Förbättringsarbete
Författare: Emma Elgán, Hannah-Maria Skoglund, Josefine Röine, Sara
Brissman & Sofie Gustafsson
Rapport
Våren 2016
Lunds Universitet
Medicinska fakulteten
Nämnden för omvårdnadsutbildning
Box 157, 221 00 LUND
Introduktion
Vi har blivit tilldelade en riskanalys angående en man som fallit på en avdelning och senare
dött av komplikationer som uppkommit till följd av fallet. Verksamhetschefen på avdelningen
beslutade att en riskanalys skulle genomföras på avdelningen för att kunna identifiera orsaker
och åtgärder i samband med fall. Ett analysteam har genomfört en riskanalys där de
identifierat olika risker på avdelningen som kan leda till fall och gett förslag på olika åtgärder
som kan implementeras för att minska fallfrekvensen samt leda till att patientsäkerheten blir
bättre. Vårt åliggande som uppdragsgivare är att välja ut vilka risker och åtgärder vi tycker är
relevanta att implementera på avdelningen samt att undersöka om de nya rutinerna eventuellt
kan innebära nya risker eller problem i samband med implementering på avdelningen.
Problemområde
En man med hjärtsvikt kom till en vårdavdelning klockan 21.30 via akuten och möttes av en
undersköterska. Då patienten kom till avdelningen hade personalen överrapportering till
nattpersonalen och därmed hjälpte undersköterskan endast patienten över till sängen och
sedan lämnade ringklockan och gick igen för att få rapport. Efter rapporteringen gick
undersköterskan till andra patienter och sjuksköterskan läste om alla patienter hen skulle
ansvara för i Melior. När de kom in till patienten några timmar senare låg han på golvet. Han
hade ådragit sig både en collum fraktur och en radius fraktur eftersom han föll. Mannen
opererades för frakturerna men avled tre dagar senare på grund av komplikationer.
Efter händelsen gjordes en Lex Maria anmälan eftersom mannen dog av fallet.
Verksamhetschefen på avdelningen bestämmer att en riskanalys ska genomföras efter denna
fallolycka eftersom ett dödsfall inträffade samt att det är ett vanligt förekommande problem
på avdelningen, i genomsnitt faller fyra patienter var månaden på avdelningen. Riskanalysen
skall leda till att olika orsaker till fall identifieras samt att åtgärder och nya strategier för att
minska fallfrekvensen skall implementeras. Att implementera nya strategier för fallprevention
kan innebära att nya risker uppstår i samband med implementeringen. Vårt åliggande som
uppdragsgivare innebär att vi skall identifiera olika risker som eventuellt kan förekomma när
de nya åtgärderna implementeras för att minska fallfrekvensen på avdelningen.
Bakgrund
Varje år vårdas över 70 000 personer i Sverige på sjukhus på grund av fall. Av dessa är ca 18
000 höftfrakturer där nästan alla orsakas till följd av fall (Sveriges Kommuner och Landsting,
2015; Socialstyrelsen, u.å). Genom ålder eller olika sjukdomstillstånd har många människor
en ökad risk för fallskador vilket kan leda till många olika komplikationer för den drabbade.
Det kan tillexempel bero på muskelsvaghet, syn- och hörselnedsättning, försämrad
gångförmåga eller också olika typer av läkemedel. Förutom det lidande en fallskada ger leder
det också till en ökad kostnad för Sveriges kommuner och landsting.
För att förhindra fall och fallskador är det viktigt att bedöma patientens risk för att falla och
därefter sätta in lämpliga åtgärder för de vårdtagare som har en ökad risk för fall
(Socialstyrelsen, u.å). Trots att en fallprevention görs är det ändå inte säkert att patienten i
fortsättningen inte kommer att falla.
Varje verksamhet som vårdar patienter med risk för att falla ska enligt Socialstyrelsen (u.å) ha
rutiner för att så snart som möjligt bedöma hur stor risken är och vilka åtgärder som bör sättas
in. Rutinerna ska omfatta både medicinska- och omvårdnadsåtgärder.
