Flodvågen och Gud
- om livets villkor i en fallen värld
När havet plötsligt reste sig som kobra och anföll, var fanns då Gud? I
efterdyningarna av flodvågens förödanden framfart har teologi åter blivit allmänt
samtalsämne: Vilket förhållande råder mellan Skaparen och skapelsen?
Låt mig börja med ett enkelt påpekande. Flodvågen väcker inga nya frågor, den
tydliggör endast den fråga som tillvaron hela tiden ställer oss inför. Varje dag, året
runt, omkommer människor i tragiska olyckor som inte på ett direkt sätt kan föras
tillbaka till mänsklig ondska. Väldiga träd och stenar faller, vattenmassor svämmar
över, stormvindar blåser, glödhet lava tränger fram ur marken… och en människa på
fel plats vid fel tidpunkt förlorar sitt liv. Omgivningens förtvivlan är densamma om
det drabbar en enskild eller många tusen. Tsunamin väcker inte nya frågor, men
genom sin chockerande omfattning görs den ständigt närvarande frågan ofrånkomlig
och påträngande också för oss som inte drabbats: Var är Gud när själva tillvaron
ödelägger vår existens?
Två extrema perspektiv
I debatten finns två extrema perspektiv som måste avvisas. Det första är
ärkebiskopens uppfattning om Guds vanmakt. Enligt detta perspektiv skulle Gud inte
ha kunnat förhindra flodvågen. Han är i detta fall lika maktlös som vi. Uppfattningen
är märklig och innebär en nästan total urholkning av själva gudsbegreppet. Hur
överväldigande fruktansvärd flodvågen än var för oss människor, var den i det
kosmiska perspektivet – utifrån universum som helhet – inte ens en krusning på
ytan. Om Gud är skaparen av detta universum är han inte maktlös i relation till en
flodvåg på planeten Tellus. Och om vi tror på Gud, inte bara som skaparen, utan
också som nyskaparen av universum så betyder det förstås att han har makt över
skapelsen och en dag ska befria och förnya den. Annars finns det ju inget hopp om
en bättre värld. Som Anders Piltz säger: Om Gud är Gud… måste han ha världen i sin
hand och situationen under kontroll. Något annat är inte möjligt, om inte gudstron
ska bli en mer komplicerad form av ateism.1
Det andra extrema perspektivet är uppfattningen av flodvågen som Guds straffdom.
Bibeln berättar förvisso om naturkatastrofer, vilka uttolkas som straffdomar:
Syndafloden i Noas tid, jordbävningen som drabbade Sodom och Gomorra, plågorna
över Egypten... Men det är speciella händelser där Gud själv ger denna uttolkning. Vi
har inga sådana uttolkningar idag och vår grundhållning måste därför vara en
annan. Bibeln berättar om andra naturkatastrofer som hotat människan och som inte
beskrivs som straffdomar: Hungersnöden som tvingade Abraham till Egypten,
hungersnöden som tvingade Ruts svärmor Noomi och hennes man att flytta till
Moab, vinterstormen på Medelhavet som gjorde att skeppet Paulus åkte med gick i
kvav…2 Hotfulla naturkrafter betraktas som en del av villkoren i den här världen, inte
som en straffdom över specifik synd. Det är det kristna perspektivet.
1
2
Anders Piltz, Kyrkans tidning, nr 1-2 2005
1 Mos 12:10, Rut 1:1, Apg 27:14
Inställningen hos Jesus
På ett ställe konfronteras Jesus med frågeställningen om olyckor och synd: Vid
samma tillfälle kom några och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus
hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större
syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag,
men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som
dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i
Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet,
precis som de.” 3
Den första händelsen handlar om det moraliskt onda: en korrupt härskare dödar
brutalt några människor som firar gudstjänst i Jerusalems tempel. Pilatus bär
ansvaret och är den som ska anklagas. Det andra exemplet, som Jesus själv tar upp,
handlar om det naturligt onda: en byggnad rasar och arton människor förlorar livet,
utan att någon människa är direkt ansvarig. Är det då de omkomnas eget fel? Jesus
är tydlig i sin analys. Det finns inget samband mellan den moraliska halten i deras liv
och det grymma öde de gick till mötes. De omkomna var inte större syndare än de
som överlevde.
