Har Du bestämt vilket namn Du skall ha, eller själv

Register
Sid.
Guds önskan
Människans själ
Skapelsen
Änglarna
Första syndafallet
Adam och Eva
Efter paradiset
Domens dag
Judas Iskariot, förrädaren?
Befallningen till Judas
Guds ansikte
Skidåkaren
Rövaren
Simulatorn
Livsglädje
Penningen
Lucifer - Adam
Människans själ och Ande!
Guds Heliga Tjänare
Skärselden?
Psykologi
Ny himmel och jord
3
8
12
17
19
23
27
30
32
37
39
40
42
42
44
46
48
53
59
59
62
64
Förord
tillsammans med sig själv i ett evigt paradis, i
den eviga värld som vi alla har framför oss, en
värld där inger behöver gråta.
Gud har inte dragit sig undan ansvaret för
sitt beslut att skapa personer som sig själv.
Ingen av oss människor har ju bett Gud om,
eller själva valt att födas till vår jord. Gud har
därför skapat vårt universum, offrat Jesus sin
egen son av kärlek, för att kunna hälsa oss
människor, sina barn välkomna till denna
världen.
Alla människor har givits samma möjlighet
och rättighet att nå himmelen och där få vara
tillsammans med släkt och vänner i ett paradis,
i den evighet som ligger framför oss, utan att
behöva gå en smärtsam omväg till detta
paradis.
En byggmästare som planerar bygga ett hus,
måste för att klara sitt uppdrag vara tvingad att
noga planera sina kostnader och storleken på
det hus han skall bygga. Gud har inte dragit
sig undan för kostnad och planering. Tiden för
planeringen av vår värld, har varit en evighet
och kostnaden, hans ende egen son. Allt det
som är kvar av honom själv efter hela hans
skapelse, kommer han också att ge till oss
människor, sina barn.
Det fanns, av allt att döma, ingen enklare
och mindre smärtsam väg för Gud och hans
barn att gå, för att vi alla till slut skulle kunna
mötas och vara tillsammans i Guds egen
drömvärld. Våra smärtor och lidanden, under
vår livsvandring på denna vår jord, upplevs
även av Gud, därför att den värld vi lever i är
ju en del av honom själv. Det som bär Gud är
att han redan i sin framtidsvision sett och
upplevt resultatet av sitt skapelseverk, där en
annan ny värld fylld av jubel och lycka
kommer att skapas. En värld där vi går och
sjunger av glädje på gator och torg. Där vi alla
kan vara tillsammans utan oro och sorg och
uppleva en evig lycka, där man aldrig mer
behöver gråta. Man kommer då att vara
oändligt tacksam till Gud för att man har blivit
skapad till en människa.
Du kanske tycker att de tankar jag förmedlar
är att jag är ute och cyklar, långt ut i periferin,
långt upp i det blå. Jag är medveten om att allt
det som blivit skrivet, inte står i vår bibel.
Men i mina tankar och drömbilder har jag
lånat mig helt till visionen, att Gud är Livet
och Kärleken. Att hela hans skapelse har
byggts upp av kärlek.
www.gudsönskan.se
”Guds önskan”
Tanken, med det jag skrivit, är en önskan om
att Du skall få en finare och närmare kontakt
med Gud. Hos allt för många människor, har
Gud blivit betraktad som en domare som
ständigt bevakar oss människor, och att vi
sedan på domens dag skall dömas och straffas
för våra gärningar. Det är viktigt att förstå att
domens dag, den yttersta dagen, kommer att
bli en rättvisans dag, då Gud skall löna dem
som älskat, försakat och kämpat för att hjälpa
och stödja sina medmänniskor.
Då skall även dödens konung och hans
tjänare dömas och tvingas betala sin skuld till
oss människor. Det var ju de som lurade
Adam och Eva, så att vi blev tvungna att
lämna paradiset, och inte bara det. De skapade
en värld fylld av krig, våld, lögn, sjukdom och
död.
Vår Gud är en kärleksfull Far som har offrat
sig själv till sina barn, vi människor. Ingen
skall behöva bli ensam som han själv var,
innan han skapade vår himmel och jord. Hans
målsättning är att se personer sådana som han
själv var, innan han skapade vår värld. Guds
önskan är alltså att vid sin sida, kunna se
miljarder och åter miljarder lyckliga personer
1
– Har förmedlat, i allt för stor omfattning, att
man med gärningar skall få det man förtjänar,
en förevisad syndkatalog.
Min vision och önskan är att en mer
verklighetsbaserad
förkunnelse
skall
presenteras.
Det jag skrivit om Adam och
Eva, Kain och Abel, Judas Iskariot och också
detta med att ingen människa kommer att
kastas in i ett evigt helvete, är viktiga frågor
när det gäller att förklara Guds stora kärlek till
oss.
Helhjärtade
och
beundransvärda
kärlekshandlingar, stora försakelser för
människors frälsning, är inte något som har
saknats hos många av dem som vill tjäna Gud.
Det som saknas är en större och bredare
kunskap om Guds oändliga offer och kärlek.
Man har inte vågat gå längre i sin förkunnelse
om Guds kärlek än vad som har förmedlats
tidigare av andra. Många förkunnare har
därför av osäkerhet släppt ratten och fortsatt i
de gamla hjulspåren, vilket orsakat att man
bara kört vidare, ibland då också vid sidan av
kärlekens väg. Allt för många har därför
kommit utanför kärlekens väg. Beklagligt är,
att många inte kunnat förstå att Judas inte är
en förrädare, och även tror att Gud kommer att
låta väldigt många av sina egna älskade barn,
kommer att straffas med att plågas i ett evigt
helvete. Besvikna Människor som på grund av
detta påstådda straff blivit besvikna, har därför
inte velat ta del av det kristna budskapet och
har på grund av detta vänt sig mot andra
religioner. De kristnas uppgift i dag är att
verkligen kunna förmedla hela kunskapen om
Guds gränslösa kärlek.
Att en människa kommer att gå evigt
förlorad och kommer att plågas i ett evigt
helvete, är tråkigt nog, något som många
kristna förkunnare brukar framföra till
människorna, för att skapa en tro på Gud med
oroliga tankar. Nu är det inte så att människan
kommer att plågas i någon evighet men hon
kan däremot förlora sin egen själ, en
upplevelse som Gud redan själv, tidigare har
tvingats att göra, en plåga som Gud själv har
upplevt och har genom detta sitt lidande givit
oss människor en möjlighet att slippa denna
smärta. Ingen människa kommer att gå evigt
förlorad, men hon kan bli tvingad att för evigt
förlora sin egen själ. Människan egen själ kan
redan här i vårt jordeliv bli född på nytt, och
då slipper människan att gå denna
Den känsla som ständigt varit min
följeslagare är den oförmåga jag har, att med
en tillfredsställande dimension kunnat
beskriva Guds Nåd och hans härliga skapelse,
som ju är obeskrivlig, ja gränslöst större än
vad himmelen är hög över jorden. Kanske har
jag blivit bländad av kärleken och skrivit med
hjärtats lagar som inte alltid stämmer med
gamla heliga traditioner, förväntningar och
vanor, med andra ord; ”De gamla heliga
hjulspåren”
Vill med dessa ord hälsa dig välkommen att
göra mig sällskap att cykla omkring en bit
utanför det vanliga, en liten stund, några
ögonblick av den tid vi har här, tillsammans
på vår jord.
PS.
Ett av skälen till att jag började skriva är
en upplevelse som en av mina tidigare
arbetskamrater har gjort. Hon hade blivit
uppvaktad av en man som tidigare varit gift
och som hade barn. När jag frågade henne om
hon hade någon känsla för honom och
eventuellt en planerad framtid tillsammans
med honom, svarade hon att hon inte kunde
tänka sig någon sådan.
Några år senare när jag träffade henne och
såg att hon var gift, frågade jag något förvånad
vem denne nye man kunde vara. Hon svarade
att det var han som hon träffat tidigare, honom
hon inte kunnat tänka sig en framtid
tillsammans med. Jag frågade då varför, du
var ju inte kär i honom? Hon svarade: ”Du
förstår att när jag verkligen förstod att han
älskade mig som jag är, blev det något helt
annat, jag blev kär i honom.”
Dagens kristna förkunnare och lärare har
troligen inte fullt ut kunnat;
– Förmedla tillräckligt av den första
kärlekens verklighet, där kärleken från Gud
kan smälta kalla hjärtan.
– Förmedla tillräcklig insikt om Guds stora
kärlek, det stora offer som Gud har gjort, gör
och vill göra, för att rädda alla människorna.
– Förmedla tillräcklig kunskap om Guds
kärlek, att man är älskad sådan man är, att på
något sätt kunna göra som mannen, han som
fångade min arbetskamrats hjärta.
2
smärtsamma omväg, detta, att tvingas dö en
andra gång, för att kunna födas in i det nya
paradis, som Gud skall skapa.
Gud var en ensam person i en tidigare evig
tillvaro och då var det kärleken som drev
honom att skapa den värld vi lever i med ett
paradis för alla. Adam och Eva blev utan att
förstå det vilseledda. De förstod inte vad svek
och lögner var för något, så det var ingen
svårighet för ormen att vilseleda dem, vilket är
orsaken till att vi alla förlorade vårat paradis.
Vår Gud i himmelen är beredd att ta sitt
ansvar för alla skapade personer som är som
honom själv, ägande ett evigt liv, och det är
därför väldigt viktigt att förkunna och
förmedla Guds oändligt stora kärlek. Det är
inte en syndkatalog som skall förmedlas utan
kunskapen om att Gud älskar oss så mycket,
så mycket, precis så dåliga som vi är, för han
såg alla våra fel och brister innan han skapade
vårat universum. Så tanken, förlåt mig Gud för
att jag finns till och för att jag är ju så dålig.
Glöm den, för Guds Önskan har ju alltid varit,
att både Du och jag skall finnas till.
Vår oförmåga att kunna skydda och hjälpa
oss själva för nöd och lidande är också för
Gud själv, en smärtsam upplevelse.
att vi alla blivit födda och lever på denna vår
jord? Ingen har ju själv önskat att bli född och
finnas till för att leva. Adam och Eva, de
första människorna har ju inte heller de,
önskat att Gud skulle skapa dem.
När Gud skapade människan sade Gud att
han skulle skapa människan att vara som
honom själv och dem som var i hans närhet,
och de som då fanns i Guds närhet var hans
son Jesus och änglarna.
Änglarna har Gud skapat, och Gud måste då
innan de skapades, själv varit den personen
som skapade dem. Jesus är ju Guds Son och
en son kan ju endast finnas till om han har en
far. Gud har alltså funnits till före sin son och
änglarna, och måste då levt ensam i en evig
ofattbar värld, en värld som ingen kan
förklara.
Gud har således varit en övergiven person
och lever fortfarande i sin eviga tillvaro utan
början och slut. Gud har aldrig blivit född och
har därför ingen far eller mor som önskat att få
en son. Någon kärlek fanns inte i heller i
denna Guds värld. I djur som Gud skapat
kunde det förkomma, men den kärleken var då
skapad och given från Gud själv.
Gud har alltså, som man kan förstå, inte
heller haft någon möjlighet att själv
bestämma, var och när han skulle födas. Gud
har ju alltid funnits, och genom att ge oss
människor ett liv, har Gud på så sätt, också
låtit oss människor uppleva, att bara finnas till,
en upplevelse som Gud själv inte kunnat
förklara, i sin eviga ensamma tillvaro.
Ensamheten är en svår upplevelse för oss
människor, och Gud längtade även han efter
någon som var som honom själv. Gud har ju
skapat oss lika sig själv, med det som är
möjligt att skapa av. Vår smärtsamma
upplevelse av ensamhet är ju en skapad kopia
av något, som Gud säkert fick genomlida
ganska ofta i sin eviga värld.
Vad har då Gud gjort i sin eviga tillvaro?
Vi människor är ju, enligt hans egen önskan,
lika honom själv och de som var med vid
skapelsen.
Gud fyllde säkert sin eviga tillvaro med
något arbete, en aktivitet som han själv
bedömde vara värdefull, och det var säkert då
han beslutade sig för att dela upp sitt görande i
dygn med nattvila, och avskiljde ett sjunde
dygn för vila. En dag fri från arbete, då han
(Önskar inget åsiktsutbyte med någon. Gör
som jag själv har gjort, läs din bibel, tala med
våran Konung Jesus och tag bara emot det
jag skrivit, som går ihop med det Du har i ditt
eget hjärta. Glöm inte att tacka vår Gud för
att han önskat skapa dig till en människa.)
GUDS ÖNSKAN
Har Du själv bestämt vilket namn Du
skall ha. Har Du valt dina föräldrar och
platsen där Du föddes? Kanske haft en dålig
far eller en mor som ständigt varit sjuk,
föräldrar som i sin tur också hade föräldrar
som tvingats leva under svåra förhållanden.
Att bli född in i denna världen har tvingat
dig att leva tillsammans med människor i din
närhet, i en miljö som Du inte själv har valt.
Människor som bara fanns i din närhet, och
som då blev ett ofrånkomligt villkor för val av
kamrater och vänner.
Våra föräldrar, om de är odugliga, sjuka
eller inte, så har inte heller de haft någon
möjlighet att göra ett eget val för tid och plats
för sin egen födsel. Vem bär då ansvaret för
3
kunde se över det han gjort och hämta ny
inspiration och lust att fortsätta.
(Denna Guds uppdelning av sitt arbete
med dagar och nätter vittnar om att Gud
kunde bli trött av sin dags arbete. Guds dagar
var säkert som våra, fyllda med arbete och
fritid. Den sjunde dagen blev för honom en
vilodag, då han kunde gå omkring och se på
det han gjort och då kunnat planera för en
kommande veckas arbete. Här blir det väldigt
viktigt för oss människor att förstå, när Gud
har skapat oss lika sig själv, att den sjunde
dagen är en vilodag. Kan man inte vila på
den dagen, så blir det självklart problem med
den kropp och själ, som vi blivit skapade
med, en kropp och själ som saknar förmågan
att även vara i arbete den sjunde dagen.)
Vad Gud gjorde innan han skapade vår
värld, kan inte någon person som Gud har
skapat, kunnat utforska och förstå. Det Gud
har skapat, i den evighet som ligger bakom, är
ju en del av evigheten, som inte kortare än den
del av evigheten som i dag ligger framför oss
alla. Skulle Gud ge oss eller någon, en
kunskap om allt det som ligger bakom, skulle
Guds framtid försvinna och vår kommande
eviga tillvaro skulle bli allt det som Gud varit
med om tidigare. Ingen skulle då kunna
uppleva en bättre tillvaro än den Gud levde i
tidigare.
Vår Gud är en god far, och en god far vill ge
sina barn ett liv i en tillvaro som är bättre än
den han själv har upplevt. När Gud planerade
för sin framtid och såg att en nyskapad värld
kunde bli mycket bättre, där han själv och alla
andra skulle kunna vara väldigt lyckliga. En
värld utan krig och hat, sjukdom och död, och
där vi alla är så oändligt tacksamma för att
man blivit skapad till att vara en människa och
alltid kunna leva i kunskapen om, att den stora
lycka och livsglädje man upplever, aldrig
någon gång kan försvinna.
Det är inte svårt att förstå, att när Gud såg
lyckan och glädjen, i drömbilden av sina barn,
i en nyskapad evig värld, där alla till slut
kommer att få möta varandra, gjorde att Gud
blev färdig med sin planering och bestämde
sig för att påbörja sin skapelse.
Det finns människor som har, kan man
säga, satsat hela sitt liv på en ide, ett mål en
önskan, att livet endast blir värt att leva, med
denna sin egen målsättning. Du har säkert hört
talas om eller läst om någon som har haft det
så. Att så av hela sitt hjärta kunna överlämna
sig själv, åt en tanke, en dröm, en målsättning,
är en av förmågorna som Gud givit till oss
människor. Gud har ju själv fängslats av sin
egen drömvärld, vilket blivit orsaken till att
han överlämnat sig själv till oss människor,
sina egna drömpersoner.
Gud har alltså givit oss förmågan att
drömma, en förmåga som han själv alltid haft,
och då kunnat leva i en värld som endast
kunnat upplevas i drömvärlden. I nattens
drömmar upplever man sig själv verklig, som
när man är vaken, men i drömupplevelsen
finns inte dagens verklighet med, i
drömvärlden upplever vi en värld som inte
stämmer med dagens verklighet. Vad var det
då i drömmens värld som fångade Gud så helt
att han beslutade sig för att ge sig själv till sina
barn.
Gud kunde endast i sina drömmar uppleva
personer som är som sig själv, personer i en
värld utanför den eviga värld han levde i på
dagarna, en drömupplevelsevärld fylld av
ständig värme, glädje och lycka där han kunde
se, att allt det vackra han upplevde aldrig
skulle kunna gå förlorat. Gud ville dela med
sig av denna gränslösa lycka, ge dessa
upplevelser till personer som är lika honom
själv. Detta är orsaken till att Gud har skapat
så många personer/människor, för att han vet
att för varje ny person som han skapar, blir det
ju en person till, som kan vara med och
uppleva samma glädje och lycka som han
själv har upplevt i sina drömmar, i kärlekens
värld.
(Det är svårt att förstå något av denna
gränslösa upplevelse av lycka och trygghet,
när man inte själv har upplevt friden och
glädjen, då, när man får sin synd förlåten
och tar emot sin frälsning. När man på något
oförklarligt sätt föds in i ett nytt livsvärdig
liv. Om man sedan också har gjort ett besök i
himmelen, blir det ännu lättare att förstå
något av denna kommande eviga lycka, som
ligger framför oss alla. Att vid besöket i
himmelen, stå där i den blåa bröllopsalen,
och varit omsluten av den vita klädedräkten
och känt det tjocka skärpet omkring sin
midja. Där den fotsida klädnaden och
skärpet, tillverkat av ett tjockt, mjukt och
följsamt tyg, känns som om de vore vävda av
vitt dun. Dräkten har breda kragar som
baktill är som en huva, som man kan täcka
4
kunna ge liv till personer, som är som
människan själv. Kärleken, mellan man och
kvinna skulle bli den drivande kraften för
människan, som kärleken är för Gud själv, att
ge liv till personer, som på detta sätt kunde bli
en kopia av dem själva.
Då är frågan, kunde Gud föda personer som
var lika honom själv, han har ju ingen hustru
som kan föda. Jo Gud har sin skapelsedröm
som sin älskade hustru, där hon är allt det han
mötte i drömmarnas värld, men för att kunna
förenas med drömmen såg Gud att han blev
tvungen att offra sig själv, genom att av kärlek
stanna kvar i sin upplevelsevärld, där
Kärleken och Gud blev en person. Kärleken
gjorde att Gud beslutade sig för att dela upp
hela sin person i Livskraft, Själ och Kropp och
ge dem till andra personer.
Vem är då denna Guds hustru? Jo, det är det
som vi människor upplever som Kärleken
mellan man och kvinna, drömmar av lycka
och glädje i en familj med egna älskade barn.
Kärleken som inte tänker inte på sig själv och
ger bort allt, är som en person för Gud.
Gud har alltså av kärlek offrat sig själv, för
att änglar, människor och allt levande skulle
kunna skapas, och för att hela vårt universum
skall finnas till. En otänkbar kärleksgåva som
ingen av oss kan förstå. Vi kommer alla att en
gång mötas, tack vare denna kärleksgåva, i en
ny underbar värld och där uppleva ett evigt
liv.
Gud har alltså tidigare blivit flera olika
personer, personer som Gud sedan själv
skapade i den eviga värld som Gud levde i då.
Av sin egen jagupplevelse, själen som vi
kallar den, skapade Gud till en person, som
blev hans egen son, Jesus.
Sin livskraft, sin fysiska oändliga eviga
kraft blev skapad till att vara personen, Den
Helige Ande.
Änglarna fick uppdraget att vara Guds egen
kropp, för att användas av Gud på samma sätt
som Gud använde sin egen kropp då han var
en ensam person.
Guds egen kropp, är en kropp som kan
liknas med människans kropp. Gud har ju
skapat människan lik sig själv och de som var
med honom. Vår kropp är den del av oss som
blir kvar på vår jord när vi dör. Gud skapade
sina tjänare änglarna, och gav sin kropp till
dem. Guds tjänare är alltså sammanbundna
med den eviga värdens universum, på samma
över sitt huvud. Golvet är som vore det gjort
av blå kristall. När man står där, barfota på
det blåa kristallgolvet, känner man en
upplyftande och livgivande ström, en
glädjefylld kraft som strömmar genom fötter
och ben, som fyller hela ens person med en
obeskrivlig frid och glädje. Samtidigt känns
det som om man nyss har kommit utifrån och
in, äntligen kommit hem och in i den sköna
värmen. Man minns att en sådan känsla
upplevde man när man var barn, när man
kom hem och gick in i den varma stugan,
hemma hos far och mor, där man var så
trygg och älskad. När man står där i den blåa
salen vet man att nu är jag verkligen hemma,
hemma för evigt. En upplevelse av en evig
lycka som inte kan beskrivas, bara något som
kan upplevas, när vi en gång kommer att stå
där. Runt omkring oss i denna stora sal, som
är som ett blåtindrande landskap, står det
också väldigt många andra vitklädda
människor. Alla står och sjunger en lovsång
med en rofylld melodi. Från många hörs
röstena tydligt, när de sjunger i flera olika
stämmor, samtidigt som allt tillsammans
låter som ett stort brusande hav. Det finns
även många harpor stående där och man kan
spela på dem, utan att man själv kan förstå
hur man kan göra det. Det är som om
fingrarna redan vet vilka strängar som man
skall använda. Man kan spela och verkligen
uppleva en underbar glädje när man sjunger
med, och också glädjen över att varje taget
ackord på harpan, stämmer så bra med
melodin i lovsången).
Det ovan nämnda är bara en liten del av
det Gud upplevde i sina drömmar och vill ge
till oss människor, något som vi alla kommer
att få uppleva i den nya värld Gud planerar att
skapa till oss.
Adam var den första människan som Gud
skapade. Det nämns i bibeln att Adam gav
djuren sina namn. Djuren i Adams närhet var
säkert ett mycket värdefullt sällskap för
honom, en gemenskap som höll ensamheten
ifrån honom.
Adam hade säkert samma känslor inom sig
som Gud hade i sin eviga ensamma tillvaro.
Gud såg ju att det inte var bra för Adam att
vara ensam och därför skapade han Eva. De
två kunde, som det står skrivet, förenas till ett
kött, en person, en förmåga som Gud ville ge
till människan, för att människan själv skulle
5
sätt som våra kroppar är en del av den värld vi
lever i. Våra kroppar sammanbinder vår egen
själ och ande med vårat eget universum.
Här kommer då frågan; hur kunde Guds
person, delar av Gud själv bli personer?
Sannolikt blev dessa personer skapta av den
eviga världens jord sammanlänkade med Guds
egen person, på samma sätt som Gud skapade
människan av våran jords mull. (Alla med sina
himmelsskapade kroppar blev på detta sätt
bröder/syskon). Gud har ju sagt till
människan; av jord är du kommen och av jord
skall du vara. Alla de kroppar som Gud
skapade i sin värld, är sammanbundna med
den eviga världens jord, på samma sätt som vi
människor är bundna till vår jord. Skillnaden
mellan oss och de himmelska kropparna är att
de är eviga, odödliga och kan inte bli begravda
och lämna sitt liv, på samma sätt som vi. De i
Guds värld skapade personerna skapades för
att de för evigt skulle vara kvar i Guds närhet,
och tjäna honom. Den jord eller materia, vad
man nu skall kalla den, som användes av Gud
när han skapade personerna i sin eviga värld,
skall lämnas tillbaka till Guds gamla värld, när
han skapar en ny värld. Den himmelska kropp
som Gud gav till sin son Jesus, är redan
återlämnad till Guds gamla värld, och därmed
avskild från Gud. Är i dag en person, som man
i kristna led kallar, Glömskans hav.
Gud har delat hela sin egen person till andra
personer för att vår värld skulle kunna skapas.
Det är en obeskrivlig gåva av Gud att skapa
personer i sin värld som också kan göra vad de
vill, utan några tvingande krav, där alla Guds
himmelska tjänare kan göra vad de vill och får
livskraft från Guds Heliga Ande, för att tjäna
Gud och arbeta som Guds kärleksfulla händer.
När vårt universum skapades var änglarna
med och formade vår himmel och jord. Det
står ju skrivet att Gud sade och det blev till.
Änglarna tjänstgjorde som Guds händer,
förmedlade och formade allt efter Guds
beskrivning. Kraften som krävdes för att
utföra detta arbete, överfördes till dem från
Guds Ande.
Änglarna har samma möjlighet som vi, att
av egen fri vilja kunna välja Guds gemenskap
eller gå sin egen väg. En del av Gud tjänare
valde inte Guds kärleksvision, utan kärleken
blev för dem till största delen en villkorslag,
en kunskap som man hade, kan man säga, i sitt
huvud, där den blev förändrad till villkor.
Änglarna var även de tvungna att själva göra
ett aktivt val, som det är för oss människor,
när vi väljer Guds gemenskap. Att av kärlek,
helhjärtat överlämna sig själv till Gud, på det
sätt som Gud själv kärleksfullt givit sig till
oss, att vi endast på detta sätt genom en sådan
helhjärtad överlåtelse, har en möjlighet att nå
full gemenskap med Gud, för att kunna tjäna
honom och göra hans vilja.
Gud har till varje person som han skapat,
givit möjlighet att nå en full gemenskap med
sig själv.
Frågan kan ställas, vad som är orsakerna
till att Gud ville skapa en annorlunda värld än
den han levde i, då Gud av egen fri vilja
beslutade att överlämna sig själv till ett
oändligt antal personer. En av orsakerna kan
vara att känslan och kunskapen om att allt kan
bli och vara så meningslöst. Vi människor har
ju varandra och kan tro och hoppas på att det
finns en Gud som kan och vill hjälpa, en tanke
som gör att vi människor börjar söka vår
livsglädje och mening med livet, från Gud.
Gud hade inte någon att tro på, eller gå till, när
han levde ensam i sin meningslösa värld. Gud
var ju då en självständig person med omätlig
kunskap och förmåga, utan en Gud, far och
mor.
En annan orsak kan vara att i den evighet
som ligger bakom, tvingas Gud med sin
livskraft ständigt vara med och bevaka och
rätta till de eviga massornas ständiga
pendlingar mellan massa och energi. Ett evigt
arbete utan vila, där han ständigt tvingades att
rätta till och justera pendlingarna för att
undvika stora obehag. En evig vila och
trygghet kunde Gud inte finna där i sin gamla
värd, en värld med dessa ständiga pendlingar
styrda med dessa sina egna oändliga villkor.
Gud kommer i stället att ge oss alla en ny
värld där alla de oändliga villkoren skall
ersättas med kärlek och där energi och massa
skall vara Guds egen kärleksfyllda Heliga
Ande.
En orsak till är säkerligen att i den eviga
värld där Gud levde fanns ingen kärlek. Vi
människor kan ju uppleva kärlek mellan
varandra, men i sin eviga tillvaro saknade Gud
personer som kunde ge honom upplevelsen av
en helhjärtad kärlek, något som vi människor
helt självklart kan uppleva mellan människa
och människa. All omsorg och omtänksamhet
som fanns där i Guds värld var byggt på och
6
format av villkor, kalla logiska förhållande,
med oändliga möjligheter till olika
sammansättningar. Gud var i denna värld
endast den enda varma levande personen, där
han själv var och blev ett villkor till
omgivningen, i en värld som var helt
uppbyggd av villkor. Man kan säga, att det var
en värld med logik utan liv, som endast
innehöll
superdatorer
och
maskinkonstruktioner som liknade oss
människor och Gud själv, men utan ett
kärleksfullt hjärta, ett hjärta med egen vilja
som kunde visa och fyllas av kärlek. Allt det
som dessa, nästan som maskiner kunde och
ville göra var ju inprogrammerat till 100 %,
program som var byggda på och med en
oändlig energi och kraft, en kapacitet från det
som fanns i den eviga världen, som på ett
ändlöst sätt kunde styras och användas med
Guds livskraft, en kraft som Gud senare
överlämnade till personen, Guds egen Heliga
Ande.
Vår kärlek är en kopierad egenskap från
Gud själv, som han skapat in i oss människor,
inplanterat in våra hjärtan. Människan kan
därför ge och ta emot kärlek, och vara
oberoende av Gud, när hon upplever kärlek,
precis som Gud själv upplevde kärlek i sitt
hjärta, när han levde ensam. Gud var inte
beroende eller påverkad av någon gud när han
levde i sin gamla värld. Det var i Guds egen
själ och hjärta, som kärleken skapades.
Denna tillgång, kärleken i våra hjärtan, som
Gud givit till människor, kan ge oss
möjligheten att tro, att kärleken inte är en
förmåga som Gud givit oss. Man kan bli
övertygad om att man själv är en person som
är god och själv kan skapa kärlek. Denna
tanke kan göra att människan också blir
övertygad om att vi människor är universums
mest utvecklade personer som vuxit fram till
det vi är genom en evolution, en utveckling
där våran Gud inte har varit med, för att skapa
kärlek och allt liv. Vid en sådan övertygelse är
man ju precis som Gud var när han levde
ensam i sin evighet. Gud hade då ingen gud
som han kunde tro på. Här måste man kunna
förstå, att Gud i sin kärlek också skapat oss att
vara en kopia av den person som han själv var,
innan han började sitt skapande. Det var ju
där, innan han skapade, som kärleken
formades i hans eget hjärta, vilken Gud senare
har förmedlat till oss människor.
När man gör något av kärlek, och själv är
mycket aktiv med att ge kärlek och verkligen
anstränger sig och försakar, gör detta till en
självförsakande skapande vana, godtar man
även humanisternas uppfattningar och
trosläror, vilket kan göra att man vill tro att det
inte finns någon Gud. Människan kan ju själv
skapa en tro med sin egen förmåga, där
människan i sin tro kan förneka Gud och all
religion, och menar att det är människan som
är universums högsta intelligens med kärleken
som en tillgång som människan själv har
skapat, och att det därför är endast människan
som är värd att äras i stället för någon Gud.
Att betrakta sig själva vara som Gud, var
tankar som fångade Lucifer och hans
närmaste, dessa Guds heliga tjänare, som
började tro att de var en kopia av Gud, och
därför lämpliga att ta över det Gud skapat. En
tanke och målsättning som var orsaken till att
de blev helt skilda från Gud. Lucifers egen
målsättning var att bli en kärlekens och
kunskapens konung, en ledare för sina vänner,
en humanisternas ledare och föregångare. Med
denna målsättning blev han i stället en våldets
och dödens konung, en förskräcklig motsats
till humanisterna.
Detta svek från Guds egna tjänare, personer
som Gud har skapat till att vara hans kropp,
har blivit och är orsaken till all nöd och
ondska i vår värld, som även upplevs av Gud
som sjukdom i hans egen kropp, på samma
sätt som vi människor upplever sjukdomar i
våra kroppar. Sjukdomar kan ge svåra smärtor,
där livslust och lycka kan gå förlorad, och där
olika delar i våra kroppar skadas eller blir helt
förstörda, blir ett allvarligt hinder för oss
människor att leva ett normalt liv och kunna
arbeta.
Vår Gud i himmelen är därför inte, som
många tror, helt isolerad eller lösgjord från
våra sjukdomar, för våra sjukdomar och
plågor är en del i honom själv. Därtill kommer
att vi ju också är hans älskade barn. Han är
länkad till våra lidanden genom sina tjänare,
de änglar som inte svikit honom, för de är
Guds kroppskontakt mellan oss människor och
honom själv. Gud gör en upplevelse av
lidande på samma sätt som vi lider när våra
egna barn är sjuka. Gud har ju lagt in kärleken
till våra egna barn i våra hjärtan, vilket är en
del av den kärlek som Gud själv har till oss
människor, sina egna älskade barn.
7
Tjänarna som lämnat Guds gemenskap, de
som slutat tjäna honom och med sina
gärningar gått utanför Gud kärlek och hans
vilja, de som var skapade för att tjäna oss
människor, utvinner trots allt, fortfarande kraft
från Guds Heliga Ande. Denna Guds livskraft
är en gåva, som Gud av kärlek har givit till
dem för att tjäna honom, men som nu istället
kan används för att åstadkomma sjukdomar
och nöd för både Gud, hans heliga änglar och
oss människor.
Det Gud givit till någon, kan och vill han
aldrig ta tillbaka. Kärleken tänker inte på sig
själv och ger därför bort allt. Detta är en stor
förmån för oss människor att vi kan ta emot
kärleken från Gud genom att bedja honom om
hjälp utan att vi gjort oss förstjänta av den, när
nöden klappar på, för Gud vill av hela sitt
hjärta hjälpa oss alla. Vi är ju hans älskade
barn. Det är endast Gud och hans heliga
tjänare som kan och vill bistå oss med
nödvändig hjälp för att vi skall kunna
övervinna allt det onda, som ondskans makter
kan tillföra vår värld. Det var ju ormen Lucifer
som lurade Adam och Eva i paradiset, vilket
är orsaken till att vi alla blev ställda utanför
det paradis, som Gud skapade till oss
människor.
några som helst minnesluckor berätta om allt
det man varit med om.
Vid dessa tillfällen har man gjort en
upplevelse av att man lämnat sin kropp, som
på något sätt då varit ett slags fodral eller
beklädnad. Jagupplevelsen har vid dessa
händelser varit total, trots det att man då
endast har vägt drygt 20 gram. Detta är ett av
bevisen på att vår själ inte är begränsad med
våra tids- och rumsbegränsningar utan tillhör
en annan upplevelsevärld som delvis också är
den värld vi upplever som en verklig värld,
när vi drömmer. Här borde även tanken
komma, att materian i oss själva endast är ett
fodral omkring oss för en annan värld inom
oss, bortom tid och rum, att vår materia vårt
universum endast är som en kontur, omkring
en oförklarlig evig verklig värld. Man kan
säga, ett gränsskikt mellan någonting och
något ingenting, en kontur. Att det utanför
konturen av ingenting som är någonting, finns
det någonting som vi uppfattar som oss själva
och vårat eget universum.
Vad är då en människas egen själ och
ande? I bibeln berättas det om att Gud ger till
varje människa sin ande, som är en del av Gud
själv, en persondel av Gud, som på något sätt
sammanlänkas med människans själ.
Kroppen har i oss människor uppgiften att
vara en sammanbindande länk mellan själ och
tanke/vision, vår ande och den värld vi lever i.
”Köttet”, som vi kallar vår kropp, är ju den del
av oss som vi lämnar kvar här på vår jord, när
vi dör?
Varifrån kommer livskraften till våra
kroppar så att vi kan växa och arbeta, och
skapa en tillvaro som vi vill leva i? Den kraft
vi har i våra kroppar förbrukas ju ständigt och
måste fyllas på med näring/energi.
Det som är omkring oss, luften, jorden,
solen och dess värme, är det som ger naturen
möjligheten att frambringa djur och växter.
Vår mat, som är delar av växter och djur som
finns på denna vår jord, är en viktig del av vår
livsnäring. Man kan därför säga att vår växt
och muskelkraft kommer från solen. En kraft
som kommer från Gud, något som han ger till
oss alla.
Denna mottagna solkraft/näring uppfattas
som eget arbete och ansträngning, när vi
använder den givna kraften i våra egna
kroppar. En känslomässig jagupplevelse, där
MÄNNISKANS SJÄL
I studier av vad som händer vid en människas
död har det framkommit att just i
dödsögonblicket minskar människans vikt
med 22 gram. Det är då helt sannolikt, att det
är en osynlig och mätbar massa som lämnar
den döende kroppen. Denna viktändring är det
enda vetenskapliga bevis för att något lämnar
när människan dör. Av allt att döma är det
människans ande och själ som lämnar och
flyttar till en annan för oss osynlig värld.
Det finns många skildringar om
människors upplevelser efter döden, där man
varit utanför sin kropp och sett sig själv
liggande död på en olycksplats eller
operationsbord, då man även såg och hörde
vad människorna då sade och gjorde. Har
också förekommit att man gått i en lång
tunnel, mot en ljus öppning.
Efter upplevelsen har man en klar
minnesbild, av det man upplevt och kan utan
8
vi har givits en möjlighet att kunna med eget
arbete, uppleva och skapa saker och ting.
(Gud kan säkerligen också bli trött, när
han arbetar med något. En upplevelse som
Gud har kopierat över till oss, för att vi skall
vara lika honom, och få kunskap om vilket
oändligt arbete han har haft, för att skapa
oss och vårt universum. Gud har säkert varit
väldigt trött många gånger.)
Själen tillsammans med vår Ande är utan
tvivel ett koncentrat av hela vår egen
personupplevelse. Vår Ande i våra kroppar är
den del av oss själva, som har en
evighetsdimension. Den omsluter hela vår
personlighet och förmedlar till oss kärlekens
alla former och är också den som ger
människan en möjlighet att födas på nytt i den
eviga tillvaron, om människan förlorat sin själ.
Människans egen själ, är en person som kan
gå förlorad. En person som också har ett evigt
liv.
Allt vi planerar att skapa finns i våra tankar
och visioner, men trotts olika förbindelser
mellan tre olika personer i vår egen person,
upplever vi allt som en odelbarhet, i hela vår
egen person. Upplevelsen i våra kroppar, är
det som gör att vi kan skapa genvägar till
livsglädje, mera lättare och enklare arbeten för
att uppleva välbefinnande, med andra ord,
skapa en sorgfri tillvaro på ett enkelt sätt, med
så lite möda och besvär som möjligt.
Våra kroppar, eller som man oftast
benämner som, ”köttet” är den svagaste
länken i människans skapelse. Det är ju den
del av oss som till 100 % är uppbyggt av
materia. Kroppens välbefinnande blir oftast
det viktigaste. Det kan vara njutningar av mat,
nöjen och lustupplevelser av alla de slag.
Tragiskt nog kan man genom kroppens
njutningar skapa begär och behov som vi
människor inte själva kan styra. Förekommer
att man därför med eller utan egen vilja, kan
bli tvingad att ändra sin livsform för att slippa
skada sig själv och andra.
Människans själ formas och skapas av
människans egna jagupplevelser tillsammans
med den tidigare skapade andepersonen, som
är given och skapad av Gud. Människans
själsperson är som Guds egna tjänare men
bunden vid och begränsad av det som en
människa kan uppleva, något som är likt det
liv som Gud levde, när han var en ensam
person i sin tidigare evighet. Att själen och
anden är personer beror på att var och en gör
personliga erfarenheter och ger, var för sig,
olika känslor och tankar till människan,
sammanlänkade tankar och känslor som
upplevs, kan man säga, som jag själv ensam.
Vår Ande och vår själ, ger människan en
känsla av att vara ändlös och evig, att man på
något sätt alltid kommer att finnas till, en
känsla av att man aldrig kommer att dö, vilket
upplevs som att alla andra kan dö, men själv
kan man inte förstå att man skall dö, för det
känns ju inte så. Det är först när man ser, kan
man säga, döden i vitögat, som man upplever
oron och skräcken. Man vill ju inte lämna allt
det man har och är, i denna världen, samtidigt
som man upplever skräck och oro för den
okända existens som man skall möta på den
andra sidan..
