,3 Strasbourg den 12 december 2001 *U|QERN RP ELOGDQGHW DY HQ HXURSHLVN nNODJDU P\QGLJKHW I|U GHW VWUDIIUlWWVOLJD VN\GGHW DY JHPHQVNDSHQVHNRQRPLVNDLQWUHVVHQ %HNlPSQLQJHQ DY EHGUlJHULHU PRW JHPHQVNDSHQV EXGJHW lU HQ DY (XURSHLVNDNRPPLVVLRQHQVYLNWLJDUHSROLWLVNDSULRULWHULQJDU%LOGDQGHWDYHQ HXURSHLVND nNODJDUP\QGLJKHW PHG DQVYDU I|U VN\GGHW DY JHPHQVNDSHQV HNRQRPLVNDLQWUHVVHQlUHQYLNWLJE\JJVWHQLNRPPLVVLRQHQVVWUDWHJLI|UDWW EHNlPSD EHGUlJHULHUQD ,GDJ KDU NRPPLVVLRQHQ Sn LQLWLDWLY DY NRPPLVVLRQlUHQ 0LFKDHOH 6FKUH\HU DQWDJLW HQ JU|QERN VRP SUHFLVHUDU I|UVODJHWRPDWWELOGDHQHXURSHLVNnNODJDUP\QGLJKHW*U|QERNHQGLVNXWHUDU P\QGLJKHWHQV UlWWVOLJD VWDWXV RFK XSSE\JJQDG YLOND EURWW VRP VNDOO RPIDWWDV DY GHVV EHIRJHQKHWHU SURFHVVUlWWVOLJD IUnJRU VDPW GRPVWRODUQDV NRQWUROO |YHU P\QGLJKHWHQ %HGUlJHULHU ULNWDGH PRW (8V EXGJHW PnVWH EHLYUDVNRQVHNYHQWRFKYHUNQLQJVIXOOWLKHOD(89LPnVWHJHPHQVDPWWlSSD WLOONU\SKnOHQLODJVWLIWQLQJHQ'HWI|UYlQWDUVLJVNDWWHEHWDODUQDRFK GHWPHG UlWWD I|UNODUDU 0LFKDHOH 6FKUH\HU +RQ EHWRQDU .RPPLVVLRQHQV I|UVODJ I|UHQDU HWW HIIHNWLYLVHUDW VN\GG DY JHPHQVNDSHQV ILQDQVHU PHG VXEVLGLDULWHWVSULQFLSHQ 'HW lU HQ YLNWLJ E\JJVWHQ L VNDSDQGHW DY HWW UlWWYLVDQV (8 *U|QERNHQ lU VWDUWVNRWWHW WLOO HQ EUHG RIIHQWOLJ GHEDWW PHG PHGOHPVVWDWHUQD RFK DOOD EHU|UGD SDUWHU VlUVNLOW MXULVWNnUHQ RP GHQ HXURSHLVND nNODJDUP\QGLJKHWHQV EHIRJHQKHWHU RFK IXQNWLRQVVlWW 0nOHW lU DWWVSULGDNXQVNDSRPGHWWDDPELWL|VDSURMHNW|YHUKHOD(XURSDRFKDWWILQQD GHElVWDP|MOLJDO|VQLQJDUQDI|UDWWXWIRUPDV\VWHPHW I dag görs stora ansträngningar för att bekämpa den ekonomiska och finansiella brottsligheten på internationell nivå. Den kriminalitet som särskilt riktar sig mot gemenskapens finanser får inte heller underskattas. Varje år försvinner flera hundra miljoner euro ur EU-budgeten. Dessutom finansierar denna brottslighet ibland andra brott. För kommissionen är bekämpningen av bedrägerier som skadar gemenskapen därför en prioritet. Vad gäller förebyggandet och uppspårningen av brott har mycket uppnåtts tack vare Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) och den konsekventa strategi man haft för att bekämpa bedrägerierna. Lagföringen förhindras dock i hög grad av den rättsliga uppsplittring som råder inom gemenskapen. I grönboken preciserar kommissionen sitt bidrag till regeringskonferensen i Nice. Kommissionen föreslog då att EG-fördraget skall kompletteras med en artikel om en europeiska åklagarmyndighet (ny artikel 280 a i EG-fördraget) med ansvar för det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. Enligt kommissionen bör man i EG-fördraget endast reglera utnämningen av EU:s åklagare, dennes uppdrag och hur han eller hon kan avsättas från sitt ämbete samt myndighetens viktigaste kännetecken. Alla övriga närmare bestämmelser, t.ex. myndighetens rättsliga ställning och funktionssätt skulle regleras sekundärrättsligt. Det är just dessa frågor som nu tas upp i grönboken: Grönboken behandlar den europeiska åklagarmyndighetens rättsliga ställning och uppbyggnad, de brott som skall omfattas av myndighetens befogenheter, processrättsliga frågor samt domstolarnas kontroll av den europeiska åklagarmyndighetens åtgärder liksom även förhållandet till de övriga aktörerna. Olika alternativ tas upp till diskussion och vidare redogörs för vilka lösningar som kommissionen själv föredrar i detta skede. Den europeiska åklagarmyndigheten skulle bli en oberoende rättsinstans med uppdrag att vid brott riktade mot gemenskapens ekonomiska intressen, t.ex. bedrägerier och korruption, sköta utredningarna och leda lagföringen av brotten över hela EU. Den europeiska åklagaren skulle väcka åtal inför behöriga nationella domstolar. Men själva domarna skulle dock även fortsatt avkunnas av de nationella domstolarna. Enligt kommissionens förslag skulle den europeiska åklagarmyndigheten ha en decentraliserad organisation (varje medlemsstat skulle ha delegerade europeiska åklagare). Kontrollen över deras arbete skulle skötas av nationella domare, som särskilt skulle ha till uppgift att övervaka respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna. Till sin hjälp har dessa domare de instrument, som nu utvecklas inom EU:s rättsliga samarbete (europeisk arresteringsorder) och de skulle agera med stöd i det ömsesidiga erkännandet av alla utredningsmetoder (t.ex. husrannsakan och beslag) som redan finns medlemsstaterna. För de straffbara handlingarna föreslås en variabel minimiharmonisering. Det finns inga planer på att skapa någon oberoende europeisk straffrättskodex. Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha följande uppgifter: • Den europeiska åklagarmyndigheten skulle samla bevismaterial för och emot den anklagade, så att en lagföring i förekommande fall kan inledas mot personer som begått brott vilka gemensamt har definierats för att skydda gemenskapens intressen. Den skulle alltså ha i uppdrag DWWOHGDRFKVDPRUGQD ODJI|ULQJHQ. Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha särskilda befogenheter med företräde framför de nationella lagföringsmyndigheternas befogenheter, men som griper in i varandra för att undvika överlappningar. • Den europeiska åklagarmyndigheten skulle med stöd av utredningsmyndigheterna (polisen) |YHUWD OHGQLQJHQ DY XWUHGQLQJDUQD L lUHQGHQ VRP RPIDWWDV DY GHVV EHIRJHQKHWHU. Detta skulle möjliggöra en förstärkning av domstolarnas kontroll av de utredningar som görs inom EU:s organ och institutioner. • De åtgärder som vidtas av den europeiska åklagarmyndigheten skall, om de berör de individuella fri- och rättigheterna, |YHUYDNDVDYGHQQDWLRQHOODGRPDUH VRP IXQJHUDU VRP XWUHGQLQJVGRPDUH. 'HQ NRQWUROO VRP XW|YDV L HQ PHGOHPVVWDW VNXOOH HUNlQQDV L KHOD JHPHQVNDSHQ I|U DWW J|UD GHW P|MOLJW DWW YHUNVWlOOD JRGNlQGD nWJlUGHU RFK In WLOOJnQJ WLOO DOOD EHYLV VRP VDPODWV L VDPWOLJDPHGOHPVVWDWHU. • Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha befogenheter att under domstolarnas överinseende väcka åtal inför en nationell domstol mot JlUQLQJVPDQQHQ. 2 • När ett ärende tas upp i en rättegång skulle den europeiska åklagaren driva åtalet inför den nationella domstolen för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Kommissionen anser det vara viktigt DWWGRPVWROVLQVWDQVHUQDV EHVOXWVIXQNWLRQNYDUVWnUSnQDWLRQHOOQLYn. Avsikten är LQWHDWWVNDSDHQ(8 UlWWVLQVWDQVVRPDYNXQQDUGRPDU. Det speciella med kommissionens förslag i grönboken är att det är helt förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Bara det som är absolut nödvändigt för att den europeiska åklagarmyndigheten skall kunna fungera, skall regleras på EU-nivå. Förslaget ansluter sig helt till arbetet med att skapa ett rättvisans EU. Med de nya beslut som fattats i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna i brottmål skapas gynnsamma rambetingelser för att bilda en europeisk åklagarmyndighet. Eurojust och en europeiska åklagarmyndighet med uppgift att skydda gemenskapens ekonomiska intressen skulle utgöra ett komplement till varandra. Den sistnämnda myndigheten skulle centralisera ledningen av lagföringen inom ett specifikt EU-omfattande, men i övrigt begränsat, område. Eurojust däremot skulle arbeta med de klassiska samarbetsverktygen i ett vidare fält av svår brottslighet. Grönboken skall utgöra underlag för en öppen och förutsättningslös debatt om formerna för hur kommissionens förslag till bildandet av en europeisk åklagarmyndighet skall förverkligas. Alla alternativ som tar hänsyn till de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kan tas upp till diskussion. I linje med rekommendationerna om goda styrelseformer kommer alla berörda institutioner och fackkretsar att få bidra med sina åsikter. Synpunkterna kan sändas till kommissionen fram till den 1 juni 2002. Kommissionen kommer också att arrangera en offentlig utfrågning om grönboken. Kommissionen kommer på grundval av reaktioner och svar att lägga fram sinA slutsatser och eventuellt - senast i början av 2003 - lämna ett nytt förslag till den framtida fördragsreformen. Närmare information finns på följande Internetadress: KWWSHXURSDHXLQWRODIOLYUHBYHUW Luc VERON : +32 2.295 86 47 3