När Jesus klargjort sin uppfattning att det inte finns ett direkt orsakssamband mellan
synd och livsöde, understryker han hur vi ska reagera på olyckor som drabbar
människan. Två gånger säger han: Om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet,
precis som de. Poängen är: Vakna upp och inse vad det här är för en värld!
Observera att Jesus inte introducerar ett nytt orsakssamband, det vill säga att tornet
rasade för att människor ska få en chans att omvända sig. Nej, han uttalar sig inte
om orsaken till den konkreta händelsen. Han vill säga något annat. Olyckan visar i
blixtbelysning vad världen hela tiden är - en fallen värld på väg mot undergång!
Katastrofen sätter obarmhärtigt sökarljus på människans grundproblem. Om inget
radikalt sker kommer vi alla, förr eller senare, dramatiskt eller obemärkt, att gå
under.
Tre perspektiv på vad det här är för en värld
Jesus utmanar oss alltså att inse vad det här är för en värld vi befinner oss i. Utifrån
Bibelns texter är det åtminstone tre perspektiv på världen som framträder.
För det första är detta en fallen värld. Den är skapad av Gud och ursprungligen var
allt mycket gott.4 Men en dramatisk katastrof har inträffat. Människan har gjort
uppror mot Gud och drivits ut ur Eden, den underbara plats där Gud först hade satt
henne. Detta uppror har påverkat inte bara människans gudsrelation, utan också
övriga villkor för livet. Enligt Paulus är hela skapelsen efter syndafallet lagd under
tomhetens välde och präglad av slaveri under förgängelsen.5
3
Luk 13:1-5
1 Mos 1:31
5
Rom 8:20-21
4
2
Vi kan inte alltid ange den exakta skillnaden på världen före och efter syndafallet. Vi
kan fundera över om det alls fanns jordbävningar när skapelsen var ny och
oförstörd? Eller om det kanske var så att Guds närvaro och människans gudskontakt
var av sådan art att människan helt enkelt inte befann sig på fel plats vid fel tidpunkt
och därför inte hotades av naturens krafter? Oavsett hur vi besvarar sådana frågor
är grundperspektivet klart. Världens och människans nuvarande tillstånd är inte
identiskt med hur det var från början. I linje med Jesu ord: från början var det inte
så.6
För det andra är detta en orättvis värld. En konsekvens av syndafallet är att
världen är en grym, godtycklig och djupt orättvis plats. Det finns ingen karma-lag av
sådd och skörd, med omedelbart avläsbart utslag. När Paulus skriver om sådd och
skörd skjuter han in en viktig tidsaspekt: Låt oss inte tröttna på att göra det som är
rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp.7
Ingen har genomskådat tillvarons orättvisa med större klarsyn än Predikaren, när
han beskriver livet under solen:
Det onda vilar tungt på människan.
Hon vet inte vad som skall hända,
vem kan säga henne vad som skall ske?
Ingen råder över dagen för sin död…
…rättfärdiga drabbas av det öde som de onda förtjänat och onda får den lott de
rättfärdiga förtjänat.
Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte.
Samma öde drabbar alla,
den rättfärdige och den orättfärdige,
den gode och den onde,
den rene och den orene,
den som offrar och den som inte offrar.
Det går den gode och syndaren lika,
den som svär eden och den som vägrar.8
Här måste den kristna församlingen vara ärlig om livets villkor. Allt kan hända alla,
oavsett om man är kristen eller inte.
För det tredje är detta en värld i den Ondes våld. Så drastiskt uttrycker sig
kärlekens apostel.9 Den onda makt som fanns med bakom människans gudsuppror
och som Jesus var i ständig konfrontation med, är inte ett mytiskt hjärnspöke
frammanat av den antika människans primitiva föreställningsvärld. Nej, Bibeln är
6
7
8
9
Matt 19:8
Gal 6:9
Pred 8:6-8, 14, 9:1-2
1 Joh 5:19
3
tydlig på den punkten. Vår historia är indragen i ett ännu större drama. Det pågår en
kamp mellan Gud och djävulen. Den sker delvis på arenor vi inte kan iaktta, men kan
ändå påverka händelseutvecklingen i vår värld. Därför får vi många varningar om att
inte underskatta ondskans makt, den är en verklig faktor i världen.10
Det kristna perspektivet på världen är att den är fallen, orättvis och i den ondes våld.
