The Sahlgrenska Academy
AT GÖTEBORG UNIVERSITY
Institute of Neuroscience and Physiology
Department of Occupational Therapy and Physiotherapy
THESIS, 15 credits
Autumn 2008
RESEARCH PROJECT IN PHYSIOTHERAPY,
15 credits
Advanced level 1
Title
Translating and testing the inter-rater reliability of a pain evaluation scale for people with
extreme limitation of autonomy, perception and communication.
Author
Anne-Grethe Skretting RPT
Supervisor Lena Möller MA, Social Worker
Examiner
Margareta Kreuter PhD, RPT
Abstract
Background: Research shows that a decrease in pain follows an increase in quality of life.
People with extreme limitation of autonomy, perception, expression and communication have
little means to express and communicate their pain which result in that they are being
excluded in studies. The French pain evaluation scale “Echelle Douleur Enfant San
Salvadour” is developed to be used when wanting to distinguish pain in children and young
adults with these functional impairments. There is no scale in Swedish for pain evaluation in
this target group. The need for such an instrument is great.
Purpose: The purpose of the study was to translate the French pain evaluation instrument
“Echelle Douleur Enfant San Salvadour” into Swedish and in a small pilot study test its interrater reliability.
Method: The translation of the instruments ten questions of behaviors, as well as the
belonging questionnair for basic information, was performed according to international
guidelines in several steps including forward translation and back translation. The version was
tested for its inter-rater reliability. Six staff, in pairs, observed and assessed their caretaker
during three, two and one workday, in all six inter-ratings (6x10x2 ratings).
Results: The translators soon came to consensus within the different steps of the translation,
as did the final expert committee, which resulted in a preliminary Swedish version. The six
staff that took part in the pilot study, all found the San Salvadour scale easy and time efficient
to use. The staff had a hundred percent agreement in all the120 questions.
Conclusion: The preliminary version of the San Salvadour scale for people with extreme
limitations in expressing and communicating pain, is well worth further testing.
Keywords: Cp, adults, pain, limited autonomy , limited perception, limited expression,
limited communication, pain evaluation scale and inter-rater reliability.
Sahlgrenska akademin
VID GÖTEBORGS UNIVERSITET
Institutionen för neurovetenskap och fysiologi
Arbetsterapi/Fysioterapi
EXAMENSARBETE, 15 poäng
Hösten 2008
EXAMENSARBETE I SJUKGYMNASTIK
Fördjupningsnivå 1
Titel
Översättning och pilottestning av interbedömarreliabilitet för en smärtbedömningsskala för
personer med svåra motoriska, kognitiva och kommunikativa funktionsnedsättningar.
Författare
Anne-Grethe Skretting
leg sjukgymnast
Handledare Lena Möller, fil.mag, socionom.
Examinator Margareta Kreuter, med.dr, leg sjukgymnast.
Sammanfattning
Bakgrund: Forskning visar att minskad smärta medför ökad livskvalitet. Personer med svåra
motoriska, kommunikativa och kognitiva funktionsnedsättningar har liten förmåga att uttrycka
och förmedla smärta vilket resulterar i att de exkluderas från studier inom området. Det
franska instrumentet ”Echelle Douleur Enfant San Salvadour” är utarbetat för att bedöma
smärta hos barn och unga vuxna med dessa funktionsnedsättningar. Det finns inget
bedömningsinstrument på svenska för att skatta smärta hos denna målgrupp. Behovet av ett
sådant instrument är stort.
Syfte: Syftet med studien var att översätta den franska smärtbedömningsskalan ”Echelle
Douleur Enfant San Salvadour” till svenska och i en mindre pilotstudie testa dess
interbedömarreliabilitet.
Metod: Översättningen av instrumentets tio beteendefrågor, med tillhörande
basfrågeformulär, gjordes enligt internationella riktlinjer och i flera steg med översättning och
tillbakaöversättning. På den preliminära svenska versionen testades interbedömarreliabiliteten.
Tre personalpar bedömde var sin vårdtagare vid tre, två och ett arbetspass, sammanlagt sex
interbedömningar (6x10x2 bedömningar).
Resultat: Under översättningsprocessen kom översättarna snart till konsensus i de olika
stegen liksom gransknings kommittén, vilket resulterade i en preliminär svensk version. De
tre personalparen som deltog i pilottestet fann San Salvadour-skalan snabb och enkel att fylla
i. I samtliga 120 beteendefrågor gjorde personalparen helt lika bedömningar.
Slutsats: Den preliminära versionen av San Salvadour-skalan är värd att testas vidare för
personer med liten förmåga att uttrycka och förmedla smärta.
Nyckelord: Cp, vuxna, smärta, svåra motoriska funktionsnedsättningar, svåra kognitiva
funktionsnedsättningar, svåra kommunikativa funktionsnedsättningar, smärtbedömningsskala
och interbedömarreliabilitet.
Bakgrund
Smärta är ett multidimensionellt fenomen, en subjektiv upplevelse som påverkar oss
människor såväl fysiskt, psykiskt och socialt på olika sätt. Smärta kan vara akut, övergående,
långvarig eller återkommande (1). Inom vuxenhabilitering möter man personer som har liten
förmåga att uttrycka och förmedla smärta på grund av svåra kommunikativa, kognitiva och
motoriska funktionsnedsättningar. Dessa funktionsnedsättningar kan förekomma hos personer
med progressiv medfödd hjärnskada, svår förvärvad hjärnskada i vuxen ålder och cerebral
pares (CP). CP är ett samlingsnamn på en skada som drabbar den omogna hjärnan innan
barnet har utvecklat grundläggande färdigheter som att stå, gå eller tala. Skadan sker
vanligtvis före två års ålder och kan ge olika effekter hos olika personer beroende av orsak,
när och var i storhjärnan den uppkommer. CP drabbar ett av 500 barn, vilket innebär att CP är
den vanligaste orsaken till nedsatt fysisk funktion hos barn. Cirka 4 500 barn och 12 000
vuxna i landet beräknas ha denna diagnos. Barn med CP riskerar att utveckla höftluxation,
skolios och svåra ledkontrakturer, vilket medför svåra lidanden (2).
