Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-12
Johanna Dahl
2:5
Guds väsen och egenskaper
1. Vad betyder det att ha en Gud enligt Luthers Stora katekes?
Luther definierar ’gud’ såsom ”det som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd
tager sin tillflykt till”. Det som någon sätter sin djupaste tro och förtröstan till är hennes gud,
eller avgud om objektet eller subjektet för tron och förtröstan är någon annan än den som
åsyftas i 2 Mos 20:3. Gudsbegreppet begränsas även till att gälla ett yttersta ting, vilket kan
ses som ett ställningstagande för monoteism.
2. Definiera termerna ’väsen’ och ’egenskap’.
’Egenskaper’ är vad någonting är eller har samt inte är eller inte har. Egenskaper är t ex att
vara god eller att ha hår. Det finns samband mellan någontings varande och dess egenskaper.
Egenskaper som är nödvändiga för någonting att ha en viss identitet kallas inom
teologin för någons ’väsen’. Dessa egenskaper kallas ’väsentliga’.
3. Argumentera kort för om det finns en förbindelse mellan naturlig
och övernaturlig kunskap om Gud; om så, vilken denna förbindelse
är; och vilken betydelse den har för uppbyggnaden av läran om
Guds väsen och egenskaper.
Naturlig kunskap om Gud innebär att det går att få kunskap om Gud utan Guds specifika
uppenbarelse, Bibeln. Hägglund lyfter fram två kunskapsvägar: att skapelsen kan antas vittna
om att ett gudomligt väsen ligger bakom dess existens samt att människan kan antas ha en
medfödd kunskap om Gud som genom sitt ursprung i Honom. 1
Alla dessa former av Gudskunskap har sina rötter i att Gud har verkat/verkar i
världen och att detta, Hans verk, vittnar om vem Han är (jfr definitionerna av egenskaper och
väsen).
Endast om det finns samband mellan Guds egenskaper och Guds väsen blir det
rimligt att Guds egenskaper kan ge verklig kunskap om vem Gud är. Trots ett direkt samband
mellan Guds egenskaper och Guds väsen förefaller det dock relevant att minnas att Guds
egenskaper, så som vi ser dem på jorden refererar till Guds egenskaper som transcendent
väsen. Guds självuppenbarelse oavsett om den sker i Bibeln eller i skapelsen måste innebär en
självbegränsning i relation med människan.
1
Hägglund, s.25-26
1
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-12
Johanna Dahl
2:5
För att Guds egenskaper ska ha förklaringskraft i fråga om vem Gud är måste
det finnas ett samband, en inre koherens i Gud, som förhindrar Gud att agera med tillfälliga
egenskaper. Kyrkan menar att Gud till sitt väsen bl. a. är oföränderlig, immateriell, odelbar
och evig. Dessa egenskaper hänger ihop. Om detta är sant kan Guds egenskaper inte vara
tillfälliga utan alltid desamma. Guds egenskaper går då inte att skilja från vem Gud är.
Följden av detta blir att Gud t ex inte bara kan sägas vara god (ha egenskapen godhet) utan
kan även sägas vara Godheten själv. Således är Guds egenskaper alltid resultat av och
nödvändiga för Guds väsen. Detta poängteras i CA genom formuleringen att Gud ”både kallas
och är Gud”2. Resonemanget leder till att all Guds självuppenbarelse, oavsett om den sker i
naturen, i historien, i människors liv eller i Bibeln bör vara inbördes samstämmig men också
korrespondera mot vem Gud är såsom transcendent väsen.
4. Diskutera de antaganden som görs om teologiskt språkbruk,
förhållandet mellan exegetik och metafysik, och förhållandet
mellan Guds väsen och egenskaper i följande argument. Ge skäl
för eller emot att dessa antaganden är välgrundade:
”Enligt Bibeln har Gud en kropp. Detta är tydligt av två skäl. För det första lär Bibeln
att människan skapades till Guds avbild och eftersom människan har en kropp och
hon avbildar Gud, har alltså Gud en kropp. Se t.ex. 1 Mos. 1:26; 1 Kor. 15:47; Fil.
2:7. För det andra lär Bibeln att Gud har en mun, öron, ögon, händer och fötter. T.
ex. ”Guds ögon vakar ständigt” (5 Mos. 11:12); ”rop nådde fram till hans [Guds]
öra” (2 Sam. 22:7); han [Gud] lyfte handen och slog (Jes. 5:25); och att ”molnen är
damm som hans [Guds] fötter rör upp.” (Nah. 1:3) Detta kan inte avfärdas med att
det bara är Gamla testamentet. Ty det är särskilt viktigt att komma ihåg att Jesus i den
centrala Bergspredikan lär att Gud har en pall för sina fötter (Matt. 5:35). Den som
vill vara trogen Bibeln måste alltså bekänna att Gud är kroppslig.”
I citatet ovan anförs en direkt analog språklig förståelse vid jämförelse av mänskliga
egenskaper och Guds egenskaper med syftet att ge en bibeltrogen tolkning. Verser i Bibeln
som nämner att Gud t ex har en mun eller öron förstås som att Gud har en fysisk kropp.
En egenskap kan vara av tillfällig eller väsentlig karaktär. I reflektion över
vad/vem Gud är blir det extra relevant att göra distinktion mellan tillfälliga och
nödvändiga/väsentliga egenskaper.
2
SKB, s. 56
2
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-12
Johanna Dahl
2:5
Att ha en fysisk kropp, som människan har, vilket är den typ av kropp som
citatet tycks anspela på, är ett materiellt och tillfälligt tillstånd: bundet till tid och rum.
Gudomliga egenskaper kan inte vara tillfälliga, såsom att ha en kropp eller att avvika från att
vara rättfärdig en enda gång, eftersom det till gudomligheten hör att nödvändigt vara
oföränderlig, odelbar och evig. Om Guds väsen, förändrades skulle Guds väsen, Guds
gudomlighet inte vara evig och således skulle inte Gud vara Gud. Därför kan inte Gud, såsom
himmelens och jordens Skapare, vara en del av sin egen skapelse och således inte ha en fysisk
kropp. Detta sammanfaller med principen att ingenting börjar existera av sig själv och gör att
skapelsen och Skaparen inte rimligen kan sammanfalla.
Det verkar som om den som skrev citatet tänker sig Guds kropp i den
himmelska dimensionen trots att kroppar hör till tidslig och rumslig existens.
Inkarnationen, att Gud antar mänsklig gestalt, en fysisk kropp, gör dock frågan
om Gud har kropp mer komplicerad. Om Gud inte kan ha en fysisk kropp, utesluter detta då
att Gud blev människa i Jesus Kristus? Här blir det viktigt att hålla isär begreppet Guds väsen
från Guds väsens uppenbarelse sig genom jordiska ting, såsom buskar, människor etc. Guds
väsen har ingen fysisk kropp, i så fall hade inte Gud varit Gud, men det utesluter inte att Guds
väsen kan ta sin boning i en fysisk kropp och bli en människa. När Gud blir människa i Jesus
Kristus blir det viktigt att Guds väsen inte sammanblandas med Jesu mänskliga, tillfälliga
egenskaper. Om en sammanblandning hade skett skulle Guds gudomlighet ha söndrats.
Guds väsen kan alltså ta sin boning i och verka genom fysiska ting såsom
kroppar, men aldrig ha egenskapen att vara kroppslig i mänsklig bemärkelse eftersom det
skulle placera Gud på skapelsens plan, vilket i sin tur skulle utesluta Guds gudomlighet.
3