Att det sker olyckor och katastrofer i en sådan värld är inget som förvånar.
När det sker är sorgen och smärtan över det inträffade förstås densamma för alla,
oberoende av tro och religion. Men för en kristen finns det en öppning i sorgen, en
möjlighet att inte sörja som… de som inte har något hopp.11 Gud har inte övergivit
oss, därför finns det hopp. För även om Gud i många situationer (till vår besvikelse)
låter den fallna världen ha sin gång, så är han inte passiv. Han har agerat, han
agerar nu och han kommer att agera.
Guds rike har brutit in
Jesus uppmanar oss inte bara att inse den nuvarande världens villkor. Framför allt
proklamerar han Guds rikes ankomst och kallar oss till omvändelse.
På varje livsområde visade Jesus både vad Gud ursprungligen ville att livet skulle
vara och hur det en dag ska bli. Jesus helade sjuka, uppväckte döda, mättade
hungriga, inbjöd utstötta till en ny gemenskap, förlät synd och skuld, upprättade en
ny relation till Gud, stillade de rasande vågorna på Gennesarets sjö och visade att
han har makt över naturens alla ödeläggande krafter… Runt Jesus förverkligades
Guds skaparvilja. Vi anar doften från Eden i hans närhet!
Jesu liv pekar både bakåt mot den tillvaro som rådde före syndafallet och framåt
mot det liv som Gud erbjuder människan i den nya skapelsen. Jesus står mitt i
mänsklighetens söndriga historia som ett tecken på vårt ursprung och vårt mål.
Denna upprättelse av livet som vi ser runt Jesus har också fått nedslag i den
fortsatta historien. Många kan vittna om Guds fortsatta ingripande till räddning,
helande och hjälp. Guds rike har brutit in!
Guds rike ska bryta in
Samtidigt är den fulla verkligheten av Guds rike ännu inte här. Jesus stillade stormen
på Gennesarets sjö, men vinterstormen på Medelhavet bröt sönder skeppet Paulus
färdades i. Hotet från naturen finns fortfarande kvar. Lasaros uppväcktes från de
döda, men dog några år senare. Döden finns fortfarande obevekligt kvar. Jesus
mättade fem tusen, men Paulus kan senare skriva om sina personliga erfarenheter
av svält.12 Den fallna världens motsträvighet – törnet och tistlarna, svetten och
tårarna, smärtan och kampen som kom med syndafallet13 – finns fortfarande kvar.
Guds rikes inbrytande i världen har inte inneburit den fallna världens avskaffande.
10
11
12
13
Ef 6:12, 1 Petr 5:8-9
1 Thess 4:13
2 Kor 6:5
1 Mos 3:14-19
4
När Jesus kommer tillbaka ska Guds rike upprättas i fullhet och fallets alla
konsekvenser upphöra. Då ska äntligen en värld utan sorg och smärta, utan synd
och själviskhet och utan hotande fördärvsmakter bli verklig.14 Den framtiden kastar
redan nu en hoppets ljuskägla in i vår värld av förtvivlan.
