Mulön i Länna socken, Norrtälje kommun, är en liten ö vid

1
Öar i Roslagen och deras namnbetydelser
Sjöfart och fiske har i alla tider och i hög grad präglat våra kustområden och just det förhållandet
avspeglas i många av de namn man idag träffar på när det gäller öar och holmar i vår skärgård.
Före den moderna navigationens tid så bestämde man helt enkelt sin kurs genom att ta sikte på
olika punkter i omgivningen. Ifall man dessutom seglade i ett mer riskfyllt område så behövde
man definitivt kunna bestämma sin position. Också för de viktiga fiskeplatserna var det helt
naturligt att man höll rätt kurs genom att notera olika tecken som pekade ut läget, vilket oftast
var just öar, holmar och skär.
På det viset kom de allra flesta av namnen till – exempelvis blev ön med björkarna Björkön –
och de olika benämningarna fördes vidare via muntlig tradition. Hjalmar Lindroth, svensk
språkvetare (1878–1947), skrev: ”... att många av öarna inte gärna kunde ha blivit benämnda
senare än under äldre järnålder, nära bygd som de bör ha legat.” Det känns som om den epoken
(500 f.kr. till 500 e.kr.) ligger synnerligen långt tillbaka i tiden.
Att hitta härledning till ords uppkomst kallas etymologi och det här är alltså ett ordentligt försök för att
spåra betydelserna av de namn som i de flesta fall för längesedan sattes på öar, uppgrundade öar och
holmar liksom en del uddar och skär längs Roslagens kustband. Resultatet presenteras här i mycket
kortfattad form och i bokstavsordning. Här gäller det alltså ställen på sträckan från Ljusterö till
Öregrund. Men i en del fall har jag trots allt misslyckats med att hitta vettiga förklaringar, därför tar jag
förstås tacksamt emot tips ifrån den som läser det här.
På några ställen refereras till Valdemars segelled (Navigato ex Dania). Det är en beskrivning av en
seglingsled som den danske kungen Waldemar Sejr (1170-1241) skrev ner i en jordebok så långt tillbaka
som på 1200-talet. Den långa leden börjar vid Utlängan i Blekinge och sträcker sig norrut längs vår
ostkust till Roslagen och därefter över till Åland, Hangö, Finska viken och till Reval, alltså nuvarande
Tallinn, som på 1200-talet var under danskt styre.
***
Arholma är en ö i Björkö-Arholma socken och i Norrtälje kommun. Ön Arholma finns omnämnd
som Arnholm i kung Valdemars beskrivning från 1200-talet. Arnholm ca 1300. Ön var åtminstone
periodvis bebodd under medeltiden och inbjöd till fiske och jakt på säl och sjöfågel. Öns väl synliga båk
uppfördes år 1768. De gamla timrade båthusen i Österhamn har bara få motsvarigheter i Stockholms
skärgård. All äldre bebyggelse brändes av ryssarna under härjningarna 1719.
Namnet Björkö-Arholma är alltså sammansatt av ö-namnen Björkö och Arholma. Björkö skrevs år
1409 Birke thinglag. Birke betyder alltså ”björkbestånd” och Arholmas förled ar(n) har betydelsen ”örn”(havsörn), fornsvensk singularis eller pluralis.
Barnens ö är det vedertagna namnet på ett sammanhängande område som är beläget i Väddö socken,
Norrtälje kommun, vid vilket barnkoloniverksamhet bedrivits sedan 1912. Det omfattar Lingslätö på
södra delen av Väddö och angränsande delar av Granö och Salnö. Området gränsar i öster till Ålands
hav och i väster till Bagghusfjärden.
Namnsättningen ger sig självt och är ju dessutom ett jämförelsevis sentida namn.
Björkö ─ se Arholma ovan.
2
Björnö är ett gods i Frötuna socken, Norrtälje kommun. Gården ligger vid innersta delen av
Norrtäljeviken och hette i gamla tider Grims Oset och var då en ö. Det namnet kom troligen av en viking
som hette Grim och os har betydelsen ”åmynning; källdrag; ställe där å eller bäck rinner ut ur en sjö”.
Ordet ingår i flera nordiska ortnamn, t.ex. Västra Aros (nu Västerås), Osby och Oslo. Godset tillhörde
på 1360-talet Vasaätten. På 1500-talet kom egendomen i släkten Tre Rosors ägo och år 1672 kom det
till släkten Bonde af Björnö.
Namnet blev ändrat av en gammal kämpe som hette Björn Rivare och som bodde där länge. Namnet
Björnö kommer alltså efter den gamle vikingen. En bit från gården finns också ”Björn Rivares hög”.
Blidö i Blidö socken, Norrtälje kommun, är en socken som bildades före 1650 genom en utbrytning
ur Länna socken. Orterna Furusund och Köpmanholm liksom Blidö kyrka ligger i socknen. Blidö var
tidigare fyra större öar som genom landhöjningen vuxit samman: Oxhalsö, Västerö, Blidö och Sikmarö.
I beskrivningen Valdemars segelled nämns Oxhalsö (Hoxhals) och Sikmarö (Sicmar), som torde ha med
fisken sik att göra. Blidö by hade det gamla namnet FonØ (år 1409) som kan betyda ”spräcklig, brokigt
färgad klipparti” på den ursprungliga ön. Namnbytets anledning (före 1690-talet) kan möjligen ha varit
att Fånö associerats med ordet ”fåne” (enfaldig människa) och bytet skulle då ge en positiv klang.
Namnet skrevs på 1690-talet Blijdö och avsåg då området runt kyrkan.
Namnets förled är blid ”mild, behaglig” med oklar tolkning.
Borgmästarholmen vid Norrtälje i Norrtälje socken är alltså den holme där borgmästaren Nils Pederson
Humbla gömde sig för att undslippa sitt straff för dråp (vilket han inte lyckades med). Nyttjandet av
holmen för mulbete och för trävirke var jämte tull från stadskvarnen anslagna till underhåll för stadens
borgmästare, den ämbetsman som ända fram till 1674 också var häradshövding (lagläsare) i trakten.
Namngivningen av holmen var helt självklar.
Bromskär är en halvö eller udde på sydostligaste Blidö och var tidigare en ö, alltså i Blidö socken,
Norrtälje kommun. Namnet skrevs Bromskiär i slutet av 1600-talet, år 1716 Bromskär och omkring år
1730 Brom Skär. Bromskärs brygga används främst som hamn för fast- och fritidsboende på Söderöra,
Norröra, Svartlöga och Rödlöga. Miljöundersökningar har visat på en värdefull och ursprunglig marin
bottenmiljö i området. Norrtälje kommun planerar en utvidgning av befintlig hamn i Bromskär.
Bromskärs naturskönhet finns bland annat dokumenterat i Elliord Mattsons vykortserier från Blidöarkipelagen.
Namnets betydelse är tyvärr inte fastslagen. Möjligen har namnet bildats efter det forndanska ordet
bram med grundbetydelsen ”något utstickande”.
Bådarna – se Svenska Björn
Djävulsön är en liten ö i Hammarbyviken i Väddö socken, Norrtälje kommun. Den ligger strax norr
om Älmstabron till fastlandet. Ön tillhörde länge Hammarby by och bebyggdes i början av 1880-talet av
3
förre fjärdingsmannen Anders Wickman. Av någon anledning kallade han sin ö för Wilhelmsö. Andra
kallade den Wickmans holme. Under 1880- och 1890-talen blev holmen något av ett nöjescentrum, med
dans och kortspel – ett syndens näste menade många. Numera är det lilla sundet mellan Djävulsön
och Väddö helt igenvuxet.
Namnet: Med inspiration från den samtida Dreyfus-affären (en politisk rättsskandal i Frankrike) kom
ön att allt oftare att kallas Djävulsön och det är ett namn som ön har fått behålla.
Dyngskär – se Lygna.
Edö är en ö som ligger mellan Södra Ljusterö och Äpplarö i Stockholms skärgård inom Österåkers
kommun. Ön är 2,5 km lång. Alldeles öster om Edö ligger Edö ö, en avlång ö på ca 2,5 km, precis som
Edö. Man kan anta att Edö och Edö ö med tiden kommer växa ihop som effekt av landhöjningen.
Namnet kommer av ed, vilket är ”gångställe mellan två vatten” eller ”vatten som man kan vada över”,
enligt författaren Åke Gehlin.
Eknö – se Svartnö.
Fejan är en liten ö öster om Tjockö i norra delen av Stockholms skärgård. Fejan är känd för att ha varit
Ostkustens Karantänstation från år 1892. Det skedde i samband med de koleraepidemier som utbröt i
slutet av 1800-talet och just den smittan var vid den tiden den mest fruktade. År 1994 började
Skärgårdsstiftelsen arrendera området av Fortifikationsverket för att 2013 få äganderätten till
karantänsstationen genom markbyte. Tidigare stavades namnet Fäjan och Fäijan.
Namnet är inte uttytt. En teori är att det skulle komma av verbet feja ”putsa, skura”, som då skulle
beskriva hur ”vinden från havet sopar skäret rent”.
Fogdö är en ö i norra Roslagen, Singö socken, Norrtälje kommun, och belägen mellan Singö i norr
och Byholma i söder (tidigare var det en ö som sedan vuxit ihop med norra Väddö). Broförbindelse finns
till dessa två öar. Väster om Fogdö ligger Singöfjärden och öster om Ålands hav. År 1670 skall ön ha
hetat Riddareholm, år 1689 skrevs Fygdön (namnet Fygdströmmen finns fortfarande i området) och år
1750 ca skrev man Fögd Öö.
Namnet kan möjligen höra samman med att en av kronans fogdar var bosatt på ön? Ett alternativ,
vilket Nils Gustaf Stahre skriver om Fogdholmen vid Lidingö är,”… med all säkerhet har man en gång
genom detta namn velat antyda, att det var ett ställe som man måste se upp med.”
Fredlarna eller Fredahls skärgård är två ögrupper (In-Fredel och Ut-Fredel) i Rådmansö socken,
Norrtälje kommun. Fredlarna är typiska utskärgårdsmiljöer med hundratals små holmar och skär, men
med sparsam vegetation. År 1730 skrev man förresten namnet som Fredalen, precis som Fredalen i
Bodö, Norge, och år 1805 skrev man Fredals skär. Under 1800-talet gick en lotsled från Svenska
4
Högarna genom Fredlarna in till Rödlöga, men leden lades ner 1905. Numera finns den utmärkt
på sjökorten som båtsportled.