Andepersonen som är en del av Gud själv,
uppfattas som en människas eget överjag eller
samvete. Är också den som skänker
människan kärlek, där kärleken tillsammans
med människans själ skapar ett mönster, som
växer fram tillsammans. I Korintierbrevet
kallas människan själ för en byggnad. Själen
blir på något sätt en evig byggnad, som
människan själv skapar under sin levnad. Efter
sitt jordeliv, kan man nästa säga att själen är
som ett eget universum, där man kan söka sina
livsupplevelser, ett uppslagsverk, där man på
varje sida kan uppleva allt det man varit med
om vid alla olika tillfällen. En upplevelse som
då är lika verklig, som verklighetsupplevelsen
var på jorden.
TILL DE KRISTNA I KORINTH
Kap 3 Vers 14 16
14. Den vars byggnad består skall få lön.
15. Den vars verk brinner ner skall bli utan.
Själv skall han dock räddas, men som ur eld.
16. Förstår ni inte att ni är Guds tempel och
att Guds ande bor i er?
Dessa bibelversar beskriver här
förlusten av sin egen kropp och själ,
något som människor tvingas att vara
med om ännu en gång för att kunna
komma till Guds eviga nyskapade värld.
(I Katolicismen beskrivs denna händelse
som skärselden men där menas det endast
då att vara en reningsprocess, inte något
helt förlorande av människans egen
kropp och själ.)
9
Ovanstående bibelcitat ger kunskap om att
själen kan lämna människan. Om byggnaden,
som är människans själ, inte består i elden,
skall alltså människans själ, människans
jagupplevelse, gå igenom något som kan vara
likt en svår eld, där allt skall brinna som kan
brinna. Alltså en bild av människans livsverk,
där mycket är till ett hinder för att människan
skall kunna komma med in i Guds rike,
gärningar som kan brinna och därmed gör att
själen går förlorad, men att människans Ande
räddas genom denna eld.
När Jesus dog på korset, och var i
upplevelsen av sin egen själs död, beslutade
han sig för att lägga sin Ande i Guds hand.
Jesus gjorde detta frivilligt, en upplevelse som
alla människor måste uppleva, om hon har sin
själ fylld med det som kan brinna, när man
lämnat sitt jordeliv. Gud vill, genom sin Son
Jesus, ge oss människor en möjlighet att slippa
denna eld efter döden. Vi har därför redan här,
i våra liv på jorden, fått en möjlighet att bli av
med allt det som kan brinna, en möjlighet att
lämna det, i något som kallas ”Glömskans
Hav”, vilket är Jesus, Guds egen förlorade
själ, en plats där all vår synd och skuld kan bli
begravd och för oss glömd för evigt.
Vad är då Guds Sons själ? När Jesus blev
född hade han ingen jordisk far. Det berättas
ju om att Maria upplevde en jungfrufödsel. De
celler och gener som behövs för en naturlig
födsel, för att en människa skall kunna bli till,
ersattes här med Jesus egen himmelska
person, som därmed blev bunden till de
jordiska
naturlagarna,
med
alla
de
begränsningar som vi människor har vid
födsel och senare. Gud gav även till Jesus en
egen Ande, för Jesus var ju då född till att vara
en människa. Denna, sin egen Ande, var ju det
enda som Jesus senare fick med sig, när han
dog på korset. Han lade då sin egen Ande i
Guds händer, där Gud sedan tog emot honom
och gav honom en ny kropp och själ.
(Döden hade inte någon makt över Jesus
kropp så därför blev Jesus själv tvingad till
detta dödsbeslut, när han upplevde att Gud
hade övergivit honom. Orsaken var att
kroppen var en del av den kropp han hade
innan han blev en människa. Se tidigare;
Marias jungfrufödsel. Jesus hade även en
Adams kropp utan synd, som inte var tvingad
att dö. När Jesus dog så rämnade förlåten i
templet så att alla kunde se in i det allra
heligaste, vilket betydde att Jesus blev
offerlammet för alla människorna. Ingen
människa behöver efter detta offra, för att
komma i Guds närhet. Jesus är vägen till
Guds hjärta men då måste människans egna
överlämnade hjärta också vara med. Rövaren
på korset, jämte Jesus, var en av de första
som fick följa med in i Guds rike utan att
behöva offra. Den nionde timmen
(femtontiden) på långfredagen var det
klockslag
då
man
började
slakta
offerlammen, just då Jesus dog på korset.)
EVANGELIET ENLIGT LUKAS
Kap 23 Vers 44 46
44. Det var nu kring sjätte timmen. Då blev
det mörkt över hela jorden ända till nionde
timmen,
45. det var solen som förmörkades.
Förhänget i templet brast mitt itu.
46. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader,
i dina händer lämnar jag min ande.” När
han sagt detta slutade han att andas.
När Jesus led och dog på korset blev det
också ett mycket svårt och ofrånkomligt
deltagande för Gud själv och Guds Egen
Heliga Livsande.
(Vid denna händelse genomled också
Gud själv ett smärtsamt lidande, detta vid
samma stund då Jesus ropade; ”Min Gud,
Min Gud, varför har Du övergivit mig.” Vår
Gud hade ingen att ropa till för det var då ett
Guds eget beslut att lämna sin egen själ, den
personen som Jesus varit tidigare, en evig del
av Gud själv som tidigare menats vara Guds
ende Son. Guds ende Son i dag, är den Jesus
som stod jämte Gud för att ta emot Stefanus
när han stenades. Se Apg. 7:55. Gud har
alltså tidigare skapat en särskild person, för
att endast vara hans egen eviga själ, alltså
ingen egen son. Gud lämnade här sin
tidigare Jesusperson, och då med honom allt
det som Gud har upplevt och skapat i den
evighet som existerat tidigare. Detta var lika
svårt för Gud som det blir för människan att
dö en andra gång. Det var denna svåra
dödsupplevelse som Gud ville att alla hans
barn skulle slippa men ändå, trots Guds
gränslösa kärlek, blir många i alla fall
tvungna att uppleva något lika svårt, för att
sedan kunna födas in i Guds nyskapade
värld.
10
lämnade också sin själ där på korset. Det enda
som Jesus fick med sig hem till Gud, var sin
egen Ande. Han lade ju den i Guds händer.
Gud gav honom sedan, med sin skapande
livskraft, en ny kropp och själ. Den nya kropp
som Jesus då fick av Gud är samma kropp
som de alla i brudeskaran skall få, när Jesus
kommer tillbaka och hämtar sin brud. I versen
nedan, nämns det något om den kraft som Gud
använde, när Jesus dog på korset.
TILL DE KRISTNA I
KOLOSSAI Kap 2 Vers 12
12. när ni begravdes med honom i dopet. I
dopet har ni också uppstått med honom
genom tron på kraften hos Gud som
uppväckte honom från de döda.
I nedanstående versar nämns det något om
jungfru, brud och hustru. Senare talas det om i
bibeln att det även skall bli ett bröllop. Då
skall Jesus och hans brud förenas. Efter detta
kommer tusenårsriket, där Jesus skall regera
tillsammans med sin hustru och därefter
kommer Domedagen.
Personen Jesus, Guds Egen Själ efter Jesus
död på korset, finns i dag och är helt utan
kontakt med Guds egen gränslösa kärlek,
och kan därför i dag sägas vara löften som
skoningslöst skall fullbordas, löften som Gud
tidigare har skapat av kärlek och givit till oss
människor. Johannes har sett mannen,
personen Guds Egen Själ, mannen på den
vita hästen med en mantel doppad i blod,
blod från korset på Golgata, mannen som
kommer att vara med i slaget vid
Harmageddon. Denne herrarnas herre och
konung på den vita hästen, Guds Egen Själ
kommer vi detta tillfälle också att ha med sig
en himmelsk härskara till Harmageddon, för
att då tillsammans med denna sin egen
härskara vinna striden mot vilddjuret, den
falske profeten och konungarna med sina
härskaror på jorden. Han har tvingats göra
detta för att kunna verkställa löften som Gud
givit till oss människor, sina barn.)
Jesus har vid flera tillfällen sagt att min
Fader och jag är ett, en Guds treenighet där
även Guds Helige Ande är med. Jesus talade
inte så mycket om föreningen med Guds
livskraft, för det var ju en kraft som alla kunde
se och förstå, att det var endast Gud som
kunde göra det Jesus gjorde.
Jesus var vid sin död, också Guds Egen
Själ. Gud har ju tidigare delat sig själv till
flera olika personer.
Guds Egen Livsande var även han
sammanlänkad med Jesus död, vilket också
blev mycket smärtsamt för honom. Han
förmådde inte, vid dessa tre sista timmar, då
allt blev mörkt, ge till vårt universum den
kraft som behövdes för att solen skulle kunna
lysa med sin fulla styrka.
TILL HEBRÉERNA
Kap 1 Vers 5
5. Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son, jag har fött dig i dag, eller:
Jag skall vara hans fader, och han skall vara
min son.
I bibelversen ovan nämns det att Jesus är
Guds Son som i dag har blivit född. Jesus har
ju alltid varit Guds Son men efter sin död var
han inte sin himmelska person längre. När
Jesus föddes på jorden fick han en jordisk
kropp och sin ande från Gud. Han blev helt lik
en människa. När Jesus sedan dog lämnade
han sin himmelska kropp, en kropp som varit
helt bunden till hans jordiska kropp. Han
TILL DE KRISTNA
I KORINTH
Kap 11 Vers 2
2. Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud,
jag har ju trolovat er med en enda man,
Kristus, och vill överlämna en ren jungfru
till honom.
JOHANNES UPPENBARELSE
Kap 21 Vers 9
9. Och en av de sju änglarna med de sju
skålarna som var fyllda med de sju sista
plågorna kom och talade till mig och sade:
”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets
hustru.”
Guds tanke, i detta sammanhangen visar
helt klart, att det är frågan om ett äktenskap
och då ett äktenskap med samma mål och
mening som ett jordiskt äktenskap, med
föräldrar som längtar efter att få egna barn.
Gud kommer att överlämna den kraft och
förmåga till bruden, den kraft han använde,
när han själv gav Jesus en ny kropp och själ.
Jesus kommer att göra samma sak som Gud
gjorde när han tog emot Jesus egen Ande. I
Guds nyskapade värld skall Jesus då hämta
alla människors andar, när de skall lämna kvar
sina själar och kroppar i Guds gamla värld.
Sedan kommer Jesus att överlämna dem till
11
sin hustru, så att hon med den kraft hon blivit
given av Gud, kommer att ge denna mottagna
människoande en ny själ och kropp.
Människor kommer på detta sätt att uppleva
ännu en födelse, och är därefter ett Guds eget
barnbarn.
(Du som läser detta blir kanske helt
chockad över denna tolkning av Guds ord. Å
ena sidan är jag också chockad över att så
många tror att vår kärleksfulle Far i
himmelen skulle låta milliarder och åter
milliarder människor bli kastade in i ett evigt
helvete och där plågas, för att man inte
riktigt förstått Guds stora kärlek och velat tro
på hans egen Son Jesus. Ingen människa
har ju bett Gud om att hon skulle bli född,
och varför skulle Gud låta människor födas
när han i förväg kunde se, att många, många
skulle gå förlorade. Gud hade aldrig skapat
oss människor och vårt universum om han
såg att han sedan aldrig mer skulle få träffa
väldigt många av sina egna älskade barn.
Den enda möjligheten för honom att slippa
uppleva detta var ju att offra sig själv av
kärlek. Det är därför mycket tragiskt att så
många helhjärtat förkunnat att Gud är
kärleken men inte förstått att man genom att
säga att människan skall plågas i all evighet
för sitt syndiga liv, gör kristendomen till en
religion som alla andra religioner. En
religion där man endast kan få det man
förtjänar. En religion där man tror att vår
Gud har ett långt pekfinger och står där i sin
himmel med en knuten näve bakom sin rygg,
och att han är den som dömer med lagar i
stället för det han själv verkligen ville och
gjorde, att göra som Jesus hans egen Son
gjorde, offra sitt eget liv, för att kunna vara
tillsammans med alla sina skapade barn. Min
förhoppning är att Du som läser detta
verkligen lägger in denna kunskap om Guds
gränslösa kärlek i djupet av ditt hjärta. Vår
Gud är ju Kärleken, som bara giver och giver
igen.)
Man kan undra över vad det är som en
människa måste vara med om innan hon föds
in i Guds rike efter döden. Innan denna födsel
har man ju med sig hela verkligheten av sitt
eget jordeliv, något som kan vara en hjälp men
också en orsak till smärta. Till sin förfäran
kommer man att se, att alla utan några som
helst hinder, kan blicka in i sina egna och
andras hela liv. Kan se allt det man själv och
alla andra har gjort i sina egna liv. Det går inte
att ljuga eller komma undan på något sätt, man
är själv helt oskyddad, avslöjad och
skuldmedveten, för allt det som man gjorde
men inte borde ha gjort. Allt det man skäms
för och bittert ångrar, är något som alla kan se.
Man möter även många vänner men det blir
inte riktigt samma vänskap som här på jorden,
för oss levande är det svårt att förstå, för det
blir en tidlös värld helt olik den värld vi lever
i.
SKAPELSEN
När Gud skapade vårt universum har han
försökt att göra vår värld så likt sin egen eviga
värld. Man kan säga att vår värld är en
spegelbild av Guds eviga värld med liknande
pendlingar, något som vi i vår värld kallar
naturlagar som ständigt skapar förändringar.
Guds önskan är att ge människan samma
upplevelser av ett liv i en oändlig värld och
samtidigt vara en del av den, alltså som Guds
egen upplevelse i sin evighet. Någon evig
oförändrad och trygg plats finns därför inte
heller i vårt universum, som är en
tidsbegränsad kopia av Guds eget universum,
då som en grop i Guds egna upplevda evighet.
En grop fylld med jord från Guds egen eviga
värld tillsammans med Guds egen oändliga
livskraft, med en fastställd volym, där
förändringarna tillsammans med gropens
volym, är vår tid. Guds tidigare värld är den
den är, utan början och slut men i dag har den
alltså i sig en grop, som är vårt universum. Ett
universum, som i dag endast har drygt tusen år
kvar till den sista dagen, domedagen vilken
blir en mycket lång dag, men efter den dagen
kommer Gud att skapa en ny grop i sin
evighet, en grop där Guds kärleksfyllda
livskraft ersätter naturlagarna, en grop som då
också helt saknar tid och avslutning. Gud skall
skapa ett evigt paradis, där ingen materia är
med från hans gamla värld, och där alla
villkoren skall bytas ut ersättas med hans
kärleksfulla livskraft.
Vårt universum har en början, och enligt
dagens forskare, en ålder av knappt 14
milliarder år, en oändlig lång tid om vi jämför
den med vår livslängd på 70 till 80 år.
Siffertalet milliard innehåller 10 stycken
siffror. Tänk dig att man fyller på med 15
12
milliarder siffror efter talet på 14 milliarder år.
Det blir då ett tal som ger en obegriplig lång
tidsrymd, men det blir ändå en tidsrymd som
har en början och ett slut. I Guds egen värld
finns det ingen tid, en tidlös värld som består
av ett gränslöst universum, med en ofattbar
oändlös massa och energi, helt utan någon
gräns och avslutning.
Hur skall vi människor kunna förstå denna
Guds egen verklighetsupplevelse, den han
lever i, en för oss människor obeskrivlig
evighet, denna Guds egen verklighet som
ligger utanför vårt universum. Vi har ju ännu
inte lyckats utforska och förstå det universum
som vi själva är en del av.
En berättelse om en far och son, som var ute
på en skogsvandring, kan möjligen väcka en
tanke om vår egen begränsade förmåga att
kunna
förstå
denna
Guds
verklighetsupplevelse.
När de två gick där i skogen frågade pappan
sin lille pojke: ”Ser Du skogen min son?”
Pojken svarade, ”Jag ser ingen skog för det
står ju så många träd i vägen.”
Den lille pojken kunde endast uppleva
träden, som ju är ett villkor för att skogen skall
kunna finnas där. Om inga träd, ingen skog, så
helt naturligt, om villkoren för en skog saknas,
så finns det ingen skog.
I berättelsen upplever pappan skogen som
en helhet medan hans son endast har förmågan
att se träden, träd som är villkoret för att
skogen skall finnas till och vara det den är.
Här kan vi människor liknas med gossen, som
endast kunde se villkoren för skogen. Vi kan
se en otrolig mängd villkor i och för vår egen
tillvaro, men vi har inte förmågan att komma
till insikt om Guds helhetsupplevelse.
Helhetsupplevelsen för Gud själv, är hela den
evighet han själv lever i. Vi människor har
bara förmågan att kunna se och uppleva
villkor, och är tvingade att anpassa oss efter
dem, i den värld som vi nu lever i.
Hur kunde då vår värld bli till, varifrån
kommer massa och energi? Här är det lätt att
skapa sig den tanken att när ingenting roterade
runt ingenting så blev det någonting. Fastnar
man i den logiken så missar man kunskapen
om att det är en god Gud som givit oss allting.
I bibeln beskrivs skapelsen som om den
bara var ord från Gud. Gud sade, och det blev
skapat. Det var ord som beskrev det som
skulle skapas, tydligen en arbetsbeskrivning
till sina tjänare änglarna hur de skulle gå
tillväga för att bygga det beskrivna av det
material som det var möjligt att bygga av, man
kan säga att änglarna var som Guds egna
händer.
Vad kunde grundämnet eller grundmassan
vara för något som formades av änglarna och
varifrån kom det. Kanske kan ännu en
berättelse om en annan liten pojke ge några
värdefulla tankar i denna fråga.
En pojke sitter i sin sandlåda och leker.
Han har en hink som han fyller med sand och
trycker ihop sanden så att den blir hård. Sedan
vänder han på hinken och slår den mot marken
och lyfter upp hinken, som då har skapat en
sandkaka med samma form som hinken.
Denna berättelse kan ge en förklaring till
Guds skapelse, att den är en kontur. Guds
beskrivande ord är hinken, sanden är den
massa som skapar en kontur. Kakans kontur är
här verklighetsupplevelsen av att det finns en
sandkaka.
Sanden kan liknas med kraften från Guds
Ande sammanlänkad med massan som
kommer från Guds egen eviga värld. Hinken
är Guds egna ord, den givna beskrivningen
som Gud i sin evighet redan hade format. Allt
som är skapat, är något som Gud redan i
förväg har upplevt, i en tidigare planering,
innan Gud beslutade att skapa personer och en
värld utanför sin egen.
Gud har gjort en egen genomarbetad
modell, som man kan kalla en totalsimulator,
då ägande en förmåga att i förväg kunna
beskriva allt det som behövde skapas, innan
han skapade sina tjänare änglarna. Arbetet
med detta skapande är något vi människor inte
kan förstå för här gäller Guds egna dagar och
veckor. Om vi människor ska försöka förstå
denna planering med vår tidsuppfattning blir
det troligen billioner och åter billioner år, ja
kanske ett siffertal med flera tusen siffror som
skulle behövas för att ange det antalet år som
Gud använde. Vår Gud har säkert blivit trött
många gånger på den eviga världens villkor
och naturlagar med sina ständiga förändringar,
men drömbilden av att få en annan lycklig
värld där han inte behövde vara ensam och där
han och alla de personerna, som är som
honom själv, kan uppleva en evig lycka och
trygghet och då vara tillsammans, gav honom
säkert lust och glädje att fortsätta.
13
Vid skapandet av vårt universum är det
troligen så att Guds tjänare fick till uppgift att
vara med och bygga mycket av det som finns i
vårt universum. Gud gav sina tjänare kunskap
och hjälp att skapa och bygga efter sina givna
beskrivningar. Var och en fick skapa och
bygga fram växter och djur, efter sin givna
förmåga
Våra tidsvolymer byggdes fram genom en
rörelse som Gud gav till massadelar från sin
eviga värld. Massadelarna som kopplades ihop
med Guds egen livskraft, där dessa
sammanlänkande delarna, förenade till en
helhet, gavs ett omlopp, en rörelseenergi som
sannolikt är vår ljushastighet.
(Du kan läsa i PREDIKAREN Kap 3.
Något om beskrivna tidsvolymer i vår bibel,
där det blir tillkännagivet att vi blir givna
tid. All tid som vi förbrukar är alltså en
given volym av Guds egen livskraft, en
kraft som vi lever i. Alltså, allt det vi kan
uppleva här på vår jord.)
(Troligen är det så, att Guds livskraft,
förenad med massa från Guds gamla värld,
slungades ut från flera olika platser vid olika
tillfällen, med ljusets hastighet. Kanske var
det så att någon av Guds änglar viskat i örat
på Albert Einstein, att ljus och ljushastighet,
alltså Guds egen livskraft, att just den har en
betydande funktion i massans alla olika
egenskaper. Om man önskar uttrycka sig
vetenskapligt kan man säga att det troligen
var milliarder och åter milliarder olika
BigBang-massor som slungades ut med flera
millioners års mellanrum, från olika platser
med flera millioners ljusårs avstånd från
varandra. Allt efter Guds egen planering för
att vår jord skulle kunna bli till. När
massorna möttes och kraschade med sin
rörelseenergi, mot varandra, fick massan
minskad rörelse, genom påverkan av den
egna dragningskraften, och även också en
minskad energikoncentration, genom den
ständiga expansionen. Den förlorade
rörelseenergin
blev
värme
och
partikelstrålning.
Värmen
och
partikelstrålningen minskade, tunnades ut
genom expansionen, en expansion som
kommer att fortsätta fram till den dag, då allt
skall börja upplösas till en flammande låga,
en låga som är mycket större än de tungor av
eld som föll över lärjungarna. I de yttersta
delarna av vårt universum, har denna
upplösning kanske redan påbörjats, för
kanske sju, åtta milliarders år sedan. Denna
flammande låga kommer då att nå in hit till
vår värld, med ljusets hastighet, någon gång
efter tusenårsriket. Personen Guds Egen
Heliga Ande kommer då att bli helt skiljd
från Guds gamla världs massa, en massa
som då blir helt återlämnad till Guds gamla
värld. Denna händelse är för Guds Ande
något som liknar vår död, att lämna sin egen
kropp, men Guds Ande har samma dröm och
längtan efter Guds nya värld, att få komma
hem till vår älskade Faders eviga hem, och
då vara i och bli, Guds egen eviga lyckliga
värld. En upplevelse som kan liknas med
upplevelsen hos dem som lämnat sin biljett
till konduktören, de som är med i tåget, på en
sista resa på en betald, enkel biljett. (”enkel
biljett” Är med i kapitel Livsglädje) Guds
Ande ser fram emot kärlekens värld, då när
Guds Heliga Ande blir helt förenad med
Kärleken och får göra det Han själv vill, då,
när villkorens alla världar är lämnade för
evigt. )
Gravitation är tydligen en egenskap från
Guds gamla värld, med samma uppgift i Guds
gamla värld, som dragningskraften har i vårt
eget universum. En sammanbindande kraft
som alltid har funnits i den eviga världen.
Vissa massavolymerna svalnade tillräckligt,
när universum utvidgades, så att vissa delar
blev användbara till skapandet av växter och
djur. Denna händelse måste ha varit det som
det står berättat om i bibeln, det som hände på
den första dagen i skapelseberättelsen, att Gud
skilde mörkret från ljuset.
Troligen är det så att massa från Guds
eviga värld, är sammansmält och förenat med
Guds egen livskraft. Guds Egen Heliga Ande,
är den som ger kraft till ljuskraftsrörelsen med
sin egen energi, en rörelse som är skapad inom
Guds Andes egen person. Detta är omöjligt för
oss att förstå, att hela vårt universum är en
person som inom sig själv har en för oss
synlig massa tillsammans med en för oss mörk
dold energi och massa, något som dagens
vetenskapsmän känner till. Alltså, de dolda
delarna av universum och de delarna som vi
kan uppfatta, är en person som har kropp och
själ, och som kan åldras och bli gammal.
(Tidsvolymen finns med i Guds Ande, en
produkt av massa, och hastighet), Vårt
universum är alltså en person med förmågan
14
att fatta egna beslut, med en oändlig kunskap,
intelligens och energi, samtidigt fylld med en
gränslös kärlek till oss människor, från Guds
eget hjärta.
(Dagens så kallade ”svarta hål” är nog den
del i den skapade massan, som kommer från
Guds gamla värld, som på olika ställen drar
samman
massan
med
sin
eviga
sammanhållningskraft, för att kunna återgå
till sitt ursprung där tiden är 0, eller kan på
något sätt läcka tillbaka massa och energi,
till
vårt
universum.
Denna
gravitationsaktivitet inom Guds Andes egen
person kan nog av honom själv uppfattas
som
ett
virus.
Denna
märkliga
massasammanslagning i Guds Andes kropp,
samlar och utstrålar energi, troligen under
och med samma villkor i vårt universum,
som i Guds egen eviga värld, en funktion
som skapar oro och kan skada. Det finns
tråkigt nog, flera olika förintande funktioner
i vårt universum som säkert också liknar
dem som förkommer i Guds egen eviga värld.
Dessa förintelseproblem har nog varit en av
orsakerna till att Gud har valt att skapa en
ny värld utan nedbrytande naturlagar och
villkor. Gud har nog också gjort något, som
vi människor i dag själva gör, sökt efter
någon eller några som är som Gud själv, då
också, en säker plats utan förändringar som
kan ge en evig trygghet. Efter ett evigt
sökande, efter en evig trygghet och någon
eller några som sig själv, har Gud efter sitt
sökande tröttnat och beslutat att själv skapa
allt det han sökte efter, i en ny drömvärld
inom sig själv. Den eviga världens materia
användes endast av Gud för skapandet av
vårt universum, för att vara en bro över till
Guds nya kärleksvärld. En kärlekens bro,
som blivit en svår vandring för Gud själv och
alla hans barn. Flera av Guds egna tjänare
valde villkorens värld i stället för att följa
med över bron till Guds nya Kärlekens Värld,
De tvingas därför genom detta val, bli
kvarlämnade i villkorens eviga värld. )
Uppdraget, att vara med och forma vårt
universum, gavs inte samtidigt till Guds
tjänare, vilka alla blivit skapta vid olika
tillfällen, in i Guds eviga värld, och där givits
en början att leva, och utvecklas till olika
personligheter. Troligen var det en stor
överraskning för många, när de fick veta att de
skulle vara med om att hjälpa Gud att skapa en
ny värld, en värld som Gud beskrev för dem.
Flera av Guds tjänare vågade inte, andra ville
inte och en del var inte lämpade för just
uppgiften att skapa. Därför blev det så att
delar av vårt universum skapades på ett
mycket stort antal helt skilda platser vid olika
tillfällen. Skillnaden i tid för dessa skapanden
kan vara flera millioner år, samtidigt som
avståndet mellan platserna kan ligga
milliontals ljusår från varandra. Gud gav var
och en av sina tjänare uppgifter, efter sitt eget
skapelseprogram, något som Gud redan hade
upplevt resultatet av, innan skapelsens början,
långt före änglarnas födelse in i Guds värld.
Om det är så, att en BigBang har
förekommit, skulle tillblivelsen av hela vårt
universum, och all den massa som Gud har
använt för allt skapande, blivit till vid ett och
samma tillfälle.
Gud har ju, efter vad vi kan läsa om i
bibeln, skapat delar som sedan byggts samman
i en viss ordning, till ett färdigt skapande. Han
skapade inte hela jorden, människor och allt
det som finns här på vår jord, samtidigt på en
dag utan delade upp det på olika dagar. Allt
har blivit skapat i en viss ordning där Gud
byggde upp del efter del, som efter hand blev
en helhet. Därför kan man tänka sig att även
hela vårt universum är uppbyggt på samma
sätt, med delar som allt eftersom
sammanfogats till en helhet.
BigBang har ju räknats fram med
beräkningar
gjorda
efter
universums
utvidgning. Om vårt universum har skapats
och sammanfogats med olika grundläggande
delar, vid olika tillfällen, kan detta troligen
orsaka variationer i energifälten mellan
delarna när de förenades. Kanske en av
orsakerna
till
att
den
uppmätta
temperaturvariationen, som finns i universums
bakrumsstrålning, kan ha orsakats av att det
finns olika energivolymer i skarvarna, mellan
de olika sammanslagna massorna.
Ett annat problem finns också för
”BigBangtanken” vid
beräkningen av
begynnelsetiden. Där den beräknade tiden för
massan i början av sin tillkomst är så kort, att
en sekund måste delas upp i ett stort antal
delar, ett tal med 43 st siffror som då blir lika
med
(0,00000000000000000000000000000000000
00000001), där denna första tidsdel i vår tids
begynnelse, är den tidsdel där nästan BigBang
15
startade. Tråkigt nog är det ingen som kunnat
förklara, vad det var som hände innan denna
tidsdel började, men i dag hoppas man på att
man inom denna tidsdel skall finna en
förklaring i något som kallas kvarkar som då
kanske kan ge ett svar. Om det nu finns
sådana, så blir det en ny fråga, vad är det som
fanns, innan dessa kvarkar formades, en fråga
som helt självklart dyker upp, varje gång man
gör en ny upptänkt.
Tråkigt, att det är så svårt att kunna eller
vilja förstå, att det är för oss som det var för
pojken som var ute i skogen med sin far. Det
var ju omöjligt för pojken att se vad skogen
började eller slutade. Han kunde ju inte se
detta, därför att det stod så många träd i vägen.
Träden i skogen för pojken kan liknas med de
villkor som är skapade och givna till oss från
en evig värld, där vi alla, om vi rätt kan välja
och förvalta dessa villkor, ger oss en möjlighet
att se och uppleva våran kärleksfulle Gud,
som givit oss detta universum som vi lever i.
Frågan blir också då, finns det någon början
på det som Gud har skapat. Gud hade ju
sammanlänkat sina tjänare med en del av sin
egen världs eviga massa. En massadel som
också blev odelbart sammanlänkad med en
oändlig evig energi från Guds Ande, som
format vårt eget universum. Så någon början,
med ett s.k. Big Bang finns tydligen inte.
Universum och dess materia är av allt att
döma en omvandling av den eviga värdens
massa, sammanlänkad med en oändlig evig
livsenergi, som kommer från Guds egen
Heliga Ande. Men hur denna energi kunde
formas till det den blivit, kan kanske
berättelsen om pojken i sandlådan med sin
hink, ge några värdefulla tankar om.
Sandkornen, som ligger i hinken, kan liknas
med den sammansatta partickelmassa och
rörelse, som kommer från Guds Ande och
Guds gamla värld, där evig energi och evig
massa sammanlänkats, vilken är den
partickelmassa som blivit vårt universum med
stjärnor, planeter, vår jord, alla djur och vi
människor.
Ytan på ett sandkorn formas ju av den
massa och energi som finns innanför.
Sandkornen sammanslagning (sandkakans
kontur) är den kontur som ger oss människor
helhetsupplevelsen av den värld vi lever i, den
Gud skapat.
Om det nu är så att massan i de olika
sandkornen är en sammanslagning av den
eviga världens massa med energin från Guds
egen livskraft, sammanslagna enheter som
oändligt många tillsammans skapar en kontur,
en kontur som vi uppfattar som vår verkliga
värld.
Människan har i dag lyckats med att förena
vissa av dessa sammanslagna enheter med en
högre inre energivolym vilka man sedan
tvingat att samtidig tömma ut en större del av
sin lagrade energi, och därmed lyckats med att
skapa en så kallad atombomb.
Den andra delen i sandkornen, den som
kommer från Guds egen gamla värld har en
oändlig massa samtidigt som tiden i den alltid
är 0. Alla dessa massadelar har alltid en
förbindelse med varandra och det som vi
uppfattar som om tid, finns inte med där. Så
allt som händer i vår värld med olika
tidsmellanrum är där sammanlagda och
inlagda i en tidlös evig värld. Man kan säga att
allt som händer med dessa delar av den eviga
världens massa, händer samtidigt, alltså, att
denna
sammanlagda
tidsvolym
alltid
tidsmässigt befinner sig just här och nu, helt
utanför vår tidsuppfattning. Denna massa är
säkert den som våra själar består av och är
skapade med. När människan dör är det ju en
osynlig massa som har en vikt av c:a 22 gram,
som lämnar. Personen vår egen Ande som
också är med i denna vikt och som är en del av
Gud själv, som då består av något som endast
Gud själv känner till.
Vårt universum består ju till stor del av
osynlig massa och energi. Vi bör vara
ödmjuka inför detta och försöka acceptera att
det finns delar av Guds skapelse som vi
människor aldrig kommer att kunna utforska.
Det är säkert ganska svårt, att med
konturens hjälp på en sandkaka, genomföra ett
arbete, där man lyckas med att skapa en
kunskap om alla sandkornens plats, kontur och
innehåll.
(Man kan här inom parantes tillägga,
helt vetenskapligt, att vårt universum kan
liknas med en värld som är uppbyggd av
klossar, sjutton stycken som är länkade vid
varandra. Sexton av de sjutton klossarna är
helt osynliga trots det att de är länkade
omkring och bundna vid den sjuttonde, som
är helt synlig. Sexton av de sjutton klossarna
är alltså helt osynliga. Ingen har tidigare
16
kunnat förstå att de sexton osynliga
veklingen
existerade.
Den
sjuttonde
byggklossen tycks därför hänga helt fritt i
tomma intet, utan något stöd eller
förankring. Om Du går ut en molnfri natt, så
kan Du se några av alla de klossar som Gud
har skapat, klossar som då är de glimmande
stjärnorna, högt ovanför ditt huvud. Dagens
vetenskap och forskning har konstaterat att
det endast är c:a 6% av vårt universum, som
är synligt, resterande 94% består av mörk
energi och materia, helt osynlig för oss.)
Med tankar på vår materia, har lyckade
försök gjorts med logiska atommodeller. Men
det finns fler modeller, t.ex vibrerande
strängar med alla de olika framräknade
dimensionerna. Atomer och vibrerande
strängar, är bara något man kan uppfatta
genom experiment och med hjälp av detta,
skapa logiska matematiska konturer. Att med
vibrerande strängar, med deras oändliga antal
och olika energiinnehåll, borde man kunna
inse att Gud till oss har skapat en
spegelversion av sin egen eviga värld, med ett
tillägg av sin egen livskraft, som vi nu
upplever som vår tid.
Tråkigt att det skall vara så omöjligt att
försöka förstå, att Gud har tagit med oss alla,
in i sin egen eviga värld, en värld som helt
saknar någon början och slut, för allt det han
skapat har blivit till, endast för att kunna ge
oss en evig lycka.
Om man nu kan tänka sig ett tal med en
längd av fjorton milliarder siffror och att det
talet skulle ange antalet år som evigheten har
funnits till, så har trots allt, denna mängd av år
ändå en början och ett slut, så någon
beskrivning av evigheten som vi kan förstå,
finns inte. Men en sak är helt säker att varje
liten skapad del, levande eller död, har Gud
alltid i förväg planerat, i alla de världar han
skapat. Han har säkert i sina drömmar, försökt
att skapa tusentals världar innan vår. Världar
som tidigare, trots allt, inte gav en önskvärd
lösning. Gud ville absolut till alla sina egna
barn, skapa ett paradis, en planerad lycklig
drömvärld, där alla kan uppleva obeskrivlig
livsglädje och lycka.
(Gud har säkert upplevt alla skapade
personers liv innan han påbörjade sitt
skapande. Han har i sina tidigare drömmar i
förväg själv varit alla sina skapade personer,
och då levt som en begränsad människa eller
ängel, då helt utan sin eviga kunskap, makt
och förmåga. Gud har alltså redan tidigare
upplevt den värld vi lever i och då varit den
människa som Du och jag är nu, och då
också levt hela våra liv. Även varit alla sina
egna tjänare i den eviga världen. Hur skulle
Gud annars kunna ha kunskap om allt det
som skall ske i framtiden. Alla profetior som
skrivits i vår bibel, är ju ett bevis på att Gud
kan se in i framtiden, alltså, att han tidigare
har varit där. [Har skrivit något om detta i
kapitlet Simulatorn.] Gud är inte en person
som tror att allt bara skall ordna sig utan
vidare, utan han har planerat allt i minsta
detalj. Personer som han först har varit i sin
drömvärld, är de självständiga Andepersoner
som Gud givit till just den människan, den
personen som han då har varit i sina egna
drömmar. Denna tidigare andeperson som är
given till varje skapad människa, är alltså, en
del av Gud själv, en person som har evigt liv.
Denna person ger människan en möjlighet
att födas på nytt, när kropp och själ senare
tvingas bli kvar i den värld som Gud och
hans barn kommer att lämna.)
Efter Guds alla försök fanns tydligen
endast ett sätt kvar för honom att kunna skapa
denna sin drömvärld. Det var att Gud i och
genom sin egen person kunde skapa personer
som skulle kunna bli som honom själv. Det
var massans och energins pendlande i Guds
gamla värld, som där hindrade Gud att skapa
en ny drömvärld där. Detta på grund av att
massans och energins oändliga pendlande
alltid styrdes av ett oändligt antal villkor, med
andra ord, naturlagar. Någon trygg evig plats
utan destruktiva förändringar finns inte i Guds
gamla eviga universum. Det enda möjliga
alternativet för vår Älskade Far, att kunna
lyckas med att skapa denna drömvärld till oss
alla var att offra sig själv. Gud ville att
kärleken skulle ersätta alla de oändliga
villkoren, för i kärleken finns det endast ett
villkor och det är inga villkor. I Guds nya
värld skall Guds egen oändliga kraft, hans
kärleksfulla Heliga Ande vara evig massa och
naturlag, och då förbli en lycklig
upplevelsevärld.
Trots alla försök av Gud att forma sin
önskade drömvärld utan lidande och nöd, blev
det ändå så, att alla de oändliga villkoren i vår
värld och Guds gamla, begränsade
möjligheten för honom att skapa en ny värld
17
utan lidande och nöd. Därför blev vägen till
Guds drömvärld, nära nog ett gränslöst
lidande och offer för Gud själv och dessutom
även svår för alla sina barn som Gud skulle
skapa.
Den som tror kan i förväg glädja sig åt att
vi alla säkert, om fjorton milliarder år, bor i en
bättre värld. I ett land där vi alla med våra
stora familjer endast minns vårt jordeliv som
att det bara var där, som vår älskade Fader
ville att vi där bara skulle födas in i hans eviga
lyckliga värld, då vi alla där är oändligt
tacksamma för att vi har fått tillbaka det
förlorade paradiset. Vi kan där gå omkring
sjungande på gator och torg, fulla av
tacksamhet och livsglädje över att man har
blivit skapad till en människa, fylld med en
evig livsglädje och lycka, som aldrig, aldrig
någon gång kan gå förlorad.
himmel och jord. För enligt bibeln, var det på
den första dagen som Gud skapade himmel
och jord, och då Gud skiljde mörkret från
ljuset.
