Övningsuppgift – referat
Arbeta i par eller tre och tre.
 Välj en av texterna och läs den noga

Vad är så viktigt att det måste vara med i referatet? Diskutera!

Stryk under eller anteckna stödord som ni vill ha med.

Skriv ett första utkast. Kom ihåg att använda egna ord, referatmarkörer och att ange
källan tidigt i texten. Jag vill också att ni har med ett citat någonstans i referatet
Liten ordlista för referat
Källhänvisning = Berätta vad texten heter, vem som skrivit den, när och var man hittar den
(bok, tidning, webbsida etc.)
Referatmarkeringar = Påminner läsaren om att det är ett referat (enligt Kalle, Kalle påpekar
också, avslutningsvis säger Kalle)
Citat = om du ska återge något ordagrant, använd cittattecken: ”blablabla..”
Lycka till/Anna-Karin
Dags att förbjuda nollningar helt
Varför tillåts nollningar överhuvudtaget när elever gång på gång
kränks och misshandlas? Lundsberg är bara ett av många ställen som
har problem med invigningsriter som spårar ur. Det är dags att
förbjuda nollningar helt oavsett lärosäte, skriver Lars Arrhenius,
generalsekreterare Friends.
26 augusti 2013 kl 16:56 , uppdaterad: 27 augusti 2013 kl 09:02 BRÄNNPUNKT
| KRÄNKNINGAR
Om man inte jobbar aktivt med sitt likabehandlingsarbete och faktiskt involverar eleverna så
blir planen bara fina papper fulla med tomma ord.
Lars Arrhenius
Att nollningar skulle vara bra för sammanhållningen är ett argument som ofta
används av de som är för nollningar. Och det kanske är så att den utvalda grupp med
elever som kränker och förnedrar andra kommer närmare varandra. Men till vilket
pris?
Frågar du den utsatta eleven så har han antagligen en mycket annorlunda syn på
sammanhållning. Då skulle jag vilja fråga de som är för nollningarna om de tycker det
är värt det? Om det handlar om att lära känna varandra och öka sammanhållningen
kanske man borde pröva en annan klassisk aktivitet – samtalet.
Lundsberg har haft återkommande problem med kränkningar, både i samband med
nollningar och i den dagliga verksamheten. ”Jag har aldrig gråtit så mycket som på
Lundsberg” var ett av de citat som kom fram i Uppdrag gransknings avsnitt om
Lundsberg som sändes för lite mer än ett år sedan. Sedan dess har skolan hunnit
polisanmälas och hotats med vite av Skolinspektionen. Men trots det fortgår
kränkningarna.
Nedan är ett utdrag från ett pressmeddelande Lundsberg skickade ut i samband med
upptäckten av den senaste kränkningen involverande ett strykjärn.
”Styrelsen för Lundsbergs skola ser mycket allvarligt på det inträffade och har tillsatt
en egen utredning för att bringa full klarhet i händelseförloppet. Skolan har en
nolltolerans när det gäller diskriminering, trakasserier och kränkande behandlingar”.
Även om Lundsberg har
nolltolerans när det kommer till diskriminering och
kränkningar så har skolan uppenbarligen ingen kontroll över situationen. Och då
spelar det ingen roll vad deras inställning till kränkningar är, eller vad som står i
deras plan mot diskriminering och kränkande behandling. Om man inte jobbar aktivt
med sitt likabehandlingsarbete och faktiskt involverar eleverna så blir planen bara
fina papper fulla med tomma ord.
Gång på gång kommer det fram att elever kränkts i samband med nollningar. Det kan
vara nollningar på fina riksinternat som Lundsberg, eller nollningar i skolor som
Plusgymnasiet i Jönköping där elever i förra veckan tvingades ut på stan för att lukta
på andra människor, eller säga till killar att de såg ut som tjejer. Kränkande
invigningsriter förekommer i alla sorters skolor oavsett om det är internatskolor eller
kommunala sådana.
Och då undrar jag varför
nollningar tillåts överhuvudtaget? Om bara ett enda barn, i
någon skola i hela Sverige blir kränkt eller misshandlad i samband med en nollning
så är det ett för mycket. Hur långt måste det gå och hur många måste råka illa ut
innan nollningar förbjuds helt?
LARS ARRHENIUS
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dags-att-forbjuda-nollningar_8456760.svd
Henrik Ehrenberg: Ska eleverna ha
lussetåg utan Lucia?
Skolverkets riktlinjer visar att lagen måste skrivas om