Namnet kommer av den gamla betydelsen av ordet fred, på fornsvenska fredher, vilket inte bara var
”frånvaro av krig” utan det hade en mer vidsträckt betydelse, nämligen ”vänskapligt förhållande,
trygghet och skonsamhet”. Den gamla lokala leden som gick genom Ut-Fredlarna betraktades tydligen
som relativt trygg.
Frötunahalvön, alltså Frötuna socken som tidigare ingick i Frötuna och Länna skeppslag. Socknen
ingår sedan år 1971 i Norrtälje kommun. Från bronsåldern finns spridda gravrösen i socknen och
från vår järnålder finns det ungefär 40 gravfält liksom en fornborg. Tre runstenar har påträffats. Namnet
skevs lika år 1555.
Namnet skrevs år 1311 Frøtunum. Förleden Frö innehåller troligast genitiv av ”gudinnenamnet
Fröja” eller också kan det komma av dialektordet frö ”fruktbar, frodig”. Efterleden tuna betyder
"inhägnad plats - handelsplats" eller "befäst plats" och avsåg ursprungligen en by och i det här fallet
den plats där prästgården nu ligger.
Furusundsön i Blidö socken, Norrtälje kommun, ligger mellan Yxlan och Eknö och hette tidigare
Halsö (se även detta ord). Bebyggelsen låg enligt traditionen vid Byvallen på åsen mot Eknösundet
där bönder från Eknö och Svartnö sannolikt hade sina fäbodar. I Peder Swarts krönika (ca 1560)
står det: ”När han kom in j Furesund …” (om Gustav Vasa, som kom in i sundet). Under 1700-talets
första del skrevs det Fuhru Sund. Vid samma period finns också namnet Hallskrogsön för ön. I
modernare tid var Furusund sommarställe för August Strindberg, Astrid Lindgren och flera andra
kända författare. Namnet Furusund slog igenom under senare delen av 1800-talet på bekostnad av
det äldre Halsön. Nordligaste delen av Furusund har namnet Svinskogen och där får man förmoda
att svinen betade en gång i tiden.
Namnet kan kanske förleda en att tro, att det skulle komma av att sundet kantades av furor, men
sanningen är att det växer mest gran där. Troligare är därför att namnet syftar på läget vid ”farled”,
i fornsvenskan ”furled”, detta enligt författaren Åke Gehlin (1982).
Fårgångsö i Länna socken, Norrtälje kommun, ligger någon kilometer söder om Svartnö och strax
söder om Högmarsö. Det var fiskare och bönder från främst Hemmarö som redan vid tidig medeltid
började bruka ön, precis som de gjorde på flera av öarna i Länna innerskärgård.
Namnets betydelse talar för sig självt.
Fälö är en by i norra Roslagen, Börstils socken, Östhammars kommun. Byn, vars bebyggelse ligger
på Fälön, består av en historisk enhet som tillhandahöll ett båtsmanstorp åt skeppslaget och som
utgjorde ett skifteslag. Till byn Fälös ägor hör, förutom själva ön, också de intilliggande holmarna och
skären samt vatten – bland annat delar av Singöfjärden och Raggaröfjärden – och dessutom de två
fyrarna Halvvägen och Lambskärshällan. Byn ligger öster om Raggarön.
Namnet Fälö finns dokumenterat redan på 1600-talet och med oförändrad stavning. Det skulle kunna
ha ett gemensamt ursprung med det sydsvenska ordet ”fälad”, dvs. gemensam betes- och odlingsmark
eller också skulle det kunna syfta på markens beskaffenhet.
5
Gamla Grisslehamn i Väddö socken, Norrtälje kommun, är det ursprungliga Grisslehamn och idag
kallat Gamla Grisslehamn. Platsen är lokaliserad ett par mil söder om dagens Grisslehamn. Den nämns
i historiska handlingar första gången år 1376 rörande postgången till Finland via Åland. Man tror dock
att postturerna pågått redan långt dessförinnan. När en brand ödelade det tidigare Grisslehamn år 1754
bestämde kronan att flytta Grisslehamn till dagens plats cirka 15 km norr om det gamla stället. (Se
Grisslehamn nedan ─ liksom också vad platsens namn betyder).
Gillöga är en skärgård i Blidö socken, Norrtälje kommun. Namnet skrevs Gilöga år 1558, belägen
mellan Svenska Högarna och Stora Nassa vid Gillögafjärden. Ögruppen består av ett stort antal
låga skär (medelhöjden är mindre än 4 meter). Skärgårdens fiskehistoria sträcker sig långt tillbaka
till medeltiden och till kronohamnsfisket. Fågellivet är mycket rikt och mängder av vadare håller till
vid de grunda gölarna och ejdern häckar på skären vid den tiden på året. F.V. Radloff skriver ”Vid
Gillöga har fordom funnits en kyrka, men den har ej blifvit underhållen.”
Namnets tydning finns i ett par olika versioner: På gamla kartor skrevs namnet Gil-Hoga, där
förleden troligen har sitt ursprung i det fornnordiska Gil som betyder ”klyfta”. I analogi med gamla
stavningen av Svenska Högarna är efterleden Hoga alltså ”högar”. En annan version är att i
namnet Gillöga betyder förleden gill ”spricka i berget” och löga kan betyda ”löja” eller ”bada”.
Ytterligare en tänkbar betydelse (här fritt översatt från ett gammalt dokument): ”Ålen ligger nere i
dyn uti sin varma lögo; lär han otvivelaktigt där sätta sina ägg”, som det beskrivs. En plats för
ålfångst helt enkelt, vilket ju passar bra in för det gamla kronohamnsfisket.
Gisslingö i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, finns omnämnd som Gäslingeöhn på en karta
från 1697 där det också framgår att gränsen mellan Rådmansö och Vätö socknar gick tvärs över ön.
Vid ryssarnas härjningar år 1719 flydde befolkningen på öarna Tyvö och Tjockö till ”borgen” på
Gisslingö, en skogklädd berghäll omgiven av mossar och myrmarker. En tidig uppgift om ön finns
i ett brev daterat den 3 oktober 1562 där ön benämns Gödslingen och vid 1730-talet skrev man
Islingen. Ön är låglänt och de inre delarna består till stor del av helt eller delvis igenväxta insjöar
och kärr varav den största heter Stormaren. Våtmarkerna bedöms ha så stort naturskyddsvärde att
de nu är Natura 2000-område.
Namnet kan givetvis ha sitt ursprung i ordet ”gäss”, en rastplats för fåglarna under flyttningen
kanske? Ett annat antagande är, att man här har att göra med samma ordstam som det isländska
geisle, som betyder ”stråle” eller ”rinnande vatten” och skulle syfta på bäcken från insjön mitt på
ön. En plats med en outsinlig källa av färskvatten som säkert var välkänd för forna tiders sjöfarare.
Grisslehamn, i Väddö socken, Norrtälje kommun, är en tätort och hamn vid Ålands hav. När en
brand ödelade det tidigare Grisslehamn år 1754 bestämde kronan att flytta Grisslehamn till dagens
ställe cirka15 km norr om den gamla platsen. Det ursprungliga Grisslehamn kallades därefter Gamla
Grisslehamn (se beskrivning ovan). Det viktigaste skälet till att man flyttade byn skulle ha varit att
den nya platsen hade en kortare sträcka över Ålands hav till Eckerö på Åland, vilket i någon mån
underlättade postroteböndernas överfart. Vid sekelskiftet 1800/1900 ersattes postrodden av
ångbåtstrafik. Mest känd av de kulturpersonligheter som bott här är författaren, konstnären och
tecknaren Albert Engström (1869-1940). År 1689 skrevs namnet Grisselhamn, år 1741 var det
Griselhamn och 1745 skrev man Grislehamn.
Namnets förled bör ha att göra med fågeln ”(tobis)grissla” – ett släkte i familjen alkor.
6
Gräddö är en småort i Rådmansö socken, Norrtälje kommun. Gräddö var i äldre tider en betydande
fiskeby och en sjöfartsort under segelfartygsepoken. Som namnet ger besked om så låg Gräddö gård på
en ö skild från Rådmansö och hade sin namnform redan på 1500-talet, nämligen Gredde. År 1557
Greddaby, år 1586 Greddoghe, år 1638 Gräddö.
Namnet har alltså med ordet gredde att göra och betyder ”slam” eller ”dy” och beteckningen gällde
speciellt den del som ligger öster om Gräddö by.
Gräddö-Asken i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, är en cirka 50 hektar stor ö i Lidöfjärdens södra
del och 20 km öster om Norrtälje. År 1730 skrev man bara Asken, alltså utan namnet ”Gräddö”. Där
finns ett naturreservat som ligger på nordöstra delen av ön. Reservatet är drygt elva hektar stort och
utgörs av ett lövträdsdominerat område med inslag av gran och tall.
Namnet Asken kommer gissningsvis av att ett bestånd av trädet ask fanns på holmen. (Asken var ju
tidigare ett vördat träd – jämför med Världsträdet Yggdrasil.) Trädet var också viktigt för lövtäkt och
namnet kan vittna om tidig lövtäkt på ön.
Gräskö är en ö i Blidö socken, Norrtälje kommun. Byn på ön kallas Gräsken, som även inbegriper några
öar runt omkring, bland annat Rågören, Gåsö och Mäskören samt några mindre öar. Tidigare har ön haft
flera andra benämningar: åren 1405 och 1561 skrev man Gräska öö, år 1716 Gräskelandet och år 1754
skrev man Graskoö.
Namnet är bildat av gräs, som i fornsvenskan hette ”græs”. Ö-namnet visar att markvegetationen på
kringliggande öar var så sparsam att förekomsten på Gräskö betonades i själva namnet.
Gräsö i Gräsö socken, Östhammars kommun, är en stor ö som är cirka 30 km lång och 6 km bred och
med en yta på 93 km², vilket gör den till ytan tionde största ön i Sverige. Många av gårdarna på Gräsö
härstammar från medeltiden, bland annat Gräsö gård som var en av Gustav Vasas kungsgårdar. Där
finner man också Gräsö gårds naturreservat. Från järnåldern finns drygt 55 gravar på ett gravfält.
Rysshärjningarna på ön 1719 var här mycket omfattande. Namnet är gammalt och skrevs år 1490 Græsö,
år 1552 Grässö och år 1714 Grääs Öhn.
Namnet betyder alltså ”den gräsrika ön”. Det torde ursprungligen ha syftat på en mindre ö där Gräsö
herrgård nu ligger.
