handbok - Amazon Simple Storage Service (S3)

Tarja Heiskanen
Kristina Salonen
Betty Kitchener
Anthony Jorm
HANDBOK
i psykiska första
hjälpen
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
österbotten-projektet
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Magistratsporten 4 A, 00240 Helsingfors
telefon (09) 615516
telefax (09) 6155 1770
www.mielenterveysseura.fi
fö[email protected]
Föreningen för Mental Hälsa
i Finland
© Betty Kitchener och Anthony Jorm 2002
Reviderad för finländska förhållanden av
Föreningen för Mental Hälsa i Finland med tillåtelse av Stakes
Utan särskilt tillstånd är all kopiering av detta verk förbjuden i enlighet med
upphovsrättslagen (404D/61, med tillhörande uppdateringar). För att kopiera,
revidera och distribuera bokens del II bör tillåtelse begäras av verkets ursprungliga
rättsinnehavare Betty Kitchener och Anthony Jorm på adress:
ORYGEN Research Centre
Department of Psychiatry, University of Melbourne
Locked Bag 10, Parkville VIC 3052, Australia
www.mhfa.com.au
Utgivare: Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Copyright på bokens del 1 innehas av Föreningen för Mental Hälsa i Finland samt
upphovsmännen, utvecklingschef Tarja Heiskanen och informationschef Kristina
Salonen, Föreningen för Mental Hälsa i Finland.
Copyright på bokens del 2 innehas av delens författare, professor
Anthony Jorm och programchef Betty Kitchener, Orygen Research Center.
I revisionsarbetet av del II för den andra upplagan har deltagit:
Utvecklingschef Mikko Häikiö, Lapplands sjukvårdsdistrikt
Som expert inom förebyggande rusmedelsarbete, specialplanerare
Tuomas Tenkanen, Stakes
Som expert inom rusmedelsarbete, utvecklingschef Airi Partanen, Stakes
Utvecklingschef Tarja Heiskanen, Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Sekreterare Anne Rautaharkko och Maiju Seppälä, Vasa sjukvårdsdistrikt
Psykiatrisk expert: Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, Stakes
Utbildning i psykiska första hjälpen
Tilläggsuppgifter: www.psykiskaforstahjalpen.fi
Översättning till svenska: sekreterare Agneta Honkala, Vasa sjukvårdsdistrikt
och psykolog Christina Björklund
2 reviderade upplagan
ISBN 978-952-5513-52-3
Layout och ombrytning: Mainostoimisto Visuviestintä Oy
Tryckeri: XXXXXXXXX Oy, 2008
Innehåll
Till läsaren
6
Inledning
7
Del 1 Psykisk hälsa och livskriser
1. Vad är god psykisk hälsa?
Begreppet psykisk hälsa........................................................................ 12
Psykisk hälsa som en resurs................................................................... 13
Skyddande faktorer och riskfaktorer för den psykiska hälsan................ 14
Effekten av samhälleliga beslut och kulturens inverkan
på den psykiska hälsan.......................................................................... 14
Man bör måna om den psykiska hälsan.................................................. 16
2. Livets många kriser
11
17
Vad är en kris?........................................................................................ 18
Utvecklingskriser.................................................................................... 19
Kriser inom familjen................................................................................20
Traumatiska kriser..................................................................................20
Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete..................................22
Vad kan jag göra – gränser för hjälp........................................................23
3. Självdestruktivt beteende och självmord
25
Självdestruktivitet och självmord...........................................................26
Riskfaktorer för självmord......................................................................26
Självdestruktivt beteende hos barn och unga...............................27
Självmord bland äldre...................................................................28
Självmord i arbetssamfundet........................................................28
Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid..........................29
Att hjälpa en person i självmordsfara.....................................................29
Vad kan jag göra – gränser för hjälp . ..................................................... 31
Del 2 Psykisk ohälsa
Begreppet psykisk ohälsa......................................................................35
Begreppet första hjälpen........................................................................36
Psykiska första hjälpen...........................................................................36
Varför behövs psykiska första hjälpen?..................................................37
Fem grundsteg........................................................................................38
1. Depression
39
Vad avses med depression?....................................................................40
Symtom på depression...........................................................................40
Orsaker till depression...........................................................................42
Depressionens inverkan och uttryck.............................................44
Bipolär sjukdom: en speciell form av depression..........................45
Depression och rusmedel.......................................................................46
Första hjälpen vid depression.................................................................46
Vad kan jag göra – gränser för hjälp........................................................53
2. Ångestsyndrom
55
Vad avses med ångestsyndrom?.............................................................56
Allmänna symtom vid ångest..................................................................56
Orsaker till ångestsyndrom.....................................................................58
De vanligaste ångestsyndromen.............................................................59
Generaliserat ångestsyndrom.......................................................60
Paniksyndrom............................................................................... 61
Fobier............................................................................................63
Posttraumatiskt stressyndrom......................................................65
Tvångssyndrom ............................................................................67
Blandade ångest- och depressionstillstånd..................................68
Ångestsyndrom och rusmedel................................................................69
Första hjälpen vid ångestsyndrom..........................................................69
Vad kan jag göra – gränser för hjälp........................................................73
3. Psykoser
75
Vad är psykos?........................................................................................76
Symtom på utveckling av psykos............................................................76
De vanligaste psykoserna.......................................................................78
Schizofreni....................................................................................78
Bipolär sjukdom............................................................................ 81
Andra psykoser.............................................................................83
Psykoser och rusmedel...........................................................................85
Första hjälpen vid psykos.......................................................................86
Vad göra ifall den insjuknade inte vill ha hjälp?.............................90
Vård oberoende av patientens egen vilja......................................90
Vad kan jag göra – gränser för hjälp........................................................ 91
4. Beroendesjukdomar
93
Rusmedel och beroendesjukdomar........................................................94
Vad är ett rusmedelsberoende?..............................................................95
Symtom på rusmedelsberoende.............................................................95
Utveckling av rusmedelsproblem...........................................................96
Alkohol...................................................................................................97
Riskgränser vid alkoholbruk . .........................................................98
Följder av långvarigt alkoholbruk.................................................. 102
Narkotika.............................................................................................. 103
Narkotikabruket i Finland ............................................................. 103
Narkotika och beroende................................................................ 104
Följder av långvarigt narkotikabruk............................................... 107
De mest använda narkotiska preparaten i Finland........................ 108
Cannabisprodukter................................................................. 108
Amfetamin.............................................................................. 109
Ecstasy................................................................................... 109
Opiater....................................................................................110
Kokain..................................................................................... 111
LSD.......................................................................................... 111
Övriga droger.................................................................................112
Sniffning..................................................................................112
Gamma....................................................................................112
Khat.........................................................................................112
Svampar..................................................................................112
Läkemedelsmissbruk.....................................................................113
Blandmissbruk...............................................................................113
Rusmedel och psykisk ohälsa.........................................................114
Förebyggande av missbruk....................................................................114
Mini-intervention............................................................................115
Första hjälpen för den som lider av rusmedelsmissbruk........................116
Vad kan jag göra – gränser för hjälp.......................................................119
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
121
Mentalvårdstjänster i Finland..............................................................122
Yrkesgrupper inom mentalvården........................................................ 122
Psykologer.................................................................................... 122
Psykiatriska sjukskötare................................................................ 122
Psykiatrer...................................................................................... 123
Organisationer...................................................................................... 123
Patient- och anhörigorganisationer............................................... 123
Nyttiga länkar angående psykisk hälsa................................................ 124
Missbrukarvården i Finland..................................................................125
Servicesystemet................................................................................... 125
Olika aktörer och deras tjänster............................................................ 127
Yrkesgrupper inom missbrukarvården.................................................. 129
Övrigt stöd........................................................................................... 129
Nyttiga länkar angående missbruk.................................................131
Kontaktuppgifter till folkhälso-, patient- och anhörigorganisationer....135
Hjälpande telefoner..............................................................................136
Litteraturförteckning.............................................................................137
Till läsaren
Psykisk ohälsa är allmänt förekommande och ger upphov till många slag av
mänskligt lidande och ekonomisk börda samt funktionshämning. I sin allvarligaste form kan psykisk ohälsa närapå helt invalidisera och leda till att personen
utesluts från den sociala gemenskapen. Därför är det viktigt att problem och
störningar identifieras så tidigt som möjligt och att stöd och behandling erbjuds
i samma utsträckning och av lika god kvalitet som vid fysiska sjukdomar. I dag
innehar primärvården en central roll både då det gäller somatisk vård och vård
av psykiska svårigheter, problem och störningar.
Denna handboks del 2 baserar sig huvudsakligen på Handbok för psykiska första hjälpen (Mental Health First Aid Manual) från Australien. Den har skrivits av
sjukskötare Betty Kitchener, som även själv lidit av depression, samt professor
Anthony Jorm. För den australiska handboken har även utvecklats en modell
i fem steg för psykiska första hjälpen. Del 1 har tagits fram inom Föreningen
för Mental Hälsa i Finland och den baserar sig på den finska Mielenterveyden
ensiapukirja (Handbok i psykiska första hjälpen), som utgavs 2006 (Suomen
Mielenterveysseura/SMS-Tuotanto). I denna del betonas hur de psykiska resurserna kan stödjas och stärkas, även då personen genomgår en kris eller lider av
psykisk ohälsa.
Kunskap om den psykiska hälsans skydds- och riskfaktorer finns redan att tillgå
från såväl utländsk som inhemsk forskning, problemet är att omsätta denna
kunskap i praktiken. Vi önskar att denna bok kunde fungera som en handbok
inom psykisk hälsa och påminna om betydelsen av psykiska första hjälpen samt
även ge praktiska råd.
Boken har producerats med stöd från social- och hälsovårdsministeriets anslag
för hälsofrämjande. Den första svenskspråkiga upplagan togs fram i samarbete
med Vasa sjukvårdsdistrikt och Österbotten-projektet.
Helsingfors, juni 2008
Marita Ruohonen Kristian Walhbeck
verksamhetsledare Föreningen för Mental Hälsa i Finland
forskningsprofessor
Stakes
Inledning
Handboken om psykisk hälsa och psykiska första hjälpen består av två delar. I
del 1 behandlas god psykisk hälsa, en resurs som varje människa innehar och
som kan stödjas, förstärkas och vårdas. I samma del behandlas kriser som en
del av livscykeln, krisens olika faser och hur man tar sig igenom en kris. Även
självdestruktivt beteende och självmord lyfts fram.
I del II behandlas psykisk ohälsa. Enligt modell från den australiska handboken
för psykiska första hjälpen har i denna del tagits med depression, ångestsyndrom, psykoser och beroendesjukdomar. För dessa psykiska störningar har i
Australien utvecklats en femstegsmodell för psykiska första hjälpen.
Målsättningen för psykiska första hjälpen är att skydda livet, erbjuda hjälp,
främja återhämtning till en god psykisk hälsa, stödja personens egna resurser
och vid behov stödja till att söka hjälp.
De fem stegen inom psykiska första hjälpen är:
1) Bedöm risken för självmord eller självdestruktivt beteende.
2) Lyssna utan att moralisera.
3) Lugna och ge information om viktiga saker.
4) Uppmuntra personen till att söka professionell hjälp vid behov.
5) Uppmuntra personen till självhjälp.
DEL 1
Psykisk hälsa och livskriser
Del 1
1
Vad är god psykisk hälsa?
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED PSYKISK HÄLSA
• LÄSAREN VET ATT PSYKISK HÄLSA ÄR SUMMAN
AV MÅNGA OLIKA FAKTORER
KÄRNINNEHÅLL
Begreppet psykisk hälsa
Den psykiska hälsan som en resurs
Skyddande faktorer och riskfaktorer som inverkar
på den psykiska hälsan
11
DEL 1
1. Vad är god psykisk hälsa?
Begreppet psykisk hälsa
”Psykisk hälsa” är ett mångfacetterat begrepp, som inte har någon vedertagen definition. Många har vant sig vid att uppfatta psykisk hälsa som psykisk
sjukdom, trots att psykisk hälsa i själva verket är en helt annan sak än en psykisk störning. Psykisk hälsa kan beskrivas som en resurs, som möjliggör många
saker i livet.
Numera anser man att i begreppet psykisk hälsa ingår både en psykisk, fysisk,
social och andlig dimension. Den psykiska hälsan påverkas av många faktorer:
• individuella faktorer, till exempel arvsanlag
• social växelverkan, som familj och vänner
• strukturella samhällsfaktorer , som utbildnings- och arbetsmöjligheter
• kulturella värden, till exempel hur man i Finland förhåller sig till psykisk
hälsa, och vad människovärdet består av
Dessa faktorer är i ständig växelverkan med varandra och ur denna växelverkan uppstår nya psykiska hälsoresurser medan tidigare resurser förbrukas.
Psykisk hälsa är alltså inte ett bestående, oföränderligt tillstånd, utan varierar
med livssituationer och erfarenheter. Man kan också säga att den psykiska hälsan påverkas av människan själv, av andra människor och av omständigheter i
omgivningen.
Psykisk hälsa kan också definieras som olika förmågor, som
• förmåga att leva ett rikt liv utan alltför stora bekymmer
• förmåga att njuta av livet
• förmåga att arbeta, älska och fungera i samspel med andra
• förmåga att anpassa sig till omvärlden
• förmåga att fungera effektivt och produktivt
12
1. Vad är god psykisk hälsa?
och som egenskaper och känslor, som:
• lycka
• välbefinnande
• andlig tillväxt och utveckling
• förmåga att klara av motgångar
• andra saker, som tillit, öppenhet för utmaningar, kapacitet, färdigheter,
humor m.m.
Psykisk hälsa och psykisk ohälsa är två skilda begrepp:
Psykisk hälsa:
Psykisk ohälsa:
kan inte diagnosticeras
kan diagnosticeras
behöver inte behandlas
kan behandlas
begreppet bygger på levnadskonst erfarenheter
ett hälsovårdsbegrepp
Psykisk hälsa som en resurs
Både i Finland och internationellt är det rätt nytt att se den psykiska hälsan som
en egen helhet, som en resurs. Då betraktas den psykiska hälsan som en grundsten i livet, som möjliggör livsglädje och hopp, ger ork i vardagen och gör det
lättare att handskas med och klara av motgångar.
Den psykiska hälsan har stor inverkan på många saker och har stor betydelse
för individernas, samfundens och hela samhällets sociala, mänskliga och ekonomiska kapital. Psykisk hälsa gör det möjligt för oss att utnyttja och stärka vår
funktionsförmåga. Psykisk hälsa har alltså ett egenvärde.
Psykisk hälsa:
• är en grundpelare för välfärden
• stärker funktionsförmågan
• skapar motståndskraft mot livets motgångar
13
DEL 1
DEL 1
1. Vad är god psykisk hälsa?
Skyddande faktorer och
riskfaktorer för den psykiska hälsan
Skyddande faktorer stärker människans funktionsförmåga och känsla av livskontroll. Skyddande faktorer hjälper oss också att klara av krissituationer och
de kan kompensera eller minska inverkan av olika riskfaktorer.
Riskfaktorer äventyrar livets och funktionernas fortbestånd och vår trygghetskänsla. De försvagar hälsan och välbefinnandet och kan öka benägenheten att
insjukna. Skyddande faktorer och riskfaktorer kan indelas i inre och yttre.
Effekten av samhälleliga beslut och
kulturens inverkan på den psykiska hälsan
Samhälleliga förhållanden och strukturella faktorer samt politiska beslut har
en betydande inverkan på befolkningens välfärd och därigenom även på den
psykiska hälsan. Också rådande värderingar i vår kultur inverkar på den psykiska hälsan. Prioriterar vi ekonomiska värden framom mänskliga värden, är
människan värdefull i sig själv eller enbart genom sitt arbete? Det är också
viktigt att notera hur samhället förhåller sig till olikheter och hur man bryr sig
om människan. Samhällets normer kan begränsa individens rörelsefrihet och
självständighet, men å andra sidan kan ett normsystem i upplösning förorsaka
en ny sorts otrygghet.
Samhälleliga faktorer som inverkar på den psykiska hälsan är
bland annat:
• ekonomisk grundtrygghet
• sysselsättning och arbetslöshet
• fysisk och social miljö
• tillgång till tjänster
• utbildningsmöjligheter
• möjligheter att påverka och bli hörd
• attityder mot olikhet (psykisk ohälsa, fysiskt handikapp, sexuella
minoriteter osv.)
• lagstiftning.
14
1. Vad är god psykisk hälsa?
Tabell 1.
Inre och yttre skyddande faktorer och riskfaktorer som påverkar den
psykiska hälsan
Inre skyddande faktorer
Yttre skyddsfaktorer
• god fysisk hälsa och arvsanlag
• positiva tidiga människorelationer
• förmåga att skapa och upprätthålla
• socialt stöd, vänner
• rätt till ett hem
• utbildningsmöjligheter
• arbete eller annan utkomst
• stöd av arbetssamfundet och
tillfredsställande människorelationer
• förmåga till växelverkan
• tillräckligt god självkänsla
• känsla av att vara accepterad
• problemlösningsförmåga
• förmåga att handskas med konflikter
• möjlighet att förverkliga sig själv
förmannen
• att bli hörd och ha påverkningsmöjligheter
• trygg livsmiljö
• lättillgänglig offentlig närservice
Inre riskfaktorer
Yttre riskfaktorer
• neurologiska faktorer, till exempel
ärftlighet, utvecklingsstörningar, • skilsmässor och förluster
• övergrepp och våld
sjukdomar
• mobbning
• sårbar självkänsla
• arbetslöshet och hot om arbetslöshet
• känsla av hjälplöshet
• droger
• dåliga relationer
• marginalisering, fattigdom, hemlös• sexuella problem
het, att bli stämplad
• isolering
• psykisk ohälsa i familjen
• främlingsskap • skadlig livsmiljö
15
DEL 1
DEL 1
1. Vad är god psykisk hälsa?
Man bör måna om den psykiska hälsan
Man kan måna om den psykiska hälsan genom att fästa uppmärksamhet vid
sitt psykiska, fysiska, sociala och andliga välbefinnande. En närståendes psykiska hälsa kan stödjas på många sätt och andra människor kan å sin sida
stödja vår egen psykiska hälsa.
Du kan måna om den psykiska hälsan på följande sätt:
• håll fast vid rytmen i vardagsrutinerna
• vila och sov tillräckligt
• ät mångsidigt, njut av måltider även i vänners sällskap
• motionera tillräckligt
• pröva på olika sätt att koppla av
• ägna dig åt sådana sysselsättningar som ger dig tillfredsställelse
• håll regelbundet kontakt med nära anhöriga och vänner
• håll dina löften
• erbjud din hjälp och hjälp till om du tillfrågas
• upprätthåll en positiv inställning till livet.
Källor:
Ayalon Ofra (1995): Selviydyn! Yhteisön tuki ja selviytyminen, Mannerheimin Lastensuojeluliitto, Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti.
Heiskanen, Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura.
Heiskanen, Tarja (1996). Elämän palapeli – johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen.
SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura.
Heiskanen, Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni.
SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura.
MacDonald Glenn (2006). What is mental health? Ingår i: Cattan, Mima & Sylvia Tilford
(Red.) Mental Health Promotion – A Lifespan Approach. Maidenhead, UK:
Open University Press.
Sohlman, Britta (2004). Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden kuvaajana. Tutkimuksia 137. Helsingfors: Stakes. Finns även på:
http://www.stakes.fi/pdf/mentalhealth/Tu137.pdf
16
1. Vad
Del är
1 god psykisk hälsa?
2
Livets många kriser
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED KRISER
• LÄSAREN KÄNNER IGEN DE VANLIGASTE LIVSKRISERNA
KÄRNINNEHÅLL
Begreppet kris
De vanligaste livskriserna
17
DEL 1
DEL 1
2. Livets många kriser
Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Människor reagerar
på kriser på olika sätt beroende på personlighet och bakgrund. Kriser kan även
bli kvar i sinnet som ouppklarade saker eller utlösa tidigare kriser. När flera kriser ansamlas ökar den psykiska belastningen. Därför borde kriser alltid redas
upp på ett eller annat sätt. Det är bra att komma ihåg att kriser inte är sjukdomar, men en utdragen kris kan få människan att insjukna.
Vad är en kris?
Med en kris menar man en plötslig förändring, en avgörande vändning eller en
störning i människans liv. Kriser uppstår på olika sätt och de påverkar oss på
olika sätt. Människan har hamnat i en situation där tidigare erfarenheter och
inlärda reaktionsmönster inte räcker till för att förstå, hantera eller klara av
den nya, plötsligt uppkomna situationen. När tron på den egna osårbarheten
och trygghetskänslan krossas, försvinner greppet om livet för ett tag. Känslan
av att förlora kontrollen kan ge upphov till rädsla samt känslor av hjälplöshet
och skam. Man kan också säga att människan såras psykiskt då hon drabbas
av en kris.
Typiska drag för krissituationer:
• situationen är ny och oförutsedd
• de vanliga sätten för att klara sig är otillräckliga
• situationen är på något sätt utom personens kontroll
• motstridiga, starka känslor svallar eller personen går helt i lås
• personen upplever sig vara ensam, eftersom det är svårt att dela
situationen med någon annan.
Det är bra att minnas att en kris också kan erbjuda en möjlighet att växa och
ett tillfälle att ompröva livet. Kriser utvecklar oss psykiskt därför att vi alltid lär
oss någonting nytt via dem. Kriser kan också lösa upp fastlåsta människorelationer.
18
2. Livets många kriser
Krisens faser:
Varje kris är individuell, men i dess förlopp kan man särskilja fyra olika faser,
som också kan uppträda samtidigt:
CHOCKFASEN:
• Det är svårt att ta till sig den ångestväckande situationen och man vill
förneka det inträffade eller har svårt att tro att det är sant. De flesta
människor blir lamslagna i chockfasen och kan se förvånansvärt lugna
ut med tanke på vad som har hänt. En del människor uppträder å andra
sidan på ett avvikande upprört sätt och kan skrika, rasa eller gråta.
• Koncentrationsförmågan sänks och man klarar inte av att själv med
förnuftet begripa det inträffade.
• Det viktigaste är att få uppleva konkret trygghet och skydd och känna att
de som hjälper behärskar situationen.
REAKTIONSFASEN:
• Människan möter småningom den förändrade verkligheten och försöker
bilda sig en uppfattning om vad som har inträffat. Krisbearbetningen
börjar.
• Känslorna svallar, humöret växlar och man känner av olika fysiska symtom.
• Det är viktigt att människan upplever sig bli hörd.
BEARBETNINGSFASEN:
• Människan börjar gradvis förstå vad som har inträffat.
• Man har ett behov av att prata om det som har hänt.
• Människan börjar se framåt mot det ”nya ” livet.
NYORIENTERINGSFASEN:
• Människan börjar anpassa sig till förändringarna.
• Man börjar få en känslomässig distans till det inträffade.
• Man upplever att livet fortsätter och att man kan börja planera för
framtiden.
Kriser kan indelas i utvecklingskriser, kriser inom familjen och traumatiska
kriser.
19
DEL 1
DEL 1
2. Livets många kriser
Utvecklingskriser
Utvecklingskriser är naturliga skeden av förändring, när en viss etapp i livet tar
slut och människan går vidare in i ett nytt livsskede. Utvecklingskriserna indelas vanligen i barn- och ungdomens kritiska utvecklingsfaser, såsom trotsålder
och pubertet samt den vuxnes kritiska livsskeden som omfattar ung–vuxenperioden, familjebildningen och karriärbyggandet. Andra skeden av förändring
är bland annat barnens flytt hemifrån, åldrandet, pensioneringen eller att bli
ensam. Någon upplever dessa utvecklingsfaser mycket starkt, medan någon
annan genomlever dem rätt obemärkt. Vetskapen om att vissa saker kan höra
till olika livsfaser och är gemensamma för alla, kan göra det lättare att acceptera situationen. För att det ska uppstå något nytt i livet, krävs det ofta att man
lär sig avstå från det som är bekant från tidigare.
Till exempel i 30-årsåldern lever vi i en livsfas till vilken hör att bli vuxen ”på riktigt”, och att man etablerar sig och bildar familj. Funderingarna i 40-årsåldern
koncentreras i första hand till parrelationen, barnen och arbetet. I 50-årsåldern
växer speciellt hos männen kraven på att vara kapabel och framgångsrik. Kvinnorna kan känna rädsla inför den annalkande rollen som åldrande kvinna. Å
andra sidan upplever många kvinnor att de kan vara just sådana som de själva
vill när de kunnat frigöra sig från de av kulturen ställda rollförväntningarna.
Kriser inom familjen
Vid en kris inom familjen är det fråga om en djup förändring, som berör varje
familjemedlem. En sådan händelse kan till exempel vara en familjemedlems
rusmedelsproblem eller sjukdom, skilsmässa, död, arbetslöshet, problem på
det sexuella området eller bildandet av en ny familj. Familjens kris påverkar
även på ett eller annat sätt övriga närstående och arbetskamrater.
Det är viktigt att hela familjen stöds vid en kris. Även om familjemedlemmarna
reagerar på olika sätt på det inträffade, borde de även gemensamt kunna
behandla händelsen. Det är bra att tillsammans fundera på hur familjen ska
klara sig och vilka resurser det redan finns inom familjen för att stödja varandra. Även för att undvika eventuella missförstånd är det viktigt att hela familjen tillsammans diskuterar det inträffade. Det är klokt att söka professionell
hjälp så fort man märker att de egna hjälpresurserna är otillräckliga.
20
2. Livets många kriser
Traumatiska kriser
Traumatiska kriser är plötsliga, oväntade och i allmänhet ovanligt starka händelser, som människan inte har resurser att själv klara av. En traumatisk kris är
en onormal situation, där det är fråga om livsviktiga saker. En traumatisk kris
kan vara:
1. En situation där personen förlorar någon närstående eller någonting,
som personen varit beroende av eller värdesatt.
2.Förlust av självständighet eller självkontroll, till exempel invaliditet.
3.Problem som hänför sig till barnafödande, såsom missfall, abort, att
få ett utvecklingsstört barn, avlägsnande av livmodern, ansträngande
fertilitetsbehandlingar.
4.Relationsproblem, som till exempel otrohet.
5.Att förlora ansiktet eller med andra ord socialt skamfyllda händelser,
såsom rattfylleri, fängelsedom, förskingring, inblandning i skandal eller
karriärmisslyckande.
6.Samhällets strukturförändringar, som tvingar personen att lämna sin
hemort för att söka arbete i stora städer.
7.Yttre katastrofer, såsom krig eller jordbävning.
8.Att bli vittne till en svår olycka eller genombrott av psykos, en
närståendes självmord, eller själv ha fallit offer för rån, inbrott eller annat
angrepp.
Efter en uppskakande upplevelse är det normalt att personen reagerar kraftigt.
Även blotta tanken på vad som skulle ha kunnat inträffa, kan ge upphov till
starka känslor. Känsloreaktioner förorsakade av traumatiska händelser brukar
vanligen försvagas med tiden. Ibland kan de dock dyka upp igen, även efter en
längre tid.
Vid traumatiska kriser kan det finnas många olika slag av offer. Vid till exempel
en trafikolycka bör man förutom de skadade även beakta anhöriga och ögonvittnen, som har skakats av händelsen och som därigenom också behöver stöd.
Även räddnings- och sjukvårdspersonal behöver ofta psykiskt stöd.
Vid en traumatisk kris:
• såras människan psykiskt
• försvinner känslan av kontroll – rädsla, skam- och skuldkänslor ökar
• uppstår ångestreaktioner – något påminner om det inträffade
• omvärderas livets värden och livssynen – livets grundtrygghet rubbas,
känslan av otrygghet ökar.
21
DEL 1
DEL 1
2. Livets många kriser
Faser vid traumabearbetning:
• chock – man förstår inte vad som har hänt
• undvikande – man undviker saker som påminner om traumat, och som
skapar ångest
• humörssvängningar – minnesbilderna dyker ofrivilligt upp
• nyorientering – man klarar av att berätta om minnesbilder från traumat
och man klarar av att leva med dem, fastän de emellanåt gör sig påminda.
Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete
Bearbetningen av en sorg kan förhindras av det undvikande beteende som
ofta hör till ett posttraumatiskt stressyndrom. Människan klarar inte alltid av
en traumatisk kris och sorg på egen hand, utan kan behöva sakkunnig hjälp.
Sorge- och traumaarbetet har många gemensamma drag, men även många olikheter.
I sorgearbetet upplever man levande minnesbilder av det man förlorat.
I traumaarbetet dyker minnesbilder av traumatiska händelser upp i minnet.
I sorgearbetet söker man minnen att finna tröst i.
I traumaarbetet undviker man minnen och situationer som påminner
om traumat.
I sorgearbetet vill man tala om den man förlorat.
I traumaarbetet är det svårt att tala om det inträffade.
I sorgearbetet är drömmarna trösterika.
I traumaarbetet återvänder ofta det inträffade i form av mardrömmar.
I sorgearbetet är sorg, längtan och depression allmänna.
I traumaarbetet intar depression, ångest och rädsla sinnet.
Efter en traumatisk upplevelse
• Prata med andra om dina upplevelser. Berätta vad du kände under
olyckan/händelsen och efteråt. Genom att prata bearbetar du din
otrevliga upplevelse.
• Fortsätt ditt jobb med hjälp av rutiner. Ifall det är svårt att koncentrera sig
på mera krävande uppgifter kan det vara bra att berätta om det inträffade
också åt din förman och dina arbetskamrater, så att de förstår.
