ISSN 1404-059X
HUSK
MED ORDEN SOM MEDEL
Martin Andersson
AHLSÉNS
FORSKNINGSINSTITUT
Rapport 12 D
2007
Maj 2007
HUSK
MED ORDEN SOM MEDEL
Martin Andersson
AHLSÉNS
FORSKNINGSINSTITUT
Rapport 12 D
2007
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
I. SAMMANFATTNING .....................................................................................................1
II. FÖRORD..........................................................................................................................2
III. INLEDNING...................................................................................................................3
A. Problembeskrivning .....................................................................................................3
B. Teoretiska överväganden..............................................................................................3
IV. METOD ........................................................................................................................10
A. Utveckling av Hjälpbudskapet och Rådabudskapet ...................................................10
B. Jämförelse mellan jagbudskap och Rådabudskap ......................................................11
V. RESULTAT ...................................................................................................................15
A. Exempel på Rådabudskapet, utifrån den hörselskadades perspektiv .........................15
B. Praktisk tillämpning av Rådabudskapet, hemsidan ”Med orden som medel”............16
VI. DISKUSSION...............................................................................................................20
A. Val av samtalsmetod ..................................................................................................20
B. Kritik mot den socialpsykologiska metoden ..............................................................20
C. Rådabudskapets praktiska användning.......................................................................21
D. Utvärdering av hemsidan ...........................................................................................23
VII. SLUTSATSER ............................................................................................................24
REFERENSLISTA .............................................................................................................25
Bilagor
Bilaga 1: Genomförd utvärdering av hemsidan Rådabudskapet
Bilaga 2: Formulär för fortsatt utvärdering av hemsidan Rådabudskapet
I. SAMMANFATTNING
Med ett Rådabudskap utifrån den socialpsykologiska modellen kan man ge både personen med en hörselnedsättning och den hörande ett konkret verktyg att använda vid
kommunikationen i en samtalssituation. Genom att öka sin förmåga att förklara hur
den andra kan agera, skapar man bättre förutsättningar för ett ömsesidigt bra samtal.
Teorin kring Rådabudskapet tydliggör även vilka möjligheter båda parter har att påverka situationen, eftersom fokus är på den sociala miljö som båda befinner sig i.
Rådabudskapet bygger på jag-budskapsmetoden och anvisar en samtalsstruktur med
sex grundelement.
1. Uttryck situationen i stort och i subjektiva termer
2. Beskriv dina känslor för situationen
3. Beskriv positiva aspekter
4. Beskriv situationen konkret
5. Beskriv önskad förändring konkret
6. Visa att du förstår den andres situation.
Ett inlärnings- och träningsprogram har byggts upp och lagts ut på Ahlséns forskningsinstituts hemsida, www.orebroll.se/uso/ahlsens. En mindre utvärdering har
gjorts som ger stöd för att metoden fungerar, men att den också kräver en hel del
träning. Vissa förslag till förbättringar skall tas med i en fortsatt utveckling.
1
II. FÖRORD
För att Hörselskadade skall Utveckla Sin Kommunikation (HUSK) har ett studiematerial, ”Säker i samtalet”, i fem delar tagits fram (DVD-filmen ”VA?”, DVDprogrammet Hör-1, DVD- filmen ”Att agera och reagera”, CD:n ”Så kan det låta”
och hemsidan ”Med orden som medel”). Flera av delarna fokuserar på förståelse,
både förståelse av sin egen situation som en person med hörselnedsättning, och
förståelse av hur den egna hörselskadan påverkar personer i omgivningen. Förståelsen gäller både i livet som helhet och i den specifika samtalssituationen. Det
fordras emellertid också praktiska verktyg och en systematisk träning i hur ett samtal
kan föras för att öka möjligheterna till förståelse och minska riskerna för konflikter.
Speciellt gäller detta när den hörselskadade skall råda – handleda – personer i
omgivningen i hur de skall agera för att det gemensamma samtalet skall fungera så
väl som möjligt. En handledningssituation är speciellt känslig och risken att använda
pekpinnar och ställa krav som upplevs oberättigade eller kränkande är stor. Den
samtalsmetod som utvecklats av Gordon, Lisber och andra – jagbudskapsmetoden –
har förutsättning att bli ett bra sådant verktyg. Metoden har vidareutvecklats av
Martin Andersson för att hantera mötet mellan blind och personer i omgivningen,
som står i en situation där den blinde kan behöva hjälp – Hjälp en blind (Andersson
2005).
I överensstämmelse med handledarperspektivet i studiematerialet ”Säker i samtalet”
är perspektivet delvis vänt, men ändå ömsesidigt. Här handlar det om hur den hörselskadade skall råda personer i omgivningen, så att samtalet flyter väl och blir till
ömsesidig glädje och nytta.
I föreliggande rapport kommer denna samtalsmetod, som har fått namnet Rådabudskapet, att introduceras. I den teoretiska del som inleder rapporten finns de grundläggande resonemangen till den hemsida som är utlagd på Ahlséns forskningsinstituts hemsida (orebroll.se/uso/ahlsens).
2
III. INLEDNING
A. Problembeskrivning
Tack vare den snabba teknikutvecklingen har möjligheten att förbättra situationen för
personer med en hörselnedsättning förbättrats; idag kan en hörselnedsättning i många
situationer minimeras av hjälpmedel. Men vad gör man när hörselhjälpmedlen inte
löser problemet eller om de inte finns tillgängliga eller inte används?
Att ha en hörselnedsättning innebär att dagligen hamnar i situationer där man behöver förklara för sin omgivning att man hör dåligt. Det kan handla om vardagliga
situationer som att fråga om någonting i en affär, men även vid mer avgörande sammanhang, som vid en anställningsintervju. I dessa situationer är risken påtaglig att
kommunikationsproblem uppstår. Men situationen kan underlättas om personen med
en hörselnedsättning förklarar för den andra hur den personen kan underlätta eller om
den hörande tar initiativet och frågar om på vilket sätt han eller hon kan underlätta.
I enkätundersökningen 74 röster om skolan har Bergkvist (2001) tagit reda på hur
ungdomar med en hörselnedsättning upplever sin skolsituation och resultaten är
tydliga.
56 % av eleverna rapporterar att man inte frågar vad man har fått i läxa, trots att man
inte hört vad läraren sagt.
74 % av eleverna rapporterar att de avstår från att be om hjälp vid grupparbeten, trots
att de inte kan följa diskussionen på grund av sin hörselskada.
71 % av eleverna rapporterar att de inte informerar en vikarie om på vilket sätt han
eller hon kan underlätta undervisningen.
89 % av eleverna rapporterar att läraren inte informerar eleven innan lektionen, vilket
kan vara en bra metod för att underlätta för en hörselskadad.
Den sammantagna bilden av undersökningen är att varken personen med en hörselnedsättning eller läraren tar tillräckligt ansvar för situationen. Undersökningen sätter
fingret på en problematik som inte bara är knuten till skolsituationen, utan snarare
beskriver ett allmänt problem för personer med en hörselnedsättning i deras kontakt
med en hörande omgivning.
B. Teoretiska överväganden
En förklaring till problemet är att personen med hörselnedsättningen tycker att det är
svårt eller pinsamt att försöka förklara för den andra på vilket sätt den andra kan
underlätta samtalet, särskilt om man tror att det inte kommer leda till någon förändring. Samma sak gäller den hörande. Många situationer kan underlättas om den
hörande ger adekvat hjälp till den hörselskadade, men för att göra det krävs att den
3
hörande tar reda på hur detta bäst kan ske. Men även en hörande kan känna osäkerhet
inför situationen, vilket kan få konsekvensen att frågan aldrig ställs.
För att en person med en hörselnedsättning ska få rätt hjälp krävs alltså kommunikation. När en av de interagerande har en hörselnedsättning försvåras kommunikationen, vilket ställer ytterligare krav på hur vi uttrycker oss. I föreliggande rapport ska
alltså ett nytt sätt att se på kommunikationen i dessa situationer presenteras. Grundtanken är att fokusera orden vi väljer. Orden är nämligen konkreta och går att observera. De går därför också att analysera och analysen kan ge oss ny kunskap. Med ny
kunskap är det möjligt att konstruera en samtalsmetod för dessa situationer. Men
mycket av dagens samtalslitteratur har emellertid en grundsyn som inte överensstämmer med tanken om att ha ordet i fokus, vilket gör det nödvändigt att först se på
vilket grundläggande synsätt som ska användas.