Vetenskapliga artiklar och rapporter påvisar att smärta hos personer med diagnosen CP, är ett
vanligt problem som förorsakar stort lidande (2, 3, 4, 5, 6, 7). Studier (8, 9) har gjorts på hur
smärtan upplevs, påverkar och hanteras av denna målgrupp. I en stor studie gjord i Norge
(10), där 406 personer med cerebral pares deltog och där resultatet jämfördes med liknande
studier i den generella befolkningen, framkom att muskuloskeletal smärta är ett uttalat
problem för vuxna med cerebral pares från en tidig ålder. Personer med intellektuella
funktionsnedsättningar var exkluderade från studien då metoden som användes var i form av
ett frågeformulär som personen själv skulle svara på. Författarna till den norska studien (10)
anser att exkluderingen av personer med intellektuella funktionsnedsättningar visserligen
försvagar den externa validiteten i generaliserbarheten av studien, men att deras resultat ändå
är rättvist representativt för vuxna med CP utan intellektuella funktionsnedsättningar.
Problemet med att utvärdera smärta hos personer med låg autonomi resulterar i att de
exkluderas från studier, något som framkommer i den senaste rapporten ”Metoder för
behandling av långvarig smärta”, från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (11)
där det också påtalas att detta därmed minskar generaliserbarheten av rapportens resultat.
Forskningen i denna rapport (11) visar också att det finns ett starkt negativt samband mellan
smärta och livskvalitet, det vill säga att minskad smärta medför ökad livskvalitet
(Evidensstyrka 1).
Det finns inget bedömningsinstrument på svenska för att skatta smärta hos vuxna personer
med svåra kommunikativa, kognitiva och motoriska funktionsnedsättningar. Under deras
aktiviteter i det dagliga livet (ADL) utsätts de för situationer som kan provocera fram smärta.
Personal utför dagligen olika aktiviteter tillsammans med vårdtagaren och förutom den
vanliga omvårdnaden, ibland även specifika och individanpassade aktiverings- eller
träningsprogram som utarbetats av sjukgymnast. Höftluxationer, skolios och svåra
ledkontrakturer är vanligt förekommande i denna patientgrupp. Mångfalden av smärtuttryck är
stor i denna målgrupp på grund av komplexiteten i deras multipla funktionsnedsättningar.
Personer med grava funktionsnedsättningar och utan förmåga att verbalt kunna beskriva sina
smärtor, är helt beroende av att någon i deras omgivning kan tolka eventuell förekomst av
smärta. Det finns många olika typer av instrument utvecklade för skattning av smärta. Dessa
instrument bygger nästan uteslutande på att den smärtdrabbade själv skattar sin smärta.
Exempel på detta är patientspecifik funktionell skala (PSFS) (12) och visuell analog skala
(VAS) (13).
Ett instrument för bedömning av smärta hos personer med svåra motoriska, kognitiva och
kommunikativa funktionsnedsättningar finns på franska, ”Echelle Douleur Enfant San
1
Salvadour” (14), här på svenska kallad San Salvadour-skalan. Detta instrument har tagit
hänsyn till denna målgrupps mångfald av smärtuttryck och är utarbetad för att användas när
man vill urskilja smärta hos barn och unga vuxna i denna målgrupp. Den kroniska smärtan
skiljer sig från den akuta smärtan på dess mångfald av smärtbeteenden. San Salvadour-skalan
publicerades år 2001 i European Journal of Pain (15) och har vid tester befunnits ha hög
validitet och reliabilitet. Cronbachs α 0,88 uppmättes på skalans noggrannhet i att påvisa
förekomst av smärta. Testet är gjort på åldersgruppen 6-33 år med en medelålder på 20 år
(15). Denna smärtbedömningsskala har använts i en stor fransk tvärsnittsstudie (3) där
förekomst av höftsmärta hos 234 rullstolsburna unga, vuxna personer med CP-skador
undersöktes. I den franska studien (3) påvisas bland annat mobilisering av höften som
smärtprovocerande liksom behovet av tydliga instruktioner till berörd personal. I studien
framkom också vikten av regelbundna, täta lägesändringar för patienten under dagen för att
förebygga att eventuell smärta uppstår.
Behovet av ett instrument för att bedöma smärta är stort för att se eventuell förekomst och
nivå av smärta, i samband med olika insatser som görs för dessa personer i deras vardag. De
interventioner som sedan görs för att i möjligaste mån eliminera smärtan, kan därefter
utvärderas. Som sjukgymnast inom vuxenhabiliteringen (VH) är yrkesrollen framförallt
rådgivande, instruerande och kunskapsöverförande. Ett instrument för bedömning av
patientens smärta, ger sjukgymnasten möjlighet att bättre kunna anpassa insatserna för att
förhindra uppkomsten av smärta genom till exempel provokation.
Syftet med denna studie var att översätta och kulturellt anpassa smärtbedömningsinstrumentet,
Echelle Douleur Enfant San Salvadour (14) till svenska, samt att i ett mindre pilottest bedöma
instrumentets interbedömarreliabilitet.
Metod
Tillåtelse för översättning av San Salvadour-skalan erhölls från instrumentets upphovsmän.
Översättningen av smärtbedömningsinstrumentet gjordes i enlighet med de internationella
riktlinjer som beskrivs i artikeln ”Guidelines for the process of cross-cultural adaptation of
self-report measures” (16). Dessa riktlinjer är framtagna för självskattningsinstrument, att
smärtbedömningsskalan skall användas av personal utgör inte något problem för själva
översättningen. Personen som utför bedömningen fyller först i ett basfrågeformulär (bilaga 1),
som relaterar till de tio frågorna i skalan, där man beskriver vad som är personens normala
beteende. Smärtbedömningsskalan (bilaga 2) fylls sedan i utifrån observation och bedömning
av individens beteende/uppförande i dagliga aktiviteter/situationer och uppvisandet av
förändringar i just den individens normala beteende. De observationer som görs är på
förändringar på tio utvalda ”items”, ju högre ”poäng” desto mer besvär/obehag (15). Att fylla i
denna skala beräknas ta endast 10-15 minuter oavsett orsaken till smärta eller individens
fysiska förmågor (15). Skalan har två gränsvärden, om summan är större eller lika med två, personen kan lida och behöver speciell uppmärksamhet. Vid summa större eller lika med sex,
-smärta förkommer med stor sannolikhet och smärtlindrande behandling behövs. Pilottestet av
den preliminära svenska versionen gjordes i form av ett test av instrumentets
interbedömarreliabilitet.
Tillvägagångssätt
Översättningen av Smärtbedömningsskalan gjordes enligt följande steg (se figur 1).