22
2. Livets många kriser
• Träffa andra som råkat ut för liknande händelser, stödgrupper är viktiga.
• Lyssna på vad dina närmaste känner och tänker. Händelsen har påverkat
även dem.
• Kom ihåg att dina reaktioner är normala och de hör till saken. Det är bra
att uttala också skrämmande och märkliga känslor.
• Det kan hjälpa att gråta.
• Motion får dig att koppla av.
• Undvik alkohol och lugnande medel.
• Ibland kan det kännas lättare att ge uttryck för sina känslor genom att
göra något, istället för att prata. Rita, måla, skriv, lyssna på musik eller låt
naturen erbjuda sin tröst.
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
När en människa har genomgått något uppskakande bör du först
sörja för hennes grundläggande behov och hjälpa henne att få
kontakt med sina anhöriga. Ta henne till en lugn plats och ge
stöd. Koncentrera dig primärt på att lyssna, tiden för att ställa frågor kommer senare.
Tala ut om dina erfarenheter med andra eller träffa dina olyckskamrater om du själv har råkat ut för något uppskakande. Rutiner gör det lättare att klara av vardagen, även motion eller annan
avslappnande verksamhet kan vara bra.
Källor:
Cullberg Johan (1973). Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta.
A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. Kirjapaino Jaarli.
Heiskanen Tarja (1995). Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä,
selviytymisestä. Tammi.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni.
SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura.
Saari Salli (2003). Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen.
Otava.
23
DEL 1
Del 1
3
Självdestruktivt
beteende och självmord
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN VET HUR SJÄLVDESTRUKTIVITET YPPAR SIG
• LÄSAREN KÄNNER IGEN EN SJÄLVDESTRUKTIV PERSON
• LÄSAREN KAN HJÄLPA EN SJÄLVDESTRUKTIV PERSON
KÄRNINNEHÅLL
Självdestruktivitet och självmord
Riskfaktorer i anknytning till självdestruktivitet
Att hjälpa en självdestruktiv person
25
DEL 1
3. Självdestruktivt beteende och självmord
Självdestruktivitet och självmord
Självdestruktivitet avser allt beteende, med vilket man medvetet eller omedvetet orsakar skada eller fara för sig själv. Sådant beteende kan till exempel vara
fortlöpande rusmedelsbruk som innebär en hälsorisk, att skära sig själv eller
att ta överdrivna risker i trafiken.
Självdestruktiva tankar förekommer hos alla människor i något skede av livet.
Ändå är allvarliga och återkommande självmordstankar ett tecken på att den
psykiska hälsan vacklar, och är ett tecken som bör tas på allvar. Det är också
skäl att minnas att uttryckta självmordsplaner och självmordsförsök alltid är
allvarliga tecken på behov av hjälp.
Årligen begår över 1 000 finländare självmord. Fastän antalet är högt, har ändå
antalet självmord minskat under de senaste femton åren. Sannolikt har förbättrad identifiering av depression och av andra självmordsrisker och en tidigare
insatt och förbättrad behandling bidragit till denna minskning. Trots detta är
självmord fortfarande den näst vanligaste dödsorsaken bland unga män. Självmordsförsökens antal är tiofalt större än antalet genomförda självmord.
Ett självmordsförsök kan vara ett sista desperat försök att klara upp sitt liv, en
strävan att komma ur den outhärdliga situationen, inte nödvändigtvis en önskan
att dö. Det finns ett klart samband mellan psykisk ohälsa och självmord. Nästan
alla de som begått självmord har innan självmordet lidit av psykiska svårigheter.
Riskfaktorer för självmord
Det finns inte någon enskild, entydig orsak bakom självmord. Ju fler samtidiga
riskfaktorer, desto högre är självmordsrisken. Självmordsbenägenheten ökar
av tidigare självmordsförsök, svår depression och överdriven alkoholkonsumtion. Undersökningar visar också att självmordsrisken är hög efter utskrivning
från psykiatrisk sjukhusvård.
Riskfaktorer för självmord är:
• depression och andra förstämningssyndrom
• ett tidigare självmordsförsök eller en nära anhörigs självmord eller
självmordsförsök
• ett rikligt alkoholbruk eller alkoholberoende
• psykos
• utskrivning från psykiatrisk sjukhusvård
• asocialt beteende hos ungdomar
26
3. Självdestruktivt beteende och självmord
• svåra livshändelser
• ångestväckande trosfrågor
• lättillgängliga redskap för självmord
Omständigheter som kan förebåda självmordsförsök:
• långvarig depression
• hopplöshet, ensamhet
• socialt utanförskap
• dumdristigt beteende som leder till farliga situationer
• uttalade varningar: ”jag orkar inte mera”, ”allt är förgäves”
• ”paketering” av det egna livet på förhand
Självmord kan även ses som ett mått på illabefinnandet i samhället. Strukturella samhällsfaktorer, såsom arbetslöshet, bostadslöshet och brister i vårdoch stödtjänster har en stor betydelse för människornas illamående. Självmord skall således inte glömmas bort i samhällsdebatten. Man måste lära sig
att diskutera självmord utan att moralisera eller anklaga. Av den deprimerade
kan och bör man fråga, huruvida han eller hon övervägt självmord. Det är fel
att tro att den som yttrar sina självmordsavsikter inte skulle begå självmord.
Alla medmänniskor borde ha mod att känna igen varningssignaler för självmord och ställa upp med stöd i tid.
Självdestruktivt beteende hos barn och unga
Ungdomar funderar mycket på frågor kring liv och död. Tankar på självmord hör
dock inte till en sund utveckling. Ett självmordsförsök är ofta ett rop på hjälp
från den unga. En ung person är också mera impulsiv än en vuxen, då unga
inte har samma livserfarenhet och resurser att klara sig som den vuxne har. Ett
själsligt nödläge, som ur en vuxens synvinkel kan verka ganska obetydligt, kan
speciellt för en ung person vara ödesdigert.
Personer under 15 år begår inte i allmänhet självmord. Efter denna ålder ökar
självmordsrisken och antalet självmordsförsök stiger. Flickorna gör oftare självmordsförsök, medan pojkarnas försök oftare leder till döden eftersom deras
metoder är våldsammare. Av flickor i högstadieåldern har 4–8 % och av pojkarna 2–4 % gjort ett självmordsförsök under det senaste året. Bland flickorna
är alltså självmordsförsök ungefär dubbelt vanligare än hos pojkar. Största
delen av barns och ungdomars självmordsförsök görs i berusat tillstånd. Alkohol har en dubbel inverkan: förutom att ruset sänker impulskontrollen hör även
en förhöjd självmordsrisk samman med långvariga missbruksproblem.
27
DEL 1
DEL 1
3. Självdestruktivt beteende och självmord
Majoriteten av ungdomarnas självmordsförsök leder inte till döden, även om
avsikten varit allvarlig. Ungefär en tredjedel av de ungdomar som gjort självmord har ett tidigare självmordsförsök bakom sig. Ett tidigare försök är den
viktigaste enskilda faktorn som kan förutspå ett senare självmord. Varje ung
person som gjort ett självmordsförsök behöver professionell hjälp.
Självmord bland äldre
Varannan dag begås självmord av en äldre person i Finland. Självmorden bland
över 65-åringar har fördubblats jämfört med för 50 år sedan. Ensamhet, känslor
av hopplöshet och sjukdomar har ökat antalet självmord bland äldre. De äldres självmordsförsök är alltid en sak att ta på yttersta allvar. När äldre talar om
självmord, ligger det en allvarlig avsikt bakom.
Psykisk ohälsa är allmänt förekommande bland äldre. Forskning ger vid handen att 16–30 % av över 65-åringarna lider av psykisk ohälsa. Det har konstaterats att 50–80 % av äldre i anstaltsvård lider av psykisk ohälsa. Dessutom
finns bland de äldre en avsevärd mängd olika psykiska symtom som hänför sig
till kroppsliga sjukdomar. Depression är den viktigaste bakomliggande orsaken
till självmord. Övriga riskfaktorer för självmord bland äldre personer är manligt
kön, avslutning av arbetslivet, livspartnerns död, social isolering, psykisk eller
somatisk sjuklighet. Även känslor av ökande hjälplöshet och tilltagande beroende av andra personers hjälp kan ligga bakom äldres självmord.
Forskning visar att äldre personer som begått självmord har haft hälsovårdskontakter före självmordet, men att de sällan yppat sina planer. Äldre personer som
gjort självmord har mera sällan haft psykiatrisk vårdkontakt än de yngre åldersgrupperna.
Självmord i arbetssamfundet
En arbetskamrats självmord är ett hårt slag för hela arbetsgemenskapen. Det
är bra att omedelbart samlas till ett gemensamt tillfälle, där arbetskamraterna
informeras om det inträffade. Det kan vara bra att på arbetsplatsen göra upp
planer för olika krissituationer. Det viktiga är att man inte försöker dölja det
som inträffat och att ingen lämnas ensam med sin sorg. Dessutom bör arbetskamraterna enligt behov erbjudas samtalshjälp för att kunna gå igenom det
inträffade.
För de kvarvarande är det viktigt att få minnas den avlidne. Det är ett sätt att ta
farväl av den döda. Man bör diskutera med de anhöriga huruvida de närmaste
arbetskamraterna kan delta i begravningen eller alternativt kan en egen minnesstund hållas på arbetsplatsen.
28
3. Självdestruktivt beteende och självmord
Återhämtningen efter
en närståendes självmord tar tid
En närstående persons självmord är en svår upplevelse. Att återhämta sig efter
detta är en process med många skeden. Under processen måste man lära sig
att avstå, sörja och förlåta. För att kunna återhämta sig behöver människan
kunna förlita sig på att hon trots allt har krafter att gå vidare.
Anhöriga till den som begått självmord behöver ofta professionell hjälp: oförmåga att tala om det som hänt, skuldkänslor, skam och isoleringstendenser
kan leda till psykisk eller fysisk sjukdom. Utan tillräckligt stöd kan en förälders
självmord bli en oövervinnelig sak speciellt för ett barn. Det är viktigt att notera
att även nära anhöriga till den som begått självmord löper en större risk att
begå självmord och i en del fall kan självmord finnas som en problemlösningsmodell i släkten. Efter en traumatisk upplevelse kan det behövas rehabilitering
för bibehållande av arbets- och studieförmågan.
Bland andra Föreningen för Mental Hälsa i Finland arrangerar yrkesmässigt
handledda stöd- och rehabiliteringsgrupper för anhöriga till personer som
begått självmord samt till barn som har förlorat sina föräldrar. Kriscentralerna
ordnar även avlastningssamtal eller debriefing efter traumatiska händelser för
dem som så önskar.
Att hjälpa en person i självmordsfara
Det kan vara mycket svårt att känna igen självdestruktivt beteende. Det kan
vara bra att börja med att identifiera olika riskfaktorer och fråga den självdestruktiva personen direkt om hans avsikter. I motsats till vad man ofta tror uppmuntrar inte en direkt fråga till att förverkliga självmordstankar.
Man kan bedöma självdestruktivitet på följande sätt:
1)Samtala allvarligt och rakt på sak med den självdestruktiva personen om vad personen tänker på och hur personen upplever till exempel stress, depression eller ångest. Låt personen beskriva varför han känner så.
2)Försök ta reda på om personen hör till riskgruppen genom en direkt fråga
1)Har du haft självmordstankar?
2)Har du en färdig plan för att genomföra ett självmord?
3)Har du tidigare försökt begå självmord?
3)Bedöm graden av risk. Har personen en färdig plan för att genomföra
ett självmord, har han eller hon tidigare försökt begå självmord eller
har han eller hon de medel som krävs för att genomföra ett självmord?
29
DEL 1
DEL 1
3. Självdestruktivt beteende och självmord
Om personen svarar jakande på redan en fråga är det skäl att snabbt söka
hjälp. Ta i första hand kontakt till jouren på närmaste hälsovårdscentral. Man
kan också fråga råd genom att kontakta exempelvis den landsomfattande
kristelefonen 0203 445 566 som upprätthålls av Föreningen för Mental Hälsa
i Finland. I huvudstadsregionen kan man begära att Föreningen för Mental
Hälsas SOS-bil tel. 040 5032 199 gör ett hembesök under vilken tid som helst
på dygnet.
Det kan också vara skäl att ordna hjälp om du märker att någon dig närstående varit deprimerad en längre tid eller på något sätt gett uttryck för självmordstankar.
I minnesregeln ART har man samlat tre huvudpunkter för bedömning av
självmordsrisken:
A – Aktuell plan
R – Redskap
T – Tidigare försök
Om en person är självdestruktiv:
1.Undvik att irritera personen om han/hon verkar fysiskt hotfull.
2.Försäkra dig om att personen inte lämnas ensam och stanna kvar
som sällskap.
3.Skaffa hjälp:
• för personen till hälsovårdscentralens jourmottagning
• för personen till sjukhusets akutpoliklinik
4.Om personen konsumerar alkohol eller droger för tillfället,
försök få personen att avbryta bruket.
5.Försäkra dig om att personen inte i sin närhet har redskap,
som man kan skada sig med.
6.Uppmuntra personen att prata. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
Visa respekt och var artig. Förneka inte personens känslor.
7.Ingjut tro på framtiden och försäkra att sakernas tillstånd kommer
att förbättras.
30
3. Självdestruktivt beteende och självmord
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
Tankar på självmord är ett tecken på att den psykiska hälsan har
rubbats, därför är det skäl att ta en människa som talar om självmord på allvar. Du kan bedöma riskerna för självdestruktivitet
genom att ställa de tre direkta frågorna ovan.
Hjälp en självdestruktiv människa genom att snabbt söka hjälp
för honom eller henne – ta omedelbart kontakt med den närmaste hälsovårdscentralen eller ring det allmänna nödnumret
112 och be om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv
människa ensam.
Källor:
Erkkilä Jaakko & Tiina Holmberg, Sirkku Niemelä (2003). Surevan lapsen kanssa.
SMS-Tuotanto.
Heiskanen Tarja (1995). Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä,
selviytymisestä. Tammi.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni.
Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy
Heiskanen Tarja (2007). Viimeinen ratkaisu? Kokemuksia ja näkemyksiä itsemurhan
syistä, ehkäisystä,avunsaannista ja asenteista. Suomen Mielenterveysseura.
SMS-Tuotanto Oy.
Suomen Mielenterveysseura (1996). Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha.
Red. Heiskanen Tarja.
Laimio Anne (Red.) (2004). Yhdessä suru on helpompi kantaa. SMS-Tuotanto.
31
DEL 1
DEL 2
Psykisk ohälsa
33
Denna del behandlar depression, ångestsyndrom, psykos
och beroendesjukdomar. För dessa störningar och sjukdomar har i Australien utvecklats en femstegsmodell för
första hjälpen.
Del 2 i denna bok baserar sig huvudsakligen på den australiska Mental Health First Aid Manual, som Föreningen
för Mental Hälsa i Finland har omarbetat för finländska
förhållanden.
Begreppet psykisk ohälsa
Många psykiska symtom som gör oss bekymrade hör till det normala i livet. Vår
sinnesstämning kan tidvis växla avsevärt, och ett tillfälligt psykiskt illabefinnande behöver inte alls innebära ett hjälpbehov, utan innebär en reaktion på
den aktuella livssituationen, som just då känns övermäktig.
Det är fråga om psykisk ohälsa när symtomen orsakar lidande eller psykiskt illamående, begränsar funktions- och arbetsförmåga eller möjligheter till delakighet och att klara sig. I sina allvarligaste former kan psykisk ohälsa vara närapå
totalt invalidiserande, och utestänga personen från samhällsaktiviteter och
sociala relationer.
Psykisk ohälsa kan yttra sig på många olika sätt och det finns inte ett enskilt
symtom som skulle vara gemensamt för alla. Vanligen yttrar sig svårigheterna
som dagliga bekymmer som förbrukar krafter. De kan också kännas som kroppsliga smärtor. Psykisk ohälsa påverkar även tankar, föreställningar, attityder och
minne. Det finns många slag av psykisk ohälsa och de grupperas i olika klasser
enligt vanligast förekommande symtom och symtomens svårighetsgrad. Klassificeringen sker alltså enligt syndrom, inte enligt person. Samma person kan
samtidigt ha många olika syndrom som kräver behandling.
35
Begreppet första hjälpen
Första hjälpen är den hjälp som ges till den skadade innan sjukvård finns att
tillgå.
Målsättningen med första hjälpen är:
1.Att skydda livet.
2.Att hindra skadan eller sjukdomen från att förvärras.
3.Att främja tillfrisknandet.
4.Att erbjuda stöd åt den sjuka eller skadade.
Psykiska första hjälpen
Psykiska första hjälpen är hjälp som ges åt en person som lider av psykisk
ohälsa, innan professionell psykologisk eller medicinsk hjälp från hälsovården
finns att tillgå. Målsättningen med kursen i psykiska första hjälpen är att öka
förmågan att erbjuda hjälp, minska rädslan för att göra fel samt öka kunskapen
om hur man kan agera i olika psykiska krissituationer. Ofta kan rädsla för att
göra fel kan hindra människor från att hjälpa andra och detta gäller både fysisk
och psykisk första hjälp.
Målsättningar för psykiska första hjälpen:
1.Skydda livet ifall man misstänker att personen kan skada sig själv
eller andra.
2. Erbjuda hjälp för att förhindra att de psykiska problemen förvärras.
3. Främja en god psykisk hälsa och stödja personens egna resurser
och styrkor.
4. Vid behov vägleda till professionell hjälp.
36
Varför behövs psykiska första hjälpen?
Psykisk ohälsa är allmänt förekommande, speciellt depression, ångest och
missbruk av alkohol och andra rusmedel. Det är högst troligt att människor
antingen själva eller någon i deras närmaste krets under någon period i livet
lider av psykisk ohälsa.
Psykisk ohälsa kan förorsaka invaliditet på motsvarande sätt som långvariga
kroppsliga sjukdomar. Invaliditet syftar här på den mängd av svårigheter och
funktionshinder som psykiska störningar ger upphov till i förmågan att arbeta,
ta hand om sig själv och sina familje- och vänskapsförhållanden. I Holland
har det jämförts i vilken utsträckning fysiska och psykiska problem invalidiserar (Stouthard 1997). Här följer några exempel ur den holländska undersökningen:
• Funktionshindret orsakat av en medelsvår depression motsvarar
invaliditeten vid sjukdomar som multipel skleros, svår astma eller dövhet.
• Funktionshindret vid ett svårt posttraumatiskt stressyndrom motsvarar
invaliditeten vid förlamning i nedre extremiteter.
• Invaliditeten vid svår schizofreni kan jämföras med helkroppsförlamning.
Psykisk ohälsa är förknippad med många fördomar och stämpling. Folk skäms
fortfarande över att prata om sina psykiska störningar och problem med sin
familj, sina vänner eller arbetskamrater. Rädslan för att bli stämplad kan avhålla
personen från att söka hjälp. Utstötning, stämpling och diskriminering förorsakar ytterligare lidande. Världshälsoorganisationen WHO poängterar att människor som lider av psykisk ohälsa bör bemötas på samma sätt som fysiskt sjuka
människor. De behöver samma respekt och stöd som vem som helst annan.
Psykiska första hjälpen behövs också därför att psykisk ohälsa kan försvåra
eller fördunkla tankefunktionen och det rationella beslutsfattandet. Då reflekterar man nödvändigtvis inte över att effektiv hjälp finns att få, eller man identifierar överhuvudtaget inte själv något hjälpbehov. Yrkeshjälpare, såsom hälsocentralläkare, psykologer, psykiatrer, psykoterapeuter, terapeuter och psykiatriska
sjukskötare kan bistå med hjälp vid psykisk ohälsa. Det är inte alltid möjligt att
genast få professionell hjälp, och därför har den omedelbara hjälp och det stöd
som medmänniskor kan erbjuda en stor betydelse, vilket understryker vikten av
färdigheter i psykiska första hjälpen.
Psykiska första hjälpen behövs också därför att många inte har tillräcklig kunskap om psykisk ohälsa och hur man identifierar psykiska svårigheter och vilka
behandlingsformer som står till buds. Ju mera kunskap man har om psykiska
problem, desto naturligare känns det att prata om dem och söka hjälp.
37
Fem grundsteg
I psykiska första hjälpen finns det fem grundsteg, som man kan til�lämpa på olika psykiska svårigheter.
1. Bedöm risken för eventuell självdestruktivitet hos den
hjälpsökande.
2. Lyssna lugnt utan att moralisera.
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker.
4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp.
5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv
38
Del 2
1
Depression
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN VET VAD MAN AVSER MED DEPRESSION
• LÄSAREN VET VILKA UTTRYCK DEPRESSIONEN TAR OCH
KÄNNER IGEN HJÄLPBEHOV
• LÄSAREN KAN GE PSYKISKA FÖRSTA HJÄLPEN VID DEPRESSION
KÄRNINNEHÅLL
Vad avses med depression
När är en person deprimerad
Vad förorsakar depression
Första hjälpen vid depression: fem steg
39
DEL 2
1. Depression
Vad avses med depression?
Egentlig depression är en allmänt förekommande psykisk störning, som
vi småningom har lärt oss att känna igen och behandla allt bättre. Egentlig
depression är en av de allmännaste orsakerna till sjukfrånvaro och den vanligaste enskilda orsaken till förtidspension.
Ordet depression används på många olika sätt. Vem som helst kan bli sorgsen eller nedstämd när man råkar ut för otrevliga saker. En vanlig, vardaglig
sorgsenhet eller nedstämdhet är dock inte det samma som egentlig depression. Med egentlig depression avses ett tillstånd som pågår i minst två veckor
och påverkar individens förmåga att arbeta eller uppleva givande relationer.
Egentlig depression är en allmän och ofta även återkommande störning i den
psykiska hälsan - personen återhämtar sig, men genomlider senare en ny
depressionsperiod. Av de vuxna finländarna lider cirka 10–20 % av egentlig
depression under någon period i livet. Inom ett givet år lider ca 6 % av finländarna av egentlig depression som kräver behandling.
Till en egentlig depression hör förutom en sänkt sinnesstämning även andra
symtom. En egentlig depression får ofta sin början i en kris, kränkning, besvikelse eller svår utmattning. I värsta fall utlöser krisen ett ”snöskredsfenomen”.
dvs. en snabb eller långsam spiral av negativa händelser, känslor och tankar
som ger näring åt varandra och förvärrar depressionen. En i tid inledd, effektiv
behandling gör tillfrisknandet snabbare och hindrar depressionen från att bli
kronisk och fördjupas.
Nuförtiden är man alltmera medveten om förlossningsdepression (postnatal
depression, post partum-depression). Med detta begrepp avses en depression
som debuterar inom fyra veckor efter förlossningen. Den här formen av depression kan kräva snabba insatser och specialvård.
Symtom på depression
Den deprimerade personen är ofta långsam både i rörelser, tankar och tal. Personen har också ofta ett sorgset och deprimerat utseende. Tankarna är fyllda av
förtvivlan och hjälplöshet, och personen ser heller inga ljuspunkter i framtiden.
Om minst två av följande symtom har uppträtt under de senaste två veckorna
kan tillståndet klassificeras som egentlig depression:
• Ovanligt nedstämt humör, som inte tycks lätta
• Förlorat intresse och förlorad förmåga att njuta av sådana saker, som man
tidigare njutit av
• Trötthet och kraftlöshet.
40
1. Depression
Personer med egentliga depression har också andra symtom, som:
• Sänkt självförtroende eller sänkt självuppskattning
• Obefogade skuldkänslor
• Tankar kring döden eller dödsönskan
• Koncentrationssvårigheter och svårigheter att fatta beslut
• Långsamma rörelser eller ibland upphetsning och rastlöshet
• Sömnsvårigheter eller ibland överdrivet sömnbehov
• Aptitförlust eller ibland ökad aptit. Detta kan leda till viktförlust eller
ökad vikt.
En person med depression har inte alla ovanstående symtom. Djupt deprimerade uppvisar fler symtom än lindrigt deprimerade.
Tabell 2.
Symtomkriterier för egentlig depression enligt sjukdomsklassifikationen
ICD-10. Kriterierna har något förkortats och omarbetats för överskådlighetens skull.
Symtomkriterier
A.
Depressionsperioden har
pågått minst två veckor
B.
Minst två av följande
symtom kan konstateras
Symtombild
1. Nedstämdhet under största delen av tiden.
2. Förlorat intresse eller förlorad förmåga att
njuta av saker som vanligtvis tidigare har intresserat eller gett upphov till njutning.
3. Energifattigdom eller exceptionell trötthet.
4. Förlust av självförtroende och självuppC.
skattning.
Något eller några av följande 5. Överdriven eller obefogad självkritik och
symtom kan konstateras,
självnedvärdering
så att antalet symtom
6. Återkommande tankar på död eller självsammanlagt
mord eller självdestruktivt beteende.
(B och C sammanslaget)
7. Upplevd eller konstaterad nedsättning av
är minst fyra
förmågan till tankeverksamhet och koncen
tration, med vankelmod och beslutsångest.
8. Förändrad psykomotorisk aktivitet (minskad
rörlighet eller agitation), som kan vara
subjektiv eller observerad.
9. Sömnstörningar.
10. Ökad eller minskad matlust med med
följande effekt på vikten.
Källa: WHO 1996
41
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Egentlig depression kan på basen av symtomuppträdande indelas i fyra olika
svårighetsgrader.
• Vid lindrig depression är personens funktionsförmåga vanligtvis bra.
• Vid medelsvår depression försämras i allmänhet arbets- och
funktionsförmågan märkbart.
• Vid svår depression är man nästan alltid arbetsoförmögen och behöver
hjälp med dagliga rutiner.
• Vid psykotisk depression sviktar patientens verklighetsuppfattning och
han behöver intensivt stöd i vardagen.
Vid lindrig depression förekommer 4–5 symtom, vid medelsvår 6–7 och vid svår
depression 8–10 och samtliga från punkt B. Vid psykotisk depression förekommer även vanföreställningar eller hallucinationer.
Orsaker till depression
Det finns inte en enskild orsak till uppkomsten av en egentlig depression, utan
depressionen beror på en samverkan av många olika biologiska, psykologiska
och sociala faktorer. En kris, kränkning eller svår utmattning kan förorsaka en
depression. Utlösande faktorer för depression är ofta sådana aktuella och svåra
livshändelser eller belastande faktorer i människorelationer, som förorsakar en
sådan stress för människan att hon insjuknar i depression.
Depression kan förorsakas av:
• En separation från en relation eller att leva i ett konfliktfyllt förhållande.
• Att få barn (10–15 % av kvinnorna drabbas av en kortvarig depression
efter förlossningen).
• Att förlora jobbet och uppleva svårigheter med att hitta ett nytt arbete.
• Att råka ut för en olycka som orsakar långvariga men eller
arbetsoförmåga.
• Att falla offer för ett brott.
• Att insjukna i långvarig fysisk sjukdom.
• Att ha omsorg om en person som lider av långvarigt handikapp eller
långvarig sjukdom.
42
1. Depression
Psykiskt belastande händelser utlöser en depression hos vissa människor.
Följande faktorer förknippas med ökad risk att insjukna i egentlig depression:
• personlighetsstörningar
• labilt känsloliv
• svårigheter med självkänslan
• belastande livsförändringar eller långvarig stress
• brist på eller förlust av nära människorelationer, eller konflikter
i relationerna
• låg utbildning eller låga inkomster
• regelbunden rökning, berusning eller rusmedelsmissbruk
• kroniska fysiska sjukdomar
• andra psykiska störningar.
Depression kan också bero på:
• Kroppsliga sjukdomar som underfunktion i sköldkörteln och sjukdomar
i centrala nervsystemet.
• Biverkningar av medicin- eller droganvändning.
• Pre-menstruella förändringar i hormonbalansen.
• Brist på dagsljus under de mörka vintermånaderna.
Största benägenheten för att utveckla depression har:
• kvinnor
• personer med depression i släkten
• personer som själv tidigare har lidit av depression
• personer som är känsliga till sin personlighet
• personer med svåra barndomsupplevelser, till exempel fysisk misshandel,
sexuella övergrepp, vanvård, överdrivet sträng uppfostran.
Man har även konstaterat förändringar i mängden signalämnen, framför allt när
det gäller serotonin och noradrenalin. Dessa ämnen förmedlar signaler mellan
nervcellerna i hjärnan. Vid egentlig depression kan det finnas en brist på dessa
kemiska sändare eller ”budbärare” i hjärnan.
43
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Depressionens inverkan och uttryck
En deprimerad människas tankar, känslor och beteende samverkar och påverkar varandra ständigt.
Sinnesstämning
Tankar
Beteende
Här är några exempel på en deprimerad människas beteende och på hur han
ser på sig själv.
Känslor
Nedstämdhet, ångest, skuldkänslor, ilska, humörväxlingar, avsaknad av
känslorespons, hjälplöshet och känsla av hopplöshet.
Tankar
Fortlöpande självkritik, självförebråelser, överdriven oro, pessimism, försvagat minne och sänkt koncentrationsförmåga, beslutsångest och förvirring,
tendens att tro att andra ser en i ett negativt ljus, självdestruktiva tankar och
tankar på döden.
Beteende
Gråtattacker, isoleringstendenser, försummelse av plikter, likgiltighet inför
det egna utseendet, förlust av motivation, nedsatt sexuell lust, brist på
energi, överdrivet sovande, förlorad matlust eller överdrivet ätande.
