1 (10)
Rättsavdelningen
2016-12-29
SR 63/2016
Rättsligt ställningstagande
angående
upphörande av rätten till bistånd enligt
lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl., LMA för utlänningar
som beviljas tidsbegränsade
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 §
utlänningslagen (2005:716)
Sammanfattning
• När en utlänning beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund
av tillfälligt verkställighetshinder enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen upphör
utlänningens rätt till bistånd enligt LMA i enlighet med 11 § första stycket
1 LMA.
Bfd22 141107
• En utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen omfattas inte av lagen (2016:38) om
mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, bosättningslagen
och kan därmed inte komma i fråga för anvisning för bosättning.
Undantaget i 8 § andra stycket LMA, enligt vilket utlänningar som vistas
på förläggning har rätt till bistånd även efter det att de har beviljats
uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats
i en kommun är således inte tillämpligt. Rätten till bistånd enligt LMA för
en utlänning som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
5 kap. 11 § utlänningslagen och som vistas på anläggningsboende upphör
därmed när uppehållstillståndet beviljas. Migrationsverket ska fatta ett
särskilt beslut om att rätten till bistånd enligt LMA har upphört. Detta beslut
gäller omedelbart om det inte inhiberas av förvaltningsdomstol.
Migrationsverket
Rättsavdelningen
Besöksadress Agnesfridsvägen 111 Postadress 200 22 Malmö
Telefon 0771-235 235
E-post [email protected] Webbplats www.migrationsverket.se
2 (10)
• En utlänning som inte vistas på ett anläggningsboende har enligt undantaget i 8 § tredje stycket LMA fortsatt rätt till bistånd under en månad från
den dag han eller hon har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
5 kap. 11 § utlänningslagen. Därefter upphör rätten till bistånd enligt LMA.
Migrationsverket ska fatta ett särskilt beslut om att rätten till bistånd enligt
LMA har upphört. Detta beslut gäller omedelbart om det inte inhiberas av
förvaltningsdomstol.
Bakgrund
Fråga har uppkommit om när rätten till bistånd enligt LMA upphör för
utlänningar som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av ett
tillfälligt verkställighetshinder med stöd av 5 kap. 11 § utlänningslagen
(klassningskod T4).
Huvudregeln i 11 § första stycket 1 LMA är att en utlännings rätt till bistånd
enligt LMA upphör när uppehållstillstånd ges. I 22 § tredje stycket LMA anges att beslut i fråga om bistånd gäller omdedelbart. Om utlänningen överklagar kan en förvaltningsdomstol dock förordna att beslutet tills vidare inte
ska gälla (inhibition).
Sedan rätten till bistånd enligt LMA har upphört får utlänningen vända sig
till kommunen i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 1 § och 2 a kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453). Omfattningen av det bistånd enligt socialtjänstlagen som en utlänning, vars rätt till bistånd enligt LMA har upphört
på grund av att uppehållstillstånd har beviljats, kan ha rätt till är det
kommunens sak att pröva.
Att den enskildes rätt till bistånd enligt LMA upphör på grund av att uppehållstillstånd ges innebär för kommunens del att rätten till statlig ersättning
enligt bl.a. 7 § förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl., asylersättningsförordningen upphör. Kommunens rätt till
statlig ersättning för utlänningar med uppehållstillstånd regleras huvudsakligen i förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa
utlänningar, nyersättningsförordningen. Av 5 § nyersättningsförordningen
framgår att kommunen inte har någon rätt till statlig ersättning för utlänningar som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 §
utlänningslagen.
Gällande rätt
Se bilaga.
3 (10)
Rättslig bedömning
Från huvudregeln i 11 § första stycket 1 LMA att rätten till bistånd enligt
LMA upphör när uppehållstillstånd ges finns det, såvitt nu är i fråga, två
undantag. Det första undantaget, som anges i 8 § andra stycket LMA, avser
utlänningar som uppbär bistånd i form av logi på anläggningsboende (ABO)
enligt 14 § LMA. Det andra undantaget, som anges i 8 § tredje stycket
LMA, avser utlänningar som inte uppbär bistånd i form av logi enligt 14 §
LMA. Detta undantag omfattar dels utlänningar som bor i eget boende
(EBO), dels ensamkommande barn, för vilka kommunen har ansvar för
bistånd i form av boende i enlighet med 3 § andra stycket LMA.