Halsö – skrevs Halsöhn i slutet av 1660-talet – se Furusundsön.
Namnet visar att Halsön alltså ligger där Furusundsleden tränger ihop sig till en ”smal vattenhals”,
av vilket ön fick sitt namn.
Helgö i Länna socken, Norrtälje kommun, är en större halvö vilken långt tidigare var en helt omfluten
ö. Där finns byarna Mörtsunda, Gärdsnäs och Lögla. Uppe på Helgöberget − nära Moreviken − finns
en uråldrig kultplats med märkliga stenformationer. Bebyggelsenamnet Lögla på nordöstra Helgö är
tolkat som ”lilla sjön” – och kanske är Lögla därför ett gammalt ö-namn.
Namnet Helgö kan betyda ”helig ö”, enligt bortgångne hembygdsforskaren Åke Söderman i Mora by.
Kanhända hade någon missionär landstigit på ön under vikingatid, menade han. Men möjligen har
7
namnet tidigare uttalats Hjälmö. Hjälm syftar då, precis som i en hel del andra ortnamn, på ett ”högt,
stackformigt berg”, detta enligt Hjalmar Lindroth. I varje fall stämmer naturbeskrivningen väl in.
Hemmarö i Länna socken, Norrtälje kommun, är en ö fyra sjömil sydväst om Furusund. År 1405 skrevs
öns namn som Hymarnom, år 1636 Hemmernöö, år 1639 Himmaröö. I slutet av 1600-talet skrevs det
Hammarön och år 1730 var namnet förkortat till Marön. Båtsman nr 13 i Länna socken bodde på
Hemmarö en period.
Namnets tolkning är oviss.”Som en gissning utan anspråk framkastar jag möjligheten av samband
med isländska Himbrin »en slags lom«; norskt dialektalt imbre, ymmer, hymber Aasen”, skrev
språkvetaren Hjalmar Lindroth i början av 1900-talet.
Håtö Svansar är två öar utanför Sundholmen i Håtöviken i norra Furusundsfjärden, alltså i Frötuna
socken, Norrtälje kommun. Öarna heter Lill-Svansen och Stor-Svansen, och de kallas i folkmun för
Svansarna, tidigare Svansarn, och är mest kända för att hysa Pelarorden, som bland andra Evert
Taube var medlem i. Det var på Håtö Svansar som Taube skrev Calle Schewens vals. Calle von
Schewen var den godsägare som tillsammans med sin bror Bernard von Schewen ägde Håtö Gård till
vilken Håtö Svansar hörde.
Namnet Svansarn torde röra sig om ett gammalt arn-namn och arn betyder här ”klippa i havet”.
Förleden ska betona att öarna geografiskt och ägomässigt hör ihop med Håtölandet.
Häverö socken i Norrtälje kommun ligger norr om Norrtälje och omfattar en halvö mellan Edeboviken
och Väddöviken. Socknen är en skogsbygd med sprickdalar där viss odlingsbygd finns. Tätorterna
Hallstavik med Häverödal och Herräng (småorten Häverö med Häverö sockenkyrka) ligger alla i
socknen. Namnet skrevs år 1344 Hæwer som är ett ursprungligt ö-namn.
Namnets förled är en bildning till fornsvenska ordet haver vilket betyder ”getabock” och som ger
tolkningen ”Bockön”.
Högmarsö i Länna socken, Norrtälje kommun, är en ö belägen innanför Yxlan i Furusundsleden och
sydväst om Furusund. Det är en två kvadratkilometer stor ö som har varit bebodd sedan 1500-talet.
Namnskrivningen: år 1364 HongersØ, år 1405 Hegemarsö, år 1716 Högmarsön, omkring år 1730 Hogna
ön och år 1805 Högmärsön (det senare skrevs av F.V. Radloff).
Namnets betydelse är oviss och som man ser har namnet varierat rätt avsevärt genom åren.
Idö är en ö i Björkö-Arholma socken, Norrtälje kommun, och ligger två sjömil söder om Arholma. Idö
har medeltida rötter och har haft sitt namn i cirka 650 år enligt dokument som finns bevarade
i Riksarkivet. Ön Idö har sedan åtminstone 1355 varit frälse och klassas också som gammalt frälse. Vilka
som ägt Idö efter Katarina Guttormsdotter är oklart då flera medeltida brev förstördes vid slottsbranden
i Stockholm 1697. Ön är sedan 2015 och enligt beslut av Länsstyrelsen i Stockholm ett naturreservat som Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län förvaltar. På Idö växer bland annat ett flertal fridlysta
orkidéer.
8
Namnet Idö kan eventuellt ha med fisken ”id”(familjen karpfiskar) att göra, men på ön finns ett
hundratal ”idegranar” varav några enstaka är träd har ordentlig omkrets, varför trädet mycket väl kan
ha gett ön dess namn. Idegran var en handelsvara på medeltiden, ett virke som var utmärkt för
tillverkning av pilbågar.
Ingmarsö är en ö i Ljusterö socken, Österåkers kommun i Stockholms skärgård. I dag har Ingmarsö
cirka 150 bofasta invånare och ett trettiotal företag, bland annat båtvarv och båtbyggarskola. Man skrev
namnet Ingemarsøø år 1495.
Namnet: Det finns ingen Ingmar som har gett namn åt Ingmarsö, namnet kommer nämligen av alla
de sjöar, ”inmarer”, som en gång fanns på ön. De var avsnörda från havet av landhöjningen.
”Inmarsö” har alltså förvandlats till Ingmarsö, som fortfarande har kvar tre insjöar.
Kallskär är en ögrupp i Blidö socken, Norrtälje kommun, och ligger cirka sex sjömil sydöst
om Svartlöga. År 1716 skrev namnet Storskär. Kallskär är en uppskattad och välskyddad naturhamn,
men föga besökt p.g.a. de många grunden. Några få bodar finns på de sagolikt vackra öarna.
Namnet betyder egentligen Sälskär (kall = efter sälhane) och just sälar kan man ofta se i
Svartlögafjärden på andra sidan av farleden, påstås det. Enligt författaren Åke Gehlin ska förleden
Kall- vara besläktad med kul som i äldre språkbruk betyder ”bris”. Ordet kuling har samma ursprung.
Kapellskär i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, är en udde på Rådmansö och hamnen där är
Stockholms Hamns nordligaste. I äldre tider skrevs ordet ”cappel”. Platsens namn skevs som idag år
1555. Både stavning och uttal ”Kapellskär” och ”Kappelskär” förekommer.
Namnet har ett medeltida ursprung och kommer av att det där fanns en begravningsplats liksom ett
kapell där för nyttjande innan man gjorde seglatsen över Ålands hav. Namnets överföring på den
nuvarande hamnplatsen kan ha förmedlats av att namnet Kapellskär hade brukats som namn på en i
samma område belägen krog (senare gästgiveri).
Kavarö ligger strax söder om Öregrund i Börstils socken, Östhammars kommun, och bör av kartbilden
att döma vara en för länge sedan uppgrundad ö. Namnet skrevs. Kaffrede år 1490, Kaffreby år 1580,
Kafre år 1635. År 1827 skrev man: ”brytningarne vid Kafverön … äro öfvergifne.” Det cirka 30 hektar
stora området är ett mycket fint och välbevarat exempel på äldre tiders jordbrukslandskap med mycket
välhållna gärdsgårdar, odlingsrösen, hamlade askar, fägator, naturbetesmarker, smala vallar och
skogsbeten. Marken på Kavarö har brukats för bete och slåtter sedan mycket lång tid tillbaka, kanske
sedan vikingatiden. Det finns gravfält i närheten, och ett namn som Vigärdet tyder på förkristna
traditioner.
Namnet Kavarö är som synes avsevärt ombildat och namnets betydelse verkar oviss.
Kudoxa är en ö i Blidö socken, Norrtälje kommun, åtta sjömil öster om Furusund. Stavningen av
namnet har varierat: I Stockholms tänkebok från år 1478 står det Kodwgxe, år 1586 ”Erich i Kudyxe”,
år 1716 Kuduxo, år 1730 Ruduxa och år 1741 Kudyxa. Kudoxa består egentligen av tre öar: Västerön,
Kudoxa och Mjölkö som mer eller mindre är sammanväxta. Västerön är sedan 1970 ett natur-
9
reservat som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Stränderna är huvudsakligen släta granitklippor, men i
vikarna och i Örsundet mellan Kudoxa och Mjölkö finns fina sandstränder. Kudoxaleden, som också
kallas Möjaleden eller Rödlögaleden, är en farled för inomskärs passage av Stockholms skärgård.
Namnet är ovanligt men är belagt sedan 1600-talet. Åke Gehlin skriver att förleden Kud möjligen
betyder ”kut – sälunge” och att efterleden skulle komma från det holländska ordet hock och/eller det
skånska huk, vilka betyder ”udde”. Det är tveksamt om den förklaringen skulle vara den riktiga.
Kvisthamra är en stadsdel i staden Norrtälje. Uppe på Södra bergen har det stått vikingatida gårdar för
länge sedan. Kvist är ju utskott (gren) på ett träd eller en buske och det kan dessutom vara en liten
hustillbyggnad – en förstukvist.
Namnet är i Kvisthamras fall en udde som skjuter ut mellan två vikar, Kvisthamraviken och
Norrtäljeviken – eller som den egentligen heter – Norrtäljefjärden, och efterledet hamra i namnet
betyder ”stenig plats” eller ”berg”.
Kyrkogårdsön tillhör Ljusterö socken, Österåkers kommun, och på vilket Siaröfortet ligger ─ väster
om Siarö vid Furusundsleden. Fortet utgjorde tillsammans med Ängsholmsfortet Vaxholms yttre
befästningslinje. Från början var fortet planerat att uppföras på Siarö, därför fortets namn. Man ändrade
sig och byggde i stället på den intilliggande ön. Idag har STF ett vandrarhem på ön och lockar med
turistattraktionen Siaröfortet strax utanför Siarösundet.
Namnet kommer av att det fanns (och fortfarande finns rester av) en gammal begravningsplats för
koleraoffer på ön – eller också kan det vara en sjömanskyrkogård som det också påstås.
Käringön i Björkö-Arholma socken, Norrtälje kommun, ligger i höjd med Lidö men väster om leden.
Ön har sitt namn åtminstone sedan 1600-talet. På västkusten betecknar namnet Käring ett (vitmålat)
stenkummel till sjöfartens hjälp.