Fysik
Kronisk trötthet, förstoppning, viktnedgång eller –uppgång, oregelbunden
menscykel, oförklarlig värk och smärtor.
44
1. Depression
Tabell 3.
Ett sammandrag av hur depression kan yppa sig och hur en
deprimerad person kan bete sig.
En deprimerad person:
• är ofta långsam både i rörelser, tal och tankar, men kan ibland
gå på övervarv.
• förlorar kanske intresset för sin personliga hygien eller sitt yttre.
• ser ofta sorgsen, ångestfylld och irriterad ut eller är gråtmild.
• upplever sig vara misslyckad. I tankevärlden framträder
hopplöshet, hjälplöshet, självanklagelser, känslor av
värdelöshet, en negativ världsbild, misstro inför framtiden och
pessimism.
• kan uppleva sig vara oförmögen att uttrycka sina känslor.
Bipolär sjukdom: en speciell form av depression
Med bipolär sjukdom avses att en persons sinnesstämning varierar från djup
depression till övervarv och energi, d.v.s. mani. I ett maniskt tillstånd kan personen på ett orealistiskt sätt uppleva sig klara av vad som helst. Mani är på
sätt och vis depressionens motsats.
Ofta börjar en bipolär sjukdom med en depressionsperiod, som övergår i ett
tillstånd av mani, som kan pågå i några dagar eller flera veckor. De som lider av
mani är uppfyllda av självförtroende och energi. De kan vara talträngda, fulla
av idéer, överdrivet självsäkra och aktiva och tar risker som de normalt inte
skulle utsätta sig för. Maniska personer kan förlora kontakten med verkligheten, med andra ord bli psykotiska.
Depressionen vid bipolär sjukdom motsvarar till sin natur och svårighetsgrad
en svår depression. Oftast är det depressionsfaserna som tidsmässigt dominerar. Bipolär sjukdom kräver behandling med mediciner. I avsnittet Psykoser
beskrivs bipolär sjukdom närmare.
45
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Depression och rusmedel
Ett rikligt alkoholintag och depression har ofta ett samband. Man försöker
slappna av, minska spänningar och höja humöret med hjälp av alkohol. Många
använder också alkohol som sömnmedicin. Forskning visar dock att ett långvarigt bruk av alkohol har helt motsatt effekt, d.v.s. alkohol försämrar depressionen genom att störa det centrala nervsystemets regleringsmekanismer. Också
hos en frisk människa inverkar användning av alkohol på det centrala nervsystemets kemi, så att humöret ofta sjunker dagen efter, men återgår i allmänhet
till det vanliga när baksmällan gått över.
Ett alkoholbruk kan småningom utvecklas till en beroendesjukdom, då alkoholen blir det viktigaste sättet att reglera sitt liv, ett medel som man inte längre
kan vara utan. Alkohol och depression bildar en ond cirkel, som fördjupas
då alkoholbruket ökar. En deprimerad person dricker för att undantränga sin
depression med påföljden att depressionen blir allt djupare. Storkonsumenter
av alkohol drabbas även av många andra hälsomässiga, sociala och ekonomiska problem.
Redan en liten alkoholanvändning under pågående depressionsbehandling
och medicinering försvagar resultatet av behandlingen. Alkoholen stör samma
signalsubstansfunktion i det centrala nervsystemet, som man med en långsiktig antidepressiv medicinering försöker korrigera. Man borde alltså aldrig
”medicinera” depression med alkohol. Ett regelbundet alkoholbruk som överskrider riskgränserna ökar även självmordsbenägenheten.
Även användning av andra droger under en depression är skadligt. Risken för
självmordsförsök fyrdubblas i jämförelse med den övriga befolkningen om
man samtidigt använder alkohol och narkotika.
Första hjälpen vid depression
1. Bedöm risken för eventuell självdestruktivitet hos personen.
2. Lyssna lugnt utan att moralisera.
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker.
4.Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp.
5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv
46
1. Depression
Steg 1
Bedöm risken för självdestruktivitet
Cirka tusen finländare begår årligen självmord. Människan kan känna sig så
hjälplös inför olika svåra livshändelser, att framtiden känns helt utsiktslös. I
en sådan situation kan självmord upplevas som den enda möjliga lösningen.
Depression är den största enskilda riskfaktorn för självmord, men det finns
även andra riskfaktorer:
The Sad Persons: ett verktyg för att bedöma självmordsrisken
Sex:
Självmord bland män är fyra gånger vanligare än
bland kvinnor
Age: Vissa åldersgrupper tillhör riskgruppen klarare än
andra
Depression:
Depression är den största enskilda riskfaktorn för
självmord
Previous attempt: De som tidigare gjort självmordsförsök är benägna
att göra ett nytt försök
Ethanol: Missbruk av alkohol hör ofta ihop med självmord
Rational thought: Psykotiska personer hör till riskgruppen
Social network: Svagt socialt nätverksstöd ökar självmordsrisken
Organised plan: Risken är större om självmordet är noggrant
planerat på förhand
No spouse: Personer som lever ensamma tillhör riskgruppen
Sickness: Långvarig fysisk sjukdom ökar självmordsrisken.
Källa: Patterson m.fl. 1983
Det kan vara mycket svårt att upptäcka självdestruktivitet. För att klarlägga
saken kan det vara bra att börja med att identifiera riskfaktorerna och fråga
den självdestruktiva personen direkt om hans tankar. Tvärtemot vad man allmänt tror, uppmuntrar en direkt fråga inte till att omsätta självmordstankarna
i handling.
47
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Steg för att bedöma självdestruktiviteten:
1) Samtala på allvar och rakt på sak med den självdestruktiva personen
om vad personen tänker på och om upplevelse av till exempel stress,
depression eller ångest. Låt personen beskriva varför han känner så.
2)Försök ta reda på om personen hör till riskgruppen genom en
direkt fråga:
1) Har du haft självmordstankar?
2) Har du en färdig plan för att genomföra ett självmord?
3) Har du tidigare försökt begå självmord?
3) Bedöm graden av risk. Har personen en färdig plan för att genomföra
ett självmord, har han eller hon tidigare försökt begå självmord eller har
han eller hon de medel som krävs för att genomföra ett självmord.
Om personen svarar jakande på redan en fråga är det skäl att snabbt söka hjälp.
Ta i första hand kontakt till jouren på närmaste hälsovårdscentral. Man kan
också fråga råd genom att kontakta exempelvis den landsomfattande kristelefonen 0203 445 566 som upprätthålls av Föreningen för Mental Hälsa i Finland.
I huvudstadsregionen kan man begära att Föreningen för Mental Hälsas SOS-bil
tel. 040 5032 199, gör ett hembesök under vilken tid som helst på dygnet.
Det kan också vara skäl att ordna hjälp om du märker att någon dig närstående
varit deprimerad en längre tid eller på något sätt gett uttryck för självmordstankar.
Om en person är självdestruktiv:
1. Undvik att irritera personen om han/hon verkar fysiskt hotfull.
2.Försäkra dig om att personen inte lämnas ensam och stanna kvar
som sällskap.
3.Skaffa hjälp:
• för personen till hälsovårdscentralens jourmottagning
• för personen till sjukhusets akutpoliklinik
4.Om personen för tillfället dricker alkohol eller konsumerar droger,
försök få personen att avbryta bruket.
5.Försäkra dig om att personen inte i sin närhet har redskap, som man
kan skada sig med.
6.Uppmuntra personen att prata. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
Visa respekt och var artig. Förneka inte personens känslor.
7. Ingjut tro på framtiden och försäkra att sakernas tillstånd kommer
att förbättras.
Förhåll dig allvarligt till budskap om nöd, förtvivlan och självdestruktivitet. En
självdestruktiv person är i behov av omedelbar professionell hjälp.
48
1. Depression
Steg 2
Lyssna lugnt och utan att moralisera
Efter att man har bedömt risken för självdestruktivitet är det viktigt att man lyssnar på den deprimerade personen lugnt och utan att moralisera. Döm inte den
hjälpbehövande som svag. Problemen och depressionen beror inte på svaghet
eller lättja. Den deprimerade försöker lösa sina problem med de medel som står
honom eller henne till buds.
• Lyssna, kritisera inte.
• Ge inte uttryck för din frustration.
• Ge inte överlägsna eller ringaktande råd som ”ryck upp dig eller ta dig
i kragen”.
• Undvik konfrontation ifall det inte krävs för att förhindra en farlig eller
skadlig situation.
Steg 3
Uppmuntra och ge information
Hjälp personen att uppleva hopp och optimism genom att uppmuntra och ge
information om depression och dess behandling.
Berätta att:
• depression är en allmänt förekommande sjukdom, som inte uppstår
över en natt. Ibland kan även tillfrisknandet ta tid.
• depression beror inte på lättja eller svaghet i karaktären.
• det är fråga om ett tillstånd som kräver medicinsk behandling.
• det finns effektiv hjälp att få av sakkunniga inom sjukvården.
• det finns effektiv behandling för depression.
Steg 4
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Många yrkespersoner i sjukvården kan bistå med hjälp vid depression. Allmänläkaren är den första yrkesperson som en deprimerad person kan kontakta.
Denna läkare kan hjälpa på många olika sätt:
• informera om depression och depressionsbehandling
• utreda eventuella bakomliggande fysiska orsaker till depressionen
• vid behov ordinera depressionsmedicinering
• vid behov remittera till specialsjukskötare, psykolog eller psykiater.
49
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Man kan underlätta läkarens diagnostisering genom att direkt berätta, att man
tror sig vara deprimerad. Vissa läkare har mera erfarenhet av att identifiera och
behandla depression än andra.
Tabell 4. Behandling av depression i akutskedet enligt svårighetsgrad enligt
Gängse vård-rekommendationen för depression.
Lindrig
depression
Medelsvår
depression
Svår
depression
Psykotisk
depression
Psykoterapi +
+
(+)
-
Depressionsmedicin +
+
+
+
Psykosmedicin -
-
-
+
Elbehandling (ECT) -
-
+
+
Behandlingsmetod
50
1. Depression
De centrala psykoterapiformernas effekt vid behandling av depression har i
Gängse vård-behandlingsrekommendationen klassificerats enligt följande:
Tabell 5. Centrala psykoterapiformer vid behandling av depression
enligt rekommendationer för gängse vård vid depression
Behandlingsform och beskrivning Typiskt antal besök och frekvens
Evidensstyrka
Kognitiv
kort: 10 – 20 besök,
• målsättningen är att
en gång i veckan förändrade attityd- och
beteendemönster som
lett till och upprätthåller
Långvarig: 40–80 besök,
depressionen, samt stärka
1–2 besök i veckan
problemlösningsförmågan
A
D
Interpersonell
• målsättningen är att
fokuserat rollkonflikter
eller förluster som gett
upphov till eller upprätthåller depressionen
Kort: 12– 6 besök,
ett besök i veckan Psykodynamisk
Kort: 12–25 besök,
• målsättningen är att
klargöra de utvecklingsmässiga problem som
gör människan mottaglig
för
depression A
ett besök i veckan
B
Långvarig: 80–160 besök, samt
stärka jaget 1–3 besök i veckan
D
Tabell 6. Centrala psykoterapimetoders evidensstyrka och betydelse
vid depressionsbehandling.
Evidensstyrka
Betydelse
A Stark evidens
Flera metodiskt högklassiga undersökningar
med samstämmiga resultat.
B Måttligt stark evidens
Minst en metodiskt högklassig undersökning
eller flera tjänliga undersökningar.
C Svag evidens
Minst en tjänlig vetenskaplig undersökning.
D Evidens saknas
Specialisters tolkning (bästa uppskattning)
om kunskap, som inte fyller kraven på
evidens grundad på vetenskapliga studier.
51
DEl 2
DEL 2
1. Depression
Steg 5
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
Tankar, känslor och handlingar samverkar ständigt med varandra vid en depression. Genom att lära sig hur tankar och handlingar påverkar våra känslor kan
vi bli mera medvetna om variationerna i våra sinnesstämningar. Centralt vid
depression är att identifiera de typiska negativa tankarna och oförmågan att ta
initiativ och att medvetet försöka förändra dem till att bli mera positiva. Detta
kräver mycket övning och arbete. Man kan påverka depressionen genom att
fästa uppmärksamhet vid olika vardagliga saker:
• Regelbundna vanor: speciellt viktiga för välbefinnandet är tillräcklig
vila, motion och mångsidig kost.
• Att utöka dagsrytmen med olika impulser piggar upp och får en att
tänka på andra saker än den egna sjukdomen
• Ett meningsfullt arbete eller meningsfull sysselsättning kan vara en
viktig resurs, speciellt om depressionen blir långvarig. Var och en borde
få känna sig behövd.
• Även frivilligarbete, deltagande i kamratstödsgrupper, att stödja andra
enligt egen kraft och förmåga, eller en kär hobby som väcker intresse
kan vara sysselsättningar som tillför vardagen mening och omväxling.
• En god fysisk kondition och motion är till nytta också vid
depressionsbehandling. Att promenera ensam är dock inte det bästa
alternativet för nedstämda och ensamma personer.
• Det behöver inte vara så allvarligt med sömnstörningar eller
insomningsproblem som dyker upp då och då. Men om sömnrytmen
förändras radikalt, är det klokt att ta upp saken till diskussion med
någon sakkunnig.
• Stödgrupper är en god källa för stöd och information. Olika stödgrupper sammankommer på många orter i Finland.
52
1. Depression
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
Egentlig depression är en allmän och ofta återkommande psykisk störning, vars svårighetsgrad varierar från lindrig till ett psykotiskt depressionstillstånd. Egentlig depression kan effektivt
behandlas med hjälp av läkemedel och samtalsbehandling.
Handlingsförmågan hos en person som lider av lindriga depressiva symtom kan vara god, vilket innebär att en sådan person kan
tillfriskna också enbart med hjälp av egenvård. Var till stöd, ge
information och uppmuntra personen att ta hand om sig själv.
Vid en egentlig depression är det alltid skäl att söka professionell hjälp. Ju svårare depression desto viktigare är det med läkemedelsbehandling. Uppmuntra personen att söka hjälp. Hjälp
personen att söka hjälp genom att ringa till den närmaste hälsovårdscentralen. Vid behov skall du följa med personen till hälsovårdscentralen. Lämna inte personen ensam.
Om en deprimerad människa har talat om självmord eller är
självdestruktiv är det alltid skäl att kontakta någon yrkesperson
inom hälso- och sjukvården. Ring omedelbart till den närmaste
hälsovårdscentralen eller det allmänna nödnumret 112 och be
om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv människa
ensam.
Källor:
Arbetsgrupp tillsatt av Finska Läkarföreningen Duodecim och Psykiaterföreningen
i Finland rf. Gängse vård-rekommendation vid depression. Tillgänglig på svenska:
www.kaypahoito.fi
Patterson M. William & Henry H. Dohn, Julian Bird, Gary Patterson (1983).
Evaluation of suicidal patients: the SAD PERSONS scale. Psychosomatics 24: 343-349.
53
DEl 2
DEL 2
1. Depression
54
1. Vad
Del är
2 god psykisk hälsa?
2
Ångestsyndrom
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN KÄNNER TILL DE VANLIGASTE ÅNGESTSYNDROMEN
• LÄSAREN KÄNNER TILL DE VANLIGA SYMTOMEN VID ÅNGESTSYNDROM
OCH KAN IDENTIFIERA BEHOV AV HJÄLP
• LÄSAREN KAN GE FÖRSTA HJÄLPEN TILL EN PERSON MED ÅNGEST
KÄRNINNEHÅLL
Vad avses med ångestsyndrom
Symtom på ångestsyndrom
De mest allmänna ångestsyndromen
Vad ger upphov till ångestsyndrom
Första hjälpen vid ångestsyndrom: fem steg
55
DEL 1
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Vad avses med ångestsyndrom?
Ångest och oro hör till livet. I det dagliga livet finns det många situationer där
det till och med är ändamålsenligt och förnuftigt att reagera med ångest. Ångestsyndrom skiljer sig dock från vanlig vardaglig ångest genom att det är starkare, mera långvarigt och ger upphov till rädslor som försvårar livet. Långvarig
ångest som tenderar att förvärras kallas för ångestsyndrom.
Det handlar om ångestsyndrom när ångesten:
• är allvarligare
• mera långvarig
• skapar tillstånd av rädsla
• stör arbetslivet eller relationer.
Ångest har en helhetsinverkan: den är både en fysisk och en psykisk reaktion,
som också syns i människans beteende, främst i funktionsförmågan, i förmågan
att uttrycka sig och att klara av vardagen. Ångest är ett tillstånd som karakteriseras av bekymmer och oro. Ångest kan ta sig olika uttryck och variera till form
och styrka. Man vet att långvariga ångestsyndrom gör människor mottagliga för
depression och till exempel alkohol- och rusmedelsmissbruk.
Allmänna symtom vid ångest
Ångest kan ta sig fysiska och psykiska uttryck och påverka beteendet. Det finns
många olika slag av ångestsyndrom, och gemensamt för dem är likartade symtom. Nedan uppräknas de vanligaste symtomen vid ångest.
Fysiska symtom
• förnimmelser av stark eller oregelbunden hjärtrytm, rytmstörningar,
bröstsmärtor, snabb puls
• rastlöshet, darrningar och skakningar
• rodnad, svettningar, värmeskov eller frossbrytningar
• hyperventilation, andnöd, kvävningskänsla, muntorrhet
• svindel, stickningar och domningar
• illamående, uppkastningar, diarré
• huvudvärk, muskelvärk och -smärtor (speciellt i nacke, axlar och
korsrygg).
56
2. Ångestsyndrom
Psykiska symtom
• orealistisk och/eller överdriven rädsla och bekymmer
• tankar som skenar vilt eller känsla av tanketomhet
• koncentrations- och minnessvårigheter, obeslutsamhet
• irritabilitet, otålighet, ilska
• förvirring, rastlöshet
• känsla av att befinna sig vid avgrundens brant
• rädsla att bli galen eller dödsrädsla
• trötthet, sömnsvårigheter, livliga drömmar.
Beteendesymtom
• undvikande av vissa situationer
• tvångstankar och –handlingar
• obehag i sociala situationer
• beteende styrt av rädslor.
Ångesttest (the Goldberg Anxiety Scale)
Med hjälp av Goldbergs ångesttest kan man med nio frågor mäta en persons
ångestnivå.
Har du under den gångna månaden för det mesta:
1. Känt dig spänd eller hårt pressad?
2. Bekymrat och gruvat dig mycket?
3. Varit lätt irriterad?
4. Haft svårt att slappna av?
5. Sovit dåligt?
6. Haft huvud- eller nackvärk?
7. Haft någon av följande symtom: darrningar, stickningar,
svindel, svettning, ständigt urineringsbehov, diarré?
8. Känt dig bekymrad över ditt hälsotillstånd?
9. Lidit av insomningssvårigheter?
Tolkning
För varje ”ja” svar ges en poäng. De flesta människor har några av ovanstående symtom. Vuxna uppnår i medeltal fyra poäng i detta test. Ju högre
poängtal, desto sannolikare är att ångesten inverkar störande på det dagliga livet. Om poängtalet är högt, kan det vara fråga om ett ångestsyndrom.
57
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Orsaker till ångestsyndrom
Ångest har aldrig bara en orsak utan beror på många olika orsaker, som ärftlighet, hjärnans funktion, familjebakgrund och uppfostran, inlärning och psykisk
belastning. Vanligen beror dock ångest på en upplevelse av hot i omgivningen.
En del personer reagerar lättare än andra med ångestkänslor när de upplever
sin tillvaro hotad.
Ibland kan de medel som används för att lindra ångesten leda till ytterligare
problem. Till exempel personer med fobier väljer att undvika situationer som
ger upphov till ångest. Ett sådant undvikandebeteende minskar ångesten på
kort sikt, men på lång sikt begränsar det livet på ett avgörande sätt. Tvångshandlingar, såsom ettt ändlöst kontrollerande eller ett ändlöst tvättande av
händerna, minskar ångestnivån vid tvångssyndrom. Dock kan själva tvångshandlingen bli ett nytt problem.
Orsakerna till ångest är många, dessutom varierar de över tid:
Långvariga, bakomliggande orsaker:
• ärftlighet och därtill hörande psykisk sårbarhet
• förhållanden i barndomen – föräldrarna har till exempel varit
överdrivet oroliga och har förmedlat en hotfull bild av omvärlden
• långvarig stress.
Biologiska orsaker:
• fysiologiska störningar som uppträder i hjärnan eller i andra organ
och är kopplade till ångestsyndrom.
Kortvariga, utlösande faktorer:
• stressfaktorer, bland annat betydelsefulla förluster eller livsförändringar,
substanser och narkotika
• betingning, det vill säga inlärd rädsla
• trauman.
58
2. Ångestsyndrom
Upprätthållande orsaker:
• undvikande av situationer som väcker rädsla
• felaktiga uppfattningar
• förträngda känslor
• brist på psykisk stabilitet
• bristfälliga färdigheter i att ta hand om sig själv
• muskelspänning
• faktorer som hänför sig till olika substanser och matvanor
• en stressig livsstil
• känsla av meningslöshet eller betydelselöshet.
Ångestsymtom kan även bero på:
• någon kroppslig åkomma, såsom överproduktion i sköldkörteln, brist på
B12-vitamin samt rytmstörningar
• biverkningar av vissa mediciner
• effekt av vissa substanser: till exempel koffein, kokain, LSD, ecstasy och
amfetamin kan ge upphov till ångestsymtom.
De vanligaste ångestsyndromen
Ångestsyndrom är den mest allmänna psykiska störningen. Ungefär 9–13 % av
befolkningen lider av ångestsyndrom, kvinnor oftare än män.
De vanligaste ångestsyndromen är:
Specifika fobier
Paniksyndrom
Agorafobi
Social fobi
Generaliserat ångestsyndrom
Tvångssyndrom
Akut stressreaktion
Posttraumatiskt stressyndrom
59
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Tabell 7.
Förekomsten av ångestsyndrom i procent hos över 29-åriga
finländare i undersökningen Hälsa 2000.
Män
Kvinnor
Alla
Paniksyndrom
1,4 2,4
1,9
Agorafobi
1,2
1,4
1,3
Generaliserat ångestsyndrom
1,3
1,3 1,3
Social fobi
1,1
0,9
1,0
Någon form av ångestsyndrom
3,7
4,8 4,2
Källa: Pirkola m.fl. 2005
Generaliserat ångestsyndrom
Med generaliserat ångestsyndrom avser man ogrundad ångest som är fortlöpande och långvarig och pågår i minst ett halvår. Ångesten tar sig uttryck i
en störande känsla av spänning, oro för och ångestfyllt ältande av vardagliga
händelser. De som lider av generaliserat ångestsyndrom bekymrar sig överdrivet för till exempel ekonomin, hälsan, familjen eller arbetet, trots att det inte
nödvändigtvis finns några verkliga bekymmer inom synhåll. Till skillnad från
många andra ångestsyndrom, hänför sig generaliserat ångestsyndrom inte till
någon viss situation. Till syndromet hör inte heller panikattacker, fobier eller
tvångstankar.
Symtom vid generaliserat ångestsyndrom
Man kan tala om generaliserat ångestsyndrom då det förutom den ständiga
känslan av oro förekommer minst tre av följande sex symtom, minst varannan
dag under det senaste halvåret:
• rastlöshet, spändhet
• trötthet
• koncentrationssvårigheter
• irritation
• muskelspänning
• sömnsvårigheter.
Ett väsentligt drag vid generaliserat ångestsyndrom är att oron och de därtill
hörande symtomen försämrar eller stör arbetsförmågan, de sociala relationerna eller andra viktiga livsområden.
60
2. Ångestsyndrom
Orsaker till generaliserat ångestsyndrom:
Man känner inte till de grundläggande orsakerna till generaliserat ångestsyndrom, men man antar att det är sammankopplat med negativa livshändelser
och olika rädslor. En belastande situation som ökar rädslorna, t.ex. prestationskrav eller en fysisk sjukdom, kan förvärra symtomen. Även negativa barndomsupplevelser och ärftlighet kan finnas i bakgrunden. Många kan dessutom
lida av dålig självkänsla, avsaknad av grundtrygghet, separationsångest eller
beroende- och aggressionsproblematik.
Man kan underlätta symtomen vid generaliserat ångestsyndrom med hjälp av
olika avslappnings- och självhjälpsmetoder. Se närmare sidan 72.
GODA FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID GENERALISERAT ÅNGESTSYNDROM:
De bästa förhållningssätten vid generaliserat ångestsyndrom är de som
uppmuntrar till att:
• utöva dagliga avslappningsmetoder, till exempel progressiv
muskelavslappning och andningsövningar, för att minska de fysiska
symtomen på spänning
• identifiera och ifrågasätta överdrivna oroliga tankar för att minska
ångestsymtomen
• använda strukturerad problemlösning för att bemästra
problemsituationer och orosmoment.
• stegvis utsätta sig för svåra situationer (se närmare sidan 65).
(Andrews och Hunt 1998)
Paniksyndrom
Utmärkande för paniksyndrom är upprepade, intensiva och plötsliga ångestattacker, det vill säga panikattacker. Vid paniksyndrom är det fråga om starka
och explosionsartade känslor av intensiv ångest, rädsla och panik. Till en början kan en panikattack komma utan någon speciell utlösande faktor, men till
följd av upprepade panikattacker kan personen börja oroa sig för och undvika
situationer, där en panikattack har uppträtt eller skulle kunna uppträda. Upprepade attacker kan förorsaka rädsla för att vara ensam eller rädsla för offentliga platser, det vill säga agorafobi.
61
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Symtom vid panikattack
• ökad medvetenhet om och känning av hjärtslagen, bröstsmärtor
• känsla av andnöd eller kvävningskänsla, strypningskänsla
• svindel, känsla av instabilitet, svimnings- eller svaghetskänsla
• domningar eller stickningar
• svettning, frossbrytningar eller värmeskov
• illamående eller magbesvär
• overklighetskänsla, en känsla av att man själv eller omgivningen
känns overklig eller främmande
• rädsla för att förlora kontrollen eller tappa förståndet
• dödsrädsla.
Symtomen vid en panikattack kan kännas skrämmande och påminna mycket
om en hjärtattack. Det är alltid skäl att utreda de bakomliggande orsakerna till
symtomen för att utesluta eventuella kroppssjukdomar.
ORSAKER TILL PANIKSYNDROM
Ett paniksyndrom debuterar ofta i ungdomsåren eller i tidig vuxen ålder och i
bakgrunden kan finnas en blandning av ärftliga faktorer, störningar i hjärnans
funktioner samt upplevd stress. Plötsliga förluster eller stora livsförändringar
kan utlösa en panikattack. Utomstående kan betrakta attackerna som inbillningssjuka, även om den sjuke själv uplever dem som mycket verkliga.
Panikattacker kan behandlas med mediciner och psykoterapi, men även många
självhjälpsmetoder har visat sig vara effektiva. Speciellt regelbunden motion,
dagliga avslappningsövningar, hälsosam mat och en mera avslappnad inställning till livet har visat sig inverka på möjligheterna att hantera störningen.
GODA FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID PANIKSYNDROM
De bästa förhållningssätten vid paniksyndrom är de som uppmuntrar till
eller hjälper att:
• bli kvar i den skrämmande situationen tills attacken går över
• kontrollera ångesten med hjälp av långsam och lugn andning
62
2. Ångestsyndrom
• förstå att panikattackerna känns långa, men i verkligheten räcker de bara
några minuter
• identifiera överdrivna rädslor, som förekommer under panikattacken
• diskutera hur man kan utmana sina rädslor.
(Andrews och Hunt 1998)
Fobier
En fobi är en onormal rädsla som inskränker på livet. Fobin kan generaliseras
så att alla liknande situationer förorsakar stark ångest. Rädslan är ofta stark
och syns i beteendet som en önskan att undvika föremålet för rädslan. De som
lider av fobier är inte bara rädda för föremålet för fobin utan också för själva
attacken av rädsla. Rädslan kan vara förknippad med till exempel högt belägna
platser (altofobi), ett stängt utrymme (klaustrofobi), djur eller sociala situationer. Det tar ofta flera år att utveckla en fobi.
Agorafobi
Vid agorafobi, det vill säga rädsla för offentliga platser, finns i bakgrunden en
rädsla för att få en panikattack i en situation som man inte kan behärska. Speciellt rädslan att inte komma undan är central. De som lider av rädsla för offentliga platser undviker många situationer - de vanligaste är offentliga utrymmen
där det är mycket folk, slutna eller avgränsade platser, som tunnlar och broar,
kollektivtrafik samt att överhuvudtaget lämna hemmet. Störningen leder ofta
till att man undviker platser och situationer som liknar de ovannämnda.
En människa som lider av agorafobi undviker ångestfyllda situationer eller
tvingar sig själv att uthärda dem. Ett undvikandebeteende kan inverka menligt
på ett normalt liv och relationer. Med behandling kan man på ett positivt sätt
påverka personens funktionsförmåga, livskvalitet och relationer.
Social fobi
Ett visst mått av ångest och spänning är normalt och allmänt i sociala situationer. Man talar om social fobi, det vill säga rädsla för sociala situationer, när
rädslan är starkare än normalt. Till en social fobi hör en rädsla att göra bort sig
eller bli förödmjukad i situationer, där personen måste uppträda eller annars
utsätts för andras granskning. Han eller hon upplever ofta rädsla för att misslyckas samtidigt med en egen förväntan på en perfekt prestation. En ångest
som förorsakas av en sådan konflikt kan vara så stark att människan helt undviker den skrämmande situationen.
