barnen, punk 3 – 6 i metoden. Fem tjejer och åtta
killar deltog i projektet.
Pedagogerna har under två tillfällen varit ute i skogen och genomfört olika matematiska
uppdrag, samt observerat vad barnen leker fritt med i skogen. Pedagogerna använde sig av
tärning och spelplan, för att hämta antal kottar, stenar, pinnar m.m. De använde sig dessutom av
uppdragskort där barnen fick hämta olika saker, känna på hårt mjukt material, klättra upp på
något stort m.m.
Pedagogerna betonar att i naturen får barnen utveckla motoriska färdigheter, matematiska
begrepp, språkförståelse och olika sinnen. De får även använda sin fantasi och kreativa förmåga.
I den fria leken tränar de att samspela med varandra. De klättrar och balanserar på olika stenar
och stockar. De åker kana ner för stenen likt en rutschkana. Barnen bygger kojor och leker kurra
gömma. Vid grillplatsen leker de att de grillar korv. Många plockar med sig naturmaterial hem
för att pyssla med.
Pedagogerna ställde frågan till barnen: Vad är roligast att göra i skogen?
Flicka: Gå på stenar
Pojke: Att klättra.
Flicka: Klättra på stenar, spela boll.
Pojke: Att grilla i skogen.
Flicka: Att grilla i skogen och
balansgång.
Pojke: Vad som helst.
Pojke: Klättra.
Flicka: Att gå balansgång.
Flicka: Att leka i kojor och balansgång.
Pojke: Balansera, klättra. Leka
trollkarlen.
Pojke: Klättra.
Pojke: Bygga koja, klättra.
Barnen fick inledningsvis önska fritt vad de ville ha i skogen. Det kom många olika förslag. De
ville ha troll, bilar, häst, lejon, kamel, hund, vargar, björnar, drakar, dinosaurer, häxor, ett hjärta,
polishus, raggarbil, korokodil. Något att klättra på kojor att bo i.
Pedagogerna pratade utifrån inspirationsbilderna med barnen om vad de skulle vilja göra i sin
skog. Det var lite svårt att förstå uppdraget, hålla fokus och tolka vad som var på bilderna. Alla
fick välja flera alternativ. De repeterade och tittade på bilderna en andra gång. Då var det någon
som valde samma och andra valde fler alternativ.
Här redovisas barnens genomgång av inspirationsbilderna. Inspirationsbilderna var främst
tänkta att användas som inspiration för barnen inför genomförandet av steg 1 och 2. Barnens val
och kommentarer tas med i resultatsammanställningen.
Pojkar: 5 Flickor: 0
Kommentarer: Det är roligt att klättra
och balansera. Knyta fast och
balansera, klättra upp.
Pojkar: 8 Flickor: 4
Kommentarer: Man kan göra teater
där. Nyckelpigor och troll det är roligt.
Vill vara med monstren. Man kan krama
dem. Räkna antal nyckelpigor och troll.
Pojkar: 4 Flickor: 2
Kommentarer: Koja med gräs vill leka
där. En stor koja, alla får plats.
Pojkar: 4 Flickor: 0
Kommentar: Man kan dra.
Pojkar: 1 Flickor: 2
Kommentarer: Många barn som lagar
mat, jag vill laga mat. Jag vill sitta och
äta där.
Pojkar: 0 Flickor: 2
Inga kommentarer.
Pojkar: 0 Flickor: 2
Ingen kommentar.
Pojkar: 2 Flickor: 0
Kommentar: Vill göra det.
Pojkar: 2 Flickor: 0
Kommentar: Vill klättra högt upp.
Pojkar: 1 Flickor: 0
Ingen kommentar
Pojkar: 2 Flickor: 1
Kommentar: Vill koka mat.
Pojkar: 1 Flickor: 2
Kommentarer: Klättra på träden och
titta på blå röken. Grilla korv är roligt.
