,3 Bryssel den 28 november 2001 .RPPLVVLRQHQI|UHVOnUWLOOQlUPQLQJDYODJVWLIWQLQJHQ RPUDVLVWLVNDEURWWLQRP(8 (XURSHLVNDNRPPLVVLRQHQI|UHVORJLGDJDWWUDVLVWLVNDRFKIUlPOLQJVILHQWOLJD JlUQLQJDUVNDOOOHGDWLOOVDPPDSnI|OMGHULDOODPHGOHPVVWDWHU,HWWI|UVODJWLOO UDPEHVOXW HWW LQVWUXPHQW I|U VWUDIIUlWWVOLJ ODJVWLIWQLQJ VRP DQWRJV L GDJ EHWRQDU NRPPLVVLRQHQ DWW GH VRP EHJnU UDVLVWLVND RFK IUlPOLQJVILHQWOLJD EURWW PnVWH VWlOODV LQI|U UlWWD RFK DWW GRPVWRODUQD L KHOD (XURSD PnVWH KD P|MOLJKHWDWWXWG|PDOlPSOLJDRFKSURSRUWLRQHUOLJDSnI|OMGHU'DJHQVI|UVODJ lURFNVnHQVWDUNYDUQLQJVVLJQDOWLOOGHPVRP|YHUYlJHUDWWEHJnGHQQDW\S DY EURWW 'H EURWW VRP RPIDWWDV DY I|UVODJHW lU EODQG DQQDW RIIHQWOLJ XSSPDQLQJ WLOO YnOG HOOHU KDWLUDVLVWLVND HOOHU IUlPOLQJVILHQWOLJD V\IWHQ VDPW DWW OHGD VW|GMD HOOHU GHOWD L HQ UDVLVWLVN HOOHU IUlPOLQJVILHQWOLJ JUXSSV YHUNVDPKHW )|U GHVVD JlUQLQJDU I|UHVOnV HWW IULKHWVVWUDII Sn PLQVW WYn nU 2IIHQWOLJVSULGQLQJDYUDVLVWLVNWPDWHULDOPnVWHRFNVnEHWUDNWDVVRPHWWEURWW RDYVHWWPHGHOLQNOXVLYH,QWHUQHW António Vitorino, kommissionär för rättsliga och inrikes frågor, välkomnade förslaget och sade: "Inget land i Europeiska unionen är befriat från rasism. Även om det finns positiva tecken, finns det fortfarande skäl till oro. Alla medlemsstater har antagit lagstiftning som förbjuder rasistiska gärningar eller uppmaning till rashat. Det finns dock fortfarande stora skillnader i omfattning, innehåll och tillämpning och det är dags att driva arbetet vidare på europeisk nivå." Detta rambeslut har två syften: för det första att se till att rasism och främlingsfientlighet i alla medlemsstater är belagda med effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder, som är tillräckliga för utlämning eller överlämnande, och för det andra att förbättra och uppmuntra rättsligt samarbete genom att avlägsna eventuella hinder för detta. I förslaget till rambeslut fastställs att samma rasistiska och främlingsfientliga gärningar skall vara straffbara i alla medlemsstater. Det innebär att EU får en gemensam straffrättslig inställning till dessa brott. Naturligtvis har medlemsstaterna rätt att gå ännu längre i sin lagstiftning. I rambeslutet fastställs det minimum av tillnärmning som behövs för att medlemsstaternas lagstiftning skall bli heltäckande och för att ett effektivt rättsligt samarbete skall kunna utvecklas. I en gemensam åtgärd från 1996 finns redan en uppräkning av brott. Den kompletteras nu med flera typer av gärningar, som skall kriminaliseras i alla medlemsstater. En annan nyhet i förhållande till den gemensamma åtgärden är att medlemsstaterna inte längre kan välja mellan att kriminalisera gärningarna eller att göra undantag från principen om dubbel straffbarhet (som gäller vid utlämning), utan de åläggs nu att kriminalisera gärningarna. Den 7 juni 2001 hölls ett expertmöte där man diskuterade vissa frågor som behandlas i kommissionens förslag. Experterna stödde förslaget att ålägga medlemsstaterna att kriminalisera rasistiska och främlingsfientliga gärningar. Gemensamma brottsbeskrivningar och påföljder underlättar också rättsligt samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Dessutom innehåller förslaget åtgärder som kan förbättra överensstämmelsen mellan medlemsstaternas lagstiftning, till exempel bestämmelser om domstols behörighet, utlämning och utbyte av information, vilket också främjar samordning av brottsutredningar och rättegångar i vissa fall. Den gemensamma åtgärden från 1996 påverkade inte några skyldigheter som medlemsstaterna hade enligt andra internationella instrument och detta gäller även det nya förslaget till rambeslut. Framför allt måste man respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, till exempel yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten i artiklarna 10 och 11 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utövandet av dessa friheter måste vägas mot förebyggandet av oroligheter eller brott och skyddet av andra personers anseende eller rättigheter. Förslaget innehåller också bestämmelser om att en gärningsmans rasistiska avsikter skall betraktas som en försvårande omständighet vid fastställandet av hur allvarligt ett "vanligt" brott är. Hänsyn skall också tas till om gärningsmannen begår brottet i sin yrkesutövning. 2