63
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Typiska rädslor vid social fobi är bland annat rädsla för att hålla tal, rädsla för
att skaka eller rodna och rädsla för folksamlingar.
Fobin börjar vanligen i barndomen eller ungdomen. I lindriga fall har rädslan
anknytning endast till några sällsynta situationer. En utbredd fobi verkar hämmande på nästan alla relationer och obehandlad kan den leda till depression.
Uppkomsten av social fobi har samband med medfödda, ärftliga faktorer, men
också med traumatiska erfarenheter, att eventuellt ha blivit försummad under
barndomen eller med inlärda beteendemönster.
Ungefär en procent av finländarna lider av social fobi. För dem blir spändheten
och nervositeten en central del i livet, en bestående belastning, som begränsar
aktiviteterna, försvårar arbetslivet och relationer och leder till depression eller
beroendesjukdom. De som lider av social fobi har ofta ett svagt stödnätverk.
Det är också svårt för dem att uppsöka hjälp då de är rädda för att möta läkaren (en auktoritet), och kan skämmas över sina symtom. Personer med social
fobi lider ofta i ensamhet och i tystnad.
Det är skäl att söka hjälp om rädslan är stark och kontinuerlig, om man är rädd
för att ångesten skall synas eller om ångesten alltid uppstår i vissa givna sociala situationer och leder till en panikattack.
Specifika fobier
Specifik fobi är en psykisk störning där rädslan är riktad mot någon specifik
sak, som i sig är helt ofarlig. Sådana föremål för rädsla kan vara till exempel djur (som ormar och spindlar), föremål (som knivar), högt belägna platser,
åska, mörker och slutna utrymmen. Specifika fobier är allmänt förekommande.
Under ett givet år lider nästan tio procent av den vuxna befolkningen av någon
specifik fobi. Vid specifik fobi förekommer inte panikattacker, men en direkt
konfrontation med föremålet för rädslan kan förorsaka en panikreaktion.
Specifik fobi debuterar i allmänhet i ungdomen eller ung vuxen ålder. Rädslor som hänför sig till djur eller omgivning debuterar ofta redan i barndomen,
medan rädslor som hänför sig till situationer tar sin början i tonåren eller
tidig vuxen ålder. Rädslor som fått sin början i barndomen mattas vanligen av
i vuxen ålder, medan rädslor som debuterat i vuxen ålder kräver vederbörlig
behandling för att inte bli långvariga. Den som lider av en specifik fobi lider
ofta samtidigt av andra fobier.
Den som lider av en specifik fobi begriper att rädslan är obefogad, men kan inte
själv kontrollera den. Eftersom dessa rädslor hänför sig ”endast” till vissa speciella situationer, är deras invalidiserande inverkan i allmänhet mera begränsad än vad fallet är vid social fobi eller agorafobi.
64
2. Ångestsyndrom
GODA FÖHÅLLNINGSSÄTT VID FOBIER
Det bästa förhållningssättet vid fobier är att hjälpa personen att utsätta sig för
och vänja sig vid den skrämmande situationen. Sådana metoder kallas för stegvis exponering.
Hörnstenarna i stegvis exponering är:
• Att använda en stödperson:
man väljer en vän eller familjemedlem, som bistår vid övervinnandet
av rädslan.
• Att undvika alkohol och lugnande medicin:
man bör undvika alkohol eller ångestdämpande medicin minst fyra
timmar innan följande tre skeden.
Det första skedet: Att identifiera ett lagom litet första steg för att utsätta sig
för rädslan, till exempel en liten promenad utanför hemmet tillsammans med
stödpersonen om det är fråga om en rädsla för allmänna platser. Man bör träna
på detta första steg ungefär en timme dagligen, tills det inte längre väcker
rädsla.
Om situationen fortfarande ger upphov till ångest, borde man praktisera långsam och lugn andning samtidigt som man försäkrar sig själv att paniken går
över inom 30 minuter. Det är bäst att utsätta sig för den ångestväckande situationen så länge, att rädslan hinner lägga sig.
Det andra skedet: Det tidigare steget upprepas men görs mera krävande, till
exempel promenaden utanför hemmet förlängs eller man utsätter sig för svårare ångestväckande situationer.
Det tredje skedet: Exponeringen upprepas tills situationen inte längre väcker
ångest.
(Andrews och Hunt 1998)
Posttraumatiskt stressyndrom
Med posttraumatiskt stressyndrom avser man reaktion på en händelse, som
skakar om människans tidigare uppfattning om världen och sig själv och rubbar människans psykiska jämvikt. En sådan händelse kan vara ett dödsfall eller
hotande död, allvarlig skada eller hotande skada. En reaktion kan även utvecklas ifall en person som åskådare kommer att bevittna uppskakande händelser
eller hör berättas om en dylik händelse av en familjemedlem eller vän.
65
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
En traumatisk händelse kan ibland utlösa en akut stressreaktion, om det gått
mindre än en månad efter traumat. Om symtomen varar längre talar man om
ett posttraumatiskt stressyndrom.
De flesta som varit med om ett trauma drabbas inte av psykisk ohälsa, men ju
allvarligare händelse det är fråga om, desto större är risken för en akut stressreaktion. Ändå är det bara en liten del av dem som drabbas av akut stressreaktion som utvecklar posttraumatiskt stressyndrom. Det är större sannolikhet att
en person utvecklar posttraumatiskt stressyndrom om personen reagerat på
den traumatiska händelsen med stark rädsla, hjälplöshet eller skräck.
Symtom på posttraumatiskt stressyndrom
• upprepade, ångestväckande tankar på det inträffade
• mardrömmar om händelsen
•”flash backs” (återkopplingar) av det upplevda
• strävan att undvika tankar och känslor samt situationer som påminner om
traumat
• avdomnade känslor eller känsla av främlingsskap inför sina egna känslor
• intresset för andra människor och omvärlden minskar
• fortlöpande ångestsymtom som irritabilitet, aggressionsutbrott,
sömnlöshet och övervarv.
En posttraumatisk stressreaktion kan pågå i flera månader eller till och med i
årtionden. Behandlingen består av medicinering och psykoterapi.
GODA FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM
Goda förhållningssätt vid posttraumatiskt stressyndrom är sådana, som uppmuntrar eller hjälper människan att:
• utforska sina känslor rörande den traumatiska händelsen samt granska vad det är som väcker traumatiska minnen i den nuvarande omgivningen, tills dessa antydningar inte längre utlöser ångestkänslor och minnen.
• kontrollera hyperventilation med hjälp av långsam och behärskad andning.
• kontrollera ångestens fysiska symtom med hjälp av progressiv
muskelavslappning.
(Andrews och Hunt 1998)
66
2. Ångestsyndrom
Tvångssyndrom
Tvångssyndromet, tidigare kallat tvångsneuros, hör till ångestsyndromen. Typiskt för tvångssyndrom är förekomst av tvångsmässiga tankar eller handlingar.
SYMTOM VID TVÅNGSSYNDROM
Tvångstankar är återkommande tankar, impulser eller föreställningar, som verkar obefogade, men som ständigt tränger sig in i människans sinne, trots att
de ger upphov till ångest. Ofta har tvångstankarna anknytning till rädsla för
smitta eller skada, tvångsmässigt tvivel och behov av symmetri, vilket innebär en önskan att ordna saker eller föremål på ett visst sätt för att undvika en
katastrof. En person som lider av tvångstankar kan till exempel undvika vissa
byggnader, sittplatser, siffror eller föremål och ha en orimlig omsorg om den
fysiska hälsan eller utseendet. Tvångstankar upplevs som obehagliga och de
väcker stark ångest.
Tvångshandlingar är handlingskedjor eller ritualer, som personen är tvungen
att utföra för att bli av med den ångest som är förknippad med tvångstankarna.
Vanliga tvångshandlingar är kontrollerande av saker och ting (lås, spis, kaffebryggare, vattenkranar osv.), tvättande, räknande och frågande.
Den som lider av tvångssyndrom vet att tvångstankarna är helt obefogade,
men kan inte avstyra eller motstå dem. Tvångssymtomen upptar en stor del
av personens tid och försvårar livet och relationer. De som lider av tvångssyndrom är oftast osäkra på sig själva och extremt krävande mot sig själva.
ORSAKER TILL TVÅNGSSYNDROM
Tvångssyndromet debuterar vanligen under barndoms- eller ungdomsåren och
kan fortgå hela livet igenom. Uppskattningsvis lider cirka en procent av den
vuxna befolkningen av tvångssyndrom. Syndromet är något allmännare hos
kvinnor än hos män, men bryter ofta ut i yngre år hos män. Man känner inte
helt till orsakerna bakom tvångssyndrom, men man antar att det har samband
med störningar i hjärnans signalämnen.
Tvångsföreställningar kan tillfälligt förekomma i livet, men ifall de pågår en
längre tid ger de upphov till rädslor, lidande, undvikande, skamkänslor och
relationssvårigheter. Störningen går sällan om av sig själv, så det är skäl att
åtgärda problemen i tid. Både läkemedelsbehandling och beteendeterapi är
vanliga behandlingsformer. En kombination av beteendeterapi, läkemedelsbehandling och psykosociala stödåtgärder används som behandlingsform vid de
svåraste fallen av tvångssyndrom.
67
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
GODA FÖRHÅLLNINGSSÄTT VID TVÅNGSSYNDROM
De bästa förhållningsätten vid tvångssyndrom är sådana, som uppmuntrar
eller hjälper människan att:
• motstå utförandet av tvångshandlingar.
Som hjälp kan man använda psykoterapi, som innefattar en stegvis exponering
för ångestväckande situationer.
Blandade ångest- och depressionstillstånd
Alla former av ångestsyndrom går inte att klart klassificera. Många gånger kan
den som lider av ångest samtidigt ha drag av flera olika ångestsyndrom. En
kraftig ångestkänsla som pågår en lång tid leder ofta till depression. Många
lider av blandade ångest- och depressionstillstånd.
Tabell 8.
Typiska drag och förekomst av undvikandebeteende vid
de allmännaste ångeststörningarna
Störning
Typiska drag
Undvikandebeteende
Generaliserat
ångestsyndrom
Långvarig ångest och
oförmåga att
hantera oro
Förekommer inte
Paniksyndrom
Upprepade även spontana
panikattacker
Agorafobi
Upprepade även spontana
Allmänna platser
panikattacker
Social fobi
Ångest i sociala
situationer
Specifik fobi
Ångest då man Föremålet för rädslan
för föremålet för utsätts
rädslan
Förekommer inte
Sociala situationer
Posttraumatisk Upprepade trauma-
stressreaktion
fantasier, övervarv
Sinnesintryck som förknippas med traumat
Tvångssyndrom
Undvikande av mål som
förknippas med
tvångsproblematiken
Tvångstankar och tvångshandlingar Källa: Lönnqvist m.fl. 2001
68
2. Ångestsyndrom
Ångestsyndrom och rusmedel
Användning av alkohol och droger påverkar ångest och rädsla på två sätt. Alkohol kan lindra rädsla och ångest, så att den som lider av ångest eller fobi modigare kan möta skrämmande situationer. Detta kan leda till ett regelbundet och
rikligt alkoholbruk, även om alkoholens symtomlindrande effekt blir svagare
med tiden. Å andra sidan har alkohol och andra droger en belastande effekt på
organismen, vilket innebär att man blir känsligare för starka känslor av ångest
och rädsla. Ofta kan det bakom panikattacker ligga ett långvarigt alkoholbruk
och därav förorsakad baksmälla och abstinenssymtom. Ibland kan det i själva
verket vara svårt att skilja mellan panikattacker och och abstinenssymtom av
alkohol. Med tiden bidrar ett rikligt alkoholbruk också till att man lättare drabbas av depression.
Ångest och rädsla behandlas ibland med lugnande mediciner, det vill säga
bensodiazepiner, och då bör man undvika att använda alkohol eller droger.
Första hjälpen vid ångestsyndrom
1. Bedöm den hjälpsökandes risk för självdestruktivitet
2. Lyssna lugnt och utan att moralisera
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker
4. Uppmuntra personen att vid behov söka professionell hjälp
5. Uppmuntra personen att ta hand om sig själv.
Steg 1
Bedöm risken för självdestruktivitet
Personer som lider av ångestsyndrom kan vara självdestruktiva, i synnerhet om
de samtidigt har depression. Det är skäl att alltid fråga en sådan person om
hans eller hennes självmordsplaner genom att ställa tre direkta frågor. Att fråga
om självmord uppmuntrar inte till att omsätta självmordstankarna i handling,
utan visar att du bryr dig om och vill hjälpa.
Fråga rakt på sak:
1) Har du haft självmordstankar?
2) Har du en färdig plan för att genomföra ett självmord?
3) Har du tidigare försökt göra självmord?
69
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Om personen svarar jakande på redan en fråga är det skäl att snabbt söka hjälp.
Personer som tidigare försökt ta sitt liv har en ytterligare förhöjd risk. Förhåll dig
allvarligt till budskap om nöd, förtvivlan och självdestruktivitet. En självdestruktiv människa är i behov av omedelbar professionell hjälp. Om du misstänker
ett självdestruktivt beteende, ta kontakt till närmaste hälsovårdscentral eller
kvällstid till hälsovårdscentralens jourmottagning. Se närmare information i
kapitlet om hur man kan hjälpa en självdestruktiv person på sidorna 29 och 47.
Ångestsyndrom får ofta personen att tro att någon stor fara,
såsom hjärtinfarkt, hotar. Denna rädsla kan leda till en panikattack.
Handla enligt följande om en panikattack inträffar:
1.Om du inte är säker på huruvida personen fått en panik-, hjärt- eller
astmaattack eller drabbats av något annat akut tillstånd, alarmera
ambulans via det allmänna nödnumret 112. Om du vet att personen fått
en panikattack, flytta då personen till en så lugn plats som möjligt.
2.Hjälp personen att lugna sig genom att uppmana personen att andas långsamt och lugnt tillsammans med dig i samma takt. Ge personen
rådet att andas in under tre sekunder, hålla andan i tre sekunder och
efter detta andas ut i tre sekunder.
3.Lyssna lugnt och utan att moralisera.
4.Upplys personen om att han har drabbats av en panikattack, och att
det inte är fråga om något livshotande tillstånd som hjärtattack.
5.Berätta att attacken snart går över och att han kommer att återhämta
sig fullständigt.
6.Försäkra personen om att han inte lämnas ensam och att han tas hand
om tills attacken gått över.
Steg 2
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna lugnt och utan att moralisera. Ångestsymtomen är inte ett
svaghetstecken, utan ett tecken på att personen försöker klara av sina
problem.
• Kritisera inte. Uttala inte din irritation över personens symtom.
• Ge inte överlägsna och ringaktande råd som ”ryck upp dig”.
• Undvik konfrontation med personen, ifall det inte är av nöden
för att undvika en skadlig handling.
Inom psykiska första hjälpen är det viktigaste att lyssna på den andra, eftersom
förmågan att känna igen och uttrycka känslor är en del av tillfrisknandet från
ångestsyndrom. Att dela erfarenheter och prata om dem innebär inte endast
70
2. Ångestsyndrom
att man talar om känslor utan också att man släpper ut dem. Då har den som
lyssnar en viktig roll; han måste vara en pålitlig och god lyssnare, för att den
andra ska kunna berätta om och avslöja sina verkliga tankar och känslor. Huruvida det kommer att lyckas att dela känslor beror till stor del på hur beredd
samtalspartnern är att ”bara lyssna”. En god lyssnare avbryter inte och erbjuder inte ständigt råd, åsikter eller förslag.
Lyssnandets betydelse betonas speciellt då man skall hjälpa
någon som genomgått en traumatisk händelse:
1.Låt personen självmant berätta om det inträffade, men insistera inte
på att personen ska berätta. De som upplevt en traumatisk händelse
bearbetar det inträffade i sin egen takt och det är viktigt att det som
hänt inte lyfts fram mot personens vilja. Ifall personen tvingas att berätta
om det inträffade, kan det till och med leda till en ny traumatisering.
2.Var framför allt en tålmodig och empatisk lyssnare och först i andra
hand, om du vill, kan du fungera som rådgivare. Skapa en personlig
växelverkan och lyssna lugnt och utan att moralisera.
3.Berätta att stressreaktioner är normala reaktioner på onormala
händelser. Informera om att dessa reaktioner kan pågå en tid, och att
återhämtningen från de känslor som hör till traumat är individuell.
4.Uppmana personen att söka sig till andra personer som kan erbjuda
stöd och ta del av känslorna kring det inträffade. Uppmuntra personen att
prata med familj, vänner och arbetskamrater. Det är ändå viktigt att följa
sin egen intuitiva känsla för hur mycket man vill och klarar av att berätta,
och för vem. Uppmana inte personen att glömma det inträffade, att sluta
älta händelsen eller att gå vidare med livet som om ingenting hänt.
5.Råd personen att låta bli alkohol och droger och informera om olika
avslappningsmetoder.
Steg 3
Uppmuntra och informera
Hjälp en person som lider av ångestsyndrom att förstå att:
• Ångestsyndrom är vanliga och de går att behandla.
• Ångest kan kännas obehagligt, men är sällan direkt skadlig.
• Ångestsyndrom är inte tecken på svaghet eller karaktärsfel.
• Man kan lära sig många olika sätt att kontrollera känslan av stress
och ångest.
• Det finns effektiv behandling även för ångest som känns helt
förkrossande.
71
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
Man bör koncentrera sig på att kontrollera och sköta själva ångesten istället för
att fokusera på ångestens fysiska symtom och känningar. De fysiska symtomen
avklingar när ångesten fås under kontroll.
Steg 4
Uppmuntra personen att söka professionell hjälp
Det lönar sig att först kontakta allmänläkare, till exempel hälsocentral-, firmaeller skolläkaren.
Läkaren:
• Gör en noggrann läkarundersökning för att utesluta kroppslig sjukdom.
• Ger allmänna råd och information om ångestsyndrom.
• Ordnar rådgivning eller stöd.
• Remitterar vid behov vidare för till exempel psykoterapi.
Många personer med ångestsyndrom får bättre hjälp av stödsamtal
och kognitiv beteendeterapi än av medicinering.
• Ordinerar ångestdämpande mediciner vid behov.
Steg 5
Uppmuntra personen att ta hand om sig själv
Man kan minska och hantera ångest med hjälp av avslappningsövningar och
annan teknik för symtomhantering. Forskning har visat att närapå hälften av
patienterna kan bli helt eller nästan helt symtomfria med dessa metoder.
Här följer ett sammandrag av de viktigaste sätten att hantera och förebygga
ångest:
• Praktisera dagligen avslappningsmetoder för att minska de fysiska
spänningssymtomen.
• Minska bruket av koffein (kaffe, te, Cola- och energidrycker och choklad).
• Motionera regelbundet och delta i olika fritidsaktiviteter.
• Sov tillräckligt.
• Praktisera en kontrollerad andningsmetod. Undvik att andas för djupt
eller för snabbt, eftersom det kan förorsaka fysiska paniksymtom som
hyperventilation.
• Identifiera och ifrågasätt överdriven oro och pessimistiska tankar.
72
2. Ångestsyndrom
• Acceptera att undvikande av ångestskapande situationer gör att ångesten
och rädslan växer sig ännu starkare. Bästa sättet att komma över sin
ångest är att möta sina rädslor, inte att undvika dem.
• Utsätt dig för de ångestskapande situationerna genom stegvis
exponering. Kom ihåg, att det är ett hårt jobb att utsätta sig för
exponering, men det kan innebära stora framgångar.
• Läs evidensbaserade hemsidor på webben som behandlar ångest och
självbehandlingsbroschyrer, kom dock ihåg att hålla studerandet av
dessa inom rimliga gränser.
• Prata om dina ångestproblem med andra människor eller i en
kamratstödsgrupp.
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
Ångest är rädsla utan någon verklig fara. Ångestsyndrom är
allmänna psykiska störningar som kan yppa sig på olika sätt.
Typiska symtom vid ångeststörningar är orimlig ängslighet, inre
spänning, oro samt skräck- eller panikkänslor. Det är skäl att
komma ihåg att vissa kroppsliga sjukdomar såsom hjärtattacker
kan påminna om de förnimmelser som upplevs vid ångestsyndrom. Om du inte är säker om personen har en hjärtattack eller
lider av ångestsyndrom, bör du ringa det allmänna nödnumret
112.
Om du är säker på att personen i fråga lider av ångestsyndrom,
bör du ta den ångestfyllda människan till en lugn, trygg plats och
försöka få honom eller henne att lugna ner sig. Berätta för den
ångestfyllde vad som händer och att han eller hon kommer att
börja må bättre. Hjälp den ångestfyllde att lugna ner sig genom
att be honom eller henne att andas lugnt i samma takt med dig.
Det finns effektiva behandlingar som kan användas vid ångestsyndrom, så berätta om möjligheterna till vård och hjälp personen att söka hjälp. Det finns flera tekniker för att hantera symtomen vid ångestsyndrom. Personen kan lära sig att kontrollera sin
ångest. Uppmana honom eller henne att ta kontakt med någon
yrkesperson inom hälso- och sjukvården som kan berätta om
olika behandlingsmetoder.
Om en ångestfylld människa har talat om självmord eller är självdestruktiv är det alltid skäl att kontakta någon yrkesperson
73
...
DEL 2
DEL 2
2. Ångestsyndrom
...
inom hälso- och sjukvården. Ring omedelbart till den närmaste
hälsovårdscentralen eller det allmänna nödnumret 112 och be
om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv människa
ensam.
Källor:
Andrews, Gavin & Caroline Hunt (1998). Treatments that work in anxiety disorders.
Medical Journal of Australia 168, 628-634.
Bourne, Edmund (2000). Vapaaksi ahdistuksesta: Työkirja paniikista ja peloista
kärsiville. Helsinki: Hakapaino Oy.
Lönnqvist, Jouko & Martti Heikkinen, Markus Henriksson, Mauri Marttunen, Timo
Partonen (2001). Psykiatria. Kustannus Oy Duodecim.
Siltanen, Kielo (2001). Traumaperäisen häiriön hoito. I boken: Kognitiivinen psykoterapia, 122-123. Red. Kähkönen, Seppo & Irma Karila, Nils Holmberg. Kustannus Oy
Duodecim.
Mäkelä, Rauno (2006). Ångest och fobier. Droglänken. Tillgänglig 24.8.2008
http://www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar/142-angest-och-fobier
Resurser angående ångestsyndrom
Behandling av ångestsjukdomar. Frågor och svar.
En broschyr utgiven av SBU i Sverige. Finns på webben:
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Ovrig/Behandling-av-angestsjukdomar/
SBU har även givit ut den detaljerade rapporten ”Behandling av ångestsyndrom”,
SBU-rapport nr. 171, Mölnlycke 2005.
http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-angestsyndrom/
Sjukvårdsrådgivningen
En kort översikt om ångest från sjukvårdsrådgivningen i Sverige
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26306#
Svenska OCD-förbundet
Förbundets webbsidor innehåller mycket information om tvångssyndrom.
http://www.ananke.org
Vårdguiden
Stockholms läns landstings informativa sidor om ångest
http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=3910
74
Del 2
3
Psykoser
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN KÄNNER TILL DE VANLIGASTE PSYKOSERNA
• LÄSAREN KÄNNER TILL DE ALLMÄNNA SYMTOMEN VID PSYKOSER
OCH KAN IDENTIFIERA BEHOV AV HJÄLP
• LÄSAREN KAN GE FÖRSTA HJÄLPEN TILL EN PERSON MED
PSYKOTISKA SYMTOM
KÄRNINNEHÅLL
Vad avses med psykos
Allmänna symtom vid psykos
De vanligaste psykoserna
Första hjälpen vid psykos: fem steg
75
3. Psykoser
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Vad är psykos?
Psykos är en allmän term för sådan psykisk ohälsa, där verklighetsuppfattningen är förvrängd. Tankegången, känslolivet och beteendet hos en psykotisk
person är avvikande. Dessutom kan det finnas vanföreställningar och hallucinationer. Vanföreställningar är uppfattningar som strider mot verkligheten, men
som den sjuke upplever som verkliga. Med hallucinationer avses olika sinnesupplevelser, som hänför sig till syn, hörsel, känsel, lukt och smak och där det
inte finns någon yttre retning. De vanligaste hallucinationerna är hörselhallucinationer. På grund av vanföreställningar och hallucinationer kan patienten helt
sakna sjukdomsinsikt.
Man har inte hittat någon entydig orsak till att en psykos bryter ut. Ärftliga faktorer och faktorer som har påverkat hjärnans tidiga utveckling kan dock ha en
inverkan på att en psykos utvecklas. Vissa människor kan vara sårbarare till sin
jagstruktur och insjuknar också lättare i psykos. Forskning visar att tre procent
av finländarna insjuknar i någon psykos under sin livstid.
Symtom på utveckling av psykos
Psykoser debuterar oftast under senare delen av ungdomsåren eller i tidig vuxenålder, och de första symtomen kan sammanblandas med beteenden och
känslor som är typiska för denna ålder. En psykos kan dock bryta ut i vilket livsskede som helst.
Det är viktigt att komma ihåg att symtom inte alltid innebär ett insjuknande,
eftersom de ibland kan vara svåra att skilja från förändringar som normalt hör
till utvecklingen i ungdomsåren. Om förändringarna i den unges beteende eller
funktionsförmåga är långvariga, måste risken för insjuknande beaktas och den
unge hänvisas för utredning av den psykiska hälsan. Det kan också vara svårt
att känna igen psykos hos äldre på grund av till exempel minnesstörningar.
76
3. Psykoser
Vanliga symtom när en psykos utvecklas:
FÖRÄNDRINGAR I KÄNSLO- OCH VILJELIVET:
• depression
• ångest
• irritabilitet
• misstänksamhet
• apati, avflackade eller inadekvata känslor
• förändringar i matlust
• minskad energinivå och motivation.
FÖRÄNDRINGAR I TANKELIV OCH VARSEBLIVNING:
• svårigheter med koncentration eller uppmärksamhet
• en känsla av att omvärlden har förändrats, en känsla av att man själv
eller andra har förändrats
• märkliga tankar
• ovanliga sinnesförnimmelser, till exempel lukter, ljud eller färger
förstärks eller försvagas.
FÖRÄNDRINGAR I BETEENDET:
• sömnsvårigheter
• social isolering eller avståndstagande
• svårigheter i arbetet eller i sociala situationer.
(Edwards och McGorry 2002)
Symtomen är individuella och ibland så inskränkta, att människans funktionsförmåga kan verka helt normal. Det är också bra att komma ihåg att psykosliknande
symtom kan uppträda i samband med vissa fysiska sjukdomar. Sådana sjukdomar är bland annat Parkinsons sjukdom, funktionsstörningar i sköldkörteln och
alkoholrelaterade sjukdomar.
77
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
De vanligaste psykoserna
Tabell 9.
Livstidsfrekvensen av psykoser i Finland
Alla
Män
Kvinnor
Skitsofrenia
Schizofreni
0,87
0,82
0,91
Päihdepsykoosit
Rusmedelspsykoser
0,42
0,82
0,07
Psykoottinen
masennus
Psykotisk depression
0,35
0,41
0,29
Skitsoaffektiivinen
häiriö
Scizoaffektivt syndrom
0,32
0,14
0,47
Kaksisuuntainen
mielialahäiriö
Bipolär sjukdom
0,24
0,31
0,18
Kaikki
psykoosit
yhteensä
Alla psykoser
sammanlagt
3,0 %
3,1 %
3,0 %
Perälä m.fl. 2007
Schizofreni
Schizofreni betyder ett splittrat psyke och detta syftar på förändringar i psykets inre funktioner, som störningar i tänkande och varseblivning. Schizofreni
tar sig bland annat uttryck i tankeavbrott, märkliga associationer samt brist på
konsekvens mellan känslor och tankar. Schizofreni har beskrivits som en funktionsstörning i hjärnan, som försvårar vitala mänskliga funktioner. Den som
insjuknat i schizofreni kan ha svårt att uttrycka sina känslor och tankar och
upprätthålla nära relationer.
Vid schizofreni har personen en tendens att dra sig tillbaka från sociala relationer till sin egen värld av vanföreställningar och hallucinationer. Övriga personer har svårt att förstå den insjuknade och de betydelser som personen ger sin
egen värld. Den insjuknades sociala liv blir allt snävare och ensammare. Det
här förvärrar symtomen och förhindrar rehabilitering.
Typiska symtom vid schizofreni
Centrala symtom vid schizofreni är olika vanföreställningar och hallucinationer.
Betecknande för den som lider av schizofreni är betydande svårigheter i många
psykiska funktioner.
78
3. Psykoser
Typiska symtom vid schizofreni är:
• Vanföreställningar
Vanföreställningar är felaktiga uppfattningar. Den som lider av vanföreställningar kan uppleva sig vara någon annan, känna sig förföljd, känna
skuld, vara övertygad om att han blivit vald till någon specialuppgift, uppleva sig ha blivit pånyttfödd eller kontrollerad av någon yttre makt.
• Hallucinationer
Hallucinationer är felaktiga varseblivningar. Det mest typiska är att höra
röster, men hallucinationerna kan också innebära att man ser saker, känner, smakar eller känner dofter. De mest skrämmande hallucinationerna
kan vara röster som kritiserar eller klandrar patienten.