(Här måste man tänka på att Guds tjänare
inte då hade fått någon kunskap om
människans kommande tidsuppfattning, utan
upplevde tidsvolymer som händelser,
ombildningar eller förändringar.)
Upplevelsen av denna del av skapelsen, har
ju ingen människa kunnat vara med om då,
utan kunskapen om skapelsen första dag måste
ha förmedlats till oss människor av någon eller
några från den andliga världen. Guds tjänare
har ju till uppgift att även förmedla kunskap
till oss människor samtidigt som de också
skall vara en kanal för omsorg och kärlek från
Guds eget hjärta. Men hur har de kunnat svika
Gud och blivit orsaken till att denna vår värld
är så fylld av nöd och förtvivlan. Guds fallna
tjänare, som är långt mer begåvade än oss
människor, saknade de verkligen förmågan att
kunna förstå vad som är rätt eller fel, kanske
de blev som Adam och Eva, att de blev lurade.
Det var Gud själv som skapade sina tjänare
och gav speciella uppgifter till var och en.
Troligen var Lucifer den första av alla änglar
som Gud skapade, och som blev en av Guds
närmaste tjänare, och fick därmed ansvaret för
mera
ansvarsfulla
och
betydande
verksamheter, där Gud gav honom nära nog
samma möjligheter som han själv hade. Gud
ville på detta sätt visa sin kärlek till honom
genom att ge dessa uppdrag och gåvor och
hoppades därmed på, att genom gåvor, visad
kärlek och givet förtroende kunna påverka
Lucifer att öppna sitt hjärta och ta emot den
kärleksvision som Gud ville ge till honom,
från sitt eget hjärta. Lucifer tog inte helt emot
denna vision, utan såg Guds kärlek mera som
en möjlig väg för att kunna skapa en makt
över Gud. Kärleken tänker ju inte på sig själv,
utan är alltid beredd att offra sig själv, vilket
var något Lucifer planerade att använda sig av.
I denna visade kärleken från Gud, såg han en
möjlighet, och ville tro att det bara var att ta
för sig. En tanke där han trodde att Gud var
maktlös genom sin kärlek. Han försökte därför
skapa sig ett inflytande över Gud, och ville
själv forma sig en ny värld, ett kunskapens
och kärlekens rike. En värld där han själv
skulle bli den högste, och äntligen få sitt
efterlängtade personvärde och makten över
ÄNGLARNA
Varför var Gud tvungen att skapa änglarna?
De var ju de som svek honom och blev
orsaken till att Gud blir tvungen att skapa en
ny värld, där nöd, våld, sorg och död, inte
skall kunna finnas med.
Guds tjänare, de heliga änglarna, har liksom
vi människor blivit födda och har också blivit
givna en barn och ungdomstid, en livsform
som vi människor också har upplevt, och att
man då under denna tid blir påverkad av
omgivning och miljöer, där olika egna
livsformer och värderingar växer fram.
I Guds eviga värld, saknas upplevelsen av
tid. Arbets- och förändringsvolymen för det
man skapar och är med som en volym i stället
för tid. Om vi med våra tidsmått skulle mäta
längden i tid för en av dessa volymer i
evigheten, skulle det kanske bli hundratals år,
medan Guds tjänare själva skulle uppleva det
som om det endast vore några av våra timmar,
som gått till ända.
Efter den så kallade Big-Bang, har det
förflutit cirka 9 milliarder år, för stjärnor,
planeter m.m. att sammanfogats till vårt
universum. Därför är det troligen så, att denna
tidsrymd för personerna i den andliga värden,
uppfattats som en arbetsdag, och att denna dag
då är den första dagen när Gud skapade
18
alla. Han var helt förblindad av de oändliga
villkoren, i den eviga världen. Med sina
själviska villkor tillsammans med sin egen
logik om kärlek, var han helt övertygad om att
han, kan man säga, kände att han hade båda
fötterna på jorden, och helt självklart kunde bli
en evig härskare i en värld helt byggd på
villkor. En värld där alla skall kunna ta för sig,
en total motsats till kärlekens värld där man av
kärlek vill ge allt man har, till dem man älskar.
Att försöka skapa sig ett eget personvärde
och inte vara sämre än andra, är också något
som vi människor känner igen hos oss själva.
Ingen vill bli ställd utanför och uppleva sig
själv onyttig och betydelselös. Man bemödar
sig om att bli mera synlig och kanske bättre än
andra. Detta kan lätt bli ett ofrånkomligt
livsvillkor, utan att man själv är medveten om
det. Det egna värdebegäret kan göra att man
till sist vill offra allt, både moral och hjärta.
Skapa sig en tillvaro där man bara kan ta för
sig, utan hänsyn till andra, för att själv kunna
bli eller fortsätta att vara en stark och värdefull
person eller ledare. Man tror sig älska sina
medmänniskor och vill med hela sin ideella
förmåga, skapa en lycklig och rättvis värld åt
alla. Lögn och dubbelspel anser man sig ha
rättighet att använda för att kunna ge alla som
man älskar, en bättre värld. Ingen får stå i
vägen för skapandet av denna vackra
livsdröm. Om någon människa råkar står i
vägen, så för folkets lycka, måste denna
människa på något sätt undanröjas. En del
trögtänkta personer kan ju inte förstå allas
bästa, och när de blir ett hinder för allas lycka,
måste de isoleras och avlägsnas. Helt enkelt en
nödvändig åtgärd för att alla de andra skall
kunna få en bättre värld. Har man blivit en
ledare för en stor skara kan man inte ta hänsyn
till enskilda personer.
Nämnda karriärsträvan för någon eller
några människor är ett exempel på hur diktatur
och terrorvälde kan skapas. Ett skräckvälde
där ingen vågar nämna eller visa vad man
själv tänker och önskar. Det blir till slut så, att
alla bevakar alla. Man vågar inte lita på någon,
varken sina föräldrar, barn, släktingar eller
vänner. Tillvaron blir helt styrd av villkor
precis som ett datorprogram, och för dem som
inte klarar av villkoren, går det väldigt illa.
Alla blir tvingade att leva i en tillvaro där
kärleken och förståelsen människor emellan
saknas, och därtill att ingen kan förstå hur det
har kunnat bli så. Alla har på något sätt blivit
lurade eller lurat sig själva. Den ledare man
valde och litade på, gav ju så många fina
löften där han lovade att vi alla i samverkan
med varandra, skulle kunna skapa en bättre
värld.
Något som liknar det senast nämnda, där
man endast med villkor utan kärlek, ville
skapa en bättre värld, var kanske något som
många av Guds tjänare lät sig luras av, vilket
blev början på det första syndafallet.
FÖRSTA SYNDAFALLET
I vårt universum, har Guds tjänare,
änglarna, fått den uppgiften att tjäna Gud och
förvalta det skapade efter Guds egen önskan.
De var ju som Guds händer vid skapandet av
vårt universum, vilket gjorde att de mycket väl
kände till hur det skapade fungerade. Man
kunde gå in i det levande, och vara med i det
skaptas egen upplevelse, hur det skapade
upplevde sig själv och allt i sin omgivning.
Man kunde även vid dessa tillfällen påverka
och förändra personligheten i det skaptas själ,
till något som var utanför Guds beskrivning.
Även massan, djur och växter kunde Guds
tjänare också själva skapa kopior av och även
förändra.
(Troligen var det så vid början av
skapelsen att Gud tillåtit sina tjänare att även
skapa/bygga stora urtidsdjur, djur som levde
för flera miljarder år sedan. Guds tjänare, är
ju personer som vi människor, och då strävar
också de efter att göra ett bra arbete, att med
sin egen förmåga, bearbeta och skapa av det
som finns att skapa av. De har säkert samma
känslor som vi, att man inte vill misslyckas
och göra något dåligt. I Guds tjänares värld,
har det säkert också förekommit samma
tankar som det fanns hos Jesus lärjungar,
där det uppstod diskussioner om vem eller
vilka som är de bästa. Vi är ju alla skapade
till att vara lika Gud, så långt som det är
möjligt, så Gud har säkert själv, varit
fängslad av skaparglädje, i sin egen långa
evighet. Därför är det ju inte så konstigt att
det
finns
både
uppfinnare
och
vetenskapsmän, inte bara här på jorden, utan
även bland Guds egna tjänare. Resultatet av
Guds skapande är ju det universum vi lever i
och vi människor är ju en otrolig fin
19
människa, inte upplever hjälparbetet som
några sekunders arbete utan det kan vara flera
dygns arbete för honom. Arbetsglädjen i detta
sitt arbete är att Guds tjänare då också
samtidigt
med
människan
upplever
människans stora glädje över att Gud svarar på
bön och håller sina löften, att Gud ger oss allt
av nåd och kärlek.
skapelse, personer som Gud själv danat med
sina egna händer. Gud ville inte att hans
tjänare skulle skapa och forma oss
människor. Gud har av kärlek velat ge sina
tjänare en kunskap som Jesus också gav sina
lärjungar och även ger till oss alla andra, att
det viktigaste är inte att kunna prestera
något, att vara betydande och duktig, att
kunna tro på sig själv och känna sig
värdefull. Alla är vi gränslöst älskade ändå,
utan att behöva vara väldigt skickliga och
duktiga. Gud ville också ge sina tjänare en
erfarenhet genom deras skapande, att i
villkorens världar finns det ingen evig
trygghet och lycka. Alla djur som skapades
på vår jord var ju tvingade att uppleva
hunger, smärta och rädsla, och många av
dem
förintades
också
vid
olika
klimatförändringar. Genom att Gud var villig
att av kärlek ge sina tjänare kunskap och
möjlighet att skapa växter, små och stora
djur, var det säkert flera av dem som
beslutade sig för att följa med till Guds egen
kärleksvärld, den han skulle komma att
skapa.)
Dessa förmågor som Gud givit sina
tjänare, vill Guds trogna tjänare använda vid
tillfällen, när vi upplever helande och hjälp av
olika slag, då de rättar till, bygger nytt eller
helar våra kroppar, förintar sjukdomskrafter
och hjälper till på många andra oförklarliga
sätt, när de ser att det är Jesus önskan och
vilja. Vi upplever ofta ett helande som nära
nog en omedelbar händelse. Att bli helad och
frisk, kan hända på några få sekunder. För
Guds tjänare är det inte ett enkelt uppdrag,
knappast bara att vifta med handen. Vi får inte
glömma att Guds tjänare lever i Guds värld
där tiden inte upplevs på det sätt som vi gör. I
Guds värld kan en dag vara tusen år eller en
dag.
PETRUS ANDRA BREV Kap 3 Vers 8
Men en sak får ni inte glömma, mina kära:
för Herren är en dag som tusen år och tusen
år som en dag.
Tusen år är ju 365 000 dagar. Om man
byter ut dagar till sekunder så blir ju
förhållandet att en sekund också kan vara
365 000 sekunder. 365 000 sekunder blir om
man räknar om dem till timmar drygt 100
timmar, alltså lite mer än fyra dygn. Det kan
mycket väl hända att Guds tjänare som fått
uppgiften att tjäna Gud med att hjälpa en
ANDRA MOSEBOKEN Kap 7
Vers 11 - 12
11. Då kallade också Farao till sig sina visa
och trollkarlar, och dessa, de egyptiska
spåmännen, gjorde också detsamma genom
sina hemliga konster: de kastade var och en
sin stav,
12. och dessa blev stora ormar. Men Arons
stav uppslukade deras stavar.
(Det var inte trollkarlarna som kunde
göra det utan det var Guds fallna tjänare
som gjorde det. Här är ett exempel på att
Guds tjänare blivit givna en förmåga att
kunna skapa och förändra.)
Guds tanke med att ge sina tjänare denna
förmåga var att de skulle kunna förmedla
livsglädje till Guds egna barn, och ge dem ett
liv på jorden med en trygghet och lycka. Ge
den livsform som Adam och Eva hade i
paradiset innan syndafallet.
Denna förmåga, att kunna ta del av det
skaptas upplevelser, gjorde att vissa av Guds
tjänare påverkade djuren att jaga och döda
andra djur, för att få något att äta. Av allt att
döma så har programmet; ”Äta eller ätas”,
redan tidigt programmerats in i vissa djurs
själar, vilket Gud tillåtit, för att hans tjänare
skall få kunskap om att denna egenskap bara
kan skapa mera lidande i villkorens värld.
Gud har aldrig velat skapa vare sig rovdjur
eller parasiter, utan alla djur Gud planerat att
skapa, är som djuren i paradiset. De så kallade
rovdjuren där, var alla asätare och hade den
uppgiften att under natten bära undan alla djur
som hade dött, döda djur som sedan blev deras
naturliga föda.
Gud ville inte att människan skulle vara en
person som livnärde sig på döda djur. Därför
blev Adam och Eva de första verkliga
vegetarianerna. De blev lärda att bruka jorden,
med sådd och skörd, för att på detta sätt kunna
producera all sin egen mat.
De första syndafallen började troligen med
att en del av Guds tjänare inte gjorde det Gud
20
önskade att de skulle göra. Lucifer blev
mångas ledare och han kom säkert med andra
lösningar som några tyckte var lika bra.
Villkor utan kärlek var enklare att förstå, som
därför gav en känsla av att vara bättre än de
som Gud hade. Detta orsakade onödiga
problem i Guds skapelse. Både djur och växter
fick svårigheter när planering och skötsel inte
blev som Gud önskade. Det blev då för Guds
tjänare som det blir för oss människor, man
varken orkade eller ville göra det rätta, för
allting blev ju, hur man än försökte, ändå bara
fel. Många av Guds tjänare kom själva med
egna förslag och lösningar, som var och en
tyckte var de bästa. Så småningom blev det en
tillvaro där inga djur kunde vara trygga, utan
drevs ständigt av hunger och rädsla,
upplevelser som då blev ett villkor för att
kunna leva vidare.
Under denna tid kom flera av Guds tjänare
fram med en önskan till Gud, om att de själva
skulle kunna få barn, att få personer som
liknade dem själva och sedan då själva kunna
uppleva samma känslor som djuren gjorde.
Alla i Guds gamla värld var bröder, där ingen
kunde uppleva kärleken till egna barn, som
djuren. Gud biföll deras önskan och några
började lämna ifrån sig en del av sin egen
livsperson till djur som blev skapta och lika
dem själva, så mycket som det var möjligt.
Många av Guds tjänare vågade inte i början.
Att ansvara för egna barn innebär ju ett stort
ansvar och skapar mycket oro och bekymmer,
för det var ju ingen lätt tillvaro de blev
tvingade att leva i. Barnen måste ju leva i
trygghet, ha en plats att bo på, finna mat och
för övrigt leva ett rimligt liv i en möjlig
omgivning. Rovdjuren var inga leksaker och
att kunna så och skörda var ju inget någon
kunde tänka sig. Vissa växter och frukter
kunde säkerligen användas till mat, men man
skulle i stort leva som rovdjuren, jaga och
därmed äta kött från döda djur.
(Det är inte omöjligt att Guds tjänare ville
skapa djur som var lika dem själva. Aporna
var troligen dem man först skapade/formade
för de är ju ganska lika dem själva och oss
människor. De skapades, kan man säga i
början på försök, som sedan allt eftersom
förbättrades. Kanske detta är förklaringen
till att man tror på en naturens egen
evolution, en stegvis utveckling av
människan. Allt har ju självfallet skapats i
viss ordning, där tidigare växtliv och övrig
natur var ett ofrånkomligt villkor för att
kunna skapa flera nya livsfunktioner. Man
började naturligtvis med att skapa den
minsta livsfunktionen för att sedan med hjälp
av de kunskaper som detta gav, bygga/skapa
allt större sammansatta växter och djur. Det
var säkert svårt för Guds tjänare att skapa en
själ i de djur som skulle likna dem, en själ
som var lik deras egen. Gud gav dem då
möjligheten att kunna ge till djuren, en del
av sin egen själ. En given möjlighet, för att
Guds tjänare genom detta själva kunde
uppleva något av hur Gud också själv
känner, för sina egna barn. Alltså en
sammanbindande länk, som skapade stor
samhörighet till de djur som skulle bli deras
egna barn. Djuren blev genom detta själsliga
givande till dem, personer med ett evigt liv,
precis som Guds egna tjänare.)
I början var det bara några få av Guds
tjänare som vågade ta på sig ansvaret för egna
barn. Detta är nog orsaken till att det på flera
olika platser på vår jord funnits platser där
”Våra förfäder” redan har levt för flera hundra
tusen år sedan, kanske ännu längre tillbaka i
tiden. Änglabarnen utvecklades alltmer på
jorden och först senare vågade flera av Guds
tjänare ge en del av sig själva, till djur som då
blev deras egna barn på jorden. Änglarna blev
på grund av detta sitt givande, sina barns
gudar och lärare, som deras barn dyrkade och
tillbad, för att få hjälp på olika sätt. Änglarna
gav dem troligen kunskaper om läkande örter,
årstider och navigering.
Under denna tid när de blev allt flera
personer, utbröt en delning mellan de Guds
tjänare som tagit emot Guds vision, och de
som inte gjort det. Lucifer och hans närmaste
ville vara logiska och sökte lösningar på
konflikterna med villkor, lagar och straff. De
som inte kunde eller ville rätta sig efter lagar
och förbud, skulle bestraffas. Den andra
gruppen av Guds tjänare, önskade ett
kärleksfullt sätt för konfliktlösningar. Man
ville förmedla den värme och kärlek som Gud
givit dem, den livsglädje och kärlek som
Lucifer och hans närmaste inte velat ta emot.
Kärleken skulle användas på ett sådant sätt att
lagar och straff inte skulle behöva användas.
En tillvaro som liknade det som Adam och
Eva upplevde i Paradiset, innan syndafallet.
21
Lucifer och de Guds tjänare som inte tagit
emot Guds kärleksvision, de som försökte ta
makten över alla änglarna och deras barn,
skapade en stor konflikt. På grund av detta
blev Lucifer av med sin rättighet att vara i
Guds värld och blev därför tvingad att i stället
uppehålla sig nere på jorden, så som det står
skrivet, given en plats bland jordens konungar.
Änglarnas barn på jorden var tvingade att
dö som vi människor. Guds tjänare hade givit
dem en del av sig själva, och deras barn blev
därmed givna ett evigt liv. Deras givna själar
lämnade sina jordiska kroppar på samma sätt
som vi människor skiljs från våra kroppar.
Änglarnas barn hade säkert tidigare själva
gjort sina egna val, i fråga om att välja Guds
kärleksvision eller inte. De som tagit emot
Guds kärlek blev förenade med sina andliga
föräldrar i Guds värld, medan de andra fick
vara kvar på jorden, bland Guds fallna tjänare,
de tjänare som tidigare blev tvingade att vara
kvar nere på jorden tillsammans med jordens
konungar.
Många Guds tjänares barn var redan döda
innan Gud skapade människan i paradiset.
Många av Guds tjänare hade möjligen förlorat
sitt hopp och vilja om att de skulle kunna
skapa och upprätthålla ett gynnsamt liv för
sina egna barn på denna vår jord. Troligen
fanns det ändå många änglars barn kvar på
flera olika platser på vår jord, långt ifrån den
plats där Gud skapade människan. Dessa
mänskliga personer, änglarnas barn, förenades
senare med människor som Gud hade skapat.
När Guds tjänare saknade vilja att fortsätta
med att ha egna barn på jorden och hade
upplevt kärleken till egna barnen blev det en
kunskap om hur det känns att ha egna barn.
Denna kunskap skulle med detta bli en hjälp
för dem att tjäna Gud när han själv hade
skapat egna barn för att leva på vår jord.
Människa blev helt skapad av Gud själv, utan
någon hjälp av sina tjänare.
Gud har säkert inte tillåtit att någon eller
några av änglarnas barn skulle ha blivit
använda av Lucifer för att göra det han ville,
med Adam och Eva. Lucifer kommer därför
själv att få bära hela ansvaret för det han
gjorde i paradiset.
Det är helt möjligt att också kunna tänka
sig, att de Guds tjänare, de som då hade egna
barn kvar på jorden på flera olika andra
platser, varit helt isolerade från Paradiset
innan syndafallet, men att Gud efter
syndafallet gav många av de trogna änglarnas
barn en möjlighet att senare kunna leva och
vara tillsammans med oss människor. Att de
också skulle kunna äga samma värde och
egenskaper som vi alla har i dag. Detta
grundar sig på att när Kain flyttade till det
befolkade landet Nod, så menades detta för
personer där med nomadliv öster om Eden,
något som refereras i 1 Mos. 4: 9-16, där
Kains straff formades till rotlöshet. "Om du
odlar marken skall den inte längre ge dig sin
gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på
jorden."
(Nomad= kringvandrande herde; kringflyttande person, icke bofast )
Det är en stor börda för Gud att personer
som han har skapat, inte kunnat förstå hur
viktigt det var att välja hans kärleksfulla
erbjudande i stället för detta dåliga val, vilket
gjort att många därför har ställt sig helt utanför
Guds beskydd och omsorg. Därmed har
människan blivit tvingad att uppleva det som
Gud själv har gjort, att lämnat kvar sin egen
själ i Guds gamla värld. Människan hade nu
blivit som Gud själv, att helt ensam, utan
någon total kontroll från Gud, tvingad att själv
välja mellan det som är bra och dåligt.
Förmågan och kunskapen att välja det rätta har
hela tiden påtaglig begränsats av Lucifer och
hans tjänare, genom att få människan att
ständigt göra felaktiga val vilka ofta skapar
krig, hat, våld och många onödiga sjukdomar.
De har också ibland lyckats med att få oss att
tro att all ondska och nöd kommer som ett
straff från Gud, därför att vi inte vill tro på
honom. De kan nu på grund av syndafallet, har
det blivit möjligt för dem att lura människan,
så att hon kan förlora sin själ. Människans själ
är en person precis som änglarna själva, en
mänsklig andeperson som kan tvingas att bli
kvar i Guds gamla värld, när Gud har skapat
en ny evigt lycklig värld.
Gud skall ju efter den yttersta dagen skapa
en ny himmel och ny jord. Sin gamla värld
kommer han att helt och hållet lämna och låter
då sina fallna tjänare vara kvar i den eviga
villkorens värld, som han då lämnar.
Den upplevda ensamheten, som Gud
upplevde i sin gamla värld, blir inte det största
problemet för personerna som blir kvar där.
Alla kommer då att tvingas leva tillsammans
med olika värderingar och viljor, med svåra
22
konflikter. Man lever i en kall och logisk
verklighet i Guds gamla värld, en värld lik vår,
där krig, våld och nöd ständigt återkommer,
där också naturkatastroferna förblir ett olöst
problem.
(Guds fallna tjänare är mycket
hjälpsamma mot just de människor som man
har skapat en nära kontakt med. Detta
genom sin egen skapande arbetsinsats, då
man har gett människan förmågan, att på ett
eget önskat sätt, lyckats med att skapa
självkänsla och trygghet i sin egen person.
Man har alltså genom denna sin egen
arbetsinsats blivit en god vän till människan
och hennes själ, genom att ständigt vara
hennes omedvetna tjänare och skyddsängel.
Alltså, människan blir här själv helt
övertygad om att hon helt ensam, med sin
egen förmåga lyckats lösa sina problem och
då också där kunnat skapa värdefulla saker
till sig själv och andra. Mänskan kan inte
förstå att det är personer från en annan värld
som hjälpt till med att ge värdefulla tankar
och känslor. Alltså, Guds fallna tjänare har
under denna givna hjälp till människan, helt
saknat en vilja att leda människan in i en
levande kontakt med Gud själv. Guds fallna
tjänare vill varken se Jesus eller Guds
ansikte. De vill inte göra något för att Guds
Önskan skall ske, i de människornas liv som
de hjälper. De hoppas på att genom den hjälp
man själv planerat att ge till människan,
senare skall kunna ge en möjlighet, att själv
kunna överta den människans egna
övergivna kropp och själ, när den kommer
att lämnas. För att få en människas
övergivna själ till sin bundsförvant, i den
evighet som ligger framför, är att man
arbetar målmedvetet och lyckas med sitt eget
arbete, att hindra människan från att
uppleva sin egen själs pånyttfödelse, att bli
frälst under sitt jordeliv. När nu Guds fallna
tjänare också tänker och känner som vi
människor, är det helt naturligt att dom
också är oroliga, när man efter sitt myckna
hjälparbete, upplever och ser riskerna med
att man kanske senare kan gå miste om
denna människans förlorade själ. Man
arbetar då ännu mera målmedvetet med att
lägga in sina egna känslor och värderingar i
människors själar, vilseledande kunskap och
känslor, för att med dessa känslor och
värderingar sedan kunna lura människan, så
att hon trots allt, ändå kan komma att förlora
sin kropp och själ. Dessa skapade tankar och
känslor är ett allvarligt hinder för
människan, att kunna göra sina egna rätta
osjälviska och kärleksfulla val, och också ett
hinder för att kunna ta emot sin själs
pånyttfödelse. Dessa deras givna tankar och
känslor till människan gör också att
människor utan att själv kunna förstå det,
upplever en stor oro för kristendom och
andra religioner som saknar den kärlek man
upplever i kristendomen. Kanske inte alla
men många av Guds fallna tjänare är villiga
att göra allt man klarar av att göra, för att
hindra människor från att få en levande
kontakt med vår kärleksfulle Gud och Jesus,
Guds egen Son. Många människor har blivit
för mycket påverkade av Lucifers tjänare, så
att de har blivit lurade till att plåga och döda
människor som är kristna, pånyttfödda,
frälsta, och även då också andra människor
som har en annan religion än den dom
människorna själva har.)
Alla Guds fallna tjänare kommer att höra
ropen från de förlorade själarna som lämnats
kvar, de som tvingats uppleva döden ännu en
gång. Själar som ropar till Guds egen lämnade
själ om rättvisa. Vi har inte blivit skapade för
att vara här. Jesus, Guds förlorade själ, finns
fortfarande kvar där hos dem men nu som en
person utan kontakt med vår Gud, som ju är
kärleken. Guds kvarlämnade Son kommer att
skapa rättvisa. De tjänare som svikit Gud,
tvingas uppleva och bära allt det lidande som
de orsakat i alla Guds egna barns jordeliv.
Detta blir troligen den dom, som Gud ger
sina tjänare de som svikit honom. De kommer
alla i den evighet som ligger framför, att på sig
själva, bära frukterna av sina egna gärningar.
Gud ville inte straffa någon, för det är en
given kärleksgåva att bli till. För ingen av oss
har av egen önskan, blivit skapad till en
person. Så för dem som svikit Gud, gäller en
regel som vi människor är väl medvetna om,
att synden, den straffar sig själv. Därför blir
det så för hans tjänare, som för oss människor,
att det man sår får man också skörda.
Guds fallna tjänare har inte blivit givna den
möjligheten som vi människor har fått, att
kunna bli förlåten och uppleva en på nytt
födelse.
23
för att bli mera lik Gud, något som verkligen
skulle kunna glädja både Gud och Eva.
Samtalen med ormen gjorde att Adam fick
tanken att han kanske skulle kunna öka sin
kunskap och förmåga, och bli mera lik Gud.
Tanken, att också äga kunskapen om gott och
ont, blev så småningom en framtidsdröm för
Adam. Att han då skulle kunna skapa större
lycka för sig själv, för Eva och Gud med allt
det han då skulle kunna göra.
Gud har ju skapad mannen med egenskapen
att älska, vårda, planera för familjen, göra allt
för sina nära och kära. Då också att ha sin far
som förebild, som för Adam då är Gud själv.
Det är naturligt för mannen att på något sätt i
sig själv skapa en dröm, om en verksamhet
eller arbete, där man kan bli lik någon som
kan mera, än vad han själv kan göra.
Adams drömvision, att försöka göra något
mer för Gud växte, och blev allt viktigare för
Adam, när de fortsatte att lyssna och samtala
med ormen.
Gud hade tidigare talat om för Adam och
Eva, att om de äter frukter från kunskapens
träd, skulle de få kunskapen om vad som var
gott och ont och då till följd av detta bli
tvingade att därefter dö. En sorjlig upplevelse
där man fick lämna sitt eget liv och Gud, och
på något sätt tvingas gå ifrån den värld man
liver i, lämna träd, växter, sjöar ja allt man har
omkring sig. Bli som de döda orörliga djuren
på marken, något de ibland sett på sina
promenader. Ormen hade talat om för dem att
de inte skall dö, för ni är skapade till att vara
Guds egna barn. Ni skall för evigt vara
tillsammans med Gud och hans tjänare. Tro
mig, det är Guds egen planering och önskan.
Ni är som Gud och hans tjänare, odödliga, ni
har ett evigt liv framför er där alla personer
som Gud kommer att skapa, skall möta
varandra och vara tillsammans.
Eva användes allt oftare av ormen som
kunskapsförmedlare till Adam, en förmedlare
som Gud inte ville att hon skulle vara. Hon
blev med denna kunskap från ormen en
jämlike med Adam. Med denna kunnighet
påverkade hon Adam, så att han fann en viss
trygghet i hennes person och kunskap, vilken
senare blev orsaken till att han glömde Guds
varning. Hans drömmar om att kunna öka sin
egen förmåga, blev alltmera verkliga. Gud
hade ju skapat mannen för att han helhjärtat
skulle älska och ta ansvar för sin familj så
ADAM och EVA
Adam och Eva blev bedragna, så att de utan
att själva förstå det, gick de utanför den totala
gemenskapen med Gud, men hur kunde de bli
lurade.
Det blev nog så när Adam och Eva var ute
på sina vandringar i paradiset, fick de ofta
sällskap av en orm. Den var inte okänd för
Adam, för han hade nog haft den tidigare i sin
närhet, när han kände sig ensam, innan Eva
blev Adams sällskap. Ormen var ibland med
dem på deras vandringar så det var inget
ovanligt med den. När Eva var ute kom ormen
ganska ofta och gjorde henne sällskap och
hjälpte till med att böja ner grenar från träden,
så hon kom åt frukterna. Han visade henne
också till flera ställen med goda ätbara frukter.
Eva uppskattade ormens hjälpsamhet och
började tycka om den.
Alla som har haft en hund eller något annat
djur som husdjur, vet att man blir glad över
sällskapet när man då också slipper vara
ensam.
En dag när Eva var ute och plockade bär
och frukter åt sig och Adam, började ormen
plötsligt tala till henne. Överraskad frågade
hon ormen hur det kom sig att han kunde tala.
Han berättade då att han var en av Guds
tjänare som tagit sig ormens kroppsform bara
för att kunna hjälpa henne och Adam.
Förklarade att Gud också hade skapat honom,
och att han egentligen såg ut som dem.
Eva träffade ormen allt oftare och blev glad
varje gång. Han var så snäll och talade om för
henne hur nöjd Adam och Gud var för att hon
så gärna ville hjälpa till med allt, och att hon
gjorde det med så stor glädje. Fick också
beröm, för att hon trots det att hon inte var lika
stark som Adam, ändå försökte göra som
Adam. Även lite smicker, att hon var så lik de
vackra blommorna som växte på ängarna.
Ormen ville också att hon talade om för
Adam hur han blev allt mera lik Gud, full av
kärlek och omtanke om Eva och den natur
som Gud skapat och givit dem. Att Adam
också med sin helhjärtade kärlek och ömhet
lyckades göra både Gud och Eva glada.
Adam och Eva blev alltmer bekanta med
ormen, allt efter som tiden gick. Samtalen med
ornen kom ofta in på vad Adam kunde göra,
24
känslor och tankar växte, kanske kan allt bli
bättre.
Guds önskan var ju att mannen skulle vara
ledaren, beredd att offra sig själv för sin egen
familj, och vara den som hade gemenskap
med Gud för att från honom kunna ta emot
hjälp och vägledning.
Kunskapen från ormen som förmedlades
av Eva, gjorde Adam osäker på den
kärleksfulla förmaningen Gud givit honom.
Han tänkte, kanske Gud i sin omsorg om
honom och Eva, av kärlek inte velat begära
detta av honom, att han skulle våga vara
beredd att dö för dem han älskade.
(Här bör man tänka på att Gud och Adam
tidigare varit tillsammans och samtalat med
varandra om allt det som Adam upplevt och
varit med om i Paradiset. Det var många år
Adam levde ensam innan Eva blev skapad.
Adam fick säkert vara med om Evas barnoch ungdomstid, där Gud gav honom
kunskap om hur ett litet barn skall skötas, en
kunskap han sedan skulle förmedla till Eva
när hon skulle ta hand om de barn som hon
själv skulle föda senare.
Eva var troligen en fullvuxen kvinna när
syndafallet inträffade. De hade säkerligen
vid flera tillfällen talat med Gud och fått
värdefull undervisning om jordbruk, sådd
och skörd, och hur de kunde leva
tillsammans. Det förkom säkerligen samtal
om både kunskapens och livets träd, och dess
egenskaper.
Det är mycket svårt för oss i vår tid att
förstå vad Adam och Eva upplevde vid
samtalen om kunskapens träd. De hade
ingen erfarenhet av lögner, falskhet och
ovänskap. Allt var helt sant, naturligt och
enkelt, så när de fick kunskapen om att de
skulle bli tvingade att dö, om dom åt frukter
från kunskapens träd, förstod de inte riktigt
vad det var att dö.
Adam och Eva hade säkerligen av Gud
blivit given all den kunskap, som det var
möjligt för människor att kunna ta emot,
under ett liv i Guds paradis.
Lucifer, ”ormen” hade ju tidigare lyckats
med, att lura sig själv och en stor skara av
Gud egna tjänare, personer, vilka helt säkert
inte är mindre begåvade än vi människor. I
paradiset tog han kärleken mellan Adam,
Eva och Gud till hjälp för att kunna
vilseleda, med den kunskap som han gav till
Eva. En kunskap hos Eva, som av allt att
döma, blev för Adam så viktig, att Adam vid
ett tillfälle inte var riktigt vaken över alvaret i
sitt handlande. Eva hade, säkerligen också
vid det tillfället, blivit besjälad med en allt för
stor kärlek till sin man, en stark längtan och
glädje över att kunna betjäna sin man.
Ingen kan döma dem för det dom gjorde.
Alla har vi väl varit med om att man någon
gång, gjort något man förstod att man inte
skulle göra men gjorde det ändå, och efteråt
inte kunnat förstå, att man varit så dum, att
man gjorde det man gjorde.)
En dag när de var på en av sina promenader
och gick förbi kunskapens träd, upplevde
något ovanligt, som de då inte tänkte på. Eva
fångades av känslan att hon nu absolut ville
hjälpa Adam att bli mera lik Gud. Tänk så
glad han skulle bli om han lyckades göra saker
och ting som Gud kunde, och kanske även
Gud skulle bli glad. Denna kärleksfyllda tanke
gjorde att hon var den som först tog en frukt
från kunskapens träd och åt av den, utan att
dö. Hon ville ju av hela sitt hjärta betjäna sin
älskade man och var beredd att dö i stället för
Adam. Hon talade sedan om för Adam att hon
dog ju inte, och att frukten var god och gav
honom en av frukterna så att han skulle äta av
den.
Adam upplevde även vid detta tillfälle, en
stor tacksamhet till Gud och sin Eva. Tanken
att kunna glädja Gud och Eva för att sedan
göra något som Gud i sin stora kärlek kanske
inte velat begära av honom, gjorde honom
mycket förhoppningsfull. Också han började
äta av frukterna från trädet.
(Här måste det inom parantes nämnas att
Adam var den första mannen som blev
skapad. En man har ju ofta sin far som ideal,
eller kanske någon annan som lyckats bättre
med sitt liv. Gud var den ende som Adam
kunde ha som föredöme. Att Lucifer här
använde en av mannens värdefullaste
visionsegenskaper samtidigt med kvinnans
önskan att betjäna, beundra och älska sin
man, för att få egen makt över det som Gud
av kärlek skapat till oss människor, kan
endast en överjordisk fiende till Guds kärlek
göra. Lucifer är den ende som kunnat smida
sådana planer och känt till denna
möjligheten att kunna verkställa denna sin
planering. Därför är det endast Lucifer själv
och hans medhjälpare som bär hela skulden
25
för detta som här hände, och de skall en dag
dömas för detta. Det är Gud själv som skall
döma dem, inte vi människor. Vi skall vara
mycket vaksamma över detta och bör
verkligen känna till att om vi dömer någon så
kommer vi också själva att bli dömda av
någon.)
När Gud som vanligt vid dagens slut kom
och besökte dem, som han alltid brukade göra,
upplevde de något ovanligt, de visste ju då att
de var nakna och fylldes av stor oro. De blev
rädda för Gud, och sprang och gömde sig utan
att förstå varför. Rädsla var något de aldrig
hade upplevt tidigare.
Genom deras olydnad mot Gud, hade Guds
fallna tjänare, efter deras olydnad, givits en
möjlig kontaktfunktion med deras själar,
vilket gjorde att de kunde överföra sina egna
tankar och känslor från sig själva till
människor. Tidigare hade det funnits ett totalt
skydd för denna kontaktfunktion och påverkan
från Guds fallna tjänare. En förbindelse som
tidigare varit helt blockerad.
(Denna heliga blockerings avslutning, då
det blev möjligt för Guds fallna tjänare att ge
tankar och känslor till människan, är
troligen det som man allmänt kallar för
arvsynden. Men till detta kommer också
tanken, att människan kunde ju inte bli lik
Gud om hon inte fick tillgång till delar av
den eviga världens kunskap, alltså, en
övernaturlig kunskap, något litet av Guds
egna möjligheter att kunna tänka olämpliga
tankar. Adam och Eva fick ju uppleva
övernaturliga tankar och känslor som inte
var deras egna, något dom då inte kunde
förstå innebörden av. Denna givna
kunskapsvolym blev ju då inplanterad i deras
livsupplevelse, innan de kunde göra egna
erfarenheter,
utanför
paradiset,
en
grundupplevelse, för att på ett rätt sätt kunna
utvärdera egna tankar och känslor. Adam
sade ju till Gud att det var Evas fel att han åt.
Eva upptäckte att hon och Adam var nakna.
Båda blev ju samtidigt rädda och sprang och
gömde sig, när Gud kom och skulle besöka
dem, något som de aldrig tidigare hade varit
rädda för. Adam och Eva hade ju syndat att
utan själva kunna förstå det. Gud har säkert
hoppats på att Lucifer inte skulle lyckas med
att få dem att äta frukter från kunskapens
träd. Gud såg att efter denna händelse,
kommer många människor att själva tvingats
uppleva en smärtsam dödsupplevelse, denna,
att då skiljas från sin egen kropp och själ. En
upplevelse som Gud själv har gjort, driven av
sin egen kärleksfulla vilja, för att kunna
skapa oss och vårt universum.)
När Gud frågade Adam vad det var som
hade hänt och varför de blev rädda för honom,
svarade Adam: ”Eva, som Du givit mig, åt av
frukten och gav mig sedan en, så att jag då
lurades att också äta den.” Adams tanke och
oro, som skapade detta svar till Gud, var inte
en oro och tanke från Adam själv, utan denna
tanke och rädsla blev given till honom, från
Guds fallna tjänare.