Skillnaden var mycket liten mellan vad flickor och pojkar helst vill göra i skogen. Med så få
barn är det givetvis omöjligt att dra några större slutsatser om skillnader i kön. Skillnaderna på
vad flickorna och pojkarna svarade var mycket små.
Fyra aktiviteter var återkommande hos både flickorna och pojkarna i följande
prioriteringsordning:
Under steg ett gick barnen ut i skogen i två grupper. Två medarbetare från Planavdelningen
samt två pedagoger gick med ut i skogsdungen. Flickorna och pojkarna fick var sin kamera och
fick ta så många bilder de önskade. Anledningen till att de fick ta så många bilder de önskade
vara att de skulle komma igång att använda kameran.
Barnen tyckte det var kul att
experimentera med kamerorna och ta
bilder av varandra.
Barnen hjälptes åt och arbetade
individuellt.
Vissa barn tog få bilder och andra tog
många.
iväg en bit och fota det som intresserade
dem.
Under vandringen hölls gruppen
samman, samtidigt som barnen kunde gå
Fyra bilder per barn valdes sedan ut inför steg två. Dessa bilder redovisas i sin helhet i Bilaga 1.
Alla barnens bilder finns sparade, dock redovisas de inte i rapporten.
I steg två samlades barnen inomhus för att titta på sina bilder och utifrån bilderna berättade
flickorna och pojkarna om sina idéer till hur naturlek kan förbättras i skogsdungen intill
förskolan.
Barnen delades upp i grupper om fyra.
Beroende på rummets förutsättningar så
satt gruppen antingen vid ett runt bord
eller i en ring på golvet.
Barnen hade sina fyra bilder framför sig.
De valde i tur och ordning en av sina bilder
att prata om.
Det var två ”samtalsledare” från
Planavdelningen som deltog. Barnen
fick i tur och ordning berätta om sina
idéer utifrån de bilder de tagit.
Barnen fick sina fyra bilder i A4 format.
”Samtalsledaren” hade samma fyra bilder
på ett A4 papper där bilden upptog halva
arket. Under bilden skrev ”samtalsledaren”
ner barnens kommentarer.
En utförligare redovisning av steg 2 redovisas i Bilaga 1. Här följer en sammanställning av
barnens synpunkter.
Barnen har genom målande beskrivningar kunnat ge en bild av hur de önskar att naturleken ska
kunna utvecklas i skogsdungen. Här finns ett antal av alla de beskrivningar som barnen gav i
steg 2. Hela redovisningen av steg 2 återfinns i Bilaga 1.
Flickor
Pojkar
”Hoppa på stenarna, från sten till sten.
Leka, klättra, måla sten.”
”Balansgång… när man blir stor. Den är
hal. Det kan man fixa med en hammare.”
”Koja, sitta på stocken, gå balansgång, gå
runt på stenar och klättra på trädet och
stubben.”
”Klättra på stenen, gå balansgång och hålla
sig på stockarna. Det kan vara svårt att
hålla sig kvar på stockarna.”
”Roligt att åka rutschkana, klättra.”
”Klättrar i kojan. Gå under kojan. Vara
över och under kojan.
”Håller med att det är roligt att rulla i den.”
- en flicka angående skogens backe.
”Klättra på stenen, gå balansgång och hålla
sig på stockarna. Det kan vara svårt att
hålla sig kvar på stockarna.” - en pojke
angående grillplatsen och en sten.
”Roligt att åka rutschkana, klättra.” - en
flicka angående en av stenarna i skogen.
”Göra en robot med en TV i.” - en pojke.
”Bygga ett stort hus till rymdraketen.
Klättra, men man kan dö om man är vid
elden.” - en flicka angående vad man kan
göra i skogen.
”Gillar att vara inne i kojan och bygga.” en flicka som gillar kojor.
”Bygga en pojke istället.” - en flicka.
”Göra en bilväg upp. Hoppa fallskärm ner.