• Tankestörningar
Tankestörningar är svårigheter att koncentrera sig, att minnas och att planera. De inverkar negativt på slutledningsförmåga, kommunikation och
dagliga funktioner.
• Störningar i viljestyrka
Störningar i viljestyrka innebär brist på motivation, som kan ta sig uttryck
i att man till exempel inte sköter sin hygien. Detta är inte lättja.
• Avflackade känslor
Avflackade känslor innebär avsaknad av känsloliv eller för situationen
inadekvata känslor.
• Social tillbakadragenhet
Social tillbakadragenhet kan höra samman med försämrade sociala färdigheter eller rädsla för växelverkan.
Förekomst av och orsaker till schizofreni
Ungefär en av hundra finländare lider av schizofreni och årligen insjuknar ungefär fem finländare av 10 000 för första gången i schizofreni. Nära tre fjärdedelar av dem som insjuknar i schizofreni är unga, 16–25 -åringar. Schizofreni är
lika allmän bland kvinnor som bland män, men vanligen sker insjuknandet tidigare bland männen. Mest insjuknar män i åldern 20–28 år och kvinnor mellan
24–32 år. Schizofreni kan dock debutera redan före 10 års ålder eller ännu efter
50 års ålder. Det inledande skedet av sjukdomen kan ha ett snabbt förlopp
och symtomen utvecklas inom några veckor, eller så kan sjukdomen utvecklas
långsamt under flera månader eller år.
79
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Ungdomar som insjuknar i schizofreni är ofta mycket sårbara och känsligare än
normalt i sina relationer. En sådan ung person kan i synnerhet insjukna då det
är dags att flytta hemifrån och inleda arbetsliv eller studier på annan ort.
Det anses att följande faktorer har samband med utveckling av schizofreni:
• Ärftliga faktorer
Även om schizofreni inte är direkt ärftligt, är ändå ett insjuknande sannolikare om någondera föräldern har schizofreni. Risken är då tiofaldigt förhöjd. Det är dock viktigt att påpeka, att majoriteten av de personer, som
har en förälder med schizofreni, inte själva insjuknar i schizofreni.
• Biokemiska faktorer
Man känner inte helt till vilka förändringar i hjärnan som schizofreni orsakar. Det anses att det naturliga signalämnet dopamin har samband med
sjukdomen.
• Stress
Sjukdomen bryter ofta ut efter en påfrestande händelse. Stress i sig är inte
orsak till sjukdomen, utan stress kan utlösa en sjukdom hos personer som
är benägna att insjukna i schizofreni. Tidigare trodde man att familjeproblem, och speciellt förhållandet mellan barnet och modern var en orsak till
schizofreni. Nuförtiden vet man att detta inte stämmer. Spänningar i familjen kan dock medverka till att en sjukdomsperiod bryter ut hos en person
med benägenhet att insjukna i schizofreni.
• Övriga faktorer
Även ett flertal andra faktorer kan ha en inverkan på sjukdomsutbrottet.
Dessa kan bland annat vara händelser under den första delen av graviditeten, förlossningskomplikationer och skallskador.
Schizofrenins inverkan på livet
Schizofrenins inverkan på livet beror till stor del på hur snabbt människan får
hjälp för sin sjukdom. En obehandlad schizofreni förorsakar allt svårare problem såväl i relationer som i arbete eller studier. En i tid inledd behandling
kan ha en avgörande inverkan på upprätthållandet av människans funktionsförmåga och symtomhantering. Psykosmedicinering är en viktig del i behandlingen av schizofreni. Med hjälp av regelbunden medicinering och med stöd av
anhöriga, vänner och yrkespersoner inom hälsovården kan många som insjuknat i schizofreni på nytt uppnå en tillfredsställande balans i livet.
80
3. Psykoser
Bipolär sjukdom
Den som insjuknat i bipolär sjukdom lider periodvis av depressionstillstånd,
periodvis av mani, då stämningstillståndet under flera veckor eller månader är
förhöjt på ett avvikande sätt. Perioderna av depression och mani varierar individuellt då det gäller förloppets längd och djup. Självmordsrisken är förhöjd vid
bipolär sjukdom.
För bipolär sjukdom används även den äldre benämningen manisk-depressiv
psykos.
Vanliga symtom på mani:
• Förhöjt stämningstillstånd
Personen känner sig upprymd, han kan beskriva sig som fylld av energi,
på toppen, oövervinnelig.
• Minskat sömnbehov
Personen kan uppleva att det inte finns behov av eller tid för att sova på
grund av andra aktiviteter.
• Irritabilitet
Irritationen tilltar ifall andra personer är av annan åsikt angående personens orealistiska tankar eller planer.
• Snabbt tänkande och överdriven talförhet
Personen pratar överdrivet mycket, överdrivet snabbt och växlar hela
tiden samtalsämnen.
• Hämningslöshet
Personen söker sig till aktiviteter som är njutningsfyllda och riskabla,
spenderar till exempel överdrivet mycket pengar eller är sexuellt mycket
aktiv.
• Storhetsidéer
Personen har utvecklat ett överdrivet och uppblåst självförtroende, och
upplever sig till exempel vara en övermänniska, speciellt begåvad eller en
viktig religiös person.
• Sjukdomsinsikt saknas
Personen upplever sig inte vara sjuk, eftersom personen är övertygad om
att de maniska vanföreställningarna är verkliga.
81
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Det förekommer även en lindrigare form av mani, hypomani, som är svårare
att identifiera. Hypomani kännetecknas av ett förhöjt stämningsläge och en
samtidig ökning av energi och aktivitetsnivå, som inte följs av någon märkbar
försämring av funktionsförmågan.
De depressionsperioder och symtom, som hänför sig till bipolär sjukdom, är
mycket likartade de vanliga depressionsperioderna (se kapitlet om depression,
sida 39). De maniska perioderna är ofta kortvarigare än depressionsperioderna.
Periodernas längd och cykel varierar individuellt och de olika faserna kan inte
alltid urskiljas från varandra. Mellan sjukdomsperioderna kan personen till och
med ibland vara helt symtomfri.
Det finns olika former av bipolär sjukdom, bland annat blandformer. I en
blandform kan det samtidigt uppträda symtom på både mani, hypomani och
depression.
Orsaker till bipolär sjukdom
Benägenheten för bipolär sjukdom är ofta ärftlig. En utlösande faktor är i allmänhet en belastande livsförändring. Utlösande faktorer kan till exempel vara
skilsmässa, flytt, att bli arbetslös eller att insjukna i en allvarlig sjukdom.
Följande faktorer anses inverka på utveckling av bipolär sjukdom:
Man känner inte helt till orsakerna bakom sjukdomen. Det anses dock att följande faktorer medverkar till att sjukdomen uppstår:
Ärftliga faktorer
Även om sjukdomen inte är direkt ärftlig, är ett insjuknande
sannolikare om en förälder lider av bipolär sjukdom.
Biokemiska faktorer
Det antas att mani, och även depression, har samband med
en kemisk obalans i hjärnan.
Stress
Stress kan vara en utlösande faktor hos sårbara personer
med benägenhet för sjukdomen.
Övriga faktorer
Det är dokumenterat att mani är vanligare på våren och
depression är vanligare på vintern. Något klar orsak till detta
känner man inte till.
82
3. Psykoser
Ungefär en procent av finländarna lider av bipolär sjukdom. Sjukdomen bryter vanligen ut före 35 års ålder, förekomsten är lika stor både hos kvinnor och
män. Man har uppskattat att endast hälften av dem som insjuknat identifieras
och får adekvat vård. Det kan räcka länge innan en bipolär sjukdom kan diagnostiseras, eftersom både manin och depressionen bör diagnostiseras.
Inverkan på livet
En bipolär sjukdom är ofta en livslång störning. Ens handlingar under sjukdomsperioderna, och framför allt under de maniska perioderna, har ofta en
betydande och skadlig inverkan på yrkeskarriär och relationer. Det är till exempel vanligt att man är vårdslös med pengar och därav följer ekonomiska svårigheter och skulder. En person som lider av bipolär sjukdom har också en förhöjd
risk att hamna i skilsmässa, drogmissbruk och göra självmord.
Medicinering utgör hörnstenen i behandlingen av bipolär sjukdom. Medicinering används både för att behandla själva sjukdomsperioderna och för att förebygga dem. Behandlingen har oftast god effekt, om den får förverkligas ostört
och patienten förbinder sig till vården. Förutom ett långvarigt, bestående vårdförhållande rekommenderas inlärning av olika tekniker för symtomkontroll
samt deltagande i kamratstödsgrupper.
Med hjälp av behandlingen förbättras patientens funktionsförmåga och livskvalitet och man undviker att sjukdomen blir kronisk.
Andra psykoser
Vid sidan av schizofreni och bipolär sjukdom finns det en grupp andra störningar, där det också förekommer psykotiska drag. Med psykotisk avses även
i detta sammanhang att människan bedömer och tolkar den yttre verkligheten
på ett klart avvikande sätt.
Schizoaffektivt syndrom
Vid schizoaffektivt syndrom har den drabbade symtom på både schizofreni och
förstämningssjukdom, men kan inte diagnostiseras med någondera. Schizoaffektivt syndrom består i huvudsak av perioder av allvarlig psykisk störning,
som kännetecknas av depression, mani eller båda samtidigt samt av perioder
uteslutande med symtom som är typiska för schizofreni. Schizoaffektivt syndrom är mera sällsynt än schizofreni.
83
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Psykotisk depression
Ibland kan depressionen vara så djup, att den förutom symtom på en djup
depression ger upphov till psykotiska symtom, som vanföreställningar och
hallucinationer. Psykotisk depression behandlas med depressionsmediciner,
andra mediciner och stödsamtal. Även ECT-behandling, det vill säga elbehandling, kan användas.
Psykos i anslutning till rusmedelsbruk
Psykos i anslutning till rusmedel hör speciellt ihop med narkotikabruk. Typiskt
för dessa symtom är att de börjar snabbt och varar en kort tid – från några timmar till några dagar – tills drogernas inverkan upphör. De mest typiska symtomen är synvillor, förvirring samt problem med minnet. Droger som kan orsaka
psykos är cannabis, kokain, ecstasy, amfetamin och vissa svampar.
Även om droger ibland kan vara den enda orsaken till psykos, kan de även
utlösa en psykotisk sjukdom som schizofreni hos en person som hör till riskgruppen. Människor kan också använda droger för att bättre klara av symtomen
på en begynnande psykotisk sjukdom. Drogerna kan dock förvärra symtomen
och försvåra diagnostiseringen.
Om behandlingen av psykosen dröjer
En psykos förblir ofta oupptäckt i begynnelseskedet och detta kan leda till
att insättningen av behandling fördröjs till och med i åratal. En i tid påbörjad
behandling kan förbättra patientens framtida möjligheter att tillfriskna och
återfå sin funktionsförmåga. Tyvärr dröjer det ofta alltför länge innan psykosens behandling inleds, varvid följderna kan vara:
• Sämre prognos för tillfrisknandet.
• Sämre funktionsförmåga i framtiden.
• Förhöjd risk för depression eller självmord.
• Fördröjd psykisk mognad och utveckling av vuxenidentitet
hos barn och ungdomar.
• Svårigheter i relationer till vänner och familj och som en följd
av detta ett minskat socialt stöd.
• Problem med studier och med att få ett arbete.
• Sänkt självförtroende och självuppskattning.
• Ökat bruk av alkohol och droger.
• Större sannolikhet att råka i svårigheter med myndigheter.
84
3. Psykoser
Många kan ha en mycket negativ uppfattning om psykos och psykotiska människor: de uppfattas lätt som våldsamma och oförutsägbara, vilket kan göra
det svårare att erbjuda hjälp. Våldsamhet beror dock oftast på andra saker
än psykos. En psykotisk person löper även en ökad risk att falla offer för våld.
Även om alla som lider av psykos skulle tillbringa hela sitt liv i anstaltsvård,
skulle våldsbrotten i samhället endast minska med cirka fem procent.
Det är bra att känna till att en psykotisk människa kan vara orolig, men sällan
är våldsam. En psykotisk människa kan till exempel uppleva sig vara hotad
eller i fara och därför bete sig hotfullt. Hos en psykotisk person kan det våldsamma beteendet öka om han använder alkohol eller droger.
Psykoser och rusmedel
Att avsluta ett alkoholbruk som pågått länge ger upphov till olika grader av
abstinenssymtom. De vanligaste är ångest och olika rädslor samt sömnlöshet.
Vid de svåraste fallen av abstinensbesvär kan hallucinationer förekomma, så
som syn- och hörselvillor. I värsta fall kan detta utvecklas till en alkoholpsykos.
En form av alkoholpsykos är delirium tremens, också kallat dille eller fyllerigalenskap, vid vilken det dessutom kan förekomma sänkt medvetande och förvirring samt kraftiga vanföreställningar, som upplevs som verkliga.
De vanligaste alkoholrelaterade psykoserna är:
•delirium tremens
•alkoholhallucinos
•minnesstörningar förorsakade av alkohol.
Delirium tremens
Delirium tremens uppstår andra eller tredje dagen efter att man slutat
dricka. Orsaken till delirium är en dysfunktion i hjärncellerna och hela
nervsystemet, som förutom hallucinationer förorsakar sänkt medvetande, förvirring och kraftiga vanföreställningar. Tillståndet varar några
dygn och kan vara livshotande. Vid delirium tremens behövs sjukhusvård,
eftersom patienten i sin ångest och förvirring kan försöka skada sig själv
och andra. Man kan återhämta sig helt ifrån ett deliriumtillstånd, men ifall
den rikliga alkoholkonsumtionen återupptas, är det sannolikt att också
delirium utvecklas på nytt.
85
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Alkoholhallucinos
En annan vanlig form av alkoholpsykos är alkoholhallucinos. Hallucinosen inträder redan under supperioden eller 1–2 veckor efter att bruket upphört. Typiskt
för detta tillstånd är hallucinationer som upplevs mycket verkliga, speciellt hörselvillor. Förutom hallucinationer kan även vanföreställningar förekomma, som
svartsjuka eller förföljelsemani. Ingen egentlig förvirring hör till detta tillstånd.
Man tillfrisknar i allmänhet inom en månad, och blir återställd senast efter ett
halvt år. Symtomen lindras i öppen-, eller anstaltsvård med hjälp av psykosmediciner.
Minnesstörningar förorsakade av alkohol
Även minnesstörningar förorsakade av alkohol kan vara ett psykotiskt tillstånd.
Då är speciellt närminnet påfallande och långvarigt försvagat. Det blir svårare
att lära sig nya saker och tidsuppfattningen försämras. Ibland uppträder långvariga och kraftiga förändringar även i känslolivet, personligheten eller beteendet. Alla dessa symtom kan i någon mån lindras med hjälp av långvarig nykterhet, men en del av dessa symtom kan bli bestående, och då kan till och med en
långvarig anstaltsvårdperiod vara nödvändig.
Alkohol och psykmediciner är en dålig kombination, eftersom deras gemensamma inverkan kan vara överraskande och leda till förgiftning eller till och med
till döden.
Första hjälpen vid psykos
1. Bedöm personens risk för självdestruktivitet.
2. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker.
4. Uppmuntra personen att vid behov söka professionell hjälp
5. Uppmuntra personen att ta hand om sig själv.
Steg 1
Bedöm risken för självdestruktivitet
Det kan finnas en risk att psykotiska personer skadar sig själva eller i sällsynta
fall även andra personer. Båda riskerna bör tas i beaktande då man erbjuder
psykiska första hjälpen.
86
3. Psykoser
A. När personen riskerar att skada sig själv
Till psykos hör en hög självmordsrisk. Om du tror att fara för självdestruktivitet
föreligger, försök klarlägga detta genom de tre direkta frågorna. Tvärtemot den
allmänna uppfattningen, ökar dylika frågor inte självmordsrisken, utan visar att
du bryr dig om och vill hjälpa.
Fråga rakt på sak:
1)Har du haft självmordstankar?
2)Har du en färdig plan för att genomföra ett självmord?
3)Har du tidigare försökt begå självmord?
Du kan också fråga:
•Har du tänkt på vilken inverkan din död skulle ha på din familj
eller dina vänner?
•Hurudan hjälp skulle du behöva för att just nu klara av dina problem?
Se närmare information om att hjälpa en självdestruktiv person på sidan 29.
B.När personen riskerar att skada andra människor
En mycket liten del av dem som lider av psykotiska sjukdomar hotar att vara
våldsamma. Media rapporterar ofta stort om enskilda personer med psykisk
ohälsa som begått våldsbrott, men det är sällsynt att personer med psykos
skulle vara våldsamma. En hotfull situation kan dock uppstå om den sjuka personen står under inflytande av starka vanföreställningar.
Om en person beter sig hotfullt, bör man förfara på följande sätt:
1) Försök inte stoppa eller kontrollera personen med fysiska medel, ifall
det inte är fråga om självförsvar.
2)Ring polisen. Berätta att personen lider av psykisk ohälsa och att han
är i behov av professionell vård. Du kan även kalla på en krisgrupp från
mentalvården, men ofta behöver de också polisstöd, ifall risken för våld
är uppenbar.
3)Försök skapa en lugn och för personen trygg atmosfär. Tala lugnt och
övertygande. Skapa en lugn omgivning genom att till exempel stänga
av TV och radio. Se till att du inte befinner dig för nära personen – det
kan få personen att känna sig inträngd i ett hörn och hotad, vilket kan
öka sannolikheten för ett angrepp. Håll ett måttligt avstånd och undvik
fortlöpande, direkt ögonkontakt och beröring.
87
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
4)Försök få personen att sätta sig ner, för i sittande ställning upplever
människor sig lugnare. Det bästa är om ni båda kan sitta, hellre bredvid
varandra än mittemot. Om personen sitter ner och du står, kan han eller
hon känna sig hotad eller tro att du försöker kontrollera honom. Du kan
också erbjuda en kopp te, kaffe eller en cigarett för att öka personens
förtroende för dig.
5)Försök inte prata förstånd med den som befinner sig i en akut psykos.
Ge inte uttryck för irritation eller ilska. Hota inte, ropa inte, kritisera inte,
då det sannolikt gör personen arg eller får honom att tappa kontrollen.
Håll i minnet att den andra sannolikt beter sig på detta sätt på grund
av vanföreställningar och röster, som för personen är verkliga och
skrämmande.
6)Uttryck din medkänsla för de obehagliga känningar som personen
upplever. Det är dock viktigt att du inte låtsas att vanföreställningarna är
verkliga för dig.
7)Gå med på rimliga önskemål. Det här får personen att känna sig mera i
kontroll av situationen.
Steg 2
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna utan att moralisera. Problemen beror inte på svaghet eller lättja.
• Tala lugnt, klart och kortfattat. Kritisera inte. Uttryck inte din frustration
över symtomen för personen.
• Ge inte råd som förringar och förklenar problemen i stil med ”ryck upp dig”.
• Undvik konfrontation, ifall det inte är oundvikligt för att förhindra en
skadlig eller farlig handling.
• Tvista inte om personens vanföreställningar och hallucinationer.
Acceptera, att förståndsvidriga förnimmelser är verkliga för personen.
Ge dock inte sken av att de är verkliga för dig.
• Försök inte lugna personen genom att instämma med vanföreställningar
och hallucinationer.
Steg 3
Uppmuntra och informera
När någon befinner sig i ett psykotiskt tillstånd, är det ofta svårt och med tanke
på situationen också olämpligt att börja prata om psykoser. När personen befinner sig mera i verkligheten, försök få personen att förstå att:
• du vill hjälpa
• personen har en verklig, diagnostiserbar sjukdom
• psykoser är inte allmänna sjukdomar, men de har undersökts mycket och
de kan lätt identifieras
88
3. Psykoser
• psykos är inte svaghet eller lättja
• det finns effektiv medicinering mot förvirring och ångest. Ge dock inte
löften som saknar täckning och ljug inte. Det här kan skapa en atmosfär
av misstroende och öka personens ångest.
Steg 4
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Det är viktigt att den insjuknade får sakkunnig vård så fort som möjligt. Den som
lider av en psykotisk sjukdom bör få en lämplig medicinering. Många yrkesgrupper inom hälsovården kan hjälpa personen. En allmänläkare vid hälsovårdscentralen är ofta den första sakkunniga som man kan vända sig till. Familj och vänner utgör också ett viktigt stöd. Läkaren hjälper genom att:
• ställa en preliminär diagnos.
• ordinera medicinering.
• remittera vidare till psykiater för noggrannare konsultering
och bedömning av medicinering.
Steg 5
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
Många av dem som insjuknat psykotiskt lider samtidigt av depression och
ångestsyndrom. De metoder för egenvård som används vid dessa sjukdomar,
kan också användas vid psykoser. Metoderna för egenvård är dock inte några
huvudsakliga behandlingsmetoder vid psykoser, utan det är alltid skäl att konsultera en sakkunnig inom mentalvård.
Olika typer av kamratstödsgrupper för de insjuknade och deras familjer fyller
också en viktig funktion.
Familj och vänner är en mycket viktig källa till stöd för en person som lider av en
psykotisk sjukdom. Ett återfall i sjukdomen är mindre sannolikt, ifall personen
har goda relationer till sin familj.
Familj och vänner kan hjälpa till exempel genom att:
• lyssna lugnt och utan att moralisera
• minska stressen i den insjuknades liv så mycket som möjligt, så att risken
för ett återfall ska minska
• uppmuntra till att söka ändamålsenlig professionell hjälp
• genast agera, när de märker att den närstående personen är självdestruktiv
• erbjuda likadan hjälp, som de skulle erbjuda en person som har insjuknat
fysiskt.
89
DEL 2
DEL 2
3. Psykoser
Vad göra ifall den insjuknade inte vill ha hjälp?
Den som befinner sig i psykos har ofta en bristfällig sjukdomsinsikt, och upplever sig inte vara i behov av hjälp, även om situationen skulle kräva det. Om
personen vägrar söka vård, ring till närmaste hälsovårdscentral och begär ytterligare råd och anvisningar.
Om förutsättningarna för sjukhusvård uppfylls, är det den ansvariga hälsovårdscentralläkarens skyldighet att remittera patienten för observation på sjukhus oberoende av personens egen vilja. Det är alltid en läkare som gör bedömningen av och beslutet om vårdbehovet.
Vård oberoende av patientens egen vilja
En myndig person kan enligt mentalvårdslagen förskrivas psykiatrisk sjukhusvård oberoende av sin vilja endast om:
1. Patienten konstateras vara mentalsjuk.
2. Patienten på grund av mentalsjukdom har ett sådant vårdbehov att
om personen inte får vård skulle detta :
• väsentligen förvärra personens mentalsjukdom eller
• allvarligt äventyra personens hälsa eller säkerhet eller
• allvarligt äventyra andras hälsa eller säkerhet
3. Andra mentalvårdstjänster inte är lämpliga att användas eller
är otillräckliga.
Samtliga ovan anförda förutsättningar (1–3) bör uppfyllas samtidigt. Vård oberoende av patientens vilja förverkligas på sjukhus.
Också en minderårig kan förskrivas till psykiatrisk sjukhusvård oberoende av
sin vilja. Vården av en minderårig bör ske i en enhet, där det finns förutsättningar och beredskap att sköta honom eller henne. Minderåriga bör skötas
skilt från vuxna, om det inte kan anses vara till den minderåriges fördel att
handla på annat sätt.
90
3. Psykoser
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
Psykos är en allmän benämning på en psykisk störning, där verklighetsuppfattningen är klart störd. En person i psykos kan ha
vanföreställningar och hallucinationer. Sjukdomsinsikt kan helt
saknas. Symtomen på psykos kan utvecklas långsamt, vilket
gör att sjukdomen inte genast uppmärksammas och följaktligen
kan påbörjandet av behandlingen fördröjas. Om påbörjandet av
behandlingen fördröjs, kan det leda till att prognosen för tillfrisknande och framtida funktionsförmåga försämras och risken för
depression och självmord ökar.
Psykos är ett tillstånd som alltid kräver medicinsk behandling
och hjälp av en yrkesperson inom hälsovården – hjälp personen
att söka hjälp och få vård. Följ med personen till närmaste hälsovårdscentral eller tillkalla vid behov ambulans via det allmänna
nödnumret 112. En person i psykos får inte lämnas ensam.
Källor:
Edwards, Jane & Patrik D. McGorry (2002). Implementing Early Intervention in
Psychosis. A Guide to Establishing Early Psychosis Services. London: Martin Dunitz.
Elgie & Amerongen, Byrne, D´Arienzo, Hickey, Lambert, McCrae & Sapia red. (2005).
Upptäck vägen framåt: Stöd och vägledning för alla som påverkas av schizofreni.
Bristol-Myers Squibb Company.
Cullberg, Johan (2005). Psykoser – ett integrerat perspektiv. Stockholm: Natur & Kultur.
Lönnqvist, Jouko & Martti Heikkinen, Markus Henriksson, Mauri Marttunen, Timo
Partonen, (2001). Psykiatria. Kustannus Oy Duodecim.
Perälä Jonna & Jaana Suvisaari, Samuli I. Saari, Kimmo Kuoppasalmi, Erkki Isometsä,
Sami Pirkola, Timo Patronen, Annamari Tuulio-Henriksson, Jukka Hintikka, Tuula
Kieseppä, Tommi Härkönen, Seppo Koskinen, Jouko Lönnqvist (2007). Lifetime
Prevalence of Psychotic and Bipolar I Disorders in a General Population. Archives of
General Psychiatry 64:19-28.
Skitsofrenia. Potilaan ja omaisen opas. (1988) Sairaalaliitto ja Suomen Mielenterveysseura.
Resurser angående psykoser
Gängse vård-behandlingsrekommendationen för schizofreni
Den svenskspråkiga patientversionen finns på adressen http://www.kaypahoito.fi/kh/
kaypahoito?suositus=khr00004
Om schizofreni
Karolinska insitutets webbsidor om schizofreni finns på adressen www.omschizofreni.se
Sjukvårdsrådgivningen
Sjukvårdsrådgivningen i Sverige har publicerat information om psykoser (http://www.
sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26311) och schizofreni (http://www.
sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26317).
91
DEL 2
Del 2
4
Beroendesjukdomar
INLÄRNINGSMÅL
• LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED RUSMEDEL
• LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED BEROENDESJUKDOM OCH
KAN IDENTIFIERA BEHOV AV HJÄLP
• LÄSAREN KAN GE FÖRSTA HJÄLPEN TILL EN RUSMEDELSBEROENDE
PERSON
KÄRNINNEHÅLL
Vad avses med beroendesjukdom
Rusmedel och beroende
Skadeverkningar av rusmedelsanvändning
Förebyggande rusmedelsarbete
Första hjälpen vid beroendesjukdom: fem steg
93
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Människan försöker minska illabefinnande och otrevliga känslor på många olika
sätt. Alkohol och andra rusmedel är de vanligaste sätten att uppnå en stund av
njutning och tröst. I små mängder verkar alkohol avslappnande och minskar
hämningarna. De som använder alkohol eller droger beskriver också ofta att
dessa substanser har en lugnande inverkan.
Alkohol sänker dock vakenhetsnivån och försämrar koncentrationsförmågan
och koordinationen. Alkohol kan även bidra till ett aggressivt och asocialt beteende. Rusmedelsbruk förorsakar dessutom många hälsomässiga, sociala och
ekonomiska problem och en riklig användning kan förvärra psykiska problem.
Om en person har självmordstankar, är det sannolikare att självmordsplanerna
förverkligas i berusat tillstånd än i nyktert tillstånd.
Rusmedel och beroendesjukdomar
Med rusmedel avses en berusande substans, vars användning förorsakar förändringar i varseblivningen. De mest använda rusmedlen i Finland är alkohol,
CNS-läkemedel (läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet), lösningsmedel, cannabis, amfetamin och opiater. Genom att använda rusmedel försöker
man uppnå olika vällustkänslor, avslappning eller befrielse från hämningar.
Med beroendesjukdom eller addiktion avses ett bruk av en substans eller en
aktivitet, som människan inte själv klarar av att avsluta, även om han är medveten om dess skadeverkningar. Beroende kan uppstå av nästan vilka substanser,
saker eller aktiviteter som helst, med vilkas hjälp man försöker uppnå omedelbar, snabb tillfredsställelse eller njutning. Alkohol, tobak eller narkotika kan
förorsaka ett beroende, men man kan också vara beroende av en aktivitet, som
till exempel penningspel, Internet, sex eller shopping. Utvecklingen av ett beroende förutsätter att det fysiska eller psykiska tillstånd som substansen eller
aktiviteten ger, på ett eller annat sätt är tillfredsställande. Ju snabbare en sak
ger en sådan effekt, desto lättare kan den skapa ett beroende.
Beroendet kan vara fysiskt, psykiskt eller socialt. Fysiskt beroende förorsakas
vanligen av olika rusmedel, som ger olika grader av fysiska abstinensbesvär om
man försöker sluta att använda dem. Vid ett psykiskt beroende är det frågan om
en vana, som det är svårt att bli fri ifrån, som till exempel Internetberoende. Ett
socialt beroende hör i sin tur ihop med en önskan att uppföra sig enligt de seder
och bruk som tillämpas i det egna umgänget eller i kamratgruppen. Till exempel när ungdomar röker för första gången beror det ofta på att de vill höra till
ett visst gäng. Ett socialt beroende kan senare leda till ett psykiskt och fysiskt
beroende.
