Institutionen för neurobiologi,
Vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för arbetsterapi
Examensarbete, 15 hp
Vårterminen 2011
Stöd och hinder i aktivitetsmiljön
för personer med demenssjukdom
Supports and obstacles in the occupational environment
in people with dementia
Författare: Elenore Franck
Tina Rehnman Larsson
Handledare: Anna Brorsson
2
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Demens är olika sjukdomstillstånd i hjärnan som ger omfattande nivåsänkningar
av kognitiva funktioner, förluster på viljemässiga planet och språklig begränsning som medför
vardagliga och sociala svårigheter. Det kan vara svårt att veta vilka önskemål om aktivitet och
miljö en demenssjuk person har och arbetsterapeuten måste därför vinnlägga sig om att få
fram individens önskningar och behov. Demenssjuka är känsliga för miljöpåverkan och för att
ha utbyte av aktiviteter är det är viktigt att skapa en individuellt utformad fysisk och social
miljö.
Syfte: Undersöka vilka stöd och hinder i aktivitetsmiljön som påverkar individers vilja i några
vanligt förkommande aktiviteter hos personer med demenssjukdom.
Metod: En strukturerad observationsstudie. Data insamlades med observationsinstrumentet
VQ-S. Totalt gjordes 31 observationer på 8 deltagare i olika aktivitetsmiljöer.
Resultat: Stöd och hinder i miljön delades in i fysisk och social miljö, därefter i kategorierna
Föremål, Lokal, Verbalt stöd, Fysiskt stöd, Grupp. Den sociala miljön hade större betydelse
än den fysiska miljön som stöd men hade likvärdig betydelse för hinder. Av de olika
kategorierna hade verbalt stöd och föremål störst betydelse i denna population för att uttrycka
vilja vid förekommande aktivitetsmiljöer. Föremål och fysiskt stöd kunde utgöra hinder för att
uttrycka vilja då stödet var bristfälligt, för mycket eller onödigt. Övriga kategorier hade också
betydelse, men i mindre grad.
Konklusion: Det sociala stödet i miljön var sammantaget av stor betydelse, ofta i
kombination med föremål, vilket kan vara en värdefull kunskap för arbetsterapeuter vid
planering av aktiviteter för demenssjuka.
Nyckelord: Kognitiva svårigheter, Social miljö, Vilja
3
ABSTRACT
Background: Dementia is various brain disorders that cause comprehensive level decreases
in cognitive function, losses in the volitional plane and linguistic limitation, which leads to
difficulties coping with everyday life and social life. It can be difficult to know what a person
with dementia aspire in terms of environment and activities; therefore, the occupational
therapist must endeavor to obtain the patient’s individual needs and desires. Persons with
dementia are sensitive to environmental impacts; therefore it is vital for them to have an
individually designed physical and social surrounding in order to have varied activities.
Aim: Investigate about what support and obstacles in the occupational environment that
affects individuals´ volition in some commonly occurring activities in people with dementia.
Method: A structured observational study. Data was collected with the observation
instrument VQ-S. A total of 31 observations on 8 participants in different occupational
environments were made.
Results: Support and obstacles were then categorized into Objects, Place, Verbal support,
Physical support and Group. The social environment were of greater significance than the
physical environment but had equal importance for obstacles. Of all five categories, it was
verbal support and objects that held greatest significance in this population for the ability to
express volition in present occupational environments. Objects and verbal support could also
– when defective, contradictory, exaggerated or unnecessary – obstruct the ability to express
volition. Remaining categories were also important, but to a minor extent.
Conclusion: Social support in the environment was cumulatively of great importance, often
in combination with objects, which can be valuable knowledge for occupational therapists
when planning activities for people with dementia.
Keywords: Cognition Disorders, Social environment, Volition
4
Innehållsförteckning
INLEDNING .............................................................................................................................. 1
BAKGRUND ............................................................................................................................. 1
DEMENSSJUKDOM............................................................................................................. 1
Demenssjukdom och interaktion med miljön..................................................................... 2
TEORETISKA MODELLER ................................................................................................ 4
THE MODEL OF HUMAN OCCUPATION (MOHO) ........................................................ 5
Miljö enligt MOHO ............................................................................................................ 6
Vilja enligt MOHO............................................................................................................. 6
SYFTE ........................................................................................................................................ 7
METOD ...................................................................................................................................... 7
URVALSPROCESS............................................................................................................... 8
DELTAGARE ........................................................................................................................ 8
THE VOLITIONAL QUESTIONNAIRE – SVENSK VERSION (VQ-S)........................... 9
DATAINSAMLING ............................................................................................................ 11
DATABEARBETNING....................................................................................................... 12
Typ av stöd i miljön ......................................................................................................... 12
Typ av hinder i miljön ...................................................................................................... 15
ETISKA ASPEKTER .............................................................................................................. 16
RESULTAT ............................................................................................................................. 16
ÖVERSIKT AV SAMMANSTÄLLNINGAR .................................................................... 16
INDIVIDUELL REDOVISNING ........................................................................................ 17
Beskrivning av aktivitetsmiljöer ...................................................................................... 17
Beskrivning per deltagare................................................................................................. 17
Stöd i miljön per kategori och deltagare .......................................................................... 20
Hinder i miljön per kategori och deltagare....................................................................... 21
REDOVISNING PÅ GRUPPNIVÅ..................................................................................... 21
Beskrivning av stöd i miljön ............................................................................................ 21
Beskrivning av hinder i miljön ......................................................................................... 22
Redovisning av fysisk och social miljö utifrån frekvens ................................................. 23
DISKUSSION .......................................................................................................................... 26
RESULTATDISKUSSION .................................................................................................. 26
METODDISKUSSION ........................................................................................................ 28
Bedömningsinstrumentet VQ-S ....................................................................................... 28
Urval och bortfall ............................................................................................................. 30
Datainsamling................................................................................................................... 30
Databearbetning ............................................................................................................... 31
KONKLUSION ........................................................................................................................ 31
FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER ........................................................................ 32
REFERENSLISTA................................................................................................................... 33
5
Tabellförteckning
Tabell I:
Tabell II:
Tabell III:
Tabell IV:
Tabell V:
Tabell VI:
Tabell VII:
Diagnoser hos deltagarna
Bedömningskomponenter i VQ-S
Exempelurklipp från egen utarbetad tabell
Stöd i miljön
Exempelurklipp av registrerat stöd i miljön per viljekomponent
Exempelurklipp från egen utarbetad tabell, stöd i miljön
Hinder i miljön
Bilagor
Bilaga 1:
Bilaga 2:
Bilaga 3:
Bilaga 4:
Godkännande, intyg
Informationsbrev till arbetsterapeuter inför urval
Informationsbrev till anhöriga eller god man
Aktivitetsmiljöer
9
10
13
13
14
15
15
1
INLEDNING
Genom flerårigt arbete som arbetsterapeuter inom äldreomsorgen har vi träffat många
personer med demenssjukdom av olika diagnoser och stadier. Vi har upplevt att det är svårt
att veta vilka önskemål och val av aktivitet och miljö personer med demenssjukdom skulle
göra om de på ett adekvat sätt kunde uttrycka sin vilja. Vilja återspeglas i människors många
olika tankar och känslor om vad de har gjort, gör eller kan göra (Kielhofner, 2008). Vi har
även upplevt att det är svårt att få klarhet i hur aktivitetsmiljön påverkar personen med
demenssjukdom. Aktivitetsmiljö är ett sammanhang där aktivitet uppstår och där människan
och miljön påverkas av varandra (Schkade & Schultz, 1992).
Arbetsterapeuten har en självklar roll i teamet runt varje individ på äldreboendet och en av
uppgifterna är att kartlägga individens behov och resurser inför åtgärdsplaneringen. Vi har
emellanåt saknat lämpliga metoder och instrument för att bedöma och utvärdera behov och
förmågor i aktivitetsmiljön hos personer med kognitiv nedsättning och/eller
kommunikationsproblem. I vårt kliniska arbete har vi dock sett att enkla förändringar i miljön
kan göra skillnad för en person med kognitiv nedsättning, t.ex. att stämningen höjs med ett
finare glas. Det kan även vara skillnad mellan att dricka kaffe ur en mugg eller en fin
kaffekopp, om det finns en eller två sorters kakor på fatet, placering vid bordet, om
närvarande personal ger ett positivt stöd eller hur atmosfären runt bordet är.
På grund av våra erfarenheter är vi intresserade av att titta närmare på aktivitetsmiljön och
huruvida den hindrar eller stödjer individens delaktighet och vilja.
BAKGRUND
DEMENSSJUKDOM
Demens är inte ett naturligt åldrande utan skador i hjärnan som orsakas av olika sjukdomstillstånd. Det finns uppemot 100 olika sjukdomar och sjukdomstillstånd idag som leder till
demens varav Alzheimers sjukdom är den vanligaste i Sverige. Även vaskulär demens och
frontotemporal demens är vanliga sjukdomar (Svenskt Demens Centrum, 2011). Dessa
neuropsykologiska sjukdomstillstånd leder till nedsatt psykisk, intellektuell, social och
praktiskt förmåga i olika kombinationer. Demenssjukdom är organisk och varaktig (Erikson,
2003).
2
Huvudsymtomet är en omfattande nivåsänkning, från den ursprungliga nivån, av kognitiva
funktioner så att arbete och socialt liv störs (Almberg & Jansson, 1994). Symtomen kan skilja
sig mellan olika demenssjukdomar men även mellan olika personer med samma sjukdom. De
kognitiva symtomen kan också framträda på olika sätt beroende på var i sjukdomsförloppen
man befinner sig (Svenskt Demens Centrum, 2011). Personlighetsdrag och eventuella
psykiska symtom kan förstärkas när man drabbas av demenssjukdom och innebär förluster
och förändringar, förutom på det intellektuella planet, även på det känslomässiga och
viljemässiga planet (Almberg & Jansson 1994). Redan tidigt i sjukdomsförloppet kan en
störning i de specifikt språkliga processerna i hjärnan försämra språkförståelsen och förmågan
att uttrycka sig verbalt. Även förlusten av minnen och svårigheter att skapa nya kan leda till
begränsningar i att yttra sig i tal och skrift (Ericson 2003).
Demenssjukdomarna kan delas in i tre stadier, mild som är i det tidiga skedet då personen
fortfarande klarar sig utan så stora åtgärder från hälso- och sjukvården och socialtjänsten,
måttlig som är då personen behöver hjälp för att klara vardagliga sysslor och svår då personen
behöver hjälp med det mesta (Socialstyrelsen [SoS], 2010).
Demenssjukdom och interaktion med miljön
Den demenssjuke kan få svårigheter att uppfatta rummet på rätt sätt, att hitta rätt i olika
miljöer och att förstå hur miljön är arrangerad. Det ger även svårigheter att känna igen
vardagliga föremål eller att uppfatta och förstå kontraster, mönster och abstrakt information.
Sammantaget kan dessa förluster för de demenssjuka, såsom minnesvikt, språknedsättning,
eller bristande förståelse av sammanhang leda till stor osäkerhetskänsla och stress (Wijk,
2004). En person med låg kompetens är känsligare för miljöpåverkan, med kompetens menas
då områdena biologisk hälsa, sensomotorisk funktion, kognitiva färdigheter och självkänsla,
och där är de små subtila förändringarna i miljön ibland avgörande för om de kan vara
delaktiga eller inte. En liten förbättring i miljökvaliteten kan göra stor skillnad likväl som en
liten försämring kan rubba balansen helt (Lawton, 1986). De många specifika svårigheter som
demenssjukdomen medför påverkar hur de uppfattar omgivningen, på vilket sätt de kan klara
vardagliga aktiviteter och hur beroende de är av hjälp från andra (Wijk, 2004). ”En felaktigt
utformad miljö kan ytterligare späda på dessa upplevelser likaväl som en rätt utformad miljö
kan stödja bevarade funktioner” enligt Wijk (2004, s.43).
Ett flertal studier och rapporter beskriver miljöns betydelse för människor och inte minst för
personer med demenssjukdom. Demenssjuka har behov av en lugn miljö som är förenklad,
tillåtande, som är utformad utifrån deras behov och lätt att förstå. ”En ordnad rörig miljö med
3
genomtänkt utformning visar sig ge stimuli och ökat initiativtagande till aktivitet” (Forslin &
Strid Berg, 2007, s.22).
”När dementa vistas på platser där de förväntas ha ett speciellt beteende förstärks även deras
handlingsförmåga” (Rämgård, 2009, s.86). En liten förändring av t.ex. bordsplacering kan ge
förändrat beteende enligt Rämgård (2009).
Macdonald (1986) beskriver att det finns en myriad av element i den demenssjukes miljö att
ta hänsyn till. All typ av stimulans beroende på olika miljöfaktorer kan leda till oförutsägbara
reaktioner hos en demenssjuk person. Det är av betydelse att upprätthålla en balans mellan
förebyggande av sensorisk understimulering och sensoriska bombardemang. Föremålen som
används i verksamheten, vid t. ex personlig vård, bör vara lätta att identifiera med särskild
hänsyn till svårigheter att urskilja föremål från bakgrund och ljudintryck kan vara förvirrande
när de inte kan skilja mellan olika volym och ljud såsom röster, larm, telefoner och
hushållsmaskiner. Objekt i omgivningen har ofta ett symboliskt värde för patienter, dessa kan
både vara positiva, t ex en favorittröja, och negativa, t ex en toalettstol och det är därför
viktigt att fastställa detta för att bistå i försök att lindra ångest. Eftersom den demenssjukes
funktionsnivå förändras över tid bör miljön fortlöpande bedömas av arbetsterapeuten
(Macdonald, 1986).