En viktig byggsten vid kommunikation är språket, vilket gör att hur vi formulerar oss
får en avgörande betydelse. För att en person med en hörselnedsättning eller en
hörande ska kunna lära sig att formulera sig på ett nytt sätt krävs en samtalsmetod
som leder till förändring. För att det ska gå att motivera en individ till förändring
krävs att vägen dit är rimlig i förhållande till vad som ska förändras. En person med
en hörselnedsättning måste regelbundet, många gånger dagligen, förklara eller råda
sin omgivning hur de ska bete sig för att på bästa sätt skapa en bra samtalsmiljö och
om dessa situationer kan underlättas kan det leda till stora förbättringar i personen
med en hörselnedsättnings vardag. Vikten av att förändringen måste stå i proportion
till nyttan blir ännu tydligare eftersom den även ska kunna användas av hörande
personer, vars vardag oftast inte påverkas av dessa situationer i lika hög grad. Det är
därför nödvändigt att samtalsmetoden kan visa på vilket sätt förändringen kan skapa
positiva återkopplingar.
a. Förändringsmodeller
För att hitta en grundläggande modell för förändring är det naturligt att vända sig till
psykologin. Där finns olika förklaringsmodeller för hur människan formas och förändras. Vilken förklaring vi väljer har betydelse för vilken typ av förändring som är
möjlig. När man pratar om förändring av samtal är det främst två förklaringsmodeller
som kommer i fråga, dels den som bygger på personlighetsmodellen och dels den
som bygger på den socialpsykologiska modellen.
Den personlighetspsykologiska modellen
Den första modellen jag tar upp bygger på personlighetspsykologi. Där tänker man
sig att människan har en stabil personlighet och att vårt sätt att samtala är format av
våra tidigare erfarenheter. Om vi vill förändra vårt sätt att samtala behöver vi ändra
våra personliga förutsättningar, förmågan att samtala finns inom personen. Man strävar till exempel efter att fördjupa individens empati.
4
Den socialpsykologiska modellen
Den andra modellen jag tar upp bygger på socialpsykologi. Här fokuserar man på de
observerbara delarna av samtalet, vad man säger och hur den andra uppfattar det man
säger. Fokus flyttas från individens inre till samspelet mellan individer. En viktig
grund för detta synsätt är tanken att en individ alltid är sin omgivnings miljö. Det
räcker alltså inte att jag känner mig empatisk utan jag är empatisk först om andra
uppfattar mig så.
Jämförelse mellan social- och personlighetsmodellen
De flesta programmen för träning av samtal bygger på ett personlighetspsykologiskt
synsätt. En konsekvens är att de anses ha en ödmjuk inställning till samtalaren och
samtalet, eftersom de uppmanar till självreflektion och eftertanke istället för att ge
konkreta råd som kan kännas obekväma till en början. Genom att ge exempel på
samtalsmodeller med en personlighetspsykologisk grundsyn och med en socialpsykologisk grundsyn ska här modellernas för och nackdelar diskuteras.
Vägen till förändring utifrån personlighetsmodellen
I den personlighetspsykologiska modellen heter vägen till förändring personlig utveckling. Orden i samtalet kommer inifrån, och därför är den enda vägen till förändring att stimulera den inre utvecklingen av de egenskaper som kännetecknar en
god samtalare. Crafoord (1994) går så långt att han beskriver vårt sätt att samtala
som en konstart. Han menar vidare att ett samtal bara kan bli äkta om man ger sig
hän och helt öppnar sig för den andra personen. I boken Människan är en berättelse
beskriver Crafoord hur han tycker samtal ska läras ut och förespråkar handledningssituationen. Det är där en persons samtalsförmåga kan byggas upp. Den handledde
får chans att hitta sitt eget sätt att samtala utifrån sina egna förutsättningar. Om en
individ vill förändra sitt sätt att formulera sig i situationer när en persons hörselnedsättning ska tas upp, utifrån denna samtalsmetod, krävs det mycket av individen.
Om det enda syftet med samtalsträningen är att förändra hur vi samtalar i en specifik
situation är detta synsätt alltför övergripande. Det kräver en förändring av hela personen för att förändringen ska leda till en tryggare samtalare. I den situation som den
här rapporten behandlar är däremot målet att med ett eller ett par ord få en annan
person att anpassa sig till en ny samtalssituation. Att utgå från en samtalsmodell som
handlar om att genom personlig utveckling skapa förutsättningar för ett emotionellt
möte höjer kraven på samtalaren.
Mehrens och Zimsen
Att Crafoord har sin grund i personlighetspsykologin är lätt att se, i andra fall är det
inte alltid så tydligt. Mehrens (1997) och Zimsen (1978) är två exempel, vars samtalsmodeller i viss mening är konkretare. När man tar del av deras modeller får man
intrycket av att de ger praktiska verktyg för förändring. Mehrens tycker exempelvis
det är viktigt att vara medveten om hur många olika typer av samtal som vi växlar
mellan, från det informella småpratet till det målinriktade utvecklingssamtalet. Hon
säger att man behöver ett ramverk av samtalsprinciper för att behärska
5
samtalskonsten, så att man kan känna sig trygg i det samtal man ska föra. Men eftersom hennes syn på förändring utgår från personlighetsmodellen blir hennes råd
generella. Hon uppmanar läsaren att själv tänka efter vad man vill få sagt och vad
man vill åstadkomma. Zimsen (1978) har formulerat en samtalsmetod för en specifik
situation. I boken Samtal som verktyg utgår hon från en professionell hjälparsituation
och anger tydligt vad som kan påverka utfallet av samtalet. Så till exempel beskriver
hon sex tänkbara reaktioner hos en person man erbjuder sin hjälp när personen inte
själv har bett om det. Exemplet visar att Zimsen även betonar att den man samtalar
med påverkar utfallet. Hennes syfte är dock att motivera samtalaren till en inre förändring, eftersom hennes grundsyn är personlighetspsykologisk.
Förändring utifrån den socialpsykologiska modellen
I socialpsykologiska samtalsmodeller ser man annorlunda på förändring. Fokus
ligger på det observerbara, vilket i samtalet är orden istället för den inre förändring
som personlighetsmodellen representerar. I och med detta ses samtal som en färdighet. Fördelen med detta synsätt är att orden, även om de skulle bygga på egenskaper, går att förändra genom träning, precis på samma sätt som man tränar andra
färdigheter. Man kan ta matlagning som ett exempel. För att behärska matlagningskonsten krävs att vi har tränat på olika färdigheter separat, som att steka kött eller
koka ris. Efterhand man lär sig de olika delarna kan man laga mer komplicerade
rätter. På samma sätt kan man träna samtal. Om vi delar upp samtalandet i konkreta
situationer och sedan tränar en del i taget kommer vår förmåga att samtala successivt
att öka.
Gordon
En samtalsteoretiker som bygger sin samtalsmetod på träning utan att vara socialpsykolog är Gordon (1975). Han har sin grund i humanistisk psykologi (en personlighetspsykologi) men ser behovet av en praktiskt tillämpbar modell som går att
använda i vardagliga samtal. Han har även arbetat med praktiska samtalsmetoder i
ledarskapssituationen (1994). Han använder begreppen ”sändare” och ”mottagare”
för att göra det möjligt att titta på en av de inblandade i ett samtal, för att på så sätt se
vad den personens ord får för inverkan på mottagaren. När en person säger någonting
till en annan är syftet ofta att den andra ska förändra sitt beteende på något sätt. Det
är med andra ord den som sänder budskapet som äger problemet och som därför kan
sägas vara den ansvarsbärande.
Lindh och Lisper
I boken Samtal för förändring presenterar Lindh och Lisper (1990) ytterligare en
samtalsmodell. De utgår från den socialpsykologiska tanken att man ska dela upp
samtalet i mindre enheter och träna dessa separat. De delar exempelvis upp dessa i
principer för vilka ord man ska välja i vissa situationer eller principer för hur man
ska lyssna på en annan människa på bästa sätt.