94
4. Beroendesjukdomar
Vad är ett rusmedelsberoende?
Vid rusmedelsberoende är det fråga om en stark lust eller en tvångsmässig
önskan att använda rusmedel i avsikt att berusa sig. Den rusmedelsberoendes
förmåga att kontrollera bruket av rusmedel är i allmänhet nedsatt, toleransen har ökat och det uppstår abstinenssymtom (utsättningssymtom) efter att
man slutat att använda rusmedlet. Rusmedlen utgör ofta den viktigaste saken
i livet och man fortsätter att använda dem trots de negativa följderna. Beroendesjukdomar är livslånga sjukdomar och tillfrisknandet förutsätter en nykter
livsföring.
Symtom på rusmedelsberoende
• ökad tolerans, det vill säga ett behov av större mängder av substansen
• utsättningssymtom
• användning av stora mängder eller över längre perioder än man avsett
• problem med att minska eller kontrollera bruket
• mera tid används för att införskaffa och bruka substansen
• det går långsammare att återhämta sig från bruket
• personen avslutar eller minskar sitt deltagande i viktiga sociala,
yrkesmässiga eller fritidsaktiviteter på grund av bruket av substansen
• bruket fortsätter trots de negativa följder det ger upphov till.
Man har förklarat rusmedelsberoende med människans starka behov av att söka
tillfredsställelse, vilket speciellt sammanhänger med hjärnans belöningscentrum. Belöningscentrum ger en känsla av njutning då människan äter, dricker
eller utövar sex. Det belönar dessa aktiviteter med positiva upplevelser, vilket
leder till att människan vill upprepa samma aktiviteter om igen. Rusmedel härmar således matens, dryckens och sexualitetens effekter på belöningscentrum
och skapar en känsla av välbefinnande. Därför är det lätt att fastna på kroken.
De flesta rusmedel förorsakar beroende och till slut börjar man använda rusmedlen för att minimera abstinenssymtomen. Av nedanstående tabell framgår
de vanligaste rusmedlen och det välbefinnande och den grad av abstinenssymtom de förorsakar.
95
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Tabell 10.
Olika substansers beroenderisk
Substans
Välbefinnande
Alkohol
måttligt
Fysiska
Psykiska
abstinenssymtom abstinenssymtom
kraftiga
måttligt
Tobak
kraftigt
lindriga
kraftiga
Cannabis
lindrigt
lindriga
lindriga
Amfetamin
måttligt
lindriga
måttligt
Ecstasy
måttligt
lindriga
förekommer ej
Heroin
kraftigt
kraftiga
kraftiga
Utveckling av rusmedelsproblem
Användningen av rusmedel inleds ofta i ungdomsåren eller i tidig vuxenålder,
varefter en del utvecklar ett rusmedelsberoende. Att använda alkohol eller droger innebär inte i sig att personen skulle ha ett rusmedelsproblem. Det är frågan om ett rusmedelsproblem, då människan är beroende av rusmedel eller då
användningen av rusmedel förorsakar ekonomiska problem, relationssvårigheter eller problem med den fysiska hälsan.
Utvecklingen av en beroendesjukdom startar ofta med ett medvetet bruk av
rusmedel i avsikt att söka välbefinnande. Man fortsätter att använda rusmedlet
på grund av dess positiva effekter eller man försöker med dess hjälp bli komma
ur ett tillstånd som upplevs som obehagligt. Då ett beroende uppstått försöker
människan tvångsmässigt sträva efter att uppnå de effekter rusmedlet ger.
Det finns ingen enskild orsak till beroendesjukdomar, utan det är frågan om
samspel mellan olika riskfaktorer:
Tillgången på rusmedel och en godkännande attityd till bruket
När rusmedlet är lättillgängligt och bruket är socialt accepterat, är det
sannolikare att ett rusmedelsproblem utvecklas.
Sociala faktorer
Vissa grupper är mera utsatta för problem som förorsakas av rusmedel.
Sådana grupper är män, personer med låg utbildning och låga inkomster,
frånskilda och vissa yrkesgrupper, på grund av den dryckeskultur som är
kopplad till deras arbete.
96
4. Beroendesjukdomar
Ärftlig benägenhet
Personer vars biologiska förälder har rusmedelsmissbruk, utvecklar med
större sannolikhet ett eget missbruk. Den förhöjda risken finns också då
barnet adopteras till en familj utan missbruk. Benägenheten för beroende
kan vara ärftlig, men även faktorer i omgivningen och människans egen
aktivitet kan ha en påverkan.
Känslighet för rusmedel
En del personer är fysiskt mindre känsliga för rusmedlens effekter än
andra. Dessa personer använder sannolikt mera rusmedel, eller dricker
till exempel mera alkohol. En riklig användning av rusmedel gör det mera
sannolikt att en beroendesjukdom utvecklas.
Inlärning
Man kan också lära sig att använda stora mängder rusmedel. Denna vana
är enkel att upprätthålla, eftersom de flesta rusmedel upplevs medföra en
behaglig effekt eller känsla av minskad stress.
Annan psykisk ohälsa
En person som lider av depression, ångestsyndrom eller psykos kan
använda rusmedel och speciellt alkohol som ett medel för självbehandling, för att lindra symtomen. Den som lider av psykisk ohälsa har ofta
problem även i relation till användning av rusmedel.
Alkohol
Alkoholbruket i Finland har ökat kraftigt under de senaste trettio åren. År 2005
uppgick den statistikförda totala alkoholförbrukningen till 10,5 liter ren alkohol per invånare, medan den år 2006 hade ökat till 10,9 liter per invånare. Även
om finländarnas alkoholvanor under de senaste årtiondena har förändrats till
förmån för svagare drycker, har det berusningssökande drickandet inte förlorat
sin popularitet. Det berusningssökande alkoholbruket syns i statistiken bland
annat i form av olika olyckshändelser och våldsbrott.
Finländarnas alkoholkonsumtion fördelar sig ytterst ojämnt. En liten del dricker
inte alls, en stor del dricker litet, största delen dricker måttligt och en liten del
väldigt mycket. Den tiondedel bland männen som dricker mest, förbrukar cirka
40 procent av all alkohol som förbrukas bland männen. Bland kvinnorna är motsvarande andel cirka 50 procent. En tiondedel av befolkningen dricker alltså
närapå hälften av all förbrukad alkohol.
97
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Sedan millennieskiftet verkar ungdomarnas alkoholbruk och berusningsdrickande att ha planat ut mot en liten nedgång. Det förekommer inte längre någon
skillnad i alkoholkonsumtion mellan könen och undersökningar visar att 14–
16-åriga pojkars och flickors drickande inte skiljer sig så mycket från varandra.
Däremot dricker unga kvinnor klart mer sällan och berusar sig också mer sällan
än unga män.
Efter att alkoholskatten lindrades har antalet alkoholrelaterade dödsfall ökat
oroväckande snabbt. År 2005 utgjorde alkoholrelaterade orsaker de vanligaste
dödsorsakerna bland arbetsföra män och kvinnor. De alkoholrelaterade problemen är ungefär tre gånger vanligare än narkotikarelaterade problem.
Riskgränser vid alkoholbruk
Alkoholens effekt är individuell och beror på till exempel hälsa, ålder, matvanor eller medicinering. Kvinnor rekommenderas att dricka mindre än män, då
kvinnor lättare än män blir berusade av samma alkoholmängd. Den manliga
kroppen består av en större mängd vatten, och det gör att alkoholen fördelas
på en större vätskemängd. I Finland anses riskgränsen för alkoholintag ligga
på 40 g/dygn för män och 20 g/dygn för kvinnor.
Tabell 11.
Alkoholportion
Dryck
Portion
1 flaska mellanöl eller cider
=1
1 glas (12 cl) vin
=1
1 flaska A-öl
= 1,3
1 glas lättvin (12 cl)
=1
1 whiskygrogg
=1
1 stop IV-öl (0,5 l)
=2
1 flaska lättvin (75 cl)
=6
1 flaska starkvin (75 cl)
= 10–11
1 flaska brännvin (50 cl)
= 13
En alkoholportion
är 12 gram alkohol,
vilket motsvarar en
restaurangportion (4 cl) starksprit.
98
4. Beroendesjukdomar
Storförbrukning av alkohol medför en ökad sannolikhet att få hälsoproblem
relaterade till alkoholbruket. Gränserna för storförbrukning gäller inte barn,
åldringar, gravida kvinnor eller fysiskt eller psykiskt sjuka människor – för dem
är användning av alkohol aldrig att rekommendera. Alkoholrådgivning är alltid
påkallad då riskgränsen för alkoholbruk uppnås.
Storförbrukare av alkohol är en man som
• per gång dricker 7 alkoholportioner eller mera
• per vecka dricker mer än 24 alkoholportioner
Storförbrukare av alkohol är en kvinna som
• per gång dricker 5 alkoholportioner eller mera
• per vecka dricker mer än 16 alkoholportioner
Man kan testa sin egen alkoholförbrukning med hjälp av AUDIT-testet, som
utvecklats av Världshälsoorganisationen WHO för att utvärdera problem relaterade till alkoholanvändning.
AUDIT-test
Tio personliga frågor om dina alkoholvanor. Välj det svarsalternativ som bäst
motsvarar din situation.
1. Hur ofta dricker du öl, vin eller andra alkoholhaltiga drycker? Försök ta
med också de gånger när du bara dricker en liten mängd, till exempel en
flaska mellanöl eller en skvätt vin.
1.
Aldrig
2.
Ungefär en gång i månaden eller mindre
3.
2–4 gånger per månad
4.
2–3 gånger per vecka
5.
4 gånger i veckan eller oftare
2. Hur många portioner alkohol dricker du en typisk dag då du använder alkohol?
1.
1–2 portioner
2.
3–4 portioner
3.
5–6 portioner
4.
7–9 portioner
5.
10 portioner eller fler
99
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
3. Hur ofta dricker du sex eller fler alkoholportioner vid ett och samma tillfälle?
1.
Aldrig
2.
Mindre än en gång per månad
3.
En gång i månaden
4.
En gång i veckan
5.
Dagligen eller närapå dagligen
4. Hur ofta under det senaste året har du inte kunnat sluta dricka,
när du väl börjat?
1.
Aldrig
2.
Mindre än en gång per månad
3.
En gång i månaden
4.
En gång i veckan
5.
Dagligen eller närapå dagligen
5. Hur ofta under det senaste året har du låtit bli att göra någonting som
du borde för att du drack?
1.
Aldrig
2.
Mindre än en gång per månad
3.
En gång i månaden
4.
En gång i veckan
5.
Dagligen eller närapå dagligen
6. Hur ofta under det senaste året har du behövt en öl eller
annan alkohol på morgonen efter mycket drickande dagen innan?
1.
Aldrig
2.
Mindre än en gång per månad
3.
En gång i månaden
4.
En gång i veckan
5.
Dagligen eller närapå dagligen
7. Hur ofta under det senaste året har du haft skuldkänslor eller
samvetsförebråelser på grund av ditt drickande?
1.
Aldrig
2.
Mindre än en gång per månad
3.
En gång i månaden
4.
En gång i veckan
5.
Dagligen eller närapå dagligen
100
4. Beroendesjukdomar
8. Hur ofta under det senaste året har du upplevt att du inte på
grund av ditt drickande kommit ihåg vad som hänt kvällen innan?
0.
Aldrig
1.
Mindre än en gång per månad
2.
En gång i månaden
3.
En gång i veckan
4.
Dagligen eller närapå dagligen
9. Har du eller någon annan skadat sig på grund av ditt drickande?
0. Nej
1.
Ja, men inte under det senaste året
4.
Ja, under det senaste året
10. Har någon närstående eller vän, läkare eller någon annan varit
bekymrad över ditt drickande eller antytt att du borde minska på det?
1.
Nej
2. Ja, men inte under det senaste året
4. Ja, under det senaste året
Maximiantalet poäng för testet är 40.
0– 7 poäng: riskerna är små
8– 10 poäng: riskerna är måttligt förhöjda
11–14 poäng: riskerna är tydligt förhöjda
15–19 poäng:
riskerna är stora
20–40 poäng:
riskerna är mycket stora
En totalpoäng på 8 eller mera ger en antydan om eventuellt alkoholproblem och
kräver tilläggsundersökningar och uppföljning.
101
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Följder av långvarigt alkoholbruk
Undersökningar visar att ett regelbundet alkoholbruk medför en risk för att
utveckla alkoholberoende, det vill säga alkoholism. En riklig alkoholkonsumtion inverkar dessutom på många sätt på människans hälsa och välmående.
Hjärna: minnesstörningar, förvirring, svårigheter att planera och
organisera, hallucinationer, krampanfall, försvagad inlärningsförmåga, balanssvårigheter
Hjärta: högt blodtryck, oregelbunden puls, förstorat hjärta,
skada på hjärtmuskeln, hjärtsvikt
Lungor: infektioner
Lever: försvagad leverfunktion, leverinflammation (hepatit),
skrumplever (cirros), levercancer
Bukspottskörtel: smärtsam inflammation, blödning
Mage: inflammerad slemhinna, blödning, magsår
Könsorgan och
reproduktion: impotens, krympta testiklar, fosterskador
Muskler: svaghet, förlust av muskelvävnad
Hud: rodnad, svettning, blånader
Nervsystem: stickningar och förlorad känsel i händer och
fötter förorsakade av nervskada
Motorik: olyckor förorsakade av dålig koordinationsförmåga,
speciellt vid hantering av maskiner eller vid bilkörning
Personlighet: alkohol intensifierar stundens känslotillstånd.
Yttre utseende:
alkohol innehåller mycket energi och leder till viktökning
Pengar: ett regelbundet alkoholbruk blir dyrt
Arbete: berusning eller baksmälla gör det svårt att arbeta och
gör arbetet ineffektivare
Lag: alkoholbruk kan leda till brott.
102
4. Beroendesjukdomar
Narkotika
När det gäller rusmedel och beroende har användningen av narkotiska preparat, på grund av att de är kriminaliserade, sina egna speciella drag. Droger är
alltid illegala då de används i annat än medicinskt syfte. De allmännaste drogerna i Finland är cannabis, amfetamin, ecstasy, LSD, heroin och kokain.
Andelen narkotikabrukare har sakta minskat efter toppåren på 1990-talet, då
användningen ökade speciellt bland ungdomar och unga vuxna. Andelen unga
som prövat på narkotika har småningom minskat. Till exempel har allt färre
15–24-åringar under de senaste åren prövat cannabisprodukter. Ändå används
mera droger nu än innan 1990-talets början. Under år 2004 uppgav 14 procent
av männen och 11 procent av kvinnorna att de använde eller någon gång i sitt
liv hade använt narkotiska preparat. Allt som allt kan man säga att finländarnas
attityd till narkotika har skärpts.
Narkotikabruket i Finland
Man har inga exakta uppgifter om antalet finländare som har prövat, använt
eller blivit beroende av droger. Uppgifterna baserar sig på enkäter till befolkningen och med dem kan man inte kartlägga allt narkotikabruk – siffran är i
verkligheten något större. Man vet dock med säkerhet att det i huvudsak är
ungdomar och unga vuxna som använder narkotika. Genom att kombinera
register- och statistikuppgifter kan man konstatera, att över 450 000 finländare någon gång i sitt liv har prövat olagliga droger, vanligtvis cannabis. Av
dem har man uppskattat att cirka 40 000 personer kan klassificeras som regelbundna narkotikabrukare. De som har problem med sitt narkotikabruk uppskattas till cirka 10 000 –15 000 personer.
Med problemanvändning av narkotika avses enligt en nationell definition
användning av amfetamin eller opiater, som förorsakar användaren sociala
problem eller hälsorisker. Av problemanvändarna använder största delen, eller
cirka 70–75 procent, amfetamin. Av dem är majoriteten män. Problemanvändning av narkotika är också starkt koncentrerad till huvudstadsregionen.
Vid sidan av problemanvändning av narkotika har sedan 1990-talet uppstått
ett så kallat festbruk, vilket innebär att man använder narkotika slumpmässigt
eller oregelbundet i samband med festande. Festbruket anses vara ett fenomen som hör ihop med den globala ungdomskulturen, där man förstärker festandet och orkandet med droger. De oftast använda drogerna vid festbruk är
amfetamin och ecstasy.
103
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Narkotika och beroende
Genom att använda droger vill man uppnå samma saker som vid bruk av rusmedel i allmänhet, det vill säga olika känslor av vällust, avslappning och befrielse
från hämningar. Droger har antingen en stimulerande eller lugnande inverkan.
De inverkar på människan på olika sätt och förorsakar olika grader av beroende.
Droger förs via blodomloppet till hjärnan och inverkar där på många olika signalämnen, bland annat dopamin och serotonin. Dopamin reglerar kroppskontroll
och rörelser, tanke- och minnesfunktioner samt motivations- och belöningssystem. Serotonin å sin sida reglerar aggressivitet, humör, sexuell aktivitet,
smärtkänslighet. Serotonin är viktigt också för minne och värmereglering. Drogerna aktiverar hjärnans centrum för välbefinnande och skapar en känsla av
välbehag. Ju starkare känsla av välbehag drogen förorsakar, desto mera sannolikt är det också att man använder den på nytt. Ett drogberoende kan uppstå
snabbt eller först efter flera gångers användning – om man till exempel injicerar
heroin intravenöst kan man bli fast i ett beroende redan efter första gången.
Man behöver dock inte vara rädd för en medicinering med opiater efter en operation och en smärtlindrande medicinering under läkarövervakning leder inte
till ett opiatberoende.
Individens tolerans för olika ämnen har en avsevärd inverkan på uppkomsten
av ett drogberoende. Med ökad tolerans avses att människan får en ökad förmåga att tåla ett ämne, vilket leder till att drogens effekt minskar efter upprepad användning. För att uppnå en viss effekt måste man således använda större
mängder av ämnet än tidigare. Då man slutar använda drogen och kroppen inte
får det ämne den vant sig vid, återgår den inte genast till normaltillståndet. Det
uppstår abstinenssymtom, då människans kropp inte hinner anpassa sig till
drogfriheten.
Droger i Finland
På den finländska narkotikamarknaden rör sig främst cannabisprodukter,
amfetamin, ecstasy, Subutex (ett preparat som används som substitutionsmedicin för opiatberoende) samt bensodiazepiner (lugnande mediciner). Det finns
ganska litet heroin, kokain och LSD på den finländska marknaden. De mest
använda narkotiska preparaten i Finland är cannabisprodukter.
104
4. Beroendesjukdomar
Tabell 12.
Befolkningsenkät 2006, andel som testat droger
i åldersgruppen 15–69-år
2002
Män
Andel av hela
befolkningen
som prövat cannabis
16%
12% 13%
Andel av hela
befolkningen
som prövat amfetamin
3%
1% 2%
Andel av hela
befolkningen
som prövat ecstasy
2%
1% 1,5%
Andel av hela
befolkningen som prövat LSD
1%
0,5% 1%
Kvinnor
Samtliga
(Hakkarainen & Metso, 2007)
DAST-20 -drogtest
Du kan testa ditt eget drogbruk med DAST-20 -drogtestet. Frågorna på blanketten berör din användning av rusmedel under de senaste 12 månaderna.
• Missbruk av rusmedel innebär överdosering av antingen receptbelagda
läkemedel eller av läkemedel som säljs i gatuhandeln eller användning
av rusmedel i annat än medicinskt syfte.
• Kom ihåg att frågorna inte berör alkohol!
Svara på frågorna med ja eller nej. Ifall inget alternativ känns riktigt rätt väljer
du det alternativ som kommer närmast sanningen.
105
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Fråga:
Ja
Nej
Har du använt rusmedel eller mediciner i annat än
medicinskt syfte?
1
0
Har du använt någon receptbelagd medicin utan
läkarordination?
1
0
Har du använt flera narkotiska preparat och läkemedel samtidigt?
1
0
Klarar du dig en vecka utan berusande läkemedel
eller narkotika?
0
1
Kan du sluta använda rusmedel (narkotika eller
läkemedel) när du vill?
0
1
Har du haft minnesluckor eller flash backs på grund
av narkotika- eller läkemedelsbruk?
1
0
Har du skuldkänslor på grund av ditt narkotika- eller
läkemedelsbruk?
1
0
Ger dina föräldrar eller din partner någon gång
utryck för sitt ogillande över ditt narkotika- eller
läkemedelsbruk?
1
0
Har bruket av narkotika eller läkemedel orsakat problem mellan dig och din partner eller mellan dig och
dina föräldrar?
1
0
Har du förlorat vänner på grund av ditt narkotikaeller läkemedelsmissbruk?
1
0
Har du försummat din familj på grund av narkotikaeller läkemedelsbruk?
1
0
Har narkotika- eller läkemedelsbruket orsakat dig
problem på arbetsplatsen?
1
0
Har du förlorat din arbetsplats på grund av narkotika- eller läkemedelsbruk?
1
0
Har du hamnat i slagsmål då du varit påverkad av
narkotika eller läkemedel?
1
0
Har du gjort något illegalt för att få tag på narkotika
eller läkemedel?
1
0
Har du anhållits för narkotikainnehav?
1
0
Har du lidit av abstinensbesvär när du slutat
använda narkotika eller läkemedel?
1
0
106
4. Beroendesjukdomar
Har du drabbats av drogrelaterade hälsoproblem
(t.ex. minnesluckor, hepatit, kramper, blödningar
osv.)?
1
0
Har du sökt hjälp för dina narkotika- eller läkemedelsproblem?
1
0
Har du vistats på någon specialvårdsinrättning
som är avsedd för narkotika- eller läkemedelsmissbrukare?
1
0
Poäng:
0
1–5
6–10
11–15
15–20
Drog- och/eller läkemedelsproblemets svårighetsgrad
Inga problem
Liten
Måttlig
Betydande
Allvarlig
Följder av långvarigt narkotikabruk
Fysiska konsekvenser:
• Hjärnblödning och förlamning
• Inflammation i hjärtsäcken, rytmstörningar, högt blodtryck
• Blodförgiftning, inflammationer i blodådrorna, skador på blodkärlen
• Lunginflammation, tuberkulos, underfunktion i lungorna
• Inflammation och skador i levern, (A-, B- och C-hepatit)
• Förändringar i hormonbalansen, sterilitet, försvagad sexualdrift,
tillväxt- och utvecklingstörningar samt missbildningar hos fostret
• Ledinflammationer
• Hudinfektioner, bölder
• Skador på nervsystemet, minnesstörningar
• Undernäring
• HIV
• Förgiftning, överdosering, död.
Psykiska konsekvenser:
• Depression, ångest, psykoser
• Förvirring, minnesstörningar, personlighetsförändringar.
Övrigt:
• Brott
• Sociala problem, marginalisering, bostadslöshet, arbetslöshet.
107
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
De mest använda narkotiska preparaten i Finland
Cannabisprodukter
Med cannabisprodukter avses marijuana, hasch och hascholja, som är preparat
som utvinns från hampaväxten (Cannabis sativa). Cannabis används antingen
som sådan genom att röka eller blanda med tobak, i mat eller dryck. Den har
en uppiggande eller lamslående effekt och kan även förorsaka lindriga hallucinationer. Den påverkade är ofta pratsam, aktiv, på gott humör och fäster sig
lätt vid detaljer. Av de fysiska symtomen är de vanligaste förhöjd puls, blodsprängda ögon, muntorrhet och ökad aptit. Icke önskvärda effekter av cannabisbruk är ångest- och panikattacker, depression, förvirring, hjärtklappning och
svettning. Förvirringstillståndet lättar efter några timmar då ruset går över.
Ett rikligt och dagligt bruk av cannabis ökar toleransen, vilket innebär att ett
regelbundet bruk kan leda till beroende. Typiska abstinensbesvär är irritation,
darrningar, svettning, illamående och sömnlöshet. Andra långvariga effekter
av ett rikligt cannabisbruk är störningar i minnesfunktioner, informationsbearbetning, uppmärksamhet och organisationsförmåga. Dessutom medför
ett dagligt cannabisrökande skador på luftvägarna och ökar risken för mun-,
strup-, svalg- och lungcancer. Hos ungdomar kan ett rikligt cannabisbruk
inverka negativt på den normala utvecklingen och försvaga prestationsförmågan i studierna. Cannabisbruk kan också utlösa en cannabispsykos, som tar
sig uttryck i hallucinationer, vanföreställningar, minnesförlust, förvirring, ångest och kraftiga humörsvängningar. Symtomen på cannabispsykos lindras i allmänhet efter några dagar.
Cannabis kan medverka till att schizofreni bryter ut hos en känslig person. Cannabis förorsakar således inte i sig schizofreni, men det kan utlösa och försnabba
sjukdomsdebuten.
Enligt uppgifter från år 2006 har 13 % av finländarna i åldern 15–69 år någon
gång under sitt liv prövat på cannabis. Man har uppskattat att ungefär var
tionde av dem som prövat cannabis blir beroende av ämnet. Nyare undersökningar har dock visat att allt färre unga prövar cannabis. Cannabisbrukets
betydelse för folkhälsan har ansetts vara obetydlig, men de som huvudsakligen använder cannabis utgör en stor del av dem som använder sig av missbrukarvårdens tjänster.
108
4. Beroendesjukdomar
Amfetamin
Den vanligaste injektionsdrogen i Finland är amfetamin. Amfetamin förekommer
ofta som pulver, tabletter, kapslar och i vätskeform i olika ljusa nyanser. Amfetamin tas via munnen, genom att snusa eller via injektioner. Det är en stimulant
och ökar energinivån, euforin och känslan av självsäkerhet. Amfetaminets icke
önskvärda effekter är sömnlöshet, darrningar, muntorrhet, ökad hjärtaktivitet
samt försnabbad andning.
Speciellt som injicerad höjer amfetaminet toleransen snabbt och användaren
är tvungen att öka dosen. Redan efter några dygns oupphörligt bruk kan portionerna stiga tio- och till och med hundrafalt. Vid amfetaminbruk uppstår rätt
snabbt ett starkt beroende. Beroendet kan också uppstå av själva injicerandet.
Efter missbruksperioden uppträder varierande abstinenssymtom som depression, irritabilitet, upprördhet, olika begär, stark hunger, trötthet, svettning och
muskelkramper. Andra bieffekter av amfetamin är störningar i vätskebalansen,
feber, aggressivitet, förvirring, paniktillstånd, vanföreställningar, hallucinationer, olycksbenägenhet samt för dem som snusar, skador i näsans slemhinna.
Amfetaminbruk kan också leda till värmeslag, hjärnblödning eller vid överdos,
till döden. På grund av injicerandet ökar risken för HIV- och hepatitsmitta.
Ett långvarigt amfetaminbruk kan leda till en lindrig eller svår amfetaminpsykos, då personen kan uppleva hallucinationer, vanföreställningar eller uppträda
okontrollerat aggressivt. Efter att drogpåverkan upphört återhämtar sig personen, men är fortfarande benägen för liknande psykotiska perioder ifall bruket
fortsätter. Också svår depression påträffas hos personer som länge använt
amfetamin.
Enligt drogenkäten år 2006 hade 1,5 procent av den vuxna befolkningen under
det senaste året använt amfetaminpreparat. Uppskattningsvis var andelen
amfetaminmissbrukare år 2002 under en procent av alla som använt droger.
Hälften av amfetaminmissbrukarna är 25 år eller yngre. Majoriteten av användarna är män.
Ecstasy
Ecstasy är ett amfetaminpreparat, som vanligen används i form av piller, kapslar eller pulver. Ecstasy används nästan enbart i sociala sammanhang (så kal�lat festbruk) och genom att använda det vill man öka förmågan att vara aktiv,
social, att orka, uppleva känslor av vällust och få uppiggande och hallucinogena
effekter.
109
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Icke önskvärda effekter av ecstasy är bland annat aggressivitet, ångest, depression, störningar i rörelseförmågan, aptitförlust, kalla och varma vågor samt
tandgnissel, bitande och stelhet i käkarna. Ecstasy tömmer hjärnans serotoninförråd, vilket innebär att användningen på grund av serotoninbrist ofta leder till
trötthet, apati, depression, koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter.
Användning av ecstasy förorsakar ett psykiskt beroende, men bara sällan ett
fysiskt beroende. Enligt undersökningar förorsakar användning av ecstasy
långvariga och bestående skador på nervsystemet, vilkas svårighetsgrad inte
direkt är beroende av den använda mängden. Enligt uppgifter från år 2006
hade 1,5 procent av 15– 69-åringarna använt ecstasy. Andelen användare har
ökat något under de senaste fem åren.
Opiater
Med opiater avses ämnen som utvinns från opiumvallmon, varav det mest
kända är heroin. Andra opiater är till exempel morfin och syntetiska preparat,
buprenorfin-preparat, som Subutex och Temgesic, som används vid substitutionsbehandling av drogberoende. I Finland är heroinet oftast ett brunt eller
vitt pulver och de preparat som är avsedda som läkemedel är i huvudsak i
tablettform. Heroin tas via munnen, genom att röka, snusa eller injicera och
buprenorfin tas via munnen eller via sprutor. Genom att använda opiater vill
man uppnå vällust och efteråt är personen ofta sömnig i flera timmar. Icke
önskvärda effekter är illamående och kräkningar, förvirring, oro eller apati,
aptitförlust, försvagad sexuell lust samt kliande och svidande hud. Till bruket av opiater hör också risken för heroinförgiftning och död i samband med
överdos.