En studie visade att personer i eget boende hittade egna strategier för att klara
vardagsaktiviteter och använde på olika sätt miljön för att hantera följderna av sin
demenssjukdom. Det kunde vara genom att använda ledtrådar i miljön och att arrangera
miljön för att få synliga påminnelser (Nygård, 1996).
Att använda synliga ledtrådar beskrivs också av Öhman (2007) där en person i studien
beskrev hur hon ställde fram alla ingredienser vid bakning och sedan tog bort vartefter hon
tillsatt ingredienserna.
Samma miljö kan betyda olika saker för olika människor och för att skapa en individuellt
utformad fysisk och social miljö måste många element beaktas. Miljön spelar en stor roll vid
insatserna för att förbättra livskvaliteten vid demenssjukdom (Davis, Byers, Nay & Koch,
2009). Bengtsson (2003) beskriver utemiljöns betydelse och att även utsikten från fönster är
stimulerande, ex till att promenera inomhus och att fysisk aktivitet inomhus med fördel kan
ske i rum med fönster mot omgivande trädgård eller naturområden.
Måltidsmiljöns utformning kan ha betydelse för om demenssjuka personer ökar i vikt. I en
studie ändrades måltidsmiljön så att patienterna deltog mer aktivt i verksamheten, de satt
tillsammans vid bordet vid måltiderna och serverade sig mat från skålar. Detta ökade
kontakten mellan patienterna och stämningen blev mer behaglig. Interaktioner med begripliga
4
måltidsmiljöer och vårdpersonalens uppmärksamhet påverkade beteendet (Mamhidir,
Karlsson, Norberg & Kihlgren, 2007).
I en studie av den sociala miljön med närstående vårdgivare beskrivs det att olika
förhållningssätt kunde förekomma gentemot sin demenssjuka anhöriga när aktiviteter gjordes
tillsammans. Man kunde uppmuntra, sänka kraven i aktiviteten eller ibland ta över (Vikström,
2005).
Den sociala miljön har stor betydelse för hur personer med demens kan uttrycka sin vilja i
aktiviteter, det är av vikt att personer i omgivningen identifierar och ser dessa viljeuttryck.
Om viljeuttrycken identifieras och ges stöd kan personerna delta i aktiviteter, ha utbyte av och
uttrycka trivsel både verbalt och icke verbalt (Raber, Teitelman, Watts & Kielhofner, 2010).
I Etisk Kod för Arbetsterapeuter påpekas att arbetsterapeuten ska vinnlägga sig om att få fram
individens önskningar och behov i de fall individens egen förmåga att uttrycka dessa är
reducerad (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 1998). Det är också viktigt att
arbetsterapeuten noterar vilken inverkan miljöns egenskaper har på personens uppfattning om
sig själv och sin egen förmåga samt hur miljöfaktorerna påverkar personens delaktighet i det
dagliga livet (Kielhofner, 2008). I denna studie kommer författarna att studera sambandet
mellan människa, miljö och aktivitet.
TEORETISKA MODELLER
Inom arbetsterapi finns ett stort antal teorier som beskriver samspelet mellan människan och
miljön, och som betonar deras ömsesidiga beroende av varandra (Crepeau, Cohn, & Schell,
2003). Även komplexiteten av personens deltagande i aktivitet tas upp i de modeller som
beskriver relationen mellan person, aktivitet och miljö. De teoretiska modellerna ligger till
grund för arbetsterapeutens insatser och möjliggör också för arbetsterapeuten att arbeta med
strategier för att hantera komponenter och miljöförhållanden som kan påverka personens
aktivitetsutförande (Law, Baum & Dunn, 2005).
Kielhofner (1995) utvecklade A model of human occupation, MOHO, där han beskriver
miljöns dynamiska påverkan på individen och det komplicerade förhållandet mellan
människan och miljön. En arbetsterapeutisk referensram utvecklad av Schkade & Schultz
(1992) tar upp aktivitetsanpassning, Occupational Adaptation, OA, där man ser ett samspel
mellan personen och aktivitetsmiljön ur ett helhetsperspektiv. Dunn, Brown och McGugian
5
(1994) utvecklade The Ecology of Human Performance, EHP som beskriver att samspel
mellan personen och miljön påverkar människors beteende och vad de presterar och enda
möjligheten att förstå resultatet av detta är att belysa och sätta sig in i hela sammanhanget.
Law utvecklade tillsammans med kollegor The person-environment-occupation model, PEO
Modellen beskriver tydligt hur utförandeförmåga påverkas och förändras genom förhållandet
mellan människan, miljön och aktiviteten (Letts, Rigby & Stewart, 2003). Christiansen &
Baum (2005) utvecklade en klientcentrerad modell, Person-environment-occupationperformance model, PEOP, som återspeglar den komplexa växelverkan mellan människan
och den miljö där hon/han utför meningsfulla aktiviteter, uppgifter och de roller som ingår.
Det klientcentrerade synsättet genomsyrar också Canadian Model of Occupational
Performance, CMOP, den beskriver att aktivitetsutförandet är resultatet av det dynamiska
samspelet mellan människan, omgivningen och aktiviteten (FSA, 2006). Även inom
psykologisk teori beskrivs individens komplicerade samspel med miljön (Lawton 1986).
I denna studie har MOHO valts som teorimodell, dels på grund av att det valda
bedömningsinstrumentet VQ-S (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002) utgår från MOHO och
dels då modellens beskrivning av miljön och begreppet vilja överensstämde med författarnas
intresseområde (Kielhofner, 1985; 2009).
THE MODEL OF HUMAN OCCUPATION (MOHO)
Kihlhofner (1985) menade att miljön stimulerar och motiverar individen till aktivitet och
förklarade miljön ingående i en begreppsmodell innehållande föremål, uppgifter, sociala
grupper och organisationer samt kultur. Vid senare utveckling av modellen betonade
Kielhofner (1995) miljöns dynamiska påverkan på individen och det komplicerade
förhållandet mellan människan och miljön. Enligt MOHO är drivkraften att göra saker unikt
mänskligt. Mänsklig aktivitet hänvisar till arbete, fritid, aktiviteter i det dagliga livet ur
tidsmässigt, fysiskt, socialt och kulturellt sammanhang, som karakteriserar mycket av
mänskligt liv. Det som är väsentligt inom arbetsterapi är den unika inriktningen att aktivitet
har stor betydelse i människors liv och betydelsen av egenmakt och delaktighet (Kielhofner,
2004). Idag beskriver MOHO människan som bestående av tre sammanhängande
komponenter; vilja, vanor och utförandeförmåga. Vilja hänvisar till motivation för aktivitet.
Vanor hänvisar till den process som organiserar aktivitet i mönster och rutiner.
Utförandeförmåga hänvisar till de fysiska och mentala möjligheter som ligger till grund för
6
förmågan att utföra aktiviteter. Enligt MOHO måste man vid en bedömning av personens
utförandeförmåga ta hänsyn till miljöns påverkan på var och en av dessa komponenter.
MOHO fokuserar på att förstå personen utifrån dennes egna värderingar, intressen, känsla av
kapacitet och effektivitet, roller, vanor och resultatrelaterade erfarenheter inom relevanta
miljöer. MOHO betonar även betydelsen av viljemässiga faktorer och menar att om en person
kan göra viljemässiga val och har stöd i miljön så behöver begränsningar i
prestationsförmågan inte hindra delaktighet i aktivitet (Kielhofner, 2002; 2008).
Utifrån modellen har det utarbetats en stor mängd bedömningsinstrument för att kartlägga
individens förmåga inom olika dagliga aktiviteter genom samspelet mellan människan och
miljön, t.ex. VQ (The Volitional Questionnaire) (Kielhofner, 2009).
Miljö enligt MOHO
Miljö kan definieras som de särskilda fysiska, sociala, kulturella, ekonomiska och politiska
funktioner i en persons sammanhang (miljö) som påverkar motivation, vanor och utförande av
aktivitet (Kielhofner, 2009). Miljön omfattar de utrymmen människor vistas i, de föremål som
används vid olika göromål, de människor som samverkar i aktiviteten, de förutsättningar som
finns för att utföra de uppgifter som finns att göra i den sociala gruppen samt kulturen som
genomsyrar och påverkar fysiska och sociala aspekter av miljön. Hur egenskaper hos en miljö
interagerar med varje persons värderingar, intressen, personliga orsakssamband, roller, vanor
och prestationsförmåga kommer att avgöra vilket inflytande miljön har för den personen. I
MOHO är miljön en viktig variabel för att bedöma delaktighet i aktivitet (Kielhofner, 2008).
En persons förutsättningar till aktivitet kan inte bedömas utan förståelse för miljöns påverkan
eftersom miljöns egenskaper samverkar med personen och påverkar vilket inflytande miljön
har (Kielhofner, 2002; 2008).
Vilja enligt MOHO
Vilja kan definieras som ett mönster av tankar och känslor om sig själv som aktör i en värld,
där man kan förutse vad som ska hända, och som påverkar val, erfarenheter, och förståelse för
det man gör (Kielhofner, 2009). Vilja är en pågående process som påverkar individens beslut
om de aktiviteter som utförs. Till begreppet vilja räknas medvetandet om oss
själva/uppfattningen om vår egen förmåga som aktörer, våra värderingar och våra intressen.
Uppfattningen om vår egen förmåga utvecklas med tiden vartefter man engagerar sig i allt fler
och större uppgifter och upptäcker vad man är kapabel till att klara av och vilka effekter detta
7
kan medföra. Värderingar är övertygelser som man bär med sig och har en stark benägenhet
att agera utifrån. Värderingar påverkar känslan av egenvärde som kommer utav att man göra
vissa saker och som påverkar människors sätt att leva sina liv. Värderingar väcker starka
känslor som har med värdighet och tillhörighet att göra och skapar en känsla av skyldighet att
uppträda och leva på ett visst sätt. Intressen är det som personen finner angenämt och
tillfredställande att göra. Intressen speglar den individuella smaken utifrån processen att
förutse, välja, uppleva och tolka sina handlingar. Njutningen av att göra saker varierar från
enkel tillfredsställelse av små vardagliga göromål till att uppleva intensiv tillfredställelse
genom att utöva passionerade intressen. MOHO betonar att vilja är särskilt viktigt att ta
hänsyn till hos klienter, som inte kan uttrycka sina egna önskemål och behov (Kielhofner,
2008).
Ett flertal arbetsterapeutiska teorier tar upp det ömsesidiga samspelet mellan människa, miljö
och aktivitet. Vid litteraturgenomgången fanns ett flertal studier och beskrivningar av
demenssjuka personer och deras svårigheter att hantera omgivande miljö samt behov av
anpassningar. Det författarna saknade var litteratur som tog upp aktivitetsmiljöns betydelse
för demenssjuka personers möjligheter att göra val och uttrycka önskemål samt vad i miljön
som har betydelse för att de ska få utbyte av en aktivitet. Författarna ansåg därför att det var
motiverat att ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv undersöka stöd och hinder i miljön inom
denna målgrupp genom strukturerade observationer och därmed öka kunskapen.
SYFTE
Undersöka vilka stöd och hinder i aktivitetsmiljön som påverkar individers vilja i några
vanligt förekommande aktiviteter hos personer med demenssjukdom.
METOD
Denna studie är en observationsstudie där data från observationerna har kategoriserats och
redovisats utifrån frekvens. Datainsamling har gjorts genom strukturerade observationer med
stöd av VQ – Svensk version (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002) som har utarbetats från
teorimodellen MOHO (Kielhofner, 2009). Databearbetningen gjordes i en
8
kategoriseringsprocess som resulterade i fem kategorier inom fysisk respektive social miljö
(Olsson & Sörenssen, 2007).
URVALSPROCESS
Muntlig och skriftlig förfrågan och information lämnades till verksamhetschef och
enhetschefer (bilaga 1). Författarna gjorde ett målinriktat urval inom Tyresö kommuns
äldreboenden baserat på i förväg definierade kriterier. På så sätt kunde individer medvetet
väljas för att ge representativa insikter om det författarna avsåg att undersöka (DePoy &
Gitlin, 1999). Författarna hade som mål att inkludera 8 deltagare i studien och att dela på
observationerna så att det blev 4 deltagare per författare. 4 arbetsterapeuter inom dessa
verksamheter ombads välja ut deltagare utifrån skriftligt informationsblad (bilaga 2).
Inklusionskriterierna var personer med demensdiagnos, kognitiva svårigheter och/eller
kommunikationsproblem och att de skulle delta vid minst 1 aktivitet som var känd för den
personen och som brukade ske i olika miljöer. Exklusionskriterierna var att individerna inte
skulle ha dokumenterad pågående känslomässig nedstämdhet eller instabilitet pga.
psykiatriska symtom (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002).
DELTAGARE
15 personer valdes ut, boende på 4 enheter inom äldreboendet. Av de 15 utvalda föll 2 bort
pga. instabilt hälsotillstånd, 2 avled, 1 tackade nej till observationen, 2 tackade nej till
planerad aktivitet, 1 pga. att kriterierna inte var uppfyllda. Efter detta bortfall återstod endast
7 deltagare. 1 ny person valdes då ut efter dialog med tidigare kontaktade arbetsterapeuter.