Här anklagade Adam Gud för att han hade
givit honom något som var dåligt. Att Eva var
orsaken till att han blivit lurad. Gud såg att
denna oro och kritik inte hade skapats av
Adam själv, utan kom ifrån hans egna tjänare,
de som hade svikit honom. Adam förstod inte
innehållet av det han kände och sade.
När Gud sedan frågade dem vem det var
som hade talat om för dem att de var nakna
och varför de blev så rädda för honom, kunde
de inte svara. De hade ingen förklaring, till att
det blev så. De visste ju att Gud älskade dem
så mycket och kunde inte finna någon orsak
till sin oro. Gud hade aldrig sagt att han skulle
straffa dem om de åt av kunskapens träd, bara
att de skulle bli tvingade att dö. Frukterna från
Livets Träd skulle ju ge dem möjligheten att
slippa dö. Ett träd som troligen givit dem
förhoppningsfulla tankar om att de skulle
slippa att dö. När de senare tvingades lämna
sitt paradis blev de förhindrade att äta frukter
från detta livets träd.
FÖRSTA MOSEBOKEN
Kap 3
Vers 21. Och Herren Gud gjorde åt Adam
och hans hustru kläder av skinn som han
klädde dem med.
(Det nämns om att vid detta tillfälle
slaktade Gud ett oskyldigt lamm, som fick
dö, för att de skulle kunna få kläder.)
Adam och Eva var mycket förtvivlade över
vad de hade gjort. De hade ju inte förstått
vilken olycka de skapade för sig själva och
alla de andra människorna som skulle leva
efter dem.
Om man nu tänker till ordenligt, borde man
förstå att Lucifer inte kan förmedla något som
är till hjälp för någon människa. Först gav han
26
dem en kunskap som de inte behövde och
sedan en kärlek till varandra som drev dem att
göra det de inte skulle göra. Kärleken vid detta
tillfälle hade ju helt förblindat och drivit dem
att göra det som de trodde skulle bli en stor
glädje för dem själva och Gud. Deras stora
kärlek, just då till varandra och till Gud, drev
dem till denna gärning som Gud inte ville att
de skulle göra. De hade blivit drivna av en
kärlek, som Gud i den stunden inte gav dem.
Gud var vid denna händelse mer förtvivlad
och bedrövad än Adam och Eva någonsin
kunde bli. Driven av kärlek till sin Son och
sina barn hade Gud skapat en plats där alla
skulle vara lyckliga. Gud själv var den som
tagit beslutet att skapa oss alla och vårt
universum. Vid denna händelse blev Guds
Önskan om att vi alla skulle få leva i ett
paradis, innan Gud skapade en ny värld. En
värld där kärleken kommer att ersätta alla
villkor för materia och liv, där Guds egen
Heliga Livsande själv skall vara all materia
och livskraft.
Gud såg allt det lidande som låg framför
sina älskade barn och inte nog med det, sveket
från sina egna tjänare, som han av kärlek givit
förtroendet att vara med i paradiset, var nu de
som ensamma bar skulden till att denna hans
skapelse blev förstörd. Gud blev därför
tvingad att låta oss leva i denna vår onda
värld, för efter detta finns det inget paradis för
oss människor, här på jorden. Den totala
bärande hjälpen till människorna från Gud,
genom sina tjänare som inte svikit honom,
upphörde ju vid denna händelse.
Änglarna Guds tjänare, de som hade svikit
honom använde sig av det som var grunden
till Guds beslut att skapa vår värld, nämligen
kärleken. De hade givit Adam och Eva en
stark kärlek till sin inre vision, en drömbild
som de blivit lurade att skapa, den att Adam
skulle kunna bli mera lik Gud, och att Eva
med sin kärlek skulle försöka hjälpa Adam att
bli mera lik Gud.
Även i dag som tidigare, har dessa Guds
fallna tjänare fortsatt att lura oss
människor genom att på olika sätt ge en allt
för stor kärlek till någon eller något.
Alkolisten blir given kärlek till sin flaska
och narkomanen till sin drog och spruta.
Det är inte så att dessa människor inte
älskar sin käraste och sina barn. Tragiskt nog
blir det ofta så att man gör fel val när man har
tappat livslusten, är besviken och vet att med
hjälp av denna sin drog, för ett ögonblick kan
uppleva något av det paradis som för evigt
gått förlorat.
Under drogernas påverkan blir livet för ett
ögonblick värt att leva och då fyllt med glädje
och livslust. Kärleken till drogupplevelsen blir
därmed en kärlek till människans egen
mördare, och inte nog med det, man sviker
också dem man älskar. Ekonomin ödeläggs
och man förmår inte styra och balansera sina
känslor, utan gör saker och ting, man normalt
inte skulle vilja göra.
(Vi måste försöka förstå att det finns
människor som saknar förmågan att själva
kunna rätta till och komma ifrån sina
förtvivlade flyktförsök, till ett försvunnet
paradis. Flyktförsök med hjälp av droger
eller andra olika destruktiva vanor. Många
av dem har kanske upplevt svårigheter i sitt
liv, på ett sådant sätt, att man varken kan, vill
eller orkar, skapa någon förändring.
Drömvärlden är den enda som existerar.
Även de människorna som misslyckats, ville
ju Gud också ha med in i vår värld. Därför
bör vi alla, försöka hjälpa till så mycket vi
kan, med våra egna givna förmågor. Om
rädsla eller osäkerhet begränsar, också då,
när förmåga inte räcker till, bedja för alla
som misslycksats. Har man tillfälle att träffa
någon av dem som har misslyckats med sitt
liv, kan man tala om att det finns en
kärleksfull Gud, som vill och kan ta sitt
ansvar. Guds Önskan och vilja, har ju också
varit att skapa in i vår värld, även de som
misslyckas, tillsammans med oss alla andra.
Gud kan och vill hjälpa till med att forma ett
lyckligt liv för var och en av oss. Man får inte
glömma att Gud älskar oss alla lika mycket
som vi själva älskar våra egna barn.
Kärleken till våra egna barn är ju en given
kopiadel, av den kärlek som Gud har till oss,
sina egna barn. Alltså, en kärlek som Gud
även har, till alla de människorna som inte
kunnat anpassa sig väl i våra samhällen.)
När Gud skapade Eva, ville han att hon
skulle bli mannens hjärta, som genom sin
kärlek och omtanke skulle betjäna och stödja
mannen, och ge honom den hjälp han behövde
och att han skulle slippa vara ensam. Gud
hade ju själv valt kärleken och offrat sig själv,
och genom sin kärlek skapat en värld, full med
personer.
27
Kvinnan skulle få samma uppgift som
kärleken har för Gud själv. Hon skulle föda
människor till denna världen, och uppleva
lycka, genom att ge sig själv åt sina egna barn
och sin man. Känna, när hon föder och
ammar, att hennes kropp kan ge liv och näring
till sitt barn. Många tillfällen, att kunna röra
vid en liten varm barnahand och lägga den i
sin. Att livet ut vara en del av kärleken och där
uppleva lyckan mellan barn och föräldrar.
Gud har på detta sätt velat stödja kvinnan,
och göra henne i allt oersättlig. Att hon i
denna sin strävan skall kunna uppleva en
verklig livsglädje och trygghet, och utan att ha
någon större önskan till att vilja bestämma
över saker och ting utanför barnens behov och
hushållsgöromålen i sitt hem.
humör. Den lille pojken grät säkerligen ganska
ofta innan han somnade på kvällarna.
Efter en tid födde Eva ytterligare ett barn
och det var en liten flicka. Adam blev
överraskad och glad över detta och
förhållandet mellan Adam och Eva blev allt
bättre och bättre. Så småningom blev det
ytterligare en tillökning i familjen, men då
med en liten pojke, som fick namnet Abel.
Eva fick säkert flera barn, både pojkar och
flickor efter Abel.
Kain var en annorlunda pojke som ofta gick
för sig själv och blev lätt på dåligt humör, var
misstänksam och orolig. Han ville allt för ofta
bestämma över sina syskon vilket gjorde att
den gemenskap han längtade efter inte kunde
nås. Abel var mera tålig och inte så noga med
att få bestämma, nästan en motsats till Kain.
Åren gick och när barnen blev större fick dom
hjälpa till med dagen sysslor. Kain fick hjälpa
Adam med jordbruket och Abel som inte var
lika stark som Kain, fick för det mesta vakta
sin och familjens boskap.
Vid ett tillfälle när Kain och Abel skulle
bära fram sina offergåvor till Gud, tog Kain en
del av sin skörd från jordbruket och lade på
sitt altare. Abel tog ett av de förstfödda djuren
från sin boskap och lade på sitt. Båda väntade
sedan på att röken skulle stiga uppåt, vilket
var ett tecken på att Gud tog emot deras
offergåvor. Men nu blev det så att röken från
Kains altare inte steg uppåt. Kain blev väldigt
besviken över att Gud inte ville ta emot hans
offergåva. Han som hade arbetat och ansträngt
sig så mycket för det han offrade, det han nu
ville ge till Gud.
Kain kunde inte bromsa alla känslor och
upplever som han hade med sig från sina
tidiga barnaår, från den tid då Adam och Eva
inte kunde hantera sorgen och vreden, när de
blev tvungna att lämna paradiset. Känsla av att
ingen brydde sig om honom, och därtill att
inte ens Gud själv tog emot honom, gjorde
honom väldigt arg och hämndgirig. Gud hade
ju visserligen tidigare frågat honom varför han
är så arg och misstänksam. Detta vid ett
tillfälle då han var väldigt besviken och arg på
Gud. Han var då fångad av tanken, varför han
ska behöva lida och vara ensam, det var ju
hans föräldrar som var orsaken till att han inte
fick vara kvar i paradiset. Om paradiset hade
funnits kvar hade ju allt varit mycket, mycket
EFTER PARADISET
Evas första son var Kain och vid födelsen av
honom blev hon chockad. Smärtan vid
födandet var något hon inte var beredd på.
Hon bad Adam om hjälp, men han höll fast
vid sin tanke att Gud hade gett honom något
som var dåligt. Hon hade ju lurat honom att
äta av kunskapens träd. Han menade att den
där smärtan var något som hon själv var
orsaken till, så någon förståelse från honom
fick hon troligen inte.
Adam och Evas första tid utanför paradiset
blev en mycket svår tid för dem båda. De var
ofta arga på varandra och grälade mycket för
ingen ville ta på sig skulden för det som hade
hänt. De fick många tankar som skapade sorg
och vrede, tankar och känslor som inte alltid
kom från Gud och hans heliga tjänare.
Adam kunde inte lämna tanken på att det
var Eva som hade hämtat frukten och sedan
lurat honom att äta den. Eva menade att han
skulle ha hindrat henne, för han hade ju av
Gud blivit given förmågan att vara den som
skulle bestämma över familjen, bära ansvaret
och äga kunskapen om familjens bästa. Till
allt detta gräl kom också att de måste hjälpas
åt med boplatsval, arbeten med mat, sådd och
skörd. Att sedan Eva även nekade till att föda
mera barn, gjorde inte att det blev bättre.
De första levnadsåren för deras lille son
Kain blev ganska svår. Han blev ställd utanför
och fick för det mesta gå för sig själv. Det
fanns ju ingen han kunde leka med och hans
föräldrar var för det mesta på väldigt dåligt
28
bättre, och då hade jag inte heller behövt haft
det svårt, när jag var en liten pojke.
Vid ett senare tillfälle, när Kain och Abel
var ute ensamma tillsammans, slog Kain ihjäl
sin broder Abel. Om orsaken till vreden hos
Kain, bara berodde på att Gud inte tagit emot
hans offer, är oklart. När detta hände fanns det
säkert flera medlemmar i familjen. Inte bara
Adam, Eva, Kain och Abel, för Kain och Abel
hade säkerligen också då systrar. Det är inte
omöjligt att Abel hade ett bättre förhållande
till dem än Kain. Kain var utan en del positiva
egenskaper i sin personlighet, något som Abel
inte saknade. Abel var mera lugn och trygg än
Kain. Därför är det möjligt att det även fanns
en god portion svartsjuka med i
sammanhanget. Man måste också tänka på att
Kain inte hade någon kunskap om att han
kunde döda sin broder. Hade han vetat detta
innan och tidigare sett någon död människa,
hade detta kanske inte hänt. Han bara slog och
slog tills Abel låg helt stilla och förstod först
då efteråt, vad det var han har gjort, att han
hade dödat sin broder. Han låg ju där på
marken som ett dött djur, var helt orörlig och
andades inte. För att sedan dölja det han gjort,
grävde han en grop och lade Abel i den, och
täckte över med jord för att ingen skulle kunna
se vad som hade hänt.
Här är det också viktigt att veta att Gud
inte dömde Kain för det han hade gjort. Långt
senare bad ju Kain Gud om hans beskydd när
människorna omkring honom ville döma och
döda honom. Gud gav då Kain ett märke på
sin panna, vilket gav honom ett nödvändigt
beskydd, för att slippa bli dödad.
Att Kain och Abel hade systrar är något
som det inte står något om i vår bibel. För
männen, som enligt tradition mellan varandra
förmedlat berättelserna om det som hände de
första människorna och senare, berättelser
som är grunderna till det som är skrivet i
bibeln, var säkerligen besjälade med samma
inställning till kvinnan som Adam. Hon var ju
djävulens redskap, något dåligt, för det var ju
hon som lurade Adam att äta av frukten från
kunskapens träd. Detta är säkerligen en av
orsakerna till att man inte ville förmedla något
i sina muntliga berättelser om att även
begåvade kvinnor varit med och påverkat
viktiga händelser i tiderna som varit. En av
dessa glömda begåvade kvinnorna är sannolikt
Abrahams hustru Sara.
Ännu i dag, tvingas man tråkigt nog att
konstatera, att det fortfarande finns män som
är övertygade om att det är kvinnan som bär
skulden till syndafallet i paradiset. Män som
av okunnighet och maktbegär håller fast vid
denna tanke, bara för att de skall kunna
utnyttja kvinnan och tillfredställa sig själva.
Det har via media blivit känt, att man på
någon plats velat stena en våldtagen kvinna,
för att hon har, förfört en grupp män.
(När män vuxit upp i ett samhälle där man
tror att det är djävulen som skapar den
starka könsdriften genom kvinnan, att
kvinnan på något sätt blivit djävulens villiga
tjänare, och tror att kvinnan för detta
betjänande måste besegras och straffas. Män
blir helt förslavade av denna sin egen drift
och tror därför efteråt, att det är djävulen
och kvinnan tillsammans, som bär hela
skulden till det man gjorde. Mannen förstår
inte, eller vill inte förstå, att det är från Gud
givet till alla män, att själva kunna bemästra
sina egna känslor. Då också vara villiga att
ta ansvar för vad man har gjort under sitt
okontrollerade begär, att man skall förstå att
det är oskyldiga medmänniskor man har
skadat. Olika religioners skapare och
anhängare har med hjälp av sin egen
religion,
tvingat
kvinnan
att
bära
heltäckande kläder, för att kvinnan inte skall
kunna visa något av sin egen vackra kropp,
och sitt strålande kvinnliga kroppsspråk. När
hon därför inte har denna beklädnad, blir
hon en person, som skall förslavas, och
också besegras. Man tror att heltäckande
kvinnokläder och ett kuvande av kvinnan,
kan stoppa djävulen, så att han inte genom
kvinnan skall kunna skapa dessa stora
lidelsefulla känslor, hos de känslosamma,
och lättpåverkade männen. Man har
nervärderat kvinnan och tror därför att
kvinnan är något dålig, som gör män simpla
och svaga, en tanke som inte är någon större
nyhet, när man kan hämta liknande exempel
i våran bibel. Adam hade ju samma tanke
och beskyllde ju Gud, redan i paradiset, för
att han givit honom något som var dåligt.
Adam menade, att det var Eva som gav
honom äpplet, att det var hon som gjorde, att
han åt. Denna Adams tanke kom inte från
vår älskade Fader i himmelen, utan den
överfördes till Adam från Lucifer och hans
tjänare. Kvinnan är ju det finaste och mest
29
skapande av livsglädje i våra familjer. Också
för att vi skall slippa konflikter i och mellan
våra länder.
Jesus är den enda människan som kunnat
leva utan synd under hela sitt liv här på jorden
och då levt helt efter Guds fösta bud; Du skall
älska din nästa som dig själv och älska Gud av
hela ditt hjärta.
I paradiset fanns endast detta första budord
förverkligat i människans person, för då var
det så, att man verkligen älskade sin nästa som
sig själv och Gud med hela sitt hjärta.” Där
levde människan med den möjligheten att
kunna älska varandra och Gud med hela sitt
hjärta, leva i full gemenskap med varandra
och Gud. Som vi alla vet bröts denna
gemenskap med Gud. Vi kan nu inte själva
lösa alla våra problem och saknar förmågan att
välja det rätta, att alltid se vad som är gott och
ont, och att kunna göra som Gud, att helt utan
villkor frivilligt offra oss själva av kärlek. Vi
skapar lagar, bestraffar och hämnas, vi själ
och sviker varandra, och på många olika sätt
skadar vi oss själva och varandra.
Orsaken till att människan tvingades lämna
Guds gemenskap i paradiset var människans
fria vilja och en onödig kunskap. De första
människorna hade fri vilja men blev givna
vilseledande kunskap och känslor som de
saknade förmåga att kunna avslöja, kunskap
och känslor som skapade felaktiga beslut.
värdefulla, som Gud någon gång har skapat
och givit till mannen. Gud såg att denna
anklagelse mot honom själv, Adams tanke,
att han givit Adam något dåligt, inte var
Adams egen tanke, för sådana tankar kunde
endast ges till Adam, först efter syndafallet.
Då fick Adam denna tanke, utan att han
själv kunde förstå, att det var ett lögnaktigt
självförsvar. Det är i dag otroligt simpelt att
tro, att man tjänar en god Gud, när man
behandlar kvinnor illa. Tror att man på detta
sätt, kämpar mot djävulen, för att man som
man, i och med detta skall kunna slippa
könsdrift, maktbegär, och självömkan. Helt
säkert blir det så, på den andra sidan, när
man lämnat kvar sin kropp under en
jordhög, att man då möter de plågade
kvinnorna, vid de eviga hyddorna. Då
kommer man att förstå, att det är något man
skapat under jordelivet, som man nu fått med
sig dit, en stor smärtsam skuld till kvinnorna,
att stunden nu är inne, när man på ett
mycket smärtsamt sätt, tvingas dyrt betala av,
den skuld man har skapat till de kvinnor
man utnyttjat och misshandlat.)
Gud har inte kunnat skapa människan med
förmågan att kunna leva rätt utanför paradiset.
En värld full med nöd och lidande, med
ovänner, sjukdom, orättvisor, tungt arbete,
födslovåndor, rädsla för döden, skilsmässor
och alla andra bekymmer och smärtsamma
upplevelser, som i dag ständigt möter oss
människor. Orsaken till denna begränsning är
att vi inte har en tillräcklig kunskap för att
kunna undgå dessa svårigheter utanför
paradiset, vilket beror på att Gud inte kunnat
skapa oss med den oändliga kunskap och
erfarenhet som han själv tidigare har upplevt i
sin eviga tillvaro, och även då att vi inte kan
göra som Gud, leva i den totala kärleken, och
med den lösa våra problem.
Vi har inte som Gud, upplevelser från
någon bakomvarande evighet, upplevelser där
Gud i sin evighet säkert prövat och sett att
kärleken är för honom och allt levande, är det
enda lyckliga livsvillkoret. Hade Gud
programmerat in kärleken i våra själar hade vi
inte haft någon egen fri vilja, att då kunna
göra som Gud själv har gjort, att med en egen
fri vilja välja kärleken.
Vi människor bygger inte vår egen totala
existens på kärleken. För oss är kärleken en
mycket värdefullt och viktigt grund för
DOMENS DAG
Denna dag är för oss människor omöjlig att
skapa en fullkomlig bild av. För det första är
det en rättvisans dag, då alla sanningar
kommer i dagen, allt vad människan gjort och
även är skuld till. Guds fallna tjänare skall då
också stå till svars inför oss människor, för allt
de har orsakat. Människorna som inte tillhör
brudeskaran, kommer vid detta tillfälle att få
tillbaka sina jordiska kroppar.
Vidare, på den yttersta dagen, då alla skall
samlas, nämns det inte i bibeln något om, den
plats som Gud skapat där detta skall ske. Vid
detta tillfälle har ju himmel och jord, innan
yttersta dagen, redan blivit upplöst till en
flammande låga. När Gud sedan kommer att
säga till dem som inte är skrivna i Livets Bok,
”Gå bort ifrån mig, för jag känner Er inte”, får
alla vara kvar i den värld som Gud levde i
tidigare, innan han skapade vårt universum.
30
Vid detta tillfälle kommer också alla
människor, som tvingas gå bort från Gud, att
få kunskap om att de är lika Gud. Alla
kommer då att förstå Guds kärlek och nåd till
dem, och att de blivit skapade av kärlek utan
att själva ha begärt det. En gåva, att bara
finnas till och leva. Gud kommer då att
förklara att han själv inte heller har begärt av
någon att finnas till, att få ett eget liv. Jag har
ju alltid funnits till och levt i den evighet som
är bakom oss, där min dröm alltid har varit att
slippa vara ensam. Ni har alla blivit skapta och
är nu lika mig men utan den ensamma evighet
som jag har bakom mig. Min strävan har alltid
varit, att de som skall bli mina barn, skall
kunna bli det utan smärta och lidande.
Kärlekens väg var den enda som jag ville
välja, men jag ser med stor sorg att ni alla nu
också måste betala ett kärlekens pris för att
kunna förenas med mig i min drömvärld. Ni
måste göra som jag själv har varit tvungen att
göra, överge sin egen själ.
Med stor sorg berättar Gud att han till sin
förnämsta ängel gav allt han kunde ge. Jag
gjorde honom till min jämlike och gav honom
alla språk och hemligheter. Trots allt detta, tog
han ändå inte till sig min kärleksfyllda
drömvision. Hans hjärta förblev då, som en
ljudande malm, en klingande symbal. Det är
han som lurade er människor, så att ni blev
tvingade att gå ut från det paradis jag ville att
ni alla skulle kunna leva i.
På rättvisans dag när människorna tagit
emot kunskapen om att de måste göra samma
smärtfulla upplevelse som Gud har gjort, för
att kunna komma in i Guds nya drömvärld, att
offra sin egen kropp och själ, kommer alla att
böja sina knän inför vår Kärleksfulle Skapare
och tacka honom för att han givit dem ett liv
trots det att man gjorde fel val i sitt egna liv.
(Då kommer varje människa att kunna se
att man blivit skapad till att vara en nära nog
fullständig kopia av Gud själv. Gud har ju
själv givit oss en del av sitt eget hjärta, som
är vår egen ande, en kopiadel av det hjärta
Gud hade under sin tidigare ensamma
tillvaro i sin eviga värld. Gud har alltså givit
varje människa ett eget hjärta, som börjar vid
födseln där människans Ande är helt tomt
och inte fylld med någon upplevelse. Alltså,
om Gud själv hade börjat ett människoliv och
blivit född av dina eller mina föräldrar, med
samma förutsättningar på samma plats, och i
samma tillvaro, med samma kön, kropp och
själ, hade det blivit ditt eller mitt liv som han
då själv skulle ha levt, precis som du eller jag
har levt våra, med alla våra fel och brister.
Av allt att döma har Gud redan sett alla sina
skapade personers hela liv, innan han
påbörjade sin skapelse. Därför har Gud givit
alla den möjligheten, till den människan som
inte har haft kontakt med honom under sitt
jordeliv, att dö och sedan därefter, kunna
födas på nytt en gång till, efter sin jordiska
död. Gud såg ju, innan han påbörjade sin
skapelse, att det var många av hans barn som
inte skulle kunna finna honom på grund av
att de blivit vilseledda in i villkorens alla
olika religioner. Inte någon av oss
människor, har bett Gud om att bli skapad in
i denna vår värld. Gud har alltså skapat in
oss alla i sin evighet utan att någon av oss
har önskat det. Att denna möjlighet finns, att
förenas med Gud efter döden, är ett bevis på
att Gud är kärleken och verkligen tar sitt
ansvar för det han har givit oss. Alla är vi ju
Guds barn och också därför gudar, för vår
Gud är ju våran far. Detta är något vi bör
tänka på när vi är tillsammans med
varandra, för då är vi ju tillsammans med
andra gudabarn.)
I bibeln talas det om att de människorna
som för evig skall förlora sina själar, också
kommer att bli tvungna att leva tillsammans
med Guds fallna änglar. De fallna änglarna i
denna världen har sannolikt även de av Gud
blivit dömda att själva ta över och bära den
smärta och lidande, som de orsakat
människorna, som de har levt tillsammans
med på jorden.
Gud har ju skapat oss människor att vara
som han var när han var en ensam person,
alltså innan han var tre personer. Människorna
måste nu också göra upp med varandra och
sedan bli tvingade att göra samma offer som
Gud själv har gjort. Han blev ju tvungen att
skiljas från sin egen själ, som ju är Jesus,
Guds Son. Detta är den förlust som det talas
om i bibeln, att de människorna som går
förlorade, skall för evigt förlora sina själar.
När människan lever i Guds gamla värld
och skall lämna sin själ kommer det att
upplevas som ännu en död. Man blir då
tvungen att lämna alla dem man då har förlåtit,
alla som orsakat sorg och smärta i det egna
livet, när man levde på jorden. Också de
31
människor, där man själv är skuld till deras
lidande och sorg under jordelivet, vilka man
bett om förlåtelse och tagit över deras smärta
och lidande på sig själv, allt det lidande man
orsakat dem. Alla kommer att bli utan skuld
till varandra genom att då på något sätt kunna
göra upp, vilket gör att man blir skuldfri.
I denna eviga värld finns det ingen tid och
vi kan inte föreställa oss de känslor och
upplevelser vi då kommer att uppleva.
Livskänslor och tankarna blir naturligtvis då
helt annorlunda, i en värld där kärleken och en
god Gud saknas, där det inte går att finna
någon riktig gemenskap med varandra, för
man är så isolerad från varandra. Det är bara
kalla existensvillkor som gäller i denna
främmande värld. Alla har nog med sina egna
svårigheter. Ingen orkar skapa en varm och
givande vänskapt med någon, för att man är på
något sätt lämnad ensam. Man kommer då att
få uppleva något av den känsla som Gud hade,
när han var en ensam person. Det vara bara i
egna drömmar som Gud kunde uppleva något
som det var värt att leva för. Något som liknar
dessa drömmarna, är nu något man själv då
upplever i sin egen ande. Vår ande är ju en del
av Guds eget hjärta, som blivit den personen
man själv är inom sig, en drömperson Gud
redan inom sig också sett och har upplevt i
sina egna visioner, innan han påbörjade sin
skapande. Den personen, den egna anden, blir
då en egen drömvärld utan nöd och lidande, en
värld man önskar gå till och kunna leva i. Vår
Ande är då fylld med minnen från jordelivet,
endast minnen och händelser, som man bara
skulle ha kunnat upplevas, om paradiset hade
funnits kvar.
Med stor sorg kommer man troligen att
minnas den begränsning man skapade i sitt
jordeliv genom att inte vilja tro. Det blir svårt
att tänka på en framtid, i den ensamma värld
man då lever i, där det endast är lagar som
gäller.
Med sitt våld och hat har även Guds fallna
änglar och deras barn där blivit en plåga. Man
lever då i de fallna änglarnas eviga värld, en
värld som verkligen kan kallas ”Världarnas
Krig” där bara lagar och straff gäller, med
hämndbegär och rättvisa, som en allt för stor
livskraft.
I slutet av den egna vistelsen i denna värld
tilltar samma känslor som Gud hade när han
ville lämna sin gamla eviga värld, där
ensamheten och alla de meningslösa
livsvillkoren skapade, allt för mycket plåga.
Den längtan man känner efter en levande
och lycklig värld blir allt för stark, vilket gör
att man är villig att lämna sin själ, att dö en
gång till, för att födas på nytt. Vid detta
smärtsamma tillfälle har Gud säkert ordnat det
så, att när man har fattat detta beslut, finns det
en nödvändig hjälp att få, för att då kunna göra
detta.
När man sedan föds in i Guds nya värld
har man endast sin egen Ande med sig. Vår
Ande är en person som bara kan minnas saker
i våra liv, händelser och upplevelser som
endast kunnat inträffa i paradiset, bara
lyckliga och glada upplevelser. Alla svåra och
smärtsamma minnen saknas i vår Ande, och
man kommer att känna igen föräldrar, syskon
egna barn ja alla dem man känt och älskat
under sitt jordeliv. Det kommer inte att finnas
några sjukhus eller kyrkogårdar, och man
kommer aldrig mer att skiljas från dem man
älskar. Ingen kommer att minnas något av
egna smärtsamma lidanden och de hjärtlösa
och omänskliga gärningar man själv gjort mot
andra i sitt jordeliv. Skulle man få med sig alla
smärtsamma minnen från jordelivet, som
ånger och skam, då, när man gjort det svårt för
sig själv och andra, skulle livet i Guds nya
värld inte bli bättre än det liv man levde här på
jorden.
I Guds nya värld är kärleken till Gud och
varandra en livskraft med evig livsglädje och
lycka där man är gränslöst tacksam till Gud,
Våran Far för att man blivit skapad till att vara
en människa som fått ett evigt liv.
Allt det som tidigare berättats, har Vår
Älskade Far i himmelen gjort allt han kunnat
göra, för att en människa skall slippa lämna
sin själ. Gud har ju själv tvingats lämna sin
egen själ. För Gud är det därför en mycket stor
sorg, att han skapat personer som inte kunnat
förstå att det fanns en väg att gå, som ger
möjligheten att slippa detta svåra lidande. Han
har offrat sin egen själ, som är hans son Jesus,
för att vi alla skall kunna födas på nytt redan
här i vårt jordeliv.
När man under jordelivet upplever denna
pånyttfödelse, ger den en glädje och trygghet
som man då upplever inom sig, och samtidigt
med detta vet man att det verkligen finns en
himmel som man är välkommen till, en evig
lycklig värld, där man är älskad precis sådan
32
man är. Tankar på självmord, hatkänslor mot
sig själv och andra är helt borta, livet har då
plötsligt blivit något värdefullt, verkligen värt
att leva.
Du som läser detta som jag skrivit, och
lever fortfarande i denna världen, där Du kan
få kontakt med Gud och bli född på nytt, men
om det trots allt, känns verklighetsfrämmande
och overkligt, så försök i alla fall, att pröva
om det finns en Gud, för Du får inget med dig
dit Du går. Tänk om Du kommer att stå där på
andra sidan, mitt ibland dem Du misshandlat,
plågat och bedragit, skamsen stå där utanför
den eviga lyckliga värld, som vår kärleksfulle
Gud velat ge till oss alla, och sedan därtill blir
tvingad att gå en onödig smärtsam omväg för
kunna komma till en evig lycklig värld.
Något vi alla känner är osäkerheten och
rädslan inför döden och allt det som där
kommer att möta oss. Den totala tryggheten
finns endast i gemenskapen med vår Gud.
Att tvingas lämna Guds övergivna eviga
värld, det så kallade dödsriket, och därifrån
födas in i Guds nya värld, är en onödigt
smärtsam omväg för att kunna komma in och
vara med i Guds kommande nyskapade
kärleksvärld.
Som vi alla vet var det en av Guds egna
tjänare, kanske var han innan han svek Guds
kärleksdröm, den förnämste av dem alla.
Redan de första människorna påverkade han ju
att kunna gå utanför Guds kärleksfulla vilja.
Gud har säkerligen innan Jesus föddes som
människa, givit Jesus kunskap om att han
skulle offra sin himmelska livsperson för alla
oss människor, så att människorna efter detta
Jesus sitt offer, skulle människorna få samma
livsfunktion för Jesus som kärleken har för
Gud själv.
För att Gud skulle kunna förverkliga sin
vision fanns bara ett verktyg för detta, hans
barn, vi människor. Någon, några ja många av
oss människor, har Gud använt för sin
planering, den att Jesus, Guds Son skulle bära
straffet för alla människornas oförmåga att
välja mellan ont och gott, sanning och lögn.
Abraham var en av de många människorna
som Gud valde för att förverkliga denna sin
visions fullbordan.
Abrahams far var en träsnidare som hade
sitt uppehälle genom att snida avgudar i trä.
Som liten pojke var Abraham ofta besviken på
sin far för att han gjorde avgudar. Redan då i
sin ungdom, hade Abraham en önskan att tro
på den ende och sanne Guden. Han bad
säkerligen ofta till Gud och ville ha Guds hjälp
i det mesta han gjorde. Gud kunde därför
använda honom till sin tjänare för att bli en
stamfader för Guds eget folk, där Guds egen
Son senare skulle födas som människa.
Vem var nu denne Judas som kallas
förrädaren, denne man från det folk som Gud
valde ut till sitt egendomsfolk. Samma folk
som ropade korsfäst, korsfäst och sedan
dömde Jesus till att dö på ett kors. En sak hade
detta folk gemensamt, ingen förstod riktigt då
vad man gjorde men Gud ville trots allt, låta
detta hända för att rädda alla sina hjälplösa
barn. Gud skulle genom detta offer, skapa en
möjlighet att vara tillsammans med alla sina
barn i den kommande evigheten.
Det är märkligt att Gud skulle behöva en
förrädare för att förverkliga sin plan. Och inte
nog med det, en person som varit tillsammans
med Guds Egen Son och varit berörd av
honom under flera år, och att han efter detta
skulle vara tvungen att bli en förrädare för att
verkställa Guds kärleksfyllda planering. Med
andra ord, Judas var ingen förrädare, för om
Judas Iskariot; ”Förrädaren?”
I samband med Jesu död och lidande
framförs det ofta om att skriften och
profetiornas förutsägelser måste uppfyllas.
Jesus talade ju själv om en bägare som hans
Fader givit honom att dricka. Jesus nämnde
även om att profetiorna måste uppfyllas.
Förutsägelserna här är inte något som Jesus
själv eller profeterna har bestämt. Det är Guds
egen planering, för att rädda en mänsklighet
undan straff och dom. Guds kärleksfulla vilja,
att i en kommande evighet, får möjligheten att
leva tillsammans med alla sina skapade barn.
I tidigare sammanhang har jag försökt
beskriva hur Gud i sina drömmar och visioner,
när han levde ensam i evigheten, endast
genom att offra sin Son, kunde undvika sina
oskyldiga barns felsteg. Gud blev alltså
tvungen att offra sin egen förmåga att kunna
uppleva sina barns misstag. Det blev änglarnas
uppgift att helt förmedla Guds egna barns
gärningar till honom.
33
inte Judas hade förrått Jesus skulle ju vi alla
ha gått förlorade.
På något sätt måste denna berättelse om
förrädaren Judas blivit ofullständig. Ordet
förrädare kan även tolkas som överlämnare,
vilket gör att det är mera troligt att det inte är
frågan om att endast denna gärning, att
förråda, skulle vara orsaken till att Jesus fick
dö på korset. Prästerna, de religiösa ledarna
hade ju, innan Judas fick kontakt med dem,
redan beslutat att döda Jesus. Hur de sedan
fick kontakt med Judas vet vi inte men det är
troligt att ondskans tjänare först ställer en
enkel ledande fråga som sedan skapar nästa,
till dess man är beredd att t.o.m. ge en summa
pengar för att påverka den tilltalade att göra
det man önskar. Judas kunde ju vid detta
erbjudande, fattat ett beslut om att ge pengar
till Jesus och de övriga lärjungarna.
Det är mycket sannolikt att Judas talat om
för Jesus att han blivit erbjuden pengar för att
hjälpa prästerna att gripa honom. Jesus har i så
fall talat om för Judas att det står i skrifterna
att en av hans egna lärjungar skall överlämna
honom till förföljarna. Detta var ju helt efter
vad profetiorna säger och det var vad Gud
ville, så det var säkert svårt för Judas att förstå
att något var fel. Alla människor vill ju göra
Guds vilja och bli hjälpt av honom.
Jesus visste säkert vad Judas skulle göra,
när han sade till Judas, att gå ut och göra det
han skulle. Hade inte Jesus sagt detta till
honom, kanske nära nog befallt honom att gå,
är det osäkerhet om Judas verkligen skulle
kunnat gå ut därifrån, lämnat Jesus och
lärjungarna för att sedan gå till prästerna och
krigsmännen.
(Här bör vi inte glömma att Lucifer och
hans följeslagare säkert kände till vad som
skulle hända, och då gjorde allt de kunde
göra för att förhindra Jesus död, på det sätt
som det hände. Lucifer försökte ju tidigare i
öknen, då när han frestade Jesus, att göra
honom till sin egen följeslagare. Gud gav
därför bara personer till Jesus, som var
villiga att göra det som Jesus själv ville.
Jesus egna beslut och önskningar blev därför
det enda som gällde, för att kunna fullborda
det som Gud själv önskade, att verkställa
denna sin egen Själs död. Ett obeskrivligt
smärtsamt offer för Gud själv, för att han
sedan efter detta offer, skulle kunna ge åt sin
Son Jesus, en smyckad hustru. En gåva som
då också skulle ge Gud själv, många, många
barnbarn. Alltså, i och med detta så
överlämnar Gud från sin egen person, alla
sina egna drömpersoner till sin Son Jesu vår
Brudgum och hans egen hustru, ”Den Vita
Blodtvagna Skaran.”)
Vi tidigare tillfällen när Jesus bad Judas att
göra något, var det inte alltid som de övriga
lärjungarna fick kännedom om vad han skulle
göra. Detta var tydligen inget ovanligt, vilket
därför väckte en känsla av utanförskap hos de
övriga. Judas och Jesus hade på något sätt en
förtrolig gemenskap som de inte fått del av.
(Att Jesus gav mera av sin tid för samtal med
Judas berodde nog på, att om Judas hade levt
i dag, skulle han troligen anses vara en
begåvad humanist.)
Nu skulle Judas få
förtroendet att göra något speciellt för Jesus
igen. En känsla att vara mindre värd inför
Gud, väcktes hos en del lärjungar, när Judas
gick ut. Det är därför inte underligt att
lärjungarna vid detta tillfället, började
diskutera om vilken av dem som var den
störste i Guds rike.
När Jesus meddelade några av sina
bordsgrannar, innan han sagt till Judas att gå,
att en av lärjungarna skulle bli ett redskap för
överlämnandet, till dem som ville döda
honom, var det Jesus egen önskan att göra
Guds vilja, en Guds plan för att rädda oss
människor. Jesus ville inte att någon skulle
skiljas ifrån honom, varken Judas eller någon
annan av lärjungarna. Jesus visste att Gud ville
att han skulle göra som han gjorde. Jesus sade
ju till Judas att gå, trots det att Jesus redan då
visste vad som senare skulle hända Judas.
I detta sammanhang är det viktigt att förstå
att det inte finns några autentiska foton eller
bilder av denna sista måltid. Alla de samtal
och känslostämningar vid detta tillfälle har
inte heller exakt kunnat utforskas. De som
försökt beskriva det som hände har haft
begränsade kunskaper och kan därtill ha lagt
till egna värderingar och visioner. Många har
med konstverk och skrifter försökt beskriva
denna händelse, men ingen har haft den totala
bilden och kunskapen av allt det som då
hände.
