DEGENERATIONENS HOTBILD
patrik steorn, fil.dr. Centrum för modevetenskap, Stockholms Universitet
vid sekelskiftet 1900 fanns i hela västvärlden en allmänt spridd oro
över att mänsklighetens andliga och fysiska energi hade försämrats i samband
med att samhället urbaniserats och industrialiserats under 1800-talet. Den
civiliserade världens förfall, kulturfolkens degeneration och mänsklighetens
förestående försämring när det gällde ras, kön och klass var skräckscenarion
som målades upp av olika samhällsdebattörer. Det talades om att män inte var
tillräcklig manliga för att försvara varken sig själva eller sin nation och om
att kvinnor som ägnade sig åt intellektuellt arbete skulle förlora sin fertilitet.
Storstäder och kontorslandskap var miljöer som ansågs särskilt negativa.
Neurasteni var en diagnos som avsåg sjuklig trötthet och överkänslighet
gentemot sinnliga intryck, och ett tillstånd som ansågs säga något om sin
egen tid. Läkare fann orsaker till neurasteni i både fysiska och psykiska
överansträngningar, men även i opassande sexuellt beteende, exempelvis
homosexualitet och onani, missbruk av alkohol, tobak eller andra droger.
Diagnosen ställdes både på kvinnor och på män, men i det allmänna
medvetandet förknippades den främst med kvinnor.
sexualitet, kön, klass och nationalism och etnisk härkomst var ämnen
som diskuterades flitigt kring sekelskiftet 1900 i Sverige, ofta med inspiration
från europeiska diskussioner. Föreställningarna om det »naturliga« eller
»ursprungliga« livet innehöll också idéer om naturgivna skillnader mellan
kvinnor och män, mellan sociala klasser och även mellan folkgrupper.
Kvinnobilden kom att skifta från sekelskiftets »femme fatale« som använde
sexualiteten som ett maktmedel gentemot männen, till att allt mer präglas
av rollerna som moderliga omhändertagare eller tillgängliga, erotiska
och fruktsamma älskare. Män blev snarare föremål för en manskult som
gjorde gällande att sunda, starka, vältränade och heterosexuella män var de
galjonsfigurer som samhället behövde i kampen mot kulturell och biologisk
degeneration.
KÖN OC H SEXUALITET –
I TEORI OC H PRAKTIK
patrik steorn, fil.dr. Centrum för modevetenskap, Stockholms Universitet
inom läkarvetenskapen kopplades under 1800-talet föreställningar
om individualitet samman med en systematisk uppdelning av kön i manligt
och kvinnligt. Könsskillnaderna beskrevs exempelvis i medicinska skrifter
genom att olika karaktärsdrag tolkades in i fysiska organ och kroppsliga
funktioner. Mäns blod ansågs ha högre densitet, de inre vävnaderna ha en
högre fasthet och matsmältningen en högre hastighet. Karaktärsfasthet
och självkontroll, kroppsligt och andligt, tillskrevs män och de hade enligt
dessa resonemang både fysiskt och psykiskt högre kapacitet att fokusera
det egna jagets utveckling än kvinnor. Bilder av kvinnokroppar och
manskroppar i både läkarböcker och populärkultur sammanförde fysiska
drag med föreställningar om könsskillnader. Bilder och texter i populära
läkareböcker, tidskrifter och andra sorters publikationer var delaktiga i att
skapa en uppfattning om att maskulinitet och femininitet var självklara och
naturligt åtskilda kategorier, trots att de egentligen hade sin grund i kulturella
uppfattningar.
borgerlighetens uppdelning av livet i en offentlig och en privat sfär
var under 1800-talet en oerhört betydelsefull kulturell gränsdragningarna.
