Cetorhinus maximus
Brugd
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Akut hotad (CR)
A2abd; D
Klass: Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning: Lamniformes (håbrandsartade hajar), Familj: Cetorhinidae
(brugdhajar), Släkte: Cetorhinus, Art: Cetorhinus maximus - brugd (Gunnerus, 1765) Synonymer: Brugde,
brugde, Riesenhai, Basking Shark
Kännetecken
Brugd är Sveriges största fiskart och blir åtminstone tolv meter lång. Den påträffas regelbundet i Skagerrak och skiljs
från andra svenska hajarter på de långa gälspringorna som når ända upp på nacken, de små ögonen och det enorma
gapet.
Den största brugden som påträffats var drygt 12 m, men oftast är de vuxna djuren mellan 7 och 9 meter långa. Brugd
är den största fiskarten i Sverige och näst valhaj Rhincodon typus världens största fisk. Längduppgifterna för större
exemplar är dock ofta omöjliga att verifiera. Kroppen är spolformig med lång och spetsig nos, påfallande små ögon och
långa gälspringor som når upp på nacken. Främre ryggfenan och bröstfenorna är måttligt långa, medan bakre
ryggfenan, analfenan och bukfenorna är korta och smala. Övre stjärtfenloben är något längre än den undre och har en
inskärning i bakkanten nära spetsen, men totalintrycket är en närmast månskäreformig stjärtfena. Längs stjärtspolen
löper på vardera sidan en kraftig sidoköl. Munnen är påfallande stor och bred. Tänderna är talrika (203-255 rader i
överkäken, 223-230 i underkäken) men mycket små; de i mitten av varje käke är korta och trekantiga, de mot
sidorna är mer koniska och aningen bakåtböjda. Även de långa gälräfständerna är talrika. Ungarna har en särskilt
lång, snabelliknande nos, men inom något år har de fått det vuxna utseendet.
Ryggen och kroppssidorna är gråbruna, ofta spräckliga, men kan variera i olika mörka toner. Undersidan har samma
färg men kan i varierande grad vara ljusare till nästan vit.
Utbredning och status
Brugd från Nordatlanten simmar in i Skagerrak under vintern och kan då även ta sig ned till Hallands och Skånes
kuster. En brugd som fångades vid Möja i Stockholms skärgård i januari 1960 är den enda kända individ som simmat
långt in i Östersjön. Arten förekommer regelbundet längs norska kusten och i Nordsjön. Den globala utbredningen
innefattar norra och södra Atlanten, Medelhavet samt norra och södra Stilla havet, men inte Indiska oceanen, dvs.
den är antitropisk.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Brugd är en specialiserad planktonfiltrerare som huvudsakligen lever ovanför kontinentalsockeln i tempererade hav.
Den äter genom att spärra upp det enorma gapet och simma framåt genom täta bestånd av djurplankton. Plankton
fångas upp av gälräfständerna, medan vattnet flödar ut genom de särskilt långa gälspringorna. Man bedömer att en
brugd kan sila igenom 2 000 kubikmeter vatten per timme. Arten är förmodligen beroende av täta planktonmassor.
Gälräfständerna förnyas vintertid genom att de gamla släpps och nya så småningom växer ut. Varför, hur snabbt eller
hur ofta det sker vet man inte. Man vet inte heller vad brugden lever av under perioder då den saknar gälräfständer;
troligen äter den ingenting utan lever på upplagrat fett. Under vintern simmar brugdarna omkring utmed
kontinentalsockelbranten och inte i ytvattnen som på sommaren. Brugd gör långa vandringar mellan de områden där
den söker föda. Arten rör sig ofta i stora grupper, ibland fler än 100 individer. Man har också observerat att den kan
göra höga hopp upp i luften, möjligen för att skaka av sig havsnejonögon. Brugd får sin flytkraft från den oljerika
levern som utgör 25 % av kroppsvikten.
Artens fortplantning är ofullständigt studerad, men den är med säkerhet vivipar. Parningen sker under våren, och
dräktighetsperioden är tre år eller längre. Den enda dräktiga hona som studerats födde fem levande och en död unge,
vilka var 1,5-2 meter långa. Beräkningar av när könsmognaden infaller varierar. Förmodligen blir hanarna könsmogna
först vid 12-16 års ålder och 4-7 meters längd, honorna vid 20 års ålder och åtta meters längd. Det finns dock delade
meningar om hur brugd ska åldersbestämmas.
Hot
Arten har fiskats kommersiellt av Japan, USA och flera västeuropeiska länder för att utvinna i första hand olja från
levern, men i andra hand även kött och fenor. Fisket har karakteriserats av exploatering av ett bestånd under en
kortare period (10–20 år) varefter beståndet i det närmaste försvunnit och fisket upphört. Eftersom brugden har
extremt låg reproduktionstakt kan det dröja upp till 100 år innan exploatering åter kan ske. Fisket var som mest
intensivt under 1960- och 1970-talen. År 1993 kom varningar om att beståndet av brugd hade minskat med upp till
80 % sedan 1940-talet. Dessa varningar har efterhand bekräftats från allt fler delar av världen och i dagsläget är
flertalet bestånd mycket små och sårbara. I dag är den globala efterfrågan på hajfenor det största hotet mot arten och
det enda kvarvarande riktade fisket sker i Kina och Japan. I Norge skedde ett omfattande riktad fiske fram till år
2003, då det landades totalt 135 brugdar. Torkade fenor betalas med upp till 700 US $ per kg. Kollisioner med fartyg,
predation från späckhuggare, bifångst vid kommersiellt fiske och alltför närgången hajskådning är andra hot.
Storskaliga förändringar av strömnings- och skiktningsförhållanden i Nordatlanten kan eventuellt leda till förändrad
födotillgång.
Åtgärder
Fiskeriverket har i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön förbjudit
fiske efter brugd. Det är alltså helt förbjudet att fånga och landa brugdar fångade i svenska vatten.
Övrigt
Namngivning: Cetorhinus maximus (Gunnerus, 1765). Originalbeskrivning: Squalus maximus. Det Trondhiemske
Selskabs Skrifter 3: 33.
Etymologi: maximus (lat.), störst, superlativ av magnus = stor. Syftar på fiskens storlek.
Uttal: [Cetorínus máximus]
Namn på andra språk Norska: Brugde, Danska: Brugde, Finska: Jättiläishai, Engelska: Basking Shark.
Naturvård
Konventioner: CITES bilaga B
Rödlistning i andra länder
Global rödlistning: EN A2ad (2009) (Northeast Atlantic subpopulation)
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Litteratur
Compagno, L.J.V. 2001. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date.
Volume 2 Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO
Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 1, Vol. 2. Rome, FAO.
Compagno, L., Dando, M. & Fowler, S. 2005. A field guide to the Sharks of the world. Collins, London. Curry-Lindahl,
K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. P. A. Norstedt & Söners Förlag,
Stockholm.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Proposal 11:49 in Proposals for amendment of Appendices I and II, CITES, Eleventh meeting of the Conference of the
parties, Gigiri (Kenya) 10–20 April 2000.
www.fao.orgwww.fiskeriverket.sewww.flmnh.ufl.edu/fish/organizations/ssg/ssg.htm
www.mba.ac.uk/Fellows/Sims/cebs.htm www.ospar.org
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Bo Fernholm 2001. Rev. Charlott
Stenberg 2005, Mikael Svensson 2006 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
3