Utlänningar som bor i Migrationsverkets
anläggningsboenden
I 8 § andra stycket LMA anges att utlänningar som vistas på förläggning har
rätt till bistånd även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de
inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. Anvisning
för bosättning regleras numera i bosättningslagen, vars målgrupp inte omfattar utlänningar som har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd enligt
5 kap. 11 § utlänningslagen. För utlänningar som inte alls kan bli föremål
för anvisning eftersom de inte omfattas av personkretsen i bosättningslagen
kan undantaget i 8 § andra stycket LMA inte anses vara tillämpligt.
Enligt den ursprungliga utformningen av lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m.fl., LBA upphörde rätten till bistånd alltid vid beviljandet av
uppehållstillstånd. I förarbetena uttalades i denna del följande. Den avgörande tidpunkten bör vara den då uppehållstillstånd beviljas. Om utlänningen därefter är kvar på förläggning får hans eller hennes behov av bistånd
tillgodoses genom invandrarverkets interna regler. Det kan sålunda bli fråga
om att tillämpa olika regler för bistånd åt utlänningar på förläggning beroende på om de fått uppehållstillstånd eller inte. De praktiska svårigheter som
kan uppstå till följd av detta kan lösas genom förändringar av invandrarverkets interna rutiner och föreskrifter (jfr prop. 1987/88:80 s. 41).
Redan år 1990 utvidgades dock rätten till bistånd enligt LBA till att omfatta
även personer med uppehållstillstånd i avvaktan på anvisning (3 a § LBA). I
förarbetena till denna lagändring uttalades bl.a. följande. Utvecklingen har
nu gått dit hän att utlänningar som fått uppehållstillstånd kan komma att vistas på förläggning under lång tid. Rätten till bistånd bör därför inte vara reglerad i myndighetsföreskrifter utan i lag. Socialnämnden i den kommun där
flyktingförläggningen är belägen är i princip skyldig att vid behov betala ut
bistånd enligt socialtjänstlagen till de utlänningar som fått uppehållstillstånd. Det säger sig självt att utlänningarnas försörjning under förläggningsvistelsen i stället bör lösas genom en typ av bistånd som särskilt skapats för
personer i den här situationen (prop. 1989/90:105 s. 32 f). Bestämmelsen i
3 a § LBA överfördes i denna del till 8 § andra stycket LMA.
4 (10)
Då frågan om bistånd till personer med uppehållstillstånd i anläggningsboende har lagreglerats är det inte längre möjligt att införa en annan ordning
genom interna myndighetsföreskrifter på det sätt som nämns i förarbetena
till LBA. Varken lagtextens ordalydelse eller förarbetena ger därmed
utrymme för någon annan slutsats än att rätten till bistånd enligt LMA för
utlänningar som bor i anläggningsboende upphör när ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen beviljas. Rätten till bistånd
upphör vid tidpunkten för beslutet att bevilja uppehållstillstånd, oavsett om
detta beslut överklagas.
När rätten till bistånd enligt LMA upphör ska Migrationsverket fatta ett
särskilt beslut härom. Ett sådant beslut gäller omedelbart så länge det inte
har inhiberats av en förvaltningsdomstol.
Utlänningar som inte bor i Migrationsverkets
anläggningsboenden
I 8 § tredje stycket LMA anges att utlänningar som inte vistas på
förläggning har rätt till bistånd även under en månad från den dag de
har beviljats uppehållstillstånd. För utlänningar som har ordnat eget boende
(EBO) samt för ensamkommande barn upphör rätten till bistånd således en
månad från den dag de har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
5 kap. 11 § utlänningslagen, oavsett om detta beslut överklagas. När rätten
till bistånd enligt LMA upphör ska Migrationsverket fatta ett särskilt beslut
härom. Ett sådant beslut gäller omedelbart så länge det inte har inhiberats
av en förvaltningsdomstol.
Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad tjf rättschef
efter föredragning av verksjuristerna
och
.
Tjf. rättschef
5 (10)
Bilaga till SR 63/2016
Gällande rätt m.m.
Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till
utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 §
eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen
(2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser (asylsökande),
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i
21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i
landet, eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl medgetts
rätt att vistas här medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av motsvarande karaktär. Rätt till
bistånd föreligger inte heller för bostadskostnader.
Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en
förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor hos en vårdnadshavare
som har uppehållstillstånd.
En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 5 kap. 15 eller 15 b § utlänningslagen omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är
under prövning.
I 2 och 3 §§ finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn under
18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller
från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe,
eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommande
barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som
ensamkommande.
3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska av
Migrationsverket erbjudas plats på en förläggning.
Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första
stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i stället anvisa en
kommun som ska ordna boendet. När Migrationsverket anvisat en kommun
ska det anses att barnet vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a
kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).
6 (10)
En utlänning som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte önskar
utnyttja en erbjuden plats på en förläggning ska ändå registreras vid en
sådan. Alla ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska
registreras vid en förläggning. Migrationsverket svarar sedan för att bistånd
lämnas enligt denna lag.
För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 ska biståndet lämnas av
socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.
8 § Bistånd enligt 13–19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första
stycket 1 och 2 under förutsättning att de är registrerade vid en förläggning.
Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd även efter det att
de har beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat utnyttja
en anvisad plats i en kommun.
Utlänningar som inte vistas på förläggning har rätt till bistånd även under en
månad från den dag de har beviljats uppehållstillstånd.
Bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag får inte betalas ut för tid
då etableringsersättning lämnas till en utlänning som deltar i aktiviteter
enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare.
11 § Rätten till bistånd upphör
1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2 samt
8 § andra och tredje stycket, eller
2. när utlänningen lämnar landet.
För en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med ett eget barn under
18 år eller ett barn under 18 år för vilket han eller hon får anses ha trätt i
föräldrarnas ställe upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart
oskäligt, också
1. när utlänningens tidsfrist för frivillig avresa enligt 8 kap. 21 § första
stycket utlänningslagen (2005:716) löper ut, eller
2. när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om beslutet inte
innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa.
Rätten till bistånd upphör dock inte när den tidsfrist som anges i andra
stycket 1 löper ut om beslutet om avvisning eller utvisning då inte får
verkställas till följd av att Migrationsverket eller en domstol har beslutat om
inhibition eller har beviljat ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen.
Rätten till bistånd upphör då, om det inte är uppenbart oskäligt, i stället en
vecka efter det att beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir
verkställbart.
14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte själva
ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.
7 (10)
22 § Migrationsverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Migrationsverkets beslut om
anvisning av ensamkommande barn får dock inte överklagas.
Migrationsverkets beslut får överklagas till den förvaltningsrätt inom vars
domkrets utlänningen vistades när beslutet fattades.
Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Utlänningslag (2005:716)
5 kap. Uppehållstillstånd
11 § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas om det finns ett hinder,
som inte är bestående, mot att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
verkställs.
Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända
invandrare för bosättning
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om mottagande av vissa nyanlända
invandrare för bosättning genom anvisning till en kommun.
2 § Lagen gäller en nyanländ som har beviljats ett uppehållstillstånd som
kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt
1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),
2. 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller
3. 21 eller 22 kap. utlänningslagen.
3 § Lagen gäller även en nyanländ som har
1. beviljats ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring
på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd
med stöd av någon av bestämmelserna i 2 §, och
2. ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som den
nyanlände har anknytning till först togs emot i en kommun.
Första stycket gäller inte om den person som den nyanlände har anknytning
till var svensk medborgare vid tidpunkten för den nyanländes ansökan om
uppehållstillstånd.
4 § Lagen gäller dock inte barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige
var skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som
får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan
sådan ställföreträdare (ensamkommande barn), om inte barnet har beviljats
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
8 (10)
5 § En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för
bosättning i kommunen.
Förordning (2002:1118) om statlig ersättning för
asylsökande m.fl.
5 § En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för
utbildning för barn till sådana utlänningar som avses i 1 § första stycket
samt 8 § andra och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. samt för barn som vistas här enligt ett beslut om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen
(2005:716).
Ersättning får betalas för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en
kommun och som enligt 29 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2 skollagen
(2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och
som därför har rätt till utbildning i förskola enligt 8 kap. 4 § skollagen,
förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola och,
under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 § skollagen, gymnasieskola
eller gymnasiesärskola.