Namnet har troligen samma betydelse för denna ö som det har på västkusten. Ett stenkummel på ön
står som skiltvakt vid porten till Väddöleden.
Köpmanholm är en småort på den norra delen av ön Yxlan i Blidö socken, Norrtälje kommun. I slutet
av 1600-talet anlades där en krog, som dock brändes av ryssarna år 1719. Samhället är omskrivet av
August Strindberg i ”Ett drömspel” (under det skamliga namnet Skamsund) samt i novellsamlingen ”Fagervik och Skamsund”. Köpmanholm har färjeförbindelse sedan år 1954 med grannsamhället Furusund.
Namnet kommer av att det i forna dagar, innan Halsö blev Furusund, var Köpmanholm på andra
sidan leden den mest betydande platsen av de två. Namnet visar att det var en handelsplats där
uppköpare från Stockholm och kustlandet där omkring kom för att köpa eller byta till sig strömming,
annan fisk, tran, skinn, sjöfågel och ägg. Namnet talar därför för sig självt.
Lidö tillhör Vätö socken, Norrtälje kommun, och är en ö med en historia som har medeltida rötter.
Resare-Bengt Oxenstierna övertog ön omkring år 1630. Vid slutet av 1600-talet hade befolkningen på
ön ökat väsentligt och det fanns vid den tiden ett stort skärgårdsjordbruk på ön. Namnet skrevs Lijdön
10
år 1716. Ryssarna härjade på ön 1719, bebyggelsen brändes och ett stenhus raserades. Mellan åren 1920
och 1945 hade Lidö Sveriges största minkfarm. 1945 förvärvades ön av Stockholms stad och 1998
övergick den till Skärgårdsstiftelsen.
Namnets förled bör komma av lid, samma ord som fornsvenska lidh ”sida”, med betydelsen ”backe,
sluttning”.
Lilla Vitkobben – se Svenska Stenarna.
Lindholmen i Norrtälje, Norrtälje socken och kommun, är troligtvis en uppgrundad holme som ligger
mellan Norrtälje och Långgarn. Lindholmen är numera ett naturreservat som invigdes 1996 och är det
första naturreservatet som inrättats av Norrtälje kommun. Området har med sin rika flora och sitt
rikhaltiga fågelliv lockat till sig många besökare och blivit ett populärt strövområde.
Namnet innehåller trädbeteckningen lind och slutledet holm i betydelsen ”holme” eller ”upphöjning
över kringliggande mark”.
Ljusterö är en ö i Ljusterö socken och den tredje största ön i Österåkers kommun, och är sedan 1983 en
del av kommunen. Socknen omfattar Ljusterö (Södra och Norra) och flera mindre öar som Östra
Lagnö, Edö och Äpplarö (se särskilda beskrivningar). Socknen är en bergs- och skogsbygd med smärre
odlingsbygder i några dalsänkor främst i norra delen. Den hette år 1301 Sydraliustra och år
1344 Liustro.
Namnet Liustra kan möjligen innehålla ordet ljus med betydelsen ”den ljusa ön”. Efterleden ö uppträder regelbundet först mot slutet av 1600-talet. En gammal namnform är Justra (med långt u)
levde ännu kvar på 1800-talet. Enligt Tore Österman i Östra Lagnö kommer namnet Ljusterö från
redskapet ljuster, som används till att ”ljustra ål exempelvis”.
Lygna eller Söderskärgården är en ögrupp i Blidö socken, Norrtälje kommun, och ligger
cirka fyra nautiska mil norr om Svenska Högarna. Sedan medeltiden har ögruppen varit ett betydelsefullt
kronohamnsfiske och hette då Dyngskär. (Tänkbart är att det namnet syftar på det rika fågellivet och
dess efterlämningar; eller att det där hade varit en avlastningsplats för gödselsopor från Stockholm.) När
staten sålde ut Lygna i mitten av 1800-talet köptes hela ögruppen av skepparen O. A. Nordström från
Rödlöga för 15 riksdaler. Nordströms sjöbod från 1856 står fortfarande kvar på Hamnskäret. De flesta
öarna i Lygna skärgård omfattas av ett fågel- och sälskydd.
Namnet Lygna härstammar från 1700-talet och kommer troligen från ordet ”lugn” (bleke, stiltje) som
återgår på ett fornsvenskt ”Lyghnir”.
Långgarn nära Norrtälje, Norrtälje socken och kommun, ligger numera på fasta land men var tidigare
en holme. Området inkorporerades med Norrtälje redan 1622, alltså samma år som Norrtälje
gevärsfaktori grundades. Namnet skrevs Longarns Engen år 1687.
Namnet har betydelsen uppgrundad holme och i det här fallet ”lång holme”. Efterleden garn betyder
”långt, smalt vattendrag”, ett ord som främst förekommer i Uppland, Södermanland och på Gotland.
11
Löparö i Länna socken, Norrtälje kommun, är en ö utan fastlandsförbindelse och med vacker natur.
Namnet skrevs Löparne 1636. Ön är belägen strax öster om Vettershaga vid mynningen till
Bergshamraviken. Ett lustigt namn där är förresten Handfatet, en vik och flad på södra sidan av ön.
Namnet: Ordet löpa kan enligt lokala traditioner vara en benämning som har att göra med ”färgning
av garn”. Första leden är nog den stam löp, som åsyftar att ”barkens skalas av från träden” (till
boskapsfoder, garvning eller till underlag vid tjärbränning). I Upplandslagens Byabalk talas om att
”löpa näver, löpa ek och löpa ållonträd”. På ön Löparö i Nyland, Finland, uppfattas namnet på samma
sätt, enligt den finske författaren Ivar Westman.
Marholmen är en ö i Länna socken, Norrtälje kommun. Den har landförbindelse och på ön
har Kommunalarbetarförbundet en semesterby med restaurang- och konferensverksamhet. År 1900
köpte grosshandlaren Nils Berg Marholmen där han lät uppföra sommarvillor. Vid storstrejken
1909 engagerade sig Nils Berg och hans hustru Hanna i arbetarrörelsen. De startade kursverksamhet på
Marholmen och 1913 skänkte de större delen av ön till Landsorganisationen för att använda egendomen
som ett vilohem för arbetarkvinnor.
Namnet stammar från mar, som är ett äldre uttryck för en ”smal och grund vik”. Se också förklaring
under Marum nedan.
Marum är en by i Björkö-Arholma socken, Norrtälje kommun. Det finns ingen entydig förklaring till
namnet Marum, meddelar Jerker Persson, sekreterare i Björkö-Arholma hembygdsförening, men de som
gett sig på en tolkning menar att mar är ett äldre uttryck för en ”smal och grund vik”, och byn låg i äldre
tid vid en sådan vik. Då skulle namnet ha kunnat tolkas som ”boplatsen vid viken”. Andra har menat att
mar har med hav att göra, d v s ”boplatsen vid havet”.
Namnet är verkligen en främmande fågel i Roslagens etymologi, menar författaren Åke Gehlin: Namn
på um hör mest hemma i södra och västra Sverige. Det betyder hem och Marum bör alltså uttydas
”hemmet vid maren”.
Marö är en ö i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, och belägen utanför Kapellskär mellan
Furusundsleden och Gräsköfjärden. Ön som är knappt en kilometer lång har en omväxlande natur.
Äldre källor anger att Marö under medeltiden kan ha varit en hemvist för munkar och att ön tidigare har
kallats Munkskär. På ön finns en ristning i en berghäll och som är från 1561, med den blivande
kungen Johan III: s vapen. Ristningen är den näst äldsta i Stockholms skärgård, efter den kompassros
som finns i Furusund.
Namnets ursprung - se Marum ovan.
Medholma – se Slätön – Slätön-Medholma naturreservat.
Mjölkö – se Kudoxa.
12
Mulön i Länna socken, Norrtälje kommun, är en liten ö vid Mörtsunda i Österviken. På 1600- och 1700talens kartor kan man ofta läsa termen mulbete om sådan mark som användes för att ha betande boskap
där. Öar och holmar användes gärna för att man skulle slippa hägna in området.
Namnet Mulön är ganska givet för just den här ön med ovanstående hänvisning.
Norrholmarna i Väddö socken, Norrtälje kommun, är numera en halvö på Lingslätö söder om Gamla
Grisslehamn på Väddö. Tidigare benämndes de Ytterholmen, Stoerladholmen (år 1713).
Namnets betydelse har inte utforskats. Troligen har namnet bildats efter läget i förhållande till en
plats – men vilken?
Norrmansö är en ö i Länna sockens skärgård, Norrtälje kommun, och belägen söder om Spillersboda,
närmare bestämt mellan Oxholmen och Äspholmen. Ön kan enligt uppgift tillhöra Penningby. Namnet
skrevs Nårmansöya år 1561, Normansöhn i slutet av 1600-talet och Normansön i slutet av 1700-talet.
Namnet kan man förmoda har att göra med en tidig invånare av norsk härkomst. (”Normansöan =
ägaren”, skriver Rickard Norman år 1932 i Ortnamnsregistret) – och Rickard Norman är ju ett i
sammanhanget passande personnamn …
Norrpada skärgård ligger inom Rådmansö socken, Norrtälje kommun, och är en ögrupp som inte är
bebodd. Området har ett trettiotal öar och ligger cirka tre distansminuter nordost om Rödlöga. Ögruppen
ägs till knappt hälften av Skärgårdsstiftelsen. Karaktäristiskt för den här skärgården är de höga bevuxna
bergknallarna omgivna av en frodig lövskogsvegetation och växter som t.ex. storrams och ramslök som
finns där, liksom ett ovanligt idegransbestånd. Norrpada är känt för ordenssällskapet Pelarorden, som
emellanåt håller till på Storskär.
Namnet: Så här skrev språkvetaren Hjalmar Lindroth bland annat: ”Det synes mig rimligt att knyta
an vid följande svenska dialektord: padä, »nästan bar fläck i en sädesåker«; padä, »gå ojämnt och
ostadigt«; padä ut, padä åv: »delvis gå ut, vara ojämn, om säd«, padä ut: »kavla ut, baka«.”
Norrskärgården – se Röder.
Norröra är en ö i Blidö socken, Norrtälje kommun, och hörde på 1300-talet tillsammans med flera
andra av Roslagens öar till godset Penningby. De första invånarna har troligen kommit från Baltikum.