2
Instrumentet översattes från franska till svenska av två oberoende översättare (Ö 1+ Ö 2). En
sammanställning av översättningarna utfördes (Ö 12). Instrumentet översattes tillbaka till
originalspråket av ytterligare två översättare oberoende av varandra (TÖ 1+TÖ 2). En
granskningskommitté sammanförde alla versioner till en gemensam svensk preliminär version
som pilottestades.
Ö 1+Ö 2
Ö 12
TÖ 1+TÖ 2
Granskningskommitté
Pilottest
Figur 1. Beskrivningen av de olika stegen i översättningsproceduren där Ö = översättare,
TÖ = tillbakaöversättare.
Materialet som granskningskommittén utgick ifrån inkluderade den ursprungliga versionen,
alla översättningar och de noteringar som gjordes under översättningsprocessen. Uppgiften för
kommittén var att sammanföra dessa versioner till en preliminär svensk version som tar
hänsyn till:
1. Semantisk likvärdighet, det vill säga att ordens betydelse ska vara den samma i båda
språken. Finns grammatiska svårigheter i översättningen?
2. Idiomatisk likvärdighet, det vill säga uttryck som är säregna för språket (exempelvis ”får
jag se dig på en smörgås?”).
3. Empirisk likvärdighet med vilket menas ord som beskriver upplevelser som kanske
inte finns i motsvarande kultur.
4. Konceptuell likvärdighet med vilket menas föreställningar kring ord och begrepp.
Översättning från franska till svenska
Två personer har oberoende av varandra översatt smärtbedömningsskalan från franska till
svenska. Båda var tvåspråkiga personer, svenska och franska, med svenska som modersmål.
De två översättarna hade olika profiler och bakgrund. En av översättarna var sjukgymnast med
medicinsk bakgrund. Den andra var journalist. Översättningarna kallades för Ö1 och Ö2.
Sammanställning av översättningen
De två översättarna och författaren möttes för att jämföra de två översättningarna. De arbetade
sedan med originalfrågorna samt Ö1- och Ö2versionerna och sammanställde dessa
översättningar till en allmän översättning som de kallade Ö12. De skiljeaktigheter som
framkom och hur de löstes, noterades av författaren. De enades om en gemensam svensk
version av smärtbedömningsskalan.
Tillbakaöversättning
Nya översättare TÖ 1 och TÖ 2, översatte oberoende av varandra tillbaka till franska. Båda
var tvåspråkiga, svenska och franska, med franska som modersmål. En arbetade som
universitetslektor och den andra arbetade som brevbärare och hade akademiska studier bakom
sig från Frankrike. De två översättarna och författaren möttes för att jämföra de två
översättningarna. De skiljeaktigheter som framkom och hur de löstes, noterades av författaren.
De enades om en gemensam fransk version av smärtbedömningsskalan.
3
Granskning
En granskningskommitté tillsattes, bestående av sju personer. Utöver författaren och de fyra
personerna från de tidigare översättningsstegen, tillkom två personer. En var språklärare i
franska och en arbetade inom friskvården och hade kunskap i både franska språket och
kulturen. Båda hade svenska som modersmål. Granskningskommitténs roll var att få ihop alla
versioner av smärtbedömningsskalan och sedan ta fram en preliminär svensk version (bilaga
2) för ett pilottest. Granskningskommittén översatte, från franska till svenska, ett tillhörande
basfrågeformulär (bilaga 1), som relaterar till de tio frågorna i skalan och där man beskriver
vad som är personens normala beteende i vardagen.
Pilottest
Den preliminära svenska versionen av San Salvadour-skalan testades i ett mindre pilottest i
form av ett interbedömarreliabilitetstest med sex personal som arbetar med tre vuxna personer
ur målgruppen. Information om testet gavs av författaren till vårdtagarnas gode män och
medgivande söktes från arbetsgivaren för personalens medverkan i pilottestet. Alla tre
vårdtagare var äldre än de som ingick i San Salvadour-skalans orginalstudie (15). De
vårdtagare som valdes för observation hade uppvisat misstänkt förekomst av smärta i olika
ADL-situationer. Vissa justeringar på utformningen av smärtskalans mall behövdes göras för
att bättre passa pilottestet. Detta påverkade inte innehållet. Basfrågorna fanns i franska
originalet endast som text så dessa sattes in i en mer lättöverskådlig svarsmall. Fyra av
personalen var personliga assistenter och två arbetade på ett dagcenter. Bedömningarna
gjordes vid tre, två och ett arbetspass (se figur 2-4). Författaren träffade varje personalpar för
en genomgång av basfrågeformuläret (Bilaga 1) och smärtskalan (Bilaga 2). En manual
(Bilaga 3) om tillvägagångssättet för pilottestet lämnades. De fick instruktion om att först fylla
i varsitt basfrågeformulär (Bilaga 1) med frågor om sin vårdtagares normala beteende i
vardagen. Varje personalpar bedömde samma tillfällen/aktiviteter med sin vårdtagare under
dagen, där båda var med och assisterade. I slutet av sitt arbetspass fyllde de i, var för sig,
smärtbedömningsskalan utifrån sina bedömningar av förändringar i vårdtagarens normala
beteende. Varje beteendefråga i smärtbedömningsskalan skulle besvaras med en bedömning
graderad 0-4, ju högre ”poäng” desto mer besvär/obehag. Författaren träffade varje
personalpar direkt efter varje arbetspass för att gå igenom deras bedömningar. Under den sista
träffen med varje par tillfrågades deras åsikter om instrumentet och varje personals
basfrågesvar och bedömningar samlades in.
A
V1
B
___________________________________________
10
Dag 1
10
Dag 2
10
Dag 3
Figur 2. Vårdtagare 1 (V1) bedömdes med smärtbedömningsinstrumentets tio beteendefrågor av personal A och
personal B under tre arbetspass (cirka sex-åtta timmar/pass).
C
V2
D
_____________________
10
10
Dag 1
Dag 2
Figur 3. Vårdtagare 2 (V2) bedömdes med smärtbedömningsinstrumentets tio beteendefrågor av personal C och
personal D under två arbetspass (cirka sex-åtta timmar/pass).
4
E
V3
F
_________
10
Dag 1
Figur 4. Vårdtagare 3 (P3) bedömdes med smärtbedömningsintrumentets tio beteendefrågor av personal E och
personal F. vid ett arbetspass (cirka 6 timmar/pass).
Överensstämmelse mellan varje personalpar och varje beteendefråga i San Salvadour-skalan
analyserades.
