8 november 1917
All makt åt sovjeterna!
Igår
var
dagen
då
framtiden
började. Äntligen är de mörka
dagarna slut. Efter dessa år av
Nikolaj II som Tsar är det
tillslut dags för ljuset att
komma fram. Ingen mer Okhrama,
krig eller tvång och allt är tack
vare vår store hjälte Vladimir
Lenin.
Igår kväll, den 7 november 1917
klockan 18:00, hördes ett skott
som ekade i alla gator i hela
staden. Det var som ljuv musik.
Pansarkryssaren
Aurora
hade
avfyrats. Revolutionen var här. Nu
är tiden inne. Bolsjevikpartiet
har äntligen makten och med Lenin
som ledare är vi på väg mot ett
bättre liv.
När man ser tillbaka på den tid
som har varit är det svårt att
förstå hur vi människor har klarat
av att leva under dessa förfärliga
omständigheter. Nikolaj II brukade
säga att det var guds vilja att
han
var
Tsar.
Denna
Gud
som
Nikolaj talade om finns inte. Det
var bara en av alla de dumheter
som han sa.
”En lögn sagt tillräckligt ofta
blir en sanning” det har Lenin
rätt i. Det finns ingen Gud som
bestämmer om hur vi människor ska
ha det, om vem som ska ha makt
eller om vem som får leva och vem
som får dö. Det är sovjeterna som
bestämmer
nu!
Med
Lenin
som
ledare. Nu när vi har insett det
kan vi äntligen jobba tillsammans
mot ett bättre samhälle!
”Fred, jord och bröd! Ned med den
provisoriska regeringen! All makt
åt
sovjeterna! ”
så
lyder
Bolsjevikpartiets slagord. Nu när
den
provisoriska
regeringen
äntligen är nere kan vi fokusera
på
det
viktiga.
All
makt
åt
sovjeterna! Bolsjevikpartiet har
även lovat att kriget äntligen ska
komma till ett slut. Ingen kommer
längre behöva se sina kära dö ute
i kriget. Snart har vi fred,
jorden ska tillhöra bönderna; inte
regeringen och med Lenins hjälp
har
vi
snart
bröd
åt
alla
sovjeter.
Det
enda
den
provisoriska regeringen gav oss
var
krig,
hunger
och
de
lät
jordägarna behålla jorden; inte de
människor som arbetar med sina
händer och som svettas av arbete.
”För första gången på flera år
känner jag hopp. Hopp för att vi
Sovjeter äntligen kan få leva i
frid i vårt eget land. Min sons
död var illa nog, jag vill inte
att någon annan moder måste gå
igenom samma sak som jag gjorde”
säger
Lyuha
Kudrjavtsev
som
förlorade sin son i kriget. Det
var
igår
kväll
jag
träffade
Kudrjavtsev, några minuter efter
Pansarkryssaren
Aurora
hade
avfyrats, kvinnan stod ute på
gatan och log.
Kudrjavtsev var inte den enda som
log. Det var många människor som,
efter att ha hört skottet, klev ut
på
gatan
med
ett
leende
på
läpparna.
Snart
kommer
alla
sovjeter att le.
Från
och
med
nu
är
det
en
vändpunkt för sovjeterna. Lenin
var själv arbetarklass. Lenin vet
vad
vi
arbetare
och
bönder
behöver. Lenin vet hur det är att
vara
som
oss.
All
makt
åt
sovjeterna!
Rebecka Gedin