Den gamla byn brändes ner av ryssarna 1719. När den nya byn byggdes upp fick den ligga längre söderut
där det också gick att få en skyddad hamn mellan Söderöra och Norröra. Under 1960-talet blev ön
rikskänd genom Astrid Lindgrens många filmer om Saltkråkan. På Norröra står fortfarande den
rödmålade Snickargården kvar.
Namnet kommer av att ör i Norröra liksom i Söderöra helt enkelt är ”grovt grus, grusbank, revel”.
Över öarna löper nämligen ett stort klapperstensfält, som ovanför Söderöra by går i dagen över ett stort
område och där ingen växtlighet har fått fäste.
13
Ormön är en ö i norra Roslagen, Gräsö socken, Östhammars kommun, nära gränsen till Norrtälje
kommun. År 1716 skev man namnet som Jerö. Ön kan man bara nå via båt, exempelvis från
Singö eller Gräsö. Ön är drygt tre kvadratmeter stor och har vuxit samman med några mindre öar.
Namnet: På en karta från 1600-talet benämns ön som "Ormöhn" och man kan förmoda att det
åtminstone tidigare funnits gott om kräldjur där, fast 1905 skrev man: ”Ej mycket orm på ön”. En
tänkbar betydelse av förleden är genitiv pluralis av ordet orm eller genitiv av det i runsvenskan belagda
mansnamnet Ormi.
Oxhalsö i Blidö socken, Norrtälje kommun, var tidigare en ö men som har vuxit ihop med Blidö. Kung
Valdemar skrev på 1200-talet i sin jordebok Hoxhals. År 1533 skrevs namnet Wxhalsta, år 1566
Oxhalsse, år 1600 Oxhalz och år 1850 nämns ön som Oxhalsen i Wilhelm Thams ”Beskrifning öfver
Stockholms län”, 1850.
Namnet: Själva Blidösundet har en gång i tiden kallats Oxhalsen och orsaken var att sundet i söder
mynnade ut i fjärden Vamban. I fjärdens namn ingår det fornsvenska ordet vamb ”buk, mage,
kreatursmage” (nusvenskans våm), vilket passar väl in. ”Det finns ingen anledning att räkna med annat
än att förleden i Oxhalsen är djurnamnet oxe”, skriver Nils Gustaf Stahre. En tilltalande
sammanställning gör därför författaren Åke Janhem: ”oxhalsen och oxmagen”.
Raggarön är en ö i norra Roslagen, Börstils socken, Östhammars kommun. Ön ligger mellan
Tvärnö, Slätön-Medholma naturreservat och Fälön, sydöst om Östhammar. På en karta från 1600-talet
benämns ön som Raggaröhn och hade då en by med tio gårdar. På 1800-talet bröts järnmalm på
Raggarön.
Namnet på ön (vilket ju inte har något med nutidens begreppstolkning att göra) nämns första gången
1364 och den kallades då Ragarnum, som betyder ”stenig och långsmal ö”.
Ramsmora på Ljusterö, Ljusterö socken, Österåkers kommun. Här har ett gammalt varv omvandlats till
en musikscen där bland annat Kungliga Hovkapellet och Kungliga Operan framträtt.
Namnets förled rams kan man förmoda har med ”ramslök” att göra. Ramslöken (Allium ursinum) är
en tämligen sällsynt växtart och värt att veta är att vattenbaserat extrakt av ramslök har en stark
antibakteriell verkan. Slutledet mora kommer av mor ”sumpig granskog”. Ö-namn på Rams är
mångtydiga, skriver Nils Gustaf Stahre, och kan bl.a. komma av ”rafn-, ramm = korp” eller ”örten
ramslök”. I Finland kan förleden ha ännu fler betydelser: ”växt, kärr, korpar, spöke eller person”, skrev
finländske ortnamnsforskaren Kurt Zilliacus.
Rangarnö i Väddö socken, Norrtälje kommun, ligger på mellersta Väddö, söder om Älmsta och med
Ålands hav alldeles intill. Peder i Rangarn nämns 1409 och 1424. Även 1493 förekommer en Peder i
Rannegarn. Författaren Edvin Gustafsson skrev om Rangarnö (observera namnets stavning): »I de tidiga
källorna omnämns Ranagarna och Ranagarnom«.
Namnet beskrevs 1952 av signaturen ”Å.N” enligt följande: »Två formella möjligheter synes föreligga
– antingen en gammal stam ’hran’; bet. vore då ung. ’den blåsiga holmen’ l. ’holmen som vågorna slå
emot’; eller är det ordet ’rann’=”hus”. Då namnet från början kan ha haft efterledsbetoning, ger
skriftens n eller nn intet säkert besked om den urspr.« (ursprungliga tolkningen, min anm.).
14
Rankarö är en mindre ö i Rådmansö socken, Norrtälje kommun. Ranckaröhn skrev man i slutet av
1600-talet och omkring 1730 skrevs namnet Rankarön.
Namnet har troligen med ordet rank att göra, dvs. ”lång, smal, skranglig”, men nutidens form på ön
associerar snarare till något trubbigt. Man kan ändå ana att ön tidigare gjorde skäl för namnet vid ett
högre vattenstånd (detta enligt författaren Åke Gehlin). Ordet rank kan också betyda ”grov, sträv”,
enligt en uppteckning av språkvetaren Hjalmar Lindroth.
Rådmansö, Rådmansö socken, Norrtälje kommun, är en halvö ca 10 km öster om Norrtälje. Där ligger
bland annat Kapellskär, Gräddö och Räfsnäs. Rådmansö omfattar östra delen av halvön, där
också Europaväg 18 avslutar sin sträckning genom Sverige just i Kapellskär. Under yngre bronsåldern
stod havet 15 meter högre än nu. Rådmansö utgjorde då en skärgård av små bergiga öar samt en större
ö i öster, kallad Sidön. Namnet skrevs år 1331 ”in insula Rudhma” (på ön Rudhma) och är ett
ursprungligt ö-namn, då delen som hyst sockenkyrkan i äldre tider var helt omfluten.
Namnet sammanhänger med rudhme, rödhme, ”rodnad – rost” och syftar troligen på att färgen på
berggrunden är av delvis rödlätt gnejs. En mer poetisk förklaring ser man allmänt i socknen nämligen:
”morgonrodnadens land” vara, genom halvöns ostliga läge.
Räfsnäs i Rådmansö socken, Norrtälje kommun. Orten är ett gammalt fiskeläge och omnämns som
ræfsnæs redan kring mitten av 1200-talet av kung Valdemar (det gäller för den yttre delen av leden).
Namnet på platsen syftar troligen på ”rev, udde med rev, undervattensrev”, och namnet borde då
egentligen skrivas ”Refsnäs” eller ”Revsnäs”.
Räknö, Länna socken, Norrtälje kommun. Ön i Västerfjärden kan sägas ligga mitt emellan Grovsta och
Furusund. Den benämndes Raknölandet i slutet av 1600-talet och Kaknö Landet i början av 1700-talet
(troligen en felskrivning av okänd författare), Räkön skrev man år 1730.
Namnets betydelse har hittills inte fått någon godtagbar förklaring.
Röder eller Norrskärgården i Blidö socken, Norrtälje kommun, är en ögrupp cirka åtta sjömil öster om
Rödlöga. Röder är kanske mest känt för den by av sjöbodar som finns på Storskäret. Bodarna
härstammar från de provisoriska redskaps- och övernattningsbodar som stod här när Röder var ett
kronohamnsfiske. Under den omfattande spritsmugglingen under 1920- och 1930-talen gömdes många
liter illegalt införd sprit i bodarna på Röder i väntan på omlastning.
Namnet har ögruppen uppenbarligen fått av att berggrunden innehåller röd fältspat.
Rödlöga i Blidö socken, Norrtälje kommun, är en cirka en kilometer lång ö. Namnet stavades år 1535
Rödlöö, år 1566 Rödlöge och år 1610 Rödlöga. Ön var bebodd av fiskarbönder redan på Gustav Vasas
tid. Röllöga(h)aran är också ett gammalt namn som ön haft. Idag befolkas den främst av sommargäster.
Det här är så långt ut i havsbandet man kommer med reguljär trafik. Här finns en liten by, men inga vägar,
bara slingrande stigar genom snår av vildrosor.
15
Namnets förled röd är efter den fältspatrika rödfärgade graniten (latinets granum) som dominerar
terrängen. Efterleden löga kan kopplas till det fornsvenska ordet lögh för ”bad” i betydelsen ”handfat,
vattenbassäng”.
Siarö ligger strax norr om Ljusterö och tillhör Österåkers kommun. Siarö är i huvudsak bebyggt med
fritidshus. Ön var militärstrategiskt intressant i samband med andra världskriget och här började
Siaröfortet byggas, men det flyttades senare till Kyrkogårdsön (se detta ord). På Siarö hade Jussi
Björling sitt sommarställe och det innehar fortfarande familjen Björling.
Namnet har en omständlig förklaring enligt Hjalmar Lindroth: ”I Siarnom (1405), Säyarne (1689).
Den första formens ålder förbjuder oss att tänka på bortfallet dh mellan vokalerna. Lösningen ger oss
öns topografi. Mitt på ön ligger en insjö. Den är nästan runtom omgiven av höjder och har således
funnits sedan långt tillbaka (antagligen var den då större åt öster). Det är denna sjö som föranlett
namnet: Side-arn − »holmen med sjön«. Där av har i uppländskan enligt min tanke fullt ljudlagsenligt
(och ulan att accent-reduktion varit villkor) blivit Si-arn-. Sinnaren.”
Sidön – se Rådmansö.
Sikmarö i Blidö socken, Norrtälje kommun, är nog mest känt för Sikmarösundet i dag, eftersom den
tidigare ön är uppgrundad och numera ingår i Blidö (se detta namn) och avgränsas i dagsläget vid
Notholmen av en vägbank mot insjöviken Putten. I andra ändan mot Strömsviken och Blidösundet är det
alltså uppgrundat och igenväxt. Sikmarösundet utgör en del av kung Valdemars segelled från 1200-talet
− då omnämnt som Sicmar. År 1535 skrevs namnet Cikmar, år 1567 Sichmar och år 1777 Sikmarö.
Namnet förled sik torde ha med ”fisken sik” (ordning laxartade fuskar) att göra. Efterleden mar
betyder ”en grund havsvik”.
Singö är en ö och socken som tidigare ingick i Väddö och Häverö skeppslag, men som sedan 1971 ingår
i Norrtälje kommun. Socknen bildades i slutet av 1500-talet genom en utbrytning ur Häverö socken.