Etiska överväganden
Arbetet handlar om en ren översättning samt ett mindre pilottest i form av ett
interbedömarreliabilitetstest av den preliminära svenska versionen av det franska
smärtskattningsinstrumentet San Salvadour. Tre vårdtagare observeras i en vardaglig ADLsituation under aktiviteter som ändå ska utföras av personalen. Personal som deltar i testet
observerar och noterar eventuella förändringar i vårdtagarens beteende. Inga risker finns för
skador, obehag eller integritetsintrång. Vare sig vårdtagare eller personal är identifierbara.
Resultat
De olika stegen i översättningarna av smärtinstrumentet San Salvadour, bestående av skalan
och basfrågeformuläret, orsakade endast ett fåtal diskussioner. Mest rörde diskussionen sig
om vissa medicinska termer. Ordet mobilisering, i den första svenska översättningen,
associerade några till det militära och ordet agitation i den franska versionen, till politiska tal.
Det framgick av språket i den franska originalskalan att den var utvecklad för personal med
god kännedom av det medicinska språket. Det beslutades att förtydliga vissa medicinska ord
för att göra instrumentet mer lättförståeligt för en bredare personalkategori. De franska
översättarna hade ibland olika uttryck för vissa ord. Det kom sig av att de kom från olika
landsändar i Frankrike men de kunde enas om ord som var mer generellt använda i sitt
hemland. Granskningskommittén kunde efter genomgång av alla översättningar och
kommentarer, enas om en slutlig preliminär svensk version som alla var nöjda med.
Pilottestet av den preliminära svenska versionen gjordes under en tvåveckorsperiod. San
Salvadour-skalan var utvecklad för att användas av en bedömare. Genom att pilottestet skulle
vara ett test av dess interbedömarreliabilitet behövde två personal observera samma sak. Detta
gjordes därför vid de tillfällen under personalens arbetspass då vårdtagaren var i behov av
dubbelassistans som till exempel vid; på- och avklädning, hygien, förflyttningar i och ur säng,
förflyttningar i och ur rullstol, ståträning på tippbrädor och vid olika aktiviteter enligt
vårdtagarens individuella program. Ingen av de tre vårdtagarna uppvisade någon smärta under
dessa dagar enligt personalparens bedömningar. 100 procent samstämmighet påvisades hos
personalparen i deras svar. Alla par graderade noll på alla tio frågor alla dagar som de
observerade sina vårdtagare. Totalt gjordes 120 bedömningar. De tre personalpar som deltog i
pilottestet fann San Salvadour-skalan snabb och enkel att fylla i. Studien resulterade i många
bra samtal med den personal som deltog i pilottestet. Tankar fördjupades kring vårdtagarens
olika nyanser av beteenden och synen på olika beteenden breddades. Vid genomgången av
basfrågeformuläret, märkte personalen att deras upplevelse av sin vårdtagares olika beteenden
ofta stämde med kollegans men att det också fanns små nyanser av differenser som var viktiga
att dela med sig av.
5
Diskussion
Studien har resulterat i en kulturellt anpassad svensk preliminär översättning av
smärtbedömningsinstrumentet San Salvadour, som i ett pilottest på dess
interbedömarreliabilitet visade total överensstämmelse.
En styrka med studien är att originalinstrumentet är testat både vad gäller validitet och
reliabilitet (15). En annan styrka med studien är att instrumentet har översatts till svenska
enligt internationella riktlinjer (16). Ingen studie har tidigare gjorts i Sverige på denna
målgrupps smärtproblematik och få studier finns dokumenterade från andra länder. Det
resultat som pilottestet gav visade på 100 procent samstämmighet mellan bedömarna. Alla
bedömare fann att deras vårdtagare hade varit smärtfri så 0 var noterat i alla 120 bedömningar.
Styrkan i studien var att alla bedömningar mellan paren var lika. En svaghet i studien är att
antalet vårdtagare var litet och då ingen smärta förekom så kunde bedömningar på de olika
nivåerna av smärta i San Salvadour-skalan inte testas. Urvalet av vårdtagare och det
begränsade antalet dagar av observation, påverkade möjligheten att testa instrumentets
smärtnivåer. Endast hos den ena vårdtagaren hade smärta förekommit regelbundet innan
testtillfället. Hos de två andra vårdtagarna hade förekomsten av smärta varit mer
oregelbunden. Hos de två sistnämnda har olika insatser under året gjorts för att minska
förekomsten av smärta, såsom regelbundna kortisoninjektioner i smärtsamma höfter,
justeringar av sittpositioner i formgjutna sitsar och rullstolar samt regelbundna lägesändringar.
Det är också viktigt att reflektera om det kan finnas andra orsaker till att de tre vårdtagarna var
helt smärtfria under de dagar de observerades. Gjordes något annorlunda, fick vårdtagaren fler
lägesändringar under dagen, mer uppmärksamhet, mer beröring?
I en artikel publicerad i Developmental Medicine and Child Neurology år 2000 (17),
presenterades en preliminär validering av ”the Non-Communicating Children’s Pain
Checklist” (NCCPC) (18). Studien inkluderade personer med kognitiva
funktionsnedsättningar och oförmåga till verbal kommunikation. Checklistan NCCPC består
av 30 beteenden. San Salvadour-skalans tio beteenden finns bland dessa. De tio beteenden
som var mest frekvent förkommande i svaren på smärtsamma beteenden som redovisades i
denna artikel, överensstämmer med de tio i San Salvadour-skalan. Checklistan testades både
genom att se retrospektivt på smärtan och i observation av vårdtagaren i en aktuell
smärtsituation. En tredjedel av målgruppen var samma som San Salvadour-skalans. Resultatet
av studien visar att checklistan ger information angående vårdtagarens tidigare
smärtbeteenden men också i direkt smärtsamma situationer. Studien visade att cirka 26
beteenden på listan hade god validitet och reliabilitet. Denna studie fokuserade på att
observera och notera personens tidigare och aktuella ”normala” smärtbeteenden. I San
Salvadour-skalans basfrågeformulär frågas det efter personens normala beteende i vardagen.
Oavsett infallsvinkel på smärtproblemet så stödjer denna studie att de tio beteenden som San
Salvadour-skalan använder är valida och reliabla.