Jesus hade härmed påbörjat det han
kommit till vår jord för att göra. Han var inte
här på jorden, den person han varit tidigare i
himmelen. Denna himmelska personen hade
blivit en del av hans mänskliga person. Som vi
34
alla vet var Maria födelse av Jesus, en s.k.
jungfrufödsel. Jesus himmelska kropp blev
den gen/cell som gav möjligheten till en
jungfrufödsel, där Gud gav honom sin ande
och formade honom med sina händer till den
människa han blev. För världen en enkel och
intetsägande person, som var besjälad med
kärleken från Guds eget hjärta.
Något som vi kanske glömmer är att Jesus i
verkligheten var en människa som vi, en
vanlig människa som nu skulle lämna sina
föräldrar och vänner. Rädslan och den
förtvivlan vi skulle känna i samma situation,
att lämna sin kära, att bli plågad och beskylld
för att vara en brottsling och därtill veta att
man aldrig gjort något orätt. Till detta förstå
att man har en far som skapat situationen för
att kunna förverkliga sin egen kärleksfyllda
dröm.
(Jesus hade ju redan tidigare talat om för
Petrus att han skulle förneka honom innan
hanen hade galit, vilket förklarar att Jesus
redan i förväg sett allt det som skulle hända.
Alltså har Jesus tidigare sett lärjungarnas
förtvivlan när han själv dog på korset, också
då, när Judas lade en snara om sin egen
hals. Jesus hade ju själv bett honom att gå ut
och göra det som han ville. Jesus bad säker
extra mycket till vår älskade Far i himmelen,
att han också skulle få med sig Judas hem till
sitt eget Konungarike.)
I Getsemane frågade Jesus sin Far i
himmelen två gånger om det fanns en möjlig
utväg, en annan mindre smärtsam väg att gå.
Kanske Judas och Jesus tidigare samtalat om
att Abraham slapp ju att offra sin son när han
inte tvivlade på Guds befallning.
Judas trodde säkert att Gud skulle skona
Jesus för det var ju Guds egen älskade son,
som hade levt fullständigt efter hans vilja. En
god far är ofta av kärlek villig att offra allt han
har till sin son, och Gud hade ju bara en son
och var därtill också tvungen, att vara ett
föredöme för oss människor och verkligen
visa en fars kärlek till sin son. Judas trodde
säkert i det längsta, att Jesus inte skulle kunna
dö.
I Getsemane var Jesus gränslöst förtvivlad,
med alla sina människotankar, känslor med
obeskrivlig fruktan och förtvivlan. Han gjorde
säkerligen i Getsemane sin dödsupplevelse,
innan han blev korsfäst.
När Jesus och lärjungarna senare skulle
lämna Getsemane möttes de av krigsmännen,
där Judas var med som en vägvisare. Judas
kysste säkert Jesus för att han älskade honom
så mycket. Judas var säkert då också
övertygad om att inget skulle kunna hända
Jesus. Han var ju Guds son, en person med
total makt över den onda andevärlden och som
också i förväg visste vad människorna
omkring honom tänkte och ville göra. Judas
var glad och tacksam för nu skulle Jesus också
som tidigare, visa sina fiender sin makt.
Prästerna skulle säkert känna sig väldigt
besvärade över att de givit honom pengarna.
Judas hade under de år han varit
tillsammans med Jesus förstått att Jesus hade
en total makt och kunde göra vad han ville,
och när krigsmännen skulle gripa Jesus, och
krigsmännen föll tillbaka till marken, var
Judas fortfarande säker på att han hade rätt.
När en av lärjungarna högg av örat på en av
översteprästernas tjänare och Jesus helade
honom, då var Jesus den kärleksfulla person
som han alltid brukade vara. När Jesus senare
sade att han var beredd att dricka den bägare
som Fadern räckt honom, när makten vek ifrån
Jesus så att de kunde gripa honom, blev Judas
orolig. Judas hade säkerligen också då, trotts
detta, ändå en förhoppning om att Jesus på
något sätt skulle slippa att dö.
Dagen efter när Jesus korsfästes och dog
förstod Judas att det han hade trott inte
stämde. Något hade hänt som han inte kunde
förstå. Hur kunde Gud svika sin egen Son och
inte nog med det, han själv, hade ju också
svikit Jesus. Pengarna han fått av prästerna
kunde inte längre bli den läxa för dem, något
som han trodde att de skulle bli. Pengarna han
fått av dem var nu inte till glädje för honom
själv eller någon annan.
Han gick till prästerna för att lämna
tillbaka pengarna, men nämnde inte vad han
själv hade trott, att det skulle vara omöjligt att
skada eller döda Guds Son, och som han själv
trodde, att ett misslyckande för dem, att de
inte kunde döda Jesus, skulle ha blivit en svår
läxa för dem. Han sade bara att Jesus var
oskyldig och att det var de som beslutat att
döda honom, och jag har utan att själv kunnat
förstå det, hjälp er att göra det.
När Judas skulle lämna tillbaka pengar ville
inte prästerna ta emot dem. De menade att
35
detta var hans eget bekymmer, något som han
själv skall stå till svars för.
Judas var nu mycket bedrövad över att inte
prästerna förstod att Jesus var Guds Son och
oskyldig för alla beskyllningarna, och i sin
förtvivlan kastade han då in alla pengarna i
helgedomen, framför prästerna.
När Judas träffade de övriga lärjungarna,
berättade han för dem, att han trodde att Jesus
absolut inte skulle kunna dödas, men trots
detta menade de ändå att han hade förrått
Jesus och var orsaken till att han dödades. Om
Judas inte hade förrått Jesus, då hade Jesus
sluppit att dö, så då hade ju de övriga
lärjungarna inte behövt uppleva förnedringen
och oron över att även de svikit Jesus. Alla
lärjungarna hade ju tidigare lovat Jesus, att
inte svika honom, även om de skulle blev
tvingade att dö, tillsammans med honom.
Att Judas vid tidigare tillfällen fått
förtroliga uppdrag av Jesus som lärjungarna i
förväg inte fått veta något om, och att de sett
att han tagit pengar för egen del, utan att Jesus
besvärade sig om det, väckte säkert också
besvikna känslor hos lärjungarna. Säkerligen
var dessa händelser även en del av orsaken till
avståndstagandet från Judas. Jesus hade säkert
kunskap om att Judas tagit pengar ur kassa för
egen del, långt innan lärjungarna hade
observerat det men det är ju inte pengar och
ägodelar som Jesus kommit till jorden för att
hämta. Det är alla Guds förlorade barn som
han vill ha med sig hem till sitt eviga rike,
alltså inte några pengar, som Jesus hade bett
Judas att förvalta. Säkerligen var det så, att om
Jesus hade gått tillrätta med Judas, hade Judas
med
skam
och
besvikelse
lämnat
lärjungskaran. Jesus ville ha med sig Judas till
sitt himmelska rike, och detta var säkerligen
det bästa sättet för Jesus, att inte döma Judas,
för att på så sätt kunna visa sin oändligt stora
kärlek till honom.
I sin förtvivlan minns nu Judas all den
kärlek och uppmuntran han fått av Jesus under
den tid han varit tillsammans med honom och
var otröstlig över att ha mist sin Mästare, den
ende som verkligen ville och kunde förstå
honom. Till honom hade han gått med alla
sina sorger och bekymmer. Jesus hade alltid
de bästa svaren, svar och förklaringar som gav
honom trygghet och glädje. Jesus talade ofta
om för Judas vilken stor kärlek Gud också har
till oss människor.
Att Gud nu hade tillåtit Jesus död, och att
det var han själv som varit med och hjälpt till,
och därtill att lärjungarna inte ville ha med
honom att göra, blev en stor smärta, allt för
stor för Judas att bära. Efter flera sömnlösa
nätter och dagar utan att kunna äta eller
dricka, blev tillvaron som en ständig mardröm,
där han själv inte kunde styra eller förändra
något av det som hände. Han orkade inte stå
emot sina oroliga, skuldbelagda känslor och
tankar, och sökte därför en möjlighet att
komma bort från allt. Den enda möjligheten
han såg, var att avsluta sitt eget liv.
När Judas hade knutit repet om sin hals och
var beredd att avsluta sitt liv, tänkte han på
Jesus. När han sedan kastade sig ut, ropade
han: ”Jesus, Jesus, förlåt, förlåt.” Och då,
framför honom, stod han där, hans Mästare,
Konungen med sårmärken efter en törnekrona
i sin panna, och säger: ”Judas, Judas, min
älskade lärjunge, välkommen hem.”
Du som tror på Gud;
Glöm att du inte varit i bön till Gud så ofta
Glöm att Du inte alltid varit ett gott
föredöme och inte tagit hand om din nästa som
Du borde.
Glöm att Du offrat för lite till Guds verk,
En sak Du också inte får glömma är att när Du
går över floden, går Du inte ensam. Då skall
Du få se, att Jesus även då går vid din sida,
något som han också har gjort i hela dit liv.
Du kommer då också att förstå, att flera
gånger tidigare i ditt liv, har Du även då varit
buren av en Konung.
Kan det vara möjligt att Judas kom in i en
situation där han inte orkade leva. Tydligen
kan en människa, av allt att döma bli så
förtvivlad, så blockerad av sin egen skuld och
sitt utanförskap, att hon avslutar sitt liv. Det
sista Judas gjorde var ju att ropa på Våran
Jesus, vår Gud, med förtvivlat ropande, förlåt,
förlåt… Ett rop i natten som nådde ända in i
himmelen till en Gud med gränslös kärlek.
Därför kan det vara fel att tro, att en människa
som tar sitt eget liv, alltid går miste om Guds
nåd och kärlek och därmed förlorar sin själ.
Prästerna hade inte heller riktigt förstått att
Jesus var Guds Son. De var rädda för
krigsmakten och trodde att Jesus skulle orsaka
någon form av upplopp som skulle kunna
förvärra judarnas situation. De hade tidigare
varit med om att flera olika män som samlat
grupper av människor omkring sig, där dessa
36
män samtidigt sade sig vara Messias. Sådana
män hade tidigare orsakat obefogade upplopp
och blivit skuld till onödiga blodbad bland
judarna.
Pilatus var en av dem som hjälpte till. Man
kan säga att han var en av de första goda
demokraterna som lyssnade på folkets rop och
önskningar. Herodes var en god demokrat,
beredd att med sina soldater tillfredställa
folkets rop och önskemål.
(I detta sammanhang, där demokratin
verkligen fungerade, bad vår älskade
Konung Jesus, till vår Gode Far i himmelen
och sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte
vad de gör.” Om det hade varit så att Du eller
jag också varit där vid detta tillfället, hade
också vi stått där och ropat, utan att förstå
något, precis som alla de andra. Därför är
det väldigt viktigt att inom sig själv, skapa
den tanken, att det alltid finns en Konung
som i dag, fortfarande ber för både dig och
mig. Då med en innerlig önskan och
förväntan om att vi skall fatta ett helhjärtat
beslut om att komma till honom, och då söka
all vår livskraft och glädje från honom. Vår
Konung Jesus största önskar är, och har
alltid varit, att vi alla skall kunna mötas i en
ny och bättre värld, där ingen behöver gråta.)
Lärjungarna förstod inte att det som
skedde var Guds egen vilja, det enda sättet för
Gud att rädda alla människor från en evig
tillvaro, utanför en gemenskap med honom.
Lärjungarna anade inte heller helt fullt, hur
oändligt stor Guds nåd och kärlek är till oss
människor. Jesus bad för dem som korsfäste
honom; ”Fader förlåt dem ty de vet inte vad de
gör”. Jesus bad ju även för alla sina lärjungar i
Getsemane, innan krigsmännen hämtade
honom. Judas var säkert med i lärjungaskaran
som han bad för. Jesus ville ju att ingen av
dem skulle gå förlorad, något som lärjungarna
inte riktigt förstod. Hade de förstått att det var
Guds plan och inte var något som Judas skulle
belastas för, hade de säkerligen inte gjort som
dom gjorde mot Judas.
Det som hindrade dem att förstå hade nog
flera orsaker. Dels att Judas hade tagit pengar
för egen del ur kassan, och att Jesus inte alltid
talat om för de övriga lärjungarna vilka
uppdrag han gav åt Judas. Detta gjorde nog att
de ibland blivit besvikna och känt sig lite
utanför. De höll också fast vid att Judas hade
förrått Jesus, och att han var orsaken till Jesus
död. Jesus död gav även dem ett dåligt
samvete för att de hade svikit sina egna löften
till Jesus. De hade ju lovat följa med Jesus in i
döden, om det skulle bli så för Jesus. Dessa
sina brutna löften hade de sluppit uppleva om
Jesus inte blivit dödad.
Det blev här för lärjungarna som det
ibland kan bli, att den trygghet man upplever i
sina egna gärningar, hindrade dem att se den
oändligt stora kärlek som Gud har till oss
människor. Vi människan försöker ofta att
finna tröst och trygghet i egna goda heliga
gärningar, en trygghet som nu hos dem blivit
hotad genom att Judas gjorde att Jesus kunde
dödas. Oron över att de inte förmådde följa
med Jesus in i döden som de lovat, skapade en
stor otrygghet. Risken fanns ju då med detta
att de skulle gå miste om förväntad hjälp från
Gud.
Om de förstått vilken kärlek Gud har till oss
människor hade säkerligen Judas fått vara kvar
i lärjungaskaran, och då hade vi ytterligare
haft ett evangelium i vår bibel, evangeliet
enligt Judas Iskariot, där vi säkert fått läsa om
något som liknande det Petrus fick uppleva.
Jesus kom ju till honom och frågade om hans
kärlek till sig. Judas hade säkerligen fått
uppleva något liknande, vilket också skulle ha
blivit en tröst och hjälp för många.
Det judiska folket hade också blivit mera
positiv värderad av vissa religiösa grupper, om
Judas inte blivit betraktad som en förrädare.
Mångas tankar är att det var Judarna som
dödade Guds Son och att de därför skall få
betala för det. Vidare att judarna i stort är en
samling korsfästropare, ett elakt prästerskap,
och därtill även förrädiska. Jesus död har
därför blivit en dålig händelse för det judiska
folket.
Om Judas varit kvar i lärjungskaran hade
säkert flera människor förstått Guds stora
kärlek till oss människor, och att det var Guds
plan att Jesus skulle dö för alla människors
synd och att en nation, ett folk måste
användas, för att Gud skulle kunna genomföra
denna sin frälsningsplan för oss människor.
BEFALLNINGEN TILL JUDAS
EVANGELIET ENLIGT JOHANNES
Kap, 13 vers 1 - 3
37
1. Det var strax före påskhögtiden och Jesus
visste att hans stund hade kommit, då han
skulle lämna världen och gå till Fadern. Han
hade älskat sina egna som levde här i världen,
och han älskade dem intill slutet.
2. De hade samlats till måltid, och djävulen
hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son,
att förråda Jesus. (Något som kan förklaras,
se kommande inlägg.)
3. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans
händer och att han hade utgått från Gud och
nu återvände till Gud.
Kap, 12 vers 10 - 13
10. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
”Nu finns frälsningen och kraften och riket
hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty
våra bröders anklagare har störtats ner, han
som anklagade dem inför vår Gud både dag
och natt.
11. De har besegrat honom genom Lammets
blod och genom sitt vittnesbörds ord. De
älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i
döden.
12. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i
dem. Men ve över jorden och havet: djävulen
har stigit ner till er och hans raseri är stort, ty
han vet att hans tid är kort.”
13. Och när draken såg att han hade störtats
ner på jorden, började han förfölja kvinnan
som hade fött sin son.
TILL HEBRÉERNA
Kap, 2 vers 13 - 16
EVANGELIET ENLIGT MATTEUS
Kap, 26 vers 20 - 24
13. likaså: Jag vill sätta min lit till honom, och
vidare: Se, här är jag och de barn som Gud har
gett mig.
14. Då nu barnen är av kött och blod, måste
han på samma sätt bli människa, för att han
genom sin död skulle göra dödens herre,
djävulen, maktlös
15. och befria alla dem som genom sin fruktan
för döden varit slavar hela sitt liv.
16. Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej,
Abrahams ättlingar tar han sig an,
20. På kvällen lade han sig till bords med de
tolv.
21. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av
er skall förråda mig.”
22. De blev mycket bedrövade och började
fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag,
herre?”
23. Han svarade: ”Den som doppade handen i
skålen tillsammans med mig, han skall förråda
mig.
24. Människosonen går bort, som det står
skrivet om honom, men ve den människa
genom vilken Människosonen blir förrådd!
Det hade varit bäst för den människan om hon
aldrig hade blivit född.
I versarna ovan kan man ju fråga sig. Var
det verkligen så att djävulen inte visste om,
att han skulle göras maktlös, när Jesus dog
på korset. Helt säkert är det så att Djävulen
och hans tjänare var mycket väl medvetna
om vilket nederlag det skulle bli för dem. De
gjorde allt de kunde, för att förhindra Jesus
död på korset. Det står ju att
djävulen hade redan ingett Judas, Simon
Iskariots son, att förråda Jesus. Se ovan
Säkerligen är det så att den eller de män som
skrivit det som står här i vår bibel, inte visste
eller förstod, att de skrev något som inte
stämde med verkligheten. Det är ju helt
omöjligt att Lusifer skulle hjälpa till med
Gud frälsningsplan för oss människor. Även
i Johannes Uppenbarelse, nämndes det något
om att våra bröders anklagare har störtats ner.
Här kommer det också något märkligt. Den
människan som ”förrådde?” Jesus, skulle ju
slippa ett omänskligt straff, om hon inte blivit
född. Vem skulle då i stället överlämna
Jesus. Här är det ju en fråga om Guds hela
frälsningsplan, att frälsningen för oss alla
inte skulle ha kunnat fullbordas. Märkligt att
någon kunnat tro att en människa skall
straffas för det Jesus, nära nog befallde en
människa att göra, att verkställa Guds hela
frälsningsplan. Man bör nog tänka på, att de
personerna som skrivit in texterna i vår bibel,
inte alltid hade tillräcklig kunskap, för att
kunna välja rätt underlag för sina skrifter.
Att de inte alltid har haft förmågan att
JOHANNES UPPENBARELSE
38
kunnat se och förstå, Guds stora kärleksfulla
frälsningsplan, för alla oss människor.
Jesus ville att han skulle göra. Lucifer och
hans tjänare hade säkert just då, skapat i
Judas en stor rädsla och oro, för det han
skulle göra. Han hade inte kunnat gå ut och
göra det, om Jesus inte hade givit honom en
stark uppmaning, att gå ut. Därför stämmer
det helt säkert, att Satan hade flugit in i
Judas innan, strax efter det att han mottagit
brödet från Jesus. Inte för att tvinga Judas
att gå ut, utan för att skapa en stor oro och
rädsla i Judas, så att han inte vågade gå ut.
Också det om lärjungarna, i vers 23, varför
de inte fick veta vad Judas då skulle göra,
berodde helt säkert på, att om de hade fått
veta det, skulle de hindrat Judas att gå ut.
Jesus var därför tvingad att inte säga något,
för om han hade sagt vad Judas skulle göra,
hade ju hans egna lärjungar försökt stoppa
Judas för att rädda sin mästare, och utan att
kunna förstå det. De hade försökt att stoppa
Guds
egen
planerade
kärleksfulla
frälsningsplan, för oss alla.
EVANGELIET ENLIGT MATTEUS
Kap, 26 vers 42 - 46
42. Sedan gick han bort och bad för andra
gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå
förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din
vilja ske.”
43. När han kom tillbaka, fann han återigen att
de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna.
44. Han lämnade dem och gick bort och bad
för tredje gången med samma ord.
45. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och
sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men
nu är stunden här då Människosonen skall
överlämnas i syndarnas händer.
46. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som
skall förråda (överlämna) mig.”
Underligt, att först står det överlämna sedan
förråda. Jesus skulle alltså ha sagt två olika
saker vid samma tillfälle. Samma text
förekommer i Mark. 14:42-42
EVANGELIET ENLIGT MARKUS
Kap, 14 vers 26 - 31
26. När de hade sjungit lovsången, gick de ut
till Olivberget.
27. Där sade Jesus till dem: ”Ni skall alla
komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall
dräpa herden, och fåren skall skingras.
28. Men när jag har uppstått, skall jag gå före
er till Galileen.”
29. Då svarade Petrus: ”Även om alla andra
kommer på fall, så skall inte jag göra det!”
30. Jesus sade: ”Sannerligen, redan i natt,
innan tuppen har galt två gånger, skall du tre
gånger ha förnekat mig.”
31. Men Petrus försäkrade: ”Om jag så måste
dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.” Och
detsamma sade alla de andra.
EVANGELIET ENLIGT JOHANNES
Kap, 13 vers 23 - 28
23. En av dem, den som Jesus älskade, låg
intill honom.
24. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att
fråga Jesus vem han talade om.
25. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst
och sade: ”Herre, vem är det?”
26. Jesus svarade: ”Han som får brödet som
jag nu doppar.” Och han doppade brödet och
gav det åt Judas, Simon Iskariots son.
27. När Judas hade fått brödet, for Satan in i
honom. Jesus sade: ”Gör genast vad du
skall göra!” (Inte vad Du vill göra)
28. Ingen av dem som var med vid bordet
visste varför han sade detta till honom.
Jesus hade säkert också redan i förväg sett,
när Judas lade en snara, runt sin egen hals,
något som det inte skrivits om i vår bibel. När
Jesus genomled sin kamp i Getsemane var
han alltså medveten om att Judas senare
skulle avsluta sitt eget liv. Vid detta tillfälle
fanns det bara en människa, och det var
Judas, endast han som skulle kunna
överlämna Jesus. Lucifer och hans tjänare
har en obeskrivlig makt över alla människor
som inte lever i Jesu närhet, så någon annan
Detta är en stark uppmaning, som Jesus ger
till Judas, för att han skall kunna göra detta
att överlämna Jesus. Judas måste bli
påverkad av Jesus själv, för att kunna göra
det. Jesus var ju den enda personen, i hela
vårt universum som hade blivit given en egen
makt att verkställa detta sitt egna beslut.
Judas måste vid detta tillfälle själv bli
övertygat om, att det verkligen var något, som
39
(Början av tusenårsriket då 144 000 judar
skall bli jordens präster).
Detta blir när Jesus stiger ned på Oljeberget.
Då skall de judar, som inte kommit med i
Brudeskaran, endast 33% av de kvarvarande,
vara med om ett möte med Herren på
oljeberget.
möjlig person till detta uppdrag, att
överlämna Jesus, fanns inte. Jesus blev
därför tvingad att offra en av sina egna
älskade lärjungar, för att han själv skulle
kunna bli överlämnad. Där, i Getsemane bad
Jesus säkert mycket för Judas, att han inte
skulle gå förlorad. Jesus hade ju själv
övertygat Judas om att gå ut och göra det
han skulle. Alla borde därför förstå, att när
Judas avslutade sitt liv, när han hade lagt
snaran om sin hals och kastat sig utför, att
då, stod Jesus där och sade: ”Välkommen
hem, min älskade lärjunge.”
Förråda = synonymerna:
Bedra, handla trolöst mot, röja för en fiende.
Synonymer som inte stämmer med
nedanstående.
Ett överlämnande?
Ord som är bättre än förråda,
för aktuellt tillfälle:
Skänka, ge bort, överlåta, erbjuda, lämna,
anförtro.
I
bibelsammanhangen
i
det
föregåendenämns det något om att
profetiorna skall fullbordas, då menas
troligen det nedanstående från Sakarja. Det
Jesus säger i Markus 14. (Jag skall dräpa
herden, och fåren skall skingras.) avser det
nedan.
Guds ansikte
SAKARJA
Kap, 13 vers 7 - 9
Ingen människa har sett Guds ansikte.
Varför? Vi läser från:
ANDRA MOSEBOKEN Kap 33
Vers 19 - 23
19. Han svarade: ”Jag skall låta all min
skönhet gå förbi dig, där du står, och jag
skall utropa namnet ’Herren’ inför dig. Jag
skall vara nådig mot den jag vill vara nådig
mot och skall förbarma mig över den jag vill
förbarma mig över.”
20. Ytterligare sade han: ”Mitt ansikte kan
du dock inte få se, ty ingen människa kan se
mig och leva.”
21. Därefter sade Herren: ”Se, här är en
plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan.
22. När nu min härlighet går förbi, skall jag
låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag
skall täcka över dig med min hand, tills jag
har gått förbi.
23. Sedan skall jag ta bort min hand, och då
skall du få se mig på ryggen. Men mitt
ansikte kan ingen se.”
Vid denna händelse skulle Mose ta emot
de tio budorden på stentavlorna. Gud skulle
med dessa budord förmedla levnadsvillkor för
sitt egendomsfolk. Gud talar också om i detta
sammanhang att han är en nådig och
förbarmande Gud, att han bryr sig om oss
människor.
7. Svärd, upp mot min herde, mot den man
som fick stå mig nära! säger Herren Sebaot.
Må herden bli slagen, så att fåren förskingras,
ty jag vill nu vända min hand mot de svaga.
(Detta menas nog när Judarna blev spridda
över hela jorden efter Jesu död)
De svaga är troligen alla vi andra människor,
som inte är Judar.
8. Och det skall ske i hela landet, säger
Herren, att två tredjedelar där skall utrotas och
förgås, endast en tredjedel skall där lämnas
kvar.
(Menas nog, vad som finns kvar av Judarna,
i slutet av vedermödan, efter det att de sju
domsänglarna släppt ned sina straffdomar
över jorden.)
9. Och den tredjedelen skall jag låta gå genom
eld. Jag skall luttra dem, som man luttrar
silver, och pröva dem, som man prövar guld.
Så skall de åkalla mitt namn, och jag skall
bönhöra dem. Jag skall säga: ”Detta är mitt
folk.” Och det skall svara: ”Herren är min
Gud.”
40
Detta överlämnande var en mycket
plågsam upplevelse för Gud. Han har av
kärlek offrat allt av sig själv för oss
människor, och nu skulle han ge människan en
lag samtidigt som han visste hur människorna
skulle bestraffa varandra, människor som han
skapat för att leva ostraffade och lyckliga i ett
evigt paradis. Gud själv är ju orsaken till att vi
människor blivit till, och nu såg Gud säkert
många oskyldiga människors lidande framför
sig, människor som inte klarade av att leva
förståndigt utanför paradiset. Han kunde inte
nå dem och förhindra det lidande som
skapades till följd av människornas egna
begränsningar.
Gud upplever smärtan hos oss människor i
våra svåra stunder. Därtill kommer ansvaret,
att han på sätt och vis har kastad in oss alla i
denna världen, och står där själv utan att
kunna förhindra våra lidanden. Han har därtill
också av kärlek offrat allt av sin egen person
till oss människor, och trots detta inte kunnat
förhindra alla människlighetens plågor.
Vår far Gud, har ju skapat oss människor
lika sig själv, och för en far som har barn som
han älskar skulle det vara mycket svårt att se
att de lämnar sitt trygga hem och tror att det är
bättre utanför hemmet. När sedan barnet får
det svårt och inte vill be sin far om hjälp, när
bekymmer och misslyckanden möter, mycket
elände som inte skulle ha kunnat hända
hemma, under hans beskydd.
En fars och mors kärlek är lika stor till
barnen även om de inte vill be om hjälp och
ha någon kontakt med sina föräldrar. Att
hjälpa sina egna älskade barn som lider och
vara förhindrad att hjälpa, på grund av att de
inte tror att man inte vill hjälpa, kan säkert
skapa en stor förtvivlan hos alla föräldrar. Om
barnen sedan inbördes hatar och plågar
varandra, blir det inte mindre smärtsamt för
föräldrarna.
Vid detta tillfälle när Mose fick ta emot
budorden kände Gud en stor sorg. Han blev nu
tvingad att ge sina barn en lagfunktion, något
som inte finns med i kärleken. En lag som
skapade straff om den inte kunde efterföljas.
Lidande genom straff var ju inte något som
fanns med i Guds planerade paradis, för där
fanns inte någon lag, några kärlekslösa villkor
som kunde skapa lidande.
Gud upplevde en stor smärta i sitt hjärta när
han nu var tvungen att uppleva något, som
även gav till hans egen person en stor smärta.
Det blev en helt oförenlig upplevelse till den
upplevelse Gud hade, när han gav människan
ett paradis att leva i.
Guds upplevelser av människornas nöd och
lidanden, lidanden som Gud inte velat ge eller
ens skapat, plågar Vår Äskade Far i himmelen.
Skulle Gud visa sitt ansikte för någon, skulle
det synas hur Vår Gud lider, när han delar alla
sina barns lidanden.
Om Mose hade fått se Guds ansikte, när
han fick stentavlorna, skulle det ha varit ett
mycket sorgset ansikte med tårar, för Gud
önskar ensam bära en nära nog oändlig
smärta, för sin dröms förverkligande, är något
som Gud inte vill visa. Skulle någon människa
se Guds ansikte, ett ansikte som speglar så
mycket sorg och smärta, skulle den människan
inte kunna undvika, att tvingas bli med på
något som ingen annan än Vår Älskade Far
endast själv kan uppleva och bära.
Kärleken söker inte sitt och tänker inte på
sig själv. Det som bär vår Gode Fader i
himmelen är kärleken till sin Son, oss
människor och den eviga lycka som ligger
framför oss alla.
SKIDÅKAREN ADOLF
Vid ett av Adolfs tal till sitt folk,
förväntade han sig inte eller ville inte få någon
hjälp ovanifrån, men däremot sade han sig
vara tacksam för den hjälp han kunde få från
det andra hållet. Den hjälp han senare fick,
kan ingen tvivla på, att den helt säkert inte
kom från rätt håll.
Utan Adolf Hitler hade kanske inte
nazismen, Tredje riket och Förintelsen
existerat, men nu är det en händelse som vi
alla med en stor sorg kan minnas. Ett minne
där många millioner människor tvingades
uppleva en smärtsam död. Många tvingades
att döda andra människor innan man själv
också blev dödad. Ett förskräckligt livsvillkor
för alla dem som rycktes med in i detta krig.
Det började ju så bra, alla drömde om att få
det bättre och önskade att vara en betydande
nation. En position, som till viss del gått
förlorad under det första världskriget, en status
man så gärna önskade få tillbaka.
Man kan fråga sig, var Adolf den som
ensam skall bära hela skulden, till de många
obeskrivligt smärtsamma åren i vår världsdel,
41
de allt för många år av onödigt lidande. Denna
händelse kan liknas med en ödeläggande
lavin, att det kan vara så som när en liten
människa åker skidor på en stor fjällsluttning
och ofrivilligt råkar skapa en förödande lavin.
Skidåkaren saknar insikt och förmåga att
kunna se faran, och förstår inte att det skulle
bli hans sista skidutflykt. Också att han skulle
åstadkomma ett stort lidande för många,
många andra genom att bara åka skidor. Ingen
skulle helt säkert inte vilja göra en sådan
skidutflykt, om man visste att det skulle bli
den sista gången man skulle åka skidor. Hade
man i förväg kunnat se vilken olycka denna
oskyldiga skidutflykt skulle ha vållat för sig
själv och andra, hade man helt säkert valt en
annan väg för sitt åkande. Snömassorna med
sin stora skapade lägesenergi med sin
oskyldiga lutning, låg ju bara där och väntade
på en liten, liten, knuff, för att kunna skapa en
förödande lavin. Det fodrades ju bara så lite,
lite, för att det skulle kunna hända.
Här kan man likna människomassorna
med den stora snömängden och Adolf som en
liten skidåkare. Skidåkaren är ju inte
lavinkraften, utan lavinens totala förödande
kraft var ju redan uppladdad. Men hur kunde
denna kraft laddas upp? Snön har ju inte i sig
själv kunnat skapa denna förödande kraft utan
det fanns en annan orsak, där man inte kan
skylla på snön. Det var underlaget, ett berg
som lutade allt för mycket åt fel håll.
Vad är då denna lutning, finns det någon
rimlig förklaring. Tyskland hade ju varit med i
ett tidigare krig och efter fredsförhandlingarna
ansåg sig många svikna, av sin egen regering,
att de gjorde nationen till en förlorare. Adolf
hade även under kriget fått en skada. Många
hade varit med i kriget, överlevt och hade
många minnen med sig av skräckupplevelser,
något som man inte ville tänka på, för att
slippa må dåligt. Man kan mycket väl tänka
sig att minnesbilder av kriget var det som
formade lutningen på berget. Man ville på
något sätt få tillbaka det man hade förlorat.
Kanske växte det fram en nationell
hämndkänsla, där man ville ta betalt för det
man förlorat. Kanske en blandning av
hämndkänsla och förlorad nationell status,
som var det som drev fram en önskan från
många, att man inte ville ha någon hjälp från
ovan. Man kunde inte glömma och förlåta, och
behöll dessa känslor och visioner som blev
den förödande kraft som födde denna
ödeläggande lavin. Rådande arbetslöshet och
kriminalitet kunde inte heller på något sätt
förändra denna önskan om hjälp från fel håll.
Det talades aldrig om vad Gud kunde och ville
hjälpa till med, att finna en mera kärleksfull
väg att gå.
Ingen av de människor som deltog i kriget,
hade själva bestämt när och var de skulle
födas. Man råkade ju bara finnas där på fel
plats vid ett fel tillfälle och i dag lever nästan
alla av dem i en annan värld. Hur människorna
som möter varandra i den världen och
upplever det mötet kan ingen av oss som lever
på denna vår jord skapa sig en kunskap om.
Det jag tror att människorna får uppleva efter
sin död, har jag berättat något om i kapitlet
Domens dag. Helt säkert kommer ingen då
ifrån, att på något sätt rätta till eller betala för
det lidande man orsakat sina medmänniskor.
Man bör inte glömma att Adolf inte var
ensam om att skapa den förödande lavinen, det
var ju så många andra som villigt hjälpte till.
Guds önskan med sin skapelse är ju att
alla hans barn en gång skall mötas i en ny
trygg och sorgfri värld, där ingen gråter. Vi
kommer säkert att möta en lycklig Adolf
tillsammans med sin mamma Klara och sin far
Alois. Vi skall alla en gång möta varandra och
bara behöva torka våra glädjetårar. Ingen av
oss kan då minnas all den smärta och lidande
man orsakat sig själv och andra, under sitt
jordeliv.
RÖVAREN
Rövaren som hängde på korset jämte
Jesus, såg på Jesus med förundran, när alla
andra rund omkring, ropade hånfullt till
honom: ”Judarnas Konung.” Man hade lindat
ihop en krans av grenarna från en törnebuske,
grenar som hade långa taggar. Krigsmännen
trodde ju att han var en rövare, och tryckte
därför ner den, hårt och skoningslöst på Jesus
huvud. De trodde, att det hat som de då kände,
var något som kom från Gud, för att de skulle
kämpa och vinna seger över all ondska, här i
världen. En känsla och övertygelse om att man
skall döma och plåga en människa, är något
som absolut inte kommer från vår kärleksfulle
Far i himmelen.
Rövaren såg att den där kransen med
taggar, inte kunde lossna när Jesus inte orkade
42
hålla upp sitt huvud. För den hölls ju kvar av
taggarna som hade trängt in i hans huvud.
När han tittade på Jesus, såg han också in
ett ansikte som var helt utan hat och förakt.
Han kände då att Jesus inte ville döma honom
som alla andra, något han inte riktigt kunde
förstå. En sådan medkänsla från en annan
människa, hade han inte någon gång tidigare
upplevt. Han började tänka på alla sina egna
misslyckanden, att det hade blivit så mycket i
sitt egna liv som bara blivit så fel, så mycket
illa han gjort mot sig själv och andra, som han
inte kan göras ogjorda, allt det som nu var helt
omöjliga att rätta till. Allt hade ju bara blivit
så fel, utan att han hade önskat och velat det,
det hade ju ändå, bara blivit så.
Han fick då en tanke, kanske Jesus ville
tänka på honom när han kommer in i sitt rike,
kanske han kunde förstå honom, att han inte
alltid orkat göra det goda som han ville och
allt det där fina, han så ofta drömt om att göra.
Hoppades nu på att Jesus kanske, trots allt, på
något sätt, ville hjälpa honom. Med gråten i
halsen frågade han Jesus, om det var möjligt,
att han kunde tänka på honom, när han
kommer hem, till sitt rike.
Hur upplevde Gud denna händelse?
Rövaren har ju inte själv begärt av Gud att han
skulle födas in i denna världen. Han har inte
heller bestämt vilka föräldrar han skulle få.
Inte var och när han skulle födas. Han valde
inte lekkamrater och umgänge, med den
tvingande påverkan, allt det som skapar
livsform och beteende under barndomstid och
hela senare liv. Den värld han levde i fanns ju
bara där. En värld han hade blivit tvingad att
leva i. Vem var det som egentligen ville att
han skulle födas. Jo, det var Gud i himmelen
som redan i sin drömvision sett honom och det
som nu hände. Gud hade ju redan sett denna
hans längtan efter hjälp och förståelse, från
Guds egen Son. Det var då som Gud sade till
Jesus, säg till honom att han i dag, skall göra
sällskap med dig, hem till den vila jag vill ge
honom.
Den andre rövaren, hur gick det för
honom? Han såg inte kärleken som Jesus ville
förmedla. Saknade viljan att söka hjälp och
tröst från honom. Kanske var han så bitter och
besviken på allt han mött i sitt liv, att han inte
trodde att det fanns någon god Gud som ville
och kunde ge honom någon värdefullt hjälp.
Att det inte fanns någon, över huvud taget,
som kunde eller ville hjälpa honom. Det blir
först när han gått den smärtsamma omvägen,
som han kommer att få uppleva, att Gud även
ville ha med honom i det nya paradis som han
skapat åt oss alla.
SIMULATORN
Hur kan Gud veta vad som kommer att
hända i framtiden. Är det kanske så att Gud
hela tiden styr oss människor och sina änglar
så att allt kommer att bli som han själv vill. En
logisk tanke men var finns då den egna fria
viljan hos alla dem han skapat. Om nu Gud
har ju givit oss alla en fri vilja, att man kan
välja precis vad man vill, så stämmer inte
denna Guds gåva. Vad finns det då för
alternativ? Tidigare har jag nämnt något om
att Gud försöker att skapa en värld som är som
den i Guds egna drömmars värld, drömmar
och visioner som han tidigare har haft och
upplevt i sin eviga tillvaro.
Gud har givit oss människor samma
drömförmåga som han själv har. Våra
drömmar är skapade och formade av våra egna
livsupplevelser. I våra drömmar upplever vi,
att där är allt så verkligt, men när man senare
vaknar och minns det man drömt kan man inte
förstå sin drömverklighet. Den är helt
främmande för den existerande värld som man
lever i. Hur kan det då vara så att Guds
drömmar är mer verkliga än våra drömmar,
och i så fall, vad är det som Gud har som inte
vi har.
Guds eviga värld, är en evig värld. Alla
personer som Gud skapat, saknar förmågan att
kunna förstå denna eviga världs oändlighet.