Pluppa på stora stena så att man kan klättra
ut på stenarna.” - en pojke angående en
stock.
”Klättra sen är man apa. Man leker apa i
träden och äter banan.” - en pojke
angående träden vid stenen.
”Krama stenen.” - en pojke.
Utifrån barnens målande beskrivningar har ett antal olika aktiviteter kunnat gå att urskilja.
Flickors syn
1. Klättra
2. Hoppa/kana
3. Balansgång
Bygga
4. Koja
5. Äta ute
Gemensam syn
De sex mest nämnda aktiviteterna barnen
tog upp angående naturlek var exakt
samma saker. Det fanns en väldigt liten
skillnad i vilken prioritet flickor och
pojkar gav aktiviteterna. Detta påvisar
och stödjer studierna angående att
naturlek är en väldigt jämställd arena att
verka på.
Pojkars syn
1. Klättra
2. Koja
3. Äta ute
4. Hoppa/kana
Balansgång
5. Bygga
Här redovisas aktiviteterna efter kön och hur många gånger de nämndes av barnen.
25
20
15
10
Flickor
Pojkar
5
0
De två pedagogerna som arbetar med femårsgruppen fick till uppgift att fylla i en digital
kartövning, webb-applikationen KartLek. Till den här övningen döptes den om till Naturlek.
Utifrån sina observationer och sina tidigare erfarenheter fick de berätta hur de bedömde att
möjligheten till naturlek kunde förbättras i skogsdungen intill förskolan. I kartverktyget kan de
markera en plats och ge en kommentar kopplat till den markerade platsen.
1.
Någon koja kanske typ en sån som barnen önskat
2.
Vindskydd vid den ena grillplatsen.
3.
Sago och matteinspiration.
4.
Kanske typ av bollplan tex basketkorg eller bollplank.
5.
Behålla som den är.
6.
Bevara pulkabacken ev rensas upp.
7.
Bra pulkabacke bevara den.
8.
En tom gammal tennisplan som kan förändras.
9.
Det finns en stig runt hela skogen som kan förbättras och göras lätt framkomlig för alla åldrar och
ev funktionshinder.
Hämta från QGIS.
Det är intressant att se att barnen är relativt konsekventa i sina synpunkter genom alla stegen
om vad de tycker är roligast att göra i skogen. När alla svar sammanställts är det dessa
aktiviteter som barnen prioriterar:
1.
Mest populärt bland barnen var att klättra. Barnen pratade om att klättra både på höjden och
på längden. Många barn talade om att klättra från en sak till en annan, t.ex. från ett träd till en
sten. Det nämndes att klättra i träd, på stenar, klättra från stubbar till stenar, klättra mellan
träd och stenar, klättra på stockar. Att klättra i olika former låg i topp både hos flickor och
pojkar.
2.
Att gå balansgång var mycket populärt hos både flickor och pojkar. De föreslår att man kan
gå balansgång på en stock, balansera på stubbar, balansera på stenar,
3.
Flickorna och pojkarna talade om att bygga kojor. Det verkar vara både själva byggandet
som lockar samt att ha en koja att leka i. Barnen framförde inte så många specifika detaljer
om vilken typ av koja, några sa att de ville ha en stor koja.
4.
Att hoppa på, över och mellan saker var enligt både flickor och pojkar roligt. Att hoppa från
sten till sten, hoppa och leka inte nudda mark eller bara hoppa på marken.
5.
Det intresse som utmärkte sig som inte hade med fysiskt aktiva lekar att göra var att äta ut.
Att äta, låtsas äta, att grilla nämndes av både flickor och pojkar.
6.
Att på olika sätt hänga och klättra i rep togs upp av både flickor och pojkar, men främst
pojkar. Att hänga i rep från träden, klättra upp på stenar och hålla fast i rep, att sätta upp
snören mellan träna, gunga.
Utifrån barnens kommentarer har vi tagit fram ett förslag till en åtgärdslista.