Genom samtal med personalen som deltog i pilottestet, förbättrades instrumentets
användbarhet ytterligare genom förtydliganden av ord för att bättre förstås av personal med
mindre kunskap i det medicinska språket. Den pedagogiska effekten av att arbeta med San
Salvadour-skalan var tydlig. Personalen blev mer medveten och uppmärksam på vårdtagarens
mångfald av beteenden. Efter samtal med personalen har författaren funnit i
basfrågeformuläret, ett verktyg som redan nu kan användas. De personer runt vårdtagaren som
har kunskap om han eller hennes beteende, så som anhöriga, personliga assistenter och
dagcenterpersonal, fyller i basfrågeformuläret. Detta formulär kommer att ge viktig
information till vikarier, sjukhuspersonal och annan personal som är obekant med
6
vårdtagaren, då det gör det möjligt att se eventuella förändringar från det normala beteendet
och eventuell förekomst av smärta. Det är viktigt att datera basfrågeformuläret och uppdatera
det regelbundet så att det ger en aktuell bild av vårdtagarens normala beteende.
Slutsats
Nu finns det ett preliminärt svenskt smärtbedömningsinstrument, San Salvadour-skalan, som
kan prövas i en större studie. I framtiden skulle detta instrument kunna användas av
sjukgymnaster i samarbetet med berörd personal kring vårdtagaren, för att förhindra att de
insatser som görs för att förbättra eller bibehålla fysiska förmågor, provocerar till smärta och
till stöd för att finna smärtlindrande interventioner där smärta förekommer. Smärta är utan
tvekan ett vanligt förekommande problem hos personer med grava funktionsnedsättningar
motoriskt, kognitivt och kommunikativt. Många artiklar och studier som refererats till i denna
studie styrker detta påstående. I nästan alla studier har den med smärta kunnat svara själv.
Rapporten ”Metoder för behandling av långvarig smärta” från Statens beredning för
medicinsk utvärdering, SBU (11), nämner bristen på studier om smärta hos personer med
svåra kommunikativa och kognitiva funktionshinder. Det är oerhört viktigt att den målgrupp
som är högt prioriterad, enligt regeringens proposition 1996/97:60 ”Prioriteringar inom hälsooch sjukvård” (19), skall ha tillgång till ett instrument som kan tolka eventuell förekomst och
nivå av smärta och därigenom få möjlighet till insatser som i möjligaste mån eliminerar den.
Uttrycket ”the most needy among the needy” (20), som på svenska betyder ungefär ”de mest
behövande av behövande”, beskriver mycket väl denna målgrupp.
San Salvadour-skalan (Bilaga 4) samt manual (Bilaga 5), utan anpassningarna till pilpottestet,
bifogas.
Tackord
Ett stort tack till översättarna Ann Nilsson, Kenny Stolpe, Caroline Vessiere, Véronique
Simone, Karin Gillgren och Kristina Jansson för deras kunnande och engagemang.
Ett stort tack till den personal som med engagemang deltog i pilottestet, fyra personliga
assistenter samt två personal från ett dagcenter. Av etiska skäl namnges inte dessa då de kan
kopplas till de vårdtagare som bedömdes i testet.
Tack också till Maria Klässbo på Centrum för klinisk forskning, Landstinget i Värmland, som
alltid varit tillmötesgående gällande frågor under arbetet med uppsatsen.
Slutligen tack till de franska läkare som är upphovsmän till San Salvadour-skalan och som i
ett E-mail februari 2008 gav följande svar: Dear Miss Skretting, I give you my approval for
translating our pain scale in Swedish. My colleague B. Giusiano is OK too. We are very
happy to know that students and physiotherapist are interested in this important question.
Yours sincerely - P. Collignon.
7
Referenser
1. Werner M. Smärtfysiologi. In: Werner M, Strang P, editors. Smärta och
smärtbehandling. Stockholm: Liber; 2003.p 31-44.
2. CPUP-uppföljningsprogrammet i Sverige. Socialstyrelsen, sammanfattning, årsrapport
2005.www.sos.se 080416.
3. Hodgkinson I et al. Hip pain in 234 non ambulatory adolescents and young adults with
cerebral palsy: a cross sectional multicenter study. Dev Med Child Neurol. 2001; 423:
806-808.
4. Jensen MP, Engel JM, McKearnan KA., Hoffman AJ. Validity of pain intensity
assessment in persons with cerebral palsy: A comparison of six scales. J Pain 2003;
4:56-63.
5. Boldingh EJ, Jacobs-van der Bruggen MA,. Lankhorst GJ, Bouter LM. Assessing pain
in patients with severe cerebral palsy: development, reliability, and validity of pain a
assessment instrument for cerebral palsy. Arch Phys Med Rehabil. 2004; 85:758-66.
6. Jensen MP, Engel JM, Hoffman AJ, Schwartz L. Natural history of chronic pain and
pain treatment in adults with cerebral palsy. Am J Phys Med Rehabil. 2004; 83:439445.
7. Tyler EJ, Jensen MP, Engel JM, Schwartz L, The reliability and validity of pain
interference measures in persons with cerebral palsy. Arch Phys Med Rehabil 2002;
83:236-9.
8. Kirstyn Castle B, Christine Imms, Linsey Howie. Being in pain: a phenomenological
study of young people with cerebral palsy. Dev Med Child Neurol. 2007; 49:445-449.
9. Jensen MP, Engel JM, Hoffman AJ, Schwartz L. Coping with cerebral palsy pain: a
preliminary longitudinal study. American Academy of Pain Medicine. 2006; 1:30-37.
10. Reidun Jahnsen, Lisbeth Villien, Geir Aamodt, Johan K Stanghelle, Inger Holm.
Musculoskeletal pain in adults with Cerbral Palsy compared with the general
population. J Rehabil Med. 2004; 36:78-84.
11. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Rapport ”Metoder för behandling
av långvarig smärta”. 2006. www.sbu.se .080416.
12. Stratford, P., Gill, C., Westaway, M., & Binkley, J. Assessing disability and change on
individual patients: a report of a patient specific measure. Physiother Can. 1995;
47:258-63.
13. . Huskisson SB. Measurement of pain. Lancet 1974:9:1127-
8
14. Collignon P, Guisiano B, Combes JC. La douleur chez l`enfant polyhandicapé. In:
Ecoffey C, Murat I. La douleur chez l`enfant polyhandicapé: Flammarion Médecine
Science. 1999; 174-178.
15. Collignon P, Guisiano B.Validation of pain evaluation scale for patients with severe
cerebral palsy. Eur J Pain. 2001; 5:433-42.
16. Beaton DE, Bombardier C, Guillemin F, Ferraz MB. Guidelines for the process of
cross-cultural adaptation of self-report measures. Spine. 2000; 25:3186–91.