Efter detta förfarande fanns 8 utvalda deltagare. Därefter tog författarna kontakt med berörd
personal för att presentera sig och få telefonnummer till de utvalda personernas anhöriga. I
samband med detta besökte författarna de utvalda deltagarna, informerade och tillfrågade dem
om studien. Vid telefonkontakt med de anhöriga gavs en kort presentation av studiens syfte
och de etiska aspekterna. Samtliga anhöriga var positiva och intresserade av att få ett skriftligt
informationsbrev (bilaga 3) och de anhöriga gav även skriftligt samtycke till studien. Alla
deltagarna hade demensdiagnos (tabell I), åldern varierade mellan och 64 och 93 år, 5 var
kvinnor och 3 var män.
9
Tabell I: Diagnoser hos deltagarna
Antal
Diagnos
4
1
2
1
Alzheimers sjukdom
Blanddemens
Ospecificerad demens
Vaskulär demens
THE VOLITIONAL QUESTIONNAIRE – SVENSK VERSION (VQ-S)
VQ-S, Bedömning av viljesystemet, är ett observationsinstrument som översatts till svenska
(Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002) från The Volitional Questionnaire, VQ (de la Heras,
Geist, Kielhofner & Li, 2007) och som teoretiskt utgår från The Model of Human Occupation,
MOHO. VQ-S kan ge arbetsterapeuten information om klientens vilja och faktorer i miljön
som stödjer eller hindrar individens vilja vid aktivitet. Målen med VQ-S är; att ge konkret
information om individens vilja i olika miljöer, enligt principen att viljan är unik för varje
individ och att varje individ reagerar olika i olika miljöer; identifiera de förhållanden som
individen uttrycker maximal vilja i; identifiera typen av stöd i miljön som stärker individens
vilja och identifiera miljö och strategier som underlättar positiv utveckling av individens vilja.
VQ-S ger ett strukturerat sätt att bedöma vilja i olika miljöer hos vuxna personer med
kognitiva och/eller kommunikativa begränsningar. Lämpliga målgrupper är vuxna personer
med t.ex. demens, stroke eller utvecklingsstörning.
För att kunna bedöma vilja måste miljön innehålla tillräckligt med valmöjligheter och
variation. Det är därför viktigt att förbereda miljön för instrumentets validitet, dvs. att det går
att mäta det man avser att mäta. Dessa förberedelser blir en typ av intervention då det
förutsätter att individen ges det stöd, den struktur och stimulans som behövs för att det ska gå
att bedöma uttryck för vilja enligt A. Kjellberg (personlig kommunikation 24 feb 2011),
(Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002).
Formulär för bedömning av viljesystemet, VQ-S, innehåller 14 bedömningskomponenter
(tabell II) för viljeuttryck gällande uppfattning om sin egen förmåga, värderingar och
intressen. Varje komponent beskrivs i en manual där även olika exempel ges. För varje
komponent finns en skattningsskala som består av fyra skattningsvärden, ju högre
skattningsvärde desto mer spontant uttryck för vilja:
10
Spontant (4) utför utan stöd, struktur eller stimulering
Engagerat (3) utför med minimalt stöd, struktur eller stimulering
Tveksamt (2) utför med maximalt stöd, struktur eller stimulering
Passivt (1) utför inte trots stöd, struktur eller stimulering
Dessutom IO (Inte Observerat) dvs. omständigheterna tillät ingen möjlighet att bedöma.
Observationskommentarer ska ges.
Tabell II: Bedömningskomponenter i VQ-S
________________________________________
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
Visar Nyfikenhet
Tar initiativ till handling/uppgifter
Provar nya saker
Visar stolthet
Söker utmaningar
Söker ökat ansvar
Försöker rätta till misstag
Försöker lösa problem
Visar preferenser
Fullföljer en aktivitet
Är fortsatt involverad
Lägger ner extra energi/känsla/uppmärksamhet
Ger uttryck för mål
Visar att en aktivitet är speciell eller viktig
_______________________________________
(Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2008)
Formulär för bedömning av miljön, VQ-S, innehåller:
Fysisk miljö
I rummet: den fysiska omgivningen (t ex utrymme, ljus, möbler)
Föremål: typer av föremål
Om och hur föremålen var organiserade (enligt komponenterna, efter behov, lätta att hitta)
Social miljö
Social grupp: Typ av kontext (sammanhang) Ensam/ Individuellt i grupp/ Samarbete i grupp
Om och hur individen var medveten om de sociala förväntningarna.
Typ av aktivitet
Personlig vård/ boende/ fritid, om uppgift/aktivitet var ny för individen, om i individen hade
valt uppgift/aktivitet och om uppgift/aktivitet var utförd i en för individen känd miljö.
Aktivitetsform
Beskrivning av den utförda aktivitetsformen och notering av handlingar som ingår i denna.
11
Instrumentet innehåller också ett summeringsformulär för bedömningar och ett
rapporteringsformulär (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002). Studier på VQ-S har visat ”att
instrumentet har god validitet och hög grad av klinisk relevans” (FSA, 2011). I en studie där
VQ-S utvärderades framkom att komponenterna 5 och 6 (tabell II) ansågs svåra att observera
vilket kommer att ses över enligt Alfredsson Ågren & Kjellberg (2008).
DATAINSAMLING
Strukturerade observationer med VQ-S gjordes enligt information i instrumentets manual
(Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002). Hänsyn togs också till information som gavs av A.
Kjellberg (personlig kommunikation 9 feb, 2011), F.D. magisterexamen i arbetsterapi, som
tillsammans med kollega (Alfredsson Ågren) översatt den amerikanska versionen VQ.
Som förberedelse studerades observationsinstrumentet VQ-S och två provobservationer, av en
individ utanför urvalet, gjordes gemensamt för att få kunskap om användning av instrumentet
samt för att säkerställa att resultatet av bedömningarna var likvärdiga. Dessa jämfördes och
stämdes av med A Kjellberg (personlig kommunikation 24 feb 2011).
Data samlades in genom att varje deltagare observerades i 2 olika aktiviteter utförda i olika
aktivitetsmiljöer, inom äldreboendet, individuellt och i grupp. Enligt A. Kjellberg (personlig
kommunikation 24 feb 2011), måste 3-5 observationer/individ göras för att arbetsterapeuten
ska kunna säkerställa resultatet av individens viljeuttryck. 7 av deltagare observerades vid 4
tillfällen, en av deltagarna observerades vid 3 tillfällen. Totalt samlades data in vid 31
observationer från totalt 8 deltagare.
Aktivitet och aktivitetsmiljö valdes i samråd med deltagare och berörd personal, t ex måltider,
bingo, rörelseglädje (dans). I dialog med berörd personal gjordes interventioner innan och
under observationerna, t ex ombads personal att erbjuda både fil och gröt istället för bara fil
och vid rörelseglädje ombads personal att låta deltagaren välja plats i rummet.
Interventionerna gjordes för att underlätta bedömning av viljeuttryck hos deltagarna.
I denna studie var författarna okända deltagande observatörer (Patel & Davidsson, 2003) och
mer eller mindre fysiskt och socialt aktiva beroende på situationen, t ex vid bakning, räckte
föremål eller guidade en handling och vid rörelseglädje, var med som aktiv deltagare. Vid
deltagande observation kan en företeelse iakttas och förstås i sitt naturliga sammanhang, och
viss information kan endast fås genom ett nära perspektiv. Deltagande observation kan vara
ett värdefullt alternativ när det av olika skäl är svårt att intervjua någon (Dahlberg, 1997).
12
Direkt efter observationen fylldes bedömningsformulären i.
De 14 bedömningskomponenterna finns beskrivna och förtydligade i manualen genom ett
flertal exempel vilket gav stöd åt författarnas minnesbilder när formulären fylldes i. I
samband med respektive observationstillfälle noterades uppgifter om aktivitetsmiljön för
respektive deltagare i särskilt formulär för bedömning av miljön i VQ-S (Alfredsson Ågren &
Kjellberg, 2002).
Författarna gjorde observationerna och fyllde manuellt i bedömningsformulären var för sig.
För att säkerställa att instrumentet använts likvärdigt, fördes kontinuerlig dialog mellan
författarna utifrån anteckningarna.
DATABEARBETNING
För att kunna göra en databearbetning med fokus på vilka stöd och hinder som identifierades i
aktivitetsmiljöerna valdes vissa delar i instrumentet bort av författarna (Summeringsformulär
för bedömningar och Rapporteringsformulär) då de utifrån studiens syfte inte gav tillräcklig
information om stöd och hinder i miljön. Det manuellt ifyllda formuläret för bedömning av
miljön skrevs rent i ett Word-dokument. Aktivitetsmiljöerna sammanställdes sedan separat
(Bilaga 4). Detta för att underlätta förståelsen för hur aktivitetsmiljöerna var utformade vid
varje observation och för varje deltagare.
Moment 1. Det manuellt ifyllda formuläret för bedömning av viljesystemet fördes in i en
sammanställande egen utarbetad tabell (tabell III) med idé från det amerikanska instrumentet
VQ (de la Heras, Geist, Kielhofner & Li, 2007). Detta gjordes för att göra materialet
överskådligt och underlätta vidare bearbetning.
I samband med detta avidentifierades deltagarna och tillgavs namnen Anna, Bodil, Carl,
Diana, Eva, Fredrik, Gunnel och Hugo.
Typ av stöd i miljön
Moment 2. Genomläsningar av insamlad data gjordes gemensamt flera gånger. Ord och
meningar som beskrev stöd i miljön markerades (tabell III).
13
Tabell III: exempelurklipp från egen utarbetad tabell. Viljekomponenter 1-5, observationskommentarer
(beskrivning) och skattningsvärde (P, T, E, S och IO). Stöd i miljön har markerats.
Komponenter
Beskrivning
P T E
1 Visar Nyfikenhet
Står och undersöker frukostvagnen, lyfter på kökshandduk
för att se
2 Tar initiativ till
Flyttar undan en blomma för att göra plats
handling/ uppgifter
3 Provar nya saker
Vill inte försöka skära bröd, personal föreslår, räcker kniv
P
4
5
Visar stolthet
Söker utmaningar
Vad bra det går säger personal. – ”Ja det känner jag, jag
tycker att det här är väldigt bra för mig att göra. Man
måste göra det.” Skrattar och verkar nöjd när allt är klart.
Tar först en tallrik som personal visar. Tar nästa gång själv
flera stycken.
S
S
IO
S
E
E
Moment 3. Därefter följde en process där innehållet kategoriserades (Olsson & Sörenssen,
2007) i två steg: 1) De ord och meningar som markerats som stöd i miljön grupperades i totalt
21 underkategorier. 2) Dessa slogs sedan samman i kategorierna föremål, lokal, verbalt stöd,
fysiskt stöd och grupp. Kategorierna hörde hemma i antingen fysisk miljö eller social miljö
(tabell IV).
Enligt exempelurklippet (tabell III) placerades säger personal i underkategorin ”personal/
observatör: säger” sedan i kategorin verbalt stöd (social miljö), ordet tallrik placerades i
underkategorin ”föremål” sedan i kategorin föremål (fysisk miljö), personal visar placerades i
underkategorin ”personal/observatör: visar” sedan i kategorin fysiskt stöd (social miljö).
Tabell IV: Stöd i miljön. Visar indelningen i miljö, kategorier och underkategorier med markering av den typ av
stöd som gavs.
Miljö
Kategorier
Underkategorier
Föremål
Föremål (saker som användes och som ingick i aktiviteten; t ex porslin (tallrik),
bröd, sånghäfte, bingopluppar,)
Lokal
Ljus, ljud, doft, utsikt från fönster, inredning, möbler
Verbalt stöd
Personal/observatör: säger, beskriver, frågar, berömmer/uppmuntrar, bekräftar
Fysiskt stöd
Personal/observatör: visar, guidar fysiskt, ställer i ordning/sorterar, gör/utför
Grupp
Personer som ingick i sammanhanget, samspel, social atmosfär, sociala
förväntningar
Fysisk
miljö
Social
miljö
Indelningen fysisk miljö och social miljö var enligt VQ-S. Kategorierna skapades enligt
information i VQ-S. Föremål, lokal och grupp utgick från miljöformuläret. Ord och meningar
14
som beskrev stöd från personal och observatörer, t ex personal säger, personal visar, personal
räcker sorterades av författarna in i social miljö som verbalt stöd eller fysiskt stöd. Författarna
utgick då från manualens beskrivning av stöd, struktur och stimulering (Alfredsson Ågren &
Kjellberg, 2002). De personer som ingick, och social atmosfär, sorterades av författarna in i
social miljö (grupp).
Moment 4. Den tidigare egna utarbetade tabellen (tabell III) gjordes delvis om och
kategorierna grupperades i kolumner som ett kategorischema (Olsson & Sörenssen, 2007).
Alla observationer för deltagaren gavs en egen rad (tabell V). Det blev således 8 tabeller; 1 för
respektive deltagares samtliga observationer.
Moment 5. Observationsanteckningarna gicks sedan igenom igen gemensamt och de
markerade orden och meningarna registrerades (X) in per viljekomponent och kategori för
varje deltagare i kategorischemat (Olsson & Sörenssen, 2007) (tabell V).