Singö socken ligger norr om Väddö och omfattar Singö och Fogdö med Ålands hav i öster liksom flera
mindre öar. Socknens öar är bergiga och skogklädda. Namnet skrevs år 1334 Singæ, år 1509 Singen,
och ursprungligen Singa med oklar tolkning.
Namnet har föreslagits innehålla ett adjektiv bildat till dialektordet sina, sena − ”visset, på rot över
vintern stående gräs; förna”.
Själbottna eller Skälbottna är en ö som man finner i Blidö socken, Norrtälje kommun. Ön ligger
mellan Yxlan och Östra Lagnö. Namnet skrevs Siälebotnen år 1566, Siälabottna år 1567, och
Skiälhlbottna år 1680. Nordöstra halvan av ön tillhör sedan 1977 Själbottna-Östra Lagnö naturreservat,
som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län. Ett område i nordost kring Långnäsholmarna
är fågelskyddsområde.
16
Namnets förled är det dialektala djurnamnet själ ”säl”. Det kan ha varit den nuvarande Byviken som
var en sälvik. Efterleden bottna ”botten” i Roslagen är knutet till vikar, vanligtvis till den inre,
upplandade delen av en vik.
Skarvs skärgård eller Skarv är en ögrupp i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, och ligger längst ut
i skärgården, cirka sex sjömil norr om Svenska Högarna. Namnet skrevs Skarff år 1572. Redan 1558
blev Skarv ett kronohamnsfiske med en tillsatt hamnfogde. Själva hamnen låg på Bodskäret. Efter det
att kronohamnsfisket betydelse hade minskat så såldes Skarv 1854 till Johan Sjöblom från ön
Norröra vilken i sin tur sålde ut andelar till skärgårdsbor från Norröra och Svartlöga. Skarv är en typisk
utskärgård – här finns inga träd eller buskar utan öarna består av kala granithällar där mossa, gräs och
blommor växer i klippskrevorna. Den lilla jordmån som finns är dock mycket näringsrik tack vare att
den gödslas av fågelspillning.
Namnet kommer förstås från storskarven, som i långa tider bidragit med gödselmedlet.
Skälbottna – se Själbottna.
Sladdarön är en ö i norra Roslagen, Gräsö socken, Östhammars kommun, och ligger nära gränsen
till Norrtälje kommun. Sladdarö nämns första gången 1543 då ön var ett frälsegods under Abraham
Eriksson Leijonhufvud, ståthållare och svåger till Gustav Vasa. Ön skiljer sig från Ormön i väster och
Stora Risten i norr med smala sund men Sladdarön har bara ett fåtal bofasta och fritidsboende jämfört
med dessa två öar. Vissa mindre öar är numera hopvuxna med Sladdarön. Ön kan man bara nå via båt,
exempelvis från Singö eller Gräsö. Tidigare har man brutit järnmalm på ön, men halten av järn var dock
inte så hög som man hade hoppats så gruvan gick i konkurs 1868.
Namnet har betydelsen ”(trång) dalgång” vilket visas med en blick på kartan. En skåra sträcker sig
mellan höjder tvärs över ön, enligt språkvetaren Hjalmar Lindroths tolkning.
Slätön-Medholma är ett naturreservat som ligger i norra Roslagen, Börstils socken, Östhammars
kommun. Namnet var Slätön redan 1635. Reservatet består av de två historiska skifteslagen, "byarna",
Slätön och Medholmen som förutom de två "huvudöarna". Skyddsområdet är beläget väster
om Singöfjärden och öster om Raggarön och Galtfjärden. Området är cirka 375 hektar stort och består
av ett antal öar. Slätön, Medholmen, Yxeln och Askholmen är de största. På östra Slätön finns fyren Slätö.
Namnet Slätö verkar inte vara utforskat, men det kan möjligen ha med öns topografi (terrängens
fysiska form) att göra.
Spillersboda är en mindre ort i Frötuna socken, Norrtälje kommun. År 1535 omnämns orten första
gången. På 1700-talet fanns tre gårdar där, två i Mutsunda och en i Spillersboda. Granne ligger Håtö,
den gård där von Schewens hörde hemma.
Namnets härstamning vet man inte med säkerhet, men en trolig förklaring är att det handlar om fiske.
Första leden spillers kan syfta på det något ovanliga och udda ”fiskeredskapet utterbräda” som också
kallas ”spillernot”. Andra ledet i namnet, boda, kan betyda ”säsongsmässigt använd bebyggelse”,
exempelvis för den tid när fisken gick in för att leka.
17
Stomnarö är en ö i Länna socken, Norrtälje kommun. Ön ligger strax utanför Spillersboda och inte
långt från farleden till Åland. Slomparöö skrevs det i jordeboken 1636.
Namnet härrör sig nog till ordet stump(er) och innebörden har snarast varit ”holmen som ser ut som
en stump” (ett avslaget stycke, en tjock klump). En likartad betydelse kan tänkas även om uttrycken
stomm (eller stomn), detta enligt språkvetaren Hjalmar Lindroth.
Stora Risten är en ö i norra Roslagen, Gräsö socken, Östhammars kommun. På ön har det funnits
bofasta invånare ända sedan medeltiden. Stora Risten är belägen söder om Gräsö och norr om
Ormön och Sladdarön. På Stora Risten bedrivs kommersiellt fiske. Tidigare stavningar av ön har varit:
St. Risten, Risten (1716) och Stora Rissten.
Namnet verkar inte vara utforskat. Ordet rist kan dels vara ”främre delen av en plog” och dels Rist
(valkyria), ”en av guden Odens två tjänarinnor”.
Stora Vitkobben – se Svenska Stenarna.
Storyttern eller Storkobben - se Svenska Björn.
Storön – se Svenska högarna.
Sundskär i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, är en cirka 1,5 kilometer lång ö som ligger
3,5 sjömil sydost om Kapellskär. Sundskär har varit bebott sedan 1500-talet. År 1628 fanns här två
gårdar och år 1668 hade antalet gårdar ökat till fem. Den första kartan över Sundskär ritades av Johan
Werving år 1709, men kartan var dock mycket enkel och torftig på detaljer. Ön gjordes riksbekant av
den moderate politikern Gösta Bohman som hade sitt sommarresidens på Sundskär. Se också
beskrivningen av Vidinge.
Namnet Sundskärs betydelse verkar tala för sig självt.
Svartklubben i Singö socken, Norrtälje kommun, är en holme/skär och fyrplats belägen öster
om Singö i Roslagens norra skärgård. Fyrbyggnaden stod färdig år 1820 består av ett massivt, 12 meter
högt, runt stentorn. Det byggdes för att eldas med en stenkol, därför dess tjocklek. Sjöfartsverket är ägare
till fyren, men de gamla fyrvaktarbostäderna är försålda till privatpersoner. Fyrbyggnaden är statligt
byggnadsminne.
Namnet på holmen verkar inte vara utforskat men förleden är ofta använd i ö-namn för att ange mörk
färg (hos berget), vilken nog dominerar holmen. Efterleden klubb(e) betyder ”liten, hög holme”, liksom
också ”grovt trästycke” eller ”träkloss, klump”.
18
Svartlöga är en ö utanför Blidö i Blidö socken, Norrtälje kommun, och alltså belägen i den norra
ytterskärgården. Namnet skrevs Suarthelöö år 1535, Suarttalöga 1567 och Svartlöga år 1784. Under
många hundra år har människor haft sin försörjning här, men nu är ön en idyll befolkad av enstaka
bofasta liksom av sommargäster. År 1799 skrev man: ”Siöfogel och Siöfogeläg Wankas här ymnigt”.
Svartlöga var en av de få öarna i Roslagen som klarade sig helt från rysshärjningarna 1719. Närmaste
hamn på fastlandet är Furusund.
Namnets förled är ofta använt i ö-namn för att ange mörk färg (hos berget), vilken nog dominerar öns
bergarter. Efterleden kan kopplas till det fornsvenska ordet lögh för ”bad” i betydelsen ”handfat,
vattenbassäng”.
Svartnö är en ö i Länna socken, Norrtälje kommun. Ön ligger mellan Humlö och Furusund, cirka
23 kilometer från Penningby vägskäl. Östra halvan benämns Eknö. Eknö var förut en egen ö, men
genom landhöjning och igenslamning av den trånga och grunda passagen, kallad Eknöströmmen och
Eknösundet i äldre tider, så hör de båda nu ihop. Det var på Svartnö som Hugo Alfvén i sin ungdom
tillbringade några somrar på den gård där också August Söderman, en annan äktsvensk musiker, hade
bott före honom.
Namnets förled i ordet Svartnö är ofta använt i ö-namn för att ange mörk färg (hos berget) – se också
förklaring av namnet för Tvärnö – och namnet Eknö bör alltså vara ”den ekbevuxna ön” och där n-et
bör räknas bort. Det fornsvenska adjektivet ekin (ekn) har betydelsen ”ekbevuxen”.
Svenska Björn i Blidö socken, Norrtälje kommun, vars genuina namn är Storyttern eller Storkobben,
längts österut, är en 32 meter hög orangesvart kassunfyr som invigdes 1968. Den är belägen på
internationellt vatten utanför Stockholms östra skärgård och varnar för en samling grund. År 1866
stationerades ett fyrskepp utanför skäret Svenska Björn. Efter omfattade sjömätningsarbete under slutet
av 1800-talet då grundryggen som sträcker sig från Svenska Stenarna mot Åland kartlades valde man
att 1884 flytta fyrskeppet längre österut till den position fyren har idag.
Namnet har ingen riktigt klar tydning. Författaren Sven Barthel skriver: ”… den spridda och glesa
grupp av kobbar, grund och bränningar som officiellt heter Svenska Björn (…) i skärgården aldrig får
heta annat än Bådarna.”
Svenska Högarna i Blidö socken, Norrtälje kommun, har ett rätt gammalt namn: Swenska högen år
1508, Swenska-hoga och Svenskhögarna under 1600-talet och Swenska Högars år 1730. Det är
en ögrupp och ett naturreservat. På den största ön, Storön, finns en fyrplats som också heter Svenska
Högarna. Ögruppen är en av Stockholms norra skärgårds ostligaste utposter och den ligger cirka
18 distansminuter rakt öster om nordspetsen på Möja. Svenska Högarna nämns i skrifter från Julita
kloster i Södermanland redan år 1488. Författaren F. V. Radloff skriver: ”… och på största ön finnes en
liten insjö, i hvilken fångas rudor.”
Namnets sättning: Författaren Nils Gustaf Stahre skriver att namnets senare led, Högarna, Höga, är
anmärkningsvärd. Såvitt han känner till har den ingen motsvarighet i skärgårdens ö-namn, och han
håller det inte för osannolikt att namnet Svenska Högarna är en ombildning av ett ursprungligt arnnamn: ”Högarn(a)”.
19
Svenska Stenarna i Blidö socken, Norrtälje kommun, är en ögrupp 13 sjömil öster om Rödlöga och är
den ostligaste delen av Stockholms skärgård. År 1730 skrevs namnet Skorstena. Svenska Stenarna består
de två öarna Stora och Lilla Vitkobben samt de intilliggande kobbarna Remmaren, Vackerberg och
Lerbergsknuven. Öarna består av kala granithällar med endast sparsamma fläckar av gräs på Stora
Vitkobben som är den största ön. På dess högsta punkt står en 12 meter hög båk. Stora och Lilla
Vitkobbarna och vattnet 400 meter runtom är sälskyddsområde där tillträdesförbud råder under mars
och april månader.
Namnet verkar inte ha någon egentlig beskrivning i litteraturen. Nils Gustaf Stahre skriver så här:
”Namnet bör vara givet för utifrån kommande sjöfarare.”
Sälskär – se Kallskär.
Sässön (som också stavas Sessön), förr Sensö, en tidigare ö belägen öster om Norrtälje stad i Norrtälje
socken och kommun vid Norrtäljefjärdens norra strand och nära Långgarn. Men Sässön är alltså numera
en halvö, som omfattar totalt 7,4 hektar. I dagens läge består den av ädellövhagar.
Namnet egentliga betydelse är tyvärr höljd i dunkel. Någon svensk synonym till ordet ser inte ut att
finnas.
Söderskärgården – se Lygna.
Söderön är en före detta ö och numera en större halvö i Börstils socken, Östhammars kommun. Halvön
sträcker sig nära 15 km, från Söderby-Karlsäng i väster till Kasfjärden i öster, och ligger strax öster
om Östhammar och söder om Öregrund. Från ön finns en broförbindelse i söder till Tvärnö.
Namnet är verkar självkart: Läget i förhållande till Öregrund har gett namnet.
Söderöra ligger i Blidö socken, Norrtälje kommun. År 1709 skrev man om ön: ”Siöfogel wankas här
och nogh”. Ön är en av dem som valdes av Astrid Lindgren för att spela in filmerna och serien om livet
på Saltkråkan. Man känner än idag lätt igen miljöerna både på Söderöra och på grannön Norröra.
Namnet kommer av att ör i Söderöra liksom i Norröra helt enkelt är ”grovt grus, grusbank, revel”.
Över öarna löper nämligen ett stort klapperstensfält som går i dagen ovanför Söderöra by och över ett
stort område där ingen växtlighet fått fäste.
Tjockö i Rådmansö socken, Norrtälje kommun, var tidigare historiskt (ö)känt för smuggling och andra
mindre smickrande affärer. Öns norra sida har kallats Rovholmen därför att man i forna tider tände eldar
och lyktor för att leda fartyg att stranda på grunden. Därefter slogs de skeppsbrutna brutalt ihjäl och man
plundrade vraken (påstås det). På 1600-talet skrev man Tiuckön och Tiocköön och år 1719 Tyrckön. Den
östligaste delen öster om Långvarp var tidigare en särskild ö och som logiskt hette Österön. Udden där
fyren står var också den en ö med namnet Tunholm. Konstnären John Bauer vistades under en tid på
Tjockö och målade här ett av sina mest kända verk – Sagoprinsessan.
20
Namnet på ön betyder ”den vida eller breda” ön.
Tjuvholmen i Norrtälje socken och kommun är den lilla runda ön vid inloppet till Norrtälje. Holmen
ligger som en propp i halsen. Samma sak är det ju med Stockholm, där en holme stockar och hindrar
vattnet från Mälaren.
Namnet har som första led ordet tjuv, av rospiggskans tjyvas, riksspråket ”kvävas”.
Tvärnö är en halvö, tidigare en ö, i Hargs socken, Östhammars kommun. Ön ligger cirka fem kilometer
sydöst om Östhammar vid Östhammarsfjärden. Tvärnö nämns i skrift första gången år 1349. ”Erik i
twärne” skrivs det i en dombok 1490. Under Gustav Vasas regeringstid infördes jordeboken år 1540
med uppgifter om gårdarna på ön. Därefter vid ett antal olika tidpunkter där skilda stavningar av öns
namn noterades, exempelvis Tuernne år 1571. På 1700-talet skrevs namnet Twärnö. År 2006 bildades
Östra Tvärnö naturreservat, vilket förvaltas av Upplandsstiftelsen.
Namnet: I en artikel i Ortnamnsregistret kan man läsa att n:et mellan ”Tvär-” och ”-ö” är en sorts
sammansättningsfog som finns i ett flertal namn på öar i såväl Mälartrakten som Södertörn och
Roslagen. Exempel: Svartnö, Eknö och Lagnö. Av det kan man dra slutsatsen att den förled som ska
tolkas är Tvär (och inte Tvärn). Ingen ortnamnsforskare tycks ha skrivit något mer om namnet.
Tyvö i Vätö socken, Norrtälje kommun, är en ö som ligger cirka två sjömil nordost om Rådmansölandet och vid Norrtäljefjärdens mynning. Det är en 1,5 km lång och drygt 1,5 km bred ö. Tyvö ägs
idag av Stiftelsen Gunnar och Elsa Jäderlunds minne. Norra delen av ön är obebyggd, eftersom området
under lång tid varit militärt område. Vid ångbåtsbryggan belägen på västra sidan ligger öns stolthet
Paviljongen, som funnits där sedan 1933.
Namnet har tidigare varit ”Tyfö”. Ön har nämligen två utskjutande uddar, vilka bildar en tjuga
(hötjuga) och tjuga heter tyva i den inhemska dialekten.
Understen är en ö i Singö socken, Norrtälje kommun och är den allra nordligaste punkten i Stockholms
län. Ön ligger där Ålands hav övergår i Södra Kvarken. Ön har en angöringsfyr och kan sägas ligga mitt
emellan Uppland och Åland. Den är belägen 27 kilometer öster om Öregrund. Fyren blev statligt
byggnadsminne 1935, vilket gäller gamla tornet. Förslag finns på ökat byggnadsminne för hela ön. Ön
är militärt skyddsområde och får inte besökas utan tillstånd.
Namnet har av allt att döma inte fått någon dokumenterad uttydning. Troligt är att det har att göra
med något undervattensgrund.
Vangsunda – tidigare en ö – är en ort på södra änden av ön Yxlan i Blidö socken, Norrtälje kommun.
Vangsunda är känt sedan 1500-talet. Olaus Petri omtalade ön såsom Vångs öön, men från början av
1600-talet omtalas den som Lustholmen. Anledningen till namnbytet var att det byggdes ett kungligt
lusthus på ön – uppfört av Johan III på 1590-talet. Senare fick platsen uppenbarligen tillbaka sitt gamla
21
namn. Vid sekelskiftet 1800/1900 var byn känd för sina skutbyggen de flesta under ledning av
båtmästaren Jan Erik Jansson.
Namnet på byn kommer av nordiska ordet för vang eller vång vilket betyder ”gärde eller äga och i
vissa fall även våt äng”. Sundet med gärdena eller våta ängarna är det sund som fanns mellan Byviken
norr om och Västerfladen söder om byn för 600 till 700 år sedan och som nu genom landhöjningen blivit
Hemängen.
Vettershaga är en småort i södra delen av Länna socken, Norrtälje kommun och vid Bergshamravikens inlopp. Byn präglas av jordbruksbygd och har tidigare varit hemmahamn för många av
de roslagsskutor som flitigt fraktade varor – mest ved – från skärgården och senare från i stort sett
hela östersjöområdet till Stockholm.
Namnet: År 1409 benämndes byn Witelshaga. Ortnamn med förlederna viti eller vitul kan ofta
härledas till ”en plats där en vårdkase eller liknande signaltjänst funnits”. Vettershaga kan alltså
betyda ”hagen nedanför vårdkasen”.
Vidinge är en ö i Stockholms norra skärgård, i Rådmansö socken, Norrtälje kommun. Ön är cirka två
kilometer lång och ligger fyra sjömil norr om Rödlöga. Vidinge är också namnet på ögruppen med de
intilliggande öarna. Ön är låglänt och domineras av den grunda lagunen Storfladen med dess
strandängar. Storfladen står i förbindelse med Östersjön i norr och söder via grävda och muddrade
kanaler. Över den södra kanalen går en spång som förbinder västra och östra Vidinge. Delar av östra
Vidinge, delar av Österöran samt några mindre, intilliggande holmar ingår i Vidinge naturreservat. År
1545 skrev man Vidinge och år 1716 skrevs Vidinge Hemlandet. Natten mellan den 2 och 3 mars 1888
överraskades sju ungdomar från Vidinge på väg hem från ett bönemöte på Sundskär av en snöstorm och
gick vilse och alla frös tragiskt nog ihjäl på Ådskärsfjärdens is.
Namnet Vidinge kan vara bildat till vide, (videsläktet »Salix« – är arter i ett växtsläkte som växer som
träd, buskar, ris eller örtlika dvärgbuskar), men det är också tänkbart att det är fråga om en bildning
till det fornsvenska vidher ”skog”. Det senare enligt författaren Nils Gustaf Stahre.
Väddö, Väddö socken, Norrtälje kommun, är en socken som tillhör gamla Väddö och Häverö
skeppslag. I söder övergår Väddö till Granö, Barnens ö (Lingslätö) och Björkö. I norr finns
broförbindelse till Fogdö och Singö. Öns namn skrevs Veddön 1528, på Olaus Magnus’ ”Charta
Marina”, 1539, kan man läsa Vädde.
Namnet som kommer från ö-namnet som år 1376 skrevs Wæddø och innehåller vedha som betyder
”jaga, fiska” – ”ön där man jagar och/eller fiskar”.
Väringsö är en ö i tillhörande Vettershaga i Länna socken, Norrtälje kommun. Ön Ängsö (se detta ord)
tillhörde Väringsö innan den avstyckades för att bli nationalpark år 1909. På norra delen av Väringsö
finns järnåldersgravar. Under rysshärjningarna landsteg angriparna också på Väringsö och där finns
36 s.k. ryssugnar som kartlades vid en inventering 1957.
