Grönbok om bildandet av en europeisk nklagar

,3
Strasbourg den 12 december 2001
*U|QERN RP ELOGDQGHW DY HQ HXURSHLVN nNODJDU
P\QGLJKHW I|U GHW VWUDIIUlWWVOLJD VN\GGHW DY
JHPHQVNDSHQVHNRQRPLVNDLQWUHVVHQ
%HNlPSQLQJHQ DY EHGUlJHULHU PRW JHPHQVNDSHQV EXGJHW lU HQ DY
(XURSHLVNDNRPPLVVLRQHQVYLNWLJDUHSROLWLVNDSULRULWHULQJDU%LOGDQGHWDYHQ
HXURSHLVND nNODJDUP\QGLJKHW PHG DQVYDU I|U VN\GGHW DY JHPHQVNDSHQV
HNRQRPLVNDLQWUHVVHQlUHQYLNWLJE\JJVWHQLNRPPLVVLRQHQVVWUDWHJLI|UDWW
EHNlPSD EHGUlJHULHUQD ,GDJ KDU NRPPLVVLRQHQ Sn LQLWLDWLY DY
NRPPLVVLRQlUHQ 0LFKDHOH 6FKUH\HU DQWDJLW HQ JU|QERN VRP SUHFLVHUDU
I|UVODJHWRPDWWELOGDHQHXURSHLVNnNODJDUP\QGLJKHW*U|QERNHQGLVNXWHUDU
P\QGLJKHWHQV UlWWVOLJD VWDWXV RFK XSSE\JJQDG YLOND EURWW VRP VNDOO
RPIDWWDV DY GHVV EHIRJHQKHWHU SURFHVVUlWWVOLJD IUnJRU VDPW GRPVWRODUQDV
NRQWUROO |YHU P\QGLJKHWHQ %HGUlJHULHU ULNWDGH PRW (8V EXGJHW PnVWH
EHLYUDVNRQVHNYHQWRFKYHUNQLQJVIXOOWLKHOD(89LPnVWHJHPHQVDPWWlSSD
WLOONU\SKnOHQLODJVWLIWQLQJHQ'HWI|UYlQWDUVLJVNDWWHEHWDODUQDRFK GHWPHG
UlWWD I|UNODUDU 0LFKDHOH 6FKUH\HU +RQ EHWRQDU .RPPLVVLRQHQV I|UVODJ
I|UHQDU HWW HIIHNWLYLVHUDW VN\GG DY JHPHQVNDSHQV ILQDQVHU PHG
VXEVLGLDULWHWVSULQFLSHQ 'HW lU HQ YLNWLJ E\JJVWHQ L VNDSDQGHW DY HWW
UlWWYLVDQV (8 *U|QERNHQ lU VWDUWVNRWWHW WLOO HQ EUHG RIIHQWOLJ GHEDWW PHG
PHGOHPVVWDWHUQD RFK DOOD EHU|UGD SDUWHU VlUVNLOW MXULVWNnUHQ RP GHQ
HXURSHLVND nNODJDUP\QGLJKHWHQV EHIRJHQKHWHU RFK IXQNWLRQVVlWW 0nOHW lU
DWWVSULGDNXQVNDSRPGHWWDDPELWL|VDSURMHNW|YHUKHOD(XURSDRFKDWWILQQD
GHElVWDP|MOLJDO|VQLQJDUQDI|UDWWXWIRUPDV\VWHPHW
I dag görs stora ansträngningar för att bekämpa den ekonomiska och finansiella
brottsligheten på internationell nivå. Den kriminalitet som särskilt riktar sig mot
gemenskapens finanser får inte heller underskattas. Varje år försvinner flera
hundra miljoner euro ur EU-budgeten. Dessutom finansierar denna brottslighet
ibland andra brott. För kommissionen är bekämpningen av bedrägerier som skadar
gemenskapen därför en prioritet. Vad gäller förebyggandet och uppspårningen av
brott har mycket uppnåtts tack vare Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(OLAF) och den konsekventa strategi man haft för att bekämpa bedrägerierna.
Lagföringen förhindras dock i hög grad av den rättsliga uppsplittring som råder
inom gemenskapen.
I grönboken preciserar kommissionen sitt bidrag till regeringskonferensen i Nice.
Kommissionen föreslog då att EG-fördraget skall kompletteras med en artikel om
en europeiska åklagarmyndighet (ny artikel 280 a i EG-fördraget) med ansvar för
det straffrättsliga skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. Enligt
kommissionen bör man i EG-fördraget endast reglera utnämningen av EU:s
åklagare, dennes uppdrag och hur han eller hon kan avsättas från sitt ämbete samt
myndighetens viktigaste kännetecken. Alla övriga närmare bestämmelser, t.ex.
myndighetens rättsliga ställning och funktionssätt skulle regleras sekundärrättsligt.
Det är just dessa frågor som nu tas upp i grönboken:
Grönboken behandlar den europeiska åklagarmyndighetens rättsliga ställning och
uppbyggnad, de brott som skall omfattas av myndighetens befogenheter,
processrättsliga frågor samt domstolarnas kontroll av den europeiska
åklagarmyndighetens åtgärder liksom även förhållandet till de övriga aktörerna.
Olika alternativ tas upp till diskussion och vidare redogörs för vilka lösningar som
kommissionen själv föredrar i detta skede.