Tabell V: exempelurklipp av registrerat stöd i miljön per viljekomponent
Viljekomponenter
Observation
Föremål Lokal Verbalt stöd
1. Visar Nyfikenhet
2. Tar initiativ till
handling/ uppgifter
3. Provar nya saker
1
2
3
4
1
2
3
4
1
2
3
4
Fysiskt stöd
Grupp
Skattning
X
S
X
S
X
X
X
P
I de fall samma typ av stöd hade getts flera gånger per viljekomponent så registrerades endast
första gången, i denna tabell (tabell V) Hur stort behovet av stöd var framkom via skattningsskalan. I de fall olika typer av stöd hade getts per viljekomponent, så registrerades dessa in i
de olika kategorierna t ex viljekomponent 3, Provar nya saker: ”Vill inte försöka skära bröd,
personal föreslår, räcker kniv” (tabell III). Miljöstödet i den meningen registrerades således en
gång vardera både som föremål (bröd, kniv), som verbalt stöd (personal föreslår) och som
fysiskt stöd (personal räcker) (tabell V).
15
Moment 6. En sammanställning av alla observationer gjordes för varje deltagare var för sig
genom att räkna antalet registreringar (X) per kategori och viljekomponent var för sig. I
exempelurklippet nedan (tabell VI) registrerades t ex Föremål vid 3 tillfällen totalt under
viljekomponent 2.
Tabell VI: exempelurklipp från egen utarbetad tabell för registrering av stöd i miljön i kategorier
Viljekomponenter
Observation
Föremål Lokal Verbalt stöd
Fysiskt stöd
Grupp
2. Tar initiativ till
handling/ uppgifter
1
2
3
4
X
X
X
X
X
X
X
X
Skattning
E
E
T
T
Moment 7. Dessutom räknades totala antalet registreringar för samtliga deltagare per kategori.
Skattningsvärdena per observation räknades ut enligt variablerna Spontant (4), Engagerat (3),
Tveksamt (2), Passivt (1) eller Icke Observerbart och skrevs in i sammanställning av
aktivitetsmiljöer (Bilaga 4).
Typ av hinder i miljön
Även de hinder i miljön som beskrivits och överförts till den egna utarbetade tabellen
bearbetades. De hinder i miljön som gick att identifiera per person markerades. De ord och
meningar som markerats som hinder i miljön grupperades i totalt 22 underkategorier (tabell
VII). Dessa slogs samman i kategorierna föremål, lokal, verbalt stöd, fysiskt stöd och grupp.
Kategorierna hörde hemma i antingen fysisk miljö eller social miljö och registrerades in per
kategori för varje deltagare i motsvarande kategorischema som vid stöd i miljön (Olsson &
Sörenssen, 2007).
Tabell VII: Hinder i miljön, Visar indelningen i miljö, kategorier och underkategorier.
Miljö
Kategorier
Underkategorier
Föremål
För många av samma/olika, oordning, placering, för få, egenskaper
Lokal
Störande ljud, inventarier, inredning, avstånd, utsikt, placering/sittplats
Verbalt stöd
Bristfälligt, onödigt, motstridigt
Fysiskt stöd
Bristfälligt, för mycket
Grupp
Bristande interaktion, störande/irrelevant prat, förväntningar, för många personer,
gruppsammansättning, personal saknas
Fysisk
miljö
Social
miljö
16
ETISKA ASPEKTER
Studien godkändes av verksamhetschef i äldreomsorgen och av de berörda enhetscheferna.
Deltagarnas anhöriga informerades muntligt och skriftligt om studiens syfte och de planerade
observationerna samt tillfrågades om insamlad data fick användas som underlag i studien och
att all data behandlas anonymt. De anhöriga gav skriftligt samtycke. Deltagarna informerades
muntligt och tillfrågades både innan och i anslutning till observationen och fick när som helst
möjlighet att avbryta (Vetenskapsrådet, 2011). Aktiviteter och miljöer som valdes var kända
och vanligt förekommande för deltagarna. Berörd avdelningspersonal informerades
fortlöpande innan och i samband med observationerna. Genom kontinuerlig dialog kunde
observationsetiska problem förebyggas (Dahlberg, 1997). Deltagarna avidentifierades och
uppgifterna behandlades i enlighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2011).
RESULTAT
Under perioden 8 -29 mars 2011 genomfördes 31 observationer med 8 deltagare. Resultatet
bygger på observationerna i denna population och de aktivitetsmiljöer som valdes. Data
redovisades dels beskrivande på individ- och gruppnivå, dels utifrån frekvenser i respektive
kategori samt social och fysisk miljö (Ejvegård, 2003).
ÖVERSIKT AV SAMMANSTÄLLNINGAR
Individuell redovisning
•
Beskrivning av aktivitetsmiljöer
•
Beskrivning per deltagare
•
Stöd i miljön per kategori och deltagare (figur 1)
•
Hinder i miljön per kategori och deltagare (figur 2)
Redovisning på gruppnivå
•
Beskrivning av stöd i miljön
•
Beskrivning av hinder i miljön
•
Redovisning av fysisk miljö och social miljö utifrån frekvens
•
Jämförelse stöd av fysisk miljö och social miljö (figur 3)
•
Jämförelse hinder av fysisk miljö och social miljö (figur 4)
17
INDIVIDUELL REDOVISNING
Beskrivning av aktivitetsmiljöer
De olika aktivitetsmiljöerna för varje observationstillfälle och deltagare beskrivs i en
sammanställning (Bilaga 4) som anger Aktivitetsform, Fysisk miljö och Social miljö. Där
anges även Skattningsvärdena för varje observation, dessa värden beskrivs inte vidare i
resultatet, då studien har belyst vilka stöd och hinder som fanns i miljön och förhållandet dem
emellan.
Beskrivning per deltagare
Nedan redovisas en beskrivande sammanfattning av varje deltagares behov av stöd för att
uttrycka vilja samt identifierade hinder i miljön. Beskrivningen av förhållandet mellan de
olika kategorierna illustreras i figur 1 och 2.
Anna
Stöd i miljön
Fysiskt stöd, föremål och verbalt stöd hade störst betydelse t ex: personal visade föremål, t ex
hon sa ”jag vill ha den bamsiga” när personal höll fram bullfatet, och gav fysisk guidning t ex
när hon skulle skära, hon fick frågor och förslag av personal, Grupp hade betydelse för vissa
viljeuttryck t ex visar nyfikenhet.
Hinder i miljön
Föremål var ett hinder för viljeuttryck t ex då de var för många och i oordning. Lokal var ett
hinder när möbler stod i vägen eller det var otydlig kontrast mellan skåpsdörr och handtag.
När verbalt och fysiskt stöd var bristfälligt eller motstridigt hindrade det uttryck för vilja.
Grupp var ett hinder när för många personer deltog.
Bodil
Stöd i miljön
Verbalt stöd och grupp hade störst betydelse t ex när personal skojade, uppmuntrade och
frågade, grupp t ex hon log och hälsade på personer i rummet. Föremål och fysiskt stöd hade
också stor betydelse t ex personal påvisade bestick och glas, och när gympaledare visade stora
rörelser.
Hinder i miljön
När föremål var svåra att urskilja mot underlaget och när föremål saknades blev det ett hinder
för t ex viljeuttrycket visar preferenser, då färdigupplagd mattallrik ställdes fram utan andra
18
alternativ. När verbalt och fysiskt stöd var bristfälligt t ex personal frågade inte vad hon ville
dricka och när gymparörelserna var för små.
Carl
Stöd i miljön
Verbalt stöd hade störst betydelse t ex att personal frågade vad han ville äta och vid
uppmuntran av gympaledaren. Föremål, fysiskt stöd och grupp hade ungefär likvärdig
betydelse t ex fysiskt stöd när gympaledaren visade, föremål när de fanns tillgängliga och
grupp hade betydelse när han trivdes i samvaron t ex han pratade och skojade med övriga
matgäster. Lokal hade betydelse i de sammanhang då det fanns utsikt genom fönster.
Hinder i miljön
När föremål saknades gavs få möjlighet att uttrycka vilja. Vid för mycket fysiskt stöd gavs
ingen möjlighet att uttrycka vilja genom att ta initiativ eller lösa problem t ex fick verbal
uppmaning och kunde då låsa ena rullstolsbromsen, den andra sidan låste personal utan att
fråga.
Diana
Stöd i miljön
Grupp hade störst betydelse t ex när hon trivdes med samvaron eller de sociala
förväntningarna på henne vid fika. Verbalt stöd och föremål hade betydelse t ex, föremål
stimulerade till att ta initiativ och när gympaledare tillfrågade henne om hon ville leda nästa
övning. Fysiskt stöd hade betydelse t ex när gympaledaren visade rörelser.
Hinder i miljön
Personal gav fysiskt stöd när verbalt stöd räckte t ex visar plats i rummet.
Eva
Stöd i miljön
Föremål och verbalt stöd hade störst betydelse t ex hon fick frågor, påminnelser och
uppmuntran av personal, hon såg och pekade på föremål t ex grannens smörgås. Fysiskt stöd
hade betydelse t ex när personalen gav assistans att nå saker. Grupp var ett stöd genom de
personer som agerade i rummet. Lokal var ett stöd vid ett fåtal tillfällen t ex hon tittade ut
genom fönstret och kommenterade vädret.
19
Hinder i miljön
Det fanns tillfällen då föremål var hinder för viljeuttryck t ex då personal tog bort smör och
bröd under måltiden, och då bingoplupparna var små, hala och svåra att nå. När fysiskt stöd
gavs i för stor utsträckning hindrade det viljeuttryck, t ex. personal placerade hennes
bingopluppar på brickan åt henne.
Fredrik
Stöd i miljön
Föremål och verbalt stöd hade störst betydelse t ex lättillgängliga föremål stimulerade till
användning, personal tipsade, uppmanade att börja använda föremål t ex han såg ägget och sa
att han ville knäcka det, fick tips om hur han skulle göra när saltet var utspillt. Grupp hade
betydelse för att vilja fortsätta med aktiviteten, trivdes i samvaron och visade hjälpsamhet.
Vid ett par tillfällen hade fysisk stöd betydelse t ex när han skulle montera ihop en elvisp.
Hinder i miljön
När föremål var placerade långt bort väckte de inget intresse. När verbalt stöd saknades eller
var motstridigt förblev han passiv, när personal ställde fram föremål utan kommunikation
gavs ingen möjlighet att välja. Grupp blev till hinder för viljeuttryck vid bristande interaktion
och när personal saknades.
Gunnel
Stöd i miljön
Föremål hade störst betydelse t ex hon såg, pratade om, kände på och använde föremål t ex
valde en fin kopp, sa ”den är väldigt fin, tittar man noga inuti ser man en guldkant”. Verbalt
stöd hade betydelse för att fullfölja uppgifter och för att få stöd i hur en uppgift skulle göras t
ex fick beröm vid dukning. Fysiskt stöd och grupp hade betydelse när personal visade, t ex
hur man viker en servett och när en bordsgranne kommenterade att hon dukat fram fel bestick.
Lokal hade betydelse vid enstaka tillfälle t ex när hon kommenterade att rummets färger
passade ihop med dukningen.
Hinder i miljön
Föremål var ett hinder för att uttrycka vilja till att ta initiativ när de var i oordning t ex vid
avdukning. Utan verbalt stöd hindrades hon att ta initiativ och fullfölja en aktivitet.
Hugo
Stöd i miljön
Verbalt stöd hade störst betydelse t ex genom frågor och uppmaningar att ta för sig mat.
Fysiskt stöd hade betydelse när personal visade och guidade t ex bjöd upp till dans, visade hur
20
man skalar ägg. Föremål och grupp hade betydelse genom att han blev erbjuden föremål och
t ex tittade mycket på dem som dansade och visade då att aktiviteten var speciell, när han
stampade takten och sjöng med hade lokal betydelse.
Hinder i miljön
När föremål var placerade långt bort väckte de inget intresse. När fysiskt stöd saknades blev
han passiv t ex personal satt långt bort och gav verbalt stöd men det räckte inte. Grupp och
lokal, när aktivitet pågick på avstånd visade han få viljeuttryck t ex när personer konverserade
vid andra änden av bordet eller när gympaledaren satt långt bort.
Stöd i miljön per kategori och deltagare
Figur 1 illustrerar deltagarnas stödprofil och ligger till grund för beskrivningen av varje
deltagare (ovan). I figuren kan man se och göra jämförelser mellan de 8 deltagarna t ex att
Anna behövde mest fysiskt stöd av samtliga deltagare och att Anna knappast behövde stöd av
lokalen för att uttrycka vilja.
Stöd i miljön per deltagare
40
35
Antal registreringar
30
föremål
25
lokal
20
verbalt stöd
fysiskt stöd
15
grupp
10
5
0
Anna
Bodil
Carl
Diana
Eva
Deltagare
Figur 1. Stöd i miljön per deltagare
Fredrik
Gunnel
Hugo
21
Hinder i miljön per kategori och deltagare
Figur 2 illustrerar deltagarnas hinderprofil och ligger till grund för beskrivningen av varje
deltagare (ovan). I figuren kan man se och göra jämförelser mellan de 8 deltagarna t ex att
föremål utgjorde hinder flest gånger för Eva och att grupp utgjorde hinder vid ett tillfälle för
att uttrycka vilja.
