Guds rike består i Kraft!
Av: Johannes Djerf
En av de saker som jag inte tycker om att göra, det är att gå på kalas.
Vilket säkert gör mig till en väldigt udda figur för dig om jag inte redan
var det. Och med denna vetskap så kanske jag inte kommer bli bjuden
nästa gång det är kalas hemma hos dig, det är jag medveten om. Men
ändå så måste jag erkänna att stora kalas med en massa människor och
en massa mat i flera, flera timmar är ingenting som jag lockas utav. Jag
funderade härom dagen på vad det kan bero på, och jag kom fram till att
det är nog för att stora kalas innehåller många människor som man oftast
inte har så mycket mer gemensamt med förutom personen man är hos
och man kanske inte träffas annars förutom vid just sådana här tillfällen.
Då man alltid behöver göra sig till lite extra, man behöver vara trevlig,
sätta på sig ett leende och man behöver kunna prata om allt med
personer man oftast egentligen inte känner, för att man plötsligt hamnat
vid samma bord. En del är väldigt duktiga på att prata och gillar att prata
med allt om alla, men själv tycker jag faktiskt att det ibland kan vara
jobbigt att hela tiden försöka hitta ord för allt, formulera mig och kunna
fortsätta prata. En dålig egenskap om man är pastor kanske men det blir
oftast för mycket ord vid sådana här tillfällen, tycker jag.
Men ord är viktiga för oss! Vi är intresserade av ord. Vi sätter de visa och
de välformulerade orden högt. Det är genom ord vi oftast kommunicerar
med varandra och det produceras också därför väldigt mycket ord och de
flesta av oss är också väldigt duktiga på ord och att prata. Det ges ut
ungefär 20.000 nya böcker varje år i Sverige med minst 48 sidor fyllda av
ord, lägg då till alla olika sorters tidningar och ord ifrån all annan media
som många gånger har i uppgift att beskriva hur någonting är och till och
med vem vi är. På alla möjliga bloggar och på facebook så produceras det
mer än någonsin ord som ska berätta vem man är och hur ens liv är. Det
skall finnas ord för allt och det ska pratas om allt så länge och mycket det
bara går. Jag kollade själv i mitt predikoarkiv på datorn och såg att under
mina 6 år som pastor så har jag haft över 200 predikningar i Törestorp
med ca.2500 ord i snitt i varje predikan, vilket sammanlagt är en halv
miljon predikade ord utifrån Guds ord, som vi redan hade innan jag talade
ut dem. Och visst, ord är bra för mycket, men alla ord når också en gräns
där de inte längre kan förklara, där ord inte längre kan beskriva något
eller någon.
Ord kan till bli urvattnade och förlora sin mening och det är många ord
som förblir endast ord, utan någon förankring till något annat varken hos
mig eller hos den jag pratar med. Och därför så har jag svårt med kalas,
då alla ord som surrar oftast stannar vid att vara ett enda surrande utan
liv och mening och jag väljer faktiskt därför ibland att istället gå ut eller
bara gå iväg och sätta mig på en rofylld toalett, för att det blir för mycket.
Ni kanske inte alls förstår mig, och det gör verkligen inget. Men jag vill
ändå tro att många utav oss kan känna igen den här tröttheten och till
och med tomheten ibland som kan komma av en alltför stor dos av bara
en massa ord. Något som jag inte bara känner vid stora kalas utan även
många gånger i församlingen, där det många gånger bara ska samtalas
om tron, sjungas om tron, eller för min del skriva ned en massa
välformulerade och genomtänkta ord som också ska talas ut. Man träffar
andra för att antingen, lyssna eller prata, planera och fundera,
verksamhet efter verksamhet. Vilket jag faktiskt kan bli väldigt trött av
och ibland känns det faktiskt som att tron håller på att bli urvattnad och
jag tror att det är så för många, att när Gud bara blir en massa ord och
bara en god lära, då tappar man bort livet och man drar man sig undan.
Men Guds rike består inte i ord utan i kraft, 1.kor.4:20. Paulus skriver det
till församlingen i korint. Där flera av dem säger att de är mätta, att de
redan har blivit rika, att de redan har nått fram till den fullkomlighet som
inte ens tillhör det här livet. Vilket kan jämföras tror jag med nöjda
människor i vår tids församling. Människor som säger sig veta det man
behöver veta om Gud. Människor som är tillfreds med att tron inte är mer
än ord. Nöjd med det man upplevt och det man sett. Flera av
församlingens ledare i Korint, som Paulus kallar för uppblåsta människor
verkar också vilja hacka på Paulus och hans undervisning, vilket medfört
till att församlingen splittrats, då man var och en på sitt håll bestämt sig
för att följa olika personers ord. Någon säger sig hålla sig till orden ifrån
en lärd jude som hette Apollos, någon till Paulus och någon till Petrus. De
hade smittats av andan i det närbelägna Aten där man menade sig själva
vara tänkare och stolta över sin intellektuella överlägsenhet. Så som även
vi upphöjer orden och den mänskliga visdomen i sig och så som vi många
gånger vill hålla på vår stolthet och bara vill lyssna till vissa ord. Men det
finns inget liv i att vara nöjd och redan färdig. Det finns inget liv i orden i
sig, säger Paulus. Vi läser 1 kor.2:1-5. Tron bygger inte på ord utan på
kraft! Att leva i tron på Jesus handlar inte om att följa en teori. Utan Guds
rike består i kraft! En kraft som inte bygger på något annat än Jesus
Kristus och honom som korsfäst.
Tron är byggd på den kraft som kommer ifrån han, vars ord folket
överväldigades av för han undervisade med makt och inte som de
skriftlärda, mark.1:22. Paulus säger i 1.kor:1:17 att ”Kristus har sänt mig
för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att
Kristi kors inte förlorar sin kraft.” Korsets kraft talar om nåd och
försoning. Det talar om kärlek utan gräns. Helande och upprättelse,
renhet, befrielse, gemenskap och liv i överflöd. En kraft som redan gjort
oss rika. I honom är ni rika på allt i fråga om allt tal och all insikt,
eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er.” vers 5-6.
Vi behöver alltså inte mer ord.
Sverige är inte behov av mer ord, det har vi tillräckligt av. Våra vänner är
inte i behov av vältaliga kristna som kan prata och diskutera utan slut, ha
de rätta formuleringarna och den stora vida kunskapen. Dina grannar
behöver inte ännu en kristen vars efterföljelse består i någon fin livsfilosofi
utan det som de behöver är en lärjunge vars efterföljsele innebär att
vandra med Jesus och vara som mästaren. Jesus, som sa att i honom så
är Guds rike här. Vilket inte bara var ord utan orden i hans närvaro,
upprättade, helade och befriade människor. Det är det som hans död och
uppståndelse handlar om då mörkret, tomheten och döden besegrades!
Och i denna kraft, i honom, är det vi lever, rör oss och är till. Som
predikant så tar det emot att säga det, men det du och jag behöver är
inte fler predikningar. Vi vill bli underhållna. Vi vill sitta ner och bara ta
emot. Men det du behöver är inte att komma hit på Gudstjänst för att
lyssna på mer ord söndag efter söndag, utan det du och jag behöver är
att upptäcka att det finns en uppståndelsekraft till liv och förändring i alla
miljoner ord som du hört predikas i ditt liv. Vi behöver på nytt se att allt
som vi kan läsa i Guds ord, allt som vi har hört och kommer att höra
förkunnas om Gud, det är en kraft som du ämnad till att leva i! Det är ord
som är uttalade för att förankras med hela ditt liv.
”Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och
glädje i den helige Ande”, skriver Paulus i rom.14 då diskussionen om ren
och oren mat har skapat dömande av människor och hinder för människor
att tro och han ber dem ”Riv inte ner Guds verk för matens skull”. Alltså
riv inte ner Guds verk för ordens skull”! Guds kraft säger mer än tusen
ord, och jag tror att vi mer än någonsin behöver uppleva detta.
Att vår tro inte bara är ord utan kraft som kan göra trasiga människor
fullständigt hela så som korset har gjort ditt liv helt. Ett liv tillsammans
med Jesus, innebär ett liv i den heliga Ande som ger orden liv. Som ger
oss och andra människor frid och glädje! Det handlar om kraft!