(En berättelse om denna begränsning finns i
kapitlet SKAPELSEN; När en far var ute i
skogen med sin son.)
Våra drömupplevelser är begränsade till
den verklighet vi lever i. Den verklighet vi
upplever när vi är vakna, har vi ju även med
oss in i våra drömmar. Vår verklighet, allt det
vi varit med om, kan blandas in i våra
drömmar och lyckas skapa både goda och
mycket skräckfyllda verklighetsupplevelser.
Att försöka förklara Guds drömmar och
hur hans upplevelser är sina drömmar,
framkallar tanken, att man är total begränsad,
saknar förmågan att på något sätt kunna förstå
och förklara. I Guds värld finns ingen tid med
tidsbegränsningar, samtidigt som Guds värld
43
också är ett universum utan början och slut.
Guds förmåga att tänka, minnas, planera och
skapa, är också gränslös. Guds förmågor är
som den värld han lever i, totalt obegränsad.
Underlaget för våra drömmar är däremot
begränsade, något man inte kan säga att Guds
drömmar är.
Med hjälp av dagens avancerade teknik
kan man hjälpa piloter lära sig att manövrera
flygplan. Simulatorer har tillverkats som ger
kännedom om en pilots förmåga att hantera ett
flygplan i sina olika svåra simulerade
situationer. På detta sätt kan en pilot få
kunskap om sin egen förmåga, vad det är som
han saknar och blir tvingad att komplettera.
Simulatorn har ingen förmåga att på något sätt
styra eller påverka pilotens egna viljebeslut.
Piloten har, när han sitter i simulatorn, en egen
vilja och har en fullständig frihet att välja. Det
är endast hans egna kunskaper och förmågor
som då blir och är, underlaget för hans egna
beslut. Verkligheten, är det som simulatorn
ger honom att hantera, utan att bestämma över
eller påverka hans egen vilja och beslut.
Gud behöver inte bygga någon simulator.
Med sina egna omätliga förmågor kan han i
sig själv vara en obegränsad totalsimulator,
och vara som en byggmästare, som kan göra
oändligt noggranna planeringar innan han
börjar bygga. Han kan i förväg beräkna
kostnader för material och arbetsvolym. Även
beräkningar för att byggnaden skall klara
påfrestningarna för dem som skall bo eller
vara där, och att de då med sina befintliga
livsvillkor inte skall bli skadade. Alla bör ju få
en tillvaro, som det är helt möjligt att kunna
leva i.
Helt säkert har Gud redan tidigare sett
och upplevt oss alla, hela vårt universum i sin
egen totalsimulator och där allt redan har
prövats. Där alla skapade personers viljor och
förmågor inte på något sätt blivit styrda av
Gud själv, där alla skapade personer, har
behandlats som piloten i en av våra dagars
simulatorer.
Gud har planerat allt. Först hur han själv
skall vara och fungera som en person med
kropp och själ. Sedan också allt det andra, en
egen son, en kraftperson, sina tjänare
änglarna, vårt universum och sist det
viktigaste, en vacker hustru åt sin Son, en ny
värld, och därefter alla barnbarnen.
Alla personerna som Gud har skapat är en
kopia av honom själv men helt utan hans
obegränsade förmågor och kunskap. Alltså,
alla har en födelse vid en nollpunkt, och då
utan kunskap och förmåga, för att kunna efter
hand, bli given nödvändiga förmågor och
kunskap för att kunna bli och vara en Guds
tjänare (ängel) eller människa. Gud har sett
oss alla som levande personer i sin egen
totalsimulator, där vi alla redan levt hela våra
liv ända fram till då vi lever i Guds nyskapade
värld. Man kan därför säga att Gud själv varit
en människa eller ängel, levt i samma
begränsade tillvaro som oss människor, då
som vi alla är i dag eller har varit i tidigare. En
upplevelse som Gud själv har gjort innan han
började sitt skapande, där han alltså redan
tidigare långt för oss alla, sett hur dåliga och
själviska vi är. Men trots detta ville Gud ändå
att vi alla skulle födas här på vår jord. Gud ser
framåt med en stor glädje, när han kommer att
möta oss alla i sin nyskapade värld.
Gud såg också att han blev tvingad att
lämna kvar Lucifer och de andra fallna
tjänarna, i sin gamla värld. Även deras hela liv
har Gud sett innan skapelsen. Allt, blev därför
noga planerat innan skapelsen. Även
tillblivelsen av sin son Jesus och Guds heliga
kraft, personen Den Helig Ande, allt är noga
planerat.
Hur kunde Gud lägga in en tidsplan i sin
skapelse. Alla personerna skall ju ha en egen
fullständig fri vilja. Inga viljebeslut skulle ju
styras av Gud
Guds fiender, de fallna änglarna med
Lucifer som ledare, försöker hela tiden att få
människorna att leva under villkor, att kunna
döda och skada varandra, att födas och leva i
en värld utan kärlek.
ORDSPRÅKSBOKEN Kap 21
Vers 1. Kungars hjärtan är i Herrens hand
som vattenbäckar: han leder dem varthelst
han vill.
2:a MOSEBOKEN Kap 33
Vers 19. Han svarade: ”Jag skall låta all
min skönhet gå förbi dig, där du står, och jag
skall utropa namnet ’Herren’ inför dig. Jag
skall vara nådig mot den jag vill vara nådig
mot och skall förbarma mig över den jag vill
förbarma mig över.”
I bibelställena nämns det något om att Gud
kan styra hjärtan, också att vara nådig mot den
han vill. Det är helt enkelt så att Gud kan och
44
vill fylla människan med kärlek, vilket därför
gör att människan av kärlek till någon eller
något gör det som Gud vill. Med andra ord,
Gud styr sitt tidsprogram med kärlek, sin egne
kärleksfyllda livskraft, Guds Heliga Ande. Det
är Guds änglars största uppgift att förmedla
denna kärlek/livskraft, kanske till människor
som inte är värda det, men som ändå inte kan
låta bli att vara kärleksfulla, när kärleken blir
tillräckligt stor. Hade inte Gud gjort så skulle
vi för länge sedan ha utplånat oss själva.
Visserligen kan människan uppleva kärlek till
så mycket annat. Kärlek till pengar, kärlek till
makt och ära och inte minst till droger och
njutningar, en kärlek som inte kommer från
vår kärleksfulle Gud, för drivkraften till all vår
själviska kärlek kommer från ett annat håll.
Om vi nu kan gå tillbaka till simulatorerna
som hjälper piloter att klara sina uppgifter, där
man i förväg skapat simulerade olyckor som
styr pilotens val. Gud har här, i stället i sin
totalsimulator, lagt in kärlek och omtanke,
som kan styra pilotens val, i stället för
problem och olyckor.
Gud har genom att skapa allt, helt utlämnat
sig själv till oss människor och alla de andra
personerna i hans värld. Allt som finns till är
en del av hela hans egen person. Gud är här
den förste som gjort det som står i verserna
nedan. Han har inte tänkt på sitt eget liv utan
givit allt till dem han skapat. Guds
kärleksfyllda framtidsmål har varit, att kunna i
sin kommande evighet själv vara millioner
och åter millioner lyckliga personer, i stället
för att endast vara en ensam person i den
evighet som ligger framför.
EVANGELIET ENLIGT MARKUS
Kap 8 Vers 35 - 36
35. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista
det, men den som mister sitt liv för min och
evangeliets skull, han skall rädda det.
36. Vad hjälper det en människa att vinna
hela världen om hon får betala med sitt liv?
Gud kunde alltså se rövaren på korset i sin
totalsimulator långt innan han började skapa.
Gud viste redan då att rövaren skulle försvara
Jesus, när den andre rövaren anklagade, och
att rövaren just då skulle ta emot hans kärlek.
Du är kanske förvånad över detta men nu är
det ju så att våran Gud är kärleken så då är det
väl inte så underligt att han vill styra allt det
han skapat med sin kärlek.
Allt som Gud skapat har en början i Guds
eviga värld. Skulle man kunna ställa sig på en
plats i Guds evighet, innan Gud började
planera eller innan han skapade sig en egen
Son och allt därefter, skulle det ständigt vara
så, att den del av evigheten som ligger bakom
alltid är lika lång som den del av evigheten
som ligger framför.
Om man kunde samla ihop alla våra
tekniska
framsteg,
alla
goda
forskningsresultat, all mänsklig kunskap och
förmåga i en stor volym, som vi kunde se på
med våra egna ögon, skulle den säkert för oss
människor, blir något beundransvärt, något
stort och värdefullt. Om man sedan kunde
jämföra det beundransvärda, med Guds
kunskap och förmåga, skulle bli en bedrövlig
jämförelse. Det skulle vara som om man
skulle jämföra ett sandkorn, med vår
vintergata.
LIVSGLÄDJE/VILLKOR
Livsglädje, är väl en upplevelseform där
man känner sig värdefull, är uppskattad av
andra människor, också tillfället då när man
får eller tar emot något man hoppats på eller
gått och längtat efter. Också ett känslomättat
tillstånd, då när man drömmer sig bort och
hoppas, men tråkigt nog, endast när
verligheten för denna upplevelse påträffas.
Gud har ju skapat oss människor lika sig själv
men begränsas av det som finns att skapa av.
Guds egen känsla av livsglädje, har Gud tagit
som en mall för människans egen upplevelse
av livsglädje. Det är alltså Gud själv som först
kunnat uppleva livsglädje och att han senare
skapade denna känslomättade förmåga in i oss
människor, att kunna uppleva en lycka.
Vad var det då som kunde ge Gud denna
känsla av livsglädje och lycka, när han levde
ensam i sin eviga värld, innan Gud hade
skapat någon som var lik sig själv. Den eviga
värld Gud var i, är en känslokall värld helt
underordnad villkor, där endast energi/kraft,
materia och villkor finns med. Gud själv var
där den enda levande personen. Det fanns inte
någon möjlighet att uppleva livsglädje i en
sådan evig värld. Gud hade inte samma
möjligheter att uppleva livsglädje, som vi har,
45
i denna vår värld, som han har skapat åt oss.
Gud var i sin värld utan far och mor, inga
syskon, inte någon som var som honom själv.
Gud hade endast en möjlighet att kunna
uppleva samma livsglädje som vi människor.
Det var bara genom sina egna tankar och
drömmar, som han kunde se och uppleva
denna glädje. Det var där i Guds drömmar
som alla kärlekens funktioner skapades, i
Guds eget hjärta, där kärleken formades till att
bli som en person för Gud själv. Gud såg att
kärleken var den enda möjliga vägen till evig
livsglädje, för honom själv och alla de
personerna som han ville skapa och ha
omkring sig.
Gud började förverkliga sina drömmar och
visioner genom att skapa en egen Son, då Gud
vid skapelsen av honom överförde sin egen
själ till sin Son. Gud överlämnade därmed till
sin son, en del av sin egen person.
Genom att Gud kunde förenades med sin
egen kärleksvision, blev Kärleken och Gud en
och samma person.
Kärleken skapade och formade en gränslös
kärlek i Guds hjärta. Utan denna gränslösa
kärlek hade Gud saknat förmågan att
genomfört denna sin uppoffring, att vilja ge
bort en del av sin egen person. Man kan säga
att kärlekens sammanslagning med Gud, blir
att kärleken och Gud, görs till en och samma
person, något som ger en förebild av vad en
förening mellan en man och kvinna skall vara.
Alltså en total förening som skall fungera som
en hel person. Kärleken har därför blivit som
en Guds egen hustru, en Moder för hans Son,
en moder som kunde ge Gud en egen Son.
Gud och Jesus upplevde helt säkert en
verklig livsglädje i sin gemenskap med
varandra. Gud var ju inte längre ensam och
Jesus hade en far som gav honom gränslös
kärlek. Hur länge de var tillsammans själva,
innan Gud fortsatte att skapa flera personer, är
omöjligt att förstå och mäta. De levde i en
tidlös värld. Om vi med våra mått av tid skulle
försöka mäta, kanske det skulle bli tusentals
miljarder år.
Jesus hade en önskan i sitt hjärta, en önskan
som även Adam fick i sitt hjärta, att också han
skulle kunna bli lik sin far, sin skapare. Gud
såg denna hans längtan och dröm och visade
honom sin egen dröm om de som väntade på
honom, att även han skulle få en älskad hustru,
en hustru, med samma uppgift som Kärleken
är för Gud själv, en hustru och moder som
också skulle kunna ge honom och hans hustru,
egna barn.
Det är inte omöjligt att Gud redan då
visade för Jesus, hans Hustru och den nya
lyckliga värld, där han själv skulle bli en
konung. Visat honom alla som skall vara med
honom där. Den smyckade Bruden, hans
hustru som skall ge honom så många lyckliga
barn. Gud har nog redan visat upp, både dig
och mig för Jesus, när vi är i den nya värld
som han kommer att skapa åt oss alla.
För att Gud skall kunna skapa denna
framtidsvärld tillsammans med oss, blev Jesus
tvungen att här på jorden vara som en enkel
konduktör, som går vid sidan av sitt tåg, för att
där ta emot biljetterna av oss människor som
vill resa med i hans tåg. Varje människa har
blivit given en biljett av Gud, som är hennes
själ och ande, en biljett som man måste lämna
till konduktören Jesus, när man önskar stiga på
och gå in i tåget, och sedan resa med.
Jesus vill ta emot alla biljetterna. Även de
som är smutsiga, krossade och trasiga av
missbruk och dåliga vanor, fläckade med egna
och andra människors tårar och blod, fulla av
minnen och upplevelser, som människor gör
förtvivlade försök att själva glömma.
Jesus gör inte någon skillnad på någon, utan
hjälper alla lika kärleksfullt upp in i tåget. När
Jesus sedan lämnar tillbaka biljetten till dig,
den som han tidigare har tagit emot, så få Du
se, att det är en helt ny och hel biljett på vilken
Du kan läsa;
46
fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den
heliga anden och tar undan en del av
pengarna du har fått för din jord? Var den
inte din så länge du ägde den, och förfogade
du inte över pengarna när den var såld? Hur
kunde du komma på tanken att göra så? Det
är inte människor du har försökt lura, utan
Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner,
och alla som hörde på greps av stor fruktan.
De yngre männen svepte honom, bar bort
honom och begravde honom. Omkring tre
timmar senare kom hans hustru dit utan att
veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till
henne: ”Säg mig, var det allt ni fick för
jorden?” - ”Ja, det var allt”, svarade hon.
Men då sade Petrus: ”Hur kunde ni komma
överens om att utmana Herrens ande? Du
hör stegen utanför dörren - det är männen
som har begravt din man, och nu skall de
bära bort dig.” I samma ögonblick föll hon
ner framför honom och dog. När de unga
männen kom in, fann de henne död, och de
bar bort henne och begravde henne bredvid
hennes man. Stor fruktan grep hela
församlingen och alla som hörde talas om
denna händelse.
Förmodligen var det så att de båda makarna
var gamla och sjuka och kunde inte klara av
att åstadkomma en tillräcklig inkomst genom
att fortsätta att arbeta som tidigare, att kunna
skapa en inkomst som det gick att leva av.
Båda hade säkerligen varit i kontakt med
några av de personerna som sålt sina
egendomar tidigare och då fått veta att det
ibland blivit utan pengar och då ganska svåra
perioder för dem alla i gruppen.
De båda makarna, var säkert sjuka och
visste att de inte skulle klara av sådana
perioder utan hjälp och mat. De klarade helt
enkelt inte av, att lita på detta system, att
kunna klara sin överlevnad med bara den hjälp
de skulle kunna få på detta sätt. Det var
säkerligen därför som de lade undan en
summa pengar för att klara de svåra
perioderna.
Ingen vet hur sjuk mannen var men det är
helt förståligt, att det blev en alltför stor
påfrestning, när han blir anklagad för att
försöka lura Gud. Ananias blev säkerligen vid
detta tillfälle väldigt förtvivlad, för han hade
inte bara tänkt på sig själv, det var ju också
hans egna älskade hustru, som han inte kunde
tänka sig att mista. Att en sjuk människa vid
Välkommen med på tåget, till en plats där Du
aldrig behöver vara ensam. För Du kommer
nu att vid din sida, ständigt ha en vänlig
konduktör som aldrig sviker dig. En tjänare
som kommer att ge dig allt det Du behöver
under hela resan, ända fram till din resas
slutmål, till en plats där ingen aldrig mer
behöver gråta.
PENNINGEN
Pengar är arbete koncentrerat i ett annat
värdeformat. Har man pengar, att betala någon
med, kan man få en annan människa att arbeta
och uträtta ett arbete, så att man sedan slipper
göra detta arbetet själv. Din inkomst, lönen du
får för din arbetsinsats är alltså ditt egna
utförda arbete men i ett annat koncentrerat
värdeformat, ett format som Du sedan kan
använda som en bytesvara, som en ersättning
till en annan människa som för dig själv har
ett utfört arbete, också för att kunna köpa
saker och ting som man måste ha för att själv
kunna leva vidare. Pengar är alltså inget som
kan skapas ur tomma luften, eller tillverkas av
någon stat eller myndighet, utan tvingas alltid
att innehålla ett verkligt balanserat koncentrat
av arbetsvolym. Detta är ett ofrånkomligt
villkor för alla personer, myndigeter och
ledare i alla länder.
Pengar som innehåller rätt arbetsvolym, är
de enda som kan vara en naturlig handelsvara,
och som då kan användas och fungera i en fri
marknad. Det går inte för någon att skapa
pengar genom stora löften, eller med
nödlögner och skådespel. I bibeltexten nedan
läser vi om några som enligt texten där menas,
att de försökte att lura Gud med sina pengar.
APOSTLAGÄRNINGARNA Kap 5 Vers 1 – 11
En man som hette Ananias sålde
tillsammans med sin hustru Sapfeira en
egendom. Med hustruns vetskap tog han
undan en del av köpesumman och kom och
lade ner resten framför apostlarna. Då sade
Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat
47
en sådan konfrontation blev chockad och fick
ett hjärtstillestånd, är helt säker inte en död
som Guds kärleksfulla Heliga Ande vill och
kan vara orsaken till.
När hans hustru senare fick veta att hennes
make hade dött orsakade detta också en svår
chock för henne så att också hon dog. Hennes
död var helt säkert inte heller den orsakad av
Guds Heliga Ande. Gud straffade ju inte ens
Kain för att han slagit ihjäl sin broder. Han
fick ju ett märke på sin panna för att
människorna då inte skulle döma och döda
honom. Jesus straffade ju inte heller Judas för
att han tagit pengar ur den gemensamma
kassan.
Tråkigt att de författare som skrivit
bibeltexten, har tolkat berättelsen om Ananias
och Sapfeira, så att det verkar som om Guds
Kärleksfulla Livsande skulle vilja straffa oss
människor.
Redan då, för två tusen år sedan, enligt
berättelsen om Ananias och hans hustru,
försökte människorna att skapa en trygghet, i
någon form av kollektiv hjälpfunktion, någon
slags försäkring. Man skulle med sina pengar
kunna köpa en trygg tillvaro innan man blev
gammal, sjuk och svag. Ett system, en
organisation som på ett ändamålsenligt sätt
skulle kunna ge den hjälp och omvårdnad som
då önskades, för att kunna fortsätta att leva ett
rätt så bra liv.
I många av dagens samhällen och länder
har man inrättat flera olika statliga organ som
förvaltar en redan mottagen del, av
människornas erhållna löner. Något som vi
allmänt kallar skatter, som då dras av på lönen
innan den blir utbetald, en avdragen summa
som sedan därefter förvaltas av landets
myndighet.
Våra så kallade skatter är, kan man säga, en
del av vårat eget arbete, som bara blivit sparat
för att ges åt andra, för att de i sin tur, senare
skall kunna ge tillbaka det sparade arbetet i
någon nödvändig form. Den tidigare inbetalda
skatten är på sätt och vis ett påtvingat sparade
av den egna arbetsinsatsen som man senare
kommer att får tillbaka som vård eller annan
hjälp av något slag. En del av detta som man
betalar in i skatt används också som lön till
andra människor i landet, som arbetar med
landets olika samhällsfunktioner. I ett
samhälle måste det finnas människor som
ansvarar för lag och ordning, skolor, sjukvård,
försvar och många olika förmedlingar. Många
viktiga funktioner finns, men som det här tar
allt för stor plats att nämna.
Ananias och hans hustru, var som dom
flesta av oss människor, mycket oroliga för sin
framtid. De litade inte på den presenterade
hjälpfunktionen och de människorna som hade
ansvaret för den. Att Gud kan och vill hjälpa
dem var också något de inte helt kunde lita på.
Hade de litat på Gud och sina medmänniskor i
gruppen, hade de säker inte fattat detta
felaktiga beslut, att i hemlighet behålla en del,
för egna kommande nödbehov. Också, om de
bara i förväg hade varit överens med den
aktuella gruppen, att inte behöva lämna hela
summan, för att de var sjuka, svaga eller led
av något annat, så hade de helt säkert själva
också kunnat levt något längre.
Vi människor är i dag lika mycket människa
som Ananias och hans hustru var då. Vi lever
inte på samma sätt som de, för vår värld är
fylld med mera teknik och samhällsfunktioner
som ger därför mera möjligheter till ett
enklare liv, för dem som då kan och vill
anpassa sig efter de allmänna krav och
lösningar som ges och som i dag finns.
Många människor har i dag, tråkigt nog
olika känslor till sina egna och andras pengar,
som om det vore något nödvändigt ont. Man
vill inte eller kan inte förstå, att det här gäller
värden av en egen utförd arbetsinsats eller
andra människors mödosamma arbetsinsatser.
När man skapar sig en förmögenhet på
något för enkelt eller orätt sätt och då kommer
över mycket pengar, då när den egna
arbetsinsatsen är mycket mindre än andra
människors arbetsmöda för samma inkomst.
Då skapar man på sig en egen skuld till andra,
som man senare på något sätt tvingas att betala
tillbaka.
Pengar är ju egentligen en del av den
personen som har skapat dem, ett eget utfört
arbete, en värdevolym, som för många blivit
en bister och orättvis kamp för att få mat och
husrum. Pengarna är ju en egen arbetsvolym,
ett känslomättat värdeföremål, som man kan
använda för att byta till sig andra människors
hjälp, mat och ägodelar.
Att lägga undan en del av köpesumman för
egendomen, var den allvarliga händelse och
beslut som blev orsaken till en för tidig död
för Ananias och hans hustru. Den egna
gruppens visade besvikelse och deras egna
48
skamkänslor blev säkerligen för stora, något
de inte klarade av. Deras felaktiga handlande
skapade denna allt för stora belastning, en
påfrestning som de inte kunde klara av i sitt
dåliga hälsotillstånd.
Vad är det då som vi människorna i dagens
samhälle kan komma in i, något som kan likna
det som Ananias och hans hustru gjorde?
Detta att man inte ser allvaret och följderna av
sina egna beslut, att tro sig vara smart genom
lögner och vilseledande uppgifter, att ställa sig
utanför det ansvar som vi alla måste ha, för att
vårt samhälle skall kunna ge trygghet, att
samhället skall kunna bli något som vi alla vill
ha. Gör man som Ananias och hans hustru,
lämnar en del av sin inkomst utanför det
gemensamma samhällsansvaret, blir det ju att
man missbrukar ett förväntat ansvar, att vara
ärlig. Man kan säga, att när man inte är med
och betalar för det man senare skall få, utan
låter andra i stället betala för det, skapar man
på sig en skuld till dem som varit ärliga och
betalat.
Många av dem som inte betalar, blir ofta
avslöjade med sin skam och skuld, och då
straffade och tvingade att betala tillbaka det
man undanhållit. Självfallet för den som då
drabbas, en påfrestande upplevelse, något som
knappast kan förlänga livslängden.
Sannolikt är det många som har lyckats
undkomma rättvisan, utan upptäckt, och som
sedan använder det undanhållna för egen del.
Men det undanhållna, är ju en skuld som läggs
till alla de andra skulderna, skulder som man
då tidigare också själv har skapat till många
andra. Allt får man med sig, när man till slut
går genom tunneln, den med den tjusa
öppningen på andra sidan. Där man sedan
kommer att möta alla dem, som man har
obetalda skulder till. Då blir det som Cornelis
sjunger: ”Du får inget med dig dit du går”, så
några pengar att betala med, finns inte
medtagna dit, och då, där på den andra sidan,
är det säkert så att alla pengaskulderna redan
har växlats om till arbete. Så då blir det bara
att försöka arbeta av sig sina skulder. Inte nog
med det, för det kommer ständig ut nya
personer ur tunneln, personer som man också
har lurat och som säger, betala, betala. Det
man då får göra är att fortsätta att arbeta,
arbeta och åter arbeta… om det då räcker med
att bara arbeta av.
Men det är inte alla man lurat. Det kommer
människor från flera olika länder som tackar
för pengarna till maten, då, när man slapp att
dö av svält. De förklarade att pengarna Du gav
till Röda Korset blev mat till oss. Också den
arbetslöse grannen och hans familj som Du
hjälpte när pengarna inte räckte till hyra och
mat, står då också där och tackar dig.
LUCIFER - ADAM
Någon har sagt att en människas liv kan
liknas en fjärils liv, att först vara som en larv i
sin puppa, för att sedan bli en fjäril. Tiden som
en larv i puppan kan liknas med människan
jordeliv och utanför puppan, livet därefter, är
den värld som människan möter efter sin död.
Guds tjänare, personer som vi kallar änglar,
har inte kunnat uppleva detta, för de är redan
födda i den värld som vi människor möter
efter vår död. De har i stället upplevt ett
lyckligt liv tillsammans med Gud, innan vi
och vårt universum blev skapat, och under
denna period upplevt sin lyckliga barn- och
ungdomstid.
Nästan alla personer som blivit födda,
skapta, har en begränsad tidsbild bakåt. Man
kan inte minnas något av det som hände innan
man blivit till. Det är endast två personer som
Gud skapat som inte har denna begränsning.
De personerna är Jesus, Guds egen son och
den Helige Ande, Guds egen livskraft.
Jesus är ju Guds egen själ, personifierad på
ett sätt som endast Gud kan göra, att skapa
någon till att bli en egen fristående person, av
sin egen själ. Därför kan det vara så att Jesus
blivit född in i Guds egen kunskap med den
evighet som varit Guds egen kunskap. En
kunskap som Gud ville lämna, och inte ville
vara kvar i, en värld som saknar trygghet och
kärlek. Därför är det nog så att Jesus inte
heller hade något större intresse av det som
varit.
Den barn- och ungdomstid, en början, som
Jesus upplevde tillsammans med Gud och
personen Guds Heliga Ande, kan mycket väl
vara billioner och åter billioner år, för i den
eviga världen finns det inga tidsvolymer.
Gud och Jesus har tillsammans, bara
kunnat behandla en del av det som Gud
skapat, upplevt och gjort i den del av
evigheten som varit. Allt var omöjligt att gå
igenom, för det är ju så, att den del av
49
evigheten som ligger bakom är ju inte kortare
än den delen som ligger framför. Därför blev
framtiden mera intressant, för där skulle Jesus
själv vara med och visa och uppleva kärlek.
Gud gav säkert redan då Jesus kunskapen om
att han måste lämna sin kropp och den själ han
har, åter till Guds Gamla värld. Att han också
måste göra ett smärtsamt offer, en
dödsupplevelse, att lämna sig själv, göra en
separation som Gud redan har gjort, när han
gav sig själv till flera olika personer.
Gud har säkert innan skapelsen visat Jesus
den jord och det universum som Gud skulle
skapa och ge till honom. En värld som liknade
det eviga universum som Gud själv har varit
en del av. Guds gamla värld är ju ett evigt
universum utan början och slut, där massa,
energi och villkor är förenade i en oändlig
sammankoppling.
Från sin drömvärld visade Gud säkert
också Jesus, alla barnen som han skulle skapa
och ge till honom. De av de barnen som
älskade honom, skulle bli hans egen vackra
smyckade brud, och älskade hustru. De övriga
barnen som Gud givit till honom, skulle bli
Jesus och hans hustrus egna barn. De skulle
tillsammans hämta sina barn, från Guds gamla
värld, för att sedan födas in i Guds nya
drömvärld. Barnen skulle också då, i den nya
världen bli Guds egna älskade barnbarn.
Att Jesus också skulle få egna bröder till
sina tjänare, (änglarna) en nödvändig hjälp
som han behövde, var säkert något som Jesus
också fick reda på innan Gud hade skapat
dem.
Av de änglar som Gud skapade var
troligen Lucifer den förste. Han upplevde
säkert redan från början att han var den som
därför hade mer erfarenhet av tillvaron, än de
som skapades efter honom. Det var säkert så
för honom som det är för oss människor, att
storebror blir den som oftast får bestämma,
vilket kan göra att självkänslan hos en
storebror oftast ökar, allt eftersom. En
storebror får också ett förtroende, en
ledarfunktion, och därmed också ett ansvar för
sina syskon, något som en storebror inte alltid
tänker på.
(Helt säkert är det så att Gud visade Jesus,
innan han skapade Lucifer, att Lucifer hade
en möjlighet att välja mellan Guds drömvärld
eller sin egen. Att han därför kan bli kvar i
Guds gamla värld, om han älskar sin egen
makt och villkorens värld mer än Guds
drömvärld. Gud har säkert visat Jesus allt
vad som skulle hända under Lucifers olika
val. Ett paradis på jorden eller den värld vi i
dag lever i. Jesus har säkert redan då lovat
Gud, att blir det så att Lucifer gör fel val, är
jag villig att offra mitt liv för att kunna få
min smyckade brud och alla barnen, allt det
som Du min älskade Far vill ge mig.)
Adam var ju också, en första person bland
många, och det som är gemensamt för dem
båda är att de fick Gud själv till sin far, en
fadersperson som i alla pojkar och mäns
hjärtan, oftast väcker tankarna, kan jag bli som
honom kommer jag att kunna skapa lycka och
framgång för mig själv och många andra.
Dessa tankar, som män oftast får om sin far,
kan mycket väl vara en av de bidragande
orsakerna till att Lucifer och Adam gjorde sina
felaktiga val. De trodde att de skulle kunna
öka sin egen förmåga och kunna bli mycket
bättre, genom att försöka bli lik Gud. Gud har
själv i sin person, förmågan att drömma och
skapa egna visioner om att bli lik någon. Det
som för Gud blev som en person som kunde
ge honom en lycklig framtid, var kärleken.
Denna Guds egen idol som var ett sätt att leva,
en fullkomlig livsfunktion, där allt skulle
kunna fungera utan villkor. Så det är inte så
underligt att Gud gav samma förmåga, att
kunna drömma, till alla de personerna som han
skulle skapa. Vi, alla övriga personer som
blivit skapade, har också fått denna förmåga
att kunna drömma, precis som Gud själv gör.
Att kunna drömma om någon eller något, kan
ju göra den egna livstillvaron mera
meningsfylld.
När han skapade sina tjänare och
människan till att vara en kopia av sig själv,
såg Gud säkert de kommande felaktiga
besluten, både från Lucifer och Adam.
Guds Önskan, vilja och förhoppning från
början, är säkert att alla de personer som han
skulle skapa, också skulle välja kärleken, göra
samma val som han själv gjorde.
Lucifer var den som gav de första felaktiga
förslagen till sina bröder. Han var ju storebror
och att hans argument och värderingar togs
emot av sina bröder, var kanske för att de
själva var osäkra och saknade kunskap, men
trots denna osäkerhet, ville man visa att man
litade på honom. Att många gav honom sitt
förtroende och ville vara med, gjorde att han
50
inte blev ensam om att fatta de felaktiga
besluten. Detta, att flera av Lucifers bröder
accepterade
hans
drömvisioner
och
önskningar, hjälpte säkert Lucifer att tro på
sina egna önskningar, att hans egna
drömvisioner skulle kunna bli en verklighet.
Lucifers bröder, de som såg upp till honom,
trodde säkert då att Lucifer skulle kunna
fortsätta att vara den han var, en högt uppsatt
person i den himmelska världen. Det berättas
ju om honom att han var en strålande stjärna.
Ingen kunde då förstå att Lucifer skulle kunna
mista sin strålglans och ledande position. Här
blev Lucifer redan då ett exempel på, att när
man sätter all sin tro och sitt förtroende till en
person, en begränsad människa eller ängel, är
detta något som i längden inte kan fungera på
ett helt tillfredställande sätt.
Ett skrämmande exempel är det som
miljontals människor gjorde, att de trodde på
Hitlers förmåga att kunna leda det egna landet,
så att alla då skulle få det mycket bättre. Allt
för många blev lurade på falska grunder, för
ingen kunde i förväg förstå hur det skulle
sluta. Hitler är inte den enda människan som
människor har valt ut till sin ledare, men som
sedan med sin egen begränsning, utan själv
kunnat förstå, tvingat och lurat alla, in i en
förskräcklig livstillvaro.
Det felaktiga beslutet som Adam gjorde har
en annan förankring, en bedräglig påverkan
som han inte själv kunde genomskåda. Det var
Lucifer själv, som genom Eva, skapat en tro,
ett hopp i Adam om att han skulle kunna bli
mera lik Gud. Även Adam hade ju denna
längtan och dröm i sitt hjärta, att försöka bli
mera lik sin far. Adam och Eva älskade säkert
varandra väldigt mycket samtidigt som de
också var väldigt tacksamma mot Gud för allt
det han givit dem. De älskade säkert Gud med
hela sitt hjärta.
När Eva tagit den förbjudna frukten från
trädet och börjat äta av den, gjorde hon detta
med en kärleksfull önskan om att kunna hjälpa
Adam att bli mera lik Gud. Det är inte
omöjligt, att Lucifer talat om för henne hur
hon skulle göra för att hjälpa Adam. Ormen
hade ju varit så snäll och hjälpsam mot henne.
Hon saknade säkert förmågan att kunna förstå
att han ville lura henne och Adam.
Adam hade genom Eva fått reda på att de
inte skulle dö om de åt av frukterna på
kunskapens träd. De hade ju också livets träd
där i paradiset och vad ormen sagt om det
trädets möjligheter, står det inte skrivet något
om. Han har säkerligen också använt det som
argument för att lyckas med sitt svekfulla
uppsåt.
Det som frukterna på kunskapens träd
skulle ge var en kunskap om vad som var gott
eller ont, en kunskap som Gud hade. En
förmåga, med vilken man skulle kunna
åstadkomma något värdefullt, förmågan att
kunna välja mellan det som var bra eller
dåligt.
(Här kan inom parantes nämnas, att alla
Guds fallna tjänare redan då av Lucifer fått
kunskap om, att om han lyckades med sitt
uppsåt så skulle alla kunna överta många
människors förlorade själar och få dem till
sina egna följeslagare. De skulle inte behöva
bli själva, för var och en skulle kunna med
en egen arbetsinsats, fånga en persons själ,
som sedan för alltid skulle bli en värdefull
följeslagare i den kommande eviga tillvaron.
På grund av detta har människan, från hela
den andliga världen blivit given kunskap och
känslor, för att sedan utan att själv alltid helt
kunnat förstå, att välja rätt mellan det som är
bra eller dåligt. Genom den onda
andevärldens påverkan, skapas på detta sätt
en begränsad förmåga för människan, att
kunna välja mellan Guds egen kärleksfulla
drömvärld och logikens och villkorens kalla
värld. Vi är med detta alla lika Gud men med
den skillnaden att vi är begräsande av vår
egen persons upplevelser och kan inte nå
utanför egen kunskap och egna erfarenheter,
att vi inte alltid med denna begränsning kan
fatta egna rätta beslut. Människan har alltså
samma grundmöjligheter som Gud själv har,
att själv kunna välja mellan kärlekens
drömvärld eller villkorens värld, den som
Gud själv beslutat att lämna. Alltså, mellan
det som man själv har prövat på och det som
man planerar att göra.
Man kan i detta sammanhang säga att
våra jordiska hjärnor har en funktion som
liknar en portvakts eller en VD. En funktion
som bevakar och registrerar det egna livets
upplevelser allt som passerar utifrån eller
inifrån människans själ, men med en viss
minnesbegränsning. Man kan med hjälp av
minnet hämta, med en viss begränsning,
olika saker från olika håll, när behovet
finnes för ta emot inåt eller förmedla något
51
Man kan fråga sig, visste Gud vad han
gjorde när han skapade Lucifer, Adam och alla
oss andra. Trots dessa första problem gjorde
han det ändå. Det var kanske så, att han såg att
det var den enda möjligheten för honom, att
kunna dela med sig av den lyckan som han
själv kunde uppleva. Därför ville han att så
många som möjligt skulle bli som honom själv
och kunna uppleva denna eviga lycka. Det var
ju inte bara Lucifer och Adam som han skulle
skapa.
Kärlek var grunden till och villkoren för att
denna lyckliga drömvärld skulle kunna bli till.
Detta gjorde att Gud förenade sig med
kärleken, på ett sådant sätt, att han själv också
blev kärleken. När han sedan såg möjligheten,
att med hjälp av sin egen kärlek kunna dela
med sig av sin lycka och glädje, till andra
personer som kunde bli och vara som honom
själv, blev denna längtan som han hade i sitt
hjärta så stor, att den gjorde att han beslutade
sig för att skapa oss alla och vårt universum.
Gud var säkert medveten om att den första
tjänaren/ängeln som han skapade, skulle välja
honom själv till sin förebild. Att han skulle
försöka bli som Gud själv, för Gud var ju hans
far. Gud försökte att undvika detta genom att
ge Lucifer allt han kunde ge honom. Har
säkert givit Lucifer en mycket stor kunskap, så
stor som det var möjligt för Lucifer att kunna
ta emot och förstå, alltså, med sin egen vilja
och önskan, att kunna ta emot och förstå, men
trots detta gjorde Lucifer ändå fel val, varför,
är omöjligt att förstå, helt säkert för honom
själv och alla oss andra. Gud själv gjorde ju ett
värdefullt val. Vi människor gör ju också
felaktiga val och tror att man skall kunna
hjälpa andra och sig själv, till ett bättre liv.
Adolf Hitler hade inte heller förmågan att
kunna förstå att hans drömmar och livsmål
skulle få betalas med femtio millioners
människors oskyldiga liv, där människorna
tvingades till att döda varandra. Men Adolf
var säkert påverkat av Lucifer och hans
bröder, med en given viljeförmåga att göra
alla sina djävulska val. Därför kan man inte
lägga hela skulden på människor eller någon
enskild människa, för allt det lidande hon kan
skapa för sig själv och andra.
Vi människor, ”jag själv ensam”, gör våra
egna beslut, för jag själv gör ju alltid som jag
vill, för det är jag själv som bestämmer över
mig själv. För våra val och beslut grundar sig
utåt. Alltså en förmåga att kunna förmedla åt
olika håll, med hjälp av det som
”Portvakten” har i sitt eget minne. Trots
portvaktens egna minnesbegränsningar så är
det bara portvakten som äger den fria viljan
att kunna välja. Fatta egna beslut som sedan
människan själv får ta fullt ansvar för. Att
välja en gemenskap med Gud och hans son
Jesus, eller ett liv utanför den gemenskapen,
vilket är en mycket viktig fråga.