Ersättning enligt första och andra styckena betalas med
- 60 800 kronor per år för ett barn i förskola enligt 8 kap. 4 § skollagen,
- 49 700 kronor per år för en elev i förskoleklass,
- 97 500 kronor per år för en elev i grundskola, grundsärskola, specialskola
eller sameskola, och
- 110 800 kronor per år för en elev i gymnasieskola eller gymnasiesärskola.
För ett barn i förskola eller en elev som inte genomgår utbildning under ett
helt år betalas ersättning med ett belopp som för varje påbörjad
fyraveckorsperiod utgör en tiondel av det belopp som anges i tredje stycket.
Efter särskild prövning får Migrationsverket betala ersättning till en
kommun eller ett landsting för extra kostnader för barn i förskola eller
elever med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för
utbildningsverksamhet.
7 § En kommun har rätt till ersättning för kostnader för vård av barn under
18 år i ett annat hem än barnets eget, om barnet omfattas av 1 § första
stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättning
lämnas för vård som ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453) eller
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga under den tid
som barnets ansökan om uppehållstillstånd prövas. Om ansökan om uppehållstillstånd avslås och ett beslut om avvisning eller utvisning ska verkställas lämnas ersättning också för vård under tiden fram till dess barnet
lämnar landet. Ersättning lämnas också för vård av den som har fyllt 18 men
inte 21 år, om vården påbörjats före 18 års ålder.
9 (10)
För barn som vårdas med stöd av socialtjänstlagen i ett hem för vård eller
boende eller i ett stödboende och som anvisats till en kommun enligt 3 §
andra stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl. har en kommun
rätt till ersättning med
– 1 900 kronor per barn och dygn om barnet vårdas i ett hem för vård eller
boende, och
– 1 000 kronor per barn och dygn om barnet vårdas i ett stödboende.
Ett stödboende får inte ingå i sådana överenskomna platser för boende för
ensamkommande barn som ger rätt till ersättning enligt 7 b §.
8 § En kommun har rätt till ersättning för kostnader för god man till
ensamkommande barn som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
11 § Utöver ersättning enligt 3–9 §§ får Migrationsverket lämna ersättning
till kommuner som haft betydande extraordinära kostnader för personer som
avses i 1 § första stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. Sådan ersättning betalas efter ansökan.
Förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser
för vissa utlänningar
2 § En kommun har rätt till en årlig grundersättning enligt 9 § för
mottagande av utlänningar som avses i 5 och 5 a §.
3 § En kommun som tagit emot skyddsbehövande eller vissa andra
utlänningar för bosättning har rätt
till
– schablonersättning enligt 10–14 §§,
– ersättning för initiala kostnader för ekonomiskt bistånd enligt 15–17 §§,
– ersättning för ekonomiskt bistånd, stöd och service samt hälso- och
sjukvård enligt 18–27 §§,
– ersättning för mottagande av ensamkommande barn enligt 28–31 §§, och
– ersättning för vissa hyreskostnader enligt 32 a §.
4 § Landsting har rätt till ersättning enligt 33–35 §§ för vissa hälso- och
sjukvårdskostnader för skyddsbehövande och vissa andra utlänningar.
5 § Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas för utlänningar som har beviljats ett
uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om uppehållstillståndet har beviljats enligt
– 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),
– 12 kap. 18 § utlänningslagen, eller
– 21 eller 22 kap. utlänningslagen.
5 a § Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas för utlänningar som har beviljats
ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av
anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av
någon av de bestämmelser som anges i 5 §.
10 (10)
Ersättning enligt 3 och 4 §§ lämnas även för en utlänning som är ett ogift
barn och som har beviljats uppehållstillstånd som kan ligga till grund för
folkbokföring på grund av anknytning till en person som i sin tur har
beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen
(2005:716) på grund av anknytning till en person som avses i 5 §.
Ersättning enligt första eller andra stycket lämnas under förutsättning att
1. utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den
person som utlänningen
har anknytning till först togs emot i en kommun, och
2. den person som utlänningen har anknytning till inte var svensk
medborgare vid tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehållstillstånd.
