Kompletteringar och ändringar som gjorts:
Slagit ihop två rubriker
Förklarat lite allmänt hur man styr bildtagningen
Skrivit lite om ljuskällan
Skrivit en diskussion med för- och nackdelar
Skrivit källkritik
18. Ögonbottenbilder & OCT
Författarnamn:
KTH VT 2016
Sammanfattning
Ögonbottenfotografering innebär att bilder tas på ögats bakre del, där både näthinnan och
synnerven synliggörs. Med hjälp av dessa foton kan sjukdomar och ovanligheter i gula
fläcken, näthinnan och synnerven upptäckas, dokumenteras och uppföljas.
Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man undersöka förändringar som uppstår
med tiden.
I denna rapport kommer ögonfotografering att undersökas med fokus på OCT (optisk
koherenstomografi). OCT är en form av ögonfotografering som ger tvärsnittsbilder av
ögonbotten. Rapporten inleds med en kort introduktion om ögonbottenfotografering och följs
upp av en presentation av metod och teknik.
Innehållsförteckning
1. Introduktion
1
2. Utförande
1
-
Undersökningen
1
Ögonsjukdomar som kan upptäckas med ögonbottenbilder
2
3.
Teknisk och fysikalisk princip
2
4.
Resultat
4
5.
Bildkvalité
5
6.
Diskussion
6
7.
Källkritik
7
8.
Referenslista
8
Introduktion
Ögonbottenfotografering har haft en stor betydelse vid avgörandet av en rad olika
sjukdomstillstånd och uppföljningen av deras utveckling. Syftet med denna rapport är att
förstå hur man med hjälp av ögonbottenfotografering kan få fram OCT-bilder.
När bör ögonfotografering ske och hur får man med hjälp av denna metod
ögonbottenbilderna. Genom informationssökning och videoklipp kommer dessa
frågeställningar att besvaras.
Utförande
Undersökningen
Före fotograferingen får personen ögondroppar som får pupillen att vidgas. När pupillen blivit
tillräckligt stor kan ögonbottenfotografering utföras.[1] Hakan läggs på ett stöd och pannan
trycks mot ett band riktat mot digitalkameran. Därefter riktas ljus mot pupillöppningen och
bilden kan tas med en digitalkamera och blixt. Patienten kan bli tillsagd att titta mot olika
riktningar för att få bilder på olika vinklar av ögonbotten. [2]
Undersökningen går till så att man sitter i ett mörkt rum och patienten får titta i ett mikroskop
som är ansluten till en digitalkamera. Innan undersökningen får patienten droppar som gör
pupillerna större. Detta görs för att både gula fläcken och näthinnan kan åskådliggöras.
Undersökningen kan ta mellan fem till tio minuter. [2]
Resultatet av fotograferingen visas på en skärm och den utbildade personalen kan göra en
bildanalys och ge svar direkt om förändringar syns på ögonbotten. Därefter kan dessa bilder
arkiveras för att i framtiden kunna jämföra och dokumentera förändringar av ögonbotten. [3]
Undersökningen är inte smärtsam men eftersom pupillerna är vidgade påverkar det
synskärpan vilket innebär att patienten bör avstå från bilkörning efter undersökning på grund
av ljuskänslighet. För att minska ljuskänsligheten kan solglasögon användas.[4]
Ögonsjukdomar som kan upptäckas med ögonbottenbilder
Ögonsjukdomar som exempelvis maculadegeneration eller glaukom kan upptäckas med hjälp
av ögonbottenbilder. Även diabetes och högt blodtryck kan medföra förändringar i
ögonbotten. Undersökningen kan även genomföras för att följa upp förändringar vid olika
ögonsjukdomar. Utbildad personal eller läkare kan med hjälp av denna metod undersöka
sjukdomar i ett tidigt stadie.[5]
Ögonbottenbilderna kan användas för att undersöka om patienten har diabetesförändringar.
Med hjälp av bilderna kan risken för dålig syn orsakad av diabetes minska. Förändringar i
näthinnan orsakad av diabetes, diabetesretinopati, innebär kärlförändringar i näthinnan. Om
dessa förändringar inte upptäcks i tid kan det långsiktigt leda till försämrad syn och i fåtal fall
till blindhet. Regelbundna ögonbottenfotografering är viktiga för att upptäcka detta i god
tid.[6]
En av de vanligaste ögonnedsättningar som kan förekomma är åldersförändringar i gula
fläcken. Synen kan bli kraftigt nedsatt eftersom någon behandling ännu inte upptäckts. Det
finns dock ett medel, Lucentis, som kan bromsa åldersförändringarna. Innan användning av
medlet måste mätningar av näthinnan utföras. [5]
Teknisk och fysikalisk princip
En ögonbottenkamera, eller retinakamera, består av ett specialiserat mikroskop fäst till en
blixtkamera som har till syfte att ta bilder av ögats bakre del. Bilden synliggör ögats näthinna,
de retinala kärlen, ögats optiska skiva och gula fläcken. Exempel på märke som skapar
ögonbottenkameror är Canon (Fig 1). [2]
Ljuskällan som OCT använder har en våglängd på cirka 800 nm. Det är oftast en diodlaser
SLD, Super Luminescent Diode, med en koherent strålning. Det innebär att strålarna som
skickas från OCT har lika frekvens men varierande fas.
Tekniken för OCT är väldigt lik principen för ultraljud. Med ultraljud sänds ljud till kroppen
och reflekteras tillbaka till maskinen beroende på vilka vävnader och strukturer ljudet träffar.
Med hjälp av ekot som återvänder till ultraljudsmaskinen kan avstånd mellan olika strukturer
avgöras. Tekniken för OCT går ut på samma princip, men istället för ljud sänds ljus till ögat.
Ljus skickas in i ögat och reflekterar tillbaka när det träffar på olika strukturer i ögat. Strålarna
som reflekteras tillbaka bearbetas i maskinen. Dessa strålar som återvänder till maskinen har
olika intensitet och tidsfördröjningar. Med hjälp av informationen kan avstånd och storleken
på strukturer i ögat visas.[3]
Det finns flera viktiga komponenter i ögonbottenkameran som underlättar hanteringen av
kameran. En skärm som används för att säkerställa att ögonen är i korrekt riktning och att
ögonbotten är i fokus. Det finns även en joystick och höjdjusteringsring för att utföra
finjusteringar. Inställningsknappar som finns under skärmen för att exempelvis bestämma
blixtintensiteten. En fixeringsratt som används för att ändra placeringen av fixeringsmålet.
Det finns även en liten ratt för pupiller som är mindre än 4 mm i storlek.[2]
Figur 1. Ögonbottenkamera
Källa: http://www.brokmed.ro/english/aparatura-medicala/oftalmologie-si-ortoptica/69fundus-camera
I början av 1990-talet började OCT att utvecklas fram då den enbart arbetade i tidsdomän, så
kallad Time Domain OCT. Denna metod var dyr och tog lång tid att utföra. Med tiden
avancerades OCT till att arbeta i Spektral OCT. Undersökning med Spektral OCT är mer
populär och är relativt billigare än Time Domain OCT. Dessutom ger Spektral OCT en bra
bildkvalité och går fortare att utföra. Eftersom Spektral OCT arbetar i frekvensdomän och
signalerna fouriertransformeras har denna metod blivit mer snabb och kunnat ge en bättre
bildkvalité.[3]
Resultat
Det som brukar åskådliggöras med OCT och ögonbottenbilder är gula fläcken, optiska disken
och näthinnans lager. Detta möjliggör diagnostiseringen av olika ögonsjukdomar som kan
förekomma i ögats olika strukturer.
Figur 2. OCT-bild och ögonbottenbild
Källa: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:832752/FULLTEXT01.pdf
I en OCT-undersökning kan man titta på näthinnans olika lager och upptäcka olika
förändringar i ögat som exempelvis svullnader i gula fläcken, olika avvikelser i näthinnan
eller skadad synnerv.
OCT-tekniken kan ge scanningar i tre olika riktningar. A-scan är den enklaste formen som
utförs axiellt, i longitudinell riktning. Då skickas en stråle i ögat och reflekteras tillbaka till
apparaten. Med denna scanning kan information om reflektionsegenskaper ges.
För att åskådliggöra näthinnans olika lager krävs det en bra upplösning i axiell riktning. Det
räcker inte med en A-scan för att få tillräckligt med information. En B-scan är när man tagit
flera A-scans i transversella punkter vilket ger tvådimensionell information.
En 3D OCT kan ta flera B-scans väldigt fort och på så vis kan OCT även visa tredimensionell
information, så kallad C-scan. En C-scan är uppbyggd av flera B-scans.
Figur 4. OCT-bilder
Källa: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:832752/FULLTEXT01.pdf
Med OCT-tekniken kan bilder tas i både 2D och 3D. Bilderna visar en variation av både
reflektion och utbredning av ljuset beroende på vilka strukturer ljuset träffar. Näthinnans olika
lager har olika reflektionsegenskaper vilket möjliggör en åtskiljning av de olika lager på bild.
Den insamlade informationen kan därefter åskådliggöras i gråskala eller i falsk färgskala. På
gråskalebilderna visas den mest intensiva signalen som vit och den mest svaga som svart. En
nackdel med gråskalebilden är att det är svårt att tolka de olika grå nyanserna med ögat.
Färgskalebilden är därför mer lätthanterlig då signalintensiteten får olika färger beroende på
signalens styrka. Röd och vit färg visar de mest starka signalerna medan blå och svart är de
svagaste. [3]
Bildkvalitet
Otydliga bilder kan uppkomma på grund av grumlingar i ögat i form av exempelvis grå starr
eller ärr. Dessutom kan otydligheter uppstå om pupillen inte hunnit vidgas tillräckligt vilket
påverkar bildens kvalité.[4]
Diskussion
Fördelen med OCT är att man kan undersöka ögats små strukturer utan några kirurgiska
ingrepp som kan innebära risker. Ögat kan undersökas i realtid då resultatet kommer upp på
en skärm och man ser ögat direkt. Dessa bilder kan sparas för att senare uppfölja förändringar
i ögat som uppstår med tiden. Med hjälp av denna modalitet kan man upptäcka tidiga tecken
på olika ögonsjukdomar. Apparaten är användarvänlig då man kan justera fotograferingen
med hjälp av spakar och kontroller.
Nackdelen med OCT är att bildkvaliteten kan påverkas om patientens pupill inte blivit
tillräckligt stor. Det kan förekomma otydliga bilder om patienten har ärr i ögat eller grå starr.
Patienten måste vara still och inte blunda när fotot tas. Det kan kännas lite obehagligt för
patienten då ljus riktas mot ögat.
Källkritik
Informationen som rapporten består av kommer delvis från St:Eriks ögonsjukhus, olika
landsting i Sverige och en vetenskaplig uppsats.
St:Eriks ögonsjukhus inriktar sig på olika ögonsjukdomar och använder ögonbottenkamera.
Sveriges landsting arbetar utifrån regeringens förslag med frågor gällande exempelvis hälsooch sjukvård. Dessa källor anser jag vara tillförlitliga då sjukhuset är specialiserar sig på
ögonsjukdomar och apparater som används i området och landstinget ansvarar för landets
hälso-och sjukvård.
Jag har även använt mig av ett videoklipp upplagt av La Trobe University som är ett
universitet i Melbourne, Australien. Videoklippet visar utförligt hur man använder en
ögonbottenkamera. Även denna källa verkar vara tillförlitlig då man utförligt får se
användningen av en ögonbottenkamera.
Referenslista
[1] http://www.sankterik.se/sv/sjukdomar-och-besvar/undersokningar/ogonbottenfotografering/
[4] http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Undersokningar/Ogonundersokning/
[3] http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:832752/FULLTEXT01.pdf
[5] https://www.aleris.se/Vi-erbjuder/Sjukvard/Ogon/Ogonbottenfotografering/
http://www.lul.se/sv/Vard-halsa/Sjukvard/Valja-vard/Ogonbottenfotografering/
[6] http://ssdf.nu/senaste-nytt/checka-din-halsa-ogonbottenfotografering
[2] https://www.youtube.com/watch?v=x8hci0ZL-GM