Portvakten (människans kropp) blir kvar
på jorden när människan dör. Nästa tillfälle
att kunna fritt välja blir efter den yttersta
dagen, då alla döda skall få tillbaka sina
förlorade
kroppar,
med
sin
portvaktsfunktion. Därefter blir människan
åter given förmågan att fritt kunna välja om
hon är beredd att dö ännu en gång, och då
med detta lämna kvar sin kropp och själ, för
att därefter kunna, med sin egen Ande flytta
in i Guds nyskapade värld. Alltså, man blir
tvingad att uppleva något som vi felaktigt
kallar ”skärselden”, då när man ännu en
gång måste dö och lämna sin egen kropp och
själ.
Hade Lucifer valt kärlekens värld hade vi
alla i dag levt i det paradis som Gud skapat åt
Adam och Eva. Det är en oförklarlig
händelse, varför Lucifer valde fel och då
också frågan varför många människor också
kan som Lucifer, välja fel. Kanske är det så
att många av oss saknar kunskap om eller
förmåga att kunna förstå, att det är av kärlek
som Gud har offrat sin egen Son till oss
människor, för att vi då genom honom,
endast kan bli givna den möjligheten, att
kunna gå med honom in i Guds egen
Drömvärld, utan att behöva uppleva
”skärselden”, att till sist ändå, tvingas att
mista sin egen kropp och själ för evigt, för
kunna flytta med in i Guds nya Paradis)
Adam hade säkert en önskan om att kunna
göra något som är bra för Eva, för Gud och sig
själv. Viljan att bli mera lik Gud hade säkert
förstärkts hos honom med den påverkan som
Lucifer hade kunnat förmedla till honom
genom Eva. Så när Eva gav honom frukten så
åt han av den. Hans önskan var säkert att han
ville gör något bra för Eva och då också göra
Gud glad när han såg att Adam var beredd att
offra sitt liv, för att kunna göra något
värdefullt för honom och Eva.
52
oftast på det man själv tror, grundande på de
egna kunskaperna och erfarenheterna. Men
även här kan valen vara påverkad på olika sätt,
då av den onda andevärlden. Man saknar själv
möjligheten att förstå, och därför blir det fel
beslut. Men däremot, om man lägger sitt liv i
Guds hand, kan Guds tjänare hjälpa oss med
att välja rätt, att Guds tjänare på många
kärleksfulla sätt kan påverka oss människor att
göra de rätta valen, att också då samtidigt kan
ge förmågan till oss att kunna skapa en varm
och vänlig tillvaro, tillsammans med alla
andra människor.
Om nu vår egen själ, är en egen person, så
är vi ju lika Gud som kunde ge bort sin egen
själ till sin son Jesus. Har Gud skapat oss lika
sig själv så borde även vi ha en möjlighet att
lämna den egna själen och fortfarande också
vara jag själv som en annan person.
När får då människan sin själ och varifrån
kommer den och när lämnar den människan?
Vid dödsögonblicket, har man uppmätt en
viktminskning på 22 gram, som då bevisar att
det är något som lämnar människan som då
säkerligen är människan själ och ande.
Människan själ blir troligen skapad
jämsides med hjärnans utveckling. Så fort
människan kan känna och uppleva sig själv,
finns själen med. Den skapas troligen som en
person i änglarnas värld, i samband med
människans utveckling och då också med
byggelement som kommer från den värld som
Guds tjänare lever i, en för oss osynlig värld.
Själen skapas till att vara en person som liknar
Guds tjänare men är ändå helt bunden till att
endast kunna se och uppleva det som en
människa kan vara med om. Själen kan också
göra sina egna beslut men som människan då
uppfattar
som
sina
egna.
Själens
minnesförmåga är tydligen total, kan alltså
minnas allt det människan har upplevt i hela
sitt liv. Man kan säga att själen är en person
som Gud givit till henne som också samtidigt
blir den personens egna universum, ett
universum som människan själv skapar, under
sitt liv, med sin egen vilja och som i samband
med detta, upplevs som mitt egna liv. Själen är
fortfarande den personen som människan är,
också när hon dör, och fortsätter sedan att vara
”jag själv ensam”, men då i en annan värld.
Om det blir så att man tvingas dö, en gång
till i Guds gamla värld och där då måste lämna
kvar sin egen själ. När man har lämnat sin
egen själ och fortsätter sitt liv, i sin egen
Ande, upplever man, att man fortfarande är
sitt eget verkliga ”jag är”, som då efter den
andra döden har blivit född in i en annan ljus
och varm värld, men då med en ny kropp och
själ. Förstår då, att man är i det eviga paradis
som man alltid har drömt om och längtat efter,
att man där också är tillsammans med släkt
och vänner för evigt, utan att behöva sakna sin
lämnade själ, kropp och jordelivet.
(Människans egen Ande, är den kärlekens
värld, den egna drömvärlden som man alltid
har haft inom sig, den som man ibland har
drömts sig bort till.)
Att dö en gång till, i en värld utan tid och
kärlek är helt säkert en mycket svår
upplevelse, något som ingen kan beskriva.
Den egna själen som då lämnats där, är ju
fortfarande jag själv, min egen person och då
fortfarande ”jag själv ensam”, men kvar i den
värld som människans egen Ande har lämnat,
alltså, lever kvar där men utan sitt eget
hjärta/Ande. Det är ju människans hjärta som
skapar kärlek och värme, som gör att vi älskar
varandra och inte alltid är kalla och logiska.
Själen som lämnas kvar, är ju på grund av
detta en person utan hjärta, alltså utan
människoandens kärlek och drömmar, och
upplever sig själv som någon som bara finns
till, endast existerar och får stå där och höra på
de andra själarnas förtvivlade rop till Jesus,
Guds kvarlämnade skuldbelastade själ. Hjälp
oss, skaffa rättvisa, för oss, vi har inte själva
velat bli skapta till personer, för att sedan bli
tvingade att stå här. Straffa dem som hindrat
oss på så många olika sätt, att nå Guds
drömvärld. Lucifer och hans bröder har aldrig
gjort några försök att hjälpa oss att få kontakt
med Gud, än mindre talat om hur man skulle
göra för att vi skulle få komma med till Guds
drömvärld. Vi har ju alla under vårt jordeliv
blivit lurade av Lucifer och hans bröder, till att
hämnas, döda och hata varandra, och det är
han som bär hela skulden till att vi alla står
här. Hade inte Lucifer lurat många av sina
bröder att älska villkorens värld, en lögn, som
lurat dem att tro, att det bara var att ta för sig.
Det var ju bara en egen makt som Lucifer ville
ha och trodde att han själv skulle kunna bli
mera mäktig än Gud, och själv skulle kunna
bli en gud. Låt honom betala för allt som blivit
fel. Hade han varit villig att ta emot Guds
Önskan, hade du Guds förlorade själ och vi
53
andra i dag fått vara tillsammans med vår Gud
i hans eviga paradis.
(Gud har trots det att hans tjänare svikit
honom ordnat det så att de personerna som är
kvar i Guds gamla värld ändå kan få en
möjlighet att kunna leva tillsammans där.
Guds egen själ, med oändlig kunskap, kommer
med sin totala makt och kunskap, att vara en
domare som skapar rättvisa domar. Antalet
konflikter kommer troligen att bli många. Då
kommer alla också att få det man förtjänar,
för allt det man har sått, blir man då tvingad
att skörda.)
Om det nu är så att Du tänker och känner
så, är det tankar och känslor som Gud själv en
gång också haft, men han klarade av att
avsluta sitt liv eller kanske det är mera rätt att
säga, ge bort sitt eget liv till oss. Gud hade
kunnat stanna kvar i sin drömvärld, i sin egen
värld där alla alltid var lyckliga. Den värld
Gud levde i på dagarna, var inte som den egna
drömvärlden, för dagarna i denna hans eviga
värld, är och har alltid varit, en kall och logisk
värld där allt är byggt på villkor. Glädje och
lycka fanns endast i Guds drömmar, för där
det fanns många, många som levde och var
som honom själv. I Guds drömvärld är alla
villkor och lagar ersatta med kärlek, för kärlek
kan aldrig bli någon lag eller vara ett villkor,
för kärlek är alltid kärlek vad som än händer.
Gud gav, eller man kan säga, offrade sin
själ till sin Son, som han skapade till en
person lik sig själv, en Son som senare
dödades.
Sin egna fysiska kraft offrade han också,
och skapade den till en person, som vi kallar
Guds Heliga Ande, en person med egen vilja,
men som också är en del i Gud själv. En
person som inte ser ut som oss, utan beskrivs
som en flammande låga.
Av sin egen eviga kropp, en kropp lik våra
kroppar, som sammanbinder själ och hjärta,
skapade han till många olika personer som i
dag är hans tjänare, vilka vi kallar änglar.
Personer, kan man säga, med uppgiften att
vara Guds egna händer, sammanbunden med
hans egen kropp. Händer som har används av
Gud, vid skapandet av vårt universum, också
att vara en kontaktförmedlande kroppsdel
mellan oss människor och Gud själv. Gud vill
ju kunna röra vid oss, för vi är ju hans egna
barn.
Människans Ande, var finns den med i detta
sammanhang, där Gud gav bort sig själv. I
bibeln står det att han överlämnade eller
offrade sin Livsande till människan, när han
hade skapat människan av vår materia.
Människans förlorade själ
och räddade Ande!
Någon har sjungit ”Är det konstigt om man
längtar bort nån gång?" – För många en
viktig fråga som man har ställt till sig själv
och andra, detta, varför man längtar och
hoppas, och vad är det som gör att man vill
hoppas och hur väljer man det man vill hoppas
på eller till. Det kan vara en livekonsär, festen
med glada vänner där man kan skåla och vara
glad. Kanske uppleva en stund i drogernas
värld, där man verkligen kan komma bort från
verkligheten. Trotts alla dessa glada tillfällen
orkar man ändå inte med all sin oro, sin
ensamhet och därtill alla sina besvikelser, så
man tröttnar till slut och beslutar sig för att på
något sätt försöka ändra, lämna eller avsluta
sitt värdelösa liv. Man orkar helt enkelt inte
med att leva kvar i denna orättvisa och
meningslösa värld.
FÖRSTA KRÖNIKEBOKEN Kap 29
28. Och han dog i en god ålder, mätt på att
leva och mätt på rikedom och ära. Och hans
son Salomo blev kung efter honom.
(Detta går att läsa i bibeln om hur konung
David upplevde avslutningen på sitt liv. Han
hade fått nog av att leva i vår värld, en värld
som är helt fylld av villkor. Säkert var han
lite lik Gud själv, med andra ord, en
drömmare som drömde om något bättre, med
ett hopp om att där bortom bergen, ovan
molnen finns det säkert ett annat bättre
land.)
FÖRSTA MOSEBOKEN Kap 2
Vers 7. Och Herren Gud danade människan
av stoft från jorden och inblåste Livsande i
hennes näsa, och så blev människan en
levande varelse.
Här gav Gud, vad man kan förstå, en del av
sig själv till människan. I detta sammanhang
kallades människans Ande för Guds Livsande.
54
Det var alltså en del av Guds egen person som
han gav till människan. Något som han också i
fortsättningen ger eller har gett, till alla
människor som har blivit födda och som skall
födas, för att leva ett liv på denna vår jord.
Guds drömmar, i sin eviga tillvaro, var de
lyckligaste och värdefullaste stunderna, i Guds
kalla evighet. Det var där han kunde uppleva
obeskrivlig glädje och lycka genom att kunna
vara tillsammans med alla sina barn, som var
där. Alla var ju en del av honom själv
samtidigt som varje person var en egen person
med lyckliga upplevelser och en egen fri vilja.
De personerna som Gud upplevde där som
enskilda personer var Du och jag. Det var dig
och mig som Gud såg innan han påbörjade sin
skapelse, och det är just till oss, dig och mig
som han har gett just den andeperson som han
tidigare upplevde som dig eller mig i sina
drömmar.
(Här bör tilläggas att både Du och jag har en
person inom oss, en drömperson som är en
del av Gud själv. En person som Gud i sina
drömmar sett och nu önskar att få tillbaka, i
den evighet vi alla har framför oss. Gud
längtar, med en fars kärlek, att åter få träffa
sitt älskade barn, i den verkliga värld, som
han kommer att skapa. Du och jag är i dag,
redan här i vårt jordeliv, sammanlänkad med
honom på ett sätt som ingen kan förstå, bara
något som vi kan känna, att det är nog så.)
Det var kärleken till alla personerna i Guds
egna drömmar som gjorde att Gud beslutade
sig för att skapa vår himmel och jord och offra
sig själv för att denna dröm skulle kunna bli
en verklighet. För Gud själv blev det ett
mycket stort offer, för han blev tvungen att
offra sin egen själ för att kunna vara
tillsammans med alla sina egna barn, precis så
som han såg dem i sina drömmar.
Alla Guds barn som har levt och lever här
på jorden, har inte fått veta vad man skall göra
för att finna vägen till Guds drömvärd, att bli
en kristen. Många har inte förstått vad det är
för något. Ett stort antal har valt att inte gå
denna avskiljda väg, för att slippa uppleva en
viss skamkänsla och känna sig obetydlig, när
man då också samtidigt ser sig gå miste om
många nöjen och njutningar, mycket av det
som man kan vara med om i denna världen.
Gud var tvingad att i sin själ uppleva och
minnas all ondska och misslyckande som hans
tjänare och barn gör, för allt som Gud har varit
med om fanns ju där med i hans egen själ,
precis så som det är för oss, att allt det vi
upplever i våra liv finns ju kvar i våra själar
för evigt. Därför blev Gud tvungen att offra
sin egen själ, som blev hans egen Son Jesus,
för att slippa få med sig kunskapen om alla
sina barns misslyckanden. Jesus fick därför,
som en egen person uppleva att dö, och
därmed bli ett redskap för Gud, att han på så
sätt att Gud skulle kunna lämna sin egen själ
kvar i den eviga värld som han skulle lämna.
Denna Guds lämnade själ har därför av dem
som tror blivit kallad ”Glömskans hav”. Guds
egen själ, är efter detta, den personen som
Jesus varit tidigare, men utan hjärta. Alltså
blivit personen Guds egen oskyldiga förlorade
själ, och som i dag helt oskyldig, bär på alla
människors synd och misslyckanden.
Denna händelse, att Jesus tvingades att dö,
ger en kunskap om vad människans Ande är
och vad den kan användas till. Den är en bro
för Gud, att han med hjälp av denna bro, skall
kunna få med sig alla sina skapade barn, in i
sin kommande nyskapade drömvärld.
När Jesus hängde där på sitt kors med
törnekronan brutalt nedtryckt på sitt huvud,
när taggarna höll kronan kvar på vår älskade
Konungs huvud, då, när han inte längre orkade
hålla upp sitt huvud. Då han kände och förstod
att nu har jag blivit lämnad ensam kvar, i den
kalla värld som Gud lämnat. Då gjorde Jesus
sitt sista egna beslut i sin egen själ, den han nu
skulle lämna, han ropade: ”Fader i dina händer
lägger jag min Ande.” När Jesus hade sagt
detta, var han död.
Denna upplevelse, som Jesus då gjorde,
blir en dödsupplevelse, som många människor
också tvingas uppleva efter sin första egna död
här på vår jord. Man måste då för att kunna
komma med in i Guds nya värld, uppleva
denna andra död. Har man inte här i sitt
jordeliv mött och överlämnat sig själv, till
Guds Son Jesus, på samma sätt som Gud har
överlämnat sig själv till oss, kan man endast
nå himmelen genom att dö en gång till. Gud
har ju själv upplevt denna andra död, när han
offrade sin Själ, sin Kraft och kropp till oss
människor för att kunna skapa vår värld, för
att vi alla skall kunna födas här och sedan
kunna förenas med honom för evigt.
När man har upplevt sin andra död, när
man har lämnat sin själ, som Jesus gjorde, då
är man fortfarande den man är i sin egen
55
andeperson. Jag är fortfarande jag själv, en
levande person bland många, många andra, i
en ljus och lycklig värld. Äntligen vet man, nu
är jag hemma för evigt, i min drömvärld
bortom droger, gator och betong, då vet jag,
att här i min lyckliga drömvärld skall jag få
leva för evigt.
När man har lämnat sin egen själ kommer
kanske frågan, vad är det som händer med min
kropp och själ den jag lämnar kvar i Guds
gamla värld efter min egen andra död. Den
egna själen och kroppen har ju fortfarande ett
evigt liv och kan inte dö. Den blir troligen en
följeslagare eller tjänare, lika kall och död som
de fallna Guds tjänare själva är, en död person
som är given till en eller flera av de änglar
som svikit Gud. Dessa personer har ju betjänat
och hjälpt oss människor, under våra jordeliv,
men som då har hjälpt till med endast en egen
målsättning, att kunna få överta människans
själ, när den kommer att lämnas kvar i Guds
gamla värld. Här bör man tänka på, att dessa
Guds tjänare saknar det vi människor har,
nämligen ett hjärta, för de har lämnat
kärleken. Det enda vinst som är kvar för dem
att kunna vinna något, är människornas
förlorade själar.
Guds tjänare, de som har svikit Gud arbetar
för att kunna överta människors själar genom
att betjänat människan i sitt jordeliv med att
kunna ge, tankar, känslor och upplevelser.
Detta gör att vissa människor, då av dessa
Guds fallna tjänare, blir manipulerade till att
tro att det är en övermäktig Gud, som själv är
med dem, och att deras egna goda gärningar
kan öppna vägen till Guds himmel. Detta när
man full av hat bestraffar eller kanske dödar
dem som inte vill tro på deras egen Gud,
Gudar eller också Heliga Personer. Alltså,
bara därför att de inte vill tro på egna Gudar,
dömer man oskyldiga människor, som bara
råkar ha en annan kultur eller religion.
Vid tillfällen, när människor helt blint tror
sig betjäna Gud eller Gudar, ges det många
möjligheter för Guds fallna tjänare att hjälpa
till med oförklarliga händelser. Man låter
människan vara med om övernaturliga
upplevelser, som skapar tankar och känslor,
om att det verkligen är Gud eller Gudarna
själva som är med och hjälper till, att man då i
sanning betjänar dem och att det är just därför
man får denna nödvändiga hjälp för att göra
det som de vill.
Det kan också bli så, att man av dessa Guds
fallna tjänare får en inre övertygelse om, att
man genom sitt goda, hjälpsamma och
förståndiga liv, känner sig helt säker på att det
räcker med att vara en god och ärlig människa,
för att kunna komma in i Guds himmel.
Om det nu vore så att människan inte ska
förändras utan få med sig allt det hon har i sin
själ till himmelen, utan att behöva uppleva en
pånyttfödelse och förvandling, blir ju inte den
himmelska tillvaron bättre än den tillvaron
som vi har här på vår jord. Detta är verkligen
något Du bör tänka på.
Det är viktigt att förstå att det måste
skapas en förvandling av själen redan här i
jordelivet, en pånyttfödelse, där människan
lämnar sig själv och allt det som hör till denna
vår värld, och sedan upplever att på något sätt
födas in i en ny livsvärdig tillvaro. Ett helt nytt
liv, där man inom sig känner en stor kärlek till
Gud, alla människorna och vet att Jesus finns
och samtidigt längtar efter att få komma hem
till Guds himmel. Man måste lämna sin biljett
till konduktören, något jag skrivit om i kapitlet
Livsglädje, och bli en resenär på tåget. Om
man inte kommer med i det tåget så blir man
ju tvungen att dö en gång till, att gå en helt
onödig och smärtsam omväg till Guds Nya
Paradis.
När hat, våld och grymhet finns med i våra
egna gärningar, borde det inte vara omöjligt
att förstå att det inte är en god Gud, som
hjälper till med sin kärlek. Däremot när man
vill göra kärleksfulla och goda gärningar, kan
det vara svårt att förstå att den stora
oförklarliga oron man kan ha för dem man
älskar, inte alltid bara kommer från Gud.
Tråkigt nog kan även en präst eller en religiös
ledare bli påverkad av Guds fallna tjänare, när
all den givna oron känns som om den kommer
från Gud, men kan också komma från det egna
hjärtat. Utan att kunna förstå det, tror man att
det är Gud som talar genom ens egen Ande,
men så är det inte alltid. Redan på Hesekiels
tid, hände det att människor trodde sig vara
Guds tjänare, men lurade sig själva med att
bara lyssna på sin egen Ande, utan att förstå,
att det inte bara var Guds vilja.
HESEKIEL Kap 13
Vers 3. Så säger Herren, Herren: Ve er, ni
dåraktiga profeter, som följer er egen ande
och syner som ni inte har sett!
56
Varje människa som blivit född in i denna
vår värld är given en egen Ande, en del av
Gud själv. Detta gör det möjligt, att man kan
tro, när man lyssnar på sitt hjärtas kärleksfulla
tankar, att det då alltid är något som Gud
önskar och vill. Men här är det viktigt att
försöka förstå, om man verkligen söker
trygghet i sin egen Ande eller i Guds stora
Nåd och kärlek. Att det man verkligen älskar
och tror på, att det endast blir den trygghet
man finner och upplever i Guds stora nåd och
kärlek.
När man under en lång period, helhjärtat har
tjänat Gud och sett att det egna arbetet har
skapat en Gudsgemenskap för många
människor, blir man trygg i sitt hjärta, ganska
säker på att man är i Guds vilja och tjänar Gud
på det sätt som han vill, för att Gud skall
kunna hjälpa och välsigna människor. Det är
helt naturligt att det kan skapas en stor oro för
Guds verk, när någon eller flera andra, på ett
annorlunda sätt, för fram ett Gudstjänande i en
form och atmosfär, som inte helt stämmer med
den man själv alltid har upplevt vara den rätta.
Det är just här, vid dessa händelser, som Guds
fallna tjänare kan skapa en extra stor oro, allt
för stor, som skapar en stor misstänksamhet,
för denna främmande verksamhetsform. När
man sedan helhjärtat försöker rätta till, denna
som man då tror helt felaktiga verksamhet,
uppstår det svåra konflikter som gör att de
som tror, ofta delar upp sig i olika grupper.
När man lever i och med dessa
svårhanterliga känslostämningar, blir det allt
för mödosamt att kunna förstå att man också
då, kan lita på Guds gränslösa kärlek, i stället
för att lyssna på sin egen Ande. Man saknar då
förmågan att kunna förstå, att det är frågan om
en allt för stor oro och nöd, för verksamhet
och vänner. Man tror helt barnsligt, att allt är
Guds Ande som talar genom sitt eget upprörda
hjärta, när man så helhjärtat vill tjäna Gud.
En människa kan förlora sin kropp och själ
men vad hände med Jesus kropp och själ efter
hans död på korset. Födelsen av honom var ju
något som vi kallar en jungfrufödsel. Maria
hade ju inte haft någon man så den naturliga
funktionen, för att människa skall kunna bli
till, måste ha blivit löst på ett övernaturligt sätt
genom en gen/cell eller något annat, som
ingen kan förklara. Den personen som Jesus
var i himmelen, blev på något sätt också en del
i han människokropp, när han levde och
vandrade omkring här på vår jord.
När Jesus dog på sitt kors var denna
himmelska person en del av honom, en person
som han lämnade kvar där, en levande
bedrövad delperson av Gud själv, som då blev
lämnad i en värld helt utanför Guds
himmelska
tillvaro.
Denne
döde
Jesuspersonen, var inte längre samma person
som förut. Han var nu en cynisk person, utan
kärlek, utan både hjärta och Guds kärleksfulla
Livsande, som genom denna händelse blivit
tvingad att bygga hela sin egen tillvaro på bara
kalla villkor. Den värld Guds förlorade själ
tidigare hade bakom sig, innan Gud skapade
sin själ till sin son Jesus, är en evig värld helt
styrd och byggd av kalla villkor. Men nu var
Jesus Guds övergivna själ, en person som har
levt innan Jesus blev till Guds egen Son och
innan alla änglarna blev skapta i Guds gamla
värld. Guds förlorade själ upplevde nu att allt
det onda, allt elände som Lucifer, hans tjänare
och vi människor var skuld till, blivit en svår
börda för honom själv, något som han blivit
tvingad att bära, något han själv inte borde
straffas för. Det han fått med sig och bar på
var allt det onda som människor och Guds
fallna tjänare hade skapat in på denna vår jord.
Guds svikna tjänare har alltid kunnat se
och förstå följderna av sina egna gärningar. De
har hela tiden varit medvetna om att den
stunden kommer när man blir tvungen att bära
ansvaret för allt det man har gjort.
Guds förlorade själ, har alltjämt samma
kunskap och makt, som Gud hade med sin själ
tidigare, för han är ju fortfarande samma Gud
men utan sitt hjärta, alltså, är som Jesus var i
himmelen men inte längre besjälad med Guds
hjärta. Guds förlorade själ finns inte i vår
himmel utan är i den värld som vår Gud,
Kärlekens Gud kommer att lämna. Därför
kommer säkert Guds förlorade själ, att efter
domens dag lämna över allt det han blivit
tvingad att bära, då till var och en som har
skapat denna hans plågsamma börda. Alla
känner säkert till att det kommer att bli så,
vilket är orsaken till att man gör allt man kan,
för att skapa egna vänner, som kan var till
hjälp när den stunden är inne, i den kommande
eviga tillvaron. Det är denna skräck och
fruktan, för allt det som skall komma, som
driver dessa Guds fallna tjänare att ibland vara
våra vänliga skyddsänglar, som hjälper oss vid
57
vissa tillfällen på olika övernaturliga sätt. Så
det är inte av kärlek, som dessa änglar hjälper
oss människor, utan de vill endast bli vänner
till våra själar.
I bibeltexten nedan berättas det någon om
den fruktan som den fallna andevärldens
personer har för Guds själ, en person som
också var en del i Jesus egen person, innan
han dog på korset.
EVANGELIET ENLIGT MATTEUS
Kap 8 Vers 28 - 32
28. När han kom över till Gadaras område,
kom två besatta emot honom från gravarna.
De var så våldsamma att ingen kunde ta sig
fram den vägen.
29. Och de ropade: ”Vad har du med oss att
göra, Guds son? Har du kommit hit för att
plåga oss i förtid?”
30. Ett gott stycke därifrån gick en stor
svinhjord och betade.
31. Demonerna bad honom: ”Om du driver
ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.”
32. Han svarade: ”Ge er i väg!” Då for
demonerna ut ur männen och över till
svinen, och hela hjorden rusade utför
branten ner i sjön och omkom i vattnet.
världen, en vinst som den människan sedan
kanske får betala med sin egen själ.)
Många tillfällen finns för den onda
andevärldens personer att bli vänner med våra
själar. Musikupplevelser, dans, fester, droger
och många andra roliga tillfällen där
människan försöker bjuda på sig själv och
vara glad, är tillfällen då dessa Guds fallna
tjänare inte är sena att hjälpa till med att ge
mera glädje. De kan också hjälpa till med att
skapa berömmelse och ära i en människas liv
genom att lägga in extra arbetsglädje i
människans själ, när man tycker att man gjort
allt man kan. En given glädje och lycka som
tråkigt nog, är något som människans egen
Ande, inte helt kan vara med och uppleva,
vilket gör att man tänker att livet är
meningslöst, att den glädje man verkligen vill
uppleva, bara blir något, kan man säga, som
man bara känner och upplever i sitt eget
ansikte.
JOHANNES FÖRSTA BREV
Kap 2 Vers 15 – 17
15. Älska inte världen och det som finns i
världen. Om någon älskar världen, finns inte
Faderns kärlek i honom.
16. Ty det som finns i världen, vad kroppen
begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden
skryter med, det kommer inte från Fadern
utan från världen.
17. Och världen förgår med sina lockelser,
men den som gör Guds vilja består för evigt.
(Demonerna och den onda andevärlden
visste redan då att Jesus skulle återkomma
och vara den mannen, som har en mantel
doppad i blod, ridande på en vit häst och då
skulle komma för att döma dem alla. Att
Jesus sedan lät dem gå över till svinjorden
berodde troligen på att Gud är bedrövad över
att en del av de personerna han skapat inte
klarat av att välja och ta emot det han ville ge
dem. Många av de personerna som han
skapat blir ju tvingade att leva i en
kommande evighet utanför Guds nyskapade
värld. Kanske också de har blivit lurade som
Adam och Eva. Alla kommer att få en total
rättvis dom och hjälp av personen Guds egen
förlorade själ, mannen på den vita hästen,
när tiden är inne för denna deras plåga och
dom. Tilläggas kan också att dessa så kallade
demoner, här på jorden också har makt över
djur. Här tvingade de ju alla svinen att störta
sig utför branten ner i sjön. Tydligen kan
denna andliga världs personer styra djurs
handlingar och beteenden. Som ett exempel
kan här nämnas, att de också säkert kan
hjälpa en naturfotograf, att han med sina
fina filmer och foton, klarat av att vinna hela
JOHANNES FÖRSTA BREV
Kap 5 Vers 18 - 19
18. Vi vet att de som är födda av Gud inte
syndar. Han som föddes av Gud bevarar dem
och den Onde kan inte röra dem.
19. Vi vet att vi är från Gud och att hela
världen ligger i den Ondes våld.
(Observera orden ovan, att hela världen
ligger i den Ondes våld. Det är inte så att
Lucifer och hans följeslagare tvingar
människor med våld, att göra det som dessa
ondskans tjänare vill. De gör i stället så att
människorna kan uppleva mycket glädje och
trygghet i sitt liv, som då leder människan
bort från en pånyttfödelse, alltså, vägar bort
från en full gemenskap med Jesus och Guds
Ande. Narkomanen blir given, av ondskans
tjänare, en kärlek till sin kanyl och spruta,
och alkolisten en kärlek till flaskan med
58
glädjedrycken. Människor blir också hjälpta
med att tillfredställa sina kroppars begär,
begär som bara ökar och ökar, ju mer man
blir hjälpt med att tillfredställer dem. Något
som för många blir så ohämmat och
svårhanterligt, att det blir så att man skadar
både sig själv och andra. Man kan inte förstå
att det är ondskans makter som hjälper till
med att skapa, den förmåga man har, att
tillfredställa sina egna starka begär och
lustar. Ondskans tjänare kan också ge liv åt
en stor del av den längtan man har inom sig
efter frihet och lycka. Därför blir man till
följd av detta, också begränsad, av den onda
andevärlden, att bara kunna söka sin frihet
och lycka, med de möjliga ting som denna
vår värld kan ge. Också övernaturliga
upplevelser och ting, som ondskans tjänare
kan
skapa
och
lägga
till
med
berusningseffekter.
Glädjeberusning
i
musikupplevelser, skådespel och glada fester.
Det finns många tillfällen då njutbara
känslomättade upplevelser kan läggas in.
Motsägelsefullt, kan dessa ondskans tjänare
också hjälpa en människa, att bli och vara en
god och kärleksfull människa, att bli nära
nog, en helig person. Att människan kan
lyssna på sin egen ande, är något jag skrivit
om tidigare i detta stycke, om profeter som
följer sin egen ande. Detta att lyssna på sin
egen ande är något som Guds fallna tjänare
också gärna vill hjälpa till med, så att
människan inte söker Gud och Hans Son
Jesus till frälsning, en pånyttfödelse redan
här i sitt jordeliv. Man insövs med en
känslomättad tro, att man genom sina goda
gärningar är redo att möta Gud, och just
därför har förtjänat en plats i Guds himmel.
När människan har lämnat sitt jordeliv och
går omkring bland de eviga hyddorna och
där finner, många många vänner, som hon
skaffat sig genom sitt självförsakande och
hjälpsamma liv, blir människan först där
medveten om, att hon har blivit hjälpt av
ondskans tjänare, att bli och vara en god
människa, och att det var på grund av denna
självgodhet i sitt jordeliv, inte sökte den ende
Sanne Guden, för att uppleva pånyttfödelse
och frälsning. Människan blir där då
tvungen att göra som Jesus gjorde, att dö och
lämna kvar sin kropp och själ. Alltså,
uppleva att död en gång till och då vid detta
tillfälle önska att få lämna sin egen Ande,
lägga den i Jesus händer för att kunna födas
på nytt. Då tvingas att lämna kvar sin kropp
och själ vid de eviga hyddorna. Denna
person, den egna kroppen och själen, förblir
sedan en egen person som fortfarande är
människans kropp och själ, en person som
sedan blir tilldelad Guds fallna tjänare.
Lämnas till dem som gjort allt de kunnat för
att människan skall bli frånlurad sin egen
själ och tvingas gå denna smärtsamma
omväg till Guds nyskapade värld. Människan
hade kunnat gå en mycket enklare väg, till en
evigt lycklig värld, långt ovanför gator och
hus av betong, till en värld där ingen aldrig
mera behöver gråta.)
Dessa Guds fallna tjänare har tidigare,
genom att hjälpa oss människor med
oförklarliga övernaturliga händelser, lyckats
skapa väldigt många olika religioner som då
byggs på människans egna goda gärningar. Ett
uppbyggande och skapande som man också
fortsätter med ännu i dag. Religioner skapas
där man inte blir given det man förtjänar. Man
blir tvingad att offra till Gudar och göra goda
gärningar, för att man skall kunna få lite hjälp
av sin Gud eller sina Gudar. Människorna blir
också i dessa religioner starkt påverkade och
styrda av ondskans andevärld. Blir
känslomässigt övertygade om att den religion
och tro man har, är den enda rätta vägen till
Gud eller Gudarnas paradis. Man blir
övertygad om, att när man genom att spränga
sönder sig själv och offra sitt eget liv, lyckas
döda oskyldiga människor och sina bröder,
med en annan religion, än den egna, att man
genom att döda och offra sig själv, blir en
Guds martyr, och som belöning för detta, få
leva i ett evigt paradis. Detta gör att man
också tror att kristendomen är en falsk
religion, där den egna Guden, Gudarna eller
den egna dyrkade Personen eller ledaren inte
finns, alltså, saknar vilja och förmåga att
hjälpa till. Guds fallna tjänare försöker på
detta sätt att förhindra människor från att bli
och vara kristna, samtidigt som man hetsar
människor att mörda och skada andra
oskyldiga människor. Lyckas Guds fallna
tjänare att lura en människa att hata och döda,
i stället för att ta emot pånyttfödelse och
frälsning, en levande närkontakt med Gud
själv genom hans Son Jesus. Då har denne
Guds fallna tjänare lyckats med sin
målsättning, att genom sin egen djävulska
59
möda, belönas med, att få den eller de
människornas förlorade, kalla och döda själar,
att bli till en egen följeslagare, i den eviga
tillvaron som ligger framför.
Frågan är om människornas förtvivlade
kalla och övergivna själar, kan tillföra Guds
fallna tjänare någon större glädje, möjligen, att
de kan slippa vara ensamma. Eller det kanske
blir så för många av Guds fallna tjänare, att de
i stället blir slavar åt människornas själar.
Skyldiga att betala för allt det onda som dom
har hetsat och lurat människor att göra. De har
ju utan kärlek bara betjänat oss människor, för
att kunna tillfredställa och hjälpa sig själva.
Alla Guds fallna tjänare är tvingade att för
evigt leva kvar i en värld helt styrd av villkor.
En värld väldigt lik vår värld, fylld med
konflikter och naturkatastrofer. De som inte då
klarar av alla villkoren, blir helt säkert också
ordentligt bestraffade.
Alla människornas förlorade själar, är
också de tvingade att leva för evigt i denna
värld helt utan Guds kärlek, trots Guds
kärleksfulla försök och önskan, att få med dem
alla, till sin lyckliga drömvärld.
Det är en stor sorg för Gud att personer
som han har skapat kommer att tvingas leva
kvar i den eviga värld han lämnar. Gud har ju
skapat alla så lika sig själv, så långt som det
varit möjligt.
Vi får inte glömma att Gud själv har
upplevt både den första och andra döden. Den
första var när han lämnade sin kropp till flera
olika personer. Han visste redan då att många
av hans tjänare skulle lämna honom och skapa
en stor smärta, inom Gud själv, ända fram till
domens dag, då, när han skulle skapa en ny
värld. Den andra döden som Gud tvingades att
uppleva var när Jesus dog på sitt kors. Jesus
var ju vid detta tillfälle både Guds egen själ
och han Son.
Den eviga värld, utanför Guds nyskapade
värld, som många kommer att bli tvingade
leva kvar i, är den som vår Gud levde i
tidigare, den som han offrade sig själv i, för att
komma ifrån. Den enda skillnaden för dem
som lämnats kvar där är att man slipper
uppleva det som Gud gjorde, att vara en helt
ensam person.
Vi människor får inte glömma att vi blivit
skapta till människor och att vi alla kommer
att få leva tillsammans i en lycklig värld, fylld
med kärlek och livsglädje. Tänk om det hade
varit så, att Du och jag blivit skapta till en av
dessa Guds fallna änglar och träffat varandra i
en evig värld helt utan evig livsglädje och utan
Guds kärlek.
GUD HELIGA TJÄNARE
Guds Heliga egna tjänare, är de som inte
övergett honom och inte på något sätt försöker
att
tillfredställa
sig
själva.
Den
Gudsgemenskap med Gud som de alla har, gör
att de är fyllda med samma kärlek som Gud
har till oss människor. Det är alltid någon av
dem som hela tiden försöker att vara nära dig
och mig, så nära som det är möjligt för att
kunna hjälpa oss, men de blir allt för ofta
bedrövade, för att de inte alltid kan hjälpa till.
När människan väljer att göra det som är orätt,
går det inte för dem att vara till någon hjälp.
Gör människan som Guds fallna tjänare,
bara försöker att tillfredställa sina egna behov
eller bara hjälper någon för att själv kunna få
det bättre, går det inte för Guds trogna tjänare,
att hjälp till. De vill hjälpa människan när hon
försöker hjälpa andra, utan att tänka på sig
själv. Det är Guds osjälviska kärlek man vill
förmedla till oss människor.
Tänk efter, har Du någon gång blivit hjälpt,
på ett sådant sätt, att om Du då inte hade fått
den hjälpen, hade Du inte nu kunnat läsa det
jag skrivit om Guds Önskan. Du kanske redan
hade varit en människa som förlora sin själ
och som nu i dag lever i en annan värld.
Om det nu inte är så, att Du på något
oförklarligt eller övernaturligt sätt blivit frisk
från någon allvarlig sjukdom, blivit räddad vid
någon svår olycka eller något annat som hotat
ditt liv, är det säkert så, att Gud med sina
tjänares kärleksfulla hjälpt, gjort att Du lever
än i dag.
Gud vill på detta sätt, visa dig sin kärlek
och ge dig en möjlighet att finna vägen till
honom och hans drömvärld. Tala med
konduktören, som jag skrivit om i kapitlet
Livsglädje. Lämna, din kanske trasiga och
smutsiga biljett till honom och kom till oss
andra, som reda åker med i tåget. Kom med,
Du behöver inte längre vara så ensam.
SKÄRSELDEN?