6
Val av förändringsmodell
Att välja den socialpsykologiska modellen har flera fördelar. Det går till exempel att
skapa en konkret samtalsmetod specifikt för en viss situation, vilket är målet i detta
fall – en metod som dessutom kan tränas – istället för att fokusera på en bredare inre
förändring, vars tillämpbarhet i korta vardagliga möten är tveksam. Med den socialpsykologiska modellen går det även att ta fram en metod för hur man formulerar sig
när man ska förklara eller råda hur den andra kan underlätta för mig som kan användas av både personer med en hörselnedsättning och av hörande, eftersom man
fokuserar förändringen på det som är gemensamt i situationen, de observerbara
beteendena. Vidare visar den socialpsykologiska modellen att båda parter har egna
vinster med att tänka på hur man formulerar sig eftersom modellen förutsätter att
man sätter sig in i den andra personens perspektiv. I personlighetsmodellen blir detta
omöjligt då förändring måste ses i ljuset av varje enskild individs förutsättningar.
Men för att den socialpsykologiska modellen ska bli användbar behövs någonting att
träna, på samma sätt som när vi tränar andra färdigheter.
Ordvalets betydelse vid samtal
När man tar fram konkreta råd är det första steget att välja vilken del av en situation
man ska titta på. En av delarna är orden vi väljer när vi ber om hjälp eller erbjuder
vår hjälp. Om man antar att både personer med en hörselnedsättning och hörande vill
skapa en så god miljö för den andra som möjligt kan följande exempel visa hur fel
det kan bli, enbart på grund av orden man väljer. Om en person med en hörselnedsättning säger: ”Det är dålig akustik här inne” är det möjligt att någon svarar ”ja,
det är det verkligen”. Om förhoppningen var att den andre skulle fråga om han kan
hjälpa till på något sätt kan man säga att fel ord användes. Reaktionen hade förmodligen blivit mer adekvat om meningen formulerats: ”Den dåliga akustiken här inne
gör det svårt för mig att höra”. Om en hörande säger till en person med en hörselnedsättning: ”Visst är det dålig akustik här inne” och han svarar ”Tycker du det” har
även den hörande använt fel ord, om syftet med frågan var att få reda på hur man kan
hjälpa till, så att problemet med akustiken ska minimeras. I den socialpsykologiska
modellen tänker man sig att orden vi använder är en intränad ordföljd och eftersom
det invanda sättet är ett resultat av träning så går det också att lära sig ett nytt sätt att
formulera sig om man blir medveten om att det nuvarande sättet har nackdelar.
Orden man väljer är bara en av delarna i kommunikationen. Andra delar är hur vi
säger orden och när vi säger orden. Dessa delar kan givetvis tränas på samma sätt.
b. Förändringstekniker
Om det ska vara meningsfullt att träna ord, behövs allmängiltig kunskap om hur man
ska formulera sig i en viss situation, man ska veta vilka ord som är rätt. Allmängiltig
kunskap får man genom att ta reda på hur människor i allmänhet uppfattar någonting.
I denna rapport är syftet att ta reda på hur man på ett trevligt sätt kan förklara eller
råda hur en annan person kan underlätta för mig eller hur jag på ett trevligt sätt frågar
hur man kan underlätta för en annan. Om man kan visa på formuleringar som
människor i allmänhet tycker är bra, kan man också skapa en samtalsprincip som
underlättar situationen.
7
Situationen handlar alltså om att förklara eller råda på vilket sätt den andra kan
underlätta för mig, med andra ord vill man få en annan person att ändra sitt beteende.
Om en person med en hörselnedsättning behöver vissa anpassningar i en viss
situation är det upp till personen med hörselnedsättningen att formulera sig på ett
sådant sätt att den hörande tycker det är värt att frångå sitt invanda sätt för att istället
tillmötesgå personen med en hörselnedsättning. Om en hörande vill underlätta för
personen med hörselnedsättningen är det upp till den hörande att få den andra att
vilja förklara på vilket sätt den hörande kan underlätta situationen. I båda situationerna handlar det alltså om att få den andre välvilligt inställd till en förändring.
Givande av negativ kritik
En annan situation där förändring av den andres beteende kommer i fokus är givande
av negativ kritik. Den kan tyckas olik föreliggande situation men med den socialpsykologiska modellen som grund finns påtagliga likheter. När man ska ge negativ
kritik till en annan person vill man också att budskapet ska leda till förändring. För
att detta ska lyckas ska den som får kritiken uppfatta budskapet som ett förslag till
förändring snarare än någonting hotfullt man ska skydda sig ifrån, vilket även gäller
när man vill få en annan person att ändra sitt beteende för att minska kommunikationssvårigheterna. Detta gör att vi nu ska titta på de metoder som finns för att ge
negativ kritik för att sedan utforska möjligheterna att använda samma principer när
man ska utforma en metod för att underlätta för personer med en hörselnedsättning
och personer i deras omgivning.
c. Jagbudskapet
Både Gordon (1975) och Lindh och Lisper (1990) har förslag på hur man ge negativ
kritik. Båda kallar sina metoder för jagbudskap. De anser att man ska utgå från hur
den som tar emot budskapet uppfattar situationen. Däremot har de olika metoder för
att hitta stöd för respektive jagbudskap. Gordon har arbetat fram sitt jagbudskap
utifrån Carl Rogers, grundare av humanismen inom psykologin, tankar och egen
beprövad erfarenhet. Lindh och Lisper utgår däremot från en experimentell socialpsykologisk utgångspunkt, deras jagbudskap är en vidareutveckling av Guerneys
(1977) tankegångar.
Gordons jagbudskap
Gordons jagbudskap innehåller tre komponenter: beteende, känsla och effekt. Han
menar att jagbudskapet ska inledas med en kort beskrivning av problemet man vill
lösa, därpå ska man berätta vilka känslor problemet orsakar mig och avslutningsvis
ska man formulera de påtagliga konsekvenserna av beteendet för den som budskapet
riktas till.
Lindh och Lispers jagbudskap
Lindh och Lisper har sex punkter man ska följa för att den negativa kritiken ska
uppfattas så bra som möjligt. Grundprinciperna är att jagbudskapet ska fokuseras på
det positiva snarare än det negativa och det ska riktas mot situation snarare än
8
person. De ger dessutom konkreta instruktioner om hur punkterna ska formuleras,
vilket är nödvändigt för att de ska vara användbara.
Tabell I. Jagbudskapets sex punkter
1. Uttryck situationen i stort och i subjektiva termer
2. Beskriv dina känslor för situationen
3. Beskriv positiva aspekter
4. Beskriv situationen konkret
5. Beskriv önskad förändring konkret
6. Visa att du förstår den andres situation.
Empiriskt stöd för Lindh och Lispers jagbudskap
På institutionen för psykologi vid Uppsala Universitet har en rad psykologexamensuppsatser experimentellt prövat Lindh och Lispers jagbudskap. I de första studierna
blev resultaten blandade, Daleflod (1981) och Gustavsson och Larsson (1986) är
exempel. Men senare uppsatser ger tydligare stöd för jagbudskapets användbarhet,
Konidari och Uveland (1988), Gegermo (1999) och Borg (2003) har alla fått resultat
som stöder jagbudskapet. Den samlade bilden av uppsatserna är att jagbudskapet
fungerar i de flesta experimentella prövningar, vilket ger stöd för att Lindh och
Lispers sexpunkters jagbudskap är en användbar metod.
9
IV. METOD
A. Utveckling av Hjälpbudskapet och Rådabudskapet
I en experimentell studie, Hjälp en blind, en experimentell prövning av
hjälpbudskapet vid vardagliga hjälpsituationer mellan synskadade och seende, visar
Andersson (2005) hur både synskadade och seende uppfattar skillnaden mellan ett
hjälpbudskap och ett jämförande budskap. Hjälpbudskapet som används är ett sexpunkters jagbudskap anpassat för hjälpsituationen. I studien fick 16 synskadade och
20 seende lyssna och skatta de olika budskapen. Resultaten i experimentet visade att
båda grupperna tycker att hjälpbudskapet uppfattades som betydligt mer empatiskt.