17. Breau LM, McGrath PJ, Camfield C, Rosmus C, Finley GA. Preliminary validation of
an observational pain checklist for persons with cognitive impairments and inability to
communicate verbally. Dev Med Child Neurol. 2000; 42:609–616.
18. McGrath PJ, Rosmus C, Canfield C, Campbell MA, Hennigar A. Behaviours
caregivers use to determine pain in nonverbal, cognitively impaired individuals. Dev
Med Child Neurol. 1998; 40:340–343.
19. Regeringens proposition 1996/97:60. Prioriteringar inom hälso- och sjukvården.
www.riksdagen.se 080416.
20. Salbreux R, Deniaud JM, Tomkiewicz S, Manciaux M. Typologie et preÂvalence des
handicaps seÂveÁres et multiples dans une population d'enfants. Neuropsych Enfance
Adolesc 1979; 27:5±28.
9
Bilaga 1.
Basfrågeformulär till San Salvadour-skalan för information om personens
normala beteende i vardagen
Vårdtagare__________________________ Observatör___________________________
Datum:______________
JA
NEJ
1. Brukar personen skrika?
Om ja, under vilka omständigheter?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
JA
NEJ
Gråter personen ibland?
Om ja, av vilka anledningar?
……………………………………………………..
…………………………………………………………………………………………………
2. Förekommer det vanligen motoriska reaktioner
när man rör vid, eller sköter personen? ………
JA
NEJ
Om ja, vilka (ryckningar, ökad spänning, darrningar, upprördhet, undvikande)?
………………………………………………………………………………………………….
….………………………………………………………………………………………………
JA
NEJ
JA
NEJ
3. Brukar personen le?
Är ansiktet uttrycksfullt?
JA
NEJ
JA
NEJ
JA
NEJ
4. Har personen förmågan att skydda sig med
händerna?
Om ja, är det mest vid beröring?
5. Uttrycker personen sig med jämmer?
Om ja, under vilka omständigheter?
………………………………………………………………………………………………….
…………………………………………………………………………………………………..
6. Intresserar personen sig för omgivningen?
JA
NEJ
Om ja, är det spontant, eller måste man påkalla uppmärksamheten?
………………………………………………………………………………………………
………………………………………………………………………………………………
7. Är personens stelhet besvärande i
vardagslivet?
JA
NEJ
Om ja, under vilka omständigheter? (ge exempel).
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
JA
NEJ
8. Kommunicerar personen med andra?
Om ja, söker personen kontakt, eller måste man påkalla uppmärksamheten?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
9. Har personen en spontan rörlighet?
JA
NEJ
Om ja, handlar det om frivilliga rörelser, okoordinerade rörelser, ofrivilliga yviga rörelser
eller reflexutlösta rörelser?
………………………………………………………………………………………………...
………………………………………………………………………………………………...
Om ja, handlar det om slumpmässiga rörelser, eller om en ständig rörelse?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
10. Vilken är personens vanliga viloställning?
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
JA
Står personen ut med en sittande ställning?
NEJ
Bilaga 2.
San Salvadour-skalan för smärtbedömning – Pilottest
Sida 1.
Klient………….……………….. …
Bedömare…………………………………..
Obs! Om tidpunkten för observationen är viktig- notera den i rutan tillsammans med vald siffra
Fråga 1: Gråt och/eller skrik (gråtljud med eller utan tårar)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar vara mer än vanligt
2: Gråt och/eller skrik vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Spontan gråt och/eller skrik utöver det vanliga
4: Samma tecken som i 1,2 eller 3 tillsammans med hjärtklappning, långsam puls, svettningar, hudutslag eller onormal blekhet.
Datum
Fråga 2: Försvarsreaktion, koordinerad eller ej, vid undersökning av ett förmodat smärtsamt område (beröring, tryck eller
mobilisering (aktiv eller passiv rörelse) utlöser en motorisk reaktion, samordnad eller inte, som kan tolkas som en försvarsreaktion)
0: Reagerar som vanligt
1: Verkar reagera annorlunda
2: Tydlig och annorlunda undvikande rörelse
3: Samma tecken som i 1 och 2 med grimas och/eller jämmer
4: Samma tecken som i 1 och 2 med upprördhet, skrik och gråt
Fråga 3: Ansiktsuttryck som visar smärta (ansiktsuttryck som visar på smärta, ett omotiverat skratt, tillsammans med ett förvridet
ansiktsuttryck, kan tyda på en smärtreaktion)
0: Visar sig som vanligt
1: Oroande och ovanliga ansiktsuttryck
2: Ansiktsuttryck som visar smärta vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Spontana ansiktsuttryck som visar smärta
4: Samma tecken som i 1, 2 eller 3 tillsammans med symtom/tecken som hjärtklappning, långsam puls, svettningar, hudutslag eller onormal
blekhet
Fråga 4: Skyddande av smärtsamma områden (skyddar det förmodat smärtsamma området med handen, för att undvika all kontakt)
0: Reagerar som vanligt
1: Verkar rädd för kontakt mot ett speciellt område
2: Skyddar ett speciellt område av sin kropp
3: Samma tecken som i 1 och 2 med grimas och/eller jämmer
4: Samma tecken som i 1, 2 och 3 med upprördhet, skrik och gråt
Denna fråga är inte relevant om ingen motorisk kontroll finns i de övre extremiteterna
Fråga 5: Jämmer eller tyst gråt (jämmer vid omvårdnad, eller spontant på ett oregelbundet eller regelbundet sätt)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar jämra sig mer än vanligt
2: Jämrar sig på ett annorlunda sätt
3: Jämmer kombinerat med ansiktsuttryck som visar smärta
4: Jämmer som genomskärs av skrik och gråt.
Fransk originalskala: COLLIGNON P, GUISIANO B, COMBES JC. La douleur chez l’enfant polyhandicapé.In : Ecoffey C, Murat I. La douleur chez l’enfant :Flammarion Médecine Science, Paris, 1999 : 174-178.
San Salvadour-skalan för smärtbedömning - Pilottest
Sida 2.
Pilottest
Klient……………………….. Bedömare…………………………
Datum
Obs! Om tidpunkten för en observation är viktig- notera den i rutan med vald siffra.
Fråga 6: Intresse för omgivningen (intresserar sig spontant för rörelser eller föremål i omgivningen).