Kvinnor delades in efter vilka rum de kunde röra sig i – borgerliga, ärbara
kvinnor hörde till det privata rummet medan exempelvis modeller, artister,
dansöser och prostituerade hörde till det offentliga rummet. Män däremot
hade tillträde till både privata och offentliga rum i 1800-talets samhälle,
kostymen var en sorts symbol för de borgerliga männens frihet.
könshandeln i stockholm var reglerad och prostituerade kvinnor var
skyldiga att regelbundet låta sig besiktigas av en läkare och lämna rapporter
till sedlighetspolisen. Samtidigt uppmanades de att hålla sin verksamhet i det
fördolda. Bordeller där kvinnor sålde sexuella tjänster fanns både i Gamla
Stan och i kvarteren kring Birger Jarlsgatan. Bland köparna fanns män från
alla samhällsklasser, yrken och åldrar, både gifta och ensamstående. Från
officiellt håll framställdes den reglerade prostitutionen som en hygienisk och
kontrollerad verksamhet, men de sexköpande männen beskrev det snarare
som en del av nöjeslivet och ett erotiskt äventyr.
det var vid sekelskiftet 1900 som kännedom om homosexualitet,
framförallt mellan män, blev vitt spridd i det svenska samhället. Sexuella
handlingar mellan människor av samma kön hade givetvis ägt rum även
tidigare, men ordet homosexualitet lanserades först under sent 1800-tal.
1864 skrevs homosexuella handlingar in i den svenska strafflagen och
avkriminalisering skedde först 1944. Parallellt med att vetenskapliga,
juridiska, mediala och litterära texter lanserade homosexualitet som ett
begrepp växte även möjligheterna att bygga en homosexuell identitet, med
kulturell gemenskap och sociala mötesplatser. Samtidigt fanns vetskapen om
att sexuell attraktion mellan människor av samma kön var ett oförutsägbart
beteende som kunde uppstå spontant och tillfälligt, oavsett uttalad identitet.
badmiljön var erotiskt laddad för homosexuellt intresserade män
och områdena i Stockholm kring militäranläggningarna på Skeppsholmen
och på Valhallavägen kan kända för att erbjuda kontakter mellan män.
Många soldater tjänade extra pengar på att prostituera sig för andra män och
soldatuniformen kunde fungera som en signal för tillgänglighet.
UNDERKLÄDERNAS MAKT
patrik steorn, fil.dr. Centrum för modevetenskap, Stockholms Universitet
under senare delen av 1800-talet förknippades dräktmode i mycket hög
grad med den modernitet som växte fram i västvärldens industrialiserade
samhällen. Stadens offentliga rum blev arenor, befolkade av individer
som med sina kläder signalerade social tillhörighet och individuell smak.
Modekulturen blev en potential för individuell frigörelse men uppfattades
samtidigt som ett fenomen som tvingade individen till kollektiv likriktning.
Mode blev en sorts symbol för den modernitet som präglade hela Europa
vid den här tiden. Turnyrer, krinoliner, korsetter och spetsiga skor lyftes
ofta fram som bevis för modets överdrifter. Plaggen kritiserades inte bara
för att vara opraktiska och oestetiska utan även för att vara ohälsosamma.
Dräktreformrörelser som var motståndare till parisermodets makt över
kvinnorna uppstod på flera platser i västvärlden. Inom dessa rörelser
lanserades alternativa dräkter, framförallt underkläder. De skulle ge kvinnor
möjlighet att frigöra sig från modets tyranni och kunna göra anspråk på makt
och inflytande i samhället på egna villkor. En modell kallades till och med för
Emancipationsdräkt.
de plagg som bärs närmast den nakna huden befinner sig i gränslandet
mellan kropp och kläder, mellan det personligt intima och den sociala mask
som visas utåt. Genom historien har underkläder växlat mellan att döljas och
att visas upp som en del av dräkten. Synen på vad som varit sensuellt och
spännande eller opassande och vulgärt följer de skiftande gränsdragningarna
mellan vad som uppfattas som offentligt, privat och intimt. Ur detta
perspektiv speglar underkläder inte bara enskilda personers privata
behov, utan de är också del av utvecklingen inom mode och textilindustri
och gestaltar samtidens föreställningar om kön och sexualitet, hälsa och
hygien, skönhet och moral. Samtidigt som kroppen vid förra sekelskiftet
omgärdades av kulturella och sociala tabun var den samtidigt föremål för
stor uppmärksamhet, och visades exempelvis upp inom vetenskap, konst,
pornografi och reklambilder.
vår egen tids kult av hälsa och skönhet möter vi ständigt i den
visuella kultur som omger oss i vardagen. Rötterna står att finna i
konsumtionsmönster och populärkultur som formades redan vid förra
sekelskiftet.