Namnets förled väring antyder en koppling till vikingatiden. Väring (av fornnordiska væringr,
"edsvuren") – en nordisk term syftande på de vikingatida krigare som från 900-talet till 1100-talet tog
lejd hos den bysantinske kejsaren i dennes livgarde, väringagardet. Men öns placering i Furusundsleden
och i ett av inloppen till den långa Bergshamraviken gjorde den lämplig för en vårdkase, ett
22
signalsystem med eldar som kunde tändas för att varna om fientliga farkoster närmade sig. Det bekräftas
av att öns södra udde bär namnet Varnäset och ställen med förledet var har varit platser för sådana
vårdkasar. Därmed är namnets ursprung förmodligen Varnäsön snarare än att den namngivits efter
vikingatida väringar.
Värlingsö i Hargs socken, Östhammars kommun, är en bebodd ö i norra Roslagen. Ön är cirka tre
kvadratkilometer stor och är utan broförbindelse till fastlandet. Den ligger mellan Tvärnö i norr,
Hargshamn i söder, Galtfjärden i öster och i väster Östhammarsfjärden. Tidigare har ön hetat Verlinge
(”sigge i verlinge”) år 1430, Verliga år 1555, Virlinge (”Iingil i Virlinge”) år 1571, Welhinga år 1573,
Värlinghön år 1589, Wärlinga år 1609, Värlinge år 1689, Wällingsön och Wellings öön på 1700-talet.
Namnet har alltså haft en lång rad olika stavningar. Förleden kan möjligen ha en likartad uttydningar
som de för Väringsö (se ovan). Vid Ortnamnsarkivet i Uppsala anser man att den förstnämnda teorin
(den om väringar) är osannolik, men man har heller inget belägg för någon annan tolkning.
Vässarön är en ö i Gräsö socken, Östhammars kommun, och ägs av Stockholms Scoutdistrikt. Ön ligger
cirka sju kilometer sydost om Gräsös sydspets och ungefär halvvägs mellan Öregrund och Grisslehamn.
Vässarö omnämns första gången 1452 i samband med att arrendet gick i arv. År 1471 skrev man
Wisersöy, men 1571 hette det Wasen Såssöö, för att år 1686 heta Wässärsöhn liksom Wessarsiöö och
något senare, år 1689, skrevs namnet Wäsers ön. På 1700-talet Wäserö och Wessars-ön.
Namnets skiftningar ter sig lite mystiska. Scouterna svarar följande på förfrågan: ”Från gamla kartor
har vi noterat att ön har hetat Westerön. Det är ju lite lustigt eftersom ön ligger öster om fastlandet.”
Språkvetaren Hjalmar Lindroth hade ett par teorier: ”Wiese »äng«, egentligen säkert »sumpig mark,
sumpäng«. Man har redan tidigare menat sig finna detta i ett svenskt ortnamn, men jag är inte övertygad
om att detta är riktigt. En betydelse »holmen med (de fuktiga) ängarna (eller ängen)« synes kunna finna
stöd i topografin.”
Västerön – se Kudoxa.
Vättersö är en ö norr om Ljusterö i Stockholms norra skärgård och tillhör Ljusterö socken, Österåkers
kommun. Ön har en total areal på 97 hektar och en varierande natur med ekbackar, tallskog, lavbeklädda
hällar och ängar som tidigare var brukad åkermark. Bebyggelsen består av ett drygt hundratal fritidshus.
På 1600-talet skrev man Vetters Öhn, år 1716 skrevs det Wästeröhn och år 1853 Wettersön.
Namnet har ingen känd tydning, men kan kanske jämföras med den för Vettershaga (se detta ord).
Vätö i Vätö socken är en större ö i Norrtälje kommun. Vätö socken ligger nordost om Norrtälje och
omfattar ön Vätö, en del av fastlandet nordväst därom och fler öar i skärgården. Centralorten på Vätö är
samhället Harg. Den största arbetsgivaren på Vätö var tidigare stenbrottet i Vätöberg, där man bröt
granit. Flera kända statyer och monument är skapade av granit från Vätöberg, bland annat fundamentet
till statyn av Birger jarl på Birger jarls torg i Stockholm. Namnet skrevs Vätö redan på 1540-talet,
tidigare Væta, Vætu och Vætø år 1409. På 1600-talet skrev man Wäthöön. (År 1730 skrevs namnet
Wäfön, men det var nog en felskrivning.)
23
Namnet kommer av vät som betyder ”pöl, träsk eller grunt vatten som torkat ur”. Troligen syftar
namnet på öns grunda vikar, som ännu under vikingatid har skurit långt in i ön.
Yxlan i Blidö socken, Norrtälje kommun, är en långsmal ö som ligger mellan fastlandet – vid Furusund
– och Blidö. Ön omnämndes i kung Valdemars segelled som Øslӕ och Østӕ. På den tiden var Yxlan
uppdelad i flera öar och namnet refererar antagligen bara till just den del där själva byn Yxlö fortfarande
ligger. År 1530 skrev man namnet Yxlöön och år 1741 Yxland.
Namnets ursprung är oklart, men författaren Axel Quist skrev 1930: ”Yxlö kommer troligen av oxel.”
Nils Gustaf Stahre skrev 1953: ”Man kunde möjligen tänka sig något samband med trädnamnet oxel”,
men flera andra tolkningar finns, exempelvis att det tidiga namnet Øsla skulle kunna kopplas till det
smala sundet vid ön. Os är då ”ett smalt inlopp till en fjärd, ett lång och smalt sund”.
Ängsö är en ö i Länna socken, Norrtälje kommun och är officiell nationalpark sedan år 1909 i
Roslagens innerskärgård. På 1600-talet utgjordes Ängsö av två öar med ett sund emellan och då stavade
man namnet Engzöijar. Ängsö omnämndes på 1620-talet i samband med bygget av Vasaskeppet, då
Anna Bååt sålde skeppsvirke från Ängsö till kronan. På Ängsö finns i en rastbod en permanent
utställning om nationalparken. En fin naturstig att vandra finns där också. Naturbevakaren på ön
erbjuder guidade turer. Sydostudden på Ängsö heter Hästholmen, ett namn som finns på många ställen
i Stockholms skärgård.
Namnet Ängsö är sammansatt av genitiv av änge ”ängsmark” och ö och kommer av de natursköna
och rikt blommande ängarna.
Äpplarö är en ö i Stockholms mellersta skärgård. Den ligger i Ljusterö socken, Österåkers kommun,
norr om Ingmarsö. År 1545 stavades namnet Äblere, år 1630 Äpplaröö, år 1716 Äpplarö, men tidigare
Äpplarn och ännu tidigare äpleröön (enligt språkvetaren Hjalmar Lindroth). Området är numera
naturreservat. På Äpplarö finns betesmarker, våtmarker, hällmarker, barrskog och lövskog. År 1646
köpte Lennart Torstenson, greve, general, riksråd och fältmarskalk, skatterätten till bland annat Äpplarö
och blev därmed skärgårdens störste godsägare. Under epoken för ångbåtar påbörjades det storskaliga
projektet Äpplaröbaden 1903, men det gick i konkurs redan 1910.
Namnets förled är äp(p)le/vildäpple, slutledet är arn, med betydelsen ”upphöjning, klippa”. Troligt
är att det på ön växte en del vildäppelträd.
Öregrund är en tätort och en del av Östhammars kommun. Öregrund är en av Sveriges bäst bevarade
trästäder och trots att staden har brunnit sju gånger så är huvuddelen av bebyggelsen från 1700- eller
1800-talet.
Namnet Öregrunds förled ör/öre betyder ”sandrevel” så troligen är det Dummelgrundet utanför den
naturliga hamnviken som gett platsen dess namn.
Örskär – en utpost mot havet – är en ö tillhörande Gräsö socken i Östhammars kommun. Den är cirka
400 hektar stor och drygt 50 % av öns yta är naturreservat och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Ön är
24
berömd för sin blomsterprakt och inte mindre än 18 olika orkidéarter har noterats. På Örskär har det
funnits fyrplats sedan 1600-talet, och den är näst efter Landsorts fyr den äldsta fyrplatsen i Sverige. Ön
kan man nå med passbåt från Gräsö.
Namnets förled ör är från allmogens benämning för ”grovt, stenigt grus”. Vid Upplandskusten har
ordet ör dock kommit att användas även om holmar och skär av annan beskaffenhet, vilket illustreras
av just Örskär, som huvudsakligen består av gnejs.
Österön – se Tjockö.
Östra Lagnö är en ö i Ljusterö socken, Österåkers kommun i Stockholms skärgård. Östra Lagnö ligger
på norra delen av Ljusterö. Ön är omnämnd som Enlang i kung Valdemars seglingsbeskrivning. Östra
Lagnö drabbades hårt vid rysshärjningarna 1719 och öns två frälsehemman plundrades och brändes av
ryssarna. När ångbåtstrafiken kom igång på 1800-talet hyrde många stockholmare sommarställen på ön.
Det blev då också en möjlighet för Albert Engström, Bruno Liljefors, Anders Zorn m.fl. att starta den
första konstnärskolonin på ön år 1894.
Namnet Lagnö lär komma från det gamla begreppet lagna eller idag lana, vilket betyder att ”man
lägger ett antal fisknät efter varandra, vilka bildar en lång rad, alltså en lagna eller lana”. Tore
Österman i Östra Lagnö gav mig denna goda förklaring.
Roland Palmquist text 2016 ©
***
Mina främsta källor: Nils Gustaf Stahre: ”Ortnamn i Stockholms skärgård” 1986; Karta Norrtälje
kommun: http://www.norrtalje.se/info/om-norrtalje/var-karta/ 2016; Wikipedia: allmän information om
de flesta av Roslagskustens öar 2016; liksom: https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_ortnamnsefterled
2016; Hjalmar Lindroth: ”En omdebatterad önamnsgrupp”(i Fornvännen 1914); Ortnamnsregistret,
Uppsala: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret/sok-i-registret.html
2016; Åke Gehlin: ”Kring ortnamn i Stockholms skärgård” 1982; Fredric Vilhelm Radloff: ”Beskrifning
öfver Roslagen” 1805 (nytryck 1909); Andra reviderade upplagan av ”Svenskt ortnamnslexikon” (2016),
utarbetat inom Institutet för språk och folkminnen och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala
universitet – redaktör: Mats Wahlberg.