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar mindre intresserad än vanligt
2: Sänkt intresse, man måste påkalla uppmärksamhet
3: Totalt ointresse, reagerar inte vid påkallad uppmärksamhet
4: Fullständigt avskärmad, för ett på individen onormalt sätt
Denna fråga är inte relevant om inget intresse finns för omgivningen
Fråga 7: Ökat problem med muskelspänning (ökad stelhet, darrningar, spasmer vid översträckning)
0: Som vanligt
1: Verkar mer spänd än vanligt
2: Ökad spänning vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Samma tecken som 1 och 2 med ansiktsuttryck som visar på smärta
4: Samma tecken som 1, 2 och 3 med skrik och gråt
Fråga 8: Förmåga att samspela med vårdgivaren (kommunicerar med ögonkontakt, ansiktsuttryck eller vokala ljud på eget initiativ eller
när han/hon uppmärksammas)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar mindre delaktig i relationen
2: Onormala svårigheter att upprätta kontakt
3: Onormal vägran av all kontakt
4: Drar sig onormalt tillbaka till total likgiltighet
Denna fråga är inte relevant när det saknas möjlighet till kommunikation
Fråga 9: Ökning av spontana rörelser (viljemässiga eller inte, samordnade eller inte, hastiga överdrivna och okontrollerbara rörelser,
ofrivilliga långsamma återkommande rörelser) av armar/ben eller huvud.
0: Visar sig som vanligt
1: Eventuell ökning av spontana rörelser
2: Onormalt överdrivna rörelser
3: Samma tecken som 1 eller 2 med ansiktsuttryck som visar på smärta
4: Samma tecken som 1, 2 eller 3 med gråt och skrik
Fråga 10: Spontan avlastningsställning (söker aktivt en annorlunda ställning som tycks ge lindring, eller en ställning som vårdaren funnit)
0: Vanlig viloställning
1: Verkar mindre bekväm i den vanliga viloställningen
2: Vissa viloställningar tolereras inte längre
3: Lindring uppnås i en annorlunda ställning
4: Ingen ställning tycks ge lindring
Denna fråga är inte relevant för den som inte kan kontrollera sin kroppsställning
TOTALSUMMA
Fransk originalskala: COLLIGNON P, GUISIANO B, COMBES JC. La douleur chez l’enfant polyhandicapé.In : Ecoffey C, Murat I. La douleur chez l’enfant :Flammarion Médecine Science, Paris, 1999 : 174-178.
Bilaga 3.
Manual till pilottestet av den preliminära svenska version av
smärtbedömningsinstrumentet San Salvadour.
Smärta är ett subjektivt och personligt fenomen och den som upplever smärtan är också bäst på att
beskriva den. Oförmågan i att själv kunna beskriva sin smärta och att därmed behöva låta någon annan
göra bedömningen, kommer naturligtvis att färga svaren. Likväl som egen upplevd smärta är subjektiv
så är upplevelsen av någon annan persons smärta lika subjektiv och personlig. Upphovsmännen till
detta franska smärtbedömningsinstrument har ändå lyckats att finna beskrivningar på smärtuttryck som
de kunnat bevisa har en hög trovärdighet, vad det gäller att kunna se förekomsten och nivån av smärta.
Instrumentet består av ett basfrågeformulär samt en smärtbedömningsskala. Testet går ut på att bedöma
instrumentets interbedömarreliabilitet, enkelt beskrivet; ser två observatörer samma sak?
Var och en av personalen som deltar i pilotstudien skall, var för sig, både svara på frågorna i
basfrågeformuläret och fylla i smärtbedömningsskalan.
1. Basfrågeformulär- fyll först i detta formulär. Frågorna relaterar till de tio frågorna i skalan. Här
svarar du och beskriver vad du upplever som personens normala beteende i vardagen.
2. Smärtbedömningsskalan
Smärtbedömningsskalan fylls sedan i utifrån observation och bedömning av personens
beteende/uppförande under upp till 8 timmar, i dagliga aktiviteter/situationer och uppvisandet av
förändringar i just den individens normala beteende.
• Fyll i aktuellt datum.
• De observationer som görs är på förändringar på 10 utvalda frågor.
• Varje frågeställning i smärtbedömningsinstrumentet kan besvaras med 5 olika bedömningar,
graderade 0-4.
• Välj den siffra som bäst passar din bedömning och skriv in den i den tomma rutan till höger om
frågan.
• Obs! Om tidpunkten för observationen är viktig- notera den i rutan tillsammans med vald siffra.
Observera! Om en fråga inte är aktuell för din person så skall du ändå fylla i rutan för att visa att den
inte är missad. Siffran 0 fylls i eftersom den inte påverkar slutpoängen. Ju högre ”poäng” desto mer
besvär/obehag.
Att fylla i denna skala beräknas ta endast 10-15 minuter oavsett orsaken till smärta eller individens
fysiska förmågor.
När allt är ifyllt och bedömningen slutförd skall varje personal/bedömare, var för sig, lägga både
basfrågeformuläret och smärtbedömningsskalan i ett kuvert med klientens initialer. Ta med detta
kuvert till den gemensamma genomgång som kommer att göras med din medbedömare och ansvarig
för testet.
Ansvarig för pilottestet är:
Anne-Grethe Skretting Leg sjukgymnast, Vuxenhabiliteringen, LIV.
Bilaga 4.
Sida 1.
San Salvadour-skalan för smärtbedömning
Klient………….……………….. … …………………………………..
Datum
Tidpunkt
Fråga 1: Gråt och/eller skrik (gråtljud med eller utan tårar)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar vara mer än vanligt
2: Gråt och/eller skrik vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Spontan gråt och/eller skrik utöver det vanliga
4: Samma tecken som i 1,2 eller 3 tillsammans med hjärtklappning, långsam puls, svettningar, hudutslag eller onormal blekhet.