Den europeiska åklagarmyndigheten skulle bli en oberoende rättsinstans med
uppdrag att vid brott riktade mot gemenskapens ekonomiska intressen, t.ex.
bedrägerier och korruption, sköta utredningarna och leda lagföringen av brotten
över hela EU. Den europeiska åklagaren skulle väcka åtal inför behöriga nationella
domstolar. Men själva domarna skulle dock även fortsatt avkunnas av de nationella
domstolarna.
Enligt kommissionens förslag skulle den europeiska åklagarmyndigheten ha en
decentraliserad organisation (varje medlemsstat skulle ha delegerade europeiska
åklagare). Kontrollen över deras arbete skulle skötas av nationella domare, som
särskilt skulle ha till uppgift att övervaka respekten för de grundläggande fri- och
rättigheterna. Till sin hjälp har dessa domare de instrument, som nu utvecklas inom
EU:s rättsliga samarbete (europeisk arresteringsorder) och de skulle agera med
stöd i det ömsesidiga erkännandet av alla utredningsmetoder (t.ex. husrannsakan
och beslag) som redan finns medlemsstaterna. För de straffbara handlingarna
föreslås en variabel minimiharmonisering. Det finns inga planer på att skapa någon
oberoende europeisk straffrättskodex.
Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha följande uppgifter:
• Den europeiska åklagarmyndigheten skulle samla bevismaterial för och emot
den anklagade, så att en lagföring i förekommande fall kan inledas mot
personer som begått brott vilka gemensamt har definierats för att skydda
gemenskapens intressen. Den skulle alltså ha i uppdrag DWWOHGDRFKVDPRUGQD
ODJI|ULQJHQ. Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha särskilda
befogenheter med företräde framför de nationella lagföringsmyndigheternas
befogenheter, men som griper in i varandra för att undvika överlappningar.
• Den europeiska åklagarmyndigheten skulle med stöd av utredningsmyndigheterna (polisen) |YHUWD OHGQLQJHQ DY XWUHGQLQJDUQD L lUHQGHQ VRP
RPIDWWDV DY GHVV EHIRJHQKHWHU. Detta skulle möjliggöra en förstärkning av
domstolarnas kontroll av de utredningar som görs inom EU:s organ och
institutioner.
• De åtgärder som vidtas av den europeiska åklagarmyndigheten skall, om de
berör de individuella fri- och rättigheterna, |YHUYDNDVDYGHQQDWLRQHOODGRPDUH
VRP IXQJHUDU VRP XWUHGQLQJVGRPDUH. 'HQ NRQWUROO VRP XW|YDV L HQ
PHGOHPVVWDW VNXOOH HUNlQQDV L KHOD JHPHQVNDSHQ I|U DWW J|UD GHW P|MOLJW DWW
YHUNVWlOOD JRGNlQGD nWJlUGHU RFK In WLOOJnQJ WLOO DOOD EHYLV VRP VDPODWV L
VDPWOLJDPHGOHPVVWDWHU.
• Den europeiska åklagarmyndigheten skulle ha befogenheter att under domstolarnas överinseende väcka åtal inför en nationell domstol mot
JlUQLQJVPDQQHQ.
2
•
När ett ärende tas upp i en rättegång skulle den europeiska åklagaren driva
åtalet inför den nationella domstolen för att skydda gemenskapens ekonomiska
intressen. Kommissionen anser det vara viktigt DWWGRPVWROVLQVWDQVHUQDV
EHVOXWVIXQNWLRQNYDUVWnUSnQDWLRQHOOQLYn. Avsikten är LQWHDWWVNDSDHQ(8
UlWWVLQVWDQVVRPDYNXQQDUGRPDU.
Det speciella med kommissionens förslag i grönboken är att det är helt förenligt
med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Bara det som är absolut
nödvändigt för att den europeiska åklagarmyndigheten skall kunna fungera, skall
regleras på EU-nivå. Förslaget ansluter sig helt till arbetet med att skapa ett
rättvisans EU. Med de nya beslut som fattats i det rättsliga samarbetet mellan
medlemsstaterna i brottmål skapas gynnsamma rambetingelser för att bilda en
europeisk åklagarmyndighet. Eurojust och en europeiska åklagarmyndighet med
uppgift att skydda gemenskapens ekonomiska intressen skulle utgöra ett
komplement till varandra. Den sistnämnda myndigheten skulle centralisera
ledningen av lagföringen inom ett specifikt EU-omfattande, men i övrigt begränsat,
område. Eurojust däremot skulle arbeta med de klassiska samarbetsverktygen i ett
vidare fält av svår brottslighet.
Grönboken skall utgöra underlag för en öppen och förutsättningslös debatt om
formerna för hur kommissionens förslag till bildandet av en europeisk åklagarmyndighet skall förverkligas. Alla alternativ som tar hänsyn till de grundläggande
rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna kan tas upp till
diskussion. I linje med rekommendationerna om goda styrelseformer kommer alla
berörda institutioner och fackkretsar att få bidra med sina åsikter. Synpunkterna
kan sändas till kommissionen fram till den 1 juni 2002. Kommissionen kommer
också att arrangera en offentlig utfrågning om grönboken.
Kommissionen kommer på grundval av reaktioner och svar att lägga fram sinA
slutsatser och eventuellt - senast i början av 2003 - lämna ett nytt förslag till den
framtida fördragsreformen.
Närmare information finns på följande Internetadress:
KWWSHXURSDHXLQWRODIOLYUHBYHUW
Luc VERON : +32 2.295 86 47
3