TILIAS VALKRAV GÄLLANDE UNGAS PSYKISKA OHÄLSA
Bakgrund
Varje dag vänder sig unga med psykisk ohälsa till oss på Tilia. De gör det eftersom de upplever att
det finns en vuxenvärld där ute som inte lyssnar, som inte tar på allvar, som sviker.
Tilia arbetar 365 dagar om året med stöd för ungdomar med psykisk ohälsa. Det är inte lätt att
våga ta hjälp. Det kan kännas som ett stort steg att våga ta kontakt med socialtjänst eller BUP.
Därför fungerar vi på Tilia som ett ”mellanting” och kan hjälpa till med att fylla ett glapp som finns
i samhället. Vi kan ta hand om det mörkertal som idag inte får hjälp och som hamnar mellan
stolarna, där man är för sjuk för vårdcentralen men för frisk för psykiatrin. Dessa unga mår för
dåligt för att klara av sin vardag, helger, lovdagar och röda dagar. Vi kan också ta vid efter en
vårdinsats då man är friskförklarad på pappret, men behöver fortsatt stöd för att klara av livet.
Detta sparar kostnader i form av resurser som annars läggs på ytterligare vändor i vården som
egentligen inte är nödvändiga.
”Jag gjorde det! Jag sa vad jag höll på med. Chocken var total och jag grät konstant i över en timme.
Jag fick en medicin. Det var det dom kom fram till skulle hjälpa mig. Jag vet inte vad jag ska känna,
tycka eller säga. Jag är helt tom. Känns som någon tryckt på paus. Dom skickar med mig en
medicin hem och hoppas att jag ska bli bättre. Nu sitter jag här igen. Ensam som vanligt…”
Ungdom 17 år
”Har du nått råd som du kan ge mig om hur jag kan bli frisk? eller försöka i alla fall. Gärna utan
professionell hjälp då jag inte vill det för förra gången så fick jag träffa en äldre dam som dömde
mig direkt och inte förstod och jag kände mig otrygg där.” Ungdom 15 år
”Inte alls. Som sagt så är bara ena min förälder närvarande, så jag har bett om att få skriva av så att
bara min andra förälder får mail om skolan. Men då fick jag världens utskällning av alla parter för
jag kan inte göra sånt. Jag har ingen förmåga att koncentrera mig längre osv.” Ungdom 14 år
”Men de skiter i det. Jag har ingen rätt som barn. Min föräldrar är de som bestämmer, jag har inget
att säga till om.” Ungdom 15 år
”I vuxenpsyk ser vi ofta 18 åringar som blir ganska "chockade" när de plötsligt över en sommar
tillhör vuxenpsyk, det blir som en annan värld för många.” Psykiatrisjuksköterska slutenvården
Vi har valt ut ett fåtal citat ur våra många stödkonversationer med barn och ungdomar som
försökt få hjälp för sin psykiska ohälsa., Det finns lagar som reglerar att dessa känslor som uppstått
inte får förekomma. Vid 15 års ålder har man enligt socialtjänstlagen rätt föra sin egen talan. Man
har även rätt att byta läkare och psykolog enligt hälso- och sjukvårdslagen där det inte känns bra.
Vi behöver göra mer. Vi måste hitta ett sätt att möta de barn som tar mod till sig och söker hjälp.
Valkrav 2014
1.
Erkänna ideella föreningar som en resurs och ett komplement där det idag saknas hjälp
och stöd. Det är inte en enkel sak att våga söka hjälp om man är ung och mår dåligt.
Glappet är för stort att från att aldrig ha sökt hjälp ha modet att kontakta socialtjänst eller
psykiatri. Vi som ideell förening underlättar och gör det möjligt att vård överhuvudtaget
tas genom att:
Innan
Att få hjälp och information kring vart man kan vända sig, få svar på om ens problem är
värt att söka hjälp för. Vid behov att någon följer med. Första kontakt kunna vara anonym.
I väntan på behandling, få stöd och trygghet.
Under
Behov av att bolla vad man ska våga säga till en kurator eller psykolog/terapeut, genom
att just få utrymme för reflektion kommer de unga ofta själva fram till vad de själva vill ta
upp. När något inte har gått rätt till. Förmedla hopp, medmänsklighet, visa på att det går
att förändra sin situation genom egna erfarenheter.
Efter
Följa upp. Återfall är vanligt. Att bli friskförklarad på pappret är något otroligt positivt. Men
beteendeförändringar tar tid. Att då ha någon som backar upp och finns där och stöttar,
tills man är sin egen trygghet och känner sig frisk själv. Detta undviker att man hamnar i
vårdsvängen igen., vilket är ett otroligt onödigt lidande för individen. Det innebär också
kostnader. Resurser som kan läggas på annat slösas istället på en ny vårdsväng. Att få stöd
för enbart en diagnos är inte allt. Vi efterlyser en större helhetsbild: KASAM. Igenkänning
för den drabbade är också viktigt, vilket vi kan erbjuda.
Ideella föreningar kan också fånga upp ett stort mörkertal, eftersom vi ej har
anmälningsskyldighet. Detta innebär att man vågar många berätta saker de inte annars
berättar för någon annan. Föräldrar kan av olika orsaker ibland inte bli inkopplade, och ett
barn går ofta tyst av rädsla att föräldrarna ska bli kontaktade, Vi når även de som är för
”friska” för sjukvården, men för ”sjuka” för att klara av sin vardag.
2. Att anpassa miljön på psykiatrin för målgruppen . Skapa en ”Unga vuxna psykiatri” som
inte blandar problematik som exempelvis självskadebeteende och ätstörningar med
missbruk. Vi önskar även se en åldersavgränsning där de mellan 18 – 29, kategorin unga
vuxna, kan få psykiatrisk behandling. Även den fysiska miljön kan ändras från
institutionsliknande miljö till en mer trygg hemmiljö med enkla medel.
3. Ökad kunskap om psykisk ohälsa. Till exempel: vid vård för ett självskadebeteende, kunna
bemöta även en ätstörning, eftersom samsjuklighet är vanligt.
Vi måste börja agera annorlunda med vårt bemötande av unga, därför har vi på Tilia tillsammans
med Rädda Barnens Ungdomsförbund satt ihop en lista vi önskar se förändringar på vad gäller
bemötande då barn och unga väl vågar kontakta vården. Hur kan vi agera annorlunda?
1.
Barn och ungdomar bör få tydligare information som för dem är lätt att förstå, avseende
sina rättigheter att få byta läkare, psykolog eller behandlare.
2. Ha i åtanke att det den stödsökande främst behöver, är att ha någon att prata med. Aldrig
skicka hem en patient med enbart medicinering.
3. Ta inte för givet att barnet vill prata med sina föräldrar eller har föräldrar som ger stöd, det
vet vi inget om.
4. Att alltid få vara involverad i sin egen behandlingsplan genom att få information på ett
begripligt sätt för sin ålder.
5. Att vuxna tar ansvaret för att vilja veta vad den unge bär på. Att inte lägga detta ansvar på
den stödsökande att vilja berätta utan att själv ta ansvaret att fråga. Att våga lyssna. Att
våga stanna kvar.
En grundläggande bestämmelse i Hälso- och sjukvårdslagen är att vårdpersonal har skyldighet att
bemöta varje patient med respekt och omtanke. Vården ska vara uppbyggd på ett sådant sätt att
det blir så lätt som möjligt att skapa goda kontakter mellan patienten och personalen.
Som patient ska du kunna känna att läkare och övrig vårdpersonal lyssnar på dig, försöker svara på
dina frågor och tar hänsyn till dina förslag och önskemål.
Ju mer ansvar du själv tar för att informera om vad du vill veta och hur du vill ha det, desto större
möjligheter har personalen att ge en god vård. Alla har mycket att vinna på en ömsesidigt
respektfull dialog.
”Jag tänkte på en sak. Jag har skrivit med dig två gånger, men fick ett förtroende för dig typ första
minutrarna. Du uppmuntrar samtidigt som man har kul via en chatt. Varför är inte alla vuxna som
er på Tilia? Tar barn på allvar och värdesätter dem!” Ungdom, 16 år