Hinder i miljön per deltagare
9
Antal registreringar per kategori
8
7
6
Föremål
5
Lokal
Verbalt stöd
4
Fysiskt stöd
3
Grupp
2
1
0
Anna
Bodil
Carl
Diana
Eva
Fredrik
Gunnel
Hugo
Figur 2. Hinder i miljön per kategori och deltagare
REDOVISNING PÅ GRUPPNIVÅ
Beskrivning av stöd i miljön
Verbalt stöd
Det verbala stödet hade störst betydelse av alla kategorier. Det gavs i form av dialog,
bekräftelse, frågor och uppmaningar. Frågor kunde leda personen in i en uppgift, locka fram
vilja och att deltagaren bibehöll engagemang under aktiviteten, t ex gympaledaren ”hejade på”
och sa ”vad duktiga ni är” eller personal frågade ”vill du ha pålägg?”
Föremål
Föremål hade betydelse eftersom de ingick i aktivitetsmiljön och var en förutsättning för
aktiviteten t ex Gunnel såg och undersökte porslin och bestick på en vagn och uttryckte
spontant att hon ville duka eller när Carl kom till lunchbordet, tittade på krukväxten och
kände om den var torr. Föremål fick stor betydelse i och med att de ofta förekom tillsammans
22
med verbalt och fysiskt stöd t ex när personal frågade Hugo om han ville ha ett ägg till frukost
och sedan hämtade det.
Fysiskt stöd
Fysiskt stöd hade betydelse när föremål saknades t ex mat inte var framställd på bordet eller
stod för långt bort. Fysiskt stöd hade också betydelse när verbalt stöd inte räckte t ex när Anna
skulle vispa fick hon först verbal instruktion men behövde fysisk guidning för att hålla vispen
rätt.
Grupp
Grupp visade sig ha betydelse som stöd vilket framför allt berodde på den positiva atmosfären
och interaktionen mellan deltagarna som ibland uppstod spontant, men även var ett resultat av
personalens förberedelser och engagemang, t ex Fredrik, som tackat ja till att ”göra bakverk”,
visade inte spontana viljeuttryck till själva bakningen men tog gärna på sig rollen av att vara
rolig och hjälpsam vilket höjde stämningen för hela gruppen och bidrog till att han tackade ja
när han inbjöds nästa gång, och t ex Diana som visade mycket viljeuttryck tack vare den
sociala gemenskapen runt fikabordet.
Lokal
Lokal hade minst betydelse av alla kategorier. I de fall lokalen hade betydelse var det t ex
utsikten från fönstret när Carl, i väntan på att mat skulle serveras, lockades av händelser
utanför fönstret och när Gunnel sa att färgerna i inredning och dukningen passade ihop.
Beskrivning av hinder i miljön
Föremål
Föremål kunde utgöra hinder om de var för många eller för få, t ex Gunnel hade svårt att duka
av när bordet var fullt av smutsig disk blandad med matrester, Bodil kunde inte äta för att hon
saknade gaffel eller vid fel placering av föremål eller t ex när Anna snubblade på rollatorn.
Fysiskt stöd
Fysiskt stöd utgjorde hinder för att uttrycka vilja när det var bristfälligt eller för mycket t ex
kunde personal vara snabba att göra momentet åt deltagaren.
Verbalt stöd
Verbalt stöd kunde utgöra hinder för att uttrycka vilja då det var bristfälligt, motstridigt eller
onödigt. När samma uppmaning gavs flera gånger kunde den upplevas kontrollerande och
tjatig, t ex vid en observation påmindes Eva flera gånger om att fortsätta äta, varvid hon till
23
sist sa ”man kanske inte vill ha mer” och då fler personal gav olika uppmaningar när Anna
skulle duka av bordet. Hugo förblev passiv om han inte fick frågor eller uppmaningar.
Lokal
Lokal var sällan något hinder, endast t ex när Anna inte hittade handtaget på skåpluckan och
när Gunnel inte kunde nå föremål på en hylla som var lågt placerad.
Grupp
Grupp kunde också vara ett hinder t ex när Fredrik fikade förekom ingen social interaktion
och personal saknades vid bordet vilket gav få viljeuttryck och ledde till att Fredrik lämnade
bordet.
Redovisning av fysisk och social miljö utifrån frekvens
Vid jämförelse mellan fysisk och social miljö, visade det sig i denna studie att den sociala
miljön hade större betydelse än den fysiska miljön för att deltagarna skulle uttrycka vilja. Den
sociala miljön var i huvudsak de personer som ingick i aktivitetsmiljön och då till stor del
personalen. Vid jämförelse mellan de olika kategorierna var för sig var det verbalt stöd som
hade störst betydelse men även föremål var ett viktigt stöd för deltagarna då de ingick i
aktivitetsmiljöerna och gav förutsättning för aktiviteten.
Jämförelse stöd av fysisk miljö och social miljö har illustrerats i figur 3.
Jämförelse hinder av fysisk miljö och social miljö har illustrerats i figur 4.
24
Jämförelse stöd av fysisk miljö och social miljö
I figur 3 illustreras förhållandet mellan de olika kategorierna var för sig samt en jämförelse
mellan stöd i fysisk miljö (föremål och lokal) och social miljö (verbalt stöd, fysiskt stöd och
grupp). Man kan se att social miljö hade dubbelt så stor betydelse som fysisk miljö.
Staplarna längst till höger på x-axeln är en sammanslagning av de olika kategorierna inom
social respektive fysisk miljö. Y-axeln visar det totala antalet registreringar, dels per kategori
totalt för alla deltagare vid samtliga observationer och dels sammanslagningen av
kategorierna, t ex 203 registreringar totalt inom fysisk miljö.
450
Totalt antal registreringar
400
350
300
Fysisk miljö
250
Social miljö
200
150
100
50
G
ru
pp
sk
t
st
öd
st
öd
Fy
si
V
er
ba
lt
lo
ka
l
Fö
re
m
ål
0
Kategorier, fysisk och social miljö
Figur 3: totalt resultat, jämförelse mellan stöd av social miljö och fysisk miljö
25
Jämförelse hinder av fysisk miljö och social miljö
I figur 4 illustreras förhållandet mellan de olika kategorierna var för sig samt en jämförelse
mellan hinder i fysisk miljö (föremål och lokal) och social miljö (verbalt stöd, fysiskt stöd och
grupp). Man kan se att det inte var så stor skillnad mellan social miljö och fysisk miljö.
Staplarna längst till höger på x-axeln är en sammanslagning av de olika kategorierna inom
social respektive fysisk miljö. Y-axeln visar det totala antalet registreringar, dels per kategori
totalt för alla deltagare vid samtliga observationer och dels sammanslagningen av
kategorierna.
Hinder i miljön
45
Totalt antal registreringar
40
35
30
Fysisk miljö
25
Social miljö
20
15
10
5
ru
pp
G
st
öd
Fy
si
sk
t
al
ts
tö
d
er
b
lo
ka
l
V
Fö
r
em
ål
0
Kategorier, fysisk och social miljö
Figur 4: totalt resultat, jämförelse mellan hinder av social miljö och fysisk miljö
26
DISKUSSION
Miljöbegreppet eller miljösammanhanget och dess betydelse för människors prestationer har
varit och är ett centralt och återkommande tema i den arbetsterapeutiska litteraturen (Dunn,
Brown & McGugian, 1994; Law, Baum & Dunn, 2005). Trots detta har det specifika
miljösammanhanget utvärderats mycket mindre än personliga och prestandamässiga
komponenter enligt Law, Baum & Dunn (2005). Författarna har gjort ett försök att belysa
miljösammanhanget och har fått ett nytt perspektiv genom att titta på vilja vid bedömning och
utvärdering av individen i aktivitetsmiljön.
RESULTATDISKUSSION
I de nationella riktlinjerna för demensvård (SoS, 2010) beskrivs att demenssjukdomen kan
leda till svårigheter att ta initiativ och risken att bli passiv ökar. Detta kan motverkas genom
att ge personen möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter. Meningen med detta är
att ge dagen struktur, innehåll och skapa en känsla av tillhörighet i tid och rum men även
erbjuda en personlig sfär, verka jagstärkande och känslan av att kunna bidra med något för
andra (SoS, 2010).
Trots utveckling av vården från en medicinsk modell till en mer social modell, dominerar
fortfarande en institutionell struktur som försvårar individualitet och val (Davis, Byers, Nay,
& Koch, 2009).
Kategoriseringen (Olsson & Sörenssen, 2007) gav förutsättningar och utgjorde en grund för att
kunna redovisa resultatet så att det svarade mot syftet ur olika perspektiv dvs. identifierade typ
av stöd och hinder i miljön, sammanfattning utifrån varje deltagare och stöd och hinder i
miljön i förhållande till varandra. Den kvantitativa redovisningen gjordes för att kunna göra
jämförelser, de faktiska siffrorna som beräknades utifrån registreringarna är i sammanhanget
inga exakta siffror men ger ändå en tydlig indikation på förhållandena mellan de ingående
kategorierna (Thomas, 2003).
För stöd av viljeuttryck hade social miljö större betydelse än fysisk miljö, vilket
överensstämmer med vad man sett i andra studier. Raber, Teitelman & Watts (2010) har
beskrivit den sociala miljöns stora betydelse för att en person med demenssjukdom ska kunna
vara delaktig i aktivitet.
Raber, Teitelman, Watts & Kielhofner (2010) menade att alla typer av social interaktion hade
27
stort inflytande på deltagarnas viljemässiga beteende. I en miljö där personal med rätt intresse
och kompetens ingår ökar möjligheterna till delaktighet och förbättrad aktivitetsförmåga hos
personer med demenssjukdom (Forslin & Strid Berg, 2007).
Förståelse för vilja är viktigt vid god demensvård (Raber, Teitelman, Watts & Kiehlhofner,
2010). Det är därför viktigt att ta reda på vilket stöd en person behöver i aktivitetsmiljön för
att kunna uttrycka vilja och att de erbjuds aktivteter de har utbyte av. I detta resultat har
framkommit att det finns möjlighet att mer detaljerat beskriva vilka stöd en individ behöver
för att visa vilja och vad som kan vara hinder. Resultatet i denna studie kan ses som en
vägledning för arbetsterapeuter att kartlägga en individs specifika behov av stöd i
aktivitetsmiljön och vilka hinder som bör undvikas. Planering och struktur av aktiviteter och
aktivitetsmiljöer skulle kunna underlättas, t ex Anna behövde fysiskt och verbalt stöd för att
kunna uttrycka vilja i aktiviteten och behövde därför närvarande personal, medan Diana som
uttryckte vilja med stöd från grupp och föremål behövde en aktivitet med social inriktning och
praktiska göromål. Det kan också användas som diskussionsunderlag och vid handledning
med övrig personal, det är ofta omvårdnadspersonalen som ansvarar för de dagliga
aktiviteterna på många demensboenden. Vårdpersonalens ambitioner att tillmötesgå den
demenssjukes önskemål kan bli svåra att uppfylla på grund av svårigheter att uttrycka vilja
och kan leda till att vårdpersonalen själva tar beslut, ibland utifrån avdelningens rutiner
(Armanius Björlin et al., 2002).
Även om det inte går att dra några generella slutsatser med studiens begränsade urval kan det
vara intressant att ha i åtanke, för att erbjuda demenssjuka personer meningsfulla aktiviteter
och aktivitetsmiljöer behövs det tillgång till personal och adekvata föremål.
Aktivitetsmiljöerna i studien speglar den vardag deltagarna levde i, valet av aktiviteter kan
tyckas begränsat likväl som att flera aktiviteter utspelades i välkända lokaler där deltagarna
vistades dagligen eller flera gånger i veckan. Det är svårt att säga hur stor betydelse detta hade
för resultatet då även en liten förändring kan få stor betydelse (Rämgård, 2009) och sociala
förväntningar kan ha påverkat t ex att de inte är vana vid att erbjudas val och därför tar få
initiativ. Det är viktigt att arbetsterapeuter finns i verksamheter för demenssjuka personer och
använder sin kunskap för att utvärdera personers livsmiljö och ser till vad som kan möjliggöra
delaktighet och välbefinnande. Genom att ingå och bidra, inte bara genom att själva agera,
utan även som handledare, utbildare och konsult som underlättar, analyserar och värderar
aktivitet hos demenssjuka personer (Wood, Womack & Hooper, 2009).
28
Det visade sig vara svårare att identifiera hinder i miljön än att identifiera stöd i miljön. Det
som diskuterats mycket av författarna var att det ofta verkade som om icke relevant stöd i
miljön kunde ses som ett hinder för viljeuttryck, t ex vid en första observation noterades att
personal gav fysiskt stöd vid servering, vilket vid nästa observation visade sig inte behövas då
det räckte med att föremål (bröd och smör) var framdukat och tillgängligt.
Den kvantitativa redovisningen visade tydligt skillnaden mellan stöd och hinder som gick att
identifiera. Orsaken till detta är delvis att vid varje observationstillfälle var målet att ge
deltagaren det stöd den behövde för att kunna få möjlighet att uttrycka maximal vilja, vilket
VQ-S manualen förutsatte (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002). När en deltagare hade svårt
att utföra en uppgift och visade få viljeuttryck gavs stöd i den omfattning som var nödvändigt
och därmed undanröjdes hindren. Utan det stöd som gavs hade hindren i miljön troligen ökat i
antal men det var i denna studie aldrig aktuellt då stödet ofta fanns tillgängligt. I de fall
hindren var tydliga var det dock en viktig faktor att ta hänsyn till och utifrån dessa gjordes
också interventioner i vissa fall.