Detta stödjer tanken att hjälpbudskapet är ett bättre sätt att formulera sig i just den
situation som användes i studien.
Den viktigaste orsaken till att den ena personen i Anderssons hjälpsituation var
synskadad var att synskadade är en grupp som ofta frustreras av sådana situationer.
Studien undersökte en vardaglig avgränsad hjälpsituation där hjälpbehovet var
tydligt. Många likheter finns mellan den hjälpsituation som beskrivits i studien och
den situation som behandlas i föreliggande rapport. Det är därför rimligt att anta att
även föreliggande situation innehåller liknande komponenter. Jag kan inte se någon
anledning till att effekten av hjälpbudskapet enbart gäller synskadade. Möjligen kan
ordvalet ha en mer central roll i en hjälpsituation där den ena personen är synskadad,
eftersom synskadan innebär att kommunikationen försvåras. Men detta gör det
samtidigt extra intressant att försöka överföra teorin till samtalssituationen mellan en
person med en hörselnedsättning och en hörande, eftersom även denna
samtalskonstellation har ett uttalat kommunikationsproblem.
I föreliggande situation, precis som i hjälpsituationen, handlar det inte om en långsiktig förändring utan om vad man själv eller den andra kan göra för att underlätta en
viss situation, det handlar alltså om en förändring här och nu. Men det finns trots
detta likheter mellan situationerna. För att få en tydligare bild av hur det ser ut om
man överför teorin kring jagbudskapet till föreliggande situation ska jag nu skissera
Lindhs och Lispers jagbudskap som modell för Rådabudskapet, som metoden i denna
tappning kommer att kallas.
Bakgrunden till att metoden kom att kallas Rådabudskapet var att målet med metoden just är att den syftar till att underlätta kommunikationen när en person förklarar
eller råder hur en annan person kan underlätta för mig eller hur en person kan underlätta för en annan person. Anledningen till att ett nytt namn valts är att på så sätt
förtydliga de unika förutsättningar som råder när den ena parten har en hörselnedsättning. Att namnvalet föll på ”Rådabudskapet” var att ytterligare betona vad
denna specifika situation syftar till, alltså att ge råd om hur den andra kan underlätta
för mig.
10
B. Jämförelse mellan jagbudskap och Rådabudskap
Punkt 1
I jagbudskapets första punkt ska man beskriva problemet i stort och i subjektiva
termer. Ett exempel är en kollega som en gång i veckan lämnar dig det underlag du
behöver för din rapport till din chef. Under den senaste tiden tycker du att dessa har
varit bristfälliga. Du börjar bli irriterad eftersom du får sämre möjligheter att göra ett
bra arbete. Om du då säger till din kollega: ”Du slarvar med sammanställningen” har
du beskrivit situationen i objektiva termer. Om du däremot säger: ”Jag tycker det
finns brister i din sammanställning” visar du tydligt att det är din egen åsikt du för
fram. Det ger den andre möjlighet att argumentera för varför underlaget ser ut som
det gör.
Ett Rådabudskap ska också inledas med att situationen beskrivs i stora drag och med
subjektiva termer. Föreställ dig en situation där en person med en hörselnedsättning
är sin första dag på sin nya arbetsplats, vilket gör att det känns extra viktigt att göra
ett bra intryck. Fikarummet är fullsatt och röster och porslinsslammer gör det svårt
att höra, och personen med hörselnedsättningen sitter i egna tankar när han märker
att en av de andra vid bordet har pratat med honom utan att han hört vad den andre
sagt. Om han då säger: ”Det går inte att höra vad du säger” beskriver han situationen
i objektiva termer istället för subjektiva. Han säger med andra ord att den andre
borde förstå att det är omöjligt för någon att höra vad den andre säger. Han bör
istället formulera sig utifrån sig själv, alltså i subjektiva termer, så att det blir tydligt
att han beskriver hur han uppfattar situationen och det kan låta: ”Jag tyckte det
verkade som du försökte säga någonting till mig”.
Man kan även utgå från den hörandes perspektiv. Om en av dem som sitter närmast
bredvid börjar presentera sig för personen med en hörselnedsättning men märker att
han inte får kontakt är det hans ansvar att hitta ett sätt att kommunicera. Om han då
knackar honom på axeln och säger: ”Jag vet redan att du är hörselskadad”, så ger han
ingen möjlighet till den andre att förklara på vilket sätt hörselnedsättningen påverkar
situationen. Genom att däremot formulera sig i subjektiva termer blir meningen mer
nyanserad och man visar att man är öppen för att få den andres beskrivning. Det kan
formuleras: ”Jag har hört att du hör lite dåligt”.
Punkt 2
I jagbudskapets andra punkt ska man berätta vilka känslor som är förknippade med
problemet. Om det finns positiva känslor ska man även ta med dessa. I exemplet med
kollegan och hans sammanställningar kan det formuleras: ”Jag tycker det finns
brister i din sammanställning och jag blir orolig att jag inte ska kunna göra ett fullgott arbete. Jag skulle känna mig lugnare om allt jag tycker ska finnas i sammanställningen verkligen fanns där”.
11
Även i Rådabudskapet är det bra att uttrycka de känslor man hyser för situationen.
Om man säger: ”Jag hör dåligt och fikarum kan vara särskilt jobbiga för mig” har
man tydligt formulerat att det är den här situationen som framkallar mina känslor.
Men om man däremot säger: ”Jag kan inte höra när alla pratar samtidigt och det är
jobbigt” finns risken att den andre uppfattar ditt budskap som om du tycker att
situationen är jobbig för att de inte förstår att högljudda miljöer kan vara problematiska för en person med en hörselnedsättning, vilket kan uppfattas som en kritik
mot den andre.
Samma problem kan uppstå i den omvända situationen. Om den hörande tar initiativ
till konversationen och inte har varit tydlig i punkt ett med att det är den personens
subjektiva uppfattning av situationen som avsetts kan beskrivningen av vad man
känner missförstås, det kan låta: ”Jag vet redan att du är hörselskadad och det måste
vara jobbigt”, vilket personen med hörselnedsättningen kan uppfatta som om den
andre snarare uttalar sig om hur det är att höra dåligt i allmänhet. Men om man
istället formulerar sig kring den nuvarande situationen gör man det lättare för
personen med hörselnedsättningen att förhålla sig till det man säger, det kan låta: ”
Jag tycker det skulle kännas tråkigt om du inte kan vara med och prata”.
Punkt 3
Jagbudskapets tredje punkt är att man ska ta med positiva aspekter. Det kan vara
andra saker som personen gör bra eller sidor av problemet som inte blir negativa. I
fallet med kollegan kan det formuleras: ”Jag tycker det är väldigt bra att du har börjat
visa vissa sammanställningar i diagram, det blir väldigt tydligt”. Att även ta med
positiva aspekter ger balans till kritiken och visar att det är sak och inte person som
kritiserats.
Även i Rådabudskapet är det bra att peka på positiva aspekter. Om personen med en
hörselnedsättning säger: ”Tur att jag fick en chans att förklara situationen, så det inte
blev några missförstånd” Så lättar det upp. På detta sätt visar man även att man tar
ansvar för situationen och att det är en positiv sak att lösa detta problem. Genom att
betona positiva aspekter i situationen minskar man även risken att formulera sig så
att omgivningen tycker att du har lagt över ansvaret på dem, vilket kan bli fallet i
meningen: ”Det vore enklare för mig om det var tyst här inne”
Samma sak gäller för den hörande. När man betonar vad som är positivt i situationen
minskar du risken att personen med en hörselnedsättning tycker att du lägger över
ansvaret på honom, detta kan formuleras: ”Jag tycker det verkar som du verkligen
anstränger dig”. Du visar att ni ska lösa situationen tillsammans. Men om du däremot
säger: ”Om man hör dåligt måste man anstränga sig mycket” blir budskapet riktat
mot personen med hörselnedsättningen som person, vilket inte hjälper till att lösa den
nuvarande situationen.