Sammanfattning
Var är då Gud när tillvaron rämnar? Enligt kristen tro är Gud med oss i världen, men
inte främst genom kontinuerliga brandkårsutryckningar som lindrar alla symptom på
världens bortvändhet från Gud. Nej, Gud är djupare involverad, för att lösa orsaken
till problemen; vår bortvändhet från honom. Och han förbereder åt oss en ny jord
där rättfärdighet bor.15
Kristen tro ger oss ett historiskt perspektiv när vi efter flodvågen kommer med våra
frågor. Vi får ingen specifik förklaring till enskilda tragiska händelsers orsak eller
mening – i nöden erbjuds vi framför allt tröst och kraft, inte förklaringar. Men vi får
på ett plan också en förklaring: Våra liv sätts in i ett stort historiskt sammanhang. Vi
kan illustrera det på följande sätt:
1. Skapelsen; Gud skapade världen och allt var mycket gott.
S
k
a
p
e
l
s
e
2. Syndafallet; Människan gjorde uppror mot Gud och den nuvarande onda
tidsåldern16 inleddes och den varar fram till domens dag. Då börjar en ny tidsålder.17
S
k
a
p
e
l
s
e
S
y
n
d
a
f
a
l
l
Den nuvarande onda tidsåldern
Den nya tidsåldern
Dom
och nyskapelse
14
Upp 21:1-5
2 Petr 3:13
16
Gal 1:4
17
Ef 1:21
15
5
3. Frälsningen; Guds rike bryter in med Jesus. Den nya tidsåldern påbörjas, medan
den gamla fortfarande pågår.
S
k
a
p
e
l
s
e
S
y
n
d
a
f
a
l
l
J
e
s
u
s
Den nya tidsåldern
Dom
och nyskapelse
4. Församlingen; Redan nu har den nya tidsåldern påbörjats och den kristne får
smaka den kommande världens krafter.18 Men fortfarande råder den onda
tidsåldern. Fallets konsekvenser är kvar och det nya har ännu inte kommit med full
kraft. Först när Jesus kommer tillbaka upprättas Guds rike i härlighet.
S
k
a
p
e
l
s
e
S
y
n
d
a
f
a
l
l
J
e
s
u
s
Redan nu
Ännu inte
Dom
och nyskapelse
Det dubbla perspektivet
Jesus lovar att inget ytterst sett kan skada den som följer honom: Jag är
uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som
lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.19 Det dubbla perspektivet är tydligt.
Den som tror skall leva om han än dör (döden är fortfarande en realitet), men
samtidigt ska vi aldrig någonsin dö (eftersom döden inte slutgiltigt kan ta ifrån oss
livet från Jesus).
Denna dubbelhet är genomgående i Bibeln. Herren är min herde, ingenting skall
fattas mig, bekänner David i några av Bibelns mest älskade ord.20 Den som idag
vandrar i tro på Herren får också många erfarenheter i enlighet med Davids ord:
Gud griper in och möter våra behov, ger kraft, skydd och ledning. Men samtidigt kan
18
Heb 6:5
Joh 11:25-26
20
Ps 23:1
19
6
den som vandrar i tro på Herren också få göra erfarenhet av att lida brist. Paulus
skriver: Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i
överflöd och att lida brist.21
Ibland frestas vi att sätta upp detta som en motsättning: Vem har rätt här, David
eller Paulus? Men det är en onödig motsättning. David visste bättre än de flesta att
gudstro inte är enkel livförsäkring mot allt smärtsamt. Hans eget familjeliv var fyllt
av konflikter och lidande och under hans regeringstid skedde stora katastrofer, bland
annat en treårig hungersnöd.22 Så visst hade David erfarenhet av situationer där
något fattades.
Och Paulus uttrycker, i samma andetag som han berättar om de svårigheter han
haft, också en oreserverad tillit till Herrens omsorg: Min Gud skall med sin härliga
rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.23
Hur går det då ihop, Davids och Paulus förvissning om att Gud ska möta alla deras
behov, samtidigt som de så öppet berättar om tillfällen av stora behov som Gud inte
omedelbart mötte?
Svaret är att löftena har sin yttersta och konsekventa uppfyllelse först i ett
eskatologiskt, evigt perspektiv. Det är när vi ser våra liv i det stora historiska dramat
som vi kommer att se att ingenting har fattats oss - även om enskilda vägsträckor
nu kan vara svåra och smärtsamma. Med Paulus ord: Jag menar att våra lidanden i
denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.24
Stefan Gustavsson
Svenska Evangeliska Alliansen
21
Fil 4:12
2 Sam kap 13-19, 2 Sam 21:1
23
Fil 4:19
24
Rom 8:17
22
7