Benämningen verbalt stöd och fysiskt stöd behölls även vid hinder i miljön, detta kan tyckas
ologiskt men då hinder ofta orsakades av brist eller för mycket var benämningen adekvat t ex
brist på verbalt stöd kunde vara ett hinder. Hindren i miljön för varje deltagare fanns, troligen i
större utsträckning än det som framkommit i denna studie men dessa kan vara viktiga att ha
med i bedömningen och ha kunskap om vid planering av aktivitetsmiljö och aktivitet för varje
deltagare och för demenssjuka i stort.
METODDISKUSSION
Utifrån syftet fungerade deltagande observationer bra, dels för att fånga upp uttryck för vilja i
denna målgrupp (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2002) och dels då denna typ av observation
kan vara ett värdefullt alternativ när det av olika skäl, t ex nedsatt språkförmåga, är svårt att
använda andra metoder såsom intervjuer eller självskattning (Dahlberg, 1997).
Bedömningsinstrumentet VQ-S
Det är svårt för alla instrument att mäta något så mångfacetterat och komplext som miljö och
dess dynamiska inverkan på beteendet (Law, Baum & Dunn, 2005). VQ-S överensstämde
med författarnas intresseområde, var lämpligt för målgruppen, beskrivningen av instrument
gav indikationer på att vara relevant och motsvarade syftet för denna studie. Aktivitetsmiljön
29
skulle även kunna undersökas ur ett annat perspektiv, t ex utförande. I denna studie var
perspektivet att observera stöd och hinder i aktivitetsmiljöns och dess påverkan på vilja.
För att undersöka vilken slags aktivitet eller aktivitetsmiljö en demenssjuk person önskade
kunde kanske deras vilja ha bedömts på annat sätt t ex genom att valbara alternativ givits med
bilder eller att frågor ställts. VQ-S gav en struktur och tydliggjorde olika uttryck för vilja som
kanske inte hade kunnat uttryckas på annat sätt. Vilja hos demenssjuka personer uttrycks ofta
i interaktion med den sociala miljön, det kan vara svårt att uppfatta dessa då de kan uttryckas
på subtila och bakvända sätt t ex ”det här vill jag inte göra”, samtidigt som personen utför
handlingen och använder föremål (Raber, Teitelman, Watts & Kielhofner, 2010).
Vid datainsamlingen användes instrumentet enligt manualen men för att bearbeta insamlad
data gjordes en mer ingående beskrivning av stöd och hinder som framkom och identifierades,
vilket motsvarade syftet i studien. Den typen av bearbetning av data i kategorier var inte
möjlig utifrån de formulär som fanns i instrumentet. Instrumentet förutsätter att föremål och
socialt stöd finns med i förberedelserna av miljön men för att observera deltagaren i
aktivitetsmiljön mer förutsättningslöst så var detta inte självklart, det stöd personal och
observatörer gav och de föremål som ingick i aktivitetsmiljön vid observationerna
kategoriserades därför in i social respektive fysiskt miljö vi bearbetningen. Beskrivning av
stämning, atmosfär, social interaktion (mellan gruppdeltagare) och förekomst och antal
närvarande personal skulle enligt författarna kunna tydliggöras och ges mer plats i VQ-S.
Då instrumentet tillät och förutsatte att interventioner och förberedelser gjordes fanns en
möjlighet för författarna att se både stöd och hinder och utifrån det modifiera miljön vid nästa
observation t ex observatören bad gympaledaren, i förväg, att införa en ny rörelse nästa pass
vilket då gav deltagarna möjlighet att visa vilja. Instrumentet gav en bra struktur, var lätt att
fylla i, manualen gav en bra vägledning för att kunna säkerställa, särskilja olika viljeuttryck.
VQ-S var ett nytt instrument för författarna och i förberedelserna ingick att sätta sig in i
instrumentet både teoretiskt och praktiskt. Vartefter fler observationer gjordes upplevdes
instrumentet lättare att använda, vilket överensstämmer med vad som framkommit vid
utvärdering av VQ-S (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2008).
För att öka validitet och reliabilitet dvs. att mäta det som avsågs mätas och att det gjordes på
ett tillförlitligt sätt (Patel & Davidsson, 2003) resonerade och diskuterade författarna
fortlöpande observationerna med varandra. De felkällor som eventuellt kan förekomma är att
skattningen kan vara för hög eller för låg vid vissa viljekomponenter samt att vissa
30
viljekomponenter varit svåra att skilja från varandra (Alfredsson Ågren & Kjellberg, 2008).
Det finns en risk att minnesbilden från observationstillfället kan ha påverkats av att tid gick
mellan observation och anteckning (DePoy & Gitlin, 1999).
Urval och bortfall
Då systematiska observationer ofta leder till kvantitativa resultat (Olsson & Sörensen, 2007)
önskade författarna få ett tillräckligt stort urval. 8 deltagare visades sig vara rimligt med tanke
på studiens omfattning och då målet var att göra 4 observationer per deltagare. För att få
representativa insikter om det författarna avsåg att undersöka valdes därför målinriktat urval
baserat på i förväg definierade kriterier (DePoy & Gitlin, 1999). Arbetsterapeuter, ansågs av
författarna, ha lämplig kompetens och kunskap om begreppet aktivitet och lämpliga deltagare
för att kunna medverka i urvalet. Resultatet kanske skulle ha sett annorlunda ut om annan
yrkesgrupp än arbetsterapeuter varit delaktiga i urvalsprocessen. En annan urvalsmetod hade
eventuellt kunnat ge ett annat deltagarurval och ett annat resultat. Av de 15 personer som
valdes ut föll 8 bort och 1 ny person tillkom. Utifrån urvalskriterierna blev urvalet relativt
begränsat vilket också visade sig då endast 7 personer återstod vid första urvalet. Författarna
ansåg ändå att urvalet blev representativt utifrån kriterierna och lämpligt för denna studie. en
deltagare föll bort, på grund av försämrat hälsotillstånd, under observationsperioden men 3
observationer var gjorda och författarna valde att inkludera dessa i studien eftersom de var
tillräckliga i antal och representativa, totalt blev det således 31 observationer.
Datainsamling
3-4 observationer gjordes på varje deltagare i olika aktivitetsmiljöer, vilket väl motsvarade de
rekommendationer som gavs av A. Kjellberg (personlig kommunikation 24/2, 2011).
Tidplanen för observationerna hölls tack vare att författarna kunde vara flexibla, vissa
aktiviteter förekom dagligen t ex måltider och vissa mer sällan t ex rörelseglädje/dans en gång
i veckan. Enligt manualen till VQ-S måste miljön förberedas för att ge möjlighet att kunna
bedöma vilja, detta kunde ibland vara svårt då observationerna skedde i de miljöer och
situationer som erbjöds. Författarna förde dialog och informerade berörd personal som var
mycket tillmötesgående och positiva. Trots detta uppstod ibland missförstånd om planerade
förberedelser, t ex att valbara föremål skulle finnas tillgängliga. Rollen som deltagande
observatör blev vid några tillfällen otydlig, t ex lämnades observatören ensam utan närvarande
personal, och detta ställde stora krav på observatören att fokusera på sin roll. Som deltagande
observatörer intog författarna inledningsvis, vid alla observationer, ett avvaktande
31
förhållningssätt för att invänta deltagarens viljeuttryck eller personalens initiativ, intervention
från observatören gjordes om inget annat stöd gavs. Att vara deltagande observatör var i de
flesta fall positiv, det var lätt att smälta in i sammanhanget och både deltagare och personal
var öppna och positiva. Genom detta ”inifrån-perspektiv” (Dahlberg, 1997, s.91) gavs
möjlighet till en realistisk bild av aktivitetsmiljön.
Databearbetning
De formulär för sammanställning av observationerna som fanns i instrumentets manual var
inte användbara i denna studie då de syftade till att sammanställa viljeuttryck, medan
författarna var fokuserade på att finna och sammanställa typer av stöd och hinder i miljön.
Den viktigaste delen av databearbetningen var upprepad genomläsning för att identifiera stöd
och hinder utifrån observationsanteckningarna. Vid databearbetningen har frågan om de
markerade typerna av stöd diskuterats mycket, huruvida t ex en sked kan ses som stöd i
miljön, det har då varit viktigt att fokusera på om skeden triggat uttryck för vilja. Datan fick
genom diskussionerna en större trovärdighet. Underkategorierna underlättade att registrera ord
och meningar i respektive kategori. För att sedan kunna jämföra betydelsen av olika typer av
stöd i miljön gjordes en kvantitativ redovisning i dataprogrammet Excel vilket visade sig vara
en tydlig metod för att jämföra vilket/vilka typer av stöd och hinder som var mest/minst
förekommande (Thomas, 2003).
KONKLUSION
Aktivitetsmiljön består av både stödjande och hindrande faktorer och det är därför minst lika
viktigt att lägga fokus på aktivitetsmiljön dvs. hela sammanhanget som på den enskilda
aktiviteten. Det sociala stödet i miljön var sammantaget av stor betydelse, ofta i kombination
med föremål. Vid sammanställning av observationsformulären, VQ-S, gjorde författarna
kategorier av stöd och hinder i miljön, därmed gavs möjlighet att precisera vilken typ av stöd
och hinder som hade betydelse för varje deltagare för att möjliggöra utbyte av en aktivitet.
Detta kan vara en värdefull kunskap för arbetsterapeuter, dels att ta med i dialogen med
övriga personalkategorier vid planering av aktiviteter för demenssjuka och dels att ha i åtanke
vid handledning och utbildning i rehabiliterande förhållningssätt. Resultatet visade också
vilken typ av stöd som hade störst respektive minst betydelse samt de vanligaste hindren i
32
aktivitetsmiljön. Om en demenssjuk person inte får det stöd den behöver blir möjligheten till
utbyte av aktiviteten mindre även om det är en intressant och kanske önskad aktivitet. Det
handlar alltid om en samverkan mellan människa, miljö och aktivitet, vilket också är väl
förankrat i flera arbetsterapi-teorier (Kiehlhofner, 2008; Schkade & Schultz, 1992; Dunn,
Brown och McGugian, 1994; Letts, Rigby & Stewart, 2003; Christiansen & Baum, 2005, &
FSA, 2011).
FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER
Hur man genom nya metoder kan förbättra kommunikation och förmedla kunskaper om
aktivitetsmiljö mellan arbetsterapeuten och övrig personal och på så vis tillvarata
arbetsterapeutens kompetens. Att vidare studera metoder för bedömning och utvärdering av
aktivitetsmiljön.
33
REFERENSLISTA
Alfredsson Ågren, K., & Kjellberg, A. (2002). Bedömning av viljesystemet: Volitional
Questionnaire, VQ-S, Version 2. Linköping: Hälsouniversitetet.
Alfredsson Ågren, K., & Kjellberg, A. (2008). Utilization and content validity of the swedish
version of the Volitional Questionaire (VQ-S). Occupational therapy in Health Care, 22 (23), 163-176.
Almberg, B., & Jansson, W. (1994). Fånga stunden: hur man bemöter och förhåller sig till
personer med demenshandikapp. Stockholm: Liber.
Armanius Björlin, G., Basun, H.,Beck-Friis, B., Ekman, S-L., Englund, E., Eriksdotter, M., et
al. (2002). Om demens (2:a uppl.). Stockholm: Liber AB.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bengtsson, A. (2003). Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade:
kunskapssammanställning. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Christiansen, C., Baum, C., & Bass-Haugen, J. (2005). Occupational therapy: performance,
participation, and well-being. (3rd ed.). Thorofare, NJ: Slack.
Crepeau, E.B., Cohn, E.S., Boyt Schell, B.A. (2003). Willard & Spackman's occupational
therapy. (10th ed.). Philadelphia, Pa.: Lippincott Williams & Wilkins, cop.
Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur.
Davis, S., Byers, S., Nay, R., & Koch, S. (2009). Guiding design of dementia friendly
environments in residential care settings: Considering the living experiences. Australia:
Monash University. Dementia, 8 (2), 185-203.
de la Heras, C.G., Geist, R., Kielhofner, G., & Li, Y. (2007). A user´s manual for The
Volitional Questionnaire, VQ, version 4.1. Chicago: University of Illinois at Chicago.
DePoy, E., & Gitlin, L. N. (1999). Forskning: En introduktion. (J. Hellberg, övers.). Lund:
Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1994).
Dunn, W., Brown, C., & McGuigan, A. (1994). The ecology of human performance: A
framework for considering the effect of context. American journal of Occupational therapy,
48 (7) 595-607.
Erikson, H. (2003). Neuropsykologi: Normalfunktion, demenser och avgränsade hjärnskador.
Stockholm: Liber.
Ejvegård, R. (2003). Vetenskaplig metod (3:e uppl.). Lund: Studentlitteratur.
34
Forslin, A. & Strid Berg, B. (2007). Den fysiska miljöns betydelse för personer med demens
på särskilda boenden. Örebro: Örebro universitet, Hälsovetenskapliga institutionen
arbetsterapi.
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter (2006). Canadian occupational performance measure:
svensk version / COPM (4:e uppl.). Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Hämtad 13 maj, 2011.
http://www.fsa.akademikerhuset.se/Min-profession/MoHo/Oversikt/Vq/
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Hämtad 13 maj, 2011.
http://www.fsa.akademikerhuset.se/Min-profession/Yrket/Etik/Etisk-kod/
Kielhofner, G. (1985). A model of human occupation: theory and application. Baltimore:
Williams & Wilkins.
Kielhofner, G. (1995). A model of human occupation: theory and application (2nd ed.).
Baltimore: Williams & Wilkins.
Kielhofner, G. (2002). A model of human occupation: theory and application (3rd ed.).
Baltimore: Williams & Wilkins.
Kielhofner, G. (2004). Conceptual foundations of occupational therapy practice (3rd ed.).
Philadelphia: F.A. Davis.
Kielhofner, G. (2008). A Model of human occupation: Theory and application (4th ed.).
Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins.
Kielhofner, G. (2009). Conceptual foundations of occupational therapy practice (4th ed.).
Philadelphia: F.A. Davis.
Law, M., Baum, C., & Dunn, W. (2005). Measuring occupational performance: supporting
best practice in occupational therapy (2nd ed.).
Lawton, M.P. (1986). Environment and aging (2nd ed.). Albany: Center for the Study of
Aging.
Letts, L., Rigby, P., & Stewart, D. (2003). Using environments to enable occupational
performance. Thorofare, N.J.: Slack.
Macdonald, K. C. (1986). Occupational Therapy Approaches to Treatment of Dementia
Patients. Physical & Occupational Therapy in Geriatrics vol. 4, no. 2, s. 61.
Mamhidir, A-G., Karlsson, I., Norberg, A., & Kihlgren, M. (2007). Weight increase in
patients with dementia, and alteration in meal routines and meal environment after integrity
promoting care. Clinical Nursing 16, 987–996.
Nygård, L. (1996). Everyday life with dementia: aspects of assessing and understanding the
consequences and experiences of living with dementia. Doktorsavhandling, Karolinska
institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap och Familjemedicin.
35
Olsson, H., & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen: Kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. Stockholm: Liber AB.
Patel, R., & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra
och rapportera en undersökning (3:e uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Raber, C., Teitelman, J., Watts, J., & Kielhofner, G. (2010). A phenomenological study of
volition in everyday occupations of older people with dementia. British journal of
occupational therapy, 73 (11) 498-506
Raber, C., Teitelman, J., & Watts, J. (2010). The power of the social environment in
motivating persons with dementia to engage in occupation: Qualitative findings. Physical &
Occupational therapy in geriatrics. 28 (4) 321-333.
Rämgård, M. (2009). Platsens betydelse för dementa: En studie av demensvården i tre
skånska kommuner. (Skriftserier 2009:8) Lund: FoU Skåne.
Schkade, J.K., & Schultz, S. (1992). Occupational adaption: Toward a holistic approach for
contemporary practice, part 1. The American Journal of Occupational Therapyl. 46 (9) 829837.
Socialstyrelsen. (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010:
Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen.
Svenskt Demens Centrum. Hämtat 13 maj 2011.
http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vad-ar-demens/
Thomas, M. (2003). Blending qualitative and quantitative research methods in theses and
dissertations. Thousands Oaks, California: Corwin Press, INC
Vetenskapsrådet. Hämtat 21 april 2011.
http://www.vr.se/sok.4.235f40c212384f2ca66800035.html?query=Forskningsetiska+principer
Vikström, S. (2005). Engagement in everyday occupation - aspects related to persons with
dementia and their caregiving spouses. Doktorsavhandling, Karolinska institutet, The
Department of neurotec.
Wijk, H. (Red.). (2004). Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Lund: Studentlitteratur.
Wood, W., Womack, J., & Hooper, B. (2009). Dying of Boredom: An Exploratory Case
Study of Time Use, Apparent Affect, and Routine Activity Situations on Two Alzheimer's
Special Care Units. American Journal of Occupational Therapy, 63 (3) 337–349.
Öhman, A. (2007). Navigating in a changing world: experiences of everyday life from the
perspective of persons with cognitive impairment or dementia. Doktorsavhandling Karolinska
institutet, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
1
Bilaga 1
Godkännande av observationsstudier i samband med kompletteringsutbildning i arbetsterapi.
Jag har fått muntlig information och tagit del av PM med titel ”Aktivitetsmiljöns påverkan på
viljeuttryck hos personer med demenssjukdom”. Jag är införstådd med att observationer
kommer att göras inom verksamheten och att resultatet av dessa kommer att resultera i en Cuppsats vid Karolinska Institutet.
Jag godkänner härmed att Elenore Franck och Tina Rehnman Larsson genomför detta i min
verksamhet.
Datum …………… Tyresö
Ann-Kristin Olofsdotter
Verksamhetschef i äldreomsorgen
Tyresö kommun
2
Bilaga 2 (1)
Information till arbetsterapeuter inför urval
Vi kommer under våren att skriva en C-uppsats om ”Aktivitetsmiljöns påverkan på viljeuttryck
hos personer med demenssjukdom”.
Vi har sett att det är svårt att veta vilka önskemål och val demenssjuka personer skulle göra om
de på ett adekvat sätt kunde uttrycka sin vilja. Aktiviteter erbjuds i olika miljöer och det är svårt
att få klarhet i hur aktivitetsmiljön påverkar individen. Ofta bedöms viljekomponenter av
arbetsterapeuter genom intervjuer eller självskattning men individer som har kognitiva och/eller
kommunikativa begränsningar kan ha svårt att på detta sätt formulera mål eller verbalt uttrycka
sina intressen. Det är motiverat att få mer kunskap om hur individen uttrycker vilja på olika sätt i
olika miljöer. Det finns även litteratur och vetenskapliga studier som beskriver miljöns påverkan
och betydelse. Med miljö avser vi fysisk miljö (rum, inredning och föremål, ljud, ljus) och social
miljö (personer som ingår i sammanhanget, djur, bemötande, stöd, atmosfär, kommunikation).
Syftet med studien är att ta reda på hur olika miljöer för samma aktivitet påverkar individens
viljeuttryck vid några vanligt förekommande aktiviteter hos personer med demenssjukdom.
Vi kommer att göra strukturerade observationer med VQ-S, svensk version av Volitional
Questionnaire, för att se huruvida olika miljöer stödjer eller hindrar individens vilja vid aktivitet.
Vi kommer att observera varje deltagare i minst 1 aktivitet utförd i flera olika miljöer. Med
hänsyn till integriteten kommer aktiviteter såsom hygien och påklädning inte ingå. Aktivitet och
aktivitetsmiljö väljs i samråd med deltagare och personal. Individen ska bedömas i flera miljöer
för att ge en mer fullständig bild av vilka miljöer som stödjer eller hindrar individens vilja.
Att ta hänsyn till vid urvalet:
Inklusionskriterier
- Personer inom särskilt boende med demensdiagnos med kognitiva svårigheter
och/eller kommunikationsproblem.
- Personen ska delta vid minst 1 aktivitet som är känd för den personen och som kan
eller brukar ske i olika miljöer.
- Aktiviteten kan ske individuellt eller i grupp.
Det ska vara personens vanliga aktiviteter som styr men vi förtydligar med några exempel:
Baka (ex. kakor, matbröd, på avdelning, i träningskök)
Fika (ex. i dagrum, på kafé, gemensamhetslokal på äldreboendet, på rummet)
Sittgympa (ex. motionslokal, på avdelning)
Bingo (ex. i restaurangen, på avdelning)
Promenad/Utevistelse (ex. individuellt, grupp, stadsmiljö, parkmiljö, på balkongen)
Lägga håret (ex. på rummet, friseringshörna på avd, på salong)
Måltid (ex. vanlig, findukning, på rummet, färdigserverad, pedagogisk)
Vika tvätt (ex. på rummet, i tvättstuga, tillsammans med andra)
3
Bilaga 2 (2)
Exklusionskriterier
- Individerna ska inte ha dokumenterad pågående känslomässig nedstämdhet eller
instabilitet p.g.a. psykiatriska symtom
- Personer som är så långt gångna i sin demenssjukdom att de endast reagerar på
beröringsstimulans och som behöver fullständig hjälp vid matning.
De personer (personal, medboende m.fl.) som vanligtvis brukar närvara ska ingå även vid
observationstillfällena.
Vi vore mycket tacksamma om ni kan hjälpa oss med urvalet av deltagare till vår C-uppsats
genom att ni föreslår personer utifrån urvalskriterierna. Vi kommer därefter att kontakta
personerna och deras anhöriga för inkludering i vår studie
De uppgifter vi önskar få av er är:
Namn på de föreslagna deltagarna
Namn på kontaktpersoner
Förslag på personens aktiviteter och aktivitetsmiljöer och om de sker vardag, helg, dagtid
eller kvällstid.
Vi kontaktar er i slutet av vecka 7 (17-18/2) och hoppas då få era förslag.
Ni får gärna höra av er till oss om ni har några frågor.
Tack för er hjälp med detta.
Vänligen
Elenore Franck
leg. arbetsterapeut
Tyresö kommun
Tel. 08-5782 7531
Tina Rehnman Larsson
leg. arbetsterapeut
Tyresö kommun
tel. 08-5782 9651
4
Bilaga 3(1)
Informationsbrev till anhöriga eller god man
Till:
Här kommer kompletterande information med anledning av vår kommande kandidatuppsats.
Vi är två arbetsterapeuter som sedan många år arbetar i Tyresö kommun. Under våren
genomför vi en kompletterande högskoleutbildning inom arbetsterapi för att få en
kandidatexamen. Vi kommer att göra en undersökning som handlar om hur aktivitetsmiljön
påverkar möjligheten för personer med demenssjukdom att vara delaktiga och ha behållning
av en aktivitet. Vi tycker att detta är viktigt att undersöka för att få mer kunskap om vilka
miljöer som stödjer eller hindrar en person i en aktivitet. Det finns även litteratur och
vetenskapliga studier som beskriver miljöns påverkan och betydelse. Vår önskan är att kunna
ta hänsyn till detta vid planering av aktiviteter och den miljö där dessa bedrivs. Det kan ofta
vara svårt att intervjua en person med demenssjukdom och som arbetsterapeut använder vi oss
även av observationer för att få en bild av vad en person vill förmedla och uttrycka i olika
situationer.
Som jag, Elenore/Tina, nämnde när vi talades vid så kommer jag att vara med ……. och
observera ……. i 1-2 aktiviteter vid 2-3 olika tillfällen. Observationen kommer att ta den tid
som aktiviteten pågår ca 30-45 minuter. Jag kommer att använda ett standardiserat formulär
som är avsett för arbetsterapeuter och som jag fyller i direkt i anslutning till tillfället. Utifrån
formuläret kommer jag att beskriva miljön som aktiviteten bedrivs i samt de olika uttryckssätt
han/hon visar. De aktiviteter och miljöer som väljs kommer att vara kända för ………
Undersökningen kommer att vara konfidentiell, d.v.s.
namn kommer inte att nämnas eller
skrivas i resultatet eller på något annat sätt redovisas. Observationsmaterialet ska endast
användas i denna studie och kommer inte att spridas. Deltagandet i denna undersökning är
frivilligt och
har möjlighet att dra sig ur när han/hon vill. Jag
kommer naturligtvis att fråga ……… om han/hon vill delta, både innan och i anslutning till
aktiviteten samt vara lyhörd för detta även under själva observationstillfället.
Vi behöver ert skriftliga samtycke för detta senast den 10 mars, se bifogad blankett.
m du har frågor eller funderingar får du gärna höra av dig på dagtid till mig, Elenore/Tina,
eller till min kollega ………
Enhetschef ……………… är informerad och har gett godkännande till detta projekt och det
går bra att kontakta henne också, tel. 08 - 5782 xxxx.
Vi är tacksamma för ert deltagande.
Med vänliga hälsningar
Elenore Franck
Leg. arbetsterapeut
08 – 5782 7531
Tina Rehnman Larsson
Leg. arbetsterapeut
08 – 5782 9651
5
Bilaga 3(2)
Samtycke till deltagande i observationsstudie
Vi kommer att genomföra observationer under mars-april 2011 och önskar därför
ditt samtycke senast den 10 mars.
Jag godkänner att ………. deltar i observationsstudie som kommer att
genomföras enligt informationsbrev och telefonsamtal/samtal.
Datum:……………………
………………………………………….
Underskrift
………………………………………….
Namnförtydligande
Vänligen posta ditt svar i bifogat frankerat kuvert eller lämna till avdelningspersonal senast
10 mars.
6
Bilaga 4
AKTIVITETSMILJÖER FÖR 8 DELTAGARE UTIFRÅN MILJÖFORMULÄR
Sammanställning av aktivitetsmiljöerna för varje observationstillfälle: Aktivitetsform = valda
aktiviteter för varje deltagare, Fysisk miljö (i rummet) = den fysiska omgivningen, Fysisk
miljö (föremål) = typer av föremål som förekom i aktivitetsmiljön och Social miljö (sociala
grupper) = de personer som närvarade, individuellt eller samarbete i gruppen och
stämning/atmosfär.
Skattningsvärdena * talar om hur mycket stöd, struktur och stimulans deltagaren behövde
under aktiviteten för att uttrycka vilja, maxvärde vid en observation är 56, t ex 37 betyder 37
av 56.