Av alla narkotiska preparat är heroinet det som framkallar det starkaste beroendet och också abstinenssymtomen är väldigt kraftiga. Beroende och tolerans utvecklas snabbt och man kan bli beroende redan efter den första gången
man använder det. Man kan också bli beroende av själva injiceringen. Heroinets abstinenssymtom uppträder ungefär 12 timmar efter att man tagit föregående dos. Typiska abstinenssymtom är bland annat upphetsning, magsmärtor,
illamående, växlande kroppstemperatur samt muskelsmärtor och -kramper.
Ett långvarigt heroinmissbruk disponerar för flera olika inflammationer, skador
och sjukdomar.
Enligt uppgifter från år 1999 uppskattar man att det i Finland finns ungefär
0,2 procent heroin- och andra opiatmissbrukare. Under de senaste åren har
användningen av buprenorfin gått om användningen av heroin och år 2005
var så många som 29 procent av alla narkotika- eller läkemedelsmissbrukare
som sökte sig till missbrukarvården buprenorfinmissbrukare.
110
4. Beroendesjukdomar
Kokain
Kokain fås från koka-plantans blad. Av bladen framställs ett vitt pulver, som
man snusar och injicerar eller crack-kokain för rökning. Vid kokainbruk vill man
uppnå vällust, energi, talförhet, förhöjd observationsförmåga och känslighet
för sinnesintryck. En del upplever också att kokain förbättrar den fysiska och
psykiska prestationsförmågan. Icke önskvärda effekter är bland annat ett okontrollerbart beteende, darrningar, yrsel, muskelkramper och paranoia. I värsta
fall kan användning av kokain leda till hjärtproblem, hjärtinfarkt, hjärnslag eller
plötslig död.
Även om kokainet försvinner snabbt ur organismen och dess berusande effekt
är kortvarig, leder ett kokainbruk till ett starkt psykiskt beroende, vars kännetecken är en oförmåga att kontrollera användningen och ett starkt sug efter
ämnet. Också toleransen för ämnet kan öka. Vanliga abstinenssymtom vid
kokainmissbruk är sömnlöshet och depression.
De som använder kokain är nästan enbart 20–29-åringar. Drygt två procent
av dem berättade att de hade prövat eller använt kokain någon gång i sitt liv.
Användning av kokain är starkt förknippat med unga vuxnas festande och fritid
och uppträder nästan aldrig i andra åldersgrupper. Kokain påträffas mera sällan i Finland.
LSD
LSD är ett syntetiskt, färglöst, lukt- och smaklöst preparat. Det förekommer som
tabletter, kapslar, pulver, lösning samt uppsugna i sockerbitar och till exempel
på papper. Med LSD vill man uppnå olika synhallucinationer och sinnesupplevelser. Tidsupplevelsen kan förändras, sinnena skärps och förvrängs. Icke
önskvärda effekter är bland annat förhöjt blodtryck, illamående och kräkningar.
Också olika upplevelser av panik, rädsla och ångest kan förekomma. I värsta
fall kan bruket av LSD leda till psykos eller personlighetsförändringar.
LSD förorsakar inte ett fysiskt beroende och ett psykiskt beroende utvecklas
endast efter ett långvarigt och rikligt bruk av ämnet. Av den orsaken förekommer inte heller några abstinenssymtom. En kronisk LSD-missbrukare kan dock
utveckla djup depression och självmordsbenägenhet.
111
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Övriga droger
SNIFFNING
Sniffning kallas det då man i berusningssyfte andas in eller luktar på lösningsmedel , som lim, förtunningsmedel, lack, rengöringsmedel, butan och bensinprodukter. Vid sniffning går den lösningsmättade luften via slemhinnor
och lungor ut till blodomloppet och hjärnan och förorsakar ett slags berusat
tillstånd. Sniffning kan förorsaka vanföreställningar samt syn- och hörselhallucinationer. Icke önskvärda effekter är bland annat illamående, huvudvärk,
minnesluckor och kraftlöshet. En enstaka sniffning ger ofta bara en kortvarig effekt, och i allmänhet fortsätter man sniffandet flera gånger, varvid också
effekten varar flera timmar. Ett långvarigt och rikligt sniffande kan förorsaka
hjärnskador, muskelsvaghet och olika skador på inre organ samt leda till att en
paranoid psykos bryter ut. Också risk för överdosering och plötslig död finns
vid sniffning på grund av att ämnena är giftiga och svåra att dosera. Sniffning
kan leda till ett psykiskt beroende.
Sniffare är ofta unga, som inte får tag i andra droger. Man har uppskattat att
ungefär 1–2 procent av ungdomar i högstadieåldern prövar att sniffa.
GAMMA
Gamma är en olagligt framställd drog, som förlamar centrala nervsystemet och
har en avslappnande och euforiskapande inverkan. Gamma kan bland annat
förorsaka rytmstörningar, illamående och hallucinationer och vid överdosering kan den till och med vara dödlig. Ett långvarigt bruk av ämnet förorsakar
fysiskt beroende och därigenom olika abstinenssymtom, som kan pågå i flera
veckor. Ett samtidigt bruk av alkohol och gamma är speciellt farligt.
KHAT
Khat är en drog som tuggas (blad och kvistar av Catha edulis-busken) och som
stimulerar centrala nervsystemet och vars effekt påminner om amfetamin. Icke
önskvärda effekter är rytmstörningar, huvudvärk, aggressivitet och ångestsymtom. Användning av khat kan ibland också leda till en akut psykos. Användning
kan skapa ett psykiskt och ibland också ett fysiskt beroende. I Finland påträffas khat speciellt bland invandrare från Östafrika och Arabiska halvön.
SVAMPAR
I Finland fins det ett tjugotal svampar som påverkar psyket. Svamparna förändrar sinnesförnimmelserna och har en LSD-liknande effekt. Icke önskvärda
effekter är bland annat aggressivitet, illamående, panikattacker, vanföreställningar, förvirring, tvångsrörelser och risk för svampförgiftning. Man känner
inte till riskerna med ett rikligt och långvarigt bruk, men det är möjligt att det
uppstår ett psykiskt beroende.
112
4. Beroendesjukdomar
Läkemedelsmissbruk
Med läkemedelsmissbruk avses att man använder ämnen som är kända som
läkemedel och klassificerade som sådana i avsikt att bli berusad eller för att
självmedicinera. Läkemedelsmissbruk är det också då man använder läkemedel i kombination med alkohol eller någon annan drog. De läkemedel som
vanligtvis missbrukas är lugnande medel, sömnmedel, andra psykmediciner,
smärtstillande medel, hormoner, diuretika, hostmediciner, laxeringsmedel och
bantningspreparat. Med läkemedelsmissbruk strävar man vanligen efter en
lugnande, ångestdämpande eller humörshöjande inverkan eller berusning.
Läkemedelsmissbruk kan förorsaka ökad tolerans, olika grader av utsättningssymtom samt fysiskt och psykiskt beroende. Bland annat psykmediciner (bensodiazepiner) samt smärtstillande medel (opiater) förorsakar ett starkt fysiskt
beroende. Ett rikligt och långvarigt läkemedelsmissbruk kan förutom beroende
också förorsaka irritationssymtom, som ångest, panikbenägenhet, depression
samt muskelspänning och magbesvär. Det finns även en risk för överdosering
och död genom förgiftning.
Läkemedel är det tredje mest använda rusmedlet efter alkohol och tobak. I synnerhet blandmissbruk med alkohol är allmänt. Ungefär en tredjedel av dem som
vårdas på grund av alkoholproblem använder också läkemedel i berusningssyfte. År 2005 gjordes nästan vart fjärde självmord med hjälp av läkemedel.
Blandmissbruk
Med blandmissbruk avses ett samtidigt bruk av flera olika rusmedel. Med en
samtidig användning av ämnena försöker man förhöja den berusande effekten
eller förhindra icke önskvärda effekter. De vanligaste rusmedlen som blandmissbrukas är alkohol och lugnande mediciner eller sömnmediciner. Numera
har också olagliga droger blivit en del av blandmissbruket. En person som
blandmissbrukar är ofta omtöcknad, oförutsägbar eller aggressiv till beteendet och har problem med koordination och minne. Symtomen varierar dock
beroende på vilket ämne man använt.
Följderna av blandmissbruk är ofta oförutsägbara, eftersom de olika ämnena
kan förstärka varandras effekt och därigenom leda till död genom förgiftning.
Speciellt alkohol ökar läkemedlens effekt. Också ett blandmissbruk av droger
och läkemedel kan få allvarliga följder.
Storkonsumenter av alkohol är de vanligaste blandmissbrukarna. Också ungdomar testar samverkan av alkohol, läkemedel, cannabis eller andra droger,
speciellt i berusningssyfte.
113
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Rusmedel och psykisk ohälsa
Enligt Världshälsoorganisationens definition kallas en samtidig förekomst av
beroendesjukdom och annan psykisk ohälsa för samsjuklighet eller dubbeldiagnos.
Undersökningar visar att ungefär 80 % av de patienter, som har en diagnostiserad beroendesjukdom, samtidigt har en annan psykisk störning av något slag.
Gränsdragningen mellan rusmedelsproblem och psykisk störning är dock svår
att göra, eftersom det inte alltid är möjligt att klart avgöra om en patient med
dubbeldiagnos i första hand har en rusmedelsstörning eller en psykisk störning. Man kan i alla fall säga att användning av rusmedel förorsakar psykiskt
illamående och på motsvarande sätt disponerar psykisk ohälsa för utveckling
av rusmedelsproblem. De vanligaste formerna av psykisk ohälsa som uppträder samtidigt med beroendesjukdomar är förstämnings- och ångestsyndrom
samt personlighetsstörningar.
Även tobak anses som ett rusmedel, sett ur det förebyggande missbruksarbetets perspektiv, eftersom rökning sammanhänger med olika hälsorisker, fysiskt
och psykiskt beroende samt abstinensbesvär. Nikotinet förorsakar beroende
och kan anses vara ett av de mest beroendeframkallande rusmedlen. Tobak är
också det mest skadliga rusmedlet om man ser till sjuklighet och dödlighet.
Förebyggande av missbruk
Ett rikligt och långvarigt bruk av rusmedel skadar hälsan och det sociala livet.
Efter tobak och högt blodtryck är alkohol den tredje mest disponerande faktorn för sjukdomar och förtida död. Rusmedel förorsakar förutom beroende
och olika sjukdomar och skador även betydande sociala, mentala och psykiska
skador. Användning av rusmedel förorsakar alltså samhället betydande kostnader utöver familjernas lidande, brottslighet, våldsdåd och rattfylleri. För att
förebygga och minska dessa otaliga skadeverkningar behövs förebyggande
rusmedelsarbete.
Med förebyggande rusmedelsarbete avses verksamhet, som befrämjar hälsa,
trygghet och välmående. Med det strävar man till att befrämja drogfria levnadsvanor, förebygga och minska skador av rusmedelsbruk samt öka förståelsen för och behärskandet av drogfenomenet. Till det förebyggande arbetet
hör också en strävan att minska efterfrågan på, tillgången till, utbudet och skadeverkningarna av rusmedel och det innefattar hela skalan av rusmedel från
alkohol till olagliga droger. Det förebyggande rusmedelsarbetet är en del av en
helhetsinriktad friskvård.
114
4. Beroendesjukdomar
Med förebyggande rusmedelsarbete kan man inverka på:
• kunskaper, attityder och rättigheter rörande rusmedel
• faktorer som skyddar mot skador förorsakade av rusmedel
och deras riskfaktorer
• användning av rusmedel och på hur man använder dem.
Var och en kan själv påverka sin hälsa genom de val man gör i vardagen. Möjligheterna att göra sunda val styrs och begränsas dock av människans egen närmiljö och i vid bemärkelse av den omgivning, där han eller hon lever och verkar,
som bostadsområde, arbetsplats eller restaurangutbud. Närmiljön har således
en central betydelse när det gäller att forma de nödvändiga kunskaperna och
färdigheterna för att kunna göra hälsosamma val samt skapa hälsofrämjande
delaktighet, samhörighet och socialt stöd.
Mini-intervention
I syfte att förebygga alkoholrelaterade skador har man utvecklat den så kal�lade mini-interventionen. Grundidén är att kunna identifiera riskanvändare av
alkohol, som ännu inte nödvändigtvis har utvecklat ett alkoholberoende. Miniinterventionens mål är ett måttligt alkoholbruk.
Det centrala innehållet i en mini-intervention kan kort sammanfattas i det
engelska minnesordet FRAMES:
Feedback
Ge ”feedback” och information om alkohol i relation till
patientens besvär och symtom
Responsibility (Eget ansvar)
Patienten bör själv besluta sig för att minska sitt drickande.
Advice (Hjälp)
Stöd beslutet att minska eller avbryta drickandet.
Menu (Flera behandlingsalternativ)
Skapa alternativa strategier för att minska drickandet.
Empathy (Medkänsla)
Insatserna görs på ett varmt, reflekterande, empatiskt
och förstående sätt.
Self-efficacy (Självtillit)
Uppmuntra tilltron till egna förmågan och till att
ansträngningarna kommer att lyckas.
115
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Mini-interventionen har i första hand utvecklats som ett hjälpmedel för personal inom hälsovården i förebyggandet av alkoholproblem. Var och en som har
skäl att misstänka ett alltför rikligt alkoholbruk hos sina närstående kan dock
ha nytta av metoden. Det upplevs ofta svårt att ta patientens alkoholbruk till
tals, men med tanke på patientens och närståendes hälsa och välbefinnande
bör man kunna ta upp detta tema.
I Finland har man fått goda erfarenheter av mini-interventionen. Den verkar
vara lika effektiv för män, kvinnor, ungdomar och äldre personer. Effekten av
mini-interventionen är bäst då problemen ännu är lindriga. Dessutom har man
konstaterat att mini-interventionen är en av de förmånligaste aktiviteterna för
att upprätthålla hälsan.
Första hjälpen för den
som lider av rusmedelsmissbruk
1. Bedöm risken för självdestruktivitet.
2. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker.
4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp.
5. Uppmuntra till att ta hand om sig själv.
116
4. Beroendesjukdomar
Steg 1
Bedöm risken för självdestruktivitet
Om en person överväger självmord, ökar alkohol sannolikheten att planerna
genomförs. För att hjälpa en självdestruktiv person, följ stegen som beskrevs
i kapitlet om depression (sidorna 47–48).
Om personen injicerar droger, finns det alltid risk för överdos eller infektioner.
Överdosen kan vara avsiktlig eller oavsiktlig och kan leda till att personen förlorar medvetandet.
Hur hjälpa när någon tagit en överdos?
MEDVETSLÖS PERSON
1.Kalla en ambulans till platsen (112). Meddela att det är frågan
om en överdos av droger.
2.Försäkra dig om att luftvägen hålls fri. Vänd personen i framstupa sidoläge. Eventuella uppkastningar avlägsnas ur munhålan med
två fingrar. Böj försiktigt huvudet bakåt och nedåt.
3.Försök ta reda på vilken drog som använts.
4.Håll personen varm, speciellt om alkohol finns med i bilden.
PERSON VID MEDVETANDE
1.Ring till Giftinformationscentralen 09-47 19 77 eller till det allmänna nödnumret 112 och följ deras anvisningar.
2.Ge inte mat eller dryck, ifall inte en sakkunnig inom hälsovården uppmanar dig till det.
3.Försäkra personen att hjälp är på väg och att han inte lämnas ensam.
4.Försök ta reda på vilka substanser som använts.
5.Håll personen varm, speciellt om alkohol finns med i bilden.
En medvetslös person behöver alltid omedelbar medicinsk vård.
Lämna inte personen ensam även om han återfår medvetandet.
117
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
Steg 2
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna lugnt och utan att moralisera eller fördöma.
• Kritisera inte. I längden är det mera troligt att Du kan hjälpa,
om du intar ett opartiskt förhållningssätt.
• Försök undvika att uttrycka din frustration.
• Ge inte nedvärderande råd som ”det krävs bara lite viljestyrka”.
• Undvik att konfrontera personen, ifall det inte är av nöden för att
förhindra en farlig eller skadlig handling.
Steg 3
Uppmuntra och informera
Hjälp personen att förstå att:
• Rusmedelsberoende är en verklig och allmän sjukdom.
• Det finns behandlingsprogram, som är till hjälp för personer som
är beroende av alkohol eller droger.
• Depression eller ångestsyndrom kan ofta finnas i bakgrunden när
ett missbruk utvecklas och det finns effektiv behandling för dem.
Steg 4
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Den som lider av en beroendesjukdom är sällan villig att förändra situationen.
Det är osannolikt att behandlingen hjälper, ifall personen själv inte är beredd på
förändring. Den som är beredd på förändring är redan medveten om att brukets
nackdelar är större än fördelarna. Det bästa sättet att hjälpa en person som
är ovillig till förändring, är att diskutera rusmedelsbrukets skadliga verkningar
med personen utan att moralisera.
Steg 5
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
Det finns många kamrat- och stödgrupper, handböcker och nätsidor, där man får
råd om hur man avslutar alkohol- eller drogbruk. Stödgrupper kan även erbjuda
kunskaper och stöd via växelverkan med andra. Det finns stödgrupper både för
dem som lider av missbruk och för deras anhöriga. Till exempel Anonyma Alkoholister eller AA samt NA ( personer som lider av drogproblem) erbjuder kamratgruppsstöd till personer med rusmedelsproblem. För familjer och vänner till
alkoholister finns det egna återhämtningsprogram, som Al-Anon.
118
4. Beroendesjukdomar
Vad kan jag göra – gränser för hjälp
Vid rusmedelsberoende är det frågan om ett starkt behov av
eller en tvångsmässig lust att använda droger i berusningssyfte.
Drogerna blir ofta det viktigaste i livet och bruket fortgår trots
de negativa konsekvenserna. Till rusmedelsproblemen hör ofta
även någon form av psykisk störning.
En riklig och långvarig användning av rusmedel leder till omfattande hälsomässiga och sociala olägenheter. Man försöker ofta
dölja ett rusmedelsproblem, men ju tidigare man ingriper, desto
bättre kan man klara av problemet.
Man kan hjälpa en person med rusmedelsproblem på många
sätt. Man kan stödja honom att söka professionell hjälp i ett
tidigt skede. Också annars är familjens och de närståendes stöd
viktigt, eftersom en person som lider av beroendesjukdom ofta
reagerar känsligt när han möter motgångar i livet. I ett sådant
livsskede behöver han hjälp och stöd. Det är redan till hjälp att
man lyssnar och är närvarande, eller att man stöder i vardagsaktiviteter och i att klara sig hemma.
Om en person har tagit en överdos och är medvetslös, ring det
allmänna nödnumret 112 och kalla på ambulans. Försäkra dig om
att luftvägen hålls fri. Om personen är vid medvetande ring till
Giftinformationscentralen 09-47 19 77 eller till det allmänna nödnumret och följ direktiven. Berätta för personen att hjälp är på
väg och att han inte lämnas ensam.
En medvetslös person behöver alltid
omedelbar medicinsk vård.
119
DEL 2
DEL 2
4. Beroendesjukdomar
120
Del 2
5
Mentalvårds- och
missbrukartjänster
KÄRNINNEHÅLL
Mentalvårdstjänster i Finland
Missbrukartjänster i Finland
Nyttiga länkar med anknytning till mentalvård och missbruk
121
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Mentalvårdstjänster i Finland
Mentalvårdstjänsterna erbjuds i första hand inom basservicen i den egna kommunen och alltid i första hand i form av öppenvård. Barn och unga erbjuds
mentalvård vid barnrådgivningar, familjerådgivningar och inom elevvården och
skolhälsovården. Vuxna erbjuds i första hand mentalvårdstjänster vid den egna
hälsovårdscentralen eller inom arbetshälsovården. Om det finns behov av specialiserad mentalvård, det vill säga psykiatri, remitteras patienten till psykiatrisk
polikilinik eller för sjukhusvård. Mentalvårdstjänsterna omfattar även boendetjänster och dagsaktiviteter för dem som behöver långvarig rehabilitering.
Utöver det offentliga vårdsystemet erbjuder frivilliga organisationer ett vitt
spektrum av stödservice för det dagliga livet, kriser och andra specialsituationer. Normalt är tröskeln låg till dessa serviceformer och de erbjuder en omfattande kunskap om specialgruppers behov, såsom invandrare, drogmissbrukare och anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Den privata sektorns roll
avgränsas huvudsakligen till besök inom öppenvården hos privata psykiatriker samt boendeservice för långtidssjuka patienter som ordnas av privata företag, men ofta upphandlas av kommunerna. Den psykiska hälsovårdsservicen
omfattar ett brett spektrum. Den innehåller allt från stöd och rådgivning som
hör ihop med olika livssituationer till intensiva och krävande behandlingar för
personer som är allvarligt sjuka. Det finns signifikanta regionala skillnader i
vårdtillgängligheten, speciellt eftersom Finland är ett geografiskt stort land.
Yrkesgrupper inom mentalvården
Psykologer
Psykologer är specialiserade på psykisk vård av psykisk ohälsa. De kan dock
inte ordinera depressions- eller annan medicinering. Beroende på tilläggsutbildning kan psykologer dessutom specialisera sig på olika samtalsterapier och
behandlingsmetoder.
Psykiatriska sjukskötare
Psykiatriska sjukskötare har även specialiserat sig på vård av psykisk ohälsa. I
fråga om utbildning och erfarenhet skiljer sig psykologer och psykiatriska sjukskötare från varandra; även deras erfarenhet av behandlingar är olika.
Psykiatriska sjukskötare och psykologer kan bland annat hjälpa
till genom att:
• erbjuda tillfälle att prata om problemen, och att bli hörd på ett sätt som är
både stödjande och accepterande
• erbjuda olika metoder för att övervinna depressionen och förhindra återfall.
122
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
En duktig sjukskötare eller psykolog använder sig i sitt arbete av olika metoder
för att främja tillfrisknandet, såsom kognitiv beteendeterapi eller interpersonell
terapi (IPT). Den kognitiva terapin grundar sig på uppfattningen att vårt tänkande påverkar våra känslor. En deprimerad person tänker negativt om många
olika saker. Personen har ofta en negativ själv-, världs- och framtidsbild. Den
kognitiva beteendeterapin hjälper människan att identifiera dessa tankar och
hjälper henne att förändra dem i en mera realistisk riktning.
Interpersonell terapi hjälper till att klargöra konflikter i relationer, att komma
över sorger och förändringar och att utveckla relationsfärdigheter.
Psykiatrer
Psykiatrerna är medicinska specialister på psykisk ohälsa. För att besöka en
psykiaters mottagning inom den offentliga sektorn behövs ofta en remiss, vilket inte behövs för att besöka en privatpraktiserande psykiater. Psykiatern är
även specialist inom läkemedelsbehandling och kan hjälpa vid medicinbiverkningar eller samverkningar av olika läkemedel.
Hälsocentralläkaren kan remittera en patient till psykiater, om patienten är allvarligt sjuk eller om tillfrisknandet går långsamt. För sjukhusvård remitteras en
deprimerad patient endast i de fall då depressionen är allvarlig eller personen
bedöms vara i riskzonen för att tillfoga sig själv skada.
Organisationer
Patient- och anhörigorganisationer
Patient- och anhörigföreningar hjälper och stöder på många sätt både dem som
drabbats av psykisk ohälsa och deras anhöriga att klara av och orka med vardagen. Från föreningarna får man förutom praktisk hjälp också kunskap och råd i
många saker som berör psykisk ohälsa.
Patient- och anhörigföreningar ordnar rehabiliteringskurser, erbjuder stödgrupper och även krishjälp. Många föreningar har även hjälptelefoner, där man
kan diskutera om saker som oroar en själv eller ens anhöriga.
Personer som lider av psykisk ohälsa och deras anhöriga känner inte alltid till
vilka lagstadgade förmåner de har rätt till. Till exempel Finlands svenska Psykosociala Centralförbund, Centralförbundet för Mental Hälsa, och anhörigföreningen Omaiset mielenterveystyön tukena samt kan ge information om dessa.
Föreningen för Mental Hälsa i Finland kan till exempel erbjuda krishjälp, en
nationell kristelefon och handledda stödgrupper.
Kontaktuppgifter till föreningarna finns på sidan 135 i boken.
123
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Nyttiga länkar angående psykisk hälsa
Bul-An r.f.
Föreningen för bekämpande av anorexi och bulimi i Österbotten
www.bulan.nu
Centralförbundet för Mental Hälsa r.f.
www.mtkl.fi/pa_svenska/
Finlands Svenska Psykosociala Centralförbund r.f.
www.fspc.fi
Föreningen Folkhälsan
www.folkhalsan.fi
Föreningen för Mental Hälsa i Finland –
en riksomfattande folkhälsoorganisation
www.mielenterveysseura.fi
”Gängse vård”-behandlingsrekommendationer
www.kaypahoito.fi
Mannerheims barnskyddsförbund
www.mll.fi/pa_svenska/
Mentalvårdsföreningen Helmi ry –
Mielenterveyskuntoutujien etujärjestö ja toimintayhteisö
www.mielenterveyshelmi.fi
Nuorten kriisipiste
www.nuortenkriisipiste.com
Nyyti ry – Opiskelijoiden tukikeskus
www.nyyti.fi
Omaiset mielenterveystyön tukena ry –
Mielenterveyskuntoutujien omaisjärjestöjen katto-organisaatio
www.omaisten.org
Utbildning i psykiska första hjälpen
www.psykiskaforstahjalpen.fi
ukiasema – Asiatietoa ja apua elämän eri tilanteisiin
www.tukiasema.net
Tukinet – Kriisikeskus netissä
www.secure-tukinet.fi
Ungdomstelefonen
www.folkhalsan.fi/ungdomstelefonen
Österbottniska depressionstalkot
www.depressionstalkot.fi
124
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Missbrukarvården i Finland
Servicesystemet
Enligt lagen om missbrukarvård ankommer det i första hand på kommunerna
att organisera missbrukarvården.
Missbrukarvården präglas av förtroendefullhet, frivillighet när det gäller att
söka vård samt stöd till självständigt handlande. Vård oberoende av egen vilja
är möjlig endast i undantagsfall. De allmänna lagstadgade tjänster inom missbrukarvården som primärt erbjuds är olika allmänna tjänster inom social- och
hälsovård, som socialbyråernas tjänster, hemsjukvård eller hemservice, mödraoch barnrådgivning, arbetsplatshälsovårdens tjänster samt hälsovårdscentralernas mottagnings- och jourverksamhet. Till ovannämnda allmänna tjänster
kan också räknas bäddplatser på hälsovårdscentralernas bäddavdelningar och
de bäddplatser som är avsedda för specialsjukvårdens missbrukarklienter.
Uppgiften för de allmänna tjänsterna inom missbrukarvården,
speciellt på hälsovårdscentralerna, är:
• att identifiera rusmedelsanvändning och därtill hörande problem
• att ta rusmedelsanvändning till tals
• att minska de problem som hänför sig till alkoholanvändning i ett
tidigt skede med hjälp av mini-intervention
• att sköta akuta behov (till exempel tillnyktring)
• att göra en mångsidig bedömning av rusmedelsproblemen
• att planera en ändamålsenlig fortsatt vård
• att delta i en långvarig fortsatt vård
Enligt lagen om missbrukarvård (41/86) används missbrukarvårdens specialtjänster ifall de allmänna tjänsterna är otillräckliga för den rusmedelsberoende
personen och hans anhöriga. Sådana specialtjänster är bland annat A-klinikerna, olika ungdomsstationer, akutvårdsstationer, rehabiliteringsenheter, servicebostäder, skyddshärbärgen och olika dagcenter. De flesta specialtjänster är
avsedda för alla slags rusmedelsmissbrukare och man skiljer inte mellan missbruk av alkohol, läkemedel, droger eller andra rusmedel.
125
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Uppgiften för missbrukarvårdens specialtjänster är:
• bedömning av klientens rusmedelsproblem och vårdbehov
• tillnyktringsvård
• rehabilitering
• vårdhänvisning
• rådgivning
• terapeutisk öppenvård
• uppföljning
• specialiserad boendeservice och dagcenterverksamhet
Flera andra aktörer bedriver rusmedelsarbete vid sidan av de allmänna tjänster och specialtjänster som erbjuds. I vid bemärkelse görs förebyggande rusmedelsarbete också inom skol- och ungdomssektorn, polisen, boende- och
arbetskraftsmyndigheter och inom tekniska sektorn. Också många medborgarorganisationer, kamratgrupper, församlingar och olika samfund har en viktig
roll inom rusmedelsarbetet.
En sammanställning av missbrukarvårdens olika tjänster i Finland framgår av
följande figur
Hälsovård
Socialvård
Egenvård
Övrigt
S
P
E
C
I
A
L
N
I
V
Å
Den somatiska
A-kliniker och
A-gillen
specialsjukvårdens
ungdomsstationer
AA-grupper
rusmedelsenheter
Tillnyktringsstationer
Al-Anon-grupper
Den psykiatriska
Rehabiliteringsenheter
NA-grupper
specialsjukvårdens
Boendeservice,
GA- grupper
rusmedelsenheter
skyddshärbärgen,
m.m.
