Speciell virologi:
Vilka virus ska jag kunna?
Humana Papillomavirus
Humana herpesvirus: HSV, VZV, EBV, CMV
***Coxsackievirus A och B
***Echovirus
Norovirus
Respiratoriskt syncytialvirus – RSV
Influensa A virus
Parainfluensavirus
Rabiesvirus
Rotavirus
Humant immunbristvirus – HIV
Hepatitvirus B – HBV
Hepatitvirus C – HCV
Vad ska jag kunna om dessa virus?
1.) Virusets struktur – form
2.) Virusets nukleinsyra
3.) Virusets målvävnad/er
4.) Epidemilogi – smittväg,
iskgrupper/åldersgrupper och geografi samt
säsong
5.) Kliniska syndrom
- namn på infektionen/er (sjukdomen /sjukdomar)
- åldersgrupp
- inkubationstid
- smittspridning
- tecken och symptom vid virus infektion
Prodromalfas
Invasiv fas
Akme
Nedgångsfas
konvalecensfas
6.) Behandling och kontroll
7.) Läkemedel? Vaccin? Prevention? Immunitet?
1.)Form-struktur
2.)Nukleinsyra
3.)Målvävnad
4.)Epidemiologi
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)
/ Namn på infektionen/infektionerna
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Humana Papillomavirus (N)
Humana herpesvirus: HSV, VZV, EBV, CMV
Coxsackievirus A och B (N)
Echovirus (N)
Norovirus (N)
Respiratoriskt syncytialvirus – RSV
Parainfluensavirus
Influensa A virus
Rabiesvirus
Rotavirus (N) dubbelkapsid
Humant immunbristvirus – HIV
Hepatitvirus B – HBV
Hepatitvirus C – HCV
Arvsmassa (DNA, RNA, enkel, dubbel, +, -)
smittkoppsvirus
HSV 1
Hepatit
HSV 2
HZV (VZV)
EBV
CMV
B
Papilloma
Parvo B19 ”femte sjukan”
Adenovirus
Många olika serotyper
Arvsmassa (DNA, RNA, enkel, dubbel, +, -)
Echovirus
Coxackie
*
* En Calicivirus familje
medlem är ex. Norovirus
”Norwalk” är namn på
ett norovirus
rubella
Hep.C
Coronav.
SARS
rabies
Rotavirus
Influensa
Parainfluensa, RS virus
HIV
Humana Papillomavirus
Papilloma virus stimulerar bildning av vårtor
•Huden förtjockas
•Mer keratin bildas
Keratin lager
Virus produktion
Papilloma viruset
Infekterar keratinocyter
Genitala HPV infektioner är vanliga sexuellt överförda infektioner
Symptomen är vanligen vårtor som kliar det lite.
Utvecklingen av cervixcancer sker genom
ett antal celullära förändringar
från neoplasi -> carcinom
Virusets DNA sitter i cellerna
och stimulerar dessa att dela sig
och bli invasiva.
Inga virus kan detekteras
bara virus arvsmassa.
Humant papillomavirus
1.)Form-struktur
små, icke höljeförsedda virus
ikosahedral form
2.)Nukleinsyra
dsDNA cirkulärt
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (hud)->vanliga vårtor
Epiteliala celler (slemhinna)->genitala vårtor (vårtor på könsorgan) Kondylom
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Virusen saknar hölje och är därför mycket tåliga
Papillomvirus smittar via direkt kontakt
Mycket smittsam vårtsjukdom;
vanliga vårtor- spridning från vad som helst i princip
genitala vårtor- spridning via sex
Riskgrupper/åldersgrupper vanliga vårtor- Förskole- och skolbarn
och genitala vårtor- sexuellt aktiva ungdommar och vuxna
Geografi, säsong Hela världen, alltid
Inkubationstiden Infektionstillfället kan vara långt tillbaka i tiden, vanligen 3-4 månader.
5.)Kliniska Syndrom/Namn på infektion
•vanliga vårtor
•genitala vårtor kondylom
Humant papillomvirus, HPV är den vanligaste sexuellt överförda infektionerna i Sverige.
Ofta märks de inte alls och läker ut av sig själva men de kan också ge upphov till cellförändringar
som kan leda till livmoderhalscancer och några andra ovanligare cancerformer.
Några papillomvirus orsakar vårtor på händer, fötter eller kondylom (könsvårtor).
Idag känner man till mer än 100 olika HPV-typer
Ett 30-tal kan infektera slidan och livmoderhalsen, några av dessa kan ge upphov till cellförändringar,
som kan vidareutvecklas till cancer.
Oftast läker vårt infektionen ut av sig själv.
För de flesta typer av HPV märks inga symtom kliar endast lite och det enda sättet att upptäcka
förstadier till livmoderhalscancer som konsekvens till smitta av högriskvirus är genom cellprovtagning.
Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer, medan betydligt fler, cirka 20 000 kvinnor,
får besked om att de har avvikande cellprover och vidare utredning visar att cirka 8000 av dem har
behandlingskrävande cellförändringar. De flesta cellförändringar går dock över av sig själv.
Ingen av de virustyper som ger vårtor på händer fötter orsakar cancer.
Behandling:
Hudvårtor: Vårtborttagningsmedel receptfritt från apoteket.
Genitalavårtor/kondylom: Om de behöver behandlas tas de bort genom en liten operation
som görs på gynekologmottagning i lokalbedövning med användande av tex frysning eller laser.
Diagnos:
Genitalavårtor: cancerrisk-cellprovtagning.
I Sverige kallas alla kvinnor från 23 till 50 år till gynekologisk cellprovskontroll vart tredje år.
Mellan 50 och 60 år glesas kontrollerna ut till vart femte år.
Antalet fall av livmoderhalscancer har mer än halverats sedan kontrollerna infördes på 1960-talet.
Det finns två vacciner mot HPV. Båda vaccinerna skyddar mot HPV typ 16 och 18.
HPV typ 16 och 18 är de typer som oftast ger livmoderhalscancer (omkring 70 procent av fallen).
Det ena vaccinet skyddar också mot HPV typ 6 och 11
HPV typ 6 och 11 orsakar 90 procent av alla fallen av kondylom (könsvårtor).
Vaccinerna läker inte ut en redan befintlig infektion och ska därför helst ges innan sexualdebuten.
Sedan den 1 januari 2010 är vaccinering mot HPV införd i barnvaccinationsprogrammet.
Vaccin kommer att erbjudas i skolhälsovården till flickor i årskurs 5-6 från höstteminen.
Det är viktigt att även de kvinnor som vaccinerats deltar i cellprovtagning eftersom vaccinerna
inte skyddar mot alla HPV-typer som kan leda till cancer.
Humana herpesvirus: HSV, VZV, EBV, CMV
OBS!
Lytic-> effektiv replikation orsakar celldöd
Persistent-> infektionen tas inte bort av immunsystemet virset kan produceras eller vila
Latent- > skapa latens dvs ligga i cellen utan att producera virus är möjligt bland annat eftersom
de kan stanna i kärnan.
Immortaliserad -> odödlig
Herpesvirus
Herpes simple typ 1 (HSV-1) “munherpes”
Herpes simple typ 2 (HSV-2) “genital herpes”
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, linjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (hud) och epiteliala celler (slemhinna)
Båda: Latens (ligger vilande i) i neuroner
Både HSV-1 och-2 kan ge utslag och sår på läppar och könsorgan
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Mun/Läppherpes smittar via saliv, kyssar.
Genital herpesvirus smittar via sex och via saliv,
kyssar .
Kan alltså överföras mellan könsorganen munnen eller underlivet.
Riskgrupper/åldersgrupper
HSV-1 tidig ålder, hos vuxna finns antikroppar
hos 50-90% av befolkningen.
HSV-2 sexuellt aktiva ungdommar och vuxna,
hos vuxna finns antikroppar hos 15-30% av
befolkningen.
HSV-1 och HSV-2 kan i princip infektera samma vävnad
Barn primär infektion
Geografi, säsong Hela världen, alltid
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
“munherpes”
“genital herpes”
Inkubationstiden
HSV-1, flera veckor
HSV-2, 1-2 veckor
1.) lokaliserad primärinfektion
2.) latensperiod då virus ligger "sovande"
3.) eventuellt återfall med återkommande lokala manifestationer.
I samband med att man blir smittad vandrar virus längs hudnerver till en nervknuta,
där virus kan "vila" under många år. Vid solbadning, menstruation, stress etc. kan
virus reaktiveras och vandra ut till huden/slemhinneytan och ge upphov till nya
herpesblåsor.
Virus reaktivering
Förstagångsinfektion (primär) – icke genital:
Primärinfektion ungdomar och vuxna löper ofta utan kliniska symtom.
Barn som smittas kan dock insjukna med feber och blåsor.
Blåsorna brister snart och slemhinnan i munnen blir kraftigt svullen och lättblödande.
Tillståndet är mycket smärtsamt och under en period kan det vara svårt att få i barnet vätska,
varför man ibland får ge vätskebehandling på sjukhus.
En fruktad lokalisering för HSV-1 är ögonen och svåra skador kan uppstå i hornhinnan.
Reaktivering av icke-genital herpes:
Reaktiveras vanligen lokalt i huden och på slemhinnorna
men kan också orsaka en sällan förekommande men mycket allvarlig
hjärninflammation, som obehandlad kan vara dödande.
Nuförtiden finns emellertid effektiva läkemedel, som dock måste ges tidigt i
sjukdomsförloppet för att patienten ska klara sig utan skador.
Primär target cell
reaktiveringsställe
Läpp/mun herpes (herpes labialis)
sekundär
Förstagångsinfektion (primär) – genital:
Primärinfektion ger symtom endast hos ett fåtal smittade.
Om symptom uppstår bildas först en diffus rodnad och därefter uppträder vätskefyllda
blåsor som snart brister och ger sårbildning.
Såren är ofta mycket smärtsamma. Man kan ha hög feber, huvudvärk och ömmande,
svullna lymfkörtlar i ljumskarna.
Utan behandling kan det ta tre till fyra veckor innan man är helt återställd och såren läkta.
Reaktivering av gential herpes:
Återfall är betydligt lindrigare än förstagångsinfektionen. Inom ett
begränsat område uppträder rodnad, blåsor och sår. Utslagen är inte
alls lika ilskna, och det hela läker ut på sju till tio dygn.
Ibland kan man uppleva stickningar och klåda några dygn innan
blåsor och sår uppträder.
Antalet recidiv (återfall) varierar, vissa får inga alls, andra får tre
till fyra årligen. Ett recidiv under graviditeten påverkar inte barnet.
Om en gravid kvinna har en pågående genital herpesinfektion i
samband med förlossningen, finns det risk för att barnet smittas. Är
kvinnan medveten om sin infektion ska hon informera barnmorskan
för att eventuellt förlösas med kejsarsnitt.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Hälsoupplysning är av värde. En god personlig hygien minskar
smittspridningen. Hos gravida kvinnor med en pågående, aktiv
genital herpes görs ofta kejsarsnitt för att undvika att barnet
smittas vid förlossningen.
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och
några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade (annat än
i vissa situationer på sjukhus). Samlag bör undvikas vid tider då
symtom föreligger
Behandling: Antiviralamedel som ex acyklovir lindrar symptom.
Men det finns ingen medicin som eliminerar herpesvirus ur
kroppen.
Diagnos: Serologiska tester.
Men ofta är herpesinfektionen så typisk att provtagning ej är
nödvändig.
Herpes zoster
Vattkoppor (VZV) och bältros (HZV)
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, limjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (lunga hud)
Fibroblaster, T-celler
Neuroner
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Mycket smittsam utslagssjukdom
Vattenkoppor smittar från person till person främst via luften runt den sjuke.
Smittsamheten är mycket hög redan någon till några dagar innan utslagen börjar.
Den har i praktiken upphört inom sju dygn efter utslagsdebuten.
Bältros smittar via direktkontakt med sårvätska från blåsorna.
En person med bältros kan mycket väl smitta ett barn så att detta får vattkoppor.
Riskgrupper/åldersgrupper vattenkoppor Förskole- och skolbarn.
Geografi, säsong, Hela världen hela tiden.
Vattenkoppor
”Varicella”
Efter genomgången sjukdom/infektion
(latent) kvar i nervceller i kroppen.
Vid en eventuell reaktivering pga
immunnedsättning får patienten bältros
(äldre)
Bältros
”Herpes zoster”
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Primärinfektion->Vattenkoppor
Virus latent i kroppen, kan lång tid senare reaktiveras->Bältros
Inkubationstiden
för vattkoppor 10–26 dygn
för Bältros, kan ej anges kroppens "egna", latenta vattkoppsvirus som aktiverats och ger
besvär.
Vattenkoppor
Prodromalfas: Sjukdomen börjar oftast med lätt till måttlig feber och värk i kroppen något dygn.
Invasiv =tränga in /angripa:
Spridningviruset är ”på topp”(akme): sedan uppstår ett kliande, blåsformigt utslag.
Detta brukar först ses på bålen, senare i ansikte, hårbotten och munhåla. Klådan är ofta besvärande.
Hosta ingår ofta i bilden (vattkoppor i luftrörens slemhinnor).
Blåsorna, som är vattenklara och lätt går sönder, är ofta omgivna av en smal rodnad.
Nedgångsfas: Med tiden blir blåsornas innehåll grumligt, varefter de torkar in och bildar skorpor.
Komplikationer kan uppstå genom att blåsorna infekteras av hudbakterier, t.ex. stafylokocker.
Ovanligare komplikationer är en lunginflammation som kan vara mycket besvärlig,
och hjärnhinneinflammation, ibland också hjärninflammation.
Särskilt allvarlig är sjukdomen om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar
eller drabbar ett nyfött barn till en mor, som just i anslutning till förlossningen insjuknat i vattkoppor.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling med antivirala medel och/eller immunglobulin. Vad gäller barn är det sällan nödvändigt.
Ofta ges klådstillande medel.
Diagnos ställs i regel utifrån den typiska kliniska bilden men kan bekräftas genom fynd av virus
från blåsor, eller att aktuella, virusspecifika antikroppar påvisas i blodprov.
Bältros
Bältros ses framför allt hos personer över 50 år och beror alltså på en reaktivering av en
latent infektion med vattkoppsvirus.
Virus vandrar här från nervknutor vid ryggmärgen ut längs en nerv och ger upphov
till blåsbildning i huden inom nervens utbredningsområde.
Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma.
Utslagen är mycket karakteristiska med sin oftast mycket tydligt ensidiga utbredning
(dubbelsidig bältros kan förekomma).
Utslagen föregås ofta av uttalade smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd,
och smärtorna kvarstår inte sällan lång tid efter det utslagen försvunnit.
Den gamla benämningen "helveteseld" är talande!
Bältrosen kan drabba ögonen och dess slemhinnor och då krävs oftast sjukhusvård.
Liksom vid vattkoppor kan sjukdomsbilden kompliceras med en bakteriell infektion av blåsorna.
Det finns nuförtiden antivirala läkemedel som ofta ges vid bältros.
För att uppnå effekt måste medicineringen påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet.
Diagnos ställs oftast lätt utifrån den kliniska bilden.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin) .
Förhindra spridning av vattkoppor genom hygieniska åtgärder, isolering etc. är svårt.
Ett vaccin finns tillgängligt för i första hand särskilda medicinska riskgrupper.
Diskussioner pågår om att låta införa detta i det allmänna vaccinationsprogrammet.
Särskilda åtgärder är dock motiverade om en gravid kvinna insjuknar veckorna
före förlossningen eller omedelbart därefter.
Barnet ges då antiviral behandling och ibland immunglobulin.
Eppstein-Barr virus – ”Körtelfeber” (mononukleos) ”kissing disease”
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA linjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler
B-celler
Latens i B-celler
Sjukdomsmekanismer vid Epstein-Barr Virus infektion
Virus i saliv infekterar munnens epitelceller
och sprids till B celler i lymfatiskvävnad.
Virus produceras i dessa B celler som blir
Immortaliserde och viruset kan lägga sig
latent i dessa celler och aktiveras när den
B cellen blir aktiverad
T celler är VIKTIGA för att kontrollera
Att dessa infekterade celler inte ställer
till en massa. Men detta T cells svar
bidrar till symptomen vi ser vid
Mononukleos orsakad av
Epstein-Barr virus
T celler är VIKTIGA för att kontrollera
Att dessa infekterade celler inte ställer
till en massa. Men detta T cells svar
bidrar till symptomen vi ser vid
Mononukleos orsakad av
Epstein-Barr virus.
Barn får en mildare symptom pga mindre T cells aktivering
Det bildas flera
Förändrade/Aktiverade
T celler
EBV aktiveras
När B cellen blir
aktiverad
EBV i
saliv
/Sjukdomskänsla
Faryngit/
svalginflammation
Virus produceras i dessa B celler som blir
Immortaliserde och viruset kan lägga sig
latent i dessa celler och aktiveras när den
B cellen blir aktiverad
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Den vanligaste smittvägen är via saliv, och det är välkänt att kyssar spelar roll.
Sjukdomen kallas på engelska ibland "kissing disease".
Alla herpesvirus tycks kunna leva kvar vilande i kroppen efter primärinfektionen,
och senare, kanske efter decennier, reaktiveras och ge upphov till ny sjukdom.
Samma tendens till reaktivering med följdsjukdom gäller också EBV, vilket
framför allt har iakttagits hos patienter med nedsatt immunförsvar.
Riskgrupper/åldersgrupper
Barn får nästan aldrig symtom, och körtelfeber som kliniskt begrepp drabbar mest ungdomar.
Dessa ungdomar är sedan de insjuknat smittsamma under några veckors tid.
Geografi, säsong Hela världen, alltid
Det dominerande symtomet vid sjukdom under tonårsåldern är en halsfluss (tonsillit),
där båda tonsillerna kan bli mycket kraftigt svullna och ofta få gråvita beläggningar.
Patienten har oftast hög feber, och lymfknutorna på halsen, i armhålorna och
i ljumskarna är mestadels förstorade.
Mjälten och levern brukar också bli inflammerade och svullna.
Hos en del patienter, särskilt efter tonåren, saknas svalgsymtomen helt och sjukdomsbilden domineras
då av feber och lymfknuteförstoring.
Vid uttalad körtelfeber får patienterna ofta svårt för att dricka, och det är inte ovanligt att han/hon läggs in på
sjukhus för att få vätskedropp.
Blödningar kan någon gång uppträda i svalget, och det finns också en liten men viss risk för att mjälten
kan spricka med blödning som följd. Även om komplikationer kan ses, är sjukdomen ändå godartad
och läker nästan alltid utan men, även om förloppet kan vara ganska långdraget (upp till en månad).
Trötthet kan kvarstå i upp till ett år.
Det är sällsynt att någon dör av körtelfeber.
Det finns ett visst samband mellan EB-virus och några elakartade tumörer.
Dessa är s.k. Burkitt-lymfom (Afrika) samt en speciell typ av svalgcancer, som finns i Kina.
Några tumörer vid aids kan bära på EB-virus.
Inkubationstiden är ca 4-6 veckor
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling Sjukdomen behandlas endast "symtomatiskt", d.v.s. behandlingen riktar sig mot patientens
aktuella symtom.
Diagnos serologiska tester Diagnosen bekräftas genom att man påvisar virusantikroppar i patientens blod.
Cytomegalovirus (CMV)
1.)Form-struktur
stora höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, linjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Monocyter
Lymfocyter
Epiteliala celler
Latens i monocyter och lymfocyter
4.)Epidemiologi
Cytomegalovirus infektioner är, även om de ofta är ganska okända, mycket vanliga och oftast banala infektioner
som förekommer över hela världen och som regel infekteras människan i de tidiga barnaåren.
Reaktivering av CMV-infektionen hos patienter med immunbristsjukdomar är ett stort problem.
Riskgruppper är Nyfödda, Barn, Vuxna immunnedsatta, vanligt problem vid blodtransfusioner och transplantationer.
Smittspridning sker i regel genom nära slemhinnekontakt, eftersom virus utsöndras via urin, saliv, bröstmjölk,
slidsekret och sädesvätska. Den mest fruktade smittvägen är när ett foster smittas av sin mamma via moderkakan
(vilket lyckligtvis dock är ovanligt).
En smittad person utsöndrar ofta smittan i många månader och kan utsöndra virus i flera år.
Små barn är de största smittspridarna.
Geografi, säsong: Hela världen, alltid
I
nkubationstiden är ganska lång, ofta flera veckor.
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Den absoluta merparten (fler än 90 procent) har inga symtom alls.
Problemen uppstår i praktiken om smittan drabbar en person med nedsatt immunförsvar
eller om den drabbar ett foster.
Förvärvad CMV-infektion
Vid infektion efter födseln dominerar draget en leverpåverkan av varierande grad
men oftast med ganska obetydliga symtom. En bild som vid körtelfeber ses ibland.
Någon gång ses en bild som vid en vanlig hepatit, och diverse andra symtom kan uppträda.
Det vanligaste symtomet är dock en långdragen (flera veckor) feber utan andra påtagliga symtom.
CMV-infektion vid nedsatt immunförsvar (elakartade sjukdomar eller viss medicinering) kan vara ett stort problem.
Hiv-patienter får t.ex. ofta en allvarlig inflammation i ögats näthinna och/eller tarmen
pga. reaktivering av en tidigare, latent CMV-infektion.
Medfödd CMV-infektion
Om ett foster smittas via moderkakan (vilket är mycket ovanligt)
uppstår en generaliserad infektion som yttrar sig med
lever- och mjältförstoring, gulsot och blödningsrubbningar men också med svåra
hjärnskador och svårartad mental utvecklingsstörning.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling: Antivirala medel till immunnedsatta och vid
allvarliga sjukdomsbilder
men behövs inte vid en okomplicerad CMV-infektion.
Diagnos Diagnos kan ställas genom att virus påvisas i urin,
blod eller lungor, eller att stegring av antikroppshalten mot
virus påvisas vid upprepade blodprov.
Kliniska exempel:
Läpp/Mun herpes
Genital herpes
Arvsmassa (DNA, RNA, enkel, dubbel, +, -)
Echovirus
Coxackie
Coxsackievirus A och B
Echovirus
1.)Form-struktur
2.)Nukleinsyra
3.)Målvävnad
4.)Epidemiologi
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)
/ Namn på infektionen/infektionerna
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
PICORNAVIRUS
Coxsackie A
Coxsackie A
Norovirus
Norovirus
1.)Form-struktur
små kapsid virus, mycket tåliga
norovirus runda med en ”skrovlig” yta
2.)Nukleinsyra
+RNA
3.)Målvävnad
tarmepitel
4.)Epidemiologi
Benämningar är akut smittsam ickebakteriell gastroenterit, vinterkräksjuka.
Calicivirus är vanligt som smitta på sjukhus,
ofta insjuknar vid utbrott både patienter och personal.
Inte sällan måste hela sjukhusavdelningar stängas för sanering.
Flera livsmedelsburna utbrott rapporteras årligen.
Djupfrysta importerade hallon, ostron och livsmedel
som förorenats av en sjuk person är vanliga orsaker till utbrotten.
Inkubationstid 24-60h. Man är Sjuk ca 2 dygn
Smittväg: Fekal-oral smitta
via direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar kan smitta)
via dricksvatten, via råa skaldjur eller grönsaker som förorenats med avloppsvatten
via livsmedel som hanterats och förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk.
Viruset har vid utbrott visat sig vara synnerligen smittsamt.
Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn,
ibland längre, efter symtomfrihet.
Långtidsbärare av norovirus är känt.
Drabbar alla åldersgrupper.
Norovirus finns i hela värden, förekommer ofta i utbrott.
5.)Kliniska Syndrom
Akut smittsam ickebakteriell gastroenterit, vinterkräksjuka.
Symtomen är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor,
huvudvärk, yrsel och feber.
Sjukdomen är vanligen självläkande inom några dygn.
Återinsjuknanden är ganska vanliga.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling Sjukdomen är självläkande inom några dygn,
men vätskebehandling kan ibland behöva ges.
Diagnos kan ställas via viruspåvisning med ELISA eller elektronmikroskopisk
undersökning av avföringsprov från akut sjuka personer eller genom molekylärbiologiskt
påvisande av virus.
Allmänt god hygien och bra livsmedelshygien är viktigt, t.ex. ska endast kökspersonalen
ha tillträde till restaurangköken. Livsmedelspersonal med mag- och tarmsymtom ska inte arbeta.
Infektioner med dessa virus är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen,
men vid misstänkta utbrott skall detta alltid rapporteras till smittskyddsläkaren i landstinget
och vid livsmedelssmitta även till miljökontoret eller motsvarande i kommunen.
Livsmedelslagens avstängningsregler kan bli aktuella.
Det är viktigt med en god personlig hygien, speciellt handhygien.
Sjuka personer bör inte laga mat åt andra under akut sjukdom.
Något vaccin mot sjukdomarna finns inte.
Respiratoriskt syncytialvirus – RSV
RSvirus
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt.
Viruspartiklarna kan överleva åtminstone ett halvt dygn på hårda ytor
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
Respiratory syncytial virus (RSV) är den vanligaste orsaken till infektion
i de nedre luftvägarna hos barn yngre än ett år.
RSV sprids med luftvägssekret vid nära kontakt med infekterade personer
eller genom kontakt med smittade föremål.
Infektion uppstår framför allt när viruset kommer i kontakt med slemhinnor
i näsa, mun, ögon och möjligen genom inandning av små droppar (aerosol)
från hosta och nysningar. För aerosolsmitta krävs mycket stora virusmängder.
RSV uppträder i årliga epidemier under vinterhalvåret.
I likhet med influensan kan epidemierna komma vid varierande tidpunkter
på säsongen och epidemin vara olika kraftig från år till år.
Ett mönster med högre och tidigare toppar vart annat år kan ses.
RSV sprids mest bland små barn och de flesta barn i tvåårsåldern
har som tecken på genomgången infektion antikroppar mot RSV.
Dessa antikroppar ger ingen bestående immunitet.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
De första sjukdomssymtomen är vanligen feber, snuva, hosta och ibland pipande andningsljud
Vid det första infektionstillfället får drygt en fjärdedel av barnen tecken på lunginflammation
eller obstruktiva besvär som vid astma (bronkiolit).
De flesta av infektionerna läker ut på en–två veckor.
Hos 1–2 procent av spädbarnen blir symtomen så svåra att sjukhusvård krävs.
RSV kan orsaka upprepade luftvägsinfektioner livet igenom,
ofta med måttliga till svåra övre luftvägssymtom,
men svår nedre luftvägsinfektion kan uppträda i alla åldrar,
främst bland äldre eller patienter med nedsatt hjärt- /lungfunktion eller immunförsvar.
Vid mild infektion krävs inte någon specifik behandling.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Svåra luftvägssymtom kan kräva behandling med syrgas, och t.o.m. respiratorbehandling.
Svår infektion behandlas ibland med antivirala läkemedel i inhalationsform,
men dessa har ingen bevisad positiv effekt.
RSV kan diagnostiseras både med snabbmetoder (svar samma dag)
och virusodling som tar längre tid.
Provmaterial är sekret från nässvalget som suges upp med en tunn plastkateter.
Något vaccin är ännu inte tillgängligt.
Monoklonala antikroppar kan ges förebyggande.
Denna behandling är mycket dyr och reserveras för barn i riskgrupper
(för tidigt födda barn med kronisk lungsjukdom) under RSV-säsongen.
Då RSV smittar mest i tidiga stadier finns ingen anledning att av smittsamhetsskäl
stänga av barn med misstänkt RSV-infektion från barndaghem.
"Barriärvård" med god handhygien, rock och handskar vid patientkontakt rekommenderas.
Influensa A virus
Influensa
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt.
Viruspartiklarna kan överleva åtminstone ett halvt dygn på hårda ytor
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
Influensan drabbar oss regelbundet varje vintersäsong och orsakar
en inte obetydlig frånvaro från arbetsplatser och skolor.
Under influensasäsonger noterar man också en klar överdödlighet
bland gamla människor, beroende på influensan.
Utbrotten hos oss har i regel föregåtts av utbrott på södra halvklotet,
och vi är därför ofta förvarnade och har möjlighet att vidta vissa
förebyggande åtgärder, främst vaccinframställning och vaccinering.
Influensa är en virussjukdom.
Det finns tre virustyper, influensa A, B och C.
Det är främst A och B som ger upphov till den typiska influensasjukdomen.
Uttalade influensautbrott har fått benämningar från de länder där de uppstått,
som Spanska sjukan, Ryska snuvan, Asiaten och Hongkong-influensan.
Smittämnet finns hos den sjuke i svalget och sprids till andra främst som fin,
luftburen droppsmitta men även genom kontakt.
Smittsamheten är mycket stor.
Inkubationstiden är kort, ett till tre dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Influensa börjar ofta akut med frossa, snabbt stigande feber (ofta upp över 40°C), allmän muskelvärk,
huvudvärk och därefter tilltagande symtom från luftvägarna, främst hosta.
Ibland, och mest hos barn, förekommer symtom
från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré.
Efter några dagar brukar tillståndet ge med sig och de flesta har tillfrisknat efter c:a 1 vecka.
Sjukdomsbilden är ofta lindrigare än så och kan mer likna en vanlig förkylning.
Hos vuxna och äldre är det ganska vanligt med en komplicerande lunginflammation,
orsakad av bakterier som finns inom luftvägarna normalt, t.ex. pneumokocker.
Det är dessa sekundära lunginflammationer som ger överdödligheten
hos äldre personer i anslutning till influensa.
En annan, sällsynt men allvarlig komplikation, som drabbar alla åldrar,
är den specifika lunginflammation som orsakas av virus i sig.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Tillståndet kan kräva respiratorvård. Små barn kan ibland drabbas av pseudokrupp som komplikation.
Behandlingen vid influensa är främst "symtomatisk", d.v.s. riktas mot patientens symtom (obs! rikligt med dryck).
Antivirala medel finns som kan ges i vissa situationer (bör ges mycket tidigt i sjukdomsförloppet),
kan även användas som profylax.
En bakteriell komplikation behandlas med antibiotika.
Diagnosen ställs vanligen utifrån klinisk bild och epidemiologi.
Influensavirus kan laboratoriemässigt lätt påvisas från svalget (nasofarynx).
Man kan vaccinera sig mot influensa. Vaccinet ska tas i god tid före en kommande epidemi,
och vaccinets sammansättning är anpassad till de i regel tre virusstammar som förväntas
dyka upp under den kommande influensasäsongen. Vaccinet rekommenderas i första hand
till personer som av medicinska orsaker kan drabbas
extra svårt av sjukdomen (t.ex. personer med känd hjärt-/lungsjukdom) och bör också ges till
alla över 65 år. Skyddet mot insjuknande i influensa anges till 50–80%.
Hos dem som likafullt insjuknar blir symtomen lindrigare och komplikationerna färre.
Skyddet mot dödlighet är 80–90 procent.
Det finns nuförtiden också läkemedel som kan ges förebyggande mot influensa A.
Segmenterad arvsmassa
coinfektion
reassortment
nya influensa stammar
Amantadine inhiberar uncoating av virus
Zanamivir och Tamiflu
är neuroamidas hämmare
Behandling
och
Förebyggande/profylaktisk
behandling
Influensa pandemier
Parainfluensavirus
Parainfluensa
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt.
kan överleva högst ett par timmar utanför människokroppen.
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
sprids via luftvägssekret vid nära kontakt med infekterade personer
eller genom kontakt med smittade föremål.
Infektion uppstår framför allt när viruset kommer i kontakt med slemhinnor i näsa,
mun, ögon och genom inandning av små droppar (aerosol) från hosta och nysningar.
Infektioner orsakade av papainfluensavirus förekommer företrädesvis
under höst och vinter men kan uppträda året runt.
Inkubationstiden är vanligen ett till sju dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Infektion i luftvägarna, hos barn som vuxna.
Förkylning och krupp.
Det finns 4 olika typer-> alla vanlig förkylning, 2 av typerna krupp hos små barn.
Krupp-> förkylningssymptom och påverkan på området kring struphuvudet
->heshet och hostasom nattetid antar en "skällande" karaktär.
Väsande ljudet vid barnets inandning, vilket är ett tecken på att det har svårigheter att få luft.
Oro och ångest är också karakteristiskt för tillståndet.
parainfluensa kan även ge infektion djupare ner i luftvägarna
-bronchit/bronchiolit och pneumoni (lunginflammation)
-tillstånd som kan vara allvarligt främst hos äldre personer.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Vid en mild infektion krävs inte någon specifik behandling.
Vid svår nedre luftvägssjukdom kan ibland behandling med syrgas bli nödvändigt.
Parainfluensa kan diagnostiseras både med snabbmetoder (svar inom någon dag)
eller en virusodling (tar längre tid).
Provmaterial är sekret från bakre svalget som suges upp med en tunn plastkateter.
Rabiesvirus
Rabiesvirus
1.)Form-struktur
Viruset har formen av en kula,
med en helikal kapsid med ett hölje runt
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
acetylcholinreceptorer på nervvävnad
Elektron mikroskopi bild av
Rabies virus ”bullet shaped”
4.)Epidemiologi
Rabies är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.
Rabies finns över i stort sett hela världen och drabbar däggdjur.
Insjuknande leder så gott som alltid till döden.
Hos fladdermöss och hund har man även påvisat kroniska smittbärare som periodvis
utsöndrar virus utan att visa tecken på sjukdom.
Hur vanligt detta är, är inte känt.
När människan drabbas och utvecklar symtom är sjukdomen så gott som alltid dödlig.
Världshälsoorganisationen uppskattar antalet humanfall per år till mellan 30 000 och 70 000, de flesta i U-länder.
Smitta upprätthålls i ett område av infekterade djur. Hund är, globalt sett, den främsta smittöverföraren,
men andra viktiga smittkällor är räv, fladdermus, katt, varg och tvättbjörn.
Smittan är relativt vanligt förekommande i Östeuropa men ovanlig i övriga Europa. S
verige har varit rabiesfritt sedan 1886.
Bland andra rabiesfria länder kan nämnas Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Japan.
I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän.
.
1.) Virus ”inockulering” via bett.
2.) Nya virus tillverkas i muskeln.
3.) Virus sprids in i perifera nervsystemet
4.) Transporteras via sensoriska fibrer
5.) till dorsala ganglier där de replikeras
6.) Snabb transport i ryggmärg
7.) Infektion i olika delar av hjärnan och ryggmärg
8.) Utsöndring av virus bland annat i saliv
Rabiessjuka djur utsöndrar virus i saliven från cirka tio dagar
innan de utvecklar symtom på sjukdomen och under hela sjukdomsperioden.
Smitta sker genom att infekterad saliv överförs till mottagligt djur eller människa genom
bett eller slickning.
För att virus ska föras över med slickning fordras ett sår, virus kan inte självt penetrera
huden. Smitta kan även ske via slemhinnor, exempelvis ögon.
Luftburen smitta finns också beskriven från grottor som härbärgerat stora kolonier av
fladdermöss. Överföring mellan människor är teoretiskt möjlig då även rabiessjuka
personer kan ha virus i saliven, men detta har aldrig rapporterats.
Smittöverföring via hornhinnetransplantation har dock rapporterats i några enstaka fall.
Inkubationstiden är vanligen tre–sex veckor men kan vara så kort som fem dygn och så
lång som ett år. Dess längd beror bl.a. på smittdosen och var på kroppen man blivit biten
– den är betydligt kortare om man blivit biten i ansiktet än om man bitits i benet
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Patienten insjuknar med ångest och oro som tecken på en hjärninflammation.
Genom påverkan på nerver till svalgmuskulaturen får patienten kramper vid sväljning (vattuskräck).
Patienten avlider i regel inom 14 dygn.
Då rabies ofta har en lång inkubationstid kan man förhindra sjukdom genom att omedelbart efter
smittillfället vaccinera och ge immunglobulin.
Diagnosen bygger på patientens sjukhistoria med information om utlandsresa och djurkontakter.
Påvisa Virus, eller delar av virus i prov från saliv, hornhinna eller från hud.
Diagnos kan också ställas genom att man påvisar antikroppar mot rabiesvirus i patientens blod.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Rabies med manifesta symtom är en till 100 procent dödlig sjukdom,
som inte kan behandlas trots modern intensivvård.
Det viktigaste sättet att skydda sig mot rabies är att man vid utlandsresa
låter bli att klappa okända däggdjur, i första hand hund eller katt.
Det finns ett effektivt vaccin, som kan användas såväl rent
förebyggande som efter en möjlig exposition.
Rotavirus
Rotavirus
1.)Form-struktur
ikosahedral kapsid
2.)Nukleinsyra
ds RNA i segment
3.)Målvävnad
tarm epitelceller
4.)Epidemiologi
Rotavirus förekommer globalt och kan ge upphov till en ibland allvarlig diarrésjukdom.
I första hand drabbas barn, och utbrott på spädbarnsavdelningar på sjukhus ses emellanåt.
Rotavirus är det vanligast diagnostiserade diarréviruset hos barn i Sverige.
Liksom andra virus kan rotavirus inte föröka sig utanför den levande organismen.
Människan är troligen reservoar för de undergrupper, A och C, som förekommer i Sverige.
Virus utsöndras med avföringen och i eventuella kräkningar, och smittspridningen
sker huvudsakligen från person till person.
Man är smittsam under det akuta sjukdomsstadiet och troligen en tid därefter.
Inkubationstiden är ett till tre dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Vid infektion med rotavirus är de vanligaste symtomen diarré och kräkningar,
ibland med uttorkning som följd.
Sjukdomsförloppet varar normalt fyra till sex dygn.
Återinsjuknanden ses ibland.
Någon specifik behandling finns ej.
Sjukdomen är självläkande.
För att motverka uttorkning är det viktigt att man dricker ordentligt,
och små barn kan behöva matas med sked.
Någon gång kan vätskebehandling behöva ges i dropp.
Diagnos ställs genom elektronmikroskopisk undersökning av avföringsprov
eller genom påvisande av virusantigen i avföring.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Allmänt god hygien förebygger smitta.
Såväl avföring som kräkning är smittförande.
Ett barnvaccin finns idag tillgängligt men är
ej infört i det i det svenska barnvaccinationsprogrammet.
Humant immunbristvirus – HIV
Retrovirus
HIV (human immunodeficiency virus)
1.)Form-struktur
rund helkal kapsid med hölje runt
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
CD4positiva celler T-hjälparceller (etc gliaceller i hjärnan)
4.)Epidemiologi
Hiv-infektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus,
ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet.
Utmärkande för retrovirus är att de lagras i kroppens arvsmassa.
En hiv-infektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet.
Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsamma för andra under mycket långa tider,
även om smittsamheten vid exponering inte är särskild stor.
Smittan kan överföras vid samlag och från en infekterad kvinna till hennes barn.
Man kan också smittas om man får i sig blod eller annan vävnad från en smittad person,
till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion.
Hiv smittar inte vid sociala kontakter.
Som smittad behöver man inte vara rädd för att smitta vänner,
släktingar eller barn i sin omgivning i vardagslivet.
Det är vid sex och samlag och om man blöder respektive ska
hantera blod eller blodspill på något sätt som man ska vara försiktig.
Symptomfri hiv-infektion leder nästan aldrig till någon begränsning i yrkesverksamheten.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
En del nysmittade får en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen,
svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de smittats, en primärinfektion.
Andra märker ingenting.
Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk.
Sjukdomsbilden i denna senare fas kan delvis hänföras till viruset som sådant,
men framför allt beror symtomen på andra infektionssjukdomar man ådrar sig på grund
av nedsatt immunförsvar.
Vissa ovanliga tumörer som till exempel Kaposis sarkom kan också uppträda.
Det är sekundära infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas aids
och som man först lade märke till och noterade som något nytt och tidigare okänt,
långt innan man identifierat själva viruset.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Ett besked om att man är smittad med hiv betyder inte att aids är nära förestående.
Om inte någon bromsmedicin insätts har dock hälften av de smittade insjuknat inom tio år.
Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att
elimineras ur kroppen, finns inte.
Däremot finns nuförtiden ganska effektiva så kallade bromsmediciner som minskar
mängden cirkulerande virus och effektivt fördröjer sjukdomsutvecklingen.
Dagens bromsmediciner har dock en hel del biverkningar.
Diagnos ställs genom att antikroppar mot hiv påvisas i patientens blod.
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns hittills inget vaccin mot sjukdomen.
Skyddet måste baseras på att man undviker exposition för virus
via blod/blodprodukter eller andra kroppssekret samt smitta via sex.
Kondom är ett bra skydd mot hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar,
såvida den är hel och används under hela samlaget.
Personer som hjälper till med att lägga om sår eller på annat sätt kommer
i blodkontakt ska använda plasthandskar eller motsvarande.
Blodfläckar på t.ex. golv ska torkas bort, blodstänk på hud,
slemhinnor eller i ögon tvättas eller sköljs bort så snart som möjligt.
En patient som har hiv spärras för all framtid från blodgivning etc.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Hivinfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom,
och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget
och till Smittskyddsinstitutet (SMI).
Hivinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.
En smittad måste följa de förhållningsregler som den behandlande
läkaren meddelar med stöd av smittskyddslagen.
Detta för att undvika att andra smittas.
Hepatitvirus B – HBV
Hepatit B
Orsakas av ett virus som sprids via blod eller sexuellt.
Smittämnet är globalt mycket spritt, i vissa delar av
Afrika och Asien är tio till 20 procent av befolkningen smittad.
1.)Form-struktur
rund kapsid med hölje
2.)Nukleinsyra
ds DNA, cirkulärt
3.)Målvävnad
leverceller
4.)Epidemiologi
Hos en smittsam patient finns HBV i blod och flera andra kroppsvätskor.
I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom att man använder orena injektionsnålar,
eller genom att man har samlag med person som är smittbärare.
Smitta kan också överföras om man får blod från en smittsam person
(ibland mycket små mängder) på skadad hud eller på slemhinnor (som ögat),
eller genom att man sticker sig på orena injektionsnålar.
I andra delar av världen är en vanligare smittspridningsväg den från mor till barn
i samband med förlossning eller smittspridningen mellan barn i småbarnsåldern.
En person med en akut hepatit B-infektion är höggradigt smittsam liksom vissa kroniska smittbärare.
Inkubationstiden är två till sex månader.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Alla blir inte gula i huden,
många kan vara besvärade av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor till månader
(de akuta sjukdomssymtomen avviker annars föga från symtomen vid hepatit A).
Infektionen läker vanligen utan bestående men,
men hos vuxna utvecklar ett fåtal (cirka fem procent)
dock en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt smittsamhet.
Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället.
Nyfödda som smittas löper 90 procent risk, barn i ettårsåldern löper 50 procent risk och
barn i två- till fyraårsåldern löper 20 procent risk.
Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas.
Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka levercancer, vilket ses i Asien och Afrika.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Det finns möjlighet att vaccinera mot hepatit B.
Vaccinet ges främst till personer som löper högre risk än andra att utsättas för hepatit B-smitta.
Skyddseffekten efter tre doser är över 90 procent.
Vaccinet kan också med god effekt ges till personer som just utsatts för smitta,
ofta i kombination med specifikt immunglobulin. Detta gäller inte minst för de barn
som föds av en hepatit B-infekterad mor. Dessa barn vaccineras vid födelsen och ibland,
beroende på moderns smittsamhetsgrad,
får de också immunglobulin.
Hepatitvirus C – HCV
Flavivirus
Hepatit C
1.)Form-struktur
Ett runt virus (helikal) med hölje
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
Leverceller
4.)Epidemiologi
Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod.
Smittämnet är globalt sett mycket utbrett och vanligt,
men förekomsten i Sverige är förhållandevis låg.
Sjukdomen har hos oss en stark koppling till intravenöst narkotikamissbruk.
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet.
Det överföres genom att smittsamt blod kommer in i blodbanan på en annan person.
Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer
i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor.
Risken för smitta i samband med stickskador i vårdarbete
har beräknats vara cirka 1/10 av den vid hepatit B.
Numera testas allt blod även för hepatit C, varför sådan smitta nuförtiden är osannolik.
Vid några tillfällen har också smitta överförts inom sjukvården,
framför allt via fysiologisk koksaltlösning.
Det har här handlat om att samma flaska/ampull använts till
flera patienter och där någon av dessa varit smittförande.
Risken att bli smittad vid samlag är liten, men kondom skall
ändå användas vid icke fasta förhållanden.
Det är ovanligt att en smittad gravid kvinna överför smittan
till sitt barn.
Inkubationstiden anges vara en till fyra månader.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern.
Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls,
men många besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader.
I minst 50 procent får patienten en kronisk leverinflammation och kan
bli bärare av virus under lång tid, kanske hela livet.
En del av de kroniska bärarna utvecklar så småningom
en levercirrhos (skrumplever) eller levercancer.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Det finns inget vaccin mot hepatit C.
Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta
och sexuellt överförd smitta, t.ex. handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag.
I Sverige testas allt blod för transfusionsändamål för hepatit C,
och patienter som har eller har haft hepatit C accepteras inte som blodgivare.
Flergångsampuller med t.ex. koksalt och lokalbedövningsmedel bör man så långt det går undvika i sjukvården.
Hepatit C klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom,
och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI).
Hepatit C är en smittspårningspliktig sjukdom.
Smittbärare måste vid kontakt med sjukvård/tandvård informera om sin smittsamhet.
Det finns numera läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska
infektionen och förebygga dess sen komplikationer.
Hepatit C-virus, som bara finns hos människa, har hitintills inte kunnat odlas i
vävnadskultur.
Man har dock framställt ett antigen som kunnat användas praktiskt i diagnostiken.
Diagnosen ställs genom att antikroppar mot hepatit C-virus påvisas från
patientens blod.
Smittsamheten bedöms efter fynd/icke fynd av virus RNA i blodprov.
Upprepade negativa fynd av RNA krävs för bevisande av smittfrihet/utläkt infektion
oberoende av fyndet i antikroppstester.
Nu kommer lite bilder på virus som
Inom speciell virologi inte ingår som ett krav för betyg godkänt G
Echovirus
Coxackie
Hepatit A
Picornavirus
Hepatit A
1.)Form-struktur
liten helikal kapsid
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
leverceller
4.)Epidemiologi
Hepatit A orsakas av ett virus som globalt sett sprids
främst via avloppsförorenat vatten->epidemisk gulsot
Sjukdomen drabbar i princip endast människan och förekommer allmänt i länder med dålig
dricksvattenhygien.
Men kan även smitta från person till person eller via livsmedel sker.
Årligen rapporteras cirka 100 fall, under senare år har knappt hälften
upptill 50 procent varit inhemskt smittade.
Sjukdomen blir aldrig kronisk.
Inkubationstiden är två till sex veckor, i medeltal fyra veckor.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit A-virus orsakar en inflammation i levern.
Sjukdomen karakteriseras av feber, illamående,
eventuellt kräkningar och så småningom gulhet i huden.
Mörk, portvinsfärgad urin och ljus, kittfärgad avföring kan förekomma.
Det är inte alla som blir gula, men de flesta är besvärade av trötthet och
kan ha dålig matlust under veckor till månader.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Betydelsen av en god dricksvattenhygien kan inte nog understrykas vid
resor till områden/länder med sämre hygienisk standard.
I förebyggande syfte kan man vaccinera sig eller få gammaglobulin.
Vaccin rekommenderas i första hand.
Efter två doser beräknas skyddseffekten till minst 20 år.
Gammaglobulin ger en kortvarig skyddseffekt, som längst fyra till fem månader.
A klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom.
Och är en smittspårningspliktig sjukdom.
När det uppträder inhemska fall gäller det att snarast finna och undanröja
en eventuell smittkälla. I samtliga fall, alltså även när en person smittats
utomlands, kan åtgärder behöva vidtas för att förhindra fortsatt smittspridning.
Handhygienen, inte minst vid toalettbesök samt vid all mathantering, är A och O
när det gäller att komma till rätta med fortsatt smittspridning.
Sjukdomen ger en livslång immunitet. Någon specifik behandling finns ej.
Diagnosen ställs i regel kliniskt men verifieras genom att antikroppar mot
virus påvisas i patientens blod.
POXVIRUS
Smittkoppor
Mulusker
Adenovirus
1.)Form-struktur
ikosahedral(kantig) kapsid med fiberprotein, motståndskraftigt mot desinfektionsmedel inklusive tvål
2.)Nukleinsyra
ds DNA, linjärt
3.)Målvävnad
många olika celler ex luftvägsepitel, tarm epitel, ögon.
Oftast är det luftvägarna som drabbas men infektion med
adenovirus kan ge mycket varierande sjukdomssymtom och från många olika organsystem.
4.)Epidemiologi
Det finns serologiskt många olika typer (ca 47-49 st) som alla kan orsaka infektion hos människa.
Spridningen kan från smittade personer ske genom direkt eller indirekt kontakt,
via luftvägssekret och via vatten.
Infektioner orsakade av adenovirus förekommer året runt.
Inkubationstiden är i regel kort, 2–7 dygn,
vid keratokonjunktivit eventuellt något längre.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Sjukdomsbilden är beroende av vilken virustyp man är infekterad av.
Många typer kan ge infektion från såväl de övre som nedre luftvägarna, med symtom som vid
vanlig förkylning, ont i halsen med svullna tonsiller, krupp, bronchit, lunginflammation etc.
Emellanåt kan dessa infektioner åtföljas av okarakteristiska hudutslag.
Framför allt serotyp 8 men också serotyperna 19 och 37 kan orsaka epidemisk
keratokonjunktivit, ett tillstånd som kan ge svår skada på hornhinnan med synnedsättning som
följd. Denna sjukdom kan, om hygienen brister, spridas mellan människor via ögontrycksmätare.
Flera typer av adenovirus har kunnat spridas mellan människor som badat i bassängpooler.
Symtomen här har karakteriserats av feber och framför allt kraftig inflammation i ögats
bindehinna, s.k. konjunktivit.
Flera olika serotyper, t.ex. 40 och 41 kan orsaka gastroenterit (maginfluensa).De flesta
infektioner orsakade av adenovirus är lindriga och kräver ingen behandling. Vid angrepp på
ögonen, framför allt hornhinnan, är det ofta nödvändigt med lokal behandling för att minska
risken för synnedsättning.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Eftersom virus är vanligt förekommande är det mycket svårt att förebygga smitta. En
god hygien på sjukhus är nödvändig för att förhindra smittspridning, t.ex. via instrument.
Höggradig klorering kan motverka smittspridning via bassängpooler.
Det finns inget verksamt vaccin mot adenovirus.
Adenovirus kan diagnostiseras både med snabbmetoder (svar inom någon dag) eller
med virusodling (tar längre tid). Provmaterial kan vara sekret från bakre svalget, som
sugs upp med en tunn plastkateter, eller ett avföringsprov. Diagnos kan ibland också
ställas genom att man påvisar antikroppar mot en aktuell serotyp i ett blodprov.
”Role of viruses in disease”
Upplaga VI, Kap 67
Målvävnad för
olika virus
Virus som orsakar gastrointestinala sjukdommar
Sjukdom
Virus
Sjukdom
Virus
Virus som ger
utslag/hudförändringar
Virus som ger infektion
i centrala nervsystemet
Hepatit B och C
HIV
CMV
EBV
Papillomavirus
Hepatit B och C
HIV
(HTLV)
CMV
EBV
Spridning med insekter
Mygga
Fästing (tick)
etc
Spridning via djur
Fåglar
Råttor
etc