12
Punkt 4
Jagbudskapets fjärde punkt säger att du ska beskriva problemet konkret. Om du
formulerar dig för generellt är risken stor att ditt budskap kommer uppfattas som en
kritik mot den andra personen snarare än situationen. Orden alltid och aldrig är
typiska exempel på ord som gör din formulering för generell. Om du säger: ”Det
verkar som du alltid slarvar när du skriver sammanställningarna till mig” kan det
uppfattas som om du kritiserar din kollega för att vara en slarvig person. Men om du
istället beskriver vilka saker du saknar i sammanställningen: ”Jag saknar uppgifter
om vilka personer som varit sjukskrivna under den senaste veckan, du har bara
skrivit hur många som har varit borta” är det tydligt för din kollega vad du saknar
och att det är den här situationen du avser, inte honom som person.
Även i Rådabudskapet är det en fördel att formulera sig konkret när man ska förklara
hur hörselskadan påverkar kommunikationen. Det är viktigt att formuleringen syftar
på den nuvarande situationen. Ett sätt att formulera sig är: ”Jag hör dåligt, särskilt i
ett fikarum som här, där många pratar samtidigt.” Även i denna situation ska man
försöka undvika orden alltid och aldrig som i meningen: ”Det blir alltid problem när
jag ska försöka hänga med” eftersom det är en för allmän formulering och inte direkt
kan knytas till den nuvarande situationen.
Även den hörande ska sträva efter att formulera sig så konkret som möjligt. Det är
viktigt att det framgår vad man vill uppnå med budskapet. I situationen vid kaffebordet kan det bli: ”Jag vill gärna presentera mig, så du vet vem jag är och vad jag
gör här på företaget.”. Om man däremot uttrycker sig för generellt finns risken att
budskapet snarare uppfattas som avvisande, som i formuleringen: ”Vi bara sitter och
pratar”.
Punkt 5
Jagbudskapets femte punkt beskriver konkret önskad förändring. Genom att vara
konkret ökar du möjligheterna för den andre att kunna hjälpa dig. Det man ska
undvika är att vara för generell, vilket återigen riskerar att den andre uppfattar din
kritik som riktad mot person i stället för situation. I exemplet: ”Försök att vara mer
noggrann framöver” är det troligt att den andre uppfattar din formulering som ett
negativt omdöme om honom som person, dessutom finns inga konkreta instruktioner
om önskad förändring. Om du istället säger: ”Om du framöver tar med namnen på
personerna som har varit sjukskrivna skulle jag vara tacksam” är det tydligt vad du
vill och vad du åsyftar.
I Rådabudskapet handlar det inte om en förändring utan om vad man själv eller den
andra kan göra för att underlätta situationen. Genom att vara konkret minskar man
även här risken att den andre uppfattar dina ord som kritik mot personen. Om man
säger: ”Om du pratar tydligt och vänd mot mig så går det bra” ger man den andre
konkreta instruktioner om hur situationen kan underlättas. Detta kan jämföras med:
”Om du pratar så att jag kan höra går det lättare för mig.” I det andra exemplet finns
13
inga instruktioner till den andre, formuleringen blir snarare en beskrivning av den
andre som person, alltså att han är en person som pratar otydligt.
För den hörande blir situationen annorlunda, eftersom det är personen med hörselnedsättningen som har den unika kunskapen om hur samtalet kan underlättas, den
hörande vill få personen med en hörselnedsättning att informera eller råda om hur
man bäst kan underlätta. Att komma med fel konkreta förslag kan i detta fall bli
olyckligt, särskilt om förslaget inte är relevant i situationen, som i formuleringen:
”Du kanske vill att vi ska prata högre”. Här handlar det snarare om att konkret
formulera att man är öppen för att försöka underlätta så mycket som möjligt, för att
samtalet ska flyta på. En formulering kan vara: ”Kan jag göra någonting.”
Punkt 6
Som en avslutning på ett jagbudskap och ett Rådabudskap ska man visa att man förstår den andres situation. Det är viktigt att du utgår från allmän kunskap när du gör
detta. Om den andre inte känner igen sig i din beskrivning är det troligt att han tycker
att du har beskrivit situationen åt honom. I situationen med kollegan kan det formuleras: ”Jag förstår att du känner tidspress, chefen har höga förväntningar på vad vi
alla ska hinna med” och i Rådabudskapet kan det formuleras: ” Jag gissar att du inte
visste hur du kan underlätta för mig, vi har ju inte träffats tidigare” eller ur den
hörandes perspektiv: ” Jag gissar att det är hopplöst att höra i den här pratiga miljön”.
Genom att avsluta med att visa att man förstår den andres situation ökar chansen att
den andre personen blir mer välvilligt inställd till att lösa situationen.
Sammanfattande kommentar
Jämförelsen ger vid handen att det finns goda möjligheter att överföra jagbudskapets
principer till föreliggande syfte men för att ytterligare illustrera hur ett Rådabudskap
kan formuleras kommer nu ett fullständigt Rådabudskap och ett jämförbart budskap
presenteras utifrån både en person med en hörselnedsättning och en hörandes perspektiv.
Det jämförbara budskapet
Det jämförbara budskapet är konstruerat för att kontrastera hjälpbudskapet. I en verklig situation är det inte troligt att ett dåligt bemötande består av exakt de sex punkter
som används i det jämförande budskapet men tanken är att principen för hur de är
konstruerade många gånger liknar de som används i verkligheten.
14
V. RESULTAT
Här ges först exempel på hur Rådabudskapet kan te sig i en samtalssituation. Därefter beskrivs den hemsida som presenterar Rådabudskapet under rubriken ”Med
orden som medel”
A. Exempel på Rådabudskapet, utifrån den hörselskadades perspektiv
Rådabudskap:
Hej!
Jag tyckte det verkade som du försökte säga någonting till mig.
Jag hör dåligt och fikarum kan vara särskilt jobbiga för mig.
Tur att jag fick en chans att förklara situationen, så det inte blev några missförstånd.
Ett fikarum som här där många pratar samtidigt är besvärligt.
Men om du pratar tydligt och vänd mot mig går det bra.
Jag gissar att du inte visste hur du kan underlätta för mig, vi har ju inte träffats
tidigare.
Jämförande budskap:
Hej!
Det går inte att höra vad du säger.
Jag kan inte höra när alla pratar samtidigt och det är jobbigt.
Det blir alltid problem när jag ska försöka hänga med
Men det skulle vara lätt för dig att prata så att jag hör.
Om du pratar så att jag kan höra går det lättare för mig.
Jag antar att det känns ovant för dig.
Exempel på Rådabudskap, utifrån den hörandes perspektiv
Rådabudskap:
Hej!
Jag har hört att du hör lite dåligt.
Jag tycker det känns tråkigt om du inte kan vara med i konversationen.
Jag tycker det verkar som du verkligen anstränger dig.
Jag vill gärna presentera mig, så du vet vem jag är och vad jag gör här på företaget.
Kan jag göra någonting?
Jag gissar att det är hopplöst att försöka höra i denna pratiga miljö.
Jämförande budskap:
Hej!
Jag vet redan att du är hörselskadad.
Jag förstår att det är jobbigt för dig.
Om man hör dåligt måste man anstränga sig mycket.
Vi bara sitter och pratar.
Du kanske vill att vi ska prata högre?
Det måste vara hopplöst att vara hörselskadad.
15
B. Praktisk tillämpning av Rådabudskapet, hemsidan ”Med orden som medel”
I den teoretiska del som inleder rapporten finns de grundläggande resonemangen till
den hemsida som nu kommer presenteras. Upprinnelsen till hela arbetet var en
diskussion som fördes inom HUSK-gruppen. Det konstaterades att den samtalsmetod
som har presenterats i Metodavsnittet hade många beröringspunkter med grundtankarna i HUSK-projektet, i vilket man har strävat efter att konstruera konkreta och
praktiskt användbara verktyg för ungdomar med en hörselnedsättning. HUSKprojektets tidigare delar har fokuserat på förståelse, såväl gällande sin egen hörselnedsättning som av hur sin egen situation påverkar omgivningen. Det som saknats är
praktiska verktyg om hur man sedan kan överföra denna kunskap till praktiken och
här väcktes deras intresse för samtalsverktyget som har kallats Rådabudskapet.