Därför så säger Jesus själv i matt.7:26. ”Den som hör dessa mina ord och
inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på
sanden.” Att inte handla, att inte upptäcka kraften i hans ord, det är en
dårskap för Gud. Då han vet att endast ord kan få din tro att falla när som
helst. Jakob skriver i hans brev ”Var inte bara ordets hörare utan också
dess görare, annars bedrar ni er själva.” Jakob var troligen Jesus egna
bror, som lyssnat till Jesu ord många gånger men som inte blev en
kristen, som inte började handla efter dem fören han mött den
uppståndne Kristus. Det var inte fören då han upptäckte att Guds rike
består i kraft. Och så är det. Paulus skriver att då vi känner Kristus, då vi
låtit oss bli funna i honom, och inte i det vi själva kan, alltså inte i vår
egen visdom, våra eller andras surrande av ord, då delar vi också kraften
ifrån hans uppståndelse, fil.3:9–10. Det är en stötesten för judarna och
för hedningarna en dårskap skriver paulus till församlingen i korint. Alltså
vi kommer vara dårar i människors ögon, folk kommer reta sig på oss som
tror att Jesus är mer än bara ord. Men för de kallade, både judar och
greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds
dårskap är visare än människor, 1.kor.1:22-25. Vi är dårar för Kristi skull,
kloka i kristus, 4:10. Vems dåre vill du vara?
Mästaren är här och kallar på dig. Orden kommer ifrån Marta och är till
hennes syster Maria, som i sammanhanget är till en Maria full av sorg och
förtvivlan över deras bror Lasarus som precis har dött. Hon och hennes
syster hade båda skickat bud till Jesus när Lasarus var sjuk. Men när
Jesus kom fram så hade Lasarus redan legat fyra dagar i graven. Det var
fullt av folk runt omkring som hade kommit ut till dem där orden var
många för att trösta dem i sorgen. Men själv kunde Maria inte finna så
många ord. Och när de nu får höra att Jesus har kommit så står det i
joh.11 att hon stannar hemma. Marta gick för att möta honom. Hon hade
alltid var den handlingskraftige, praktikern och som kunde prata för sig,
medans Maria var mer känslomänniskan som handlade utifrån sina
känslor. Och just nu kände hon inte att hon ville träffa Jesus. Jesus var
förkunnaren, som alltid verkade ha svar på tal, alltid genomtänkta och
underbara ord för allt. Maria hade inte inget av det nu, och därför stannar
hon hemma.
Men efter en liten stund så kommer Marta till det lågmälda sorgehuset,
lutar sig mot hennes nedsjunkna syster och viskar i hennes öra, mästaren
är här och kallar på dig. Och det står i vers 29 att så snart hon hörde,
reste hon sig och gick ut till honom. Det går nog inte förklara med ord,
men det ligger en enorm kraft i de orden, kallelsen ifrån Jesus.
Vi ser det var gång Jesus kallar någon till att följa honom. Människor i alla
olika omständigheter och situationer släpper det de har, de släpper på
trygghet, de släpper på kontrollen, de släpper på orden, för att vara där
Jesus är. I Johannes första kapitel då de första av de som skulle bli Jesu
lärjungar börjat följa Jesus i kraften av orden Guds lamm, så finns det inte
mycket ord i gensvar. Utan det enda som kommer ur dem är ”rabbi, var
bor du?”. De ville vara där han var och Jesus svarade, kom och se!
När Maria kommer fram till Jesus så har hon inga ord utan säger bara som
sin syster tidigare sagt, ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte
ha dött”. Sedan var det inte mer. Hon kunde inte få fram mer utan
tårarna tog över orden. Men hon behövde inte säga mer. Jesus blir av
hennes tårar berörd på djupet av hans innersta, och det står att till och
med Jesus, den stora talaren inte försöker få fram en massa ord, utan
gråter även han. Det står att han blir upprörd, skakad i sitt innersta.
Kanske är det över döden, eftersom det står i motsats till Guds vilja eller
så är det sorgen som uttrycker hopplösheten som Maria och de andra
visar. Han vet ju att Lasarus ska få livet tillbaka. Han vet att hans ord om
Guds rike inte bara är ord och han ber folket visa var de har lagt honom
och han ber att de ska rulla bort stenen ifrån graven, samma typ av grav
som Jesus själv skall bli lagd i. Marta som tidigare bekänt Jesus som både
Messias och Guds son protesterar och påminner om att den döde luktar
redan. Hennes bekännelse var bara ord. Jesus svarar henne ”har jag inte
sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet”. Och Jesus ropar
med hög röst, Lasarus, kom ut! Den döde kommer ut och kraften ifrån
han som är uppståndelsen uppenbaras på ett mäktigt sett!
Vi bekänner oss så som systrarna, till orden. Men vet vi vad det är vi
bekänner? Hur påverkar orden om Jesus din vardag? Jesus vill idag som
för Maria och Marta berätta att det hänger inte på orden. Hans ord är inte
bara ord, utan kraft. En kraft som kan lösa alla bindlar och dukar som du
och människor runt omkring är fast i, och han kommer till dig idag, viskar
till dig ”jag är här, och jag kallar på dig.”