60
allt det onda man själv har gjort mot dem. En
kunskap som senare skapar en övertagen
börda för en själv, plågor och sorg som man
blir tvungen att ta emot från dem, all deras
sorg och smärta som orsakat dem, något som
man sedan själv tvingas få överta och då själv
att fortsätta att bära. Samtidigt också då bli
förlåten av dem man själv skadat eller
utnyttjat. Detta på samma sätt som man själv
också förlåter alla andra som skapat sorg och
elände i ens egna liv.
(Här blir det säkerligen för många
hjärtlösa härskare och ledare, cyniska och
obarmhärtiga människor en chockupplevelse
att se de tusen och åter tusen förtvivlade
själar som väntar på dem för att kunna
överlämna sina egna upplevda smärtor och
lidanden, till sina plågoandar, för vilka, att
för evigt förlora sin egen själ, blir en bitter
verklighet. Därtill också då, att alla dem man
orsakat smärta och lidande, måste man också
be om förlåtelse. Den så kallade skärselden
blir säkerligen mycket lång, nära nog en
evighetsupplevelse för många ondskefulla
människor, innan deras Ande kan bli
befriad. Men en människa kan också möta
vänner, något som det nämns något om i
bibeltexten nedan.)
Talet om skärselden fanns redan på gamla
testamentets tid. Det förekom redan då att man
lät döpa sig, för att bära bort de dödas synder,
för man trodde att det skulle bli lättare för de
redan döda, att komma in i Guds eviga
Paradis. Döpandet förekom även senare, vilket
det berättas om i Korintierbrevet. Kap. 15 vers
29.
Vad är då skärselden och hur kan den
uppfattningen ha kommit in i människors
tankegång, detta som människan måste
uppleva efter sin död, för att kunna komma in
i Guds rike. Redan för flera tusen år sedan var
ju skärselden tydligen omtalad. Detta var en
tanke, en uppfattning som människorna på den
tiden sannolikt inte själva haft någon
möjlighet att skapa. Den måste på något sätt
ha blivit dem givna men hur och varför.
Någon av Guds tjänare har troligen använt en
människa, som då fått uppleva denna eld, men
med vilket syfte. Detta är ju inte något som
kan skapa en känsla och kunskap om att Gud
är kärleken. Mera som, att den som inte klarar
av att leva rätt, skall straffas med en eld för att
kunna komma med in i Guds Rike. Denna eld
som omnämns är säkerligen upplevelsen av
människans andra död. En ytterligare död som
en människa kan tvingas uppleva, efter den
död man redan upplevt här i vårt jordeliv.
Redan då visste säkert Guds fallna tjänare
om, att när en människa tvingats uppleva
denna eld så blir den människans kropp och
själ ledig, som då efter denna eldupplevelse
blir en egen person, som sedan därefter kan
vara en person i den kommande eviga
tillvaron, utanför Guds nya Paradis.
Gud har redan gjort allt han kunnat göra för
att vi människor skall slippa gå igenom denna
eld, för att kunna komma till honom, i hans
eviga Paradis. Han har offrat sin egen Son,
som är hans egen Själ, för att alla vi
människor skall slippa denna plågsamma
eldupplevelse.
När en människa dör fortsätter hon att leva
som en person i sin själ och ande. Tillvaron på
den andra sidan är lika verklig som denna på
vår jord. Man möter där många av dem man
varit tillsammans med under sitt jordeliv och
kan då också se och känna allas deras
gärningar och upplevelser, som de på något
sätt har skapat eller skapat in i, ens egna
jordeliv. Alla andra kan också se och uppleva
EVANGELIET ENLIGT LUKAS
Kap 16 Vers 8 - 9
8. Och Jesus berömde den ohederlige
förvaltaren för att han hade handlat klokt.
”Denna världens människor beter sig
klokare mot sina egna än ljusets människor
gör.
9. Ja, jag säger er: använd den ohederliga
mammon till att skaffa er vänner som tar
emot er i evighetens hyddor när mammon
lämnar er i sticket.
(Varför just bo i enkla hyddor?
Folkgrupper som ofta tvingas, av rådande
naturlagarna, att flytta från plats till plats för
att kunna överleva, bor ofta i mycket enkla
bostäder. Detta för att kunna ta med sig dem
när man ofta flyttar, eller bara, för att kunna
lämna kvar dem. Det blir säkert också så i
Guds gamla övergivna värld. Man blir där
ständigt tvingad att flytta för man kan inte
där styra den eviga världens naturlagar. 9
milliarder år kan troligen i den eviga världen
upplevas som endast en dag. Som exempel,
den första dagens längd, då, när Gud skilde
61
mycket av smärtfyllda minnen och känslor,
mer än man orkar bära inom sig själv.
Nästa upplevelse Jesus gjorde var när han
ropade: ”Min Gud min Gud varför har Du
övergivit mig.” Jesus var då kvarlämnad,
ensam och övergiven i den kalla och hjärtlösa
värld som Gud lämnat. Det var då Gud sade
till honom att lägga sin Ande i hans händer för
att sedan kunna dö.
När man sedan gör samma upplevelse som
Jesus gjorde, att man blir ensam och inte
längre orkar, då, när man har fattat sitt beslut
och i sin gränslösa förtvivlan kastar sig i in i
det kalla mörka djup, som man uppfattar som
en eld, får man se att där står han, våran Jesus
med sina utsträcka sårmärkta händer och
säger: Lägg din Ande i mina händer så skall
jag bära dig in i Guds eviga paradis. När man
sedan gör detta sitt sista beslut, och lämnar
över sin Ande, upplever man att denna, sin
förtvivlade kropp och själ, faller av den egna
kroppen, som kalla trasiga kläder. Plötslig ser
du framför dig en ny varm och lycklig värld.
Du har då blivit född en gång till, men denna
gången in i en ny evigt lycklig värld.
Du som läser detta och förtvivlat tror att
dina nära och kära, föräldrar, syskon, vänner
och kamrater, för alltid kommer att skiljas
ifrån dig och varandra efter döden. Glöm det,
vi kommer alla att möta varandra i en bättre
värld. Gud har i sin kärlek ordnat det så för
oss människor att vi alla åter skall få vara
tillsammans med varandra. Vi är ju alla Guds
egna barn och den kärlek som vi har till våra
egna barn, är en kopia av den kärlek som Gud
själv har till oss, sina barn. Alla föräldrar
önskar ju att de egna barnen skall få det bättre
än vad man själv har haft. Det är verkligen så,
att kärleken vi har till våra egna barn, är en
kopia av Guds egen kärlek till sina barn, en
given kärlek till oss, som han själv har lagt in i
våra hjärtan.
Orsaken till att jag nämner detta är att det
också för Gud själv är ett svårt lidande att se
sina älskade barns onödiga plågor. Det
lyckliga paradis han planerat att ge till oss alla
togs ifrån oss människor genom att en av hans
egna tjänare svek både Gud själv och oss
människor.
(Inom parantes kan frågan ställas om
skärselden verkligen är en eld. När jag var
en liten pojke gick glassförsäljarna omkring
med en isolerad låda hängandes över magen,
mörkret från ljuset. Du kan läsa något om
denna eviga värld i kapitlet skapelsen på
sidan 13 – 14, 17. Det är inte omöjligt att
Gud därför också tidigare, själv endast
vilade, och periodvis uppehöll sig i enkla
hyddor, när han i sin evighet, ständigt måste
byta boplatser, på grund av den eviga
världens ständiga pendlingar, mellan massa
och energi.)
Någon hjälpsam Gud bland hyddorna som
alltid kan hjälpa till, finns troligen inte med
där. Alla människorna tvingas där själva att
göra upp sina egna skulder och lidanden med
varandra. Gud sände sin Son Jesus in i vår
värld för att han i stället skulle bära alla
lidanden vi orsakat varandra, samtidigt då
också denna plågsamma eldupplevelse, att för
evigt förlora sin egen kropp och själ.
I kapitlet Livsglädje har jag liknat Jesus
med en konduktör som tar emot biljetter av
dem som vill resa med i tåget. De som inte
lämnat sin biljett till honom och kommit med
in i tåget, blir själv tvingad att uppleva denna
så kallade skärseld.
För dem som inte är med i tåget blir det
troligen nära nog samma upplevelser som
Jesus gjorde före sin egen död på korset, och
då också själva dödsupplevelsen där.
Jesus hade en sista måltid tillsammans
med sina vänner. En avskedshögtid där alla
inte riktigt förstod att alla inte skulle vara
samma personer efter döden, och inte heller
skulle träffas i samma livsförhållanden. Man
har säkert flera vänner man tar avsked ifrån,
där på andra sidan, när man beslutat att avsluta
sitt liv i den värld man då lever i, kanske med
en avskedshögtid. Man har en kunskap och
längtan i sitt hjärta om att den drömvärld man
har i hjärtat, finns på den andra sidan av den
så kallade skärselden.
Den första svåra upplevelsen för Jesus var i
Getsemane Örtagård där han beslutade sig för
att bära alla människornas synd. Ett svårt
beslut om vilket det berättas att han i sin
ångest svettades blod. Det blir troligen inte så
mycket lättare för en människa att fatta detta
dödsbeslut när det gäller att dö för att kunna
skiljas från sin olyckliga kropp och själ. Man
bär ju vid detta tillfälle kunskapen inom sig
själv om alla orätta beslutat och handlingar
man gjort under sitt jordeliv, allt det lidande
man orsakat andra och sig själv, som man
tvingats bära, och det då har blivit allt för
62
Gud och sprang och gömde sig. En helt
obefogad rädsla för Gud. Han hade ju aldrig
sagt till dem att de måste ha någon form av
beklädnad, när han kom och besökte dem. Ett
villkor hade därmed blivit skapat, att de måste
efter detta bära kläder när de skulle möta Gud.
Båda trodde att rädslan för Gud berodde
på att de var nakna, och att det var just därför
de gick och gömde sig. Sedan kom de med
olika svar, varför de hade ätit av frukterna från
det förbjudna trädet. Adam menade att Gud
hade givit honom Eva, en dålig gåva som hade
påverkat honom, och Eva menade däremot att
ormen hade lurat henne. Dessa deras helt
övertygande förklaringar, till det som de varit
med om, hade utan att de själva kunde förstå
det, blivit överförda, givna till dem från
personer i en osynlig värld, ifrån den värld där
ormen hörde hemma.
Adam menade att Gud hade givit honom en
följeslagare som var dålig och olämplig. Det
var ju hon som var orsaken till att ormen hade
lyckats med att få honom att äta. Han hade
helt glömt bort det som verkligen låg bakom,
detta, att han burit på en längtan och dröm om
att bli lik Gud. Att han önskade, att på ett nytt
och skickligare sätt skulle kunna forma och
skapa en drömtillvaro för sig själv och Eva.
Ormen hade förmedlat många tankar och
drömmar till dem, vilket gjorde att Adam fick
denna längtan, att kunna göra något mera för
Eva och sig själv. De hade också säkert
tidigare blivit informerade om att de i
framtiden skulle få många barn, nya
människor som bli lika dem själva, vilka de
också skulle ta hand om.
Det står inget i bibeln om att Gud blev arg
på Adam för att han beskyllde honom för att
han givit honom något som var dåligt. Adam
förmedlade vid detta tillfälle, en tanke som
bara fanns där inom honom, utan att han själv
tänkte på vad han sa, han bara sade det. Gud
såg att det inte var Adams egna tankar som
han förmedlade, utan att han hade blivit lurad
att lägga skulden på Gud. Kvinna är ju det
vackraste och finaste Gud givit mannen, för att
vara den nödvändiga och värdefulla hjälp som
mannen verkligen behöver. Då även vara den
som skulle bära in alla de egna barnen till
familjen.
Eva menade att ormen hade bedragit henne
med att påverka henne, med en allt för stor
kärleksfulla vilja, vilket orsakade att hon
en låda full med glasspinnar. För att glassen
inte skulle tina i lådan använde man något
som man kallade för torris. Det var kolsyreis
med en temperatur på minus 72 grader
Celsius. Om man rörde vid den med sina
fingrar kände man att den brändes. Denna is
kunde också därför orsaka brännskador.
Fråga är om inte denna så kallade
skärselden är en brännande kyla från den
kalla värld som Gud har lämnat. Det är ju i
den kalla cyniska världen, som den förlorade
kroppen och själen skall stanna kvar för
evigt, och där leva tillsammans med Lucifer
och de andra änglarna som svikit Gud och
inte tagit emot hans kärlek.)
PSYKOLOGI???
Ordet psykologi härstammar från de
grekiska orden psyche, som betyder själ eller
sinne, och logos, som betyder logik. Man
skulle alltså kunna säga att ordet psykologi
översatt betyder läran om själen.
Om nu den egna själen är något som en
människa kan förlora, måste ju själen vara en
delperson av människan som kan överges,
men trots denna egna förlust, fortsätter
människan ändå att leva utan sin kropp och
själ, men upplever då, trots detta, att man
fortfarande är samma människa.
FÖRSTA MOSEBOKEN
Kap 3 Vers 9 - 13
9. Men Herren Gud kallade på mannen och
sade till honom: ”Var är du?”
10. Han svarade: ”Jag hörde dig i
lustgården. Då blev jag förskräckt, eftersom
jag är naken. Därför gömde jag mig.”
11. Då sade han: ”Vem har låtit dig förstå att
du är naken? Har du inte ätit av det träd som
jag förbjöd dig att äta av?”
12. Mannen svarade: ”Kvinnan som du har
gett mig till att vara med mig, hon gav mig av
trädet, så att jag åt.”
13. Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad
är det du har gjort!” Kvinnan svarade:
”Ormen bedrog mig, så att jag åt.”
Denna olydnad mot Gud blev en svår
upplevelse att kunna förstå för Adam och Eva.
De såg, utan att förstå varför, att de var ju
nakna, något de aldrig hade tänkt på tidigare.
Inte nog med det, de blev ju också rädda för
63
glömde vad Gud sagt till dem. Att den då stora
upplevda känslan av kärlek till Adam, att det
var den som var orsaken till att hon ville
hjälpa honom att uppleva sin önskan, att bli
mera lik Gud.
Nu till frågan, vad har dessa händelser i
Paradiset för beröring med psykologi. Jo, om
det är möjligt att skapa den tanken, hur det
hade varit om Adam och Eva inte hade ätit av
kunskapens träd, då hade det inte funnits något
behov för någon lära om själen. Några egna
svåra personliga problem och konflikter
mellan oss människor, hade då inte funnits.
Problem uppkom först efter det att de varit
olydiga mot Gud och åt frukter från
kunskapens träd. Det var först då, och där
efter, när man hade fått kunskap och känslor,
och inte kunde förstå, varför och varifrån de
kom. Då när man inte hade hunnit lära sig vad
som var rätt eller fel, och inte kunde välja det
rätta, och därför efter detta lurade sig själva.
Frågan blir då, vad det var som gjorde att det
inte fanns några konflikter före syndafallet när
Gud hade givit människan makten över nära
nog allt på vår jord.
De hade redan fått en kunskap om att de var
nakna, upplevt en skräckkänsla och därtill,
tråkigt nog, hade Adam också fått en underlig
tanke om att Gud hade givit honom något som
var dåligt.
Det förkom säkert svåra konflikter mellan
Adam och Eva, plus då också, alla bekymmer
för att få något att äta. Gud och hans trogna
tjänare hjälpte dem säkert ganska ofta, med att
lösa sina problem och konflikter, så att de
klarade av att leva vidare.
Lucifer och hans tjänare var säkert på den
tiden, lika verksamma som i vår tid, med att
ge känslor och tankar. Det gäller ju för dem att
hjälpa till för att kunna ta över, för att själva
skapa en nära kontakt med människornas
själar, för att få människan att lämna sin
kontakt med Gud och själva bli deras egna
Gudar. Påverka människan så hon tror att det
finns andra gudar med en övernaturlig
förmåga, som på olika sätt kunnat skapa oss
och vårat universum. Därtill också en
övertygelse, om att det inte finns någon Gud.
En tanke som människorna ofta i dag uppfattar
som en frihet från religionernas förtryck. När
man då också samtidigt blir övertygad om
bibelns berättelser bara är myter.
Det som alltid har funnits i våra tankar är
frågorna om människans liv och död, själens
odödlighet och varför man gör det onda.
Problemen är, varifrån kommer våra tankar
och känslor, är det vi själva, vår omgivning
eller något annat som formar eller tvingar
fram tankar och känslor.
I dagens psykologi har man stor kunskap
om många olika villkor som kan vara orsaken
till en sjuk själ. Det finns också stor kännedom
om många olika behandlingar som kan rätta
till och läka.
Guds önskan är, att vi människor skall
kunna hjälpa varandra i nöd och sorg. Därför
har Gud lagt in kärlek och empati i våra
hjärtan. Vi kan alla hjälpa en medmänniska
som har det svårt, genom att bara lyssna och
säga några uppmuntrande ord. Tillfällen där
också Guds trogna tjänare säkert vill vara med
och hjälpa till.
Dagen psykvård har stora möjligheter att
hjälpa, men man möter ständigt nya problem,
som är mycket svårlösta. Det kommer ständigt
nya förslag, olika och kanske ibland bättre
behandlingsmetoder. Man måste ständigt vara
med i utvecklingen för att kunna lyckas. Det
FÖRSTA MOSEBOKEN
Kap 1 Vers 26
26. Och Gud sade: ”Låt oss göra människor
till vår avbild, till att vara oss lika. Och må de
råda över fiskarna i havet och över fåglarna
under himmelen och över boskapsdjuren och
över hela jorden och över alla kräldjur som
rör sig på jorden.”
Att denna makt över allt kunde fungera
berodde på att Guds egna trogna tjänare, de
som inte hade svikit honom, var människornas
enda trogna tjänare. De är ju fyllda med Guds
kärlek och omtanke, om oss människor, så de
styrde till hundra procent alla djurs beteende
och växternas möjlighet, så att de också blev
människans tjänare. De manövrerade växter
och djur helt efter Adams och Evas
önskningar och gav även då till Adam och Eva
de rätta tankarna och känslorna.
När Adam och Eva hade ätit av kunskapens
träd blev de ju som Gud. Då i strax efter detta,
hade de inte någon erfarenhet av vad som är
gott eller ont. De blev därför tvingade att
uppleva många svåra händelser, ett
ofrånkomlig erfarenhet, för att kunna lära sig
vilket som är bra eller dåligt.
64
är här som man ibland tvingas att kämpa mot
den onda andevärlden, de som förstörde det
för Adam och Eva. Det var ju där i paradiset,
som den så kallade arvsynden kom in i
människornas värld, en kunskap och påverkan
som oftast skapar stora problem. Hur mycket
man än lär sig om människans psyke, så
misslyckas man tråkigt nog ändå. Det finns
personer som skrivit hyllmetrar av böcker som
beskriver den hjälp och behandling som man
kan ge till människor med psykiska sjukdomar
och problem. Trots dessa stora arbeten har
ingen lyckats med att ge en heltäckande
kunskap om människans psyke.
Vi människor kan inte själva avslöja
Lucifer och hans tjänare, för de har en
överlägsen förmåga att kunna manipulera oss
människor. De gör allt för att hindra
människan att skapa en läkande kontakt med
Gud. Detta, att man genom Guds Son Jesus,
kan få en nödvändig hjälp för att kunna lösa
sina egna svåra problem. Det är endast Gud
och hans tjänare som kan hjälpa oss att slippa
bli lurade och uppleva dessa svåra onödiga
lidanden.
En skicklig psykolog kan därför få vara
med om att den patient, som han har lagt ner
mycket arbete på och förlorat hoppen om, att
kunna ge honom ett bättre liv, kan en dag få
uppleva, att patienten står där, den obotlige
och säger: ”Jag har blivit frisk. Oron och den
där blyklumpen, som jag alltid hade bröstet,
den bara försvann när jag blev frälst. Jag har
slängt mina sprutor, röka och tabletter. Nu är
jag fri, fri, äntligen fri, och kan göra, vad jag
vill”.
Guds fallna tjänares målsättning är, att
försöka förtjäna en människans förlorade
kropp och själ. Lyckas de att hjälpa en
människa med att vinna hela världen, i stället
för att människan skall få en levande kontakt
med Gud, blir det en vinst för dem, som
människan sedan tvingas betala med sin egen
förlorade kropp och själ, till dessa Guds fallna
tjänare. Om det blir så, har ju Lucifers tjänare
lyckats med att få en person, att stanna kvar i
den eviga värld som Gud och hans barn
kommer att lämna.
Du kan läsa om hur man gör för att slippa
förlora sin själ. Har skrivit något om det i
kapitlet Livsglädje på sidan 38
Lämna din biljett till Konduktören där, och
upplev att det blir ett slut på all din oro.
EN NY HIMMEL OCH JORD.
Att säga att vår värld, vårt universum, har
blivit till av en slumpartad utveckling, en
evolution, där många tillfälliga händelser har
sammanfogat och skapat vårt universum,
kommer fort den tanken, för den som är
kunnig i matematiska sannolikhetsfunktioner,
att här räcker det inte bara med siffror. För i
denna logik hittar man ingen plats, där allt har
sin början. Finns det en början så måste det
helt naturligt också finnas något innan denna
början. Gud har ju skapat, vårt universum, så
likt sitt eget, så långt som det är möjligt. Vårt
eget universum är inte gränslöst, något som
Guds eget universum är. Guds egen värld,
saknar, helt någon början och någon yttre
gräns.
Solen i vår värld, är ju den som underhåller
och ger allt liv här på vår egen jord. Ljuset
som kommer från kraftkällan, vår egen sol, är
den kraftkälla, som sänder hit den nödvändiga
livskraften för att allt skall kunna leva och
finnas till. Helt tänkbart, finns det också i
Guds egen värld, något som har samma
funktioner, som solen i våran. När Gud
tidigare skapat något levande, i sin eviga
värld, fanns det säkert också där något, som
fungerade på samma sätt som vår sol här.
Innan Gud skapade vår värld, delade han
upp sig till två helt olika, självständiga
personer. Den egna livskraften blev en person,
och hans egen själ, blev också skapad till en
person. Hur denna delning av Guds egen
person kunde göras, är något som endast Gud
själv kan skapa. De kroppar som Gud skapade
till dessa personer, var säker skapade av den
eviga världens materia. På samma sätt som
Gud också senare, skapade oss människor, av
vår jords materia. Guds egen Själ blev
omskapad till Jesus, Guds Egen Son. Guds
egen livskraft till en annan person, som fick en
kropp med en kontur, som liknande en
flammande låga, en person som är, som solen,
en utstrålande livskraft. En strålande
ljusperson, fylld med livskraft och glädje, en
person som vi kallar och upplever, som Guds
egen Heliga Ande. Av sin egen kropp skapade
Gud till att bli sina egna tjänare, änglarna. Gud
själv blev kvar i sin egen drömperson, där vi
alla finns med i honom, där han själv är, sina
egna lyckliga drömpersoner.
65
Man kan fråga sig, varför Gud skapade oss
och vårt universum, när Gud själv, inte till
någon, eller något, själv haft en önskan om att
bli skapad, att födas och finnas till.
Många har frågat Gud vem han är. Gud är inte
ovillig att svara, men om han skulle svara
skulle det bli en oändlig beskrivning. Då med
samma längd, som den evighet utan början,
som Gud själv har bakom sig. Därför har Gud
ingen möjlighet att beskriva, vem han är, och
tvingas därför att endast kunna ge svaret: ”Jag
är den jag är.”
Vi människor frågar oss själva många
gånger, vem, eller vad är jag, och varför finns
jag till. Man får som människa den tanken om
sig själv, att jag också är den jag är, en egen
person, helt själv, ensam, och inte någon total
kopia av någon annan. Det enda som en
människa därför kan göra, är att skapa något
av den tid, som ligger framför. Alltså samma
tanke och önskan, som vår älskade Far i
himmelen, alltid har haft med sig, i sin eviga
värld. En tanke, som Gud också har givit till
oss, för att vi skall ta hand om den givna tiden
framför oss, och använda den på bästa möjliga
sätt.
Vad är det då som Gud planerar att göra
med vår framtid och sin egen. Det nämns i vår
bibel, att Gud skall skapa en ny himmel och en
ny jord. Vi skall alltså få en helt ny och
annorlunda värld att leva i. Man kan fråga sig,
vad det är som inte kommer med, från vår
egen värld, vårt universum, som vi då kommer
att lämna. Den största olikheten är att i den
nyskapade världen, kommer det inte att finnas
med någon tid, och därmed inte heller någon
tidsuppfattning. Det kommer att blir en evig
verklig tillvaro som saknar tid, en evig lycklig
livstillvaro, utan någon avslutning. Den glädje
och lycka man då kommer att uppleva, över
att veta att det inte finns något slut på glädjen,
skapar en obeskrivlig trygghet och lycka, då
när man verkligen förstår, att här kan mitt
lyckliga liv aldrig ta slut.
När det nu står så i vår bibel, att Gud skall
skapa, en ny himmel och jord kommer frågan,
vilken materia skall Gud använda för att
kunna skapa dessa nya världar. Finns det då
något annat att skapa av, eller blir det något
som Gud tidigare har använt, när vårt
universum skapades. Det material eller massa
som vårt universum består av, är ju en massa
från Guds egen eviga värld, som Gud har
ombildat, genom att sammanlänka den, med
sin egen livskraft, alltså ett tillägg av Guds
egen energi, sammanlänkad med den eviga
världens massa, vilka då genom denna
sammanslagning, har skapat vår tid, givit oss
en tidsupplevelse, en ogripbar volym, som
delar upp våra liv, i timmar, dagar och år.
Gud skall lämna, sin eviga gamla värld, och
då samtidigt skall vår himmel och jord
upplösas till en flammande låga. Något som
det nämns om, i vidstående bibelcitat.
PETRUS ANDRA BREV - Kapitel 3 Versarna 10 till 13 Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den
dagen skall himlarna försvinna, med dån,
himlakropparna upplösas i eld, och jorden
och allt, som människan gjort där, förgås. - När nu allt detta skall upplösas, då måste ni
leva, heligt och fromt, på alla sätt, medan ni
väntar, på Guds dag, och påskyndar dess
ankomst, dagen som får himlarna att
upplösas i eld, och himlakropparna att
smälta, i hetta .Men efter hans löfte, väntar
vi på nya himlar och en ny jord, där
rättfärdighet bor.
Då, när hela vårt universum har blivit
upplöst till en flammande låga, finns det ju
bara denna enda flammande låga kvar, alltså,
en flämtande låga har då ersatt hela vårt
universum. Därför måste det bli så, att denna
låga är det enda som Gud kan använda sig av,
när han kommer att skapa en ny himmel och
jord, och där också, som det står i bibeltexten,
en värld där rättfärdighet bor. Därför blir vi
tvungna att skapa oss en bild av en kommande
verklig värld, som i dag inte finns till, alltså,
en kommande drömvärld, som Gud inte
tidigare har skapat.
Kan vi människor i våran nuvarande
verkliga värld, uppleva något av det, som
kommer att bli skapat, i Guds nya värld.
Svaret blir att vi faktiskt kommer i närheten av
denna nya värld, när vi sover och drömmer.
Då när vi drömmer, finns det i drömmen ingen
annan verklig värld, än just den värld man då
befinner sig i. Det man då upplever i sin egen
dröm, är allt tidigare hämtat och speglat, från
den verkliga värld, vi lever i när vi är vakna.
I bibeln berättas det om att Gud har skapat
oss människor lika sig själv, och dem som var
med honom då. Vi är så långt man kan förstå,
en kopia av Gud själv, och det är helt säkert
66
så, att Gud därför också själv kan drömma.
Gud har alltså givit till människan, en kopia av
sin egen förmåga att kunna drömma, så att vi
därför också kan som Gud, drömma.
Man kan undra vad Gud upplevde i sina
egna drömmar, drömmar som hade en evighet
bakom sig, helt säkert oändligt många
drömmar med obegränsat innehåll. I Guds
drömmar är det så, att Gud i sin eviga
ensamhet alltid har drömt om att möta någon,
som är som honom själv. När Gud inte
drömde, skapade Gud i sina dagdrömmar, de
personerna som han ständigt letade efter, i sin
eviga värld. Det var omöjligt för Gud att skapa
någon som sig själv. Ingen kunde ju skapas
som hade som honom själv, hela evigheten
bakom sig. Allt Gud kunde och ville skapa,
hade en början. Det var endast i Guds egna
drömmar, som han kunde möta personer som
sig själv. Men då blev ju drömpersonerna en
del av Gud själv, något av hans egen person.
Allt som hände i drömmarna var ju skapat i
Gud själv, vilket av Gud upplevdes lika
verklikt, som vi människor, upplever
verkligheten, i våra drömmar. Det är just här, i
Guds egna drömmar som Gud byggde och
skapade, denna nya himmel och jord, som det
tidigare nämnts om. En jord, en värld där
rättfärdighet bor. Det var här i sina drömmar,
som Gud först såg sin son Jesus, sin egen
Livskraft som en flammande låga, och
änglarna, sina tjänare, som var Guds egen
kropp.
Gud har säkert redan sett, allt det som finns
till, allt skapat har Gud i sin drömvärld redan
upplevt, allt långt innan han började skapa vår
jord. Skapat allt det som han såg i sina
drömmar. Därför är det inte helt omöjligt att
tro, att Gud redan sett både dig och mig, hela
våra liv, långt innan Gud började sitt
skapande. Att Gud hade kännedom om
framtiden är något man inser, när man läser
om Johannes, på ön Patmos. Att han redan då
kunde skriva om allt det som händer i våra
dagar, och också händelser som i dag ligger i
vår framtid.
Hur skall Gud kunna skapa, en ny värld, av
denna flammande låga, en låga som det
tidigare nämns om, som är denna Guds egen
Livskraft. En obeskrivlig form av energi, som
då också samtidigt är personen, Guds Heliga
Ande. Här gäller det att försöka ge en bild av
hur Gud kan skapa, en ny värld av sin egen
person, tillsammans med denna flammande
låga. Denna strävan att förklara, kan här
verkligen diskuteras. Men om man nu vågar
likna denna kommande nyskapade värld med
något, och säga att den liknar en dator, är det
bara ett blygsamt försök, att skapa en bild av
en mycket lycklig, drömdatorfunktion.
Många känner till och har gått med på, att
massa och energi kan vara samma sak. Alltså,
en massa kan förvandlas till energi, och en
energi kan också vara eller bli en massa. Alla
vet ju att en träbit kan brinna och ge ifrån sig
värme. Trädet som träbiten är en del av, är en
organism som hämtat och lagrat sin energi
från solen. Den energi som träbiten sedan kan
ge ifrån sig, när den brinner upp, är den energi
som trädet tidigare mottagit från solen.
En del av denna flammande låga, kan
därför också vara eller bli en massa, ett
material att bygga något med. Man kan tänka
sig, att hårdvaran, chassiet och komponenterna
i drömdatorn, är en massadel skapad av denna
flammande låga, som då blivit omskapad, för
att kunna fungera som materia, i den nya
värld, som Gud skall skapa.
Om den eviga massan från Guds gamla
värld, är lik vår jords materia, är det ju av
denna massa, som Gud har skapat sina tjänare
änglarna, och givit dem livskraft, från sin egen
Heliga Ande. Människans egna själar, är
skapade på samma sätt, som änglarna. Därför
är våra själar, lika verkliga personer, i den
andliga eviga världen som änglarna. Men
människans själ är en sammanlänkad person
med den jordiska människan. Alltså, två
sammanlänkade olika personer, där den
jordiska personen är den som gör alla de
avgörande besluten. När en människa upplever
sin frälsning, blir människans egen själ
förändrad, nyskapad, något som vid detta
tillfälle ger hela människan, en stark, oväntat
glädjeupplevelse. Då man upplever en ny
värld inom sig själv. Man blir också då
medveten om, att det finns en himmel med en
god Gud och vet, att man är högt älskad av
honom.
När vi går in i Guds nyskapade värld,
kommer en grundmassa-del, från Guds evigt
gamla värld, att inte kunna vara med. Alltså,
en tidigare massa som var sammanbunden,
förenad med en volym av Guds egen livskraft.
Denna massa-del som tidigare har varit med
vid skapelsen av vårt universum, var viktig för
67
att vår tid och tidsuppfattning här på jorden,
skulle kunna skapas.
När nu denna del av Guds gamla värld inte
längre finns med, är denna helt nya värld, som
Gud har skapat, blivit en lycklig upplevelse
värld, helt utan någon tidsuppfattning, en värld
där endast kärleken finns med, kärlek med sitt
enda villkor, Inga Villkor. Kärleken är och blir
alltså, det enda villkoret, som då finns med, i
hela drömdators mjukvara. Hårdvaran,
chassiet och komponenterna i drömdatorn, är
ju också en del av denna flammande låga, som
blivit omskapad till materia, i denna nya värld,
som Gud kommer att skapa. Men var hittar
man skärmen, eller projektorn i datorn, den
eller det som kan visa bilderna av allt det som
blivit nyskapat. Denna helt nya levande
skapelsen, skapat av en levande mjukvara, där
programmet i mjukvaran är Kärleken, med
endast ett villkor som är Inga Villkor, ett helt
levande program som då är en levande
massavolym likt vårt universum. Allt har då
blivit omskapat till en helt nytt levande
universum, någon som en bildskärmsfunktion
inte kan beskriva. Här i denna nya levande
värld finns också Du och jag med och även
alla andra som vi känner. Hel säkert också alla
de små barn som genom olyckor och sjukdom
tvingades att lämna vår jord. Också dom som
på olika sätt tvingats att lämna, innan de blivit
födda. Vi får inte heller glömma alla dem små,
små, jättesmå människorna som vi människor
själva tog bort från vår jord, innan de hunnit
bli födda, att också dom finns där och är glada
över att äntligen få träffa sina nära och kära,
föräldrar och många andra som de skulle ha
kunnat träffa här under sitt jordeliv.
Denna då så gränslösa lyckliga livstillvaro,
är något som inte kan beskrivas, endast något
som vi då kan få uppleva själva, för i detta nya
Paradis, är man en egen evigt lycklig peson,
där Guds änglar, har samma uppgifter som de
hade tidigare i paradiset.
Där på vår nya jord, skall vi alltid kunna få
leva med samma glädje och lycka, samma
glädje som vi upplevde vid vår frälsning, då vi
föddes på nytt. En otrolig glädjeupplevelse
som man inte fullständigt kan beskriva för
andra människor. Då, på vår nya jord, blir det
så, att denna frälsningsglädje, aldrig någon
gång skall kunna ta slut.
Då kommer också Jesus, Guds son, att
hämta människor från Guds gamla övergivna
värld. Människor som där nödsakats lämna
kvar sina egna själar, för att kunna födas in i
den nyskapade världen. Jesus hämtar dessa
personers Ande, på samma sätt som Gud själv
hämtade Jesus egen Ande, när han dog på
korset. Dessa av Jesus hämtade Andepersoner,
överlämnar Jesus till sin hustru, för att hon
sedan skall föda dem på nytt. Hans hustru har
då tidigare blivit given av Gud den kraft som
Gud själv använde, när han hämtade Jesus på
korset, en kraft och förmåga som han sedan, i
den nya världen, har överlämnat till sin Sons
Hustru. Hon kan med denna givna förmåga,
förmedla en ny kropp och själ till den hämtade
människans Ande, ge ett helt nytt liv till en
människa, och kan då med en stor glädje ge ett
nytt liv åt denna människan, som då blir
pånyttfödd och går med in i Guds nya värld.
En människa som då också samtidigt, blir ett
Guds eget barnbarn.
Önskar dig Guds välsignelse och då med en
förhoppning om, att något av det jag skrivit
blivit till en glädje för dig. Hoppas på, att vi
kanske någon gång möts här på vår jord, om
inte, önskar jag att vi träffas i en mycket
bättre värld, där ingen behöver gråta.
68
Register
Sid.
Guds önskan
Människans själ
Skapelsen
Änglarna
Första syndafallet
Adam och Eva
Efter paradiset
Domens dag
Judas Iskariot, förrädaren?
Befallningen till Judas
Guds ansikte
Skidåkaren
Rövaren
Simulatorn
Livsglädje
Penningen
Lucifer - Adam
Människans själ och Ande!
Guds Heliga Tjänare
Skärselden?
Psykologi
Ny himmel och jord
3
8
12
17
19
23
27
30
32
37
39
40
42
42
44
46
48
53
59
59
62
64
leden, vilket blivit en stor besvikelse för dem
själva och många andra.
Min förhoppning är att Du med flera andra,
som läser det jag skrivit, godkänner min
önskan att slippa bli någon ny kändis, så
länge som detta nu är möjligt. Vill absolut inte
bli någon ny ledare, som försöker skapa en ny
väckelse i vårt land, något som kan bli likt det
vi varit med om tidigare. Då tvingas att
uppleva att jag själv blivit en orsak till
isärskiljande och oenighet i de kristna leden.
Gör som jag har gjort, läs din bibel, tala med
våran Konung Jesus och tag bara emot det
som jag har skrivit, då, bara det som går ihop
med det som Du har i ditt eget hjärta.
Glöm inte att tacka vår Gud för att han
önskat att skapa dig till en människa
P.S. (nr 2)
Det finns två viktiga dagar i ditt liv. Den
första är när Du föddes och den andra
dagen är när Du förstår, varför Du föddes.
Löftena kunna ej gråta,
bara dom som tror, men..
Jesus med sin död beseglat
allt det han lovat har.
Så gör som Abraham gjorde,
blicka mot himlen opp!
Medan du stjärnorna räknar,
växer din tro, ditt hopp.
Tro när det är mörk på färden,
Solen ej slocknat har.
Blott några timmar här, och sedan
en strålande morgon så klar.
Sist ändrat 2016-02-17
www.gudsönskan.se
Min tanke, med att lägga ut det jag skrivit
på en hemsida i stället för att skriva en bok, är
att jag allt eftersom skall kunna ändra och
fylla på. Du som läser det jag skrivit, kommer
säkert att förstå, att mycket blivit inskrivet och
ändrat efteråt, lite här och var i texten. Därför
har det blivit flera upprepningar av samma
tankar, på flera olika ställen, och då beskrivna
något annorlunda än tidigare. Att sedan
volymen på det skrivna har blivit drygt 52 000
ord är något som överraskat mig själv. Trodde
från början, att det endast skulle kunna bli
några tiotal A4-sidor,
Det jag har skrivit skiljer sig något ifrån det
som allmänt i dag predikas i olika kyrkor och
samfund. Tidigare har det ju varit flera
personer, som har kommit med ett något
annorlunda budskap, som då kunnat samla
omkring sig många som trott att nu är
väckelsen här, att vi nu äntligen, skall få vara
med om det som vi så helhjärtat har längtat
efter, att nu kunna delta i och få se, att många
miljoner svenskar kommer att få uppleva sin
egen frälsning och Gudsgemenskap. Men de
många miljonerna, som man då trodde skulle
komma och ta emot sin frälsning, har ju ännu
i dag lyst med sin frånvaro. Många hängivna
kristna, som vid dessa tillfällen trodde att nu
är väckelsen äntligen här, har då samtidigt,
utan att själva kunnat förstå det, skapat
oenighet och separationer i de egna kristna
69