Fråga 2: Försvarsreaktion, koordinerad eller ej, vid undersökning av ett förmodat smärtsamt område (beröring, tryck eller
mobilisering (aktiv eller passiv rörelse) utlöser en motorisk reaktion, samordnad eller inte, som kan tolkas som en försvarsreaktion)
0: Reagerar som vanligt
1: Verkar reagera annorlunda
2: Tydlig och annorlunda undvikande rörelse
3: Samma tecken som i 1 och 2 med grimas och/eller jämmer
4: Samma tecken som i 1 och 2 med upprördhet, skrik och gråt
Fråga 3: Ansiktsuttryck som visar smärta (ansiktsuttryck som visar på smärta, ett omotiverat skratt, tillsammans med ett förvridet
ansiktsuttryck, kan tyda på en smärtreaktion)
0: Visar sig som vanligt
1: Oroande och ovanliga ansiktsuttryck
2: Ansiktsuttryck som visar smärta vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Spontana ansiktsuttryck som visar smärta
4: Samma tecken som i 1, 2 eller 3 tillsammans med symtom/tecken som hjärtklappning, långsam puls, svettningar, hudutslag eller
onormal blekhet
Fråga 4: Skyddande av smärtsamma områden (skyddar det förmodat smärtsamma området med handen, för att undvika all
kontakt)
0: Reagerar som vanligt
1: Verkar rädd för kontakt mot ett speciellt område
2: Skyddar ett speciellt område av sin kropp
3: Samma tecken som i 1 och 2 med grimas och/eller jämmer
4: Samma tecken som i 1, 2 och 3 med upprördhet, skrik och gråt
Denna fråga är inte relevant om ingen motorisk kontroll finns i de övre extremiteterna
Fråga 5: Jämmer eller tyst gråt (jämmer vid omvårdnad, eller spontant på ett oregelbundet eller regelbundet sätt)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar jämra sig mer än vanligt
2: Jämrar sig på ett annorlunda sätt
3: Jämmer kombinerat med ansiktsuttryck som visar smärta
4: Jämmer som genomskärs av skrik och gråt.
Fransk originalskala: COLLIGNON P, GUISIANO B, COMBES JC. La douleur chez l’enfant polyhandicapé.In : Ecoffey C, Murat I. La douleur chez l’enfant :Flammarion Médecine Science, Paris, 1999 : 174-17
San Salvadour-skalan för smärtbedömning
Sida 2
Klient………………………………………….
Datum
Tidpunkt
Fråga 6: Intresse för omgivningen (intresserar sig spontant för rörelser eller föremål i omgivningen).
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar mindre intresserad än vanligt
2: Sänkt intresse, man måste påkalla uppmärksamhet
3: Totalt ointresse, reagerar inte vid påkallad uppmärksamhet
4: Fullständigt avskärmad, för ett på individen onormalt sätt
Denna fråga är inte relevant om inget intresse finns för omgivningen
Fråga 7: Ökat problem med muskelspänning (ökad stelhet, darrningar, spasmer vid översträckning)
0: Som vanligt
1: Verkar mer spänd än vanligt
2: Ökad spänning vid omvårdnad eller vid rörelser som kan vara smärtsamma
3: Samma tecken som 1 och 2 med ansiktsuttryck som visar på smärta
4: Samma tecken som 1, 2 och 3 med skrik och gråt
Fråga 8: Förmåga att samspela med vårdgivaren (kommunicerar med ögonkontakt, ansiktsuttryck eller vokala
ljud på eget initiativ eller när han/hon uppmärksammas)
0: Visar sig som vanligt
1: Verkar mindre delaktig i relationen
2: Onormala svårigheter att upprätta kontakt
3: Onormal vägran av all kontakt
4: Drar sig onormalt tillbaka till total likgiltighet
Denna fråga är inte relevant när det saknas möjlighet till kommunikation
Fråga 9: Ökning av spontana rörelser (viljemässiga eller inte, samordnade eller inte, hastiga överdrivna och
okontrollerbara rörelser, ofrivilliga långsamma återkommande rörelser) av armar/ben eller huvud.
0: Visar sig som vanligt
1: Eventuell ökning av spontana rörelser
2: Onormalt överdrivna rörelser
3: Samma tecken som 1 eller 2 med ansiktsuttryck som visar på smärta
4: Samma tecken som 1, 2 eller 3 med gråt och skrik
Fråga 10: Spontan avlastningsställning (söker aktivt en annorlunda ställning som tycks ge lindring, eller en ställning
som vårdaren funnit)
0: Vanlig viloställning
1: Verkar mindre bekväm i den vanliga viloställningen
2: Vissa viloställningar tolereras inte längre
3: Lindring uppnås i en annorlunda ställning
4: Ingen ställning tycks ge lindring
Denna fråga är inte relevant för den som inte kan kontrollera sin kroppsställning
TOTALSUMMA
Fransk originalskala: COLLIGNON P, GUISIANO B, COMBES JC. La douleur chez l’enfant polyhandicapé.In : Ecoffey C, Murat I. La douleur chez l’enfant :Flammarion Médecine Science, Paris, 1999 : 174-178.
Bilaga 5.
Manual till den preliminära svenska versionen av
smärtbedömningsinstrumentet San Salvadour.
Instrumentet består av ett basfrågeformulär samt en smärtbedömningsskala.
1. Basfrågeformulär- fyll först i detta formulär. Frågorna relaterar till de tio frågorna i
skalan. Här svarar du och beskriver vad du upplever som personens normala beteende i
vardagen.
2. Smärtbedömningsskalan
Smärtbedömningsskalan fylls i utifrån observation och bedömning av personens
beteende/uppförande under upp till 8 timmar, i dagliga aktiviteter/situationer och uppvisandet
av förändringar i just den individens normala beteende. Då varje dag är indelad i tre kolumner,
kan vid behov, observationer noteras under ett helt dygn ( 3x8 timmar).
• Fyll i klientens namn
• Fyll i aktuellt datum.
• De observationer som görs är på förändringar på 10 utvalda frågor.
• Observera din klient under upp till 8 timmar
Därefter fyller du i skalan:
• Varje frågeställning i smärtbedömningsinstrumentet kan besvaras med 5 olika
bedömningar, graderade 0-4.
• Välj den siffra som bäst passar din bedömning och skriv in den i den tomma rutan till
höger om frågan.
• Notera den tidpunkt som du fyller i skalan.
Observera! Om en fråga inte är aktuell för din person så skall du ändå fylla i rutan för att visa
att den inte är missad. Siffran 0 fylls i eftersom den inte påverkar slutpoängen. Ju högre
”poäng” desto mer besvär/obehag.
Skalan har två gränsvärden, om summan är större eller lika med två, -personen kan lida och
behöver speciell uppmärksamhet.
Vid summa större eller lika med sex, -smärta förkommer med stor sannolikhet och
smärtlindrande behandling behövs.
Att fylla i denna skala beräknas ta endast 10-15 minuter oavsett orsaken till smärta eller
individens fysiska förmågor.
Anne-Grethe Skretting Leg sjukgymnast, Vuxenhabiliteringen, LiV (081222)