Det första steget i detta arbete har varit att se hur man kan överföra teorin kring föreliggande samtalsverktyg till målgruppen. Ett övergripande mål i HUSK-projektet har
varit att inte bara ta fram informationen utan det har även arbetats mycket med att
hitta former som kan tilltala målgruppen, alltså ungdomar. Andra delar i Projektet
har exempelvis gjorts som en DVD-produktion med ungdomar som skådespelare.
Hela den produktionen blandas med fakta, animationer, sketcher och intervjuer,
allting för att hitta en form som tilltalar målgruppen samtidigt som budskapet är i
fokus.
Samma tanke har funnits i detta arbete, alltså att hitta en form för hur man presenterar materialet som både ska vara innehållsrikt och ska ha en ungdomlig framtoning.
Tidigt i planeringsfasen väcktes iden att försöka presentera informationen om Rådabudskapet på en hemsida. Det finns flera skäl till att en hemsida är ett bra val. För det
första är en hemsida någonting som dagens ungdomar har stor vana att använda sig
av. För det andra ger en hemsida stora möjligheter att skapa en interaktiv kommunikation med användaren. För det tredje finns det goda möjligheter att hitta en grafisk form som både väcker intresse och har förmågan att bibehålla dito. För det fjärde
har hemsidan fördelen att man kan presentera information på flera nivåer, vilket ger
möjligheten att skapa en informationsbas som passar för en stor målgrupp.
Vad innehåller sidan?
På hemsidan finns information om vad ett Rådabudskap är för någonting och om i
vilka situationer man kan ha nytta av det. Det finns vidare konkreta övningar och
exempel som man kan använda om man vill lära sig att använda Rådabudskapet.
Tanken är att det ska finnas information som passar för så stora delar som möjligt av
målgruppen.
Hemsidans filstruktur
Den hemsida som producerats är i grunden textbaserad. Den består av en huvudmeny
där varje menyalternativ motsvarar ett separat informationsblock (detta beskrivs
närmare i avsnittet koppling mellan teori och praktik, nedan). Hemsidan är konstruerad så att användaren klickar på något av alternativen i huvudmenyn. Sedan klickar
16
man sig vidare ner i filstrukturen. Tanken är att användaren ska ha möjlighet att läsa
det som väcker intresse för stunden.
Informationsnivåer
Informationen är presenterad på tre nivåer beroende på vad det är användaren vill
veta. Den första nivån är till för den som vill ha en översiktlig genomgång om vad
Rådabudskapet är och denna nivå är lättläst och kortfattad. Den andra nivån är till för
den som vill lära sig att använda Rådabudskapet på egen hand, här finns exempel,
övningar och fördjupningar. Den tredje nivån är till för den som vill förstå teorin
bakom Rådabudskapet, här finns teoretiska fördjupningar och referenser till den
litteratur som ligger till grund för innehållet på sidan.
Vilka ska använda sidan
Målet med hemsidan är att den ska kunna användas av så många som möjligt, vilket
är en av anledningarna till nivåindelningen. För det första ska givetvis sidan vara
utformad så att den primära målgruppen ska uppskatta den och det är ungdomar med
olika grad av hörselnedsättning. Ett annat mål med sidan är att ungdomarna ska
kunna hänvisa personer i sin omgivning till hemsidan. För att detta ska fungera har
hemsidan formulerats för att passa både en läsare som har en hörselnedsättning och
en hörande läsare. Ytterligare en grupp som är tänkta läsare av hemsidan är personer
som har regelbunden kontakt med ungdomar med en hörselnedsättning, det kan vara
skolpersonal, tjänstemän eller föräldrar. Dessa kommer att mötas av en ungdomlig
hemsida som i första anblick kanske inte väcker deras intresse men förhoppningen är
att även denna grupp kan ha behållning av sidan, inte minst tackvare den tredje informationsnivån där de kan hitta referenser till vidare läsning. Förutom dessa grupper är
tanken att sidan självklart även ska finnas som en allmän informationsbas för den
som är intresserad.
Koppling teori praktik
I det här avsnittet är syftet att försöka visa kopplingen mellan teori och praktik, alltså
hur jag har tänkt när jag försökt överföra och omvandla teorin till ett praktiskt
tillämpbart verktyg som fungerar för målgruppen.
Vägen till nuvarande version av hemsidan
Under arbetets gång har hemsidan genomgått tre faser som har bidragit till att successivt få hemsidan att bli det praktiska verktyg som målet har varit. Att det här i rapporten beskrivs som tre tydliga faser överensstämmer givetvis inte helt med verkligheten. Det kan snarare illustrera de olika trösklar som passerats för att vi som
arbetat med hemsidan skulle hitta en bra och praktiskt användbar form för hur vi
skulle gå från teori till praktik. De olika faserna har varit delmål som vi efterhand satt
upp.
Fas ett
Den första delen i arbetet var att gå igenom det teoretiska materialet för att försöka
hitta ett sätt att dela upp innehållet som både var pedagogiskt och teoretiskt riktigt.
17
Här var den socialpsykologiska grundsynen en stor fördel, eftersom den är pedagogisk till sin natur. Tanken att man lär sig en liten bit i taget för att man sedan ska
sammanfoga alla delar till en helhet, är ett resonemang som fungerar bra att överföra
till en hemsida. Det som under arbetet varit den stora utmaningen har varit att försöka göra texten så kortfattad och lättläst som möjligt, särskilt på nivå ett, så att
målgruppens intresse kan bibehållas. Det stod tidigt klart att texten måste presenteras
på olika nivåer även i filstrukturen, alltså att läsaren får en kort introduktion först och
sedan valmöjligheter att klicka sig vidare för att få en mer utförlig beskrivning. På
detta sätt kan läsaren ta till sig informationen successivt, efterhand förståelsen och
intresset ökar.
En annan viktig uppgift initialt var att hitta uppslag till exempel och beskrivningar
för att fånga läsarnas intresse, vilket gjordes genom telefonintervjuer. Sex ungdomar
som alla gick eller just gått ut gymnasiet intervjuades. Frågorna som ställdes handlade om hur de upplever det att förklara för någon annan på vilket sätt den personen
kan anpassa sig för att underlätta kommunikationen den emellan. De ombads även att
ge exempel på situationer som de upplever som särskilt besvärliga. I intervjun frågades vidare om hur de tycker att personer i deras omgivning hanterar eventuella
kommunikationsproblem.
När texten var bearbetad och uppdelad i en pedagogisk filstruktur och materialet som
framkommit i telefonintervjuerna var omvandlat till beskrivande exempel och
situationsbeskrivningar skapades en första version av hemsidan.
Fas två
Det första arbetet i fas två var att sammanställa de förslag på textändringar och allmänna frågetäcken kring den första versionen som framkommit efter genomläsning.
Hemsidan lästes och kommenterades även av makarna Borg (projektansvariga).
Detta ledde till två stora förändringar av sidan, ytterligare textbearbetning och en
fördjupad filstruktur.
Det konstaterades att språket i version ett fortfarande var för komplicerat och svårläst. Det var även för omfattande textavsnitt vilket ytterligare försvårade läsningen.
Ett nytt arbete med texten inleddes och stor vikt lades vid att bryta ner meningar och
byta ut facktermer mot mer vardagliga formuleringar. I denna fas skapades även de
informationstexter som man kan nå från hemsidans förstasida, detta för att underlätta
användningen av sidan.
Den andra genomgripande förändringen var att göra filstrukturen några nivåer djupare. Syftet med denna åtgärd var att skapa utrymme för att flytta ner tyngre delar av
texten för att på så sätt skapa ett mer lättläst och hemsideanpassat textformat. Detta
fick även till följd att de olika informationsnivåerna som tidigare beskrivits blev
tydligare.
18
Efter att ovanstående förändringar var genomförda skapades en ny version av hemsidan. Det är också värt att nämna att det var under denna fas av arbetet som samtalsverktyget fick namnet Rådabudskapet.