Fallprevention inom hälso- och sjukvård samt inom äldreomsorgen lyder enligt
Socialstyrelsen (u.å):
Att bedöma en patients eller vårdtagares risk att falla inom ett dygn efter inläggning på
sjukhus eller inflyttning i särskild boende
Identifiera riskpersoner med hjälp av olika riskbedömningsinstrument. Patienter som
tidigare fallit är alltid i riskzonen för att falla igen
Använd riskbedömningen till en individuell vårdplanering, inriktad på att förebygga
fall. Flera typer av insatser samtidigt har visat sig vara mest effektivt.
Informera patienten och närstående om riskbedömningen och vilka förebyggande
åtgärder som planeras. Patientens egna synpunkter och erfarenheter ska efterfrågas.
Följ upp och utvärdera insatserna
Exempel på fallprevention är att se över patientens medicinering, är all medicin nödvändig?
Utprovning av olika gång- och/eller synhjälpmedel samt att tillföra aktivering och gångträning
är andra förslag på fallpreventioner (Socialstyrelsen, u.å). Vårdgivare bör även se över
patientens omgivning, kanske krävs det att man möblera om, skaffar en bättre belysning eller
ta bort trösklar för att förebygga fall.
För att kunna följa upp riskmönster och resultat av åtgärder krävs det att fallolyckor samt
genomförda riskbedömningar dokumenteras och sammanställs på individ- och enhetsnivå.
Risksituationer och fallfrekvens ska och bör också kunna följas upp.
Syfte
Syftet med rapporten är att ta ställning till analysteamets åtgärdsförslag som presenterats i
analysrapporten. Metoder för att implementera de åtgärder som ska genomföras samt
utvärderingar om genomförda åtgärder och deras effekter ska framläggas i rapporten.
Specifika frågeställningar
Hur skall implementeringen av de föreslagna åtgärderna genomföras?
Vad finns det för risker med de aktuella åtgärderna och vid implementeringen av de
nya rutinerna?
Går det att implementera åtgärdsförslagen?
Metod
För att ett förbättringsarbete ska genomgå och uppnå kvalitet är det viktigt att verksamhetens
ledning är involverad, både för att stödja, tillgodose och ta vara på kompetensutveckling samt
att det finns förutsättningar för medarbetarna i form resurser som bland annat tid, kompetens
och stöd för att kunna identifiera samt prioritera problem, analysera problemets orsaker,
resultat samt kunna vidta relevanta åtgärder (Svensk sjuksköterskeförening, 2014).
Vi har valt att använda oss av Nolans förbättringsmodell som nämns PDSA-cirkeln där de
olika komponenterna står för att planera, göra, studera och agera. Denna modell används ofta
vid ett fortlöpande arbete för att kunna analysera, utveckla, förändra och för att förbättra
kvalitetsarbetet inom vården. Cykelns första fas, att planera, omfattar ett problem/behov som
har identifierats i verksamheten och det är i denna fas det avgörs vilken förändring som ska
prövas för att en förbättring ska ske. Den andra fasen, att göra, innebär att förändringen
beprövas i liten skala. I den tredje fasen, att studera, studerar man genomförandet och effekten
av förändringen och i sista och fjärde fasen, att agera, bestäms och beslutas det om det behövs
ske flera förändringar för att vara säker på att förändringen blir en förbättring och om så sker
så genomförs förändringen i större omfattning (Rosengren, 2013).
Resultat
Tre risker har valts ut som vi anser är relevanta att analysera vidare och utvärdera. De risker
vi har valt att fokusera på är att sjuksköterskan kan bli störd vid överrapportering från annan
instans, risk att dokumentation eller rapportering är bristfällig och risken att åtgärder inte
vidtas på ett korrekt eller bristfälligt sätt. Vi har även identifierat de risker som inte är lika
relevanta att implementera på avdelningen och kommer att presentera dem nedan.
Störande moment vid överrapportering
Analysteamets förlag till åtgärd vid störande moment vid överrapportering är att det skall
införas regler kring reserverade område där personalen inte får störas (Barnsteiner, 2013). För
att kunna utvärdera om denna åtgärd följdes och ledde till en förbättring tyckte analysteamet
att utvärderingen skulle ske via pinnstatistik över antal störningar per pass till exempel tre
dagar i rad varje månad i sex månader
För att åtgärden reserverade områden där personal inte får störas ska få önskade effekter
måste denna nya rutin på ett adekvat sett implementeras i verksamhetens kultur så att detta
respekteras. Om en medarbetare gör ett undantag från den nya rutinen kan detta leda till att
fler medarbetare gör undantag och den nya rutinen når inte det önskade målet.
För att åtgärden ska vara möjlig att implementera i verksamheten krävs det bland annat att:
Ett tillgängligt utrymme vigt till rapportering
Tydlig kommunikation när utrymmet brukas
Rutiner för vem som ansvarar för den aktuella personalens patienter under
rapportering
Med alla dessa nödvändigheter finns vissa svårigheter. Ett tillgängligt utrymme vigt till
rapportering. Detta kan bli problematiskt på mindre avdelningar där det råder platsbrist. Alla
på avdelningen har inte tillgång till ett rum som kan vigas till enbart rapport. Om det krävs att
ett utrymme används där resurser såsom datorer eller annat material finns kan det innebära att
annan personal måste vänta för att komma åt dessa resurser vilket i sin tur kan leda till
ineffektivt arbete.
Även om det finns ett utrymme vigt till rapportering kan det bara brukas av ett team i taget.
Sker det mer än en rapportering samtidigt innebär detta en av tre saker; det krävs flera
utrymmen, andra team får vänta tills utrymmet är ledigt, rapportering får ske utanför det vidga
utrymmet vilket går emot de nya rutinerna. Bokning av utrymmen sker via medicinsk
sekreterare.
Tydlig kommunikation när utrymmet brukas. Det måste vara tydligt när utrymmet är i bruk så
medarbetare inte behöver knacka och därmed störa för att veta om utrymmet är i bruk. Det är
även viktigt att det är tydligt så att personal vars avdelning inte implementerat denna nya
åtgärd förstår syftet med rummet och inte stör av misstag. Denna rutin samt eventuellt
material, såsom skyltar, ansvarar enhetschefen för att ta fram.
Rutiner för vem som ansvarar för den aktuella personalens patienter under rapportering. För
att personal ska kunna genomföra en rapportering och fullständigt kunna fokusera på
uppgiften krävs det att hen kan släppa ansvaret för sina patienter under några minuter. Därför
behövs det rutiner för att säkerställa att annan personal tar ansvar för den aktuella personalens
patienter under rapportering. Eftersom detta är en nödvändighet krävs det att rapporteringarna
inte drar ut på tiden så personalen som tar ansvaret för patienterna inte har den ökade
arbetsbördan under för lång period. Här gäller det att enhetschef tar fram rutiner samt att
personalen säkerställer att medarbetarna är medvetna om när rapporteringen sker, både när
rapporteringen inleds och har avslutats.
Utvärdering enkätundersökning
Efter tre månader genomför verksamhetschefen en enkätundersökning där målet var att få
fram information om hur implementeringen av de nya rutinerna angående det reserverade
utrymmet fungerat samt i vilken utsträckning det reserverade utrymmet nyttjades.
Resultatet visade att personalen upplevde att det reserverade utrymmet var en god idé men att
det blev ohållbart i vissa situationer såsom när flera skulle rapportera samtidigt samt
processen kring att säkerställa att annan personal ansvarade för deras patienter. Några i
personalen upplevde att den nya rutinen var tidskrävande och brukade därför inte de
reserverade utrymmena. Enkäten visade att det reserverade utrymmet brukades främst under
rapportering mellan professioner på avdelningen men ytterst sällan under rapportering med
profession från annan avdelning.
Enkätens resultat visade att personalen ansåg det vara tillräckligt att ha tillgång till skyltar
med texten “stör ej, rapportering pågår” att sätta upp på dörren. På detta vis kunde de i teamet
som önskade försäkra sig om ostörda rapporteringar få möjlighet till detta.
Dokumentation och kommunikation vid överrapportering
Informationsbrist är den vanligaste orsaken till att de sker vårdskador inom sjukvården (SKL,
2010) För att uppnå en säkrare överföring av patienter mellan olika vårdinsatser krävs tydliga
riktlinjer vid kommunikationen mellan vårdpersonal. Analysteamet har tagit fram
åtgärdsförslag till att dokumentation och överrapportering skall ske på ett tryggare sätt genom
att föreslå kommunikationsmodellen SBAR (Lindh & Sahlqvist, 2012).
För att implementera SBAR krävs det att alla yrkeskategorier har kunskap om metoden och
känner till hur man ska gå till väga vid en överrapportering där SBAR används. Det innebär
att vårdpersonal ska ha tillgång till litteratur och artiklar om SBAR. Anledningen till att
använda sig av SBAR vid rapporteringen är för att få en sammanhängande redogörelse av
patientens aktuella situation där alla följer samma riktlinjer för att få en strukturerad och god
överrapportering. Införandet av SBAR kan vara till en stor fördel då det är visat att de kan
leda till mindre vårdskador och missförstånd. En utbildning för samtliga yrkeskategorier på
vårdavdelningen angående SBAR är att föredra då det är viktigt att alla professioner har god
kunskap om SBAR och är bekväma med att använda metoden. Appliceringen av SBAR ska
vara klar om tre månader då ska även en utvärdering genomföras för att följa upp om de
bestämda åtgärderna har genomförts och fått en god effekt på rapporteringen i verksamheten.
Detta kommer att göras i form av en enkät undersökning istället för intervjuer och kontroller
av journaler för att spara tid och resurser.
S- situationen- Vad är problemet/ anledningen till kontakt med vården?
B- Bakgrund- Kortfattad sjukhistoria för att skapa en helhetsbild av patientens tillstånd
fram tills nu.
A- Aktuellt tillstånd- Status, bedömning.
R- Rekommendationer- Åtgärder, tidsram, bekräftelse av kommunikationen
Vilka risker finns med denna åtgärd?
För att kontrollera om vården blir säkrare för patienter vid användningen av SBAR har det
undersökts faktorer som kan vara problematiska vid införandet av kommunikationsmodellen.
För att en kommunikation mellan vårdpersonal skall kunna ske på ett adekvat och
professionellt sätt krävs vissa färdigheter. Detta innebär att personalen som skall överföra
information till en annan personal skall vara fullständig i sin information, vara påläst om
patienterna, vara korrekt, inte vara subjektiv och komma i rätt tid. Kommunikationsöverföring
kan brista mellan olika personalgrupper, patient och anhöriga. Kommunikationen om en
patients situation kan brista på olika sätt (SKL, 2010):
När syftet med dialogen inte framgår, att personen som tar emot informationen inte
förstår varför den personen skall ha informationen eller vad informationen skall
användas till.
När informationen är felaktig, att sjuksköterskan eventuellt har missuppfattat
information och sprider felaktig fakta.
Vid överrapportering finns det även risk att viss information undanhålls, det kan vara
angelägenheter som inte bedöms vara viktiga och rapporteras därmed inte vidare trots
att det kan vara värdefull information.
När rekommendationer för åtgärder inte tas upp vid överrapportering. Tillexempel att
den sjuksköterskan som rapporterar över inte berättar om att patienten har fallrisk och
berättar om de åtgärder som har vidtagits eller skall vidtas av sjuksköterskan som skall
ansvara för patienten.
SKL (2010) beskriver att SBAR har tagits fram för att underlätta för vårdpersonal när de skall
rapportera om patienter till varandra. Det skall användas som ett underlag där alla använder
samma kommunikationsstruktur. SBAR skapar möjligheter att kommunicera om det som
anses vara viktigaste rörande patienten. För att SBAR skall kunna användas krävs det att hela
verksamheten, det vill säga alla yrkesgrupper som tillexempel sjuksköterskor, undersköterskor
och läkare vet hur kommunikationsmodellen används. Om SBAR skall implementeras på en
vårdavdelning skall personal undervisas i modellen innan för att undvika risken att viss
personal inte förstår hur man överrapporterar eller tar emot information på ett adekvat sätt
med kompletterande frågor om det finns funderingar kring patienten.
Att använda sig av SBAR och endast ta upp det som anses vara viktigast utifrån situation,
bakgrund, aktuellt och rekommendationer kan medföra risker. Det kan göra att personalen
som överför informationen missar något viktigt som angår patienten eller dess anhöriga för att
personen som överrapporterar informationen endast fokuserar på att säga någonting på varje
punkt.
Utvärdering enkätundersökning
Efter tre månader genomför verksamhetschefen en enkätundersökning där målet var att få
fram information om appliceringen av SBAR upplevts som framgångsrik hos medarbetarna
och i vilken utsträckning metoden används i vardagen. Enkäten innehöll frågor som berörde
alla rapporter under en dag i verksamheten mellan olika professioner. Resultatet visade på att
SBAR används i en större utsträckning nu en tidigare och att majoriteten av vårdpersonalen
som använder sig av metoden för över rapportering ställer sig positiva till den. Enkäten visade
att SBAR används främst vid morgonrapporten, kvällsrapporten samt nattrapporten.
Situationer där SBAR inte användes i lika stor utsträckning vid ronden med läkarna, samt
rapporten mellan enskilda vårdprofessioner exempelvis mellan en sjuksköterska och
undersköterska.
Åtgärder som inte genomförs eller görs bristfälligt
Analysteamet har gett förslag om att åtgärda problemet genom att betona vikten av att
använda sig av olika relevanta hjälpmedel till patienter med förhöjd fallrisk. Exempel på
hjälpmedel är, antihalkstrumpor, griptänger, rullatorer och larm (Lindh & Sandqvist, 2012).
För att kunna kontrollera om detta förslag följs kan utvärdering ske genom att inventera
hjälpmedel en gång per månad. Därmed kan även verksamhetschefen göra eventuella inköp
på hjälpmedel som fattas på avdelningen.
Det finns en risk att sjukvårdspersonal inte genomför eller tilltar de åtgärder som krävs eller
att det görs på ett bristfälligt sätt. När det gäller åtgärder betonar Lindh & Salqvist (2012)
viken av att använda sig av ett antal hjälpmedel som till exempel antihalkstrumpor, larm, och
griptänger. För att sjukvårdspersonalen ska bli bättre på att genomföra eller tillta de åtgärder
som krävs, för att undvika eller minimera den fallrisk som finns samt för att skapa en tryggare
och säkrare vårdmiljö för patienten, är det viktigt att det finns fastställda och tydliga riktlinjer
när det gäller fallriskbedömning och åtgärdsprogram. Inom detta ingår det bland annat vikten
av tydlig och adekvat information till patient, anhöriga samt övrig vårdpersonal. Det är viktigt
att sjukvårdpersonalen tilltar de hjälpmedel som finns på plats och att de är anpassade för
patienten så att denna får en säker omvårdnad. Ett exempel på åtgärd som sjukvårdpersonalen
kan tillta kan vara att man en gång i månaden har inventering av hjälpmedel som finns inom
verksamheten, att man granskar, kontrollerar samt inspekterar de hjälpmedel som finns.
För att en säker vård ska kunna genomföras är det viktigt att både patienten, sjuksköterskan
och annan hälso- och sjukvårdspersonal befinner sig i en trygg och behaglig arbetsmiljö. En
otrygg arbetsmiljö kan utspela sig i stressiga situationer och att man inte har tydliga och klara
riktlinjer för vårdens olika situationer och aspekter. Konsekvenser av en osäker
patientomvårdnad kan resultera i att det slarvas med både moraliska och etiska aspekter samt
att lagar och författningar bryts. Detta kan i sin tur sedan leda till minskad vårdkvalitet och
ökat antal vårdskador som till exempel fallskador.
Vad är riskerna med åtgärden?
En risk med att införa denna åtgärd kan vara att sjuksköterskan eller annan sjukvårdspersonal
inte förstår hur viktigt det är att man får med patienten själv när det gäller till exempel
hjälpmedel. Att patienten inte förstår hur viktigt det är att denne personen använder sig av
sina tillgivna hjälpmedel. Förståelsen av detta kan påverkas av såväl både kognitiva- och
språkliga aspekter och också hörsel- och synnedsättningar. Vi sjuksköterskor kan alltid visa
och lära patienterna hur de ska gå tillväga och använda sina hjälpmedel men det är viktigt att
vi inte bara gör en “muntlig” överenskommelse med patienten att hon/han har förstått utan att
patienten också visar hur hon/han använder och hanterar sitt hjälpmedel samt berättar hur
viktigt det är. Oftast kan vårdskador, som till exempel fall, påverkas och bero på bristfällig
kommunikation och information och även här är det viktigt att sjuksköterskan och
sjukvårdspersonalen ger rikligt med adekvat och tydlig information, både till patienten och
dess anhöriga, så att inget missförstås eller glöms bort.
Att ta in och tillta en massa hjälpmedel på en sjukhusavdelning kan vara bra men det finns
också en risk att många i sjukvårdspersonalen inte har tillräcklig med kunskap om dessa
hjälpmedel om hur de fungerar och vilka risker det kan finnas med olika hjälpmedel. Det
gäller att man som sjukvårdpersonal på en avdelning går igenom, granskar och inspekterar
varje hjälpmedel så att det inte finns en risk att hjälpmedlet gör en större fara än nytta.
Utvärdering av åtgärd
Efter insatt åtgärd är det viktigt att man som uppdragsgivare gör en utvärdering av insatt
åtgärd, att man följer upp och analyserar för att se dess resultat och effekt samt för att se om
det finns några risker kvar eller uppstått nya. I detta fall kan man som sjukvårdspersonal
införa tätare inventeringar av hjälpmedel, köpa in fler hjälpmedel samt göra tätare
fallriskbedömningar. När det gäller intervention av hjälpmedel så kan man som
uppdragsgivare “utse” en i vårdteamet som blir ansvarig för detta område, att denna person får
avsatt schematid för att granska, inspektera, kontrollera, köpa in hjälpmedel samt att utvärdera
hjälpmedlens funktion och effekt.
Åtgärder som inte är relevanta att implementera
En risk som analysteamet kommit fram till är att det finns en risk att vidarerapportering vid
ankomstbedömning ej görs fullgott. Eftersom vi har undersökt om det är möjligt att
implementera SBAR för att underlätta kommunikationsbarriärer tycker vi att denna risk
åtgärdas med hjälp av kommunikationsmodellen. Vi anser att SBAR är ett fullgott stöd för att
kunna rapportera patienter och att det inte finns något stöd att utforma en annan
standardiserad kommunikationsmodell.
Risk för att ankomstbedömning görs av personal utan rätt kompetens är en annan risk som
analysteamet gett som förslag men som vi inte anser vara genomförbar i verksamheten.
Åtgärder: Standardiserade breddutbildningar (Lindh & Sahlqvist, 2012).
Att standardisera utbildningar så samtliga professioner innehar samma kompetens anser vi
vara ogenomförbart i praktiken. Vården berikas av de olika professionernas särskilda
kompetenser. Att standardisera utbildningar skulle kräva en enorm förändring inom de olika
utbildningarna samt stora satsningar inom uppföljningar. De olika professionerna fortsätter
utvecklas i och med ny vetenskap och förändrade förutsättningar. Istället för standardiserade
utbildningar tror vi på satsningar inom arbetsmiljö och kommunikation.
Diskussion
PDSA-cirkeln används i olika förändringsprocesser för att analysera, utveckla, förändra och
förbättra kvalitetsarbetet inom vården (Rosengren, 2013). Vi anser att detta är ett
välfungerande instrument för detta syfte. När en förändring ska genomföras inom vården
måste man säkerställa att förändringen även innebär en förbättring, detta kan säkerställas
genom PDSA-cirkelns olika faser. Det är först när man säkerställt att förändringen i liten
skala har inneburit förbättring som den genomförs i större omfattning.
Att förändringen sker successivt men även att medarbetare får utvärdera förändringen tror vi
kan hjälpa teamet bearbeta förändringen på ett bättre sätt, vilket vi anser vara en förutsättning
för att adekvat kunna implementera förändring inom verksamheter.
De risker som analysteamet kom fram till som uppdragsgivaren valt att gå vidare med i
förbättringsarbete är; störande moment vid överrapportering, dokumentation och
kommunikation vid överrapportering samt åtgärder som inte görs eller genomförs bristfälligt.
De utvalda riskerna valdes eftersom uppdragsgivare ansåg att de var relevanta, då
uppdragsgivare anser de vara rimliga samt genomförbara. Efter att ha läst, reflekterat och
resonerat kring dessa risker så kunde vi dra slutsatsen av att kommunikation och
överrapportering är en svår process som behöver strikta riktlinjer och rutiner för att det skall
kunna genomföras på ett korrekt och patientsäkert sätt. Vi har undersökt instrumentet SBAR
vilket är en av flera kommunikationsmodeller som går att använda på vårdavdelningar.
Oavsett vilken kommunikationsmodell som implementeras till följd av en riskanalys är det
viktigt att information och rutiner framgår tydligt till alla olika professioner för att
informationen inte skall brista vid överrapportering.
För att försöka undvika, identifiera åtgärder och minska risker inom vården, till exempel
fallskador, är det viktigt att sjukvårdspersonal ger rikligt med adekvat och relevant
information, både till patienten, dess närstående och till sina medarbetare. Det är viktigt att
samtliga professioner säkerställer att den givna informationen är väl förstådd och att
vårdtagare, närstående samt kollegor inte bara får muntlig feedback, utan även se till att det
fungerar i praktiken.
Diskussionsfrågor:
1. Tror ni att PDSA-cirkeln är ett realistiskt redskap för förbättringsarbete på
vårdavdelningar?
2. Hur säkerställer man att patienten förstår den givna informationen om den föreslagna
åtgärden?
Referenser
Sherwood, G. & Barnsteiner, J. (red.) (2013). Kvalitet och säkerhet inom omvårdnad: sex
grundläggande kärnkompetenser. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur
Lindh, M. & Sahlqvist, L. (2012). Säker vård: att förebygga skador och felbehandlingar inom
vård och omsorg. Stockholm: Natur & Kultur.
Rosengren, K. (2013) Vårdledarskap: att utveckla och förbättra framtidens vård och omsorg.
Studentlitteratur
Socialstyrelsen (u.å) Hämtad den 28 januari från:
https://www.socialstyrelsen.se/patientsakerhet/forbattra/forebyggafallskador
Svensk sjuksköterskeförening (2014) Strategi för kvalitetsutveckling inom omvårdnad.
Hämtat den 26 januari från: http://www.swenurse.se/globalassets/publikationer-svensksjukskoterskeforening/kvalitet-publikationer/strategi-for-kvalitetsutveckling-inomomvardnad.pdf
Sveriges Kommun och Landsting (2015) Hämtad den 28 januari 2015 från:
http://skl.se/halsasjukvard/patientsakerhet/riskomraden/riskomraden/fallochfallskador.618.ht
ml
Sveriges Kommun och Landsting (2010) Hämtad den 28 januari från:
http://skl.se/halsasjukvard/patientsakerhet/sbarforkommunikation.748.html