Hälsovårdscentralernas dagcenter tillnyktringsstationer
Privat hälsovård
Nykterhetsväsendet
Annat förebyggande
rusmedelsarbete
Religiösa organisationer
som arbetar med missbruk
Tredje sektorns aktörer,
föreningar, organisationer, idrottsföreningar,
religiösa samfund
Sjukhus
Socialbyråer
Hälsovårdscentraler
Hemservice
Arbetshälsovård
Hemvård
Privat hälsovård
Familjerådgivning
Församlingar
Krisservice
Allmänna
intresse- och stödgrupper
Anhörighjälp,
grannhjälp
Figur 1. Tjänster inom Finlands missbrukarvård. (Rauno Mäkelä 2003)
126
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Information om kommunernas missbrukarvård fås bland annat på kommunens
hemsidor, närmaste hälsovårdscentral, socialkansli och via de rådgivningstelefoner som finns på vissa orter. Motsvarande information erbjuds på Internet på
till exempel www.a-klinikka.fi, www.alkoholiohjelma.fi eller från Stakes´ databas över vårdplatser: neuvoa-antavat.stakes.fi/SV/databaser/vardplatser/
index.htm.
Olika aktörer och deras tjänster
Hälsovårdens missbrukarvård
Inom hälsovården koncentreras missbrukarvården speciellt till de allmänna
tjänsterna. Hälsovårdens målsättning är närmast att i samband med andra
hälsovårdstjänster förebygga skador av rusmedelsbruk och sköta de problem
som rusmedlen förorsakar. I praktiken innebär detta att man inom hälsovården försöker ingripa i missbruksproblem redan i ett tidigt skede, till exempel
genom en mini-intervention och sköter de svåraste förgiftningarna, skadorna
och fysiska sjukdomarna som förorsakats av alkoholmissbruk. En specialtjänst
som hälsovården erbjuder är akutvård, som förverkligas både vid hälsovårdscentraler och psykiatriska sjukhus.
A-kliniker och akutvårdsstationer
A-klinikernas alla enheter erbjuder under kontorstid jourtjänster. Den vanligaste jourtjänsten är tillnyktringsvård, som förverkligas polikliniskt under 2 –5
dygn i följd eller under 4–10 dygn som anstaltsvård på en akutvårdsstation.
Vid tillnyktingsstationerna sköts också klienter som är i dåligt fysiskt och psykiskt skick, enligt tillnyktingsstationens resurser. Man bör notera, att de som
är i behov av intensiv medicinsk uppföljning och vård hänvisas till sjukhusvård.
A-klinikerna erbjuder förutom akutvård också individual-, grupp-, familje- och
nätverksterapi, som grundar sig på frivillighet. Till A-kliniken och tillnyktringsvård kan man söka sig utan tidsbeställning, men tidsreservering är att rekommendera för undvikande av onödig väntetid.
Ungdomsstationer
Ungdomsstationer är öppenvårdsenheter, som huvudsakligen är avsedda för
ungdomar under 25 år med missbruksproblem och deras anhöriga. Ungdomsstationernas verksamhet påminner om A-klinikernas verksamhet, även om
orsaken till vård kan vara något annat än missbruksproblem. Behandlingarna
vid ungdomsstationerna innefattar i huvudsak terapiformer som lämpar sig för
ungdomar. Man kan söka sig till ungdomsstationerna utan tidsbeställning.
127
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Missbrukarvårdens rehabiliteringsinrättningar
Rehabiliteringsinrättningarna erbjuder en mera långvarig vård än akutvård.
Anstaltsvården är avsedd för personer, där öppna vårdens tjänster efter avslutad akutvård inte är tillräckliga eller ändamålsenliga och vilkas vård förutsätter
att de kommer bort från sin vanliga miljö. På rehabiliteringsinrättningarna til�lämpar man flera av socialvårdens och hälsovårdens vårdmetoder, som individual-, grupp- och familjeterapi, hälsorådgivning samt arbetar för att förbättra
den fysiska och psykiska hälsan. Också familjemedlemmarna har möjlighet att
delta i vården. Till missbrukarvårdens rehabiliteringsinrättningar söker man sig
via A-klinikerna eller social- och hälsovårdens allmänna tjänster.
Boendeservice
I lagen om socialvård garanteras boendeservice för personer, som på grund
av bristande funktionsförmåga behöver hjälp och stöd för ett självständigt
boende. Målsättningen är att minska missbruksproblemen för att småningom
kunna flytta tilll eget boende. Servicehemmen kan också erbjuda bland annat
mattjänster, sysselsättning och social- och hälsovårdens allmänna tjänster.
Härbärgen
Härbärgen är avsedda som tillfälliga övernattningsplatser för missbrukare, där
målsättningen är att tillgodose de omedelbara grundbehoven. Härbärgen fungerar som tillfälliga övernattningsplatser och man strävar till att hitta en mera
bestående vårdform inom social- eller hälsovård. Vid härbärgen kan man få service även då man är berusad.
Dagcentra
Dagcentra arbetar i allmänhet i anslutning till övrig service och erbjuder bland
annat gruppverksamhet och mattjänster. Dagcentra kan även vara separata
sysselsättningscentraler samt rådgivnings- och tillnyktringsstationer. Separata
dagcentra är oftast riktade speciellt till ungdomar.
Kamratstöd
Kamratstöd innebär att människor med liknande erfarenheter, som har genomgått liknande livsskeden, går samman i stödgrupper. Kamratstödet baserar sig
på att människor sinsemellan behandlas likvärdigt och blir hörda.
Kamratstödsföreningar- och grupper består främst av människor med missbruksproblem och/eller deras anhöriga och närstående eller människor som är
intresserade av frivilligarbete och verksamheten bygger på egen aktivitet och
frivillighet. Stödgrupper i Finland som riktar sig till missbrukare är bland annat
A-gillen, AA-grupper, Al-Anon-grupper och NA-grupper.
128
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
A-gillen
A-gillenas verksamhet bygger på medlemmarnas egen aktivitet och önskan att
hjälpa. Kännetecknande för A-gillesverksamheten är gruppverksamhet, som
grundar sig på att förmedla information och att undanröja stämpling av missbruksproblem. I A-gillena ställer varje medlem upp sitt eget behandlingsmål och
deltar i verksamheten enligt eget val och på det sätt han eller hon själv önskar.
AA-grupper
AA-grupper ger kamratstöd för personer med alkoholproblem och där uppträder man anonymt. Al-Anon-grupper är avsedda för anhöriga till alkoholmissbrukare och fungerar enligt samma principer som AA-grupperna. NA-grupper är
motsvarande grupper för narkotikamissbrukare. Den viktigaste verksamheten
i ovannämnda grupper består av gruppmöten, där man behandlar deltagarnas
problem med hjälp av ett tolvstegsprogram. Det är frivilligt och man deltar på
eget initiativ i dessa stödgrupper.
Yrkesgrupper inom missbrukarvården
Om drog- eller alkoholproblemet är allvarligare, kan hälsovårdscentralläkaren
remittera personen till en expert på området. Personen kan också remitteras
till en sjukskötare eller läkare som är specialiserad på rusmedelsvård för att få
stöd och råd. Till A-kliniken kan man söka sig utan remiss. Yrkespersoner inom
hälsovården hjälper vid störningar som förorsakas av rusmedelsbruk.
Hälsocentral-, arbetsplatshälsovårds- och skolläkare
Den bästa hjälpen får en person som är villig till förändring av hälsovårdscentralläkaren. Människor minskar bruket av substanser, ifall en läkare informerar
om brukets skadliga verkningar och ger klara anvisningar om hur man minskar
eller avslutar bruket. Det här kallas för mini-intervention.
Övrigt stöd
Familj och vänner
Familj och vänner är en mycket viktig källa till stöd för den som lider av en rusmedelsberoende. De kan bistå vid sökandet av professionell hjälp och minska
risken för återfall, när bruket upphört. Ett återfall är desto sannolikare, ju fler
känslomässigt uppskakande händelser personen utsätts för under livet. Familjen kan sträva till att förhindra dessa. Ensamma, frånskilda män dricker mest.
Det är ofta svårt att erbjuda dem stöd och hjälp, eftersom de oftast inte själva
söker upp hjälpen.
129
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Att söka hjälp
Fyll i kontaktuppgifterna till de aktörer på din hemort som arbetar med missbrukarvård:
Hälsovårdscentral:
Akutvård:
A-klinik/A-rådgivning:
Kamratstöd:
Fri från narkotika ry:
Anhörigas Stöd För narkotikavården rf:
Förbundet för A-gillen:
AA-gruppen:
Al-Anon:
Vad gör jag då nöden är som störst?
130
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Nyttiga länkar angående missbruk
Alcoholics Anonymous – Anonyma alkoholister (AA)
www.aa.fi
Al-Anon – Hjälp och stöd för anhöriga till alkoholister
www.al-anon.fi
A-gillenas nationella centralorganisation
www.a-kilta.fi
A-klinikstiftelsen – Organisation för missbrukarvård
www.a-klinikka.fi
Alateen – Gemenskap för ungdomar vars liv påverkats av
att någon dricker
www.al-anon.fi/alalist­_FI.HTM#svenska
AAL – Vuxna barn till alkoholister
www.aal.fi
Droglänken – Mångsidig information om rusmedel och beroende
www.droglanken.fi
Elämä on paras huumetta ry – Förebyggande hälsofrämjande
rusmedelsarbete för att skydda barnen
www.eoph.fi/index.php
Gamblers anonymous – GA eller Anonyma spelare
www.nimettomatpalurit.net
Huumeboikotti – Nya synpunkter på drogdiskussionen
www.huumeboikotti.org
Huumeitta ry – För en drogfriare livsmiljö
www.huumeitta.fi/huume-info.php
Fri från narkotika ry
www.irtihuumeista.fi
Narcotics Anonymous – NA, Anonyma Narkomaner
www.nasuomi.org
131
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Overeaters Anonymous – OA , Anonyma Överätare
www.oafinland.org
Peluuri-hjälplinjen – hjälptelefon för spelmissbrukare
http://www.peluuri.fi
Rekommendation om gängse vård vid alkoholmissbruk
www.kaypahoito.fi
Rekommendation om gängse vård för narkotikamissbrukare
www.kaypahoito.fi
Sininauhaliitto – Centralförbundet för de kristliga rusmedelsorganisationerna
www.sininauhaliitto.fi
Stumppi – Kunskap och stöd för att sluta röka
www.stumppi.fi/portal
Youth Against Drugs – YAD, en ungdomsförening för förebyggande
av drogmissbruk som bygger på frivillig verksamhet
www.yad.fi
132
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Källor:
Aho, Tellervo & Mikko Salaspuro, Annikki Savolainen (2006).
Huumeongelmaisen hoito, potilasversio. www.kaypahoito.fi
Alkoholi ja perusterveydenhuolto. Riskikulutuksen varhainen tunnistaminen ja
mini-interventio – hoitosuosituksen yhteenveto (2006). Työterveyslaitos, Sosiaali- ja
terveysministriö.
Alkoholiohjelma. Suomen Printman Oy.
https://rstm.teamware.com/Resource.phx/alkoholi/julkaisuja/aineistot.htx.i1311.pdf
Arbetshälsoinstitutet www.ttl.fi/internet/svenska
Droglänken www.droglanken.fi
Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskus (2004).
Teemana huumeet. Samanaikainen päihteiden käyttö ja mielenterveyden häiriöt.
www.emcdda.eu.int
Hakkarainen, Pekka & Leena Metso (2005). Märkä pilvi ja vuosi 2005.
Yhteiskuntapolitiikka 70:3/05.
Huttunen, Matti (2007). Lääkeriippuvuus ja lääkkeiden väärinkäyttö.
Lääkärikirja Duodecim. www.terveyskirjasto.fi
Huttunen, Matti & Marika Javanainen (2005). Lääkkeiden väärinkäyttö.
Lääkkeet mielen hoidossa. Terveyskirjasto Duodecim. www.terveyskirjasto.fi
Inkeroinen, Tiia & Airi Partanen (2006). Päihdepalvelujen tila 2005.
Stakesin työpapereita 7:2006. Helsinki.
Kansanterveyslaitos (2007). Päihderiippuvuus on sairaus.
www.ktl.fi/Tietoa terveydestä/Elintavat/Päihderiippuvuus
Kansanterveyslaitos (2005)Suomalaisnuorten huumeiden käyttötrendit.
www.ktl.fi/Julkaisut/Kansanterveyslehti/Lehdet 2005/4/2005
Lönnqvist, Jouko & Martti Heikkinen, Markus Henriksson, Mauri Marttunen,
Timo Partonen, (2001). Psykiatria. Duodecim, Hämeenlinna: Karisto Oy.
Mäkelä, Rauno(2003). Hoitojärjestelmät. Teoksessa:päihdelääketiede.
Mikko Salaspuro, Kalervo Kiianmaa &Kaija Seppä (toim.) Jyväskylä: Duodecim.
Opetusministeriö (2007). Päihdeongelmien ehkäisy ja hoidin koulutuksen kehittämistyöryhmän mietintö. Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä 2007:17.
www.minedu.fi/export/sites/default/OPM/Julkaisut/2007/liitteet/tr17.pd?lang=fi
Partanen, Juha & Leena Metso (20005).Huumeiden ja lääkkeiden käyttö huumaustarkoituksessa. Terveyskirjasto Duodecim. www.terveysportti.fi/terveyskirjasto
Rönkä, Sanna & Pirita Salonen (2006). Huumetilanne Suomessa 2006. Kansallinen
huumevuosiraportti EMCDDA:lle. Stakes.
www.stakes.fi/FI/tilastot/aiheittain/Paihteet/reitox.htm
Salaspuro, Mikko & Kalervo Kiianmaa, Kaija Seppä (toim.) (2003). Päihdelääketiede.Oy
Duodecim. Jyväskylä: Gummerus Kirjapaino Oy.
Seppä, Kaija (2005). Lyhytneuvonta (mini-intervention). www.droglanken.fi
Sosiaali- ja terveysministeriö & Kuntaliitto (2002). Päihdepalvelujen laatusuositukset.
Sosiaali- ja terveysministeriön oppaita 2002:3. Helsinki.
133
DEL 2
DEL 2
5. Mentalvårds- och missbrukartjänster
Stakes (2006). Päihdetilastollinen vuosikirja 2006. Alkoholi ja huumeet. Stakes.
Vaajakoski: Gummerus Kirjapaino Oy.
Stakes (2006). Määritelmät: ehkäisevä päihdetyö, päihdetyö ja korjaava päihdetyö.
Stakes, Neuvoa-antavat.
www.neuvoa-antavat.stakes.fi/ajankohtaista/kysyttya/maaritelma.htm
Stakes: Alkohol- och drogarbete Neuvoa-antavat.
www.neuvoa-antavat.stakes.fi/SV/arbete/index.htm
Työterveyslaitos (2007). Mini-intervention periaatteet ja sisältö. www.ttl.fi
134
Kontaktuppgifter
Kontaktuppgifter
till folkhälso-, patient- och anhörigorganisationer
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Magistratsporten 4 A, 00240 Helsingfors
telefon (09) 615516, telefax (09) 6155 1770
www.mielenterveysseura.fi
Finlands Svenska Psykosociala Centralförbund r.f.
Centralkansli, Östanpåvägen 32, 68660 Jakobstad
telefon (06) 723 2515
www.fspc.fi
Centralförbundet för Mental Hälsa r.f.
Bangatan 9, 00120 Helsingfors
telefon (09) 5657 730, telefax (09) 5657 7333
www.mtkl.fi/pa_svenska/
Omaiset mielenterveystyön tukena keskusliitto ry.
Kaisaniemigatan 4 A, 00100 Helsingfors
telefon (09) 726 1185, telefax (09) 673 661
www.omaisten.org
Bul-An r.f.
Föreningen för bekämpande av anorexi och bulimi i Österbotten
Nordanåvägen 218, 68930 Purmo
telefon 050 357 3503
www.bulan.nu
Nyyti ry
Richardsgatan 4 B, 00130 Helsingfors
telefon (09) 6840 660, telefax (09) 6840 6677
[email protected]
www.nyyti.fi
Mentalvårdsföreningen Helmi
Böle parkväg 7, 00240 Helsingfors
Växel (09) 8689 070, fax (09) 8689 0733
Medlemstelefon (09) 8689 0731
http://mhelmifi.asiakkaat.sigmatic.fi/?ruotsiksi
Mannerheims Barnskyddsförbund
PB 141, 00531 Helsingfors
Växel 075 324 51
www.mll.fi/pa_svenska/
Röda Korset (FRK)
Fabriksgatan 1 a, 00140 Helsingfors
telefon (09) 129 31 https://www.redcross.fi/sv_SE/etusivu/
135
Hjälpande telefoner
Hjälpande telefoner
Församlingarnas svenska samtalstjänst
(Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland), kl 20–24
01019 0072
Samtalsjour för ungdomar (Folkhälsan), kl. 15–20
0800 151 100
Vänjouren (Finlands svenska psykosociala centralförbund), fr-lö 20–24
06 7233 333
Landsomfattande kristelefon (Föreningen för Mental Hälsa i Finland)
020 3445 566
Nyyti r.f. (för studerande)
010 806 656 (under terminerna)
Lasten ja nuorten puhelin (Mannerheims Barnskyddsförbund)
0800 120 400
Vanhempain puhelin (Mannerheims Barnskyddsförbund)
0600 122 77
Aamukorva – eläkeikäisten auttava puhelin (Helsinkimissio)
09 7740 5450
Surunauhan vertaistukipuhelin (Sorgbandet - Närstående till personer som
tagit sitt liv r.f.)
440 054
Syömishäiriöiliiton neuvontapuhelin (Syömishäiriöliitto SYLI)
02 251 9207
Info-puhelin (Nimettömät ongelmasyöjät -OA)
020 654 2460
Peluuri – auttava puhelin peliongelmissa (A-klinikstiftelsen m.fl.)
0800 100 101
Velkalinja – taloudellisiin vaikeuksiin liittyvää neuvontaa (Takuu-säätiö)
0800 98009
136
Litteraturförteckning
Litteraturförteckning
Aho, Tellervo & Mikko Salaspuro, Annikki Savolainen (2006).
Huumeongelmaisen hoito, potilasversio. www.kaypahoito.fi
Alkoholi ja perusterveydenhuolto. Riskikulutuksen varhainen tunnistaminen ja miniinterventio – hoitosuosituksen yhteenveto (2006). Työterveyslaitos, Sosiaali- ja terveysministeriö. Alkoholiohjelma. Suomen Printman Oy. https://rstm.teamware.com/
Resource.phx/alkoholi/julkaisuja/aineistot.htx.i1311.pdf
Andrews, Gavin & Caroline Hunt (1998). Treatments that work in anxiety disorders.
Medical Journal of Australia 168, 628–634.
Ayalon, Orfa U (2005). Selviydyn. Yhteisön tuki ja selviytyminen. Mannerheimin
Lastensuojeluliitto, Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti.
Boström, Anne & Heikki Bothas, Maarit Järvinen, Ari Saarto, Hannu Tamminen, Juha Teirilä (2005). Päihteet puntarissa. Opas työpaikkojen päihdetyöhön. Työturvallisuuskeskus.
Bourne, Edmund (2000). Vapaaksi ahdistuksesta: Työkirja paniikista ja peloista
kärsiville. Helsinki: Hakapino Oy.
Bryant, Richard & Tanya Sackville Suzanne T. Dang, Michelle Moulds, Rachel Guthrie
(1999). Treating acute stress disorder: an evaluation of cognitive behaviour therapy
and supportive counselling techniques. American Journal of Psychiatry, 156, 1780–1786.
Caldwell & Gottesman (1990). Schizophrenics kill themselves too: a review of risk
factors for suicide. Schizophrenia Bulletin, 16, 571–89.
Cullberg, Johan (1973). Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta.
A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. Kirjapaino Jaarli.
Cullberg, Johan (2005). Psykoser – ett integrerat perspektiv. Stockholm: Natur & Kultur.
Droglänken www.droglanken.fi
Edwards, Jane & Patrick McGorry,(2002). Implementing Early Intervention in Psychosis.
Martin Dunitz, London.
Erkkilä Jaakko & Tiina Holmberg, Sirkku Niemelä (2003). Surevan lapsen kanssa.
SMS-Tuotanto.
Euroopan huumausaineiden ja niiden väärinkäytön seurantakeskus (2004).
Teemana huumeet. Samanaikainen päihteiden käyttö ja mielenterveyden häiriöt.
www.emcdda.eu.int
Goldberg, David & Keith Bridges, Paul Duncan-Jones, David Grayson (1988).
Detecting anxiety and depression in general medical settings. BMJ 297, 897–9.
Haarasilta, Linnea & Mauri Marttunen (2000). Nuorten depressio. Potilasopas.
GlaxoSmithKline ja Suomen Mielenterveysseura.
http://www.ktl.fi /attachments/suomi/julkaisut/ohjeet_ja_suositukset/nuortendepressio.pdf
Hakkarainen, Pekka & Leena Metso (2005). Märkä pilvi ja vuosi 2005. Yhteiskuntapolitiikka 70:3/05. Tillgänglig http://yp.stakes.fi/
Hakkarainen, Pekka & Leena Metso (2007). Huumekysymyksen muuttunut ongelmakuva. Vuoden 2006 huumekyselyn tulokset. Yhteiskuntapolitiikka 72 (5):541-552.
Saatavana http://yp.stakes.fi/
Heiskanen, Tarja (1995). Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä,
selviytymisestä. Tammi.
Heiskanen, Tarja (1996). Elämän palapeli – johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura.
137
Litteraturförteckning
Heiskanen Tarja (2007). Viimeinen ratkaisu? Kokemuksia ja näkemyksiä itsemurhan
syistä, ehkäisystä,avunsaannista ja asenteista. Suomen Mielenterveysseura.
SMS-Tuotanto Oy.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy.
Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni.
Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy
Helakorpi, Satu& Kristiina Patja, Ritva Prättälä, Arja R. Aro, Antti Uutela (2004).
Suomalaisen aikuisväestön terveyskäyttäytyminen ja terveys. KTL:n julkaisuja B 13/2004.
Huttunen, Matti (2007). Lääkeriippuvuus ja lääkkeiden väärinkäyttö. Lääkärikirja
Duodecim. www.terveyskirjasto.fi
Huttunen, Matti & Marika Javanainen (2005). Lääkkeiden väärinkäyttö.
Lääkkeet mielen hoidossa. Terveyskirjasto Duodecim. www.terveyskirjasto.fi
Hämäläinen Juha & Erkki Isometsä., Tanja Laukkala , Jaakko Kaprio, Kari Poikolainen,
Martti Heikkinen, Sari Lindeman, Hillevi Aro (2004). Use of health services for major
depressive episode in Finland. Journal of Affective Disorders 79(1-3):105–12.
Kansanterveyslaitos (2007). Päihderiippuvuus on sairaus. www.ktl.fi
/Tietoa terveydestä/Elintavat/Päihderiippuvuus
Kansanterveyslaitos (1999). Tupakkariippuvuus liittyy mielenterveyden häiriöihin.
http://www.ktl.fi/portal/suomi/julkaisut/kansanterveyslehti/lehdet_1999/4_1999/
tupakkariippuvuus_liittyy_mielenterveyden_hairioihin/
Kansanterveyslaitos (2005). Suomalaisnuorten huumeiden käyttötrendit.
http://www.ktl.fi/portal/suomi/julkaisut/kansanterveyslehti/lehdet_2005/4_2005/
suomalaisnuorten_huumeiden_kayttotrendit/
Laimio Anne. Toim.(2004). Yhdessä suru on helpompi kantaa. SMS-Tuotanto.
Lepola, Ulla (2004). Yleistynyt ahdistuneisuushäiriö. Potilasopas. GlaxomithKline
ja Suomen Mielenterveysseura.
Lönnqvist, Jouko & Martti Heikkinen, Markus Henriksson, Mauri Marttunen,
Timo Partonen, (2001). Psykiatria. Kustannus Duodecim Oy.
MacDonald Glenn (2006). What is mental health? Ingår i: Mental Health Promotion –
A Lifespan Approach. Utg. Cattan Mima & Sylvia Tilford.
Mentalvårdslagen 14.12.1990/1116
Mäkelä, Rauno (2006). Ångest och fobier. Droglänken.
http://www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar/142-angest-och-fobier
O’Toole, Brian I. & Richard P. Marshall, David A.Grayson, Ralph J.Schurek, Matthew
Dobson, Margot French, Belinda Pulvertaft, Lenore Meldrum, James Bolton, Julienne
Vennard, (1996).The Australian Vietnam Veterans Health Study: III. psychological health
of Australian Vietnam veterans and its relationship to combat. International Journal of
Epidemiology 25, 331–340.
Opetusministeriö (2007). Päihdeongelmien ehkäisy ja hoidin koulutuksen kehittämistyöryhmän mietintö. Opetusministeriön työryhmämuistioita ja selvityksiä 2007:17.
www.minedu.fi/export/sites/default/OPM/Julkaisut/2007/liitteet/tr17.pd?lang=fi
Partanen, Juha & Leena Metso (2005).Huumeiden ja lääkkeiden käyttö huumaustarkoituksessa. Terveyskirjasto Duodecim. www.terveysportti.fi/terveyskirjasto
Patterson, M. William & Henry H. Dohn, Julian Bird, Gary Patterson (1983). Evaluation
of suicidal patients: the SADPERSONS scale. Psychosomatics 24: 343-349.
138
Litteraturförteckning
Philips, P., Johnson, S (2001). How does drug and alcohol misuse develop among
people with psychotic illness? A literature review. Social Psychiatry and Psychiatric
Epidemiology 36, 269–276.
Pirkola Sami (2003). Kannabis ja psykoosi. Duodecim 119;1199-1200.
Pirkola, Sami & Britta Sohlman. (red.)(2005). Psykisk hälsa i Finland. Nyckeltal från
Finland, Stakes. 2005. http://groups.stakes.fi/NR/rdonlyres/658144B4-938D-43879AE2-1AC5506F01B4/0/psykiskhalsa.pdf
Pitkälä, Kristiina & Erkki Isometsä, Markus Henriksson, Jouko Lönnqvist (1999).
Iäkkäiden itsemurhat Suomessa. Duodecim, 115(2):121.
Psykiaterföreningen i Finland (2007). Gängse vård-rekommendation. Depression.
http://www.kaypahoito.fi/kh/kaypahoito?suositus=gvr00007
Rey, Joseph M. & Michael G. Sawyer, Beverly Raphael, George C. Patton, Michael
Lynskey (2002). Mental health of teenagers who use cannabis. Results of an Australian
survey. British Journal of Psychiatry 180, 216–221.
Rönkä, Sanna & Pirita Salonen (2006). Huumetilanne Suomessa 2006.
Kansallinen huumevuosiraportti EMCDDA:lle. Stakes.
www.stakes.fi/FI/tilastot/aiheittain/Paihteet/reitox.htm
Saari, Salli (2003). Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen. Otava.
Salaspuro, Mikko & Kalervo Kiianmaa, Kaija Seppä (toim.) (2003). Päihdelääketiede.
Oy Duodecim. Jyväskylä: Gummerus Kirjapaino Oy.
Saunders, John.B.& Olaf G. Aasland, Thomas F.Babor, Juan R.de la Fuente, Marcus
Grant (1993). Development of the Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT):
WHO Collaborative Project on Early Detection of Persons with Harmful Alcohol
Consumption – II. Addiction, 88, 791–804.
Seppä, Kaija (2005). Lyhytneuvonta (mini-intervention). www.droglanken.fi
Siltanen, Kielo (2001). Traumaperäisen häiriön hoito. Teoksessa: Kognitiivinen
psykoterapia, 122-123. Toim. Kähkönen, Seppo & Irma Karila, Nils Holmberg.
Kustannus Oy Duodecim, Jyväskylä: Gummerus Kirjapaino Oy.
Sohlman, Britta (2004). Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden kuvaajana. Tutkimuksia 137. Stakes.Helsinki.
http://www.stakes.fi/pdf/mentalhealth/Tu137.pdf
Stakes (2006a). Päihdetilastollinen vuosikirja 2006. Alkoholi ja huumeet. Sosiaali- ja
terveysalan tutkimus- ja kehittämislaitos, Stakes. Vaajakoski: Gummerus Kirjapaino Oy.
Stakes (2006b). Määritelmät: ehkäisevä päihdetyö, päihdetyö ja korjaava päihdetyö. Stakes, Neuvoa-antavat. www.neuvoa-antavat.stakes.fi/ajankohtaista/kysyttya/maaritelma.htm
Stakes: Alkohol- och drogarbete Neuvoa-antavat.
www.neuvoa-antavat.stakes.fi/SV/arbete/index.htm
Stouthard, Marlies.E.A.& Marie-Louise Essink-Bot, Gouke J. Bonsel, on behalf of the
Dutch Disability Weights (DDW) GROUP (1997). Disability Weights for Diseases in
Netherlands. Erasmus University. Rotterdam.
Suomen Mielenterveysseura (1996). Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha. Red.
Heiskanen Tarja.
Työterveyslaitos (2007). Mini-intervention periaatteet ja sisältö. www.ttl.fi
Wallace, Cameron & Paul Mullen, Philip Burgess, Simon Palmer, David Ruschena,
Chris Browne (1998). Serious criminal offending and mental disorder. Case linkage
study. British Journal of Psychiatry 172: 477-484.
World Health Organization WHO (1996). The ICD-Classification of Mental and
Behavioural Disorders: Diagnostic Criteria for Research. WHO. Geneva.
139
Anteckningar
140
Anteckningar
141
Anteckningar
142
Anteckningar
143