Fas tre
I den tredje fasen var huvudmålet att ta reda på om den hemsida som skapats har
bärkraft, vilket skedde genom att ett antal ungdomar med en hörselnedsättning fick
prova att använda sidan. De ombads gå in och göra sig bekanta med både hur sidan
är konstruerad och med innehållet. Sedan fick varje person på egen hand fylla i en
enkät, som hade frågor om hur hemsidan var att använda, om hur innehållet presenterats och om vad de tyckte om Rådabudskapet. Resultatet visade att deltagarna
tyckte att Rådabudskapet verkade både intressant och användbart och att hemsidan
fungerade förhållandevis bra. Samtliga kunde känna igen sig i många eller de flesta
av exemplen som formulerats på sidan.
Det som deltagarna däremot inte var nöjda med var hemsidans grafiska utseende. De
flesta ansåg att sidan behövde få mer färg och form. En av deltagarna sa att texten
kändes skolboksaktig och en annan tyckte att hemsidans förstasida måste bli mycket
mera inbjudande. Det var även några deltagare som tyckte att texten var tungläst och
att det fanns en del svåra ord. Hemsidan har även prövats vid utbildning av handledare i HUSK-materialet och när materialet granskades ur detta perspektiv framkom
ytterligare tankar om hur innehållet kan uppfattas när man använder det i studiecirkelsammanhang.
Den kritik som framkommit har legat till grund för de förändringar som har gjorts till
den, i skrivande stund, senaste versionen av hemsidan. Det vill säga: Hemsidan har
genomgående fått ett nytt grafiskt utseende. Den är nu bland annat tvåspaltig och mer
färgglad. Förstasidan har fått en särskild ansiktslyftning tack vare grafiska- och tekniska finesser, vilket gör hela sidan mer lik andra hemsidor. Vidare har texten ytterligare en gång finslipats för att göra språket lättare. Avseende de synpunkter som
framkommit vid utbildningen av handledare har även några genomgripande förändringar gjorts. För det första har de situationer och exempel som används gjorts mera
tydliga och även de exempel på Rådabudskap som presenteras har förändrats för att
göra budskapet mer lättförståligt och lättförklarat. För det andra har en total genomgång av dispositionen på hemsidan gjorts, vilket resulterade i vissa omflyttningar av
text, så att budskapet tydligare når läsaren.
19
VI. DISKUSSION
A. Val av samtalsmetod
Ett av målen med det här arbetet var att presentera en samtalsmetod som kan förbättra kommunikationen mellan personer med en hörselnedsättning och hörande
personer när man ska förklara hur ett samtal kan underlättas. Jag gjorde inledningsvis
två teoretiska vägval. Först och främst valde jag den socialpsykologiska modellen
som grund för hur jag ser på förändring. Vidare valde jag att fokusera på orden vi
använder. Orsaken till att orden kom i centrum var att jag tror att de får en avgörande
betydelse när man vill skapa en praktiskt användbar samtalsmetod för en specifik
situation, eftersom varje enskild formulering får stor betydelse. Jag tror många
exempelvis känner igen att man efter ett flyktigt möte ofta har tänkt: ”det där var en
mycket trevlig person” eller: ”det där var inte alls någon trevlig typ”. Vi skapar oss
en uppfattning om den andre som person efter att bara ha hört några ord, vilket jag
tror är en av förklaringarna till ordvalets stora betydelse.
Att enskilda ord och formuleringar tycks ha en så stor inverkan på hur hela situationen kommer att gestalta sig talar emot personlighetsmodellen, som var det alternativ som diskuterades i inledningen. En rimlig förklaring är att hjälpsituationen är
vardaglig. Det handlar om att just med ett eller ett par ord få en annan människa att
förändra sitt beteende. Det finns för lite tid att skapa den genuina empatin som för
Crafoord (1994) är en förutsättning för det goda samtalet. I det socialpsykologiska
perspektivet betonar man istället att det är möjligt att uppfattas som empatisk utan att
nödvändigtvis känna sig empatisk, och det gör man exempelvis genom att tänka på
vilka ord man använder.
B. Kritik mot den socialpsykologiska metoden
Jag vill dröja kvar vid diskussionen om övergripande modeller. Skälet är att, som
tidigare nämnts, den personlighetspsykologiska modellen är överrepresenterad i
dagens samtalslitteratur. Personlighetsmodellens stora inflytande märks tydligt när
man frågar personer om hur de tänker sig att en samtalsmetod ska se ut. Därför tar
jag upp några av de vanligaste synpunkterna och diskuterar dem ur ett
socialpsykologiskt perspektiv.
En av synpunkterna är om det är till någon nytta att lära sig en samtalsteknik om de
man pratar med inte kan den. Med den socialpsykologiska modellen finns en tydlig
nytta. Eftersom jag alltid är någon annans miljö kan jag påverka hur den andra uppfattar mig. Genom att välja ord som den andra uppfattar som mer empatiska är det
möjligt att använda en samtalsmetod utan att den andre använder den och på så sätt
kan man på egen hand förbättra situationen. Det kan verka som en liten sak att ändra
orden man använder men jag menar att det är just den lilla skillnaden som kan förändra helhetsintrycket. Genom att ändra några ord, som gör liten skillnad för den
som säger orden, kan den andra uppfatta dig som betydligt mer empatisk.
20
En annan synpunkt är att det är viktigare att vara trygg i sig själv, vilka samtalstekniker man använder är mindre viktigt, ett argument i linje med personlighetsmodellen. Givetvis är det viktigt att vara trygg i sig själv, men har detta påstående
något instruktionsvärde, det vill säga vad säger detta en person som inte redan är
trygg? Snarare skapar det ytterligare otrygghet. Med den socialpsykologiska synen
på samtal kan samtalsfärdigheter istället bli ett verktyg som man kan använda om
man känner sig just otrygg, för att bli trygg. Allt handlar om hur man ser på ordens
betydelse, är det orden som gör oss trygga eller hittar vi orden när vi är trygga. Om
jag kan få reda på vilka ord som gör att den andre uppfattar mig som empatisk menar
jag att man blir tryggare i situationen. Därför är tankarna kring Rådabudskapet
snarare ett led i en process mot trygghet som samtalare. Det ger vägledning om hur
den andre kommer att uppfatta dina ord.
Ytterligare en synpunkt som brukar framföras är att samtalet blir för tekniskt med
uppdelning på små delar. Detta resonemang finns hos Mehrens (1997). Ur ett
socialpsykologiskt perspektiv är det dock nödvändigt att dela upp samtalet i mindre
delar. Tanken är nämligen att man genom att träna specifika färdigheter också
förbättrar helheten. Varje del vi tränar kommer var och en för sig förbättra den helhet
vi kallar kommunikation.
Trots att personlighetsmodellen alltså ofta förespråkas menar jag att den socialpsykologiska modellen har fördelar som är viktiga, inte minst vid så specifika
situationer som hjälpsituationen. Detta betyder inte att personlighetsmodellen är fel,
det jag menar är att den inte är funktionell när man ska ta fram en rimlig samtalsmetod för en viss situation. Personlighetsmodellen ger inte heller möjligheten att ta
fram en metod gemensam för både personer med en hörselnedsättning och hörande
personer.
C. Rådabudskapets praktiska användning
Det är inte svårt att förstå att det tar mycket kraft av en person med en hörselnedsättning att undervisa och råda sin omgivning. Tack vare det socialpsykologiska synsättet kan man även visa att dessa situationer påverkar den hörande. Både för
personer med en hörselnedsättning och hörande förändras grundförutsättningarna
beroende på situationen men även beroende på vilken relation man har till den andre
personen. Man kan beskriva det som olika sociala cirklar kring individen. Cirkeln
närmast individen rymmer nära relationer, nästa sociala cirkel rymmer återkommande kontakter (arbete och myndigheter) och i den yttersta sociala cirkeln ryms flyktiga
möten. Detta gör att det är viktigt att diskutera tillämpbarheten av Rådabudskapet
utifrån i vilken av dessa sociala cirklar en situation befinner sig.