Pedagogernas svar är värdefulla i flera avseenden. I pedagogernas svar framkommer platser
som är värda att bevara som de är vilket är viktig information. Pedagogerna nämner även koja,
vilket även är prioriterat hos barnen. Pedagogerna önskar ”sago och matteinspiration” vilket
bör gå att kombinera med barnens önskemål. Pedagogerna nämner även den stig som går runt
hela dungen, vilken skulle kunna förbättras och göras tillgänglig.
Utifrån dialogen med barnen har projektledaren tillsammans med arbetsledaren på
Parkavdelningen tagit fram ett förslag på åtgärdslista. Utifrån barnens önskemål om
naturleksaktiviteter så består förslaget av en skiss på en hinderbana. I hinderbanan kommer de
aktiviteter som barnen är mest intresserade av att finnas med: att klättra, gå balansgång, hänga i
rep, hoppa etc. Hinderbanan innehåller flera moment av sago- och matteinspiration, vilken
efterfrågades av pedagogerna.
1. Bestiga Trollbacken - Klättra upp och ner för en backe med hjälp av rep. Den här aktiviteten
går sedan att utöka sitt ett sicksack-mönster mellan träden.
2. Trollbalans - Klättra/balansera på rep mellan träden
3. Räkna nyckelpigans prickar
4. Räkna trollskallar. 3 och 4 är matte- och sagoinspiration som utformas tillsammans med
barnen och pedagogerna.
5. Balansgång på stockar. Fem stora stockar är utplacerade som barnen kan gå balansgång på.
6. Kasta kottar på Trollögat. Ett ”öga” är målat på en stor sten, det finns två olika
svårighetgrader att välja på att med kottar försöka träffa ögat.
7. Trollets hem – En dörr är målad på en stor sten som inbjuder till sagoinspiration.
8. Hoppa på Trollskallar – barnen ska ta sig sista etappen till mål på blåfärgade stenar.
Barnen förde fram önskemål om att måla stenar. Vilket vi ser som en passande aktivitet att
lämna över till pedagogerna själva att bestämma om de vill göra tillsammans med barnen.
Det här förslaget lämnades över till pedagogerna att förankra hos barnen. På inrådan av
pedagogerna bestämde vi oss för att de visar barnen förslaget, men öppnar inte upp för åsikter
och förändringar. Det hade tillkommit ett fyra barn sedan vi gjorde dialogerna och pedagogerna
ansåg att det skulle bli för mycket synpunkter. Dessutom svårgripbart för de barn som inte varit
med från början. Pedagogerna, tillsammans med förskolechefen, hade lite tankar och idéer om
hur vi skulle modifiera den planerade hinderbanan.
Under mötet bestämdes att färg, stålborstar och penslar skulle överlämnas till förskolan
nästkommande dag så att pedagogerna tillsammans med barnen kunde börja måla.
Resultatet i projektet visar glädjande att det inte finns några könsskillnader i flickors och pojkar
svar kring intressen i naturlek. Tidigare forskningsstudier (Ärlemalm Hagsér) har visat på
liknande mönster, nämligen att flickors och pojkars lek i naturen kan bli mer jämställd jämfört
med inomhusleken på förskolan. Vi vill dock betona att resultatet enbart hänvisar till vad pojkar
och flickor svarat i kartläggningsmetoden. Det innebär de facto att lek i skog och natur
fortfarande kan innehålla könsstereotypa inslag.
Vi kan tänka oss följande ”felkällor”:
-
Pedagoger refererar ofta till orden ”fri lek”. Vad menar de då? Betyder det att de vuxna
vaktar barnen men inte deltar i leken? Eller betyder det att de inte alls är närvarande? Och
vad händer i leken när de inte är närvarande?
-
Många forskare har påvisat att förskolepersonal kan vara ”genusblinda”. De omger sig av
könsmönster, och reproducerar själva könsstereotypa könsmönster utan att vara medvetna
om det själva (Eidevald, Hjalmarsson mfl). Det vill säga, kan det ha funnits könsmönster i
barnens berättelser utan att pedagogerna märkte det?
-
Barnen har själva fått berätta och välja, men har de varit helt opåverkade? Fria val är sällan
helt fria från förväntningar på kön. Ponera att det är statusfyllt att klättra. I så fall kanske
flickor och pojkar sagt att de vill klättra fast de innerst inne hade något annat intresse.
Baserat på genusanalysen där vi inte lyckats hitta några utmärkande könsstereotypa mönster så
utgår vi från att utformningen får liknande konsekvenser för flickor och pojkar. I de målningar
som kommer att göras längs med slingan så ska de inte ha något uttalat kön och könsneutrala
benämningar.
I det här stycket utvärderar vi metoden BildLek
Som metod för mindre barn har BildLek fungerat bra i hänseendet att flickor och pojkar har fått
samma möjlighet till inflytande och delaktighet.
Metoden ger en bra insikt i hur barn tänker och hur deras intresse ser ut. Det var svårt att få med
alla detaljer eftersom det blev för resurskrävande att anteckna och redovisa precis allt som
barnen sa.
Problem: Barnens åsikter som kommer fram i stag två kopplas inte till en geografisk plats.
Utifrån bilderna går det givetvis att koppla det till en plats, men det blir alltför tidskrävande. Det
skulle ha behövts utarbetats en rutin eller en bättre metod för var barnet vill ha just den
förändringen som den beskriver.
Metoden har utförts i många steg. Det är intressant att se att barnen är konsekventa i vilka
åsikter de för fram. Oavsett om de befinner sig i inomhusmiljö eller utomhus så är det ungefär
samma saker som de betonar. Flickor lik väl som pojkar vill helst klättra, gå balansgång, bygga
kojor och grilla/äta ute.
Steg 1: Genomförandet inleddes av pedagogerna med en kort tillbakablick för barnen på
förberedningen och informationen de fått tidigare veckor. Därefter delades barnen in i två
grupper och projektledaren instruerade hur kamerorna fungerade. Fotograferingen skedde längs
en runda i skogen, där båda grupperna hade en likvärdig runda. En avgränsning sattes under
informationen där varje barn fick ta fem bilder var, men denna avgränsning var mer en riktlinje
då det är mer önskvärt att varje barn får bilder som är beskrivbara. Problem uppstod när vissa
barnen genast förbrukat sina fem bilder medan vissa barn hade svårt att komma till skott för att
de ville välja fotoobjekt med stor omsorg. Därav revideras instruktionen gällande max fem
bilder och barnen fick ta så många bilder som de önskade.
Barnen hade lätt att förstå tekniken med kamerorna och var generellt väldigt engagerade i sin
uppgift. Det var två pedagoger med under fotograferingen, i syfte till att kunna förmedla
pedagogiskt vad barnens uppgift var samt väcka deras intresse. Alla bilder som togs laddades
ned på kommunens datorer och åtta bilder grovsorterades ut för varje barn. Kriterier i
grovsorteringen var att bilden var på skogsområden man vill förbättra, att det gick att se vad
bilden föreställde och när det fanns flera liknande bilder valdes en av dessa ut i syfte till att få
ett mer varierande innehåll av bilder till steg 2.
Steg 2: Nästa steg i genomförandet bestod av att barnen skulle få beskriva bilderna. Bilderna
skrevs ut i A4-format till barnen, samt A5-format till samtalsledarna där det gick att anteckna
barnens synpunkter. Inför steg 2 gjordes ett sista urval av bilder, där varje barn fick fyra bilder
var. Bilderna valdes ut av projektgruppen. Anledning till att antalet bilder begränsades till fyra
var att samtalsledarna ville få ut mycket idéer från barnen samtidigt som barns tendens att bli
rastlösa inte skulle påverka resultatet. Barngruppen delades återigen in i två separata grupper,
där ena gruppen stannade hos pedagogen och den andra gruppen skulle få beskriva sina bilder
och idéer i en ännu uppdelad grupp. Det var mellan tre och fyra barn i varje grupp.
Samtalsledaren inledde med att barnen fick titta på och prata om de inspirationsbilder de hade
fått ta del av under förberedelse- och informationsstadiet av projektet. Därefter fick de se sina
egna bilder och förklara en bild i taget om tankar samt idéer. När flickan eller pojken som var
bildens fotograf hade delat med sig av sina idéer fick de andra i rummet inflika sina idéer.
Samtalsledarens uppgift i det här skedet var att anteckna vad barnen uttryckte samt stötta barnen
att uttrycka sig, utan att påverka eller inrikta dem åt något håll. Innan barnen var klara gick man
tillbaka till inspirationsbilderna där barnen fick möjlighet att uttrycka sig mer och välja ut
favoritbilder.
Det hade kunnat vara ännu färre barn i varje grupp. Kanske en och en eller två och två. Även
om upplägget var att varje barn fick välja en i taget och därför inte vänta länge på sin tur, hann
de ändå bli rastlösa. De påverkade varandra vilket gjorde att varje grupp var ganska enhetliga
angående samtalsämne. När personerna skulle välja favoritbild i slutskedet var de väldigt
oanträffbara och detta borde skett i början, då de var mer fokuserade på uppgiften då. Efter detta
skedde en sammanställning i dokumentet nedan, där man skrivit utifrån vad barnen har uppgett
om varje bild. Efter finns det vid vissa tillfällen (F) och (P), vilket står för rummets andra
deltagares synpunkter. (F), då det är en flicka, och (P), då det är en pojke som uttryckt sig.
Fördelen med metoden är att vi fick känna barnen på pulsen om vad som är deras intressen och
önskemål kopplat till naturlek. Vi hade ingen aning om det var mer sociala lekar som de
önskade eller mycket fysiska lekar, vilket visade sig vara fallet. Vi visste inte heller om vi skulle
behöva planera för att stimulera en jämställd lek. Utifrån att barnens svar var så lika mellan
flickor och pojkar så kan vi med försiktighet utgå från att så länge vi håller oss inom de åtgärder
vi planerat för så kommer naturleken att vara relativt jämställd.
En annan svårighet var att vissa av barnen inte talade flytande svenska. Vi skulle kunnat arbeta
ännu mer med symboler och andra typer av hjälpmedel för att överbrygga språksvårigheter. Att
ha med en tolk hade också kunnat vara ett alternativ. Vi funderade över det, vi såg det som en
fördel men samtidigt en risk att vi begränsar barnen genom att ta in många okända vuxna
personer.
Steg 3
Det sista steget var att personal från Planavdelningen samt Park och anläggning fanns med när
barnen invigde Trollstigen. Vid det här tillfället hade barnen möjlighet att uttrycka åsikter om
något behövde ändras eller justeras.
En omständighet var att det tillkommit barn sedan de tidigare dialogtillfällena. Det skulle
behövas en plan för hur dessa barn ska hanteras och hur deras åsikter ska kunna komma fram.
Det hade vi missat i det här arbetet.
För de barn som inte talade svenska var språket ett fortsatt hinder att uttrycka sig och föra fram
eventuella önskemål.
Det uppfattades som positivt av både barn och pedagoger att projektledaren från
Planavdelningen och arbetsledare från park och anläggning fanns på plats. Barnen var dock fullt
upptagna med att leka och utforska Trollstigen, så inga förslag om ändringar kom in.
Pedagogerna hade även i uppgift att prata med barnen och vidarebefordra eventuella önskemål.
I pilotprojektet ”Alla får tycka till”, delades barnen upp i flick- respektive pojkgrupper.
Anledning till det var att vi ville se om resultatet skilde sig åt mellan flickor och pojkar och att
det skulle det skulle vara lättare att redovisa det om vi könsseparerade barnen. Även att vi lutade
oss mot erfarenheter som sa att flickor som tystades av pojkar som tog mycket plats skulle få
lättare att uttrycka sig i flickgrupp. Den återkoppling vi fick från pedagogerna var att de tyckte
att det skulle vara mer fördelaktigt att blanda könen i grupperna och att låta dem dela in barnen.
Flickorna och pojkarna i förskolan är inte vana att bli uppdelade efter kön vilket försämrade
dynamiken i grupperna.
Den här gången fungerade gruppdynamiken betydligt bättre. Pedagogerna som känner barnen
kunde forma de gruppkonstellationer som fungerar bäst ihop. Utifrån det här lilla projektet är
vår slutsats att det lämpar sig att arbeta med könsseparerade grupper från skolålder och uppåt.
Att vi arbetade med flickor och pojkar tillsammans kändes positivt då vi inte behövde bidra till
isärhållandet av könen.
Att arbeta med kamera som verktyg såg vi som positivt utifrån ett genusperspektiv. Barnen hade
ungefär samma förutsättningar att klara av kameran. En klar fördel med kamera och foto är att
den upplevs som könsneutral.
Tabellen i 5.4.3 ”Kommentarer till aktiviteter” visar att pojkarna pratade 70 gånger och flickor
49. I projektet deltog fem flickor och åtta pojkar. Vilket ger är fördelning av 39 procent flickor
och 62 procent pojkar. Av 119 taltillfällen så talade flickor 41 procent och pojkarna 59, vilket
ger en jämställd procentuell fördelning av antalet barn som medverkade vid tillfället. Metoden
verkar ha gett ett jämnt talutrymme. Givetvis måste det utvärderas efter varje tillfälle metoden
tillämpas.
Pedagogerna har själva skrivit sin utvärdering:
Det har varit roligt att få vara med i projektet. Det har varit bra att jobba med inflytande och
delaktighet på olika sätt. Det var lättare för barnen att välja utifrån bilder, då det är svårt att
välja på något som man inte vet så mycket om.
Det var en rolig upplevelse för dem att få ansvara för en kamera och få gå ut i naturen och
knäppa kort. Något som de pratade om efteråt. Det var roligt att få åka på vernissage. Barnen
var stolta över sina vackra fotografier.
Det skulle ha varit bra med tolk i vissa situationer, då vi har barn som inte förstår svenska
språket så bra ännu. Det är bra att det blir något av projektet nu innan våra 5 åringar slutar
förskolan. Så att de ser att de kan vara med och påverka. Skulle vara bra att jobba på det här
sättet med de lite äldre barnen, som ofta upplever att de inte har så mycket att säga till om olika
saker kring verksamhet och fritid.
Samarbetet har skett i tät kontakt med pedagogerna. Förskolechefen har hela tiden hållits
underrättad under arbetets gång. Den huvudsakliga återkopplingen har bestått av följande
aktiviteter.
Efter att steg ett och två i metoden genomförts, och vi sett vilka fina bilder barnen tagit så
föddes idén om att ha en vernissage med barnens bilder i kommunhuset.
Under festliga omständigheter så bjöds femårsgruppen in till vernissage i kommunhuset. Vi
hade då gjort en utställning i kommunhusets foajé där en av barnens bilder hade förstorats upp
och satt uppsatt. Det fanns även texter uppsatta som beskrev projektet, vad det syftade till och
vad vi hade gjort för aktiviter. Det fanns även texter om barnkonvention, jämställdhet, naturlek
och folkhälsa uppsatta för att ge en kontext till utställning.
Ett urval av citat från barnen satt också uppsatt på tvättlinor fastsatta med klädnypor
tillsammans med bilder från hela processen.
Media, tjänstepersoner och politiker var inbjudna. Både Svt Västmanland och Västmanlands
läns tidning kom och gjorde reportage om vernissagen.
Som beskrivet i metoden blir Steg 3 i genomförandet en del i återkopplingen till barnen.
Projektledaren och arbetsledaren för parkförvaltningen var på plats när barnen invigde
naturleken, Trollstigen. Här samtalade projektledaren och arbetsledare med barnen om
projektet, om att det var barnens tankar och idéer som låg till grund för gestaltningen och barnen
fick möjlighet att ställa frågor och komma med förslag om något skulle ändras.
Initialt i projektet så informerades samtliga föräldrar om det kommande arbetet. De föräldrar
som pedagogerna visste inte behärskade svenska fullt ut fick informationen på sitt språk.
Återkopplingen till föräldrarna tog pedagogerna ansvar för eftersom de ändå i bild ville visa vad
barnen åstadkommit. Eftersom den största delen av material bestod av bilder gjordes
bedömningen att ingen översättning var nödvändig.
Projektet har fått bra spridning i media såväl som internt i kommuen.
Nyhetsinslag Svt Västmanland.
Artikel i VLT
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Artikel hemsidan om projektet Jämställt Medskapande 2015-09-25.
Artikel på Intranätet om projektet Jämställt Medskapande 2015-09-25.
Artikel på Intranätet om Vernissagen för ”En skog för Lek och Lärande” 2015-12-08.
Artikel på hemsida om invigningen av Trollstigen. 2016-06-08
Artikel på Intranätet om invigningen av Trollstigen 2016-06-09
Websida: www.hallstahammar.se/jamstalltmedskapande
-
Alla möten under planeringsprocessen dokumenterades med minnesanteckningar.
-
Alla steg i genomförandet dokumenteras i text och bild.
-
Projektplan ”En skog för Lek och Lärande”.
-
Handledningsstöd till pedagogerna för introduktion av metoden BildLek.
-
Instruktion till Webb-verktyget NaturLek (till dialogen med pedagogerna)
-
Rapport ”En skog för Lek och Lärande”.
-
Bilaga till rapporten: Samtliga resultat från genomförandet av steg 1 och steg 2.
Intill starten sitter en karta över Trollstigen. Här pratar arbetsledaren Jimmy Robertsoon med
några barn om Trollstigen.
Starten är utmärkt.
Första stationen, Bestiga Trollets berg
Station 2: Trollbalans
Station 3: Räkna nyckelpigans prickar
På den lilla kartan kan barnen se vart de är.
Station 5: Räkna Trollskallar
Station 5: Gå på Trollens ben.
Station 6: Träffa Trollets öga
Station 7 och 8. Längs med en snitslad bana där barnen ska hoppa på trollskallar så ska de hitta
Trollets hem – Trollebo.
Målet sker under en liten portal.
Barnen hade önskemål om att äta ute.
Faskunger Johan (2008), Barns miljöer för fysisk aktivitet – samhällsplanering för ökad fysisk
aktivitet och rörelsefrihet hos barn och unga, Statens folkhälsoinstitut, Östersund
Ärlemalm- Hagsér Eva (2013), Engagerade i världens bästa? Lärande för hållbarhet i
förskolan, Göteborgs universitet
Lenninger, A. & Olsson, T. (2006) Lek äger rum. Planering för barn och ungdomar.
Stockholm: Formas
Christian Eidevald (2011), Det finns inga tjejbestämmare. Att förstå kön som position i
förskolans vardagsrutiner och lek, Jönköping University
Berglund Ulla & Nordin Kerstin (2010), Barnkartor i GIS, Sveriges Lantbruksuniversitet
Skolverket, Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010 ISBN: 978-91-38325-86-5
Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Diarienummer: S2010.026
Nationella strategin jämställdhetsintegrering
Barnkonventionen
Boverket (2000), Unga är också medborgare, Boverket Stadsmiljöavdelningen