Sammanställning av Aktivitetsmiljöer utifrån miljöformulär
Aktivitetsform
Duka av och
torka bord
Anna
Duka av och
torka bord
Göra bakverk
Göra bakverk
Rörelseglädje
(gympa)
Bodil
Måltid
(lunch)
Måltid
(lunch)
Rörelseglädje
(dans)
Fysisk miljö:
I rummet
Fysisk miljö:
Föremål
Social miljö:
Sociala grupper
Inglasad balkong, Soligt, svalt och
dragigt, 2 bord, 1 pinnsoffa, 5-6
stolar runt varje bord, lite trångt,
stort dagrum mellan balkong och
kök
Kök/matrum, ganska stort, 3 bord
och stolar runt, dagsljus, 2 bord
med utsikt, slamrigt, mycket prat,
diskbänk och köksutrustning
Udda kaffekoppar, fat,
teskedar, servetter, några
brödskivor, glas, krukväxt,
ungefär lika på båda borden
5 resp. 3 personer vid
borden, kända. Personal
deltar, god stämning.
Individuellt i grupp
Tallrikar, glas, bestick,
servetter, krukväxt på 2 bord,
papper, vykort, smutsig disk,
disktrasa
Träningskök, stort rum stort bord,
stolar runt många skåp, arbetsbänk,
standardutrustning. Dagsljus från 2
stora fönster.
Bunkar, knivar, elvisp,
måttsats, skedar, slickpott,
stort fat, bricka med bullar,
skärbrädor, ingredienser,
Träningskök, stort rum stort bord,
stolar runt, många skåp,
arbetsbänk, standardutrustning.
Rullvagn. Dagsljus från 2 stora
fönster. Sorl, trångt
Aktivitetslokal, stort rum, stolar i
halvcirkel, hel fönstervägg,
dagsljus, placering på sidan om
ledaren delvis utsikt, ingen musik
Ingredienser, bunkar, slevar,
elvisp, kastrull, 3 våffeljärn,
skarvsladd, l, porslin på
rullvagn,
3-4 personer vid varje
bord, personal deltar
varav 2 vid diskbänk,
mycket rörelse o prat,
individuellt i grupp
9 personer, personal
deltar, några kända,
samtal om aktiviteten,
god stämning.
Samarbete i grupp
8 personer, personal
deltar, några kända,
mycket prat och rörelse,
samarbete i grupp
Inglasad balkong, 2 bord, trångt, 1
pinnsoffa, stolar, varmt, soligt,
bakgrundsmusik, rullvagn med mat,
Krukväxt, glas, bestick
(endast gaffel för B)
servetter, tallrikar med mat
ställs fram vartefter
Kök/matrum, stort rum, 3 bord med
stolar, matvagn, köksutrustning,
placering vid fönster, ansikte mot
vägg, dagsljus, lågmält sorl,
Glas med saft, sked,
servetter, övrigas glas och
bestick, tallrikar med mat
ställs fram vartefter, krukväxt,
ljuslykta,
Sånghäften som sedan tas
bort
Aktivitetslokal, stort rum, stolar runt
väggarna, dagsljus från hel
fönstervägg, CD-musik,
Inga
12 personer, personal
deltar, 1 ledare, kända
och okända, positiv
stämning, individuellt i
grupp
7 personer runt bordet,
personal deltar,
gemytligt, alla kända,
lugnt prat. Individuellt i
grupp
4 personer, personal
deltar, 1 går 1 kommer
under måltid, kända.
Avspänt prat, individuellt
i grupp
Ca 25 personer,
personal deltar, 3
utomstående, kända och
okända, god stämning,
många dansar,
samarbete i grupp
*
37
32
34
35
14
27
28
35
7
Kök/matrum, stort rum, 3 bord med
stolar, matvagn bakom
köksutrustning, placering vid
fönster, dagsljus, sorl, slammer
Bestick, glas med dryck,
servetter, vykort, almanacka,
2 krukväxter, tallrik med mat
ställs fram vartefter
Måltid
(frukost)
Kök/matrum, stort rum, 3 bord med
stolar, matvagn bakom
köksutrustning, placering vid
fönster, dagsljus,
Färdig filtallrik, krukväxt,
bestick, vykort, almanacka,
bröd, smör, pålägg, mjölk,
kaffekopp m fat, socker ställs
fram senare
Aktivitetslokal, stort rum, många
stolar i halvcirkel, hel fönstervägg,
dagsljus, placering mitt i rummet,
utsikt, ingen musik, ledaren framför
Inga
Rörelseglädje
(gympa)
Gymnastiklokal i källare, inga
fönster, artificiellt ljus, ljust,
spegelvägg, stolar i halvcirkel,
ingen musik, placering ungefär mitt
i lokalen,
Dagrum på avdelningen, skum
artificiell belysning, soffbord, 2
soffor, 2 småbord, stolar,
serveringslucka
Inga
Aktivitetslokal, stort rum, många
stolar i halvcirkel, hel fönstervägg,
dagsljus, svag bakgrundsmusik,
placering nära ledaren på sidan,
Inga
Aktivitetsrum, stort rum, dagsljus
från fönstervägg, 2 stora bord 2
mindre, stolar runt varje bord, sorl
och slammer
Framdukade fikabord med
kaffekoppar, fat, skedar,
brödfat, servetter,
gräddsnipa, sockerskål,
termos, duk och krukväxt
Inga
Carl
Måltid
(lunch)
Rörelseglädje
(gympa)
Fika
Diana
Rörelseglädje
(gympa)
Fika
Rörelseglädje
(gympa)
Måltid
(frukost)
Eva
Spela bingo
Måltid
(frukost)
Fredrik
Göra bakverk
Göra bakverk
Gymnastiklokal i källare, inga
fönster, artificiellt ljus, ljust,
spegelvägg, stolar i halvcirkel,
ingen musik, placering längst fram
bredvid ledare m ansiktet ut mot
deltagarna
Matsal, del av stort allrum. Fönster
(burspråk) naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. Placering vid runt bord,
köksbänk bakom. Utblick mot
fönster. Solljus. Slammer, rop och
spring.
Matsal, del av stort allrum. Fönster
(burspråk) naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. Placering vid runt bord,
köksbänk bakom. Utsikt m fönster.
Rassel från bingomaskin, prat och
rop.
Matsal, del av stort allrum. Fönster
(burspråk) naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. Placering vid runt bord
med vägg bakom, köksbänk
bredvid. Utblick mot en
medicinvagn framför. Många rör sig
runt bordet.
Träningskök. Stort avlångt bord,
stolar runt. Många skåp,
arbetsbänk, standardutrustning. 2
stora fönster. Dagsljus och artificiell
belysning. Placering vid bord/stå vid
spis/bänk. Trångt.
Träningskök. Stort avlångt bord,
stolar runt. Många skåp,
arbetsbänk, standardutrustning. 2
stora fönster. Dagsljus och artificiell
belysning. Placering på långsida,
ände.
Kaffekoppar med fat,
muggar, t-skedar,
gräddsnipa, sockerskål,
brödfat med olika bröd, duk,
krukväxt, ljuslyktor, termosar,
hushållsrulle
Djup tallrik, sked, glas,
kaffekopp utan fat.
Fil, socker, 1 sorts flingor.
Övrigt ställs fram vartefter.
Bingobricka i plast, små
pluppar olika färger.
Bingomaskin på bordet
bredvid.
3 personer vid bordet,
personal deltar, 3 i
rörelse, personer vid
andra bord, lättsamt prat,
individuellt i grupp
3 personer vid bordet,
personal deltar, 1
personal i rörelse, kända,
lugnt, småprat, personer
vid övriga bord,
samarbete i grupp
15 personer, personal
deltar, ledare, kända och
okända, god stämning,
individuellt i grupp
Ca 16 personer,
personal deltar, ledare,
kända och okända, god
stämning, individuellt i
grupp
8 personer, några
kommer senare,
personal deltar, gemytlig
stämning, kända
personer, samarbete i
grupp men individuellt
ansvar
10 personer, personal
deltar, ledare, positiv
stämning, kända och
okända personer,
individuellt i grupp
9 personer vid bordet,
25-30 i lokalen, kända
och okända, ingen
personal vid bordet men i
lokalen, god stämning
16 personer, personal
deltar, ledare, kända och
okända, god stämning,
individuellt i grupp
Grupp 4 personer.
Kända personer,
personal deltar.
Bordsgranne nekar
kontakt. Observatör
deltar.
Grupp 5 personer.
Kända personer,
personal i rörelse, sitter
ner på slutet.
Djup tallrik, sked, glas, mugg,
servetter. Mat ställs
fram/ställs bort på bänk
vartefter: olika sorters fil och
flingor, mjölk, socker, bröd,
pålägg
Grupp 4 personer,
individuellt, stöd av
personal.
8 sorters ingredienser,
torrvaror, ägg och
mjölkprodukter i sina
förpackningar, 13 sorters
redskap olika färg, form.
Grupp 7 personer,
personal deltar. Några
okända. God stämning,
samtal om aktiviteten.
Samarbete i grupp.
Bunkar, knivar, elvisp,
måttsats, skedar, slickpott,
stort fat, bricka med bullar,
ingredienser skärbrädor
Grupp 9 personer,
personal deltar, några
kända, samtal om
aktiviteten, god
stämning. Samarbete i
grupp
30
40
25
21
44
39
34
37
33
32
27
40
35
8
Fika
Fika
Duka bord
Gunnel
Duka av bord
Duka bord
Duka av och
torka bord
Rörelseglädje
(gympa)
Hugo
Måltid
(frukost)
Måltid
(frukost)
Rörelseglädje
(dans)
Träningskök. Stort avlångt bord,
stolar runt. Många skåp,
arbetsbänk, standardutrustning. 2
stora fönster. Dagsljus och artificiell
belysning. Placering på långsida,
Matsal, del av stort allrum.
Fönster. Naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. Placering vid fönster.
Koppar, fat, assietter, djupa
tallrikar, skedar, kastrull,
kaffekanna, mjölk, semlor på
serveringsfat.
Matsal, del av stort allrum.
Fönster. Naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord varav 1 dukas. 6 stolar
runtom. Tyst.
Vagn med porslin, glas,
bestick, koppar, muggar.
Vagn med mjölk, fil, gröt,
socker, flingor, smör, bröd,
kaviar, leverpastej.
Kaffetermosar. Krukväxt,
duk.
Porslin, skedar, koppar (6 av
var), knivar, gafflar, smörask,
mjölk, fil, socker, flingor,
termos, servetter.
Individuellt, stöd av en
personal. 4 personer
sätter sig vartefter vid
bordet, kända. Fler
personer i rum.
Vagn med porslin, olika
sorter/mönster, glas,
plastglas, muggar, koppar.
Besticklåda på hylla under.
Servetter olika färger i låda.
Porslin, skedar, koppar,
muggar, glas (10 av var),
knivar, gafflar, grötkarott,
mjölk, fil, socker, flingor,
smör, kaviar, leverpastej, 2
vagnar, hink, trasa
10 personer placerar sig
vartefter vid borden.
Trevlig stämning.
44
Ensam, samarbete med
en personal. Några
personer sitter kvar.
43
Matsal, del av stort allrum. Fönster.
Naturligt ljus. Artificiellt ljus. 2 bord
varav 1 dukas av. 6 stolar runtom.
Pratigt, många i rörelse.
Matsal, del av stort allrum. Fönster.
Naturligt ljus. Artificiellt ljus. 2 bord,
båda dukas 9 stolar, 1 pall. Solljus.
Personer rör sig mot borden.
Matsal, del av stort allrum. Fönster.
Naturligt ljus. Artificiellt ljus. 2 bord,
båda dukas av. Pratigt, många rör
sig bort från borden.
Aktivitetslokal, stort rum, fönster
utmed en hel vägg, stolar i
halvcirkel, dagsljus, placering snett
framför ledaren, utsikt, ingen musik,
bra rörelseutrymme
Matsal, del av stort allrum.
Fönster. Naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. 6 + 2 stolar. Tyst.
Matsal, del av stort allrum.
Fönster. Naturligt ljus. Artificiellt
ljus. 2 bord. 8 stolar. Pratigt. Borras
på tak utanför fönster.
Aktivitetslokal, stort rum, stolar runt
väggarna, dagsljus från hel
fönstervägg, CD-musik
Koppar utan fat. Mjölk i
kanna. Socker i skål. Kolor i
små högar på bordet.
inga
Djupa fat, assietter, skedar,
glas, koppar, termos,
medicinmugg, grötkarott, 2
sorter fil, mjölk, socker, 3
sorter pålägg, apelsindryck,
fat med skivat bröd, smörask
Porslin som ovan, 1 sorts fil,
mjölk, gröt, smör på fat, 2
sorters pålägg på fat,
kaviartub, korg med skivat
bröd.
Sånghäften som sedan tas
bort
* skattningsvärde för varje aktivitet/observation. Max 56 poäng/observation
Grupp 7 personer.
Kända. 3 personal deltar.
Samtal, samarbete i
grupp,
trevlig stämning.
Grupp 5 personer.
Personal i rummet.
Individuellt, stöd av en
personal. Några sitter vid
bord, några i rörelse,
kända.
Grupp 16 personer,
personal deltar, kända
och okända, god
stämning, individuellt i
grupp
Grupp 6 personer.
Individuellt, inget
samarbete. Personal i
rummet, tittar till.
Grupp 6 personer. 1
personal vid bord halva
tiden. Trevlig stämning,
samarbete i grupp
Grupp 24 personer,
personal deltar, kända
och okända, god
stämning, många
dansar, allsång,
samarbete i grupp
30
23
41
37
16
18
39
32