Den innersta sociala cirkeln
Denna sociala cirkel är alltså mellan personer med en hörselnedsättning och hörande
med en personlig relation till varandra, det kan vara partner, vänner eller familj. Här
kan man tänka sig att det kan uppstå många situationer som kan underlättas. Det kan
vara vardagliga småsaker som personen med en hörselnedsättning kan ha stor hjälp
21
av. Eftersom kommunikationen på den här nivån sker tillsammans med personer som
står nära den hörselskadade kommer även de påverkas av dessa situationer. Här finns
det stora vinster med Rådabudskapet, eftersom dessa situationer sker mellan människor som har mer eller mindre daglig kontakt. Här är det viktigt att inte samma situation regelbundet ger upphov till problem, eftersom det kan försämra den övriga relationen. En viktig faktor inom den här sociala cirkeln är att personen med en hörselnedsättning och den hörande har likvärdiga möjligheter att påverka situationen. Här
skulle man alltså kunna tänka sig att båda personerna tillsammans tar del av kunskaperna kring hur Rådabudskapet kan förändra deras sätt att lösa dessa situationer.
Den mellersta sociala cirkeln
Nästa sociala cirkel där ett Rådabudskap kan vara användbart är på platser där en
eller flera personer med en hörselnedsättning regelbundet befinner sig. Det kan vara
arbetsplatsen, skolan, hörcentraler eller andra myndigheter. Här har givetvis fortfarande personen med en hörselnedsättning nytta av att använda ett Rådabudskap,
eftersom det minskar risken för de missförstånd som skapar frustration. Men vid
denna typ av situationer kan man även tänka sig att de hörande tar ett eget ansvar.
Min bild är att hörande personer i dessa situationer i allmänhet har en mycket positiv
inställning till att försöka underlätta för en person med en hörselnedsättning. Men det
framkommer ofta en oro för att man inte vet på vilket sätt man bäst kan underlätta.
Om personer som vet att de regelbundet kommer att hamna i situationer där en eller
flera har en hörselnedsättning kan därför Rådabudskapet vara ett konkret och praktiskt verktyg för att minska problemen som kan uppstå. I de fall där regelbunden
kontakt med personer med en hörselnedsättning ingår i arbetsuppgifterna anser jag
att man till och med kan tänka sig att det ingår i den professionella yrkesrollen att ha
skaffat sig ett förhållningssätt till dessa situationer.
Den vidaste sociala cirkeln
Den tredje sociala cirkeln är när en person med en hörselnedsättning hamnar i en
situation där han eller hon måste förklara sin situation för en okänd. Ett exempel kan
vara när en person med en hörselnedsättning behöver ta kontakt med en personal i en
affär. Här är det orimligt att förvänta sig att människor i allmänhet ska veta hur man
bäst kan underlätta för en person med en hörselnedsättning, eftersom de flesta aldrig
tidigare har varit i en liknande situation och därför inte har någon tidigare erfarenhet
av vad som kan vara till hjälp. I dessa situationer kan man därför säga att personen
med hörselnedsättningen har ett stort ansvar för sin egen situation och för sin egen
skull. Trots detta är det inte svårt att förstå hur besvärliga dessa situationer kan bli.
Att regelbundet behöva bemöta och hantera andra personers trevande eller i vissa fall
rent av klumpiga bemötande är många gånger tufft. Men genom att använda Rådabudskapet kan en person med en hörselnedsättning själv skapa en god samtalsmiljö
för den hörande och därigenom underlätta hjälpsituationen för sig själv. Eftersom
hjälpsituationen är en vanlig anledning till kontakt mellan personer med en hörselnedsättning och hörande kan Rådabudskapet i förlängningen till och med skapa
förutsättningar för att den totala kommunikationen förbättras.
22
Man kan alltså konstatera att det finns många olika typer av situationer där ett Rådabudskap kan användas och beroende på situation har de inblandade olika möjlighet
att påverka. Det är därför viktigt att påpeka att det inte alltid är möjligt att använda
Rådabudskapets alla sex punkter. En vanlig fråga är: räcker det inte bara med att
fråga ”Kan jag hjälpa dig på något sätt”. Svaret är att många gånger gör det säkert
det. Om omständigheterna i situationen är givna och båda parter är införstådda i
omständigheterna är det säkert så. Samtidigt är det min erfarenhet att de flesta liknande situationer kräver någon typ av stödinformation. Verkliga situationer kräver
ofta flera ord än man tror. Men det är också så att Rådabudskapet är flexibelt. De sex
olika delarna i Rådabudskapet går bra att använda var och en för sig eller i kombination med annan information. Det man däremot inte får tappa bort är att innehållet i
budskapet ska vara riktat mot situationen snarare än personen, för att hjälpbudskapet
ska fungera som det är tänkt.
Rådabudskapet är också ett effektivt sätt att visa både personer med en hörselnedsättning och hörande vilken möjlighet de har att påverka dessa situationer. Med Rådabudskapet minskar man möjligheterna att skylla problemen på den andra parten,
vilket annars kan vara en lockande tanke men vilket inte är en bra väg till förändring.
D. Utvärdering av hemsidan
Hemsidan testades av ett litet antal gymnasister och resultatet har lett fram till en
förbättring i den nu presenterade sista versionen. Materialet har också prövats av
pedagoger som genomgått studiecirkelledarutbildning och man finner att materialet
är relativt svårt och att pedagogen som skall leda studiecirklar själv måste träna
ordentligt på materialet för att cirkeldeltagarna skall få adekvat hjälp att förstå och
komma igång med Rådabudskapet.
23
VII. SLUTSATSER
Med ett Rådabudskap utifrån den socialpsykologiska modellen kan man ge både
personen med en hörselnedsättning och den hörande ett konkret verktyg att använda
vid kommunikationen i en samtalssituation. Genom att öka sin förmåga att förklara
hur den andra kan agera, skapar man bättre förutsättningar för ett ömsesidigt bra
samtal. Teorin kring Rådabudskapet tydliggör även vilka möjligheter båda parter har
att påverka situationen, eftersom fokus är på den sociala miljö som båda befinner sig
i.
24
REFERENSLISTA
Andersson, M. (2005). Hjälp en blind, en experimentell prövning av hjälpbudskapet
vid vardagliga hjälpsituationer mellan synskadade och seende. Institutionen för
psykologi. Uppsala universitet, Psykologexamensuppsats.
Bergkvist, H. (2001). 74 röster om skolan, att vara hörselskadad individualplacerad
i år 7, 8 eller 9. Specialpedagogiska institutet, WWW.sit.se
Borg, P. (2003). Jämförelse av jag- och dubudskap vid kritik. Institutionen för
psykologi, Uppsala universitet, Psykologexamensuppsats.
Crafoord, C. (1994). Människan är en berättelse. Stockholm: Natur och kultur.
Daleflod, B. (1981). Jämförelse mellan jag- och normalbudskap på två barngrupper.
Institutionen för tillämpad psykologi, Uppsala universitet, CD 1-uppsats.
Gegermo. M. (1999). Har det betydelse hur man ger kritik? Effekter av jagbudskap
på arbetsprestation och upplevelse. Institutionen för Psykologi, Uppsala
universitet, Psykologexamensuppsats 20p.
Gordon, T. (1975). Aktivt föräldraskap. Stockholm: Askild & Kärnekull.
Gordon, T. (1994). L.E.T. En praktisk modell för aktivt ledarskap. Stockholm: Natur
och Kultur.
Guerney, Jr. B.B. (1977). Relationship enhancement. London: Jossey Bass.
Gustavsson, U. & Larsson, M. (1986). “Aktivt lyssnande” – “Öppna frågor” “Jagbudskap” – “icke-jagbudskap”. En jämförelse mellan olika
kommunikationssätt. Institutionen för Psykologi, Uppsala Universitet,
Psykologexamensuppsats, Ht 1986.
Konidari, A. & Uveland, G. (1988). Upplevelser av ett jag-budskap hos barn på lågmellanstadiet. Institutionen för Psykologi, Uppsala Universitet, C-uppsats, Vt
1988.
Lindh, G. & Lisper, H.-O. (1990). Samtal för förändring. Lund: Studentlitteratur.
Mehrens, S. (1997). Samtal som arbetsmetod. Lund: Studentlitteratur.
Zimsen, K. (1978). Samtal som verktyg. En introduktion i samtalsteknik. Köpenhamn: Tema Nova.
25