Skolverket konstaterar på DN Debatt (25 november) att skolor absolut kan fira högtider i
en kyrkolokal. Bara man lämnar Gud utanför. Sådan är lagen, menar verket.
Striden om skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är lång. Det är dock först på senare
år som frågan hettat till, eftersom skolorna börjat ställa frågor till Skolverket om vad som
egentligen menas med skollagens skrivningar om icke-konfessionell undervisning. Att verket
nu gör en strikt tolkning borde inte leda till någon annan slutsats än att lagen måste skrivas
om.
Att elever inte ska behöva avge en trosbekännelse eller be inom ramen för skolans
undervisning torde vara en självklarhet för de flesta. Problemet uppstår när Skolverket ska
skydda alla barn från religiös påverkan. Det är då man visserligen kan vara i en kyrkolokal,
men närvarande präster får inte säga något om den tro som kyrkolokalen representerar och
eleverna får inte annat än undantagsvis sjunga exempelvis en julpsalm med religiös
innebörd.
När Skolverket gör denna strikta tolkning borde det också innebära en rad konsekvenser;
Eftersom Lucia är ett kristet helgon blir det för skolorna till att ha luciafirande utan Lucia.
Eftersom Staffan stalledräng är en religiös figur och tomten i alla fall går att härleda till
ytterligare ett kristet helgon, är alternativet som återstår för skolor som vill skydda barnen
från religiös påverkan att behålla pepparkaksgubbarna och slänga in ett par poplåtar med
allmänt budskap om julklappar och fred på jorden.
Eftersom en rektor rimligen inte i förväg kan kontrollera vad som kommer att sägas vid ett
studiebesök i en kyrka, moské eller synagoga, bör det i fortsättningen vara omöjligt för
skolorna att besöka sådana platser. Vad händer när eleverna börjar ställa frågor om vad tron
innebär i vardagen och vem gubben som hänger på väggen egentligen är? Och är det rimligt
att lärarna efter ett sådant besök ska behöva förklara för eleverna att prästen och imamen
talar i nattmössan när de beskriver sin tro? (Vilket verkar vara Skolverkets villkor för dylika
besök.)
Tolkningen av lagen borde också ge allmänna problem i diverse undervisningssituationer.
Hur ser exempelvis Skolverket på att elever sjunger sånger som U2:s ”I still haven’t found
what I’m looking for”? Eller råkar få tag i någon av Stevie Wonders låtar med väckelsekristet
budskap? Eller envisas med att få sjunga Justin Biebers ”Pray” på skolavslutningen?
Kan man utsätta eleverna för uppgiften att läsa eller se Sagan om ringen? Ett verk som
fullkomligt dryper av referenser till Bibelns berättelser och till kristen etik. Dessutom i en
politiskt värdekonservativ tappning.
Den puritanska ateismen, så som den av Skolverket tolkas vara uttryckt i skollagen,
innebär i praktiken att staten iscensätter en kulturrevolution. Man kan inte förstå kultur,
samhällsvärderingar, lagstiftning och historia utan att också förstå varifrån idéer,
uppfattningar och traditioner kommer.
Eftersom skolorna fortsatt troligen kommer vilja samlas vid diverse högtider kommer
traditionerna att fortsätta, men i värsta fall behöva fyllas med ett innehåll som förvandlar de
svenska kulturtraditionerna till oigenkännlighet. Religiösa symboler, texter och figurer är ju de
facto också bärare av den tro och de värderingar som de representerar. Det går inte att
komma ifrån, och när man försöker gör man också våld på någonting oersättligt i vårt
kulturarv.
Vill man samlas för att ha allmänt myspys korkar man upp colaflaskor och sätter på
kaffepannan. Vår kultur och deras närvaro i skolorna är något annat.
Var det verkligen meningen att skollagen skulle få denna effekt på den offentliga uppfostran
av det uppväxande släktet? Jag vägrar tro att riksdagen avsåg att tömma kulturen på
innehåll när de ville skydda elever från att behöva uttrycka en specifik trosuppfattning i en
undervisningssituation.
Det enda rimliga är att ta död på denna bisarra debatt genom att ändra lagen.
Henrik G Ehrenberg
Vice ordförande Idéinstitutet Civitas
Tidigare kristdemokratisk stabschef
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article15835009.ab