Politik som underhållning: skandinavisk populärlitteratur under första världskriget
Under första världskriget sökte sig litteraturen åtminstone på ytan ofta bort från politiken.
Inom populärlitteraturen finner vi under krigets första år omvänt ett växande inslag av politisk
opinionsbildning. Somliga författare balanserade någorlunda framgångsrikt, men inte sällan
blev resultatet en konflikt mellan underhållningssyftet och den politiska tendensen. Med
retoriska termer skulle man kunna säga att docere kom att inta en alltför framträdande
ställning i förhållande till delectare och movere; populärare uttryckt att den läsare som
förväntade sig rafflande underhållning snart tröttnade på de ständiga politiska utläggningarna.
Föredraget kommer att diskutera hur en politisk argumentation, inklusive ett ställningstagande
för endera av de stridande parterna, transformerades eller om man så vill översattes till två
populärlitterära subgenrer: krigsromanen och spionromanen. Exemplen är svenska och norska
(Radscha/Iwan Aminoff, Frank Heller/Gunnar Serner, Stein Riverton/Sven Elvestad, Kaare
Gullveng/Olav Gullvåg, m.fl.). I dessa billigböcker möter vi liksom i stridsskrifter,
dagstidningsledare och kampdikter konkurrerande tolkningar av ett givet politiskt
händelseförlopp, men dessutom en uppsättning mer eller mindre framgångsrika tekniker för
att anpassa den politiska argumentationen till en av genre- och marknadskrav hårt styrd
populärlitterär form. I det långa loppet var greppen mindre framgångsrika. Krigströttheten
styrde snart populärlitteraturen i eskapistisk riktning.
