Argyrosomus regius Havsgös NE NA LC Fiskar DD NT VU EN CR RE Ej tillämplig (NA) Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Perciformes (abborrartade fiskar), Familj: Sciaenidae (havsgösfiskar), Släkte: Argyrosomus, Art: Argyrosomus regius - havsgös (Asso, 1801) Synonymer: Perca regia Asso, 1801 Kännetecken Havsgös håller finns normalt inte i svenska vatten. En ensam individ villade sig dock ända till Öresund och blev julfisk 1852. Arten utmärks främst av den långa sidolinjen, som löper längs mitten av hela stjärtfenan. Totallängd 230 cm, vanligen bara 50 cm. Kropp långsträckt, måttligt sammantryckt från sidorna. Nosen är avrundad och relativt bred, och över- och underkäkarna når ungefär lika långt fram. Hos unga havsgösar är ögonen relativt stora och mellankäksbenet slutar mitt under ögat, men hos stora individer är ögonen förhållandevis mindre och mellankäksbenet når bakom ögat. Tänderna sitter i ett smalt band. De är mestadels korta och koniska, men framtill i båda käkarna finns också ett fåtal längre, huggtandslika tänder. Ryggfenan, som ser ut att vara uppdelad i två fenor, löper längs större delen av ryggen. Den börjar med en rad taggstrålar av vilka den tredje är längst och de efterföljande gradvis kortare (den sista dock lite längre än den föregående), och den avslutas med en rad korta mjukstrålar. Bröst- och bukfenorna är relativt korta och spetsiga. Analfenan är kort och smal. Den främre av dess två taggstrålar är mycket kort och nästan dold under ett lager av fjäll. Stjärtfenan varierar i form; bakkanten kan vara rakt avhuggen eller en aning rundad. Fjällen är relativt små, särskilt i nack- och bröstområdet. På sidorna sitter fjällen snett, så att bakkanten av varje fjäll är riktad snett uppåt. Sidolinjefjällen är väl markerade och fortsätter längs stjärtfenans mitt ända till bakkanten. Huvudet är täckt av fjäll. Kroppen är silverglänsande med en dragning åt brunt på ryggen. På vardera gällockskanten finns en mycket liten grå eller svart fläck. Undersidan är vit. Insidan av munnen är gulaktig eller orange. Fenorna är grå eller rödbruna med grå kanter. Fenstrålar och fjäll: D IX-X+I.26-29, A II.7-8, P 16, V I.5. Fjäll längs sidan 50-55. Utbredning och status I Sverige är havsgös endast känd från Öresund, där ett exemplar hittades i tången nära stranden utanför Ålstorp i Skåne julaftonen 1852. Det första danska belägget är från Skagen 2010. Havsgös har även påträffats vid ett tillfälle vid Island, men i övrigt har arten ett mer sydligt utbredningsområde som sträcker sig från södra Norge söderut längs Atlantkusten till Kongo och dessutom inkluderar hela Medelhavet samt västra Svarta havet. Ekologi Havsgös är en marin art som mest håller sig nära kusten. Som ung livnär den sig av små bottenlevande fiskar, pungräkor och räkor, som vuxen jagar den pelagiska fiskar och bläckfiskar. Den europeiska havsgösen har sina huvudsakliga lekområden i mynningen av floden Gironde i Frankrike, i Nildeltat och i Lévrierviken i Mauretanien. Hanarna blir könsmogna vid drygt 60 cm, honorna vid 70-110 cm. I Medelhavet vandrar stora mängder havsgös närmare kusten eller in i estuarier på våren för att leka. Båda könen har ljudalstrande muskler, men under lektiden är det bara hanarnas ständiga grymtande som hörs. Lekperioden är utsträckt, och först framemot juli utvidgar arten sina jaktområden. En meterlång hona kan ha uppemot 800 000 ägg, som efter befruktningen är knappt 1 mm i diameter. Ägg och larver är pelagiska. Ynglen lämnar lekområdet för kustvatten under hösten. Vintertid uppehåller sig arten djupare än under sommaren (som mest ned till ca 300 m) och begränsar då kraftigt sitt födointag. ArtDatabanken - artfaktablad 1 Övrigt Namngivning: Argyrosomus regius (Asso, 1801). Originalbeskrivning: Perca Regia. Anales de las Ciencias Naturales del Institut José Acosta, Madrid 4: 42. Etymologi: regius = kunglig; rex (lat.) = kung; suffixet -ius (lat.). Namnet är baserat på ett äldre spanskt namnet på arten, pexerey (= kungsfisk, pejerrey i modern spanska), som återfinns i dess katalanska namn reig, men som på spanska ersatts av corvina. Uttal: [Argyrosómus régius] Litteratur Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Författare Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). ArtDatabanken - artfaktablad 2