Modellsvar fråga 5.
Kväve är ett essentiellt grundämne/viktigt näringsämne för biologiskt liv. Det finns mycket av det i
atmosfären (78%). Kvävet förekommer i luften i form av N2 , som är mycket beständig (innehåller
3-bindning). 5p.
Växterna och djuren kan inte tillgodogöra sig atmosfärens kväve. För växterna är ammonium- eller
nitratkväve användbart. I jorden finns lite för växter användbart kväve och det är ofta ett
tillväxtbegränsande näringsämne. 6p.
Biologisk kvävefixering producerar användbart kväve till jordmånen: N2 →NH3; bara
kvävefixerande bakterier förmår detta. 4p.
Kvävet transporteras i näringskedjan. Nedbrytare frigör kväveföreningar från det döda. Nedbrytare
representeras av rötningsbakterier och förruttnelsebakterier/ anaeroba nedbrytare. 6p.
Abiotisk kvävefixering sker som följd av blixtar i het temperatur eller i industrin. Människan tillför
användbart kväve till ekosystemet i form av gödsel. Också i samband med vulkanutbrott frigörs
kväve. 2p.
Nitrifikationsbakterierna (nitrifikation) omvandlar ammoniak först till nitrat och sedan till nitrit. Här
fungerar nitritbakterierna (NH3 → NO2- ) och nitratbakterierna (NO2- → NO3- ). 4p.
Denitrifikationsbakterierna frigör för organismerna användbart kväve tillbaka till atmosfären: (NO3→ N2 /kväve till atmosfären). Reaktionen sker i syrefria förhållanden och med bearbetning av jord
kan man minska dessa bakteriers verksamhet. 5p.
Biologisk kvävefixering: Kvävefixeringen utförs av ett speciellt enzym. Vissa cyanobakterier är
exempel på bakterier, som kan fixera atmosfärens kväve, varav de får konkurrensfördel i
kvävefattiga vattendrag. Jordmånens kvävefixerande bakterier förekommer antingen fria eller bildar
symbios med växterna. I symbiosen ger växten kolhydrater och bakterien ammoniak/kväve.
Bakterierna lever i växtens rotknölar. T. ex. Rhizobium, som bildar symbios med ärtväxter,
möjliggör liv i kvävefattig jordmån. Jordmånens kvävehalt kan ökas medelst
gröngödsling/biologisk gödsling. 12p.
Svarets klarhet och logiska struktur max. 4